KULTUREN 0
EN ARSBOK
193 9
KULTUREN EN
ÅRSBOK TILL
MEDLEM l\ ilAHNA AV KULTUHHISTOHISKA FÖH E NING EN FÖH SÖDRA SVERIGE
I
9 39
DENNA BOK ;\Il BEDIGEBAD AV SVEN T. IUELLBEHG 0
OCH THYCKT ! EN UPPLAGA AV 8,100 EX.EMPLAH I GHAVYIUIANEH HOS HAl\A:\ 01-ILSSONS BOKTllYCl\EBI LUND.
KLICH(mnNA j\no Fllt\N A.-B. MALMÖ
GllAFJSl{A ANSTALT OCl-I PAPPEHET FHAN FINBHUKEN , STOCJUIOLl\1.
LUND 1940
VILLAPPA-SKOTT A u H A R ALD N ILSS ON
enna uppsa ts avser ej a tt utgöra en uttömmande und ersöknin g av vad som p å syd sven skt folkm ål k all as l a pp s k o tt eller v ill a pp as k o tt uta n har n ä rmast tillk ommit m ed a nledning av en film , som uppta gits a v Kulturen i Sydh a ll a n d och som visa r hur en ä nnu levande »trollka rl » skjuter bort ett lappsk ott.
D
Skjutnin g vid olika tider och av olik a a nledningar h a r spela t en stor roll i folkets tro och sed , och h a r ick e minst inom folkm edi cinen h aft en fra mträ d a nd e pla ts. I d et sen a re falle t h a r de t va rit fråga om a tt »skjuta b ort » en sjukdom , som m a n få tt sig påsä n d gen om trolldom ell er gen om övern a turliga m a kter. De lta tillgick va nligen så, a lt en »klok » sköt öve r den sjuke eller över d en sjuka lemm en . I Sydsverige h a r denn a beh a ndlin gsm etod fra m fö r allt kommi t till a n vän d nin g vid så dan a , sjukdom a r , som m a n ansåg vara föro rsak ade av l a p ps k o tt ell er v ill a ppa s k o tt. F ör k orthetens skull a n vänd es i fort sättnin gen den förra b en ä mningen även om d en sen a re va rit m era allmän . Ma n trodd e n ä mli gen a lt vissa, i sy nn erhet h as ti gt utbry ta nd e sjukdom a r, h a de sin orsa k i d ylika elle r likn a nd e sk ott, ell er som d en kl ok es diagnos vid såda n a tillfäll en bruk ade lyda : den eller den »h a r få tt vill appaskotl ». I detta sa mm a nha n g bör på p ekas , a tt även d j ur kund e r å ka ut h ä r fö r, fas tä n m å h ä nd a mindre ofta. Tron på sko tt frå n övern a turliga makter såsom orsak till sjukdom a r ä r urgamm a l och vid a spridd och p å trä ffa s r ed an i H om eros' lli ad. I Ga ml a T es ta m ente t ta las om g l ö d a nd e 128
skott, som flyga om dagen och om natten , samt om onds kan s pilar m. m. Hur den kloke bar sig åt för att konstatera om en sjukdom var orsakad av lappskott vet man ej m ycket om. I ett fall från början av 1600-talet berättas det, att han undersökte de sjukas kläder. Voro de röda, var det lappskott, men voro de vita, var det en annan sjukdom. Verkan av lappskott kund e även visa sig som svarta eller blå prickar som efter ett hagelskott. De brukade inte synas förrän d en 3:dje dagen sen man blivit sjuk. Att det inte var lätt att avgöra om sjukdomen härrörde från lappskott förstår man därav, att den av detta orsakade sjukdomen kunde visa nästan vilka symptom som helst. Den kunde y ttra sig som bulnader m ed värk eller sår på armar och b en eller ömhet i h ela kroppen , allmänt illamående, ryggskott , gikt, värk i armar och ben m. m. I allmänhet ansågs kanske hastigt påkommen värk av ena eller andra slaget vara den vanligaste följden av lappskott. Det var i varje fall ingen sjukdom som hade sitt upphov i så att säga naturliga orsaker. Och vilken sjukdom hade väl det enligt folkmedicinska begrepp ? Den hade uppkommit genom å tgörande av n ågon trollkarl eller häxa , som av egna motiv eller p å uppdrag av annan p erson ville komm a n ågon till livs. Men lappskott behövde inte tvunge