Kulturens äldsta tomt - dess ägare och bebyggelse från 1690-talet

KULTUREN EN ÅRSBOK

19 38

KUI~TlJ REN EN

ÅRSBOK TILL

MEDLEMMARNA AV KULTURHISTORISKA FÖRENINGE N FÖR SÖDRA SVERIGE

I

9 38

DENNA BOK ÄR REDIGERAD AV SVEN T. KJELLBERG OCH TRYCKT I EN UPPLAGA AV 7,600 EXEMPLAR I GRA VYRMANER HOS HÅKAN OHLSSONS BOKTRYCKERI I

LUND.

l\LICHEEHNA ÄRO FHÅN A.-B. MALMÖ

GRAFISKA ANSTALT OCH PAPPERET FRÅN ~NBRUKEN,

STOCKHOLM.

LUND 1939

KULTURENS ÄLDSTA TOM·T DESS ÄGARE OCH BEBYGGELSE FRÅN 1690-TALET.

Av WILLIAM KARLSON

örst 1758 fick Lund en systematisk och fast tomtindelning. Dessförinnan hade varje rote haft sin egen numrering, vilken ofta växlade, till och med år från år. Under sådana förhållanden är det vanskligt, för att inte säga omöjligt, att enbart efter mantalslängder fastställa några exakta ägarelängder före ovannämnda år . Detta försvåras även därav att Lund hade två jurisdiktioner, stadens och akademiens. Om en tomts innehavare tillhörde akademiens jurisdiktion och således var mantalsskriven inom denna, lämnas oss i stadens mantalslängder ingen uppgift om var han bor eller vilken tomt han äger. Där hänvisas endast till akademien och i dess mantalslängder finnas inga adressuppgifter. Här förekommer endast en längd över akademiens tjästemän, strikt förtecknade efter rangskala från biskopen-prokansleren ned till vaktkarlarna. De enda handlingar, som under dessa förhållanden kunna giva något bestämt besked om ägarna till stadens tomter, äro lagfartsprotokoll och möjligen bouppteckningsinstrument. När vi undersöka för h ållandet rörande tomten n :r 35 i Krafts rote, bild 1, huvudparten av Kulturens gamla område, finna vi, att denna ända från 1600-talets slut och fram till 1853, då staden och akademien fingo en gemensam jurisdiktion, till sin huvudsakliga del bebotts av personer, som sorterat under akademiens jurisdiktion. 1 - I det följande skola vi söka framlägga tomtens ägarelängd under ett par århundraden, från 1600-talets slut och fram till den tid, då Kulturen i olika etapper blev ägare till densamma, samt söka giva en bild av dess bebyggelse.

F

136

__................. ,... ..,,.-..-"1 .... .. "

STADEN J.Ul'tD \•.s>..1~ ....

Bild 1.

Kart a från år 1876 över t omt en n:r 35 i Kraft s rote. Lunds Stadsin genj örs kontor.

Av de hus, som nu finnas Då tomten och ingå i Kulturens byggnadskomplex, äro flera ursprungliga på sina platser till skillnad från dem, som under museets tillvaro från annat håll flyttats inom dess hank och stör. Det äldsta är nuvarande kanslibyggnaden, Locus peccatorum. Därnäst i ålder torde det vid nuvarande Adelgatan belägna Lin g ska eller Lind. forsska huset komma. Det senare var säkerligen, då det under 1700-talets andra hälft uppfördes, en för stadens för hållanden präktig byggnad, utrustad med all sin tids komfort och prydlighet.

TOMTENS ÄGARE. De tidigaste underrättelserna om den gård och tomt, som 1758 fick 35 som fast nummer, äro de, som meddelas i 1691 års sjättepenningslängd.2 Enligt denna bodde en OLOF Sw ARNE 137

med sin hustru JOHANNA här 1658. Mannen dog 1666, men hustrun fortsatte att bebo gården. Under svensk-danska kriget 1676-79 blev den helt avbränd. Hon lät emellertid återupp bygga den och efter 1688 års kartbeskrivning har hon »opbygt en stuga, kiök, spiskammar, stall, liten ladha medh loga>>. Den 8 maj 1693 överlät Johanna Swahne sin gård genom köp på biskopen CHRISTIAN PAPKE, 3 bild 2, vilken geno_m sin »Fullmäcktig för Rådstugu Rätten framwiste ett Kiöpe bref». Detta slutade efter tidens svarvade kurialstil på följande sätt: »... alltså blef Hans Högwördigheet och offta be :te arfwingars Fullmäcktig Procuratoren Springer samma gårdh och grundh medh handh och mundh öfwerdragen och hemulet, hwilket i Rådstugu Protocollet annoterades hwar uppå Hans Högwördigheet under Stadzens Segell fastebref begierer, som honom Consenteras ». Biskop Papke dog 1694 och hans änka innehade gården till 1700, då hon försålde densamma till professorn och domprosten BONDE HUMERUS. 4 I det då utfärdade köpebrevet beskrives gårdens belägenhet sålunda: »uppe emot S:e Thomae gap östen norden ifrån Lunds domkyrka». 1727 avled domprosten Humerus. Hans hustru överlevde hon.o m till 1737 , men hon hade under tiden ingått nytt äktenskap med landshövdingen och kammarrådet JONAS WULFWENSTIERNA. Det var av kammarrådet JONAS WuLFWENSTIERNA och hans hustru, Bonde Humerus' änka, ANNA STEUCH, som biskopen och prokanslern JONAS LINNERIUS 5 , bild 3, den 24 januari 1729 köpte gården. Till denna hörde numera även en fälads lott, som domprosten Humerus enligt bytesbrev av den 20 januari 1702 tillbytt sig av en MÅNS NILSSON. Den köpesumma, som biskop Linnerius erlade för gården med tillhörande fäladslott, var 2,333 1 / 3 dlr smt. Det är en ganska bra tilltagen summa, som förutsätter, att tomten var bebyggd med en försvarlig manbyggnad och nödiga uthus. Visserligen var tomtarealen omfattande, men med tidens låga markvärde spelade den inte så stor roll. Av handlingarna vid biskop Papkes och professor Humerus' köp framgår ingenting rörande be138

Bild 2. Biskop CHRISTIAN PAPKE, f. 1634, d. 1694, blev ägare av tomten 1693. Oljemåln in g av okänd mästare. Foto Sv. Porträttarkivet.

byggelsen på tomten, lika litet som av det senaste köpe· kontraktet. Huru äganderätten från biskop Linnerius övergått till professor DAVID NEHRMAN, 6 bild 4, tycks vara omöjligt att arkivaliskt klarlägga. Nehrman var emellertid gift med en dotter till Linnerius och det är därför troligt, att denna erhållit gården i arv efter fadern. 7 Med lagfarter på ärvda fastigheter tycks man den tiden ej varit så nogräknad. Huru därmed än förhåller sig, så är det i varje fall arkivaliskt belagt, att David Nehrman 1755 var ägare till gården n:r 35. I Lunds rådstugurätts protokoll den 1 december 1755 meddelas i § 7, att ,, Theologiae Professoren och doctoren Herr 139

CARL lESPER BENZELIUS, 8 bild 5, lät framwisa Revisions Secreterarens Herr David Nehrmans till sig lämnade Kiöpebref på thes iboende gård, tomt och trädgård». Belägenheten angives såsom »öst nordan ifrån domkyrkian, uppe emot then så kallade S:t Thomae gate eller gap». 9 Den köpeskilling Benzelius skulle erlägga var 3,333 dlr 10 2 / 3 öre smt. 1776 blev Benzelius biskop i Strängnäs och flyttade dit. Han avyttrade dock ej omedelbart sin lundagård, kanske med tanke på att än en gång få återvända till den stad, där han trivdes så väl. Så blev emellertid ej fallet och 1779 försålde han densamma. Den nye ägaren blev professorn och domprosten PETRUS MUNCK, 10 bild 6. Enligt Lunds rådstugurätts protokoll av den 10 maj nyssnämnda år § 2 uppvisade denne ett köpebrev, enligt vilket han av biskop Carl Jesper Benzelius tillhandlat sig dennes gård och tomt i Thomaegap. Köpesumman uppgick till 1,000 rdr spec. Det begärdes vid detta tillfälle första uppbud och lagfart på köpet, vilket beviljades. De två återstående uppbuden fullföljdes den 7 juni och 5 juli samma år. 11 Om bebyggelsen å tomten upplyses icke något i dessa båda köpehandlingar. Av de nu befintliga husen å densamma är det endast hörnhuset mellan nuvarande Adelgatan och S :t Annegatan, det nu så kallade Locus peccatorum, som kan komma ifråga såsom befintligt vid de tillfällen, då Benzelius och Munck köpte gården. Dess tillkomsttid torde kunna förläggas till 1700-talets början eller möjligen 1600-talets slut. Det kan knappast vara det hus, som Johanna Swahne lät upp föra på tomten efter danskarnas härjningar här. Man skulle snarast förmoda, att dess uppförande skett i biskop Papkes eller domprosten Humerus' tid. Den senare var ju en förmögen man och förband väl med sin förmögenhet vissa anspråk på livets bekvämlighet. I en värderingshandling från 1807, uppgjord för brandförsäkring av gårdens åbyggnader, uppgives dess dåvarande huvudbyggnad, det sedermera Ling-Lindforsska huset,. »vara för ungefärligen 50 år sedan uppförd». Efter denna datering, som naturligtvis inte får anses såsom fullt säker, 140

Bild 3.

Biskop J. LINNERIUS, f. 1653, d. 1734, b lev ägare av tomten 1729. Oljemålning möjligen av C. MöRTH. Foto Sv. Porträttarkivet.

skulle alltså detta hus vara byggt på 1750-talet. Det ligger heller ingenting osannolikt i det antagandet, att Benzelius efter sitt köp av gården 1755 skulle ha satt igång detta bygge. Mera otroligt är ett antagande, att Munck efter sitt köp 1779 skulle ha gjort det. Mellan detta senare år och 1807 ha endast 28 år förgått, en alltför kort tidrymd för att inte husets tillkomsttid då på ett mera bestämt sätt skulle ha kunnat fixeras till sin ålder. Sannolikast torde alltså den förmodan vara, att professor Benzelius uppfört det sedermera av Ling bebodda huset. 141

1794 blev Petrus Munck biskop över Lunds stift och flyttade såsom sådan in i det till ämbetet hörande biskopshuset vid domkyrkan. Sin ägandes gård n :r 35 hyrde han ut, och i 1796 och 1797 års mantalslängder finna vi kammarherren och ryttmästaren CARL EHRENFRIED VON DER LANCREN med familj såsom hyresgäst på detta nummer. 1798 ger stadens mantalsläng?åter hänvisning till akademien. Peter Munck är fortfarande ägare, men har antingen icke lyckats få gården uthyrd eller också är hyresgästen akademiker liksom han själv, vilket väl är det troligaste. Under de två närmast följande åren är huset åter bebott av icke-akademiker. Under 1799 och 1800 är det nämligen förhyrt av fru överstelöjtnantskan och friherrin nan BARBARA vVRANGEL VON BREHMER. 12 Hon bodde här tillsamman med sina döttrar, fröknarna Wilhelmina och Johanna, och alla tre skatta för innehav av guldur. Deras tjänstefolk utgöres av jungfrun Brita Nordström och 2 pigor, Anna och Nilla. Biskop Munck försålde 1801 sin gård till kronobefallningsmannen och kyrkoinspektoren CHRISTIAN KRARAU och dennes hustru, HELENA CATHARINA LUNDBERG. Köpekontraktet är daterat den 27 april och tillträdet skulle ske redan den 1 :sta nästkommande maj. Köpeskillingen var 2,000 rdr, av vilken summa hälften skulle erläggas i banco och hälften i gångbart mynt. Summan kunde efter särskild överenskommelse få innestå i gården mot prioriterad inteckning jämte köparens revers och vederhäftig borgen. Räntan sattes till 6 %, som skulle erläggas årligen, under de två första åren i gångbart mynt men sedan i banco, tills full betalning skett. Under tre års tid var Christian Krakau bosatt här med hustru, dräng och pigor. Han skattade själv för guldur och »calleche » och frun för guldur. Enligt köpekontraktet av den 6 februari 1804 överlät Krakau detta år gården på ryttmästaren CARL EHRENFRIED VON DER LANCREN,1 3 bild 7, som under biskop Muncks ägaretid ett par år varit h yresgäst här. Köpesumman var densamma, som Krakau 1801 erlagt för gården, 2,000 rdr. 142

Bild 4.

Professor DAVID NEHRMAN EHRENSTH.~LE, var ägare av tomten 1755. Oljemålning av C. MöRTH. Foto Sv. Porträttarkivet.

