Issuu

KULTUREN o

EN ARSBOK

1936 J

KULTlJREN EN

ÅHSBOK TILL

!VIEDLEi\'l MAHNA AV K ULTUHHISTOHISKA FÖHENINGEN FÖR SÖDRA SVEHIGE

9 36

DENNA BOK ÄB REDIGERAD AV SVEN T. KJELLBEHG OCH THYCKT I EN UPPLAGA A V 6,