t vara avse tt för n ågon bestämd person eller visst krea tur , utan det kund e även vara utsänt på m åfå. Den som k om ivägen för det blev träffad. En passu s ur en besvärjelseformel frå n Värend säger härom: »Trollkarlen gick å t skogen att skjuta .Tag skall skjuta folk och jag ska ll skjuta fä ehvad som före ä. » Den vanligaste benämningen p å detta magiska skott är den ovan anförda, lappskott eller villappaskott, av vilka den senare formen förekommer i fl era olika variationer. Som exempel h ä rpå ka n nämnas : vil:'tpaskott, vilarpaskott, villapta9
129
skott, villaboskott (Sml) och vildapelskott (Bl). Det kallades även bara skott (Ög) eller skottet (Bl) samt onneskott (Sml), finn s kott e t (Ög) och trollskott m. m . Bland benämningar på lappskott i övriga nordiska länder kan anföras trull es kud och e ll es kud. Beträffande trollskott är d et inte säkert, alt m an i allmänhet får sätta likhetsteck en m ellan detta och lappskott. I-IYLTEN - CAVALLIUS framh åller visserligen, att d en slags trolld om som eljest benämnes troll skott i Värendsmålet även kallas villappaskott »vildlapparnas » skott. Det förefaller em ellertid som om ordet trollskott d els k a n ha en vidare b etyd else, som även innefa ttar lappskott, och dels kan beteckna ett annat s la g av ma giska skott. Hur härm ed förhåller sig är svå rt att bes tämt avgöra , och benämningarna ha nog i allmänh et använts uta n att be teckna någon artskillnad. Det spelade inte h eller n ågon större roll vad det kunde vara för skillnad på de olika skotten eller hur de benämnd es, eftersom de därav uppkomna sjukdomarna behandlades på ena handa sä tt. Det var inte h eller lätt för den kloke att avgöra vad för slags skott han skulle skjuta bort. Att det var skott, det visste han däremot säkert. För alla eventualiteter uppräkna besvärjelseformlerna därför ofta ett flertal olika skott, varpå följande frå n Värends-trakten hämtade formel utgör exempel: »Jag skjuter bort: Troll-skott Villappa-skott Måna-skott Skäppe-skott Grissle-skott L' gnqvas ta-skott .Jord-skott Sol-skott af hvad slag de t vara må . l (namn etc.) ». Ordet l apps kott påträffas första gången i handlingar frå n 15()9, där det tala s om en sign ersk a , som läste för trollskott 130
Bild 1. Ett uppslag
l\ulturcns svartkonsthok från 1700-talct, nordöstra Skåne. IC M. 488.
och lappskott. Nästa gång det möter oss är 1626, vilket förut omnämnts i samband m ed hur en klok bar sig å t att bestämma att en sjukdom var orsakad av lappskott. Det får väl anses troligt att lappskott har fått sitt namn efter lapparna , som å tminston e i senare tid er ansågos vara i särskilt hög grad trollkunniga . I domböcker från Värend från början av 1600-talet benä mn es trolldom ibland även lapp e ri , och lappar e och lapp e r s ka nyttjas såso m en »lättare » beteckning för trollkarl och trollkona. Det tidigaste belägget för ordet lappare daterar sig till 1571 , då ordet brukas i betydelsen fuskare och bönhas. Något senare användes lappare och lapperska som benämning på manlig och kvinnlig kvacks alvare. Ordens betydelse av trollkarl och trollkona daterar s ig som ovan nämnts till början av 1600-talet. I Skåne och även i Småland trodd e man på flera håll, att det var lappar och finnar , som sköto lappskolt på folket n ere 131
Bild 2. Den klok e und ersöker den sjukes arm. - Denna och följande bilder iiro ur Kulturens filmupptagning i Sydhalland av en r e konstruktion av lappskott.