Nästa namn i gårdens ägarelängd, det mest berömda, är PER HENRIK LING, 14 bild 8. Denne hade för att komma ifrån de dryga våningshyrorna i staden beslutat sig för att köpa en gård. Detta gjorde han 1807, då han enligt köpekontrakt, daterat den 26 juni, av ryttmästare von der Lancken och dennes hustru, ERIKA GUSTAVA LIDBECK, tillhandlade sig deras i Krafts rote »under N :o 35 egande gård med tillhörande tomt, bonings- och ladugårdshus samt trädgårds- och fäladsjord att tillträdas i Maj kommande året mot en köpeskilling af 3,222 rdr 10 sk. 8 runst. banco». Tomten omfattade då de å kartan, bild 9, med 35 A, B och C markerade områdena. Ling omtalar själv detta gårdsköp i en böneskrift, förmodligen avsedd att tillställas dåvarande prins Oscar och antagligen från 1813 eller 143

1814: 1 5 »För bättre utkomsts skull köpte jag för 2 år sedan ett hus i Lund, hvarav jag uthyrde största delen, så att jag sjelf bodde husfi·itt. 16 Jag hade lånat h ela köpesumman; men som priset på egendomar steg beständigt och jag låtit mycket reparera samt brandförsäkrat huset, sålde jag med fördel en liten del deraf ... ».11 Med denna lilla fördelaktiga affär förhöll det sig på följande sätt. Ling, som under sin lundatid ständigt drogs med klena affärer, avsöndrade och försålde en del av tomten. Det var den västra delen, den med n :r 35 A markerade, vars huvudbyggnad var Locus peccatorum, vilket hus åtminstone från 1700talets början torde ha varit den stora tomtens huvudbyggnad. Denna försäljning ägde enligt köpebi·evet rum den 17 juni 1811. Köpare voro magistrarna DAVID MUNCK af RosENSCHÖLD 18 och hans svåger, MAGNUS BRUZELIUS, och försäljningsumman uppgick till 2,000 rdr banco. Kontraktet meddelar, att den försålda parten är »den å deras (Ling och hans hustru) i staden Lund egande och brandförsäkrade gård N :o 35 befintliga vestra våningslängan jemte dervid varande uthus och trädgårdsplats samt en tredjedel af det till gården hörande fäladsstycket att tillträdas den 10 okt. s. å. ». Då gården enligt köpebrev av den 3 augusti 1818 försåldes på auktionskammaren här i staden, angives fastigheten såsom »belägen i hörnet mellan S:t Anneoch Lilla Thomaegatorna ». Nuvarande Adelgatan hette då Lilla Thomaegatan. Den frånskilda tomtdelen omfattade 1200 kvadratalnar och mätte i längd 50 alnar och i bredd 24 alnar. Detta är första gången tomten delas, så långt man känner dess historia tillbaka i tiden. Det skulle dröja nära ett sekel, innan den åter blev sammanslagen till en enhet. 1813 flyttade Per Henrik Ling till Stockholm. Det var i en ekonomiskt sett m ycket brydsam tid för honom, och i den ovan citerade skrivelsen, som han inleder med »Högborne Furste Nådigaste Herre», har han oförbehållsamt framlagt alla sina tryckande bekymmer jämte en anhållan, att H. K. H . täcktes köpa hans gård för akademiens räkning »till hvad pris Han 144

Bild 5.

Biskop C. J. BENZELIUS, f. 1714, d. 1793, blev ägare av tomten 1755. Oljemålning av U. F. PASCH. Foto Sv. Porträttarkivet.

sjelf befaller». Vad svar Ling fick på denna anhållan är okänt. I varje fall blev ej något gårdsköp av för akademiens räkning. Det var först 1818, som Ling lyckades få sin lundafastighet såld, dock icke på en gång utan i omgångar. Först försåldes den östra delen av tomten och köpare till denna var JONAS 10 ALBIN ENGESTRÖM, bild 10. I köpekontraktet, daterat i Stockholm den 31 maj 1818, markeras området såsom »en tredjedel af N :o 35, hvarunder inbegripes allt det, som befinnes öster om den räta linje, som drages längs östra gafveln af den på nämnda nummer uppförda och vid Lilla Thomaegatan belägna gamla korsverksvåningslängan ända till det vid norra 10

145

sidan om lägenheten befintliga plank, jemte derå varande grundmurade och oinredda våningslänga, en tvåvånings uthuslänga af korsverk och en fruktträdgård ,,. 2 ° För denna del erhöll Ling 3,000 rdr banco. I oktober samma år lyckades Ling få köpare även till den del, som nu återstod av tomten, den som på kartan markeras med n:r 35 B. Det var professor ANDERS OTTO LINDFOI~s , bild 11, och hans hustru, MARIA MARGARETA AHRENBERG, som enligt köpekontrakt av den 16 oktober 1818 tillhandlade sig d enna del av tomten för en köpeskilling av 2,000 rdr banco. Som närmaste grannar fick Lindfors i väster änkepastorskan ÅKERBERG på n :r 35 A och vaktkarlen PER ERIKSSON p å n :r 34, sammanlagt en sträcka på 107 alnar, samt i öster professsor Engeström på n :r 31) C. I norr gränsade hans tomt på en sträcka av 35 alnar intill a rbetskarlen NILS BENGTSSONS ,, hagetomt,,. Längre fram utökade professor Lindfors sin ägandes tomt n :r 35 B m ed en liten del av n :r 34. Detta skedde genom köp den 20 oktober 1821 från dåvarande ägaren till sistnämnda gård, PER ERIKSSON och hans hustru, ELNA NILSDOTTER. 22 Det inköpta styckets storiek och belägenhet karaktäriseras i köpebrevet ,,som den lilla Jordbit, som i wäster gränsade intill Prof: Lindfors bakgård ligger em ella n den och wår Gå rd n :r 34 här i staden innehållande denna J ordbit åtta och en half aln i längden från norr till söder samt tre alnar 18 tum i bredden frå n öster till wäster». Köpesumman var 9 rdr banco och lagfarten på detta köp är daterad den 4 september 1826. Nu var alltså den stora tomten n:r 35 uppdelad p å tre ägare och förblev så, tills Lindfors 1834 genom köp förvärvade den 1811 frånskilda västra delen m ed Locus peccatorum. Under Lindfors' tid kallades den m ed littera A betecknade tomtdelen för »Lillegården ,, och var genom ett plank avstängd från går den n:r 35 B. Förbindelsen mellan de båda gårdarna var ordnad genom en grind i p lanket. Professor Lindfors dog 1841 och hans hustru 1879, men först 1882 avhände sig sterbhuset fastigheten. Enligt köpe21

146

Bild 6.

Biskop PETRUS MuNcK, f. 1732, d. 1803, blev ägare av tomten 1779. Oljemålning av DAVID HoTH. Foto Sv. Porträttarkivet.

brev förvärvades den jämte tillhörande 2 / 3 fäladslott av vaktmästaren J. LJUNGQUIST för en summa av 35,000 kr den 5 maj detta år och för samma summa inköpte Kulturhistoriska föreningen den 7 april 1898 de båda tomtdelarna n:r 35 A och B . Innan vi övergå till att behandla tomtens bebyggelse, skola vi först lämna en översikt av ägarelängderna på tomtdelarna n:r 35 A och C under de tider, då dessa varit utbrutna ur den stora tomten. För tomtdelen n:r 35 A gäller detta tiden 18111834 och för 35 C tiden mellan 1818 och 1892. 147

. Genom köpebrev av den 17 juli 1811 hade Per Henrik Ling ··' och hans hustru genom försäljning från huvudtomten avsöndrat delen n:r 35 A, hörntomten mellan Lilla Thomaegatan och S. Annegatan. Köparna voro magistrarna David Munck af Rosenschöld och hans svåger, Magnus Bruzelius. Den senare avträdde emellertid all rätt i gården till den förre i ett den 8 juli 1812 utgivet skriftligt bevis och dito försäkran, som Munck . af Rosenschöld inlämnat till rådstugurätten och »bland handlingarna förwarad i en den 21 December 1812 här afdömd bördetvist emellan honom och bemälte Ling ». 23 Det förbehåll, som Bruzelius fäst vid detta avtr äde av sin lott i gården, var , att Munck af Rosenschöld skulle infria de i Bruzelii namn på fäktmästare Ling utställda skuldsedlarna. Sedan Munck af Rosenschöld uppfyllt detta villkor, var han alltså ensam ägare till tomtdelen n :r 35 A. Redan följande år synes Munck af Rosenschöld ha varit hågad att avyttra sin gård, ty i Lunds Allehanda n:r 45 för den 3 november 1813 läser man under rubriken Diverse Kungörelser följande tillkännagivande: »Tillkännagifves, att den 24 nästkommande November hålles offentlig auktion å mine begge sammanslagne smärre gårdar N :o 34 och 35, med dertill hörande twå tredjedels fäladsnummer. Belägenheten är helt nära Akademien . Sjelfwa wåningslängan har under min hand blifwit ansenligen reparerad. I nedre wåningen äro twenne smärre rum, samt sal, jemte kök och spiskammare. I öfra wåningen äro fyra rum, att uthyra. Öfwerst är ett loft, samt ett skräprum. Uthusen äro endast apterade för en ko, någre swin och gäss, samt till wedbo. Till gården höra 2 :ne smärre trädgårdar, af hwilka den ena är omgifwen af ett godt brädplank. Den mindre gården består af flere rum för fattigt folk men kan med större förmån och ingen kostnad anwändas till rymligare uthus. Gården kan ej få tillträdas, förrän d. förste nästkommande September, emedan Herr 148

Bild 7.

Kammarherre C. E. v. DER LANCl\EN, f. 1740, d. 1836, blev ägare av tomten 1804. Gouache. Foto Sv. Porträttarkivet.

Ingenieur Karthern hyrt densamma till den tiden. Twå tusen R:d. Rgs. komma att efter öfwerenskommelse om tiden betalas: det öfriga får mot första inteckning innestå. Om någon will genom särskilt aftal ingå någon handel, täcktes han addressera sig till David Munck af Rosenschöld v. Bibliothekarie. Lund den 13 Oct. 1813. » Någon försäljning blev emellertid den gången icke av varken av den ena eller andra gården. Vad beträffar gården n:r 35 A var det först den 4 mars 1818, som denna från Munck af Rosenschöld övergick till ny ägare. Därmed förhöll det sig så, att kyrkoherden och bibliotekarien David Munck af 149

Rosenschölds ägande gård varit utmätt för skuld. - Kanske var det dålig ekonomi, som redan 18 13 föranlett salubjudandet av går darna. - Nu hade gården n:r 35 A genom Lunds stads auktionskammares försorg p å vanligt sätt genom särskilda kungörelser och utringningar bilvit utbjuden. Den sålunda företagna utbjudningen av gården »med deri warande Jern- och Pottugnar» hade för femte och sista gången ägt rum den 4 mars 1818. Den högstbjudande vid detta tillfälle var stadskassören GUSTAF S.TÖSTRÖM, som inropade gården för 502 rdr banco. Denne överlät strax efter auktionen gården till änkeprostinnan VIVEKA ÅKERBERG, född WEIBULL. Detta köpebrev är daterat den 26 juli 1818. Hennes son, studeranden LARS PETTER ÅKERBERG, företrädde den 3 augusti samma år inför rådstugurätten, anhöll om uppbud och lagfart på detta köp och överlämnade köpebrevet. År 1825 avled änkeprostinnan Åkerberg och gården salubjöds ånyo, även denna gång genom stadens auktionskammare, samt försåldes den 21 mars 1825. Som säljare stodo prostinnan Åkerbergs arvingar, hennes båda söner , collega scholae HENRIK SAMUEL ÅKERBERG och hovrättsauskulanten LARS ÅKERBERG. Köpare blev kommissionslantmätaren M. L. KARTHERN och hans hustru, SOFIA MYRLING. Köpeskillingen erlades med 955 rdr 37 sk. och 8 rst. banco, »och skola säljarna stånda den Hemul lag bjuder». I huset, Locus peccatorum, uppgives vid detta tillfälle finnas tre pottugnar och fyra järnugnar samt i köket en inmurad järnpanna. Köpehandlingen är daterad den 20 april 1825 och den 25 i samma månad anmäldes köpet till lagfart. Följande år anordnade Karthern auktion på sin gård n :r 35 A. Vid detta tillfälle hade han en kommendantssekreterare BRING som bulvan att ropa på gården för sin räkning »för att bringa den till någorlunda wärde, med förbindelse af Herr Ingenieuren (Karthern) att ansvara för all kostnad och olägenhet, som möjligen kunde mig påföras, om jag blef den högstbjudande». Bring blev den högstbjudande vid auktionen och alltså officiellt köpare till garden . Eftersom det emellertid 150

Bild 8.

