KULTUREN 0
EN ARSBOK
1937
KULTUREN EN
ÅRSBOK TILL
MEDLEMMARNA AV KULTURHISTORISKA FÖRENINGEN FÖR SÖDRA SVERIGE
I
9 37
DENNA BOK ÄH REDIGERAD AV SVEN T. KJELLBERG OCH TRYCKT I EN UPPLAGA AV 6,500 EXEMPLAH I GRAVYRMANER HOS HÅKAN OHLSSONS BOKTRYCKERI I LUND.
KLICHEEHNA ÄRO FHÅN A.-B. MALMÖ
GRAFJSKA ANSTALT OCH PAPPERET FRÅN FINBRUKEN, STOCKHOLM.
LUND 1938
ETT GAMMALT BUTIKSINVENTARIUM
.0·
ver disken i kramboden hängde i gamla dagar ned från taket en ornerad stång, som uppbar balansvågen med dess skålar. Den kunde också användas till upphängning av snören, karduspapper och allehanda smått kram. Sedan inan mot slutet av 1800-talet skaffat sig vågar, som. stodo på disken, och stången icke längre behövde uppehålla vågen blev den fri till en mera godtycklig användning och försvann till slut alldeles. Den avbildade stången, som i Kulturens förteckning ka11as vikthängare, är från Lund och säges härstamma från omkring 1800. Dess utseende är mindre vanligt. Ty i stället för änglaskepnad bruka diskstängerna anta gestalten av hemska djur, såsom ormar och drakar med uppspärrade, tandrika käftar, fiskar och fåglar. Det har framställts allehanda förmodanden n1ed anledning av stångens utseende. Oftast har ni.an tillmätt den en magisk betydelse. Det säges vara draken, skattväktaren, som skyddar handelsmannens rörelse, eller ormen, vilken i gamla dagar troddes skydda huset och dess innevånare. Senast har en dansk författare framställt den teorien, att den djurformade diskstången, tagits upp efter de uppstoppade djur, krokodiler, fiskar o. dyl., som brukade hänga i apotekens tak. I äldre tider saluförde apotekaren även annat än apoteksvaror. För att kunna mäta sig med sin konkurent i tävlan om kunderna skulle då krämaren ha sökt göra sin bod lika intressant som apotekarens. Men som krämaren icke hade tillgång till uppstoppade djur, lät han i stället göra dem av trä. S. T. K.
·90
Vikthängare från Lund i form av ett änglahuvud. L. 206 cm. K . M. 2252 . Bilden visar int eriör av en hand elsbod från 1800-ta lets mitt uppställd i Kultur en.
91