i Sydsverige. Ett sådant skott kund e nämligen gå hur lå ngt som h elst. Man hade t. o. m. för sig på vissa håll , alt hela d et övriga Sverige en gång betalat skatt till lapparna för att inte bli fördärvade av dem. Att man i södra Sverige styrktes i sin tro på lapparnas trolldomsförm åga därtill bidrog säkert i hög grad , att lapparna eller lapplänningarna, som man kallad e dem , iinnu så sent som i slutet av 1800-lalet drogo omkring i sydsvensk a bygder, varvid de ofta livnärd e sig genom utiivand e av signerier och trolldom. Vilken del lapparna än haft i uppkomsten av ordet lapp skott, så ha i alla fall trollkarlarna och häx orna i södra Sverige lärt sig att fullt behärska d etta slags trolldom , vilket framgår av den miingd h erättelser härom , som ännu iiro levande. 132
Bild 3. Den sjuke, pla cc 1·ad p ii en stol i dörröppningc 11 , fftr naglarna klippta på vänstra hand en s fingrar.
Särskilt ulmärkande för d en sjukdom , som orsakades av lappskott, var, att den kom has tigt som en stickande smärta eller h å ll , att man ofta fick den när man var ute i fria luften och då i synnerhet om våren (och hösten ). En ännu levande sydsvensk trollkarl säger, att lappskott kommer i horr evinden (virvelvinden) eller rättare att virvelvinden är en form av lappskott. I Dalarna benämnes virvelvinden ibland lrull vind. Den ås ikten att virvelvinden är elt lappskott har förövrigt förekommit på m ånga håll. När en av EVA WIGSTRÖMS meddelare skall beskriva lappskott, gör hon det med följande ord, som ge en målande beskrivning av en virvelvind: »De hvirfla rundt fr ån marken och upp i luften , så sand , strå och stickor fara m ed som i värsta blåst, fast det kan vara så lugnt att ej ett gräs nickar» . 133
Bild 4. Diirefter klipper den kloke iivcn av d e link ve ntens naglar på högra fo te ns lf1r.
Mot horrevinden kunde man skydda sig genom att kasta en kniv eller annat stål i vinden eller h elt enk elt bara genom att spotta »tvi » och mumla ett »Gud bevare » eller n ågo t likna nde. Det fanns även fl era a ndra sky ddsmed el. Men lappskott kund e även visa sig på a ndra sält. En trollkunnig jägare i nordöstra Skåne mötte en gång på en frus en insjö ett lappskott, som kom rulland e i form av en bikupa. Eftersom han nu var trollkunnig, slog h a n till bikupan m ed handen , så a tt den rullad e tillbaka igen till den , som skickat ut lappskottet. I allmänhet tog lappskott inte till döds utan man kunde åter bli bra, om man vidtog d e riktiga å tgärd erna. Vari d essa b es tod kommer jag till längre fr a m. Trollkarlen, som sänd e ut lappskottet, kund e bes tämma var d e t skulle träffa och hur kraftigt det skulle ta , om det skull e vara ögonblickligen 134
Bild 5. De n kl o k e sa mlar sedan nag larn a i ena hand e n för att h iilla d e m i böss pipan.