PER HENIUK LING, f. 1776, d. 1839, blev ägare av gården 1807. Oljemålning av J. SANDBEHG. Foto Sv. Porträttarkivet.

endast var ett bulvanköp och »som jag endast efter Fullmagt af Herr Kommisions Landtmätare M. L . Karthern bjudit på dennes gård N:r 35, för att bringa den till någorlunda wärde», skriver Bring, så var Karthern i realiteten alltjämt ägare till gården. Någon lagfart på det bringska skenköpet finnes icke. Det är också Karthern, som undertecknar en anhållan om inteckning i samma gård för pastor G. C. HERVANDER i Asmundtorp, 24 som säkerhet för ett kontant pennin glån på 411 rdr 5 sk. 4 rst. banco, som denne lämnat Karthern. Det är med anledning av denna inteckning, som Bring skrivit sina intyg om bulvanköpet. 151

Det förefaller, som om Karthern varit i ekonomiskt bryderi - en i detta hus· även i nutiden icke främmande verklighet och åter behövt att skaffa pengar. Denna gång klarade han problemet genom att byta gård med sin granne närmast norr ut, ägaren till n :r 34. Den 17 juli 1826 är nämligen det »bytes Bref» daterat och till lagfart inlämnat, enligt vilket kommissionslantmätare Karthern och hans hustru för sin gård n :r . 35 A tillbyter sig angränsande gård i norr, n :r 34, med tillhörande 1 / 3 fäladslott av MÅRTEN JÖNSSON SöRLIN och hans hustru,. ELNA LASSASDOTTER. 25 Gården n :r 34 taxerades till 555 rdr 26 sk. 8 rst. banco, medan Kartherns gård var värd 1,588 rdr 42 sk. 8 rst. banco . Skillnaden 1,033 rdr 16 sk. banco erlade Sörlin kontant och summan kvitterades i bytesbrevet. Den 1 :ste oktober samma år skulle tillträdet på båda ställena ske. I Lunds lagfartsprotokoll av den 17 juli 1826 lämnade Karthern första inteckningen i sin nya gård till borgaren och handelsmannen i staden LARS WINQVIST och traktören GUSTAF WAHLGREN. Dessa båda herrar hade nämligen gått i borgen för honom för ett lån på 200 rdr banco i Rikets Ständers Låne Contoir i Malmö. Den stackars Mårten Jönsson Sörlin tycks med detta byte ha tagit sig vatten över huvudet, ty den 19 april 1827 blev gården åter försåld genom stadens auktionskammare såsom utmätt för gäld. Köpare var den ovan omtalade pastor G. C. HERVANDER från Asmundtorp, vilken föregående år fått en inteckning i gården såsom säkerhet för det lån Karthern erhållit av honom. Detta köp ägde rum den 26 april 1827 och lagfartsprotokollet på köpet är daterat den 30 i samma månad. Köpesumman var 1.000 rdr banco. Samtidigt dödades Hervanders inteckning. Det var under Hervanders ägaretid, som det beryktade studentmordet ägde rum, varefter huset erhållit sitt namn »Locus peccatorum ».2 6 Till 1834 ·satt Hervander som herre på »Locus »-tomten. Detta år avhände han sig gården enligt en köpehandling, daterad den 3 september (lagfart den 29 sept.) och undertecknad av honom och hans hustru, BEATA HERVANDER, född MYRLING. 152

Bild 9.

Professor .J. A. ENGESTRÖM, f. 1787, d. 18 46, blev ägare av tomtens ös tra del 1818. Gouache. Foto Sv. Porträttarkivet.

Köpare var professor ANDERS OTTO LINDFORS, vilken sedan 1818 ägde den mot öster angränsande tomtdelen n :r 35 B. Köpesumman var 1,333 rdr 16 sk. 6 rst. banco. I familjen Lindfors' ägo stannade sedan gården, tills Lindfors ' sterbhus den 5 juli 1882 genom försäljning överlät densamma tillsammans med n:r 35 B och 2 / 3 fäladslott 27 till vaktmästare J. LJUNGQVIST (död 15. 9. 1887), vars sterbhus 1898 försålde den till Kulturhistoriska föreningen. 2 8 Den med n :r 35 C markerade tomtdelen med tillhörande åbyggnader och 1 / 3 fäladslott hade som nämnts förvärvats 1818 av professor JONAS ALBIN ENGESTRÖM och hans hustru, MARGARETA SOFIA FAXE. Det nu så kallade Herrehuset var vid detta tillfälle ej fullbordat och det blev alltså · den nye ägarens första åtgärd att avsluta detta arbete. Ar 1841 utbjöd Engeström vid tvenne särskilda tillfällen, den 17 augusti och 153

Bild 10. Professor A. 0, LINDFORS, f. 1781, d. 1841, blev ägare av tomtens mellersta del 1818. Oljemålning av C. F. RICHTER 1834. Foto Sv. Porträttarkivet.

den 10 september, sin ägandes gård och tomt på auktion. Vid det senare tillfället blev den jämte den tillhörande fäladslotten inropad av biskopen och prokanslern WILHELM F AXE, Engeströms svärfader, bild 12, för en summa av 8,333 rdr 16 sk. banco. Detta köp torde snarast få betraktas som en ekonomisk hjälptransaktion från svärfaderns sida. Då denne i egenskap av biskop hade ämbetsbostad i biskopshuset, har han aldrig varit bosatt här, utan svärsonen och hans familj torde fortfarande, fast såsom hyresgäster, ha bebott fastigheten till Engeströms död 1846. Följande år sålde Faxe gården och enligt det den 17 oktober 1846 daterade köpebrevet förvärvades 154

Bild 11. Biskop W1LHELM FAXE, f. 1867, d. 1854, blev ägare av tomtens östra del 1841. Oljemålning av C. F. v. BREDA. Foto Sv. Porträttarkivet.

d en av häradshövding N. LILIENBERG, som för densamma erlade en summa av 9,533 rdr 16 sk. banco. Tillträdet skulle ske den 1 april 184 7. Nästa ägare till denna tomtdel blev fil. doktor friherre JOHAN CHRISTOFFER TOLL 20 och hans maka i andra giftet, EBBA RAMEL. Den köpehandling, som tillförsäkrade dem fastigheten. med tillhörande 1 / 3 fäladslott, är dagtecknad den 16 februari 1871 och undertecknad av häradshövding N. Lilienberg. Tomten omfattade efter en vid detta tillfälle företagen uppmätning en areal av 5457 ,3 kvm . och köpeskillingen var 30,000 rdr riksmynt, varav 1,500 rdr samma mynt stodo som inteckning i Lunds universitets kassa . Det var slutligen av friherre Tolls sterbhus, som Kulturhistoriska föreningen den 155

24 september 1892 tillhandlade sig detta område, det första Föreningen ägde av tomt n:r 35. Genom detta tomtköp och det, som gjordes 1898, hade alltså Kulturen åter förenat den stora tomten n :r 35 till en enhet under en gemensam ägare.

TOMTENS BEBYGGELSE. Den första mera utförliga beskrivning, som lämnats på tomten n :r 35 och dess bebyggelse, är tyvärr ganska sen. Den uppgjordes 1807 av Per Henrik Ling vid husens försäkring i Allmänna Brandförsäkringskassan i Stockholm. Han omtalar själv denna försäkring i det ovan citerade, odaterade brevet. Efter denna beskrivning angives som huvudbyggnad eller »Caracters Länga » den utmed nuvarande Adelgatan belägna envåningsbyggnaden, bild 12. Denna uppgives vara uppförd av bränd tegel i korsvirke av eketimmer. Åt gatan är huset rest på en a lnshög stenfot. Längden angives vara 55 alnar, bredden 14 alnar och höjden 5 alnar från stenfoten till tak.resningen. Åt gårdssidan hade huset då som nu en »Twist », frontespis, 25 alnar lång. Bottenvåningen var inredd med förstuga, varifrån en trappa ledde upp till andra våningen , liksom än i dag är förhållandet. Vidare fanns det sal (det mitt för förs tugan mot söder belägna rummet), förmak, sängkammare, två andra kamrar, ett alkovrum, ett kabinett, två handkamrar, kök och tre visthus med källare (se planritning bild 13). I den så kallade »Twisten » i andra våningen inrymdes förstuga, förmak , sängkammare, gästkammare och garderob. I nedre våningen stodo fyra »Porcellains Ugnar», fem pottugnar och en större järnugn." 0 Sju rum hade papperstapeter och i tre rum fanns det gipstak. Köket hade en efter tidens förhållanden nymodig spisinrednin g av gjutjärn. Museets nuvarande kanslibyggnad betecknas i denna beskrivning som »Wästra Längan», bild 12, och omtalas som en »en wånings hög Tegelhängd Korsverksbyggnad», 18 alnar 156

lång och 16 alnar bred, murad av bränd sten. Fotsyllar och korsvirket föl' övrigt utgöres av ekstockar. Denna byggnad är inredd med förstuga, som har uppgång till vinden, fyra boningsrum, kök och sex vindskamrar. Rummen uppvärmdes av järnkakelugnar, som funnos till ett antal av åtta stycken i huset. I Lings beskrivning talas vidare om en mellanlänga eller brygghuslänga med en längd av 18 alnar, en våning hög, uppförd i korsvirke av ek och med murverk av bränd sten. Denna var inredd till brygghus med inmurad bryggpanna och ett rum med järnkakelugn. Den 21 alnar långa stallängan var likaledes uppförd av eketimmer, dels m ed bränd sten, dels med sprötväggar. Här funnos stall och mangelbod. Slutligen upptages en östra länga, även den av en vånings höjd och en längd av 32 alnar. Det var en »tegelhängd» korsvirkesbyggnad med väggar dels av bränd sten, dels av sprötväggar. Den var inredd till vagnsportar och vedbod. Ett stadshem hade den tiden i rätt stor omfattning även lanthushållning med åkerjord och fäladsmarker utanför staden samt nötkreatur, hästar, svin, får och fjäderfä i stadsgården, som därför måste vara försedd med ekonomibyggnader för detta ändamål. Alla dessa hus voro »tegelhängda », det vill säga försedda med tegeltak. För vattenbehovet var sörjt genom en vattenrik brunn, belägen tre alnar från brygghuslängan. Trädgården var till största delen kringfluten av vattenrika dammar och kanaler, vars sammanlagda längd uppgives vara minst 150 alnar och deras bredd 8-10 alnar, bild 20. Det är dessa mångomtalade, nästan till saga och myt vordna kanaler, som Ling själv omtalar i sitt förut citerade brev, där han skriver: »Jag lät gräfva simdammar ... ». 31 Hans äldsta dotter, JETTA LIEDBECK, omtalar dem också i sina självbiografiska anteckningar.3 2 Hon skriver här på ett ställe följande: »Han (fadern) var då (1809) Fäktmästare i Lund, der han köpt ett hus och en trädgård. Det förra ombyggde han och den senare förvandlade han till en liten park med konstgjorda dammar. Vinrankor planterade han för att dölja gran157

narnas plank, bokar, björkar och granar sattes att försköna den lilla inhägnaden». Längre fram berättar hon, huru hon som barn var nära att drunkna i dessa dammar, då hon vid ett tillfälle sprang och lekte med sin broder. ''Vi lekte en gång tillsammans i trädgården; jag blev kullslagen, rullade utför dammvallen och hade säkert drunknat, om icke den lilla klädningen fastnat i en törnbuske, som stod vid dammbrädden. » Hennes man, prosektorn P. LIEDBECK i Uppsala, vistades vid något tillfälle i Lund och skrev då till sin hustru: ,, .... . besökte äfven din födelseboning i Tummegap, där nu professor E(ngeström) bor. 2 serskilte gånger gick jag omkring kanalen, der en båt eller ökstock stod, men såg ej till din Silfverpil eller dylikt. Deremot tog jag en liten askquist af din Ygdrasill, som jag förmodar. Att komma inom vattengrafven i trädgården hade ej kunnat ske utan att väcka afseende . . . '' .33 I den »stora och vidlöftiga» trädgården låg ett lusthus, men beskrivningen fixerar ej dess plats. I varje fall är det ej identiskt med det, som nu ligger vid tomtens östra gräns och som tidigast torde härröra från Engeströms ägaretid. Det lusthus, som Ling beskriver, är ett envåningshus i korsvirke av ek med bränd sten i väggarna, 9 alnar långt och 6 alnar brett. · Dess höjd var till takresningen 5 alnar. Taket var lagt av tegel. Fastigheten var omsorgsfullt inhägnad av plank. Ett vid beskrivningens upprättande alldeles nytt sådant h ade en sträckning av 352 alnar med en höjd av 4 alnar. Efter längden att döma är det troligen det, som från »Caracters Längans>> östra gavel sträckte sig mot öster till tomten n:r 36, där svarvare Ryberg bodde som närmaste granne i detta väderstreck. Ett annat likaledes vid detta tillfälle »alldeles nytt» staket var 174 alnar långt och 2 alnar högt från stenfoten räknat. Måhända har det avgränsat tomten i norr. Ett »Eke Stakett», 88 alnar långt och 2 alnar högt, skiljde gårdsplanen och trädgården åt. Mellan ladugården och trädgården var uppsatt ett träplank, som i längd mätte 50 alnar och gick 3 1 / 2 aln i höjden. Från 158

Bild 12.

