Issuu

KULTUREN EN ÅRSBOK

19 38

KUI~TlJ REN EN

ÅRSBOK TILL

MEDLEMMARNA AV KULTURHISTORISKA FÖRENINGE N FÖR SÖDRA SVERIGE

9 38

DENNA BOK ÄR REDIGERAD AV SVEN T. KJELLBERG OCH TRYCKT I EN UPPLAGA AV 7,600 EXEMPLAR I GRA VYRMANER HOS HÅKAN OHLSSONS BOKTRYCKERI I

LUND.

l\LICHEEHNA ÄRO FHÅN A.-B. MALMÖ

GRAFISKA ANSTALT OCH PAPPERET FRÅN ~NBRUKEN,

STOCKHOLM.

LUND 1939

MEDELTIDA SKOR I LUND FYNDEN FRÅN KVARTERET APOTEKAREN N :R 5

Av RAGNAR BLOMQVIST

nder den långa tidrymd av snart femtio år, varunder Kulturen systematiskt övervakat grävningarna i Lunds jord, har ett mycket stort antal skor och skofragment följt med de massor av lösfynd, som nu utgöra museets lundaarkeologiska samlingar, och detta fastän de äro av ett så pass lätt förgängligt material som läder. I vanlig mylla över gul lera multnar läder fort sönder och i sådan jord äro fynd av läderföremål mycket sällsynta. Men i Lund finnas stora områden i stadens centrala delar, där bottenleran täckes av kraftiga lager av gyttja, vilken har sådana egenskaper, att den bevarar däri inlagrade föremål ungefär lika bra som om de legat i en torvmosse. Det är också till stor del tack vare denna gyttja, som konserverar metaller lika bra som trä, läder och textilier, som det stora flertalet av lundafynden befinner sig i så pass gott skick som fallet är. På vissa områden består gyttjans översta skikt nästan uteslutande av läder, som man kan se på ett i Lundaavdelningen utställt utsnitt av jordlagren å kvarteret S :t Clemens n :r 6, Nya Sparbankens tomt vid Stortorget. Det är större och mindre bitar av skor och andra läderföremå~, men också rena avfallsstycken från en läderindustri, som synbarligen florerat ganska kraftigt i staden vid tiden för detta lagers tillkomst. När detta skett låter sig approximativt bestämmas med ledning av fynden i gyttjans översta lager; såvitt det för närvarande går att döma ha gyttjeavsättningarna upphört någon gång under 1400-talet. Vi ha således att räkna med, att fynden i orubbade gyttjelager ej kunna vara yngre än detta århundrade.

189

Förutom i denna gyttja är det i brunnar och avfallsgropar, i gyttjelagren i de dammar, som långt in i sen tid funnits här och var i staden, samt i gyttjan i den staden omgivande vallgraven, som man hittar välbevarade läderföremål. I dessa fall gäller givetvis icke den nyssnämnda tidsbegränsningen. Fyndmaterialet av skor och skodetaljer från Lund är emellertid mycket stort, och dess penetrerande är ett mycket tidsödande arbete. Jag har därför i denna uppsats inskränkt mig till fynden från en enda grundgrävning, men beträffande lösfynden en av de viktigaste, som någonsin förekommit i Lund - grundgrävningen år 1910 för dåvarande Skånska Ha.n delsbankens nybyggnad å kvarteret Apotekaren n :r 5, tomten i hörnet av Stora Kyrkogatan och Lilla Fiskaregatan, numera i Skandinaviska Bankens ägo. 1 På denna plats voro betingelserna för ett gott arkeologiskt utbyte synnerligen gynnsamma. Den är nämligen belägen inom det område, där den lundensiska kulturgyttjan har sin största mäktighet. Resultatet av Kulturens arbete på grävningsplatsen blev också betydelsefullt ; så gott som alla kategorier av de för jordfynden i Lund karakteristiska föremålen äro rikligt representerade i den stora fyndsamling från tomten, som sedan länge legat till beskådande i Kulturens lundaarkeologiska ·avdelning. I denna fyndsamling lägger man framförallt märke till tvenne grupper: svärd- och dolkslidorna samt skodonen. Slidorna ha preliminärt behandlats i föregående årgång av denna årsbok. Skodonen - de äro 63 stycken i utställningsmontern - ha, förutom det kortfattade omnämnandet i KARLINS anförda skrift, tidigare endast uppmärksammats av ERNFRID JÄFVERT, som ingående studerat dem på museet och även avbildat sex av dem i en uppsats, 2 i vilken han redogör för de olika skotyperna i svenska skofynd från medeltiden. Med Jäfverts utmärkta och välbehövliga uppsats, som även behandlar medeltida skomakeriteknik, ha vi fått en god grund för terminologien, och för den i skomakeriyrket obevandrade har studiet av det jordfunna skomaterialet i hög grad underlättats. Jäfvert har emellertid, som han själv' påpekar, varit sparsam med dateringar - endast i ett 190

: .K'

l3ild 1. Plan av grundgrävningen å kvart. Apot ekaren n:r 5. Efter ritninga r i Kulturens lundaarkiv. 1. Timrad brunn. - 2. Stenskodd avskrädesgrop. - 3. Timrad brunn. 4. Plankor. - 5. Vattenledningsrör. - 6. Stenskodd brunn. - 8. Timrad brunn. - 9- 17. Avskrädestunnor. - 18- 21. Plankor. - 22. Rester av skiftesverkshus. - 23. Stenläggning med rännsten. - 25. Rännsten. 26. Res ter av trähus. - 27. Rester av hägnader. - 28. Risflätning. 29 o. 30. Husgrunder. - 31. Brunn. - 32 o. 33. Stenläggningar. 34. 3 huggna stenar.

enstaka fall har han en på fyndomständigheter grundad daterin g - och menar det vara säkrast att låta dateringarna anstå tills vi genom nya fynd få ett säkrare grepp om skotypernas förekomst. Men som jag här söker visa, kunna åtminstone en del av skofynden från Lund giva värdefulla bidrag icke blott till kännedomen om medeltidens skomodeller utan även till dessas dateringar. I första hand har det gällt att klarlägga grundgrävningens förlopp och penetrera undersökningsmaterialet, främst de på grävningsplatsen av Karlins medhjälpare PÄR AXEL OLSSON, NILS LITHBERG och HEINZ HUNGERLAND gjorda anteckningarna samt fyndsamlingen. 191