dödande eller om det skulle dröja vissa å r innan döde n följd e eller om offret endast skulle h a en minnesbeta . Allt d etta b erodde på hur lappskoltet ulsändes och på kraften hos den därvid a nvända besvä rjelseform eln. Av h elt naturliga skäl vet man betydligt mindre om hur det tillgick att utsända lappskott än hur man förfor, när man skulle skjuta bort sådana. Det finn s doc k även n ågra uppgifter om hur de utsändes. Den förut nämnde syd sven ske trollkarlen berältar, a tt man inte behövde n ågon bössa, när man skulle skicka ut ett lapp skott, om man var riktigt »säker». Då kunde man bara lägga ett par halm strå n eller stickor i kors i fl a ta handen och sedan blåsa bort d em und er uttalande av en besvärjelseformel. Men hur d en lyder h ar jag aldrig lycka ts få veta. Ett a nnat sätt att skjuta lappskott, som enligt DOBEN även 135
Bild 6.
Även 1i;igot av d e n sjukes h :'.ir skulle va ra m ed i laddningen, och d e n kl o ke klipp e r av d e lta i p a ti enten s na ck e.
brukats av lapparna, utfördes enligt den i primitiva förhållan d en över h ela världen utbredda åsikte n, att vad som drabbar p ersonen s avbild även drabbar personen själv. Man kunde således skada ell er döda en människa genom a tt på en vägg eller ett träd eller annat föremål rita en bild av h enne, eller också tillverka en avbild av trä , lera eller annat material och så skjuta på denna . På samma sätt och p å samma ställe som skottet, m ed pilar, kula, hagel eller a nna n la ddning, träffade bilden , p å samma sätt träffades den avsedda personen. Som laddning eller i ställ et för annan laddning kunde bland haglet stundom användas ärter, som hade växt upp i en dödskalle. En sådan lå nade m a n på k yrkogå rd en p å viss tid , m en d et gällde att säkert återlämna den inom den b es tämda tiden. Annars kunde d et gå m yck et illa. Men det räckte inte b ara m ed skjutningen utan man skulle läsa en besvärjelse samtidigt. I PETTER JOHAN JOHANNESSONS 136
Uild 7. e n d ö r röppnin g, so m vetter m o t norr , s iltc r d e n sjuke m ed a n d e n klo k e s kjute r bo rt la pps k ottc t m ed b össa n und er hono m .
sva rtkonstbok omta las, a tt man fö re skottets av lossande skulle nä mna namnet på person er, som m an avsåge a lt trä ffa , samt »fad ersn amnet och sedan de 3 s tora gub barn as namn ». Vä l närmast en varia nt av ovan b eskrivna sätt a tt skjuta la ppskott var, a tt trollka rlen i en brunn eller en kittel m ed vatten fra mm an a d e bilden a v den person , som skulle skjutas, och att skjutningen utfördes mot denna bild. E n skildring av d etta tillvägagån gssätt ha vi i OLOF HöGBERGS kullurhistorisk a skildring Den stor a vreden , d är den finsk e trollkarlen Anton framma nar bilden av offret, la ppen Åsele-Pålle, i ett kar m ed vatten , som står i k ä llar en. Dä rpå lå ter h an lappojken Emanuel, d en bliva nde präs ten , skjuta på bilden . Hä r ä r det närmas t fråga om en slags television, då det inte ba ra ä r personen s bild uta n hela scenen m ed la ppkå ta och omgivningar m . rn ., som synes i vattnet. I HöGBERGS skildring fö rekommer ä nnu en form ::iv la pp-
137