>>Locus peccatorum» och Lindforsska huset vid Adelgatan.

manbyggnaden till stallängan sträckte sig en mur i korsvirke av ek med fyllningar av obränd sten samt täckt med tegel. Bredvid denna mur låg en ))Svinstega)). I trädgården fanns ett )) Berceau Stallage)) , 95 a 100 alnar långt. Partiet mellan huvudbyggnaden och västra längan, nu museets kanslibyggnad, avstängdes från gatan m edelst en stor och tvenne mindre portar. Längden mellan husen var 15 1 / 4 aln och portarnas höjd 5 alnar. Samtliga dessa hus, staket och plank voro efter en specificerad värdering brandförsäkrade för en summa av 5,638 rdr 28 sk. 9 rst. banco. Rörande byggnadernas belägenhet meddelas, att )) Caracters Längan)) och västra längan samt stallbyggnaden lågo i gatu159

linjen. Den senare torde i så fall ha sträckt sig utmed S :t Annegatan, där nu delar av S :ta Maria minors ruin resa sig. De andra byggnaderna »möta till gårdens stora och vidlöftiga trädgård». I sitt förut flera gånger citerade odaterade brev skriver Ling, att han »låtit mycket reparera ».34 I vad omfattning dessa reparationer berört huvudbyggnaden få vi dock icke veta. Dottern Jetta karaktäriserar i sina anteckningar denna rep"aration med följande passus: »Detta (huset) lät han ombygga». Så vitt man kan förstå av Lings brev, torde reparationen ha ägt rum redan för e hennes födelse (1810), varför hon endast har hört den beskrivas av fadern i första hand. Med hans temperament ligger det ju nära till hands att tro, att han rätt väsentligt överdrivit, särskilt om man tänker på den grundliga reparation, som i det följande kommer att omtalas. Det är dock möjligt, att frontespisen på norra sidan kan vara en tillbyggnad av Ling. Sedan professor Lindfors 1818 förvärvat tomtdelen n :r 35 B, lät han dess huvudbyggnad under åren 1820- 21 genomgå en grundlig reparation. Bland annat kläddes väggarna »till en stor del av huset » invändigt med bränd sten. Vidare lades nya golv. Som tomten då, liksom nu är fallet , torde ha varit mycket fuktig och dräneringen under huset enligt tidens för hållanden var dålig eller måhända helt saknades, hade de gamla golvbräderna förmodligen förstörts av svamp. Nya panelningar uppsattes i en del rum. Gamla fönsterbågar och karmar ersattes med nya. Från dessa renoveringsår härstamma alltså de i husets västra del på insidan räffelornerade fönsterbågarna. Likaledes inlades nya fotträn, nya loft m. m. I beskrivningen lämnas också uppgift om tio stycken halvfra nska dörrar med karmar och foder samt fyra smärre dörrar. Eldstädernas antal utökades vid detta tillfälle med en mindre järnugn. Kakelugnarna benämnas här »Collon Ugnar» och ha mässingsdörrar. Tre rum ha fortfarande papperstapeter. Om de övriga meddelas det, att de ha målning på själva väggarna. 160

Vad husets exteriör beträffar överensstämmer i huvudsak 1822 års beskrivning med den från 1807. Den har kompletterats nied uppgifter om en beklädd dörr åt gården, den västra av de två befintliga, som var huvudingång. Fönstrens antal omtalas vara 18 större och 7 mindre. Dessutom hade taket blivit helt iståndsatt, »så att huset nu kan anses så gott som nytt» , meddelar professor· Lindfors i sin den 28 mars 1822 daterade beskrivning av huset. Värdet var nu fixerat till 5,203 rdr 40 sk. banco. 1822 års beskrivning lämnar i flera fall närmare uppgifter om de olika rummens bruk än den från 1807, varför jag här meddelar den som ett komplement. Nedre våningen var sålunda inredd till: »Förstuga med sandbod och uppgång till öfra våningen, sal, förmak, sängkammare, 2 :ne gästkamrar med garderobe, dagligt rum med alkov, barnkammare, pigkammare, handkammare, kök med 2 :ne spiskammare, brygghus och visthus». I övre våningen funnos: »Förstuga med ingång till vinden, förmak med garderobe, sängkammare och ett annat rum med garderobe». Tomtdelens uthus från 1807 äro ej bevarade. Brygghuslängan och lusthuset i trädgården voro för brandförsäkringsdirektionen anmälda såsom borttagna och den 1 :sta februari 1809 avskrivna. Av de tre i den senare beskrivningen upptagna uthuslängorna var den norra uppförd 1818 och utgjordes av en korsverksbyggnad i eketimmer med bränd sten i ytterväggarna samt furutimmer och råsten i skiljeväggarna. Dess omfattning ·var 26 X 14 alnar och dess höjd en våning. Taket utgjordes av tegel. Denna byggnad inrymde mangelbod, drängkammare, stall, loge och vagnslider och var invändigt försedd med brädloft utom över logen. De två andra uthusen kallas i beskrivningen för östra och västra »Halfhuseb>, båda uppförda 1820 och byggda av furutimmer med brädväggar under tegeltak. Deras längd var respektive 9 och 14 1 / 2 alnar, bredd 7 och 4 och höjd 3 alnar. De hade tegeltak och voro rödmålade. Det förra rymde vedbod, det senare avträdeshus, ank- eller hönshus och brygghus. 11

161

Svin- eller bakgården var avskärmad med ett särskilt brädplank och innehöll bland annat ett par svinstior. Den vattenrika brunnen fanns alltjämt kvar och i »nästgränsande Trädgård äro store och vattenrika dammar», varmed åsyftas de lingska simdammarna. Tomtens omhägnad utgjordes av ett rödmålat brädplank med ekstolpar och »stifvor», 4 alnar högt. För 129 alnar av detta plank, som avgränsade granntomten, var professor Lindfors underhållsskyldig. Mellan gårdsplanen och trädgården löpte ett staket av ek med furuspjälor till en längd av 32 alnar. För övrigt avstängdes de båda områdena av de ovannämnda uthusbyggnaderna. Mot gatan hade gården inkörsport med lucka av bräder på ekstolpar. De voro försedda med överslag. År 1828 överförde professor Lindfors brandförsäkringen av sin gård från Allm. Brandförsäkringsverket i Stockholm till den detta år grundade Skånska Brandförsäkringsinrättningen i Lund. Det nya brandförsäkringsbrevet är daterat den 15 april 1828 och undertecknat av A. 0 Lindfors genom befullmäktigad person. I samband härmed har en ny beskrivning av gården upprättats, vars innehåll i koncentrerad form innehålles i brandförsäkringshandlingen. Häri lämnas en del detaljupplysningar utöver föregående beskrivning, vilka äro av intresse att meddela. Beträffande huvudbyggnaden upplyses här för första gången, att den utvändigt är kalkrappad. Vidare att husets skiljeväggar äro uppförda i furuvirke med obränd sten, några dock reveterade med bränd sten, detta från reparationsåren 1820-21. Ena gaveln är till hälften brädklädd och försedd med en lucka eller lämm. Takrännorna äro av trä och stuprännorna av järnbleck. Sannolikt är det huvudentren på norm väggen mot väster,- som avses med de två målade förstugudör rarna med vardera sex rutor. _Inredningen såväl i bottenvåningen som i »Twisten)) eller ))vindskappan)) är alltjämt densamma. Ifråga om eldstäderna meddelas här, att de två sättkakelugnarna av järn ha en upp162

Bild 13. Plan av Lindforsska huset. under professor A . 0. LINDFOHs' ägaretid 1818-1841 med rummen angivna efter hiskopinnan EusE ANDEHSSONS, f. LINDFOHS, anteckningar, se sid. 166 ff.

sats av sten och av de nio vindugnarna har en dörrar av mässing, en av stål och sju ha sådana av järn. Brandförsäkringssumman för bostadshuset är satt till 3,500 rdr banco. Norra uthuslängan är densamma, som uppfördes 1818. Dess interiör är emellertid något omdisponerad, så tillvida att mangelbod och vagnslider ha flyttats på annat håll och i stället upptagas här ett foderhus och ett »Contoir» (avträde), avstängt med bräder. Rörande stallet upplyses det, att där finnas spiltor för tre hästar och tre nötkreatur. I bouppteckningen efter professor Lindfors 1841 upptagas endast ett par hästar, över tretton år gamla, två getter och ett »svinkreatur» såsom inrymda i fähusen. Som »Huset n:r 3» i brandförsäkringsbrevet beskrives ett envåningshus, som 1828 uppgives vara omkring fyra år gammalt (jfr bild 15). Det ä r byggt i ekekorsvirke med dels bränd, dels obränd sten och tak av tegel. Gaveln utgöres å ena sidan till hälften av bräder med en lucka eller lämm. Utvändigt är det »hvitlimmat». Skiljeväggarna i huset äro av furukorsvirke med obränd sten. Längden var 25 1 / 3 aln och bredden 9 alnar. En port och en dörr ledde in i huset, som hade tre mindre fönster och på taket en homeja med två lämmar. Husets ena hörn var avskuret. Här var numera vagnsporten inrymd och dessutom två kamrar. En trätrappa förmedlade förbindelsen 163

med vindsutrymmet. Det å bild 14 till vänster synliga huset torde vara identiskt med detta. Utom dessa redan förtecknade uthusbyggnader funnos »tvenne en vånings byggnader af furukorsvirke och bräder». Det är dessa, som i 1822 års beskrivning omtalas under benämningen »Östra» och »Västra Halfhuset ». De ha icke åsatts något särskilt brandförsäkringsvärde liksom ej heller några andra mindre ekonomibyggnader och hägnader. Gå1:den mellan boningslängan och uthusen var stensatt med kullersten · och var så ännu, då . Kulturen 1898 förvärvade området. Enligt brandförsäkringsbrevet n :r 968 i Skånska Brandförsäkringsinrättningen i Lund, daterat den 21 juli 1832 försäkrade Lindfors ett envåningshus, fristående på tre sidor och i norr sammanstötande med den förut brandförsäkrade stallängan, bild 16 t. h. Huset är uppfört av ekekorsvirke och bränd sten samt med tak av tegel. Skiljeväggarna utgöras av råsten. Dess längd är 14 alnar och bredden 11 1 / 4 aln. Det angives i försäkringsbrevet vara byggt i år, alltså 1832. I tillbyggnaden inrymdes en vagnsport, en vedbod och ett huggehus. Ett par större portar med en lämm ledde till vagnsporten och två par halvdörrar till de andra lokaliteterna. Dessutom hade huset ett par fönster. Brandförsäkringsumman var 300 rdr riksmynt. I vagnslidret inrymde professor Lindfors sin gamla berlinervagn, en så kallad medevivagn och en kaläsch. Av brandförsäkringsbrevet den 24 mars 1874 framgår, att denna från början som uthus uppförda byggnad då var inredd till bostadshus, bild 16 t. h . I den för försäkringen inlämnade beskrivningen uppges det, att den har två förstugor med trappa till vinden, där en kammare är inredd, densamma som för närvarande disponeras av Föreningen Det gamla Lund. Bottenvåningen äi; indelad i tre rum, samtliga med papperstapeter och glaserade kakelugnar. Sju par fönster släppa in ljus i huset. Försäkringssumman är höjd till 2,000 rdr riksmynt. 35 I samma brandförsäkringsbrev lämnas också besked om den omkring 1824 uppförda stallängan, till vilken den ovan beskrivna byggnaden utgjorde en sydgående vinkel. Denna 164

Bild 14.

Gårdsinteriör från Linclforsska gården före l 8fl8. Observera uthusbyggnaden till vänster.

hade omändrats till bostad och inrymde numera en förstuga, ett större och ett mindre boningsrum med tapetklädda väggar och glaserade kakeiugnar, vedbod och stall. En köksspis av järn upptages även. Möjligen har förstugan varit så rymlig, att den samtidigt kunnat tjänstgöra som ett slags kokvrå . Omdaningen av de båda uthusen var utan tvivel betingad av ekonomiska skäl, man ville utvinna det mesta möjliga av husen ur hyressynpunkt. Säkerligen ha ej heller alla dessa uthus varit behövliga efter professorns död, då familjens levnadssätt antagligen förenklades. Den forna stallängan jämte den 1832 uppförda tillbyggnaden till densamma i söder inhyser för närvarande Kulturens vävskola och textila konserveringsanstalt, smedja och i östra delen en packbod. 165

~

~ it

~ f:>

" ~

~

I

OJ

-·

-

~-_, /:/, -~ =

Bild 15. Planskiss av bebyggelsen på tomtdelen n:r 35 B 1874. N:r 1 Lindforsska huset. N:r 2 och 4, uppförda resp. 1828 och 1832 såsom uth usbyggnader, men sedermera de lvis ombyggda för b ostadsändamål, nu vävsko lans lokaler.