Bild 1 visar grävningsplatsen. Schaktdjupet var i allmänhet 2,so meter under Lilla Fiskaregatans nivå. På en del ställen grävdes till 3,75 meters djup, bl. a. å området E, där bankens kassavalv skulle förläggas. Här lät Kulturen på ytan F, omfattande 10,s kvm, företaga en utgrävning ned till den fasta bottenleran, så att man kunde följa serien av avlagringar från moränen upp till markytan, bild 2. . Avlagringarna över den fasta bottenleran (a å bild 2) hade här den kolossala mäktigheten av 6,40 meter, vilket måste bero på att i denna del av staden fordom funnits en naturlig sänka. Denna har under äldre tider stått under vatten. Omedelbart över bottenleran sträckte sig nämligen ett 75 cm högt lager av sand (b), vilket undersöktes av sedermera professorn i geologi K. A. GRöNWALL och av denne förmodades vara avsatt i vatten. Däröver följde olika avlagringsschikt, enligt grävningsanteckningarna »sandmylla» (c), »skifvadt gödsellager» (d), »sandmylla» (e), »kulturlager» (f), »lera» (g), »kulturlager» (h), »sandmylla» (i), »kulturlager» (j) med stenläggningarna k och l (bokstäverna hänvisa till sektionen bild 2). Enbart av benämningarna på lagren c-i kan man sluta sig till att det är fråga om gyttjeartade lager, och jag skulle förmoda att kulturlagret j utgjorts av medeltidsgyttja av ovan nämnt slag ända upp till djupet 140 a 150 cm under markytan, alltså några dm under den med 1 markerade stenläggningen." Häruppe skulle alltså lagren ungefärligen svara mot 1400-talet. Grävningsarbetet övervakades mycket omsorgsfullt, och i görligaste mån antecknades fynddjupet för fynden efterhand som de kommo i dagen, varvid man använde sig av spadstickets djup, 30 cm, som måttsenhet. Av fyndsamlingen är därför en betydande del försedd med märkning som exempelvis K. M. 20302. VIII B. 8, d. v. s. med inventarienummer samt grävningsrutans och spadstickets nummer. Spadsticken äro numrerade 1-21 från markytan till bottenleran (se bild 2.). I sin tryckta grävningsredogörelse har Karlin givit en del dateringar på olika lager, vilka såvitt de gälla den övre hälften av lagren här endast komma att undergå mindre justeririgar. Hl2

[1/JIIJ. Xvari _//fJOT[J(JIJ([JI n.rS. 6'rundgråvnz'ng 1910. Jc'hemalisk sektion mot våsf•r 6ver Xulturens d;upgrävning. 0

meter

Bild 2. Sektion av jordlagren å kvart. Apotek aren n :r 5. Med infällda skalor för spadstickens numr erin g och för en a pproximativ kronologi. Om beteckningarna a , b , c o. s. v. på de olika lagren se sid. 192.

För de lägre lagren gör det ringa antalet fynd det svårare att verifiera tidsbes tämningarna, och åsikterna om dessa måste bli olika m ed olika tolkning av fyndens å lder. Av skäl, som jag här ej kan utreda, bör man antaga , att avlagringarna över bottenleran varit mycket obetydliga vid den tid, då den första b ebyggelsen i Lund kom till, d. v. s. omkring eller kort före år 1000. Mellan denna tid och å r 1910, alltså under 900 å r, har för varje århundrade avsatts ett jordlager, tills m arkyta n höjts till nuvarande 6,40 meter över bottenleran . Ett skikt närmast över 1000-års-nivån, som jag schematiskt lagt till gränsen mellan 21 :sta och 20 :de spadsticken, måste a lltså representera 1000-talet. Rundspännet bild 3 och söl jan bild 4, funn a i 18 :de spadsticket, kunna mycket väl tillhöra detta århundrade, även om så icke är alldeles nödvändigt. Vi kunna alltså på försök förlägga 1100-å r s-nivån i 17 :de spadsticket. I 15 :de spadsticket hittades en svartgodsskärva, synbarligen ett stycke av en skålformig rund lampa av den sort, som även kunnat användas som lock på den äldre medeltidens dubbelkoniska svartgodskärl. Men vi måste ända upp i 13 :de 13

193

Bild 3. Rundspänne av brons. Diam. 3 cm . K. M. 20531. z. 18. - Bild 4. Ringsölja av brons. Br. 3 cm. K. M. 20531. z. 18. - Bild 5. Märke av bly med inskrift. Diam. 2,65 cm. K. M. 20530. 13.

spadsticket för att finna något mera tidstypiskt föremål, det i bild 5 återgivna. Det är ett slags märke av bly med en tills vidare otydd inskrift i majuskler. Bokstavstyperna äro så pass väl utformade, att man med ledning därav bör kunna tidfästa spännet. Karlin har hänvisat till likheten med bokstäverna på de äldsta Lundamynten, därtill väl närmast föranledd av att tvärstreck saknas på bokstaven n. Men bokstäverna ha lika goda och kanske bättre motsvarigheter i inskrifter från medeltidens mellersta århundraden, och att göra spännet äldre än 1200-talet förefaller icke rådligt. 3 Den övre gränsen för 1100-talet bör därför förläggas under 13 :de spadsticket. Från 11 :te och 10 :de spadsticket stamma de båda blyspännena bild 6 och 7, det ena med tillhörande kedja. De ä ro mycket lika varandra, ehuru de icke äro gjutna i samma form. Till karaktären äro de mera byzantinska än västerländska och böra väl ses i samband med den starka påverkan av byzan tinsk konst, som gjorde sig gällande i västerlandet och även i våra trakter vid medeltidens början. Senare än 1200-talet böra de båda spännena icke förläggas . Det säkrast daterade fyndet är en skinnpung med inneliggande 8 mynt, präglade i Lund på Kristofer I:s tid, 12521259, bild 8. Den hittades i 8 :de spadsticket i grävningsrutan s1, på golvet i ett trähus, under husets nedrasade och förkolnad e trätak. Karlin förmodar, att huset, som angives vara timrat i 194