skott, eller k anske trollskott , omnämnd m era i förbigående. Samtidigt som lappojken Emanuel står beredd att skjuta sitt skott i vattnet, ser han hur han s offer, la ppen Åsele-På lle, står m ed sitt armborst i handen och ser sig ikring i luften för att skjuta ett skott på h onom själv. Det gäller bara vem som skjuter först. Det har r edan omtalats hur trollkarl en kunde gå ut i skogen och på måfå lossa sina lappskott i luften , d å d e träffad e den som kom ivägen. Träffade inte lappskotte t av n ågon anledning den person , som skulle ha d et, var d et synd om trollk a rlen , för d å kom skottet tillbaka och träffade honom själv. Men sådant kund e endast h ä nda om båda parter voro invigda i h emliga konster. Det förefaller nä stan som om det vore lätta re att sända ut ett lappskott än att reparera dess följder , och så var n og även förhållandet. För a tt bota d en som få tt lappskotlen b ehövde man inte nödvändigt anlita någo n klok gumma eller gubbe, även om så oftast var fallet , uta n detta kund e utföras av vem som hel st, som visste hur d et skulle gå till. Däremot fanns det ett a nn a t nästan oeft ergivligt villkor, nämligen att elen som botade sjä lv skulle h a haft lappskott och blivit botad. Det vanligaste botemedlet var skjutning, men man a nvänd e sig ibl a nd även av läsning, s töpning , mätning eller röknin g m ed lindbark eller m ed h å r och ä lva-näver. Någon gång brukad e ma n t. o. m. så enkla medel som linfrögröt och plåster. Att ännu andra med el, utom de nämnda , kunde komma till användning visar n edanståend e ordination, hämtad ur en opublicerad sva rtkonstbok fr å n 1700-talets mitt, som finnes i Kulturens ägo: » Willappa skott att (läkia ) : få nga en fog ell, som kallas snöö konge, bintt honom och skiut h onom i hiäll , lätt dryppa 3 blodz droppar i såhret, läg (g) sedan wargaister äfuen som plåster wed , så blir dett hellatt. » Läsning över d en sjuke som botem edel kunde utföras så väl ute som inne und er iakttagande av vissa ceremonier. Som exempel. på därvid använda besvärjels efo rml er kan följande 138
Bild 8. Skottet har gt1tt och pati e nten gör s ig i ordning för h emfärd . Den kloke gör k orsteckc n ÖYcr h o nom till skydd på färden.
anföras efte r EVA \i\TI GSTH ÖM: »Der kom 3 finnar östa n öfver landet, gjorde åt h orreskott, trollskolt, hjerteskott, lappskott, h elskotl, tarms kolt. Jag ska ll göra å t a lla de skott jag kan, i Guds fade rs, Guds sons och Gud den helige Andes n a mn. Amen , amen, amen. Fader vå r 3 ggr. välsignelsen 3 ggr . » Skjutning över den sjuke var som n ä mnts det vanligast förekommand e botemed let fö r de av lappskott or sakade sjukdomarna och den utfördes på m ånga olika säll. Till de mest ursprungliga sätten få r räknas, alt man sköt över den sjuke med en pilbåge förfärdigad av en »pileklynga » varvid man använde sig av en fl ygrönnspil m ed å ngerstå l till spets. Detta botem edel ha r a nvänts i Småland. En variation härav, känd frå n sa mm a la ndsk ap, är a tt m ed a rmborst skjuta nio pilar av ale eller av nio slags fruktbärande träd mot det sjuka ställe t. 139
Talet nio spelar här såväl som inom andra områden av folklig magi en s tor roll och likaså fruktbärande träd. När man sköt m ed bössa , använd e man även ofta nio pinnar av fruktbärand e träd som laddning, ibland tillsammans m ed nio solvhankar och nio pepparkorn. Men man kund e också ladda enba rt med krut eller m ed naglar och h å r av den sjuke eller med ångerstå l. Skjutningen försiggick m es tadels utomhus men ibland även inne. Om den sjuke var för svag att gå upp kunde man t. o. m. skjuta över sängen i väggen. Annars placerades han i en dörröppning, som vette å t n orr. När m an sköt ute, var det vanligt att den sjuke fick stå eller li gga på en jordfast sten belägen norr om huse t. Men han kund e även få taga plats på ett brunnskar eller t. o. m . i en brunn. På somliga ställen sköt man fyra skott över den sjuke, ett i varje väderstreck. Vanligen fick det dock räcka med ett skott. Ur den ovan nämnda , Kulturen tillhöriga , svartkon stboken anföres här en beskrivning över hur det gick till , när m a n sköt bort lappskott: » Villappa