I senast anförda brandförsäkringsbrev anmärkes om huvudlängans exteriör, - att taket hade sluttande gavlar med tegeltak och vidare att tak- och stuprännor voro av zink. Angående interiören fanns det numera gipstak i sex rum och tretton vindugnar i stället för de nio vindugnar och tvenne järnugnar, som tidigare angivits. Som komplettering till bilden av det lindforsska hemmet, vilket här byggts upp av visserligen exakta men torra arkivaliska uppgifter, skall jag inskjuta ett par beskrivningar, gjorda av personer, som mer eller mindre direkt levat med i professorshemmets miljö. En dotter till professor Lindfors, biskopinnan ELISE ANDERSSON i Växjö, har nedskrivit en del intryck från sina barndoms- och ungdomsår i Lund, där hon om det gamla hemmet vid Adelgatan bland annat skriver följande: »Mina föräldrar bodde i den gamla envåningsbyggnaden alldeles vid gatan, vilken var så låg, att förbigående kunde se in genom fönstren . Närmast porten låg min fars rum, så förmak, sal, sängkammare, vardagsrum, pigkammare och

166

Bild lH. »Locus peccatorumn, nuv. kanslibyggnaden, vid 1800-talets slut, vitrappat och med ingång på gaveln till en cigarraffär, som då var inrymd där. T. h. synes det hus, som motsvarar N:r 4 på planen bild 15.

barnkammare längst i öster (se plan bild 13). Åt gårdssidan låg mitt för Pappas rum och förmaket en smal och lång sal, där de enskilda lektionerna höllos. Från detta rum och stora salen kom man ut i stora förstugan, där Mamma hade sina rymliga skåp till förvaring av sina kläder i det ena och glas och kris_taller i det andra. Bredvid förstugan var skafferiet, dä:rintill köket, så brygghuset och matboden. Igenom brygghuset gick ingången till pigkammaren och barnkammaren innanför. I frontespisen utåt gården voro två rum för pojkarna och en 167

handkammare, där sylt och kakor förvarades . Gårdsplanen, stor och rymlig, skild från »Lillegården», det s. k. Locus, genom ett tätt plank, och åt gatan var en hög tät port, som stängdes kl. 9 om aftnarna. Stora uthus lågo runt om gården. Mitt för köket tvätthus, mangelbod och vagnbod med en vind för säd, ärter och mjöl (se bild 14 t. v.). Trädgårdsgrindarna voro mitt emot förstugtidörrarna, salsdörren och det mellersta fönstret i stora salen, så att man kunde stå utanför på gatan och se d em som gingo över gården in i trädgården. Intill trädgården låg stallbyggnaden, som var täckt av spaljerade aprikos- och pe rsikoträd. Sedan kom hö- och sädesladan och sist vedbodar och snickarestuga mitt för porten. Från stora gården kom man också in i Lillegårdsträdgården. Dessa båda trädgårdar voro Pappas ögonstenar och sköttes efter konstens alla regler. Där funnos de skönaste fruktträd och längs alla gångar prunkade de skönaste blommor. I detta ljuvliga hem tillbringade jag många lyckliga år och inhämtade många nyttiga lärdomar. 36 En sonson till professor A. 0. Lindfors med samma förnamn som dernl.e, medicine professor i Uppsala och död 1911 , skriver om sina farföräldrars hem i Lund: »Få om något av professorshusen öppnade så gästfritt sina dörrar för studenter som farfars och farmors , Anders Lindfors' och Maria Holmbergson-Ahrenbergs hus , smålänningarnas inspektorsboning. Det låg vid Adelgatan, är tämligen oförändrat än i dag och till hör numera Kulturhistoriska Föreningens byggnadskomplex; studentkasernen Locus hörde äfven till gården . Här funnos unga söner och döttrar, bland hvilka Fredrik Lindfors blef Talis Qvalis' synnerligen gode vän , här gingo småländingarna som barn i huset ut och in, och d;iribland Otto Lindblad, sångarfursten, samt med honom hans kvartettgossar, bland hvilka Olle Strandberg hastigt införlifvades. Det ljöd därför sång och glam ständigt i det Lindforsska hemmets salar och under valnötsträ den ute i dess gröna hage ».37 Utom dessa studentgäster, som kommo och gingo i huset, voro även några studenter hyresgäster hos professor Lindfors, kanske delvis även inackorderingsgäster. Det förekommer i 168

bouppteckningen efter honom en rubrik: Mö b 1er i Student1· um men, som låter oss förstå, att så varit fallet. Härvidlag komma naturligtvis i första hand ovanrummen i »Locus peccatorum » ifråga. Det förhållandet, att professorer voro hyres värdar åt studenter var ingalunda något ovanligt. Hos Lindfors' granne i öster, professor Engeström, r ådde samma förhållande och så var det på många andra håll. Vi känna bland annat till det från det tegnerska hemmet i Gråbrödersgatan. Denna inkomst utgjorde ofta ett mycket välkommet tillskott i den stundom skrala hushållskassan. Sedan professor Lindfors 1841 avlidit, torde familjen som nämnt h a fört ett mera indraget hushåll. Bland annat minskade man på det utrymme, som familjen förut disponerat, så tillvida att man delade upp huvudbyggn aden för tvenne hushåll och ombyggde, såsom tidigare omtalats, vinkellängan mitt för porten till bostadshus. När desssa förändringar företagits, kan man ej med bestämdhet påvisa. Det första al'kivaliska belägget härför ä r den 1874 utfärdade brandförsäkringshandlingen på gården, där det anmärkes, att huvudlängan blivit inredd med två kök och i stället för uthusutrymmen upptagas bostadsrum i den nyssnämnda vinkellängan. När Kulturen 1898 förvärvade denna fastighet, disponerades huset längs Adelgatan till sin västra del för museets expeditionslokaler och dess östra för museets vävskola och textila konserveringsanstalt. Redan nu förändrades interiören i husets östra del, i det att flera rum slogos samman till en större sal, och den gamla köksingången flyttades mot väster till sin nuvarande plats. Den västra delen behölls i stort sett oförändrad ända tills de här inrymda expeditionslokalerna 1908 överflyttades till »Locus peccatorum», där de ännu äro kvar. Efter denna omflyttning raserades delvis även den västra delens skiljeväggar och en större sal bildades. I den sålunda nyinredda salen exponerades museets lundaarkeologiska samlingar, vilka även utsträcktes till den angränsande salen öster därom, det enda rum som alltjämt har kvar sin ursprungliga omfattning och är identiskt med den gamla salen

169

i huset. Det öster om detta belägna alkovrummet har även förlorat sin originalkaraktär. - Ett av museets önskemål är att kunna återställa byggnadens inre såsom detta tedde sig på Lindfors' tid. Rörande bebyggelsen på tomtdelen n:r 35 A är icke mycket nytt att tillägga utöver vad som i det föregående framhållits. Sedan Lindfors 1834 förvärvat denna fastighet »i dess då förfallna skick», som han skriver, lät han enligt försäkringsbrev n:r 1077, daterat den 26 september nämnda å r , brandförsäkra åbyggnaderna i Skånska Brandförsäkringsinrättningen för en summa av 1,000 rdr banco. I den till försäkringsbrevet fogade beskrivningen omtalas huset, Locus peccatorum, såsom liggande fritt på tre sidor och på den fjärde, den norra, »sammanstötande med ett litet uthus, som kommer att borttagas » och därför nu ej uppgavs till försäkring. Bostadshuset angives vara i mindre gott men försvarligt skick, »hvarför detsamma nästa år kommer att repareras», tillägger Lindfors. Utom en förstuga med vindstrappa inrymde det i bottenvåningen fyra rum, en kammare och kök samt i vindsvåningarna sex kamrar. I köket var stengolv, men samtliga rum hade brädgolv och målade brädtak. Uppvärmningen av rummen skedde medelst åtta vindkakelugnar och två sättugnar. Under åren 1836 och 1837 lät Lindfors reparera såväl manbyggnaden som det lilla uthuset - det senare hade han först tänkt riva - och efter denna tydligen rätt grundliga renovering tog han en ny och förhöjd försäkring på dem. I de . uppgifter, vilka i samband härmed lämnats om boningshuset, »nu i nytt och fullgodt skick », meddelas, att det inrymmer elva papperstapetserade boningsrum med oljemålad bröstpanel och brädtak, målat på tapetpapper. Med de tre förstugorna avses naturligtvis de tre våningarnas förstugor. Det lilla uthuset, markerat som n:r 2 i sistnämnda försäkringsbrev, var ett envånings korsvirkeshus med bränd sten och en gavel av bräder - den andra gaveln stötte in till boningshuset. Skiljeväggen var av korsvirke med råsten. I längd 170

Bild 17. Vy över Lund, tagen på 1860-talet från en plats, där Ö. Vallgatan, St. Tomegatan och flera gator mötas . Krysset anger det hus, som då ägdes av häradshövding LILIENBERG, numera Kulturens Herrehus.

mätte det 8 1 / 2 aln och i bredd 6 alnar, medan höjden från marken till takkanten var 3 1 / 2 aln . Utrymmet utgjordes av två bodar för förvaring av ved, torv och annat och till vardera boden ledde en särskild dörr. Dessutom fanns under taket ett vindsutrymme. Den lilla boden hade betydligt reparerats 1837 och dess försäkringsvärde sattes nu till 100 rdr banco. Efter reparationen 1837 genomgick bebyggelsen på tomt n:r 35 A icke någon huvudsaklig förändring under 1800-talet. Vitrappningen på »Locus», som synes på fotografier från 1800talets slut och som gamla lundabor väl minnas, härrörde för modligen från 1700-talets slut eller 1800-talets början . På 1890-talet och omkring 1900 var en cigarraffär inrymd i bottenvåningen och för att få direkt ingång till densamma, hade en dörr tagits .upp på sydgaveln, bild 16. De dåvarande å bilden synliga fönstren torde blivit insatta vid någon reparation i början 171

av 1800-talet. Så länge huset ännu var i privat ägo, tjänstgjorde det alltjämt i stor utsträckning-som »studentlocus». Några år efter det tomten kommit i Kulturens ägo togs rappningen på huset bort och i stället för den upptagna gaveldörren insattes åter det ursprungiiga fönstret, och en äldre fönstertyp med små rutor ersatte över hela huset empirefönstren. Tyvärr företogs vid denna återställningsprocedur, till äldre skick en del ingrepp i murfälten för att här framställa mönstermurning efter förebild av i den konsthistoriska litteraturen framställda mönsterplanscher. Ling skriver med tanke på bebyggelsen på tomtdelen n:r 35 C (nuv. Herrehus-tomten), sedan han först talat om ett par lyckade gårdsaffärer, bland annat försäljningen av tomtdelen n:r 35 A: »Detta gjorde mig djärvare. Jag beslöt nu att inrätta ett öfningsställe för mina gymnastiska elever ... och äntl. fick jag det olyckl. rådet att bygga ett nytt stenhus af tegel från 2 :ne nedrifna kapeller vid Domkyrkan, det ena 400 år, det andra 500 år gl. ... Jag lät nu uppföra denna nya byggnad i tanke att till gymnastiska öfningar inrätta en del deraf ... » »Längre fram i samma brev skriver han: »Den nya gården har med ett nytt tvåvånings uthus av ek och tegel samt trädgården med plank, hela gatans anläggning m. m. kostat mig öfver 9,000 rdr b:co . . . ».38 Enligt det engeströmska köpebrevet av 1818 ingick i köpet av tomtdelen n:r 35 C »derå varande grundmurade och oinredda våningslänga» och »en tvåvånings uthuslänga af korsverk. '' Det torde väl vara utom allt tvivel, att det nya stenhus, som Ling talat om i sitt brev, är identiskt med den i köpebrevet nämnda oinredda våningslängan. Det förefaller också, som om den till sitt yttre varit i huvudsak färdig vid detta tillfälle. Den andra längan har han ju själv karktäriserat som uthus och var alltså icke avsedd för bostadsändamål. I det citerade brevet skriver Ling också på tal om att sälja sin gård följande: » ... ingen enskilt vill betala det öfverdrifna jag gjort till byggningens styrka, och som behöfts, om den skolat enligt min plan användas till gymn. öfningar ... ».

172

f

Bild 18. Kulturens Herrehus på 1890-talet sedan fasadern a blivit prydda med licener, girlander m . m. T . v. gaveln till det uthus, vars fasad delvis kommer till synes på bild 14 och vars belägenhet framgår av planen bild 1.

