KULTUREN 0
EN ARSBOK
1937
KULTUREN EN
ÅRSBOK TILL
MEDLEMMARNA AV KULTURHISTORISKA FÖRENINGEN FÖR SÖDRA SVERIGE
I
9 37
DENNA BOK ÄH REDIGERAD AV SVEN T. KJELLBERG OCH TRYCKT I EN UPPLAGA AV 6,500 EXEMPLAH I GRAVYRMANER HOS HÅKAN OHLSSONS BOKTRYCKERI I LUND.
KLICHEEHNA ÄRO FHÅN A.-B. MALMÖ
GRAFJSKA ANSTALT OCH PAPPERET FRÅN FINBRUKEN, STOCKHOLM.
LUND 1938
MED »MANSOR » I SUNDET ETT FISKE FRÅN 1850- 60-TALET
D
en vårvinterdag då solen nådde »Gamlegård » på Ven, var tidpunkten inne för Borstahusfiskarena att börja sillfångsten i Sundet. Lastade med proviant och redskap, och med alla segel satta, stucko de stora, öppna båtarna ut, ofta på fisketurer, som kunde vara både en och två månader. Kursen lades sydlig, enär bästa fångstplatsen då som nu var Flintrännan. Med god vind var man framme på dagen och kunde pröva sin fiskelycka omedelbart. Någon timma före solnedgången, mestadels i en bitande västanvind, börjades så det första »sättet» för året. Fördevind gick man ut den långa räckan »mansor », som tack vare »stintorna », banden av tagel mellan övertelnens flöten och själva nätet, skulle med överkanten av detta driva på exakt en alns djup under havsytan liksom en kilometerlång vägg av tunnaste linnegarn och i nattmörkret osynlig för de framrusande sillstimmen. När den sista »mansan » runnit ut över relingen och drivlinan gjorts fast, hade man ingenting att göra än vänta, bara vänta på att havets silver skulle glimma i redskapen, när man efter några timmar härjade dem igen. Alltid fick man några valar sill och för det mesta hundratals, och på morgonen kunde man i Dragörs eller Köpenhamns fiskhamn väga upp sin fångst till uppköparen eller »prångaren », och värma sin stelfrusna lekamen i någon »havnekroes » brännvinsdoftande inre. C. G. L.
104
Detalj av överte I nan av . en
» n1ansa »
sa1n t skiss av det utsatta garnet.
105