skott:
När man vell siuta bort villappa-skott, (skall) man hafva arfva sell (silver) i bössan; åck man skall siuta 3 skott ock (ha) 3 hittar till hvari e sko l.t ; den siuke skall vara fastande ock tigande ock ligga på en jord fast sten nor om husen. » Härpå följer besvärjelsefo rmeln, som finnes i två nästan likalyda nde versioner: ».Jag skiuter bortt Knif' skott Sylskott Trollskott för sott o mott o blott o villapaskolt och all slags skot Siuter Jag Bortt och Dätt under En Jord fast sten och ingen man Till men ». Som avslutning på d enna summariska och ofullständiga skildring av lappskott anföres nu en beskrivning av hur ett lappskott sköts bort efter en berättelse av den, som utförde 140
skjutningen och som berättat det för förfatlaren . Själva besvärjelseformeln har han ej velat omtala. Själv fick han lappskott i sin bardom, vilket botades av den vida kände kloke, ANDERS HANSSON i Fuelt i Halla ryd sn , Små land. »Där va r en brorson till mig, som fick lappskott. Han var då en 11- 12 år gammal. Så ville h a ns föräldrar , a tt jag skulle komma dit å bota det. Men jag sa: Jag kommer inte förrän om tre dagar för innan gör det ingen n ytta . Det var en käring som bodde i grannbyn , som hade skjutit det, å jag visste ju vem det va r. Hon h ette H elena , å det var en riktig häxa. Eftersom jag var så nära i släkt m ed pågen , kunde jag inte reda upp skjutningen ensam , utan jag fick skicka bud efter en som hette Vinge-Kal. Han ville inte gärna va ra med, för han var läsare, m en så kom h an likavä l, å så ordna vi upp'et. Först tog jag å skar å pågens n agla r. Jag börja på den högra tummen , å sen tog jag lån gfin gern, •å så de andra fingrarna. Sen skar jag på den vänstra stortån å så på de a ndra tärna. Sen tog jag på den vänstra handen på samma sätt å så på den högra fo ten. - Då blev det som ett kors. Sen tog jag litet h å r också, å så ladda jag bössan med alltsamman å lade i dubbel fö rla ddning. När det var gjort, satte vi pågen på en stol m ed r yggen utå t i en dörröppning, som vette å t n orr. Sen stack jag bössan m ellan benen på honom å under stolen å sköt. Skottet det snurra åstad , å vi kunde se hur det gick fram , fö r där blev ett sådant »vär stråg » (ungefär = virvelvind) så träna böjde sig ner mot jorden . F örst gick skottet med vind ett stycke, m en sen vände det å gick mo t vinden. A de gick över tre mil, fö r så lå ngt var det dit där käringen bodde. Käringen satt vid kakelugnen å hade sin tösatös (dotterdotter ) på knäet. När skottet det kom , så trilla kä ringen på ugnen å de fingo ta tösen för hon inte skulle bränna sig. Kä rin gen svimma av å de fingo ösa vatten på huvud et på 14 1
henne i flera timma r innan h on 'ble te m at' (inna n h on vakn ade till liv) . Sen fic k h on ligga över tre m å na der. Efter en tid kom k ä rin gen h em till vårt, å då ber ä tta h on a tt h on va rit sjuk. Då gav jag h enne förs t lre glas cogn ac å sen fråga jag h enne om det inte va r på den å elen dagen å vid d en å d en tiden , som h on blitt sjuk. 'J o, det va r det ju', sa käringen . Då sa ja, a tt hon s kulle inte bry s ig om att skicka ut n å gra lappskolt på mina släklningar eller bära sig dumt å t. Det skulle h on ba ra få igen , fö r d et va r jag som skicka t tillba k a la ppskotte t. Å gjorde hon d e en gång till, så skulle h on få så pass, så h on skulle ligga lik. Sen d en betan, så gjorde h on a ldrig oss n å'n fö rtret. ,,
142