Huru mycket som återstod av arbetet på den nya byggnaden, undantagandes inredningsarbetet, kan icke med bestämdhet angivas. I varje fall torde den nye ägaren ha fortsatt, där företrädaren slutat. 39 Ej heller om dennes byggnadsarbete får man några upplysningar. Sådana lämnas oss först i ett brandförsäkringsbrev från 1856. Det är i försäkringsbrevet n:r 3791 i Skånska Brandförsäkringsinrättningen i Lund, daterat den 19 augusti 1856 och 173

undertecknat av gårdens dåvarande ägare, N. Lilienberg, som vi få den första mera detaljerade beskrivr:ingen på det hus, som numera kallas Kulturens Herrehus, bild 17-19. Det fanns vid detta tillfälle trenne hus på tomten, manbyggnaden, en större uthuslänga, dock ej den som Ling talar om i sitt brev utan en senare uppförd sådan, vid denna tid cirka nio år gammal, och en »mindre Lutebyggnad». Den senare var emellertid ej av det värde, att den medtogs i försäkringen .' Bostadshuset beskrives i nyssnämnda försäkringsbrev som ett trevåningshus utan frontespis eller »vindskappa ». Det är fristående på alla sidor. Bottenvåningen är murad av gråsten till en tjocklek av 1 1 / 4 aln. Väggarna i de övre våningarna äro av bränd tegel och 3 / 4 aln tjocka. Enligt Lings egen uppgift skulle alltså det senare materialet härröra från ett par rivna domkyrkokapell. Skiljeväggarna i huset äro i bottenvåningen av bränd sten, i de övriga av korsvirke med mursten. Utvändigt voro väggarna i bottenvåningen då marmorerade i oljefärg men i de övre våningarna finputsade och vitstrukna. Taket utgöres av tegel, understruket med kalkbruk och försett med ett järnfönster. Från _översta våningen till takåsen äro brutna gavlar med tak och undertill fogstruket tegel. Omkring dessa gavlar liksom på takåsen är klätt med järnplåt. Huset har fyra takoch lika många stuprännor av järnbleck. Byggnadens längd angives vara 28 alnar 4 tum, bredden 18 alnar 4 tum och höjden från marken till taket 15 alnar. Över huvudentren på östra sidan m ed sina dubbeldörrar fanns en altan med plåtbelagt golv och gjutjärnsräck. Fönstrens antal var 26 större, placerade i andra och tredje våningarna. Av dessa äro numera två på västra och två på norra sidan igensatta efter 1856.40 Till de nio halvrunda fönstren hörde de två gavelfönstren i vindsvåningen, borttagna efter 1892 och gavelytan prydd med en Ling-relief. De återstående sju kunna inte gärna vara några andra än de i bottenvåningen, som sedermera fått rak avslutning upptill. Utom dessa funnos fyra avlånga fönster av mindre storlek, som släppte in ljus till förstugor, källare och liknande lokaliteter. 174

Husets ålder vid denna tid angives till cirka fyrtio år. Det skulle efter den beräkningen vara byggt 1816 och det är ju möjligt, att Ling även efter det han lämnat Lund 1813 låtit arbetet fortgå å bygget för att åtminstone få det i huvudsak färdigt till sitt yttre. 184 7 hade det senast betydligt reparerats och va_r nu i fullgott stånd .. Förmodligen var det en av Lilienbergs första åtgärder, sedan han blivit ägare till gården, att låta renovera bostadshuset, som sannolikt av ekonomiska skäl avsevärt försummats under den tid Engeström bebott detsamma. Det var till sin exteriör ett verkligt magnifikt herremanshus och bröt säkert på ett markant sätt av mot stadens allmänna profanbebyggelse vid denna tid. Av interiören inrymde bottenvåningen husets ekonomiavdelning. Utom fö11stugan med sin ektrappa, som ledde upp i huset, låg köket här med sin stekugn av järn och sin öppna spis med järnhäll. Dessutom funnos här spiskammare och brygghus, båda liksom köket och förstugan med stengolv. Även ett domestikrum var inrymt härnere samt "Under huset 1 st. välvd källare med trappa dertill af sten och dörrar af träd,,. Helt under huset låg emellertid icke den senare, men den hade tydligen sitt golv ett stycke under den nivå, som nu detta välvda rum har. 41 De två övervåningarna voro inredda med vardera fem rum, tre på östsidan och två på västsidan och mellan de senare tambur och trappuppgång.4 2 Dessutom funnos i andra och tredje våningarna respektive två och fyra kamrar eller större garderober. Dörrarna i andra våningen utgjordes av dubbeldörrar, medan tredje våningen endast hade enkla sådana, samtliga dörrar med lås och vred av mässing. Alla rummen hade brädgolv och gipstak. Fyra rum i andra våningen hade »synnerligen väl målade tak», 43 de tre på östra sidan finnas ännu kvar. Huru rummen vid denna tid voro d~sponerade ur brukssyn punkt, därom lämnas i försäkringshandlingen helt naturligt inget besked. Huru därmed förhöll sig under Engeströms tid, till 1846, få vi däremot veta i den den 18 september detta

175

år upprättade bouppteckningen efter honom. Enligt denna förefaller det, som om sängkammare, förmak, salong och kabinett legat i andra våningen, medan tredje våningen upptagits av »studerrummet », »Öfvre salen och mineralkammaren » samt stu- inrymmande professorns mineralsamlingar dentrum. Brandförsäkringsvärdet var 1856 10,000 rdr banco. I det ovan beskrivna skicket stod huset, tills Kulturhisto riska föreningen 1892 inköpte det och företog de inre ändringar , som för husets blivande museala ändamål voro nödvändiga. Även dess yttre fick emellertid en »uppiffning» . Rustiseringen · i bottenvåningen, de refflade licenerna, bladfestonerna under fönstren och reliefen med Lings porträtt, är allt resultat av en för den tiden icke främmande strävan att göra en gammal sak ännu äldre. Därefter har huset såväl in- som utvändigt bibehållit det utseende, som det vid denna omändring erhöll. Endast portalerna ha något förändrats, i det att 1929 några skulpterade stenrester av portalomfattningar från gamla stockholmshus uppmonterades omkring huvudentren i öster och några enklare lister av samma material omkring västportalen.44 Den uthuslänga, som beskrives i brandförsäkringsbrevet från 1856, var belägen norr om huvudbyggnaden (se plan å bild 19) och var byggd i korsvirke med eketimmer och bränd sten samt fogstruken. Den hade tegeltak med två vindskupor. Skiljeväggarna voro likaledes i korsvirke med dels bränd, dels obränd sten. Utvändigt var allt timmer liksom porten och de fyra dörrarna svartmålade, förmodligen tjärade. Huset hade tre par större fönster och ett par mindre. Det mätte i längd 32 alnar, i bredd 13 3 / 4 aln och i höjd 5 alnar. Dess ålder uppgives här vara omkring nio år. Byggnaden inrymde två kamrar med brädgolv, vagnsport, stall med tre spiltor, pack.hus, vedbod och bod för mangel, vilka senare utrymmen alla hade stengolv. Dessutom fanns över dessa vindsutrymme, dit tvenne trappor ledde upp. Huset revs, sedan Kulturen blivit ägare till tomten. 176

··Bild 19. Planskiss av bebyggelsen på tomtdelen n:r 35 C enligt försäkrings' brevet av år 1874. N:r 1 = nuv. Herrehuset, n :r 2 =den omkring 1846 uppförda uthuslängan, riven efter 1892.

;

Bild 20. Planskiss över den till tomtdelen n:r 35 C hörande träd gården med den omkring denna löp ande kanalen. På »Ön» äro gångar, lusthus och planteringar.

1'.2

177

Av alla de större och mindre festligheter, som gått av stapeln inom Kulturens gamla byggnader på den tid de tillhörde privatpersoner, torde ingen ha tillagts det sagans halvt verkliga, halvt overkliga skimmer, som den promotionsbal, vilken »hämtade af Hans Kongl. Höghet Her tigens av Angouleme närvaro en lika sällsynt som stor ära», såsom det står att läsa i Nytt och Gammalt för den 29 juni 1808. Det var den stora sensationen i Lund, ja, händelsen var så remarkabel; att ännu i vår tid, över hundra år efteråt, sensationen icke riktigt ebbat ut. Det var promotionsbalen midsommarafton 1808, som avhölls i Lings hus. Omkring 400 personer voro inbjudna och rummen små. »Den lär bli kvalmig och långsam», skrev Esaias Tegner till sin svärfar. Utom den ståt, som akademien vid dylika tillfällen kunde utveckla , tillkom nu även åtskillig militär gala. På grund av de krigiska förhållandena ute i Europa voro en del militärförband förlagda till Skåne och högkvarteret låg i. Lund. Generalguvenören Toll var bland de inbjudna gästerna vid den akademiska festen. Den som emellertid lyste och strålade över allt detta var hertigen Frarn; ois Antoine d'Angouleme, gift med Ludvig XVI:s enda dotter. Under väntan på sin gemål, som från Mitau sjöledes skulle inträffa i Karlskrona, hade hertigen gjort en utflykt till Skåne och Lund, överallt mottagen som en kunglig person. Huruvida Hans Kungl. Höghet aktivt deltagit i promotionsbalens dans program meddelar inte notisen i Nytt och Gammalt. Kanske har han öppnat balen med hovkansleren Lars von Engeströms maka, den polska grevinnan Rosalie Chlapovska, som hade jagelloniskt blod i sina ådror. Samme hovkansler skriver om hertigen: »Han var liten och spenslig, hade ingen starkt tecknad karaktär i ansiktet och syntes af något inskränkt begrepp» . Det är ju ingen beskrivning, som ger oss anledning förmoda, att hans yttre person inponerat i någon nämnvärd grad. Men för den lilla »akademiska bondbyn» med sina 2,000 invånare var det ju trots allt en upplevelse att i sin krets se en kunglig person, som under lyckliga tider varit hemmastadd i Versailles slottsalar men nu tycktes njuta av vad deras stad kunde bjuda 178

pa i sina små och inskränkta förhållanden. Efter de många årens oroliga och jäktande landsflyktstillvaro förnam han helt säkert en känsla av lugn och frid i den lilla idylliska och fredliga staden bland lugna och fridsamma människor. Bland akademiens dåvarande medlemmar, som deltogo i denna fest, är främst att märka Esaias Tegner, som skrivit promotionskantaten. Självskriven var naturligtvis promotor, professor Lidbeck, och prokansleren, biskop Hesslen. Bland de många andra akademiska festdeltagarna märktes professo rerna filosofen Fremling (se sid. 22 i denna årsbok), fornfors karen Sjöborg, den kände entomologen Zetterstedt, orientalisten Norberg och flera andra. Elegansen i klädedräkt torde ha varit lysande vid detta speciella tillfälle och bland damernas frasande sidenrober torde herrarnas uniformer och gustvianska dräkter med sitt röda sidenskärp och slängkappa ha gjort ett högtidligt och festligt intryck. Det allvarliga inslaget representerades av prebendeprofessorerna i sina svarta kaftaner. Aldrig har väl sedan dess ett mera lysande följe rört sig i det Lindforsska husets låga salar. NOTER. 1 Se Kongl. Maj :ts nådiga förordning angående upphörande af Universiteternas domsrätt gifwen Stockholms Slott den 2 april 1852. 2 Se G. CARLQUIST, Lund på 1690-talet. 1691 års sjättepenningslängd med upplysande anmärkningar. 1-2. Lund 1923--24 (Skrifter utg. av Föreningen Det gamla Lund. 5---0.). Del 2, sid. 16 (29). 3 CHRISTIAN PAPKE, f. 1634, biskop över Lunds stift 1688, död under en inspektionsresa i Åhus' prästgård 1694; gift 1675 med CECILIA ToRsLow, död 1716. 4 BONDE HuMERUS, f. 1659, 1 :ste teol. professor och domprost i Lund 1718, död 1727; gift 1699 med ANNA STEUCH, dotter av biskopen i Lund, sedermera ärkebiskopen MATHIAS STEucmus, död 1737; hon blev andra gången gift med landshövdingen och kammarrådet JONAS WULFWENSTIERNA, död 17G2: Det var frn W. som enligt donationsbrev, daterat den 1 okt. 1734, skänkte 16.000 dlr kmt såsom fond till ett stipendium vid Lunds akademi under namn av Humero-Steuchianum. 5 JoN.-1.s PETER LINNERIUs, f. 1653, 1714 biskop över Lunds stift, död 1734 och begraven i Lunds domkyrka, där ett epitafium är uppsatt