Bild 6 o. 7. Två spännen av bly, det ena med vidhängande kedja. Diam. 2,s cm. K. M. 21029. IV A. 11. och K. M. 20281. V. 10. - Bild 8. Skinnpung med mynt från Kristofer I:s tid. H. 16 cm. I<. M. 20-167. s 1 . 8.

skiftesverk, förstörts genom en brand, som hemsökte Lund år 1263. Hur nu därmed än må förhålla sig, är det tydligt, att skiktet där pungen hittades tillhör tiden omkring år 1260, ty man måste antaga, att golvet i ett hus av detta slag legat i eller obetydligt över markytan. Icke desto mindre har jag å sektionen bild 2 satt den approxi -· mativa gränsen för år 1300 mellan 9:de och S:de spadsticken. Anledningen härtill är framförallt de från det senare spadsticket talrika svärds- och dolkslidorna med heraldiska stämplar, samt en bronsbeslagen dolkslida med Liineburgs och Holsteins. vapen. Ingen av dessa slidor kan vara äldre än 1300-talet. Denna tidsskillnad för olika fynd från samma spadstick beror troligen mindre på medeltida nivåskillnader på området än p å att lagren, såsom Karlin i sin anförda redogörelse påpeka t, i stor utsträckning blivit rubbade genom nedgrävningar från 195

högre mvaer, t. ex. för avskrädesgropar. Det är antagligt, att markytan år 1260 låg ungefär där skinnpungen hittades, mitt i 8 :de spadsticket, men då genomsnittet för en viktig fyndgrupp från samma spadstick hänvisar till 1300-talet, har man anledning förmoda, att även stora delar av andra fynd grupper från sticket höra till detta århundrade. Ett ej närmare bestämt borgarkrigsmynt, alltså från tiqen 1271-1377, som hittades i 7:de spadsticket i grävningsrutan g, antyder en datering för detta spadstick i god relation till det föregående. Av läderfynden att döma, har gyttjan nått ända upp i 5 :te spadsticket, och strax under detta skulle vi således ha den nivå, som svarar mot 1400. I 4 :de spadsticket fanns en kullerstenläggning, tydligen en gammal gårdsplan, som stod i relation till en timrad brunn i grävningsrutan VII B. Fynd i brunnen gåvo vid handen, att den igenfyllts under 1600-talet. Den kan således ha anlagts under 1500-talet, då förmodligen även stenläggningen kommit till. Stenläggningen har säkerligen utgjort markyta under en längre tid, och över den har förmodligen icke legat avlagringar utan påfyllningar. Att denna lagerkronologi, som finnes angiven å sektionen bild 2, icke har den fasthet, man skulle önska, framgår tillräck. ligt av det sagda, och det är möjligt, att vidare bearbetningar av olika föremålsgrupper komma att i någon mån rubba densamma. Men då vi veta dess brister kunna vi tills vidare använda den såsom arbetshypotes. Vi skola nu närmare undersöka arten av de vid grundgrävningen funna skorna, och det är då naturligt att börja med de -enligt fynddjupet äldsta. De djupaste fynden av skorester gjor· des i 19:de spadsticket vid museets djupgrävning och bestodo av -ett par bitar av främre delen av ovanlädret till en barnsko. Här hittades också en avskuren skinnbit, som möjligen skulle kunna lagas som vittnesbörd om att skomakeriyrket redan vid denna tid, 1000-talet, hade representanter hland Lunds hantverkare.

196

Bild 9. Barnsko, 1100-talet. L. 18 cm. K. M. 20530. x. 15.

Andra sådana avfallsbitar av skinn tillvaratogos i 18 :de och 17 :de spads ticken och sedan i de följaHde ända upp till 5 :te. Det lilla skofragmentet bild 10, 5 som utgjort främre högra delen av ett ovanläder, låg i 16:de spadsticket. Skon har över vristen haft en fram till tåspetsen gående rand, som plastiskt arbetats upp i lädret och som är försedd med tättsittande hål (ej synliga på lädrets insida) , tydligen för en nu försvunnen tråd, som varit sydd omkring den uppstående randen. Förmodligen har tråden haft en framträdande färg, ty randens uppgift kan endast ha varit dekorativ. Detta ovanläder synes ha varit tillskuret på liknande sätt som ovanlädret bild 15. Det 15 :de spadsticket gav en hel barnsko samt tvenne ovanläder och några andra skofragment. Den förstnämnda, bild 9, är en vänstersko av 18 cm:s längd. Sulan är naturligt formad och avrundad vid tån. Ovanlädret är skarvat med en liten kil på skons inre sida. Fotöppningen, som har en säregen kontur med två uppåtstående flikar framme vid vristen , är kantad med en centimeterbred dubbelvikt skinnremsa, vilken är försedd med tättsittande tvärgående snittor. Genom snittorna ha varit dragna

197

tre trådar, så att remsan i sitt ursprungliga skick visat ett rutmönster, vars verkan troligen förstärkts genom att trådarna varit färgade . Det har således varit en prydlig sko. Av de båda ovanlädren i detta spadstick var det ena, bild 13, alldeles komplett, bortsett från några mindre trasigheter , och lämnar inga tvivel om hur skon bör rekonstrueras. Man lägger märke till den S-formiga konturen i fotöppningen och största höjden är bakom anklarna. Likaså bör, liksom på den nyssnäml}da skon, observeras, att ovanlädret går helt över h ä lpartiet och att sömmen är förlagd till ungefär mitten av ena sidan. Avsaknaden av söm vid hälen, bak.söm, är, såvitt man kan döma efter fynden i Lund, med mycket få undantag utmärkande för medeltida skor. Fotöppningen har sömhål längs hela kanten och har troligen varit kantad med en smal skinnremsa. Ett par snittor vid vardera sidan visa, att skon bundits fast med en rem. Det andra ovanlädret i 15:de spadsticket, bild 14, har tillhört en känga, men är så pass trasigt, att denna icke går att rekonstruera i detalj. Man kan dock se, att lädret gått helt över hälen och att en vertikal söm gått ungefär mitt på kängans vänstra sida. Kängans skaft har varit öppet framtill och här slutat i ett par flikar, vilka troligen varit böjda utåt. Vi skulle i så fall här ha det första exemplaret av en kängmodell, som var mycket vanlig senare under medeltiden. I samma spadstick hittades också det i bild 11 återgivna hälpartiet av ovanlädret till en sko, vars sula haft en egendomlig form, den har nämligen varit spetsig baktill. Skofynden i 14:de spadsticket ses å bild 15 och 12. Ovanlädret bild 15 har runt den kraftigt ur ringade fotöppningen ett stort antal tättsittande snittor, möjligen för en rem. Fotöppningen har varit kantad med en skinnremsa, vilket framgår av befintliga sömhål. Liksom på fragmentet bild 10 finnes även här en rand från vristen till tån. Ovanlädersbiten bild 12 har hört till en sko med samma slags baktill spetsiga sula som stycket bild 11, och utgör alltså ytterligare ett bevis för att denna märkliga skotyp hör den tidiga

att

198

~ ~

Q, .

