KULTUREN 0
EN ARSBOK
1937
KULTUREN EN
ÅRSBOK TILL
MEDLEMMARNA AV KULTURHISTORISKA FÖRENINGEN FÖR SÖDRA SVERIGE
I
9 37
DENNA BOK ÄH REDIGERAD AV SVEN T. KJELLBERG OCH TRYCKT I EN UPPLAGA AV 6,500 EXEMPLAH I GRAVYRMANER HOS HÅKAN OHLSSONS BOKTRYCKERI I LUND.
KLICHEEHNA ÄRO FHÅN A.-B. MALMÖ
GRAFJSKA ANSTALT OCH PAPPERET FRÅN FINBRUKEN, STOCKHOLM.
LUND 1938
BRUDKISTA
N
är i ett 1500- och 1600-talshem döttrarna vuxit upp till ungmör, började en förtänksam moder att ordna m ed deras hemgift, även om ännu ingen friare anmält sig. Det kunde med tid och flit bliva en ansenlig utstyrsel den unga bruden kom att föra med sig till sitt nya hem. För transport och förvaring av dessa ägodelar fick hon en eller flera kistor. Dessa kallades brudkistor, och seden hade gammal hävd. Var hon av kunglig eller adlig börd försågos kistorna med anvapen, målade eller skurna i trä, någon gång även med porträtt skurna i relief av det unga paret. Stundom var kistan en gåva av fästmannen, då vanligen både hans och den blivande hustruns vapen framställdes på densamma. Var det en änkeman, som ånyo trädde i brudstol, hände det, att jämte hans eget och den nya hustruns vapen även den dödas avbildades. Det inträffade också, att fästmannen på gåvokistan endast lät måla eller snida sina egna vapen. De ofrälse familjerna , som inga anvapen hade att pryda brudkistan med, kunde låta ditsätta ett bomärke eller rätt och slätt namnet. Många av dessa kistor pryddes därjämte med rikt skuren ornamentik och bildframställningar. Motiv ur bibeln voro särskilt älskade. Den avbildade praktkistan visar i kraftigt skuren relief scener ur Esters historia. Kistan, som senast kommit från Danmark, är daterad 1557 och är troligen tillverkad av en snickare i Nordtyskland. Ännu långt in på 1800-talet bibeholl sig seden med brudkista hos allmogen. Då är ornamentiken betydligt enklare och inskränker sig oftast till en m ålad blomsterkrans, brudens initialer och ett årtal. W.K.
36
Kista med bilder ur Esters historia skurna i relief. L. 212 cm., br. 91 cm. och h . 84,6 cm. K. M. 16203.
37