179

över honom (Se WILLIAM KARLSON, Johan Ullberg, Fornvännen 1929. Sid. 368.); gift 1692 med ELISABETH SVEBILIA ADLERBERG, död 1751 på Aby säteri i Tjureda' socken, Småland. Deras barn nobiliserades 1717 med namnet LINNERHJELM. Bouppteckningen efter änkebiskopinnan Linnerius, förvarad i Göta hovrätts arkiv, utvisar, att hon varit en mycket välbesutten dam. Tillgångarna uppgingo nämligen till 34.347 dlr 14 öre smt och skulderna till c:a 8.000 dlr samma mynt. 6 DA vrn NEHRMAN, 1746 nobiliserad EHRENSTRÅLE, f. 1695, ord. professor 1721, revisionssekreterares titel, död på sin gård Säby i Jönköpings län 1769; gift 1724 med fröken HILDA MARIA LINNERHJELM, dotter av biskop Johan Linnerius. 7 Tyvärr finnes varken i Lunds universitetsbiblioteks eller i _ Göta hovrätts arkiv (där adliga bouppteckningar från Götaland förvaras, biskopar räknades som adelsmäns vederlikar) någon bouppteckning efter biskop Linnerius, ej heller i Lunds Landsarkiv, där dock ingen anledning finnes att söka den, då biskopen i egenskap av universitetets prokansler tillhörde akademiens jurisdiktion. Det hade ju annars varit tänkbart, att ett testamente eller en arvskifteshandling varit förbunden med detta. I det efter biskopinnan Linnerius 1751 upprättade bouppteckningsinstrumentet, förvar at i Göta hovrätts arkiv, finnes ingenting, som berör gården i Lund. Något köp i vanlig ordning har icke ägt rum mellan Linnerius och Nehrman och ej heller mellan denne och någon annan, då i Lunds rådstugurätts protokoll under åren 1729-53 ingen lagfart på köp mellan de nämnda eller andra personer förekommer rör. denna gård. 8 CARL JESPER BENZELIUS, nobiliserad 1751 under namn av BENZELSTJERNA, f. 1714, teol. professor i Lund 1750, biskop i Strängnäs 1776, död 1793; gift 1748 med JOHANNA HELENA ARNELL, död 1793. 9 Brandsynelängden av den 8 maj 1765 uppger akademivaktmästaren MIKAEL HuRVANDER som innehavare av gården n:r 35, där även Hurvanders änka är placerad i Brandsynelängden för 1773. Dessa uppgifter äro emellertid felaktiga, ty i bouppteckningen efter Mikael Hurvander, upprättad den 23 april 1770, angives gården n:r 33 såsom hans egendom. Till yttermera visso meddelas här, att densamma är belägen »bakom afledne slaktaren Querlöfs tomt (n:r 34) emellan slaktaren Nils Querlöfs och murmästare Pål Pålssons (n:r 32)». Gården n:r 35 hade som grannar ovannämnde Querlöf på n :r 34 och_ svarvare Ryberg på n :r 36. Det är tydligt, att man i Brandsynelängderna av någon anledning förväxlat numren. Enligt en brandsynelängd från 1750 är p å professor Nehrmans tomt upptaget 4 skorstenar. 10 PETRUS MuNcK, f. 1732, 1 :ste teol. professor och domprost i Lund 1778, biskop över Lunds stift och prokansler 1794, död 1840; gift 1:sta

180

· gången 1765 med ANNA CHRISTINA BRING, död 1767, dotter av kyrkoherden och prosten i Ausås och Ströveltorps församlingar JöNS EBBESSON BRING och hans hustru CHRISTINA LAGERLÖF, 2:dra gången med ULRIKA ELEONORA ROSENBLAD, f. 1750, död 1793, dotter av professor EBERHARD RostN, nobiliserad RosENBLAD, och ULRIKA voN HERMANSON. Barnen nobiliserades 1799 med namnet MuNcK AF RosENSCHöLD. 11 PETRUS MuNCK är på Caspar Espmans karta över Lund från 1784 upptagen såsom boende· på n :r 35 i Krafts rote. 12 Friherrinnan BARB.rnA WRANGEL VON BREHMER, f. 1736, död 1810, dotter av majoren CoRFITZ BEcK-FRus och l\t!ARIA SoFIA SKOGH, gift 1769 med sedermera överstelöjtnanten friherre VILHELM WRANGEL VON BREHMER, död 1786; de hade tillsamman sju barn, av vilka de här nämnda, Wilhelmina och Johanna, båda avledo ogifta resp. 1816 och 1838. 13 CARL EHRENFRIED VON DER LANCKEN var född 1770 och dog 1837, blev överste, kommendant och kammarherre. Han var efter vartannat ägare till Vankiva, Vålsjö och Thorsjö gårdar i Skåne och gift med ERICA GUSTAVA LIDBECK, f. 1769. 14 PER HENRIK LING, f. 1776 i Ljunga prästgård, »svenska gymnastikens fader)), skald och medlem av Svenska akademien 1835, fäktmästare vid Lunds universitet 1804. 1813 erhöll han genom kungl. brev uppdrag att upprätta en gymnastisk undervisningsanstalt i Stockholm, sedermera Gymnastiska centralinstitutet. Från samma är var Ling gymnastiklärare vid Karlberg och från 1818 fäktmästare där, vilka båda befattningar han lämnade 1825, då han erhöll professors titel. 1813 blev Ling medlem av Götiska förbundet. Han dog 1839. 15 Uppgifterna, som skulle kunna datera brevet, äro emellertid varandra så pass motsägande, att tidsbegreppen bliva något förvirrade. Sålunda skulle efter de här citerade raderna brevet vara skrivet 1809, ty gårdsköpet ägde rum 1807. På ett annat ställe i samma brev skriver han: llJag h ar tjent vid Lunds Kongl. Akad. nära 10 år ... ll Ling blev anställd 180.t. Man skulle alltså härav sluta sig till tiden omkring 1814. Emellertid skriver han längre fram i brevet: »Sådan var min ställning, då jag genom konungens nåd blef fö rordnad till gymnastisk lärare i Stockholm.ll Detta förordnande fick Ling 1813. Brevet torde alltså vara skrivet delta eller följande år. Se Till Per Henrik Lings minne. Lund 1913. Sid. 44 ff. Brevoriginalet i Kulturens Ling-arkiv. 16 Vad beträffar den passus rörande huset i Lings brev, att han uthyrde större delen, så omtalas i en uppgift till 1811 års taxeringskommitte (Lunds universitetsbiblioteks arkiv) hyror till lVIichaeli tid 1811 av båda våningshusen, det nu s. k. Lindforsska huset och »Locus peccatorum>>. Ling har tydligen haft icke bara det senare utan även

181

någon del av det andra uthyrt, åtminstone tidvis. Då »Caracters Längan» icke var inredd för två hushåll, kan det endast bliva fråga om rumsuthyrning, förmodligen till studenter. I det i föregående not citerade brevet omtalar Ling »den hyra som jag i 3 år haft för den gl. gården (»Locus peccatormm>) af 300 Rdr 1G banko har nu fallit till 133, 16 - oagtadt alla reparationer som der äro gjorda.» 17 Av det i föregående not citerade brevet framgår, att Ling redan 1809 eller 1810 försökt att på auktion sälja sin gård och tydligen varit bjuden en summa av 4.000 rdr banco, vilken han dock icke velat godtaga. 18 DAVID MuNCK AF RosENSCHöLD, f. 1786 och son till biskop PETRUS MuNcK, prästvigd 1810, adjunkt och v. bibliotekarie 1812, kyrkoherde i K vistofta 1816, titulärprofessor 1819, prost 1820, död 18!0; gift 1811 med HEDVIG JULIANA BRUZELIUS, f. 1791, död 1871, dotter av kyrkoherden i Tommarps och Skegrie församlingar jubelmagistern NILS BRuzEuus och JOHANNA SOMMAR. · 19 JONAS ALmN ENGESTl:löM, f. 1787, professor i kemi och fysik i Lund 1812, från 1837 med undervisningsskyldighet i mineralogi, död 1846; gift med MARGARETA SOFIA Fio..xE, dotter av biskop WILHELM FAXE i Lunc;l. C. H. NoRLANDER kallar honom felaktigt Johan Gabriel Engeström i sin uppsats om »Lings bostad och andra Ling-minnen», Till Per Henrik Lings minne. Lund 1913. Sid. 50. 20 Se i föregående not a. a., sid. 50. 21 ANDERS OTTO LINDFons, f. 1781, professor i historia vid Lunds universitet 1826, prebendekyrkoherde i Bjereshög och Oxie; gift 181G med MARIA MARGARETA AnENRERG, dotter av kryddkramhandlaren JOHAN AnENBERG i Stockholm, fosterdotter hos prof. JoH. Hor.MnEnGssoN i Lund, död 1879. 22 Drängen PER EnrKssoN hade 1817 den 24 januari tillhandlat sig gården n :r 34 av kyrkoherden magister DA VID MuNCK AF RosENSCHöLD och hans fru. 23 Se Lunds rådstugurätts lagfartsprotokoll den 3 aug. 1818. 24 GUSTAF CHRISTHN HERVANDEn, f. 1769 i Kristianstad, prästvigd 1795, död 1837; gift 1815 med CHATARRIN\ MARIA GADD, prästdotter från Gladsax, enligt S. CAVALLIN, Lunds stifts herdaminne. I makarn as underskrift å köpekontraktet vid försäljningen av gården till prof. Lindfors skriver hon själv: Beata M Hervander, f. Myrling. 20 MÅRTEN JöNSSON SöRLIN hade enligt köpebrev av den 25 mars 1825 inköpt gården av f. borgaren NILS BENGTSSON och hans hustru ELNA ERIKSDOTTER. 26 Om »Locus peccatormml se E. WRANGEL, Anders Otto Lindfors och götismen i Anders Otto Lindfors. Utg. av T. Lindfors. Sthlm

182

1934. Sid. 213, not 1. Om mordet därstädes se BERT MöLLER, Ett dystert sekelminne, i Sydsvenska Dagbladet Snällposten för den 1 sept. 1929. 27 De båda fäladslotterna voro enligt uppgift i bouppteckningsinstrumentet efter professor A. 0. LINDFORS 1841 belägna i Hyphoffslyckan och Vallyckan. De utgjorde tillsamman 7 tunnland och 8 kappland och äro i denna handling värderade till 700 rdr banco. 28 Bland hyresgästerna i Lindforsska huset under Ljungqvists ägaretid märkes prostinnan EMMA TEGNER, f. KINBERG, änka efter prosten CHRlSTOFFER TEGNEH i Källstorp (död 1885 i Lund), den store EsAIAS TEGNERS son. Enligt vänligt meddelande av målarinnan fru HED V IG TEGNEH, f. MuNCK AF RoENSCHöLD, Lund, svärdotter till prostinnan Tegner, bebodde änkeprostinnan den västra delen av huset. Där hade hon fyra rum och kök. På norra sidan lågo kök och matrum i denna ordning (motsvarande den smala, långa sal, där professor Lindfors, enligt ha:ns dotters uppgift, höll sina enskilda lektioner) från ö. räknat, på södra sidan sovrummet, vardagsrummet och salen i ordning från v. räknat. Salen hade direkt utgång till förstugan och är identisk med det rum, där bl. a. museets s. k. ))kulturpelare>> är uppsatt. Sin plats i vardagslag hade prostinnan i en länstol vid ett av sovrumsfönstren, därifrån hon hade fri utsikt över Tegnersplatsen. När Kulturen 1898 inköpte fastigheten, flyttade hon över till sin son, prof. Es .uAs TEGNER, i ))Bondpinan)), där hon dog följande år. 2 • JOHAN CHRISTOFFER ToLL, f. 1816, död 1887 i Lund, friherre vid faderns död 1865, i krigstjänst till 1841, prästvigd 1842, fil. doktor 1847, tjänstgjorde som v. pastor i Burlöv, avsked ur prästtjänsten 1854. Han arrenderade till 1873 Trolleberg utanför Lund. Gift 1 :sta gången · 18:19 med HLIDA AuGUSTA ToLL, död 1856 på Trolleberg, 2:dra gången med EBHA ULRIKA GusTAVA R\MEL, död 1882. 30 Tre av dessa ))Porcellains Ugnar» förvaras ännu i Kulturens samlingar, dock ej på sina ursprungliga platser. Två av dem äro uppsatta i Borgarhuset, den ena i rokokosängkammaren, den andra i det södra av de båda gustavianska rummen. Den tredje raserades vid en eldsolycka som inträffade på museets expedition, då denna var inrymd i husets västra del (1898-1908), och är icke uppsatt. 31 I Lunds universitets historia skriver l'l'L<1.RTIN WEIBULL på tal om Ling och hans insats för svensk gymnastik: ))Ett af de sista minnena af den studerande ungdomens ifver för de 'gamle göthers idrotter' har nyligen försvunnit, då de kanaler blifvit igenfylda, hvilka lärjungarne gräfde för att inhägna trädgården kring hans boning)). (M. WEIBULL & E. TEGNER, Lunds universitets historia. 1. Lund 1868. Sid. 335, not 1.)