Bild 10. Bit av ovanläder till sko. K. M. 20531. z. 16. - Bild 11. Bakre delen av ovanläder till sko. K. M.· 20530. 15. - Bild 12. Bakre delen av ovanläder till sko. K. M. 20531. 14 .

~·

Bild 13. Ovanläder till r emsko jämte rekonstruktion av skon. K.M. 20531. 15.

Bild 14. Ovanläder till känga. K. M. 20531. 15.

Bild 15. Ovanläder till sko. K. M. 20531. 14. Bild 10-15. Skor från 1100-talet.

199

Bild 16. Ovanläder till sko, fragmentariskt. K. M. 20304 . VI-VII A.

Bil d 17.

Sko.

Bild 16-17.

K. M. 20311.

Skor från 1100-talet.

medeltiden till. I detta fall har emellertid skon haft en framtill öppen krage, som hållits hop med en genom snittor dragen rem. Det kan vara skäl att här även omnämna fyndsamlingens övriga fynd av skor med baktill spetsig sula. De sakna anteckning om fynddjup, men torde vara av ungefärligen samma ålder som de redan behandlade. Det ena är ett sönderskuret ovanläder, bild 16, som haft en bred urringning över vristen och som har 8 par snittor för en rem under fotöppningens bevarade sida. Detta ovanläder är ett unicum i så måtto att det har baksöm, något som för övrigt icke finnes på en enda av medeltidsskorna i fyndsam lingen och som Jäfvert icke iakttagit på en enda medeltida sko. Det andra fyndet av denna art är en hel sko, bild 17, som är hög baktill, en i Lundafynden ganska sällsynt modell. Det i ett enda stycke tillskurna ovanlädret har 4 par snittor för en rem, som gått runt hälen. Enligt den uppgjorda lagerkronologien skulle de hittills nämnda skorna förskriva sig från 1100-talet. Det kan då framhållas, att skor med en mittrand från fotöppningen till tån synas ha varit moderna bl. a . under 1100-talet, efter vad man kan döma av samtida bildverk. Även kängtypen med framtill öppet skaft, bild 14, kan ses på bilder från 1100-talet; sådana kängor har bl. a. en av Simsonbilderna i Lunds domkyrkas krypta. 200

Bild 18. Känga. K. M. 20302. VII D. 12.

Bild 19. Sidsnörsko. K. M. 20302. VI D. 12.

Bild 20. Slejfsko. IL M. 20348 . 10.

Bild 21. Ovanläder till remkänga. K. M. 20302. VII. 10- 11. Bild 18-21. Skor från 1200-talet.

Från 13 :de spadsticket föreligga inga skofynd. Med 12 :te spadsticket äro vi uppe i det å planen bild 1 med E utmärkta området för kassavalvsgrävningen. I detta stick påträffades kängan bild 18 och skon bild 19. Kängan har framtill öppet skaft, liksom de äldre skorna bild 14 och 12. På vardera sidan finnes vid ankeln ett par snittor för en 38 cm lång rem, vilken löper runt hälen och knytes över vristen. Skon bild 19 har på museet kompletterats med skarvbiten mitt på 201

högra sidan. Här har under ankeln varit ett sprund, som nått ända ned till sulan och som snörts med en rem genom 7 par snörhål. Av befintliga sömhål framgår att sprundets kanter invändigt varit skodda med ett V-format skinnstycke. Jäfvert kallar sådana skor si d s n ö r skor. Ett något trasigt ovanläder, bild 21, till en remkänga av samma modell som bild 14, hittades i 10 :de eller 11 :te spådsticket. Från 10 :de spadsticket föreligger en slejfsko, bild 20, som har ovanlädret tillskuret i ett enda stycke, vars ändar mötas i en vertikal söm under ankeln på inre sidan. Vid fotöppningen , som är urringad långt fram över vristen, sitta ett par slejfar, skurna i ett med ovanlädret. Den högra är 6 cm lång och slutar i en liten fastsydd läderring. Den vänstra är endast 3 cm lång, men har i ändan sömhål, som visa, att där varit fastsydd en fortsättning . Av vår jordlagerkronologi framgår, att skorna bild 18-21 böra räknas till 1200-talet. I det 8 :de spads ticket, med vilket grundgrävningen slutade på större delen av tomten, äro vi uppe i de fyndrikaste medeltidslagren. Spadsticken 7 och 8 representera enligt Karlin »den Lundensiska medeltidskulturens högsta blomstring, med en tidsbestämning, som ungefär faller mellan 1275-1350. Äfven frånsedt att vi för dessa stick haft att räkna med hela tomtytan , medan sticket 9-12 endast omfattat en femtedel och 13-19 endast en tjugondedel, ställer sig dock jämförelsesiffran afgjort till förmån för den med sticket 7 a 8 betecknade tidsperioden. Det är ur detta 56 cmt mäktiga lager, som hufvudmassan af skor och ciceleradt läder, mynt, smycken, hår- och väfkammar, träkärl, stengods och äldre saltglaceradt lergods m. m. insamlats. Rikedomen börjar emellertid redan i det nionde sticket och fortsättes ett stycke in i det sjätte, så att man kan räkna att nära hälften af alla registrerade fynd, som gjorts på denna gräfningsplats, tillhör den av dessa trenne stick representerade tiden från mitten af 1200-talet till 1300-talets slut. " 202

Bild 22. Sidsnörsko. K. M. 20306. IX D. 8.

Bild 23. Sidsnörsko. K. M. 20306. IX C. 8.