183

I ett brev till lektor C. A. WESTERBLAD, Lund, från professor CARL M. FDRST (död 1936) skriver denne bland annat: »Ikring trädgården voro enligt hvad professor LöWEGREN (MIKAEL CoLMODIN L., död i Lund 1923) meddelat mig och som han minnes kanaler, som voro sådana, att man hade en båt i dem. Dessa kanaler hade Ling gräft med hjälp af studenter, enligt hvad landsantikvarien (sedermera professor) LAURITZ WEIBULL meddelat mig, att hans far, professor Weibull, berättat och han hört uppgifvas på 1850-talet. - Dessa kanaler äro kanske de så kallade simdammarna. - LöwEGREN minns ej och tror ej, att någon simmat i dessa annat än ankor. Löwegren är född 1836 i Lund ... >> Ling skriver själv i det i det föregående citerade odaterade brevet: »Jag lät gräfva simdammar .. .». Fru Anna Bergstedt, f. Lysander, har i sin minnesteckning av det lysanderska hemmet i Lund i boken »Från gamla skånska hem» omtalat den lilienberg-tollska trädgården, där hon och hennes syskon på 1860- och 70-talen fingo leka som barn. Hon nämner här bland annat trädgårdens >>dammar, kanaler kallade vi dem», och skriver vidare, att »trappor ledde ner till det ofta låga vattnet». »0, dessa kanaler i livet och fantasien!» utropar hon, betagen av barndomsminnenas tjusning. I Kulturens arkiv förvaras en fyllig beskrivning på samma trädgård med dess dammar och kanaler, som fru Bergstedt gjort upp och låtit åtföljas av en skiss över densamma, bild 20, så som författarinnan minns den. Beskrivningen lyder som följer: »Den gård, som åren 1849-1871 beboddes av häradshöfding Lilienberg och familj, är östra delen av nuvarande Kulturhistoriska museet i Lund. Tomtens utseende var ungefär såsom kartan visar (bild 20), på två sidor omgiven av gator, på de övriga av grannarnas hus och trädgårdar, och skild från omgivningarna genom plank och staket. Den egenlliga inre trädgården var omgiven av en kanal. I trädgården fanns bland annat (a) ett stort valnötsträd, som fällde sina nötter om hösten, då dessa, med sina gröna skal öppna, lågo där så vackert bland hästlöven. Trädet var för att hålla ihop försedt med en järnkrampa, som växt in i barken och det hade en bänk runt omkring sig. Ett litet 'lusthus', d. v. s. en hög häck omkring bänkar och ett bord med stenskiva, fanns vid b, och en gipsstaty, föreställande Flora (vid c). I öfrigt en mängd fruktträd, men egentligen buro endast en del vid västra och södra kanlerna stående plommonträd rikligt med frukl, s. k. Larsmässeplommon. Fruktträden voro av goda sorter, men voro dels för gamla, dels inte väl skötta, så som också noga taget väl var fallet med trädgården i övrigt. Många päron eller äplen

184

. fanns dock. Bakom 'lusthuset' var en trappa ned till vattnet och där låg en eka, illa skapad, men mycket stadig, en ständig källa till glädje, i synnerhet då rodden skedde på 'det breda', d. v. s. östliga delen. Sedan kom den mycket smala norra grenen, där man måste staka sig fram, men som var omtyckt för de krusbärsbuskar, som hängde över den yttre kanten. Ett sittbräde stöddes med ena ändan på ekans reling och med den andra mot land och stående på brädet kunde man bekvämt komma åt bären. Fortsatte man färden, kom man på fjärde sidan under en liten träbro, som ledde över till trädgården, och, för att komma under, måste man då lägga sig ned i ekan. Kanalen var mest ganska grund utom i 'det breda', där den kunde vara över en meter djup på något ställe; isynnerhet om våren var där rätt mycket vatten, som huvudsakligen tillfördes genom en liten källa (d) från högre belägna marker. (Hela staden ligger på en sluttning mot söder.) När vattnet nått tämligen högt, flödade det vidare neråt, dels ut på gatan och dels ned på en lägre nedanför liggande trädgård. Vattnet var på sommaren minskadt och på de grundare ställena grumligt och fullt med infusorier. Fiskar, rudor, inplanterades och trivdes rätt bra, visande ofta i små stim sina breda ryggar. Tröga som de voro, kunde de uppdragas på det sätt, att en rännsnara fördes över huvudet och drogs till; men sedan man beskådat fisken en liten stund, släpptes den ned igen helt välbehållen. Emellertid hände någon gång om hösten, att kanalen torkade ut nästan alldeles, vattnet samlades då i en liten grävd dam för svanorna och fiskarna, men de förra åto upp dem. Kräftor släppte vi ned, men de trivdes nog ej och syntes aldrig till. För övrigt syntes grodor och paddor samt rovdjuren, stora råttor, som bodde under trädrötterna. Då plommonen vid häftiga skakningar regnade ned i kanalen, slukades de begärligt av de 2 svanorna. (Man såg plommonen passera genom den långa halsen.) Svanorna fingo en eller ett par somrar ungar, och ofta sutto dessa på moderns rygg emellan vingarna, så att endast huvudena syntes. Men råttorna knepo bort den ena efter den andra; en väsning av honan och så var den fröjden förbi. Om vintern hölls en vak öppen för svanorna, men de gingo då ofta upp på land och isynnerhet hanen kom då ofta ganska krigiskt med höjda vingar emot folk, som från gatan kommo in för att söka Domaren i orten, och då måste man komma till hjälp och driva ned honom igen i kanalen. Han slog till med armbågarna, men var ömtålig om fötterna och kunde lätt fås att vika, om man bara trängde på duktigt. Stränderna omkring kanalen voro 1/2 a 1 m. höga, olika på olika ställen och allt efter vattnets höjd; de voro stödda med sten på tre sidor av trädgården (ej vid 'det smala') och på södra yttersidan,

185

som låg något högre än gatan och hade en gång mellan två häckar. På östra sidans kant mot kanalen växte rätt stora träd, en ask var särdeles ståtlig. Den stod vid ena hörnet av ett större lusthus av trä ( e), bestående av ett rum med väggfasta soffor och mytologiska målningar på väggarna, kulörta glasrutor i dörrarna och över vattnet en balkong, som var en särdeles angenäm plats. Inunder huset var en källare, som dock ej begagnades. Hörnet längre fram var särdeles tilltalande genom sina stora träd, en stor, halvrund grässoffa och nedanför en stentrappa ner till vattnet (f), 'det breda'. Största trädet, en svartpoppel, hette Karolina och syntes långt utanför staden. På norra sidan låg köksträdgården. I väster var längs kanalen en alle av lönnar. Boningshuset detsamma som nu är 'herrehuset' i Kulturhistoriska museet men mera dekorerat än då - låg med södra gaveln mot gatan, ett bra stycke in på tomten, omgivet i norr och söder av gräsplaner, och framför av en stor grusbelagd gårdsplan och bakom av en smalare d:o med en pump (g). Man kom in genom en rält vacker grindanläggning från gatan, med en bredare grind midt i för körande, till vensler en smal, som kallades 'luckan' och begagnades av gående. I hörnen av grindarna voro fyrkantiga, ganska höga och breda grindstolpar, allt målat vitt och svart. Norr ut låg på tvären ett korsvirkeshus, med mangelbod, stall, vagnsbod m. m. (h). På planen norr om huset stod ett träd, som växt upp av en kastanj, nedlagd av G. R. Lilienberg. Drängen bodde där i ett oeldat rum. Stenläggningen på kanalernas sidor var gjord av stora stenplattor köpta fr. Domkyrkan vid Brunii restaurering. De voro ornerade ibland . . . I nordöstra hörnet stod en dopfunt, ... )). Den nuvarande dammen i museiparken är en senare anläggning. 32 HENRIKA SOFIA CATIOLIN.-1. (kallad JETTA) LING var född i Lund 1810 och gifte sig 1833 med läkaren och prosektorn i Upsala P. J. LIEDBECK. Hon dog 1893. Medd. ur hennes anteckningar ha älskvärt lämnats av f. d. lektor C. A. \VESTERRLAD i Lund. 33 LIEDBECKS brev är odaterat men måste ha varit skrivet senast 1846, då professor ENGESTHöM, som i L:s brev omtalas såsom boende på tomten vid hans besök här, avled detta år. 34 Se det odaterade i not 15 citerade brevet. 35 I sitt ombyggda skick har huset tjänstgjort som hyreshus, kanske delvis som ))Studentlocus)). I motsats till ))Locus peccatorunrn (syndernas boning) fick detta namnet ))Locus virtutum>> (dygdernas boning). 36 Se ANDERS OTTO LINDFORS. Utg. av T. LINDFORS. Sthlm 1934. Sid. 214.

186

Se -Ord och bild. Arg. 1904. Sid. 200. Se i not 15 anfört brev. 39 C. H. NoRLANDER påstår, att professor ENGESTRöM lät _påbygga det tvåvånings uthus, som LING omtalar såsom befintligt på den lmya gårdeml, den stora tomtens östra del, till bostadshus åt sig. Detta måste bero på n ågon missuppfattning från författarens sida. Se C. H. NoRLANDER, Lings bostad o~h andra Ling-minnen, i Till Per Henrik Lings minne. Lund 1913. Sid. 50. 0 • Det lilla utbygget på norra gavelns östra sida med blindportalen nedtill påstås ha gjorts av frih. Toll för att vid väggen i rummet innanför få plats med en buffet. Påståendets sanningsvärde får stä för uppgiftsmeddelarens räkning. 41 Källarrummet motsvaras av det välvda rum i nuv. Herrehusets bottenvå ning, där museets keramiskt tekniska avdelning nu är inrymd. I taket sitter ännu de mäktiga järnkrokar kvar, som varit avsedda för upphängning av matvaror. 42 Vid Kulturens omändring av interiören för musealt ändamål lades trapporna längs östväggen och de båda östrummen spolierades och bildade med den gamla tamburen en sammanhängande sal. 43 Sannolikt äro de utförda av den kända lundensiska målarefirman 0. E. Olssons grundare, Sven Olsson, som börj ade sin verksamhet som målaremästare i Lund 1847. •• Se GöRAN AXEL-NILSSON, Storhetstidens portalskulpturer i Gamla Stockholm. (Samfundet Sankt Eriks Årsbok. 1935.) 37

38

KÄLLHÄNVISNINGAR.

Otryckta källor. Landsarkivet, Lund. Lunds rådstugurätts protokoll (lagfartsprotokoll) för åren 1693, 1700, 1729, 1755, 1779, 1801, 1804, 1807, 1811, 1818, 1821, 1825-27. Bouppteckning efter Anna Chatarina Munck, f. Bring, 1768. Handlingar ang. staden Lund: Tomter och byggnader. Brandsynelängd för åren 1750, 171:i5, 1773, 1792. Mantalslängder för Lunds stad 1758-1835. Lunds Universitetsbiblioteks arkiv. Bouppteckningar och andra sterbhushandlingar ingivna till Konsistorium academicum i Lund (E 18) : Bouppteckningar efter akademivaktmäst. M. Hurvander 1770, prof. A. 0. Lindfors 1841, prof. J. A. Engeström 1846. 187

Lunds rådhusarkiv. Lunds rådhusrätts lagfartsprotokoll 1834, 1841, 1849, 1871, 1882, 1892, 1898. Skånska Brandförsäkringsinrättningens arkiv, Lund. Brandförsäkringsbrev rörande bebyggelsen å tomt n:r 35 från 1828. Göta Hovrätts arkiv, Jönköping. Bouppteckning efter biskopinnan Elisabeth Linnerius, f. Adlerb.erg, 1751. Kulturens arkiv. Fru Anna Bergstedt, f. Lysander, Anteckningar om lilienberg-tollska trädgården och >>herrehuset».

Tryckta källor. Lund på 1690-talet. 1691 års sjättepenningslängd. Utg. av G. Carlqvist (Skrifter utg. av Föreningen Det gamla Lund. 5-6. Lund 1923--24). E. W. BERLING, Lund. Lund 1859. S. CAVALLIN, Lunds stifts herdaminne. 1-5. Lund 1854-58. Från gamla skånska hem. Minnen upptecknade av fränder och vänner. Sam!. och utg. av P. SJOBECK. Lund 1926. A. 0. LINDFORS, Talis Qvalis' ungdomstid i Lund (Ord och bild. Hl04. Sid. 193.). Lunds Allehanda 1813. N :r 45. C. H. NoRLANDER, Lings bostad och andra Ling-minnen. (Till Per Henrik Lings minne. Lund 1913. Sid. 42-50.) CARL SJOSTRöM, Skånska nationen före afdelningarnes tid (1682-1832). Lund 1897. M. L. STÅHL, Biographiske underrättelser om professorer vid Kongl. universitetet i Lund. Christianstad 1834. ELOF TEGNER, Från farfarsfar och farfars tid. Stockholm 1900. E. TEGNER & M. WEIBULL, Lunds universitets historia. 1-2. Lund 1868. A. C. WESTERBLAD, Ling, tidshistoriska undersökningar. 1-3: 1. Stockholm 1913-19. Ew. WRANGEL, Anders Otto Lindfors och götismen (i Anders Otto Lindfors. Utg. av T. Lindfors.) Stockholm 19311. -, Lund för hundra år sedan. (Ord och bild. 1917. Sid. 509.) - , Tegner i Lund. 1. Stockholm 1932. Rör. tomten och dess bebyggelse under Lings ägaretid har Lektor fil. d:r A. C. WEsTERBLAD lämnat mig flera värdefulla upplysningar, för vilka jag ber att få framföra ett varmt tack.

188