Bild 24. Ovanläder till sidsnörsko. K. M. 20430. e. 8.

Bild 25. Ovanläder till slejfsko. K. M. 20306. IX D. 8.

····~ Bild 26. Slejfsko. K. M. 20439. n 1 . 8.

Bild 27. Remsko. K. M. 20347. XIII D. 8.

Bild 22--27 . Skor från 1300-talet.

203

I överensstämmelse härmed är det icke mindre ä n tio skor samt tolv mer eller mindre fragmentariska ovanläder och ett stort antal lösa sulor, som angivas vara funna i 8 :de spadsticket och som således skulle härröra från 1200-talets senare hälft och 1300-talets början, enligt den ovan angivna lagerkronologien dock med huvudvikt på den senare perioden. Vi notera först några sidsnörskor, bild 22, 23 och 24. Två av dessa, bild ' 22 och 24, äro mycket lika varandra och den ovan nämnda sidsnörskon bild 19, de ha dock icke så långt sprund över vristen som den äldre skon. Detsamma gäller den tredje skon i gruppen, bild 23, som ger ett exempel på en mera elegant fotbeklädnad än vad skofynden vanligen representera. Fotöppningens kant är nämligen uppskuren i små flikar, och 1 / 2 cm under kanten har utstansats en rad med tättsittande hål, vilka liksom flikarna endast gjorts för prydnads skull. Invändigt har skon förmodligen varit fodrad med något färgstarkt tyg; en rad m ed fina hål på insidan sfrax under flik.bården antyder detta. Sprundet, som är förlagt till inre sidan, har endast två par hål för snörremmen. Alla dessa tre sidsnörskor ha vid sprundet haft en V-formad förstärkning på insidan, som f. ö. finns bevarad på skon bild 23. Skon bild 22 har på insidan vid hälen haft en triangulär bit, en bakkappa, fastsydd såsom förstärkning åt hälpartiet, en teknisk detalj, som kommer till synes först på skor från detta spad.stick. Av skotypen med slejfar lämnade 8 :de spadsticket tre representanter. Skon bild 2t) har samma kraftiga urringning över vristen som slejfskon bild 20. Den högra slejfen, som utgått från en felande skarvbit på skons inre sida, saknas, och av den vänstra finnes endast 4 cm, men sömhål visa, att den haft en fortsättning. Över vristen har ovanlädret gått ut i en 2 cm bred mittslejf med sicksack.skurna kanter och med två snittor för sido-slejfarna i övre ändan. Ovanlädret bild 25 visar, att icke alla slejfskor varit lika kraftigt urringade över vristen som de båda nyssnämnda. Den~ bevarade slejfen har i ändan ett stort knapphål , varav man kan förmoda, att den andre slejfen varit försedd med en kraftig knut, som tjänst204

~~ Bild 28. Ovanläder

ti!i

remsko. K. M. 20439. nl. 8.

Bi ld 29. Ovanläder till r emsko. K. M. 20306. IX D. 8. Bild 28- 29. Skor från 1300-talet.

gjort som knapp. Den tredje representanten för denna grupp utgöres av ett fragmentariskt ovanläder, som visar spår av en triangulär bakkappa på häldelens insida. Skorna bild 27, 28 och 29 ha hållits fast vid foten medelst -en rem, som löpt genom fem par skåror vid fotöppningen. De ha alla ett långt och brett sprund över vristen. Av denna sko·· typ, som av Jäfvert kallas remsko, hittades i detta spadstick :Ytterligare två fragmentariska ovanläder. En sko, bild 30 , och ett ovanläder, bild 31 , representera en slags remskor, som kny tas m ed två remmar utgående från ett par skåror framme vid sprundet över vristen. Men för övrigt är modellen mycket överensstämmande med de nyssnämnda remskorna . Redan i 15 :de spadsticket ha vi gjort bekantskap med kängan med framtill öppet skaft, och den finnes även från S:de spadsticket i ett fl ertal varianter, från en så pass låg modell som bild 32, vilken likaväl kunde kallas sko, över verkliga kängor ~som bild 33 och 34 till mycket högskaftade skodon som bild

205

Bild 30.

Remsko. IL M. 20306. IX

.-· ····· .. .·

/~-1 c=::;::>

Bild 31. Ovanläder till remsko. K. M. 20306. IX D. 8.

Bild 32. Remkänga. K. M. 20:160. XV B. 8.

Bild :l3. Känga. K. M. 20281. Il A. 8:

'' \I

; :."

~~~·-··'- . · . .

Bild :l4. Ovanläder till remkänga. K. M. 20:106. IX D. 8.

206 .

Bild 35. Högskaftad barnkänga. !{. M. 20281. V B. 8.

Bild 36. Högskaftad remkänga. !CM. 20305. Vill C-· D. 8.

Bild 37 . Högskaftad barnkänga. [{. M. 20305. VIII. 8.

Bild 38. Ovanläder till snörkä nga, söndrigt. K. M. 20359. XIV D. 8.

Bild 39 . Främre delen av ovanläder till sko. K. M. 20436. 8.

Bil<l 40.

Snörkänga . K. M. 20311.

Bild 30-40. Skor från 1300-talet.

207

Bild 41. Remkänga för barn. IL M. 20466. IV. 7-8.

~,'

Bild 42. Ovanläder till remkä~1ga. K. M. 20!66. r 1 . 7-8. Bild 4.i- 42. Skor från 1300-talet.

35, 36 och 37. Ovanlädrets tillskärning visar en del variationer, men de högskaftade modellerna äro tillskurna på i huvudsak samma sätt, så att partiet vid skaftets ena framkant är skuret i ett stycke för sig. Med undantag av kängan bild 33 äro de alla försedda med snittor för remmar, som på de två sista finnas i behåll. På de lägre modellerna ha skaftets flikar fått vika sig obehindrat, men de höga skaften på bild 36 och 37 ha hållits tätt vid vaden med tre rader remmar. Även snörkängor av den modell, vi mest äro vana vid, funnos under medeltiden, som vi se av det mycket defekta ovanlädret bild 38. Rekonstruktionen är gjord efter kängan bild 40, som är tillskuren på nästan samma sätt, så att det verkar som om de båda utgjort ett par.

208

Bild 43. Sidsnörsko. K. M. 20467. 7.

Bild 44. Remsko. K. M. 20351. XIII D. 7.

Bild 45. Ovanläder till remsko. K. M. 20440. n 1• 7.

Bild 46. Snörsko. K. M. 20440. m 1 • 6.

Bild 47. Ovanläder till barnkänga. K. M. 20302. VIT D . 7. Bild 43- 47. Skor från 1300-talet. 14

209

Från 8 :de spadsticket kommer slutligen ovanlädersbiten bild 39, ett av de få exemplen i fyndsamlingen på ornamentell utsmyckning av fotbeklädnaden. Den enkla dekoreringen är ristad i lädret med ett vasst verktyg. Från endera 8 :de eller 7 :de spadsticket stammar den högskaftade barnkängan bild 41 samt det till en högskaftad känga hörande ovanlädret bild 42, alltså ytterligare två representanter för den stora gruppen av kängor med framtill öppet skaft. Barnkängan är endast 13,5 cm lång, en storle.k som skulle kunna passa en treåring. Skaftet är nu osymmetriskt, men det framgår av befintliga sömhål, att en triangulär bit, på bilden antydd med prickad linje, saknas i främre högra delen. Skaftet har således gått fram i ett par tämligen spetsiga flikar, och eftersom det varit öppet framtill måste flikarna ha kommit att böjas nedåt såsom bilden visar. På ovanlädret.bild 42 bör man observera slitsarna på skaftets övre del. De visa, att man ibland även på sådana kängor haft behov av att hålla flikarna hop framtill, även om de lika ofta buros som bild 41 visar. I 7 :de spads ticket, som enligt vår kronologi skulle tillhöra 1300-talet, hittades sidsnörskon bild 43, på vilken skarvbiten framom sprundet är rekonstruerad på museet. Om denna rekonstruktion är riktig, skulle skon varit påfallande osymmetrisk i fotöppningen. Samma spadstick gav även två representanter för den med lång öppning över vristen försedda remskon, bild 44 och 45. Skon bild 44 har dessutom en stor urtagning över tårna, v.a d den nu kan ha haft för betydelse. På denna sko är bak.kappan på insidan förstärkt med en triangulär skinnbit. Vidare hör hit bild 4 7, en barnkänga med framtill öppet skaft och snittor för en rem. Den är anmärkningsvärd därför att sulan varit spetsig, något som är ganska sällsynt i denna fyndsamling. Slutligen fanns här ett stycke av ovaulädret till en sko, som snörts över vristen genom två par snörhål, en skotyp, som vi icke haft i de föregående spadsticken. Däremot hittades en hel snörsko, bild 46, i 6 :te spadsticket, ungefärligen svarande mot 1300-talets senare del. Även denna sko har hälpa1;tiet förstärkt med en triangelformad bakkappa 210

Bild 48. Ovanläder till känga. K. M. 20360. b 1 • 5.

Bild 49. Ovanläder till sko, söndrigt. K. M. 20416. a 1• 5.

Bild 50. Ovanläder till sidsnörsko. K. M. 20310. X C. 4-5. Bild 48-50. Skor från 1400-talet.

på insidan, vilket för övrigt även varit fallet med den nyssnämnda ovanlädersbiten. Från samma spadstick kommer också ett ovanläder av en barnkänga av den vanliga typen med framtill öppet skaft och snittor för en rem i ankelhöjd. 211

Skörden från 5 :te spadsticket utgöres av ett fragment av ovanlädret till en remsko som exempelvis bild 44 och 45, ett ovanläder, bild 48, till en högskaftad känga, som synbarligen saknat remmar, samt ett fragmentariskt ovanläder till en sko, som varit osedvanligt prydlig, bild 49, i det partiet över vristen haft rikligt med genombrytningar, ordnade i mönster. 6 ~ist nämnda ovanläder har märken efter en triangulär bak.kappa på häldelens insida. Det 5 :te spadsticket skulle enligt kronologien svara mot 1400-talet, men här som vid de närmast föregående och efterföljande -spadsticken gäller reservation för de rubbningar, som kunnat uppstå genom de i dessa spadstick talrika nedgrävningarna för tunnor och avskrädesgropar. Några skor ha märkning, som angiver att de kommit från endera 5 :te eller 4 :de spadsticket. Ett ovanläder till en sidsnörsko, bild 50, har nästan samma tillskärning som skon bild 24 från 8 :de spads ticket, och man måste fråga sig vilken av skorna som rätteligen hör till det lager, där den anträffats. Den ena kan ha kommit upp i 4 :de-5 :te spads ticket med jord från något hål för en brunn, tunna eller avskrädesgrop, men kanske lika sannolikt den andra kommit från 8:de spadst!cket därför att den legat i en avskrädesgrop, som grävts från en högre nivå. Två varandra mycket lika kängor bild 51 och 52 med framtill öppet skaft, vilka enligt märkningen hittats 7 i grävningsrutan b1, ha båda partiet mellan vristen och tårna uppskuret i nio längsgående slitsar. Man kommer inför dessa skor givetvis att tänka på det vid 1400-talets slut uppträdande modet med uppslitsningar i klädedräkten, som tog sådana överdrivna yttringar i de tyska landsknektarnas dräkter under 1500-talet och det är möjligt, att våra skor stamma från någon tid under den period intill 1500-talets slut, då detta mod gjorde sina verkningar gällande. De skor, som på bilder från 1500-talets tidigare hälft bäres av de framställda personerna, äro vanligen de brednosiga s. k. oxmuleskorna, och det är först på bilder från århundradets senare del man kan finna uppslitsade skor med naturlig tåform. Den rent medeltida 212

Bild 51. Kiinga med uppslitsat ovanläder. K. M. 20338. b'. 4-5.

Bild 52. Sko med med uppslitsat ovanläder. K. M. 20358. b 1 • 4-5.

Bild 51-52. Skor från 1300-talct.

tillskärningen av våra skor gör det emellertid knappast sannolikt, att de skulle vara yngre än oxmuleskornas tid, då metoden att hopfoga ovanlädret med en söm mitt bak vid hälen blev känd även i Lund, som vi veta av skofynd från en annan tomt. Snarare är man böjd för att antaga, att de båda skorna i enlighet med den i not 7 omnämnda grävningsanteckningen rätteligen legat i 8:de spadsticket och alltså äro att hänföra till 1300talet, då det var mycket modärnt med uppslitsningar på skorna. 8 Vi ha härmed behandlat de skor och ovanläder av medeltida karaktär, vi lka ha påteckning om fynddjupet. Utom dessa innehåller samlingen ett stort antal medeltida skor, som sakna sådan påteckning. De flesta representera redan nämnda typer, men några äro av annat slag. Sålunda kunna sex stycken sammanföras till en grupp, som karaktäriseras av att bakkappan är relativt hög. Hit hör den redan behandlade skon bild 17 samt skorna bild 53-57. Skon bild 53 har bundits med en rem, som dragits genom ett stort antal snittor, 8 par på höger och 11 par på vänster sida, och påminner di1 ri i någon mån om skon bild 15, från 1100-talet. Skon bild 54 saknar slitsar för rem, men är annars inte olik den föregående. Den lilla fliken framtill på vänster sida har motsva righeter på barnskon bild 9, som vi förmodat vara från 1100-talet. De båda skorna bild 55 och 56 utgöra troligen ett par; de iiro lika 213

långa, den ena en höger- och den andra en vänstersko, och skillnaden, som dels består i att vänsterskon har en triangulär bit inskarvad på yttersidan och dels i att högerskon har en stor uppslitsning på vardera sidan om vristen medan vänsterskon har eri sådan endast vid högra sidan, torde väga mindre ä n det faktum, att bå da hittats i samma grävningsruta. De ' ä ro av intresse även därför att båda ha kantbandet i fotöppningen i behåll. På båda skorna finnas två par snittor for en rem, varmed skorna bundits fast. Benämningen »pumps», som Jäfvert använder för dessa skor, är således mindre adekva t, enligt Jäfverts egen definition: »en toffelartad, lätt lågsko, som satt fa~t utan snörning eller knäppning genom den spänning ovanlädret utövade på foten». Men slitsarna äro måhända sekundära. Jäfvert har observerat denna skomodell på kalkmålningar från omkring 1200 i Fjenneslevs kyrka i Danmark. Ovanlädret bild 13 av en sko av samma sort är funnet i 15:de spadsticket och här daterat till 1100-talet. Även detta ovanläder har slitsar för en rem. Bild 57 är en liten barnsko med slejfar och spetsig sula. Av en skomodell, för vilken Jäfvert föreslagit benämningen soccus, finnas två varandra mycket lika exemplar, varav det ena återgives i bild 58. Fotöppningens djupa urringning vid anklarna är mycket karakteristisk och denna skotyp är en av de på medeltida figuravbildningar vanligast förekommand e. På dessa bilder har skon dock oftast spetsig sula. Vi ha ovan endast kunnat nämna två skor (den ena bild 46), som snörts på det numera vanliga sättet över vristen . I samlingen utan fynddjupsbeteckning finnes endast en sådan sko, som liksom bild 4G endast har två par snörhål. En snörkänga, bild 40, är måhända make till den, som ovan representeras av ovanlädret bild 38 . I varje fall äro likheterna i tillskärningen mellan dessa båda kängor påfallande. På denn a känga är mellan sulan och ovanlädret insydd en smal skinnremsa, en s. k . bes, som möjligen är att betrakta såsom ett embryo till senare tiders bindsula. Vid snörhålen har ovanlädret haft en 1 cm bred förstärkning p å insidan, och häl214

::~ ·s___________/ Bi ld 53. Sko, hög baktill. 1\. M. 20279. Il!.

Bild 54. Sko, hög baktill. K. M. 20559. n 1 - d 111 .

Bild 55. Sko, hög baktill. K. M. 20279. Ill.

Bild 56. Sko, hög· baktill. IL M. 20279. Ill.

Bild 53-56. Skor troligen från 1100-1200-talen.

delen har fortfarande en 8,5 cm hög bakkappa. Skarvbiten på ovanlädrets högra sida är en komplettering. Av den ovan talrikt representerade typen av remskor sådana som bild 27 och 45, finnas två exemplar utan fynddjupsbeteckning, bägge med samma kraftiga sprund över vristen som de redan nämnda. Och av den ännu talrikare typen av kängor med framtill öppet skaft finnas icke mindre än sexton stycken, mer eller mindre högskaftade. Av dessa förtjänar en att särskilt nämnas därför att den har kantbandet runt fotöppningen i behåll och en annan därför att den mellan vristen och tån har en rand av samma slag som vi sett på bild 10 och 15. 215

Vi avsluta uppräkningen med barnstöveln bild 59 och skon bild 60. Den förra är den enda verkliga stöveln, och den senare är en av de få verkligt utpräglat spetsiga skorna i fyndsamlingen från denna tomt. Samtliga skor i samlingen ära vändsydda. Tillskärningen. av ovanlädret visar många variationer, beroende på att man icke dragit sig för att skarva med större eller mindre skinnbitar, vanligtvis endast en, men ibland två. Då ovanlädret skurits i ett enda stycke, har styckets ändar förenats i en vanligen snedgående söm på skons ena sida, och då lädret är skarvat sitta bitarna alltid på sidan, varvid det synes ha varit tämligen likgiltigt på vilken sida man placerade sömmarna. Av 48 skor, vilka med säkerhet kunna bestämmas vara avsedda för endera höger eller vänster fot, ha 29 sömmarna på insidan och 19 på utsidan. I samband härmed kan också nämnas, att av fyra sidsnörskor ha två snörningen på insidan och två på utsidan, alltså ~ven i detta avseende fanns icke någon fast norm. De nyssnämnda sömmarna ära alltid spannsömmar (se Jäfvert sid. 44). Ett fall av bak.söm på ett ovanläder har redan relaterats (bild 16). I ett enda fall, bild 40, finnes s. k. bes, d. v. s. en smal skinnremsa insydd mellan ovanlädret och sulan. Fullt så ovanlig torde emellertid denna detalj icke ha varit på medeltidsskorna i Lund, utan dess frånvaro beror säkerligen mycket på att sådana skinnremsor ha lätt att komma bort, i synnerhet i sådana fall då det är mannen vid spaden som först plockar upp skoresterna. Detsamma gäller kantbandet runt fotöppningen. På åtminstone 90 % av skorna från denna tomt finnas sömhål, som visa att kantning funnits, men den är i behåll endast på ett fåtal exemplar. En annan detalj, bakkappan, har omnämnts på skor från 8 :de spadsticket och uppåt. I alla fallen har det rört sig om en triangelformad skinnbit, eller märken efter en sådan, som varit fastsydd invändigt bak hälen för att ge styvnad åt skons bakparti. 216

Bild 57. Slejfsko, hög haktill, för barn. !{. M. 21029.

Bild 58. Sko (soccus). M. 2U559. n 1 - d 111 .

!{.

~---·······:

Bild 60.

--~ '--.~·

Bild 59.

I{.

Barnstö,·el.

Bild 57-60.

~1.

Sp ets ig sko. 20279.

·11

K. M. 20279. E.

l\1edeltida skor.

Sulorna äro i de flesta fall formade efter fotens naturliga form och avrundade framtill, såsom exempelvis bild 19, 20, 27 med flera, varibland bild 23 frapperar genom de kraftiga insnörningarna vid hålfoten. Dess motsatser ses å de verkligt plattfotade skorna bild 30, 55 och 56. En speciell typ av sula, den i bakändan spetsiga, har behandlats ovan i samband m ed bilderna 11, 12, 16 och 17. Anmärkningsvärt är, att samlingen endast ger tre bevis, bild 47, 57 och 60 på förekomsten av verkligt spetsiga sulor, när man betänker, hur oerhört vanliga de spetsiga skorna äro på medeltida avbildningar. Detta förhållande kan väl knappast få någon annan förklaring än den, att 217

skorna i fyndsamlingen visa fotbeklädnaden i vardagslag hos genomsnittsborgaren i Lund, och denne har föredragit enkla och ändamålsenliga former i stället för att skatta åt modets ofta långt gående och allt annat än praktiska ytterligheter. Av den abnormt långa skomodell, som kallas snabelskor, finnas således inga spår i fyndsamlingen. Det kan ifrågasättas, om överhuvudtaget någon annan arkeologisk undersökning än Kulturens på kvarteret Apotekaren n :r 5 i Lund lämnat ett så värdefullt material till bedömandet av medeltidens skodon. I denna uppsats har försökts att klarlägga detta material med hänsyn till dateringsmöjligheterna. Resultatet kan sammanfattas sålunda. Till 1100-talet eller tiden däromkring höra sådana remskor, på vilka remmen dragits genom ett större antal tättsittande slitsar under fotöppningen, bild 15, vidare baktill höga skor av den sort, som representeras av bild 13 och troligen även av modellerna bild 17 och 53, samt den egendomliga skotypen med baktill spetsig sula, bild 11 och 12. Det under denna tid påvisade bruket att pryda skon med en plastisk rand över fotryggen mellan vristen och tån, bild 10 och 15, synes av medeltida bilder att döma ha förekommit även under andra århundraden. Däremot torde en annan detalj, där den förekommer, vara ett säkert tecken på att skon tillhör äldre medeltiden. Det är det breda kantbandet i fotöppningen med tättsittande slitsar, genom vilka dragits trådar, så att ett rutmönster åstadkommits, bild 9. Fyndsamlingen visar vidare, att remkängan med framtill öppet skaft och med eller utan remmar varit i allmänt bruk i Lund åtminstone sedan 1100-talet och ända fram till medeltidens slut. Sidsnörskon är belagd sedan 1200-talet. Andra skotyper äro mera begränsade till sin förekomst. Slejfskor finnas från 1200- och 1300-talen, medan remskor sådana som bild 27 m. fl. i denna fyndsamling huvudsakligen torde vara att räkna till 1300-talet. Skosamlingen från kvart. Apotekaren n:r 5 utgör emellertid endast en ringa del av Kulturens omfattande material av sko218

fynd från Lund, vars vidare bearbetning säkerligen kommer att lämna många viktiga bidrag till kännedomen om fotbeklädnaden under gångna tider.

NOTER. 1

Se G. J :SON KARLINS redogörelse för utgrävningen i ))Aktiebolaget Skånska Handelsbanken. Fästskrift vid invigningen af Skånska Handelsbankens nybyggnad i Lund den 21 sept. 1912.>> 2 ERNFRID JÄFVERT: Skor och skomakeriteknik under medeltiden. Fornvännen 1937. - Lagom till korrekturläsningen av föreliggande uppsats har utkommit ett större arbete av JÄFVERT: Skomod och skotillverkning från medeltiden till våra dagar. Stockholm 1938. 3 Mina omdömen om jordlagren på platsen grunda sig givetvis icke på självsyn, eftersom grundgrävningen ägde rum 19 år innan jag började syssla med lundaarkeologiska undersökningar, utan dels på Karlins citerade redogörelse och på anteckningar i Kulturens lundaarkiv av museets dåvarande amanuenser, dels på mina egna iakttagelser vid grävningar å närliggande områden, framförallt å den år 1935 utgrävda angränsande tomten n:r 4 i samma kvarter. Det egendomliga förhållandet, att jordlagren ha gyttjekaraktär ända upp till 1400-talet, hoppas jag snart få tillfälle att närmare utreda. • Museumsinspektör GALSTER har haft vänligheten att granska ett foto av spännet och därvid uttalat sig för en datering till 1200-talet. 5 Samtliga teckningar av skor äro i skalan 3 /20- Alla skor visas från den sida, där ovanlädret är skarvat. Alla sulor äro sedda uppifrån. De utvecklade ovanlädren äro återgivna i skalan 1 /s. På dessa äro sömhål schemaiiskt markerade: i kanter mot sula med öppna rundlar eller ovaler och i andra kanter med punkter eller streck. 6 Ett annat vid samma grundgrävning hittat ovanläder med liknande genombrytningar, K. M. 38315: 95, är avbildat i Juuus BERG: Från Gamla Lund. Några föremål i min samling. Skrifter utgivna av Föreningen Det gamla Lund, XIII, 1931, bild 42. 7 I grävningsanteckningarna för den dag, 12 juli 1910, då dessa skor hittades, står antecknat, att i grävningsrutan a i 8:de. spadslicket hittats ))2 gallerskon>. Man misstänker en förväxling. 8 JÄFVERT: Skomod och skotillverkning, sid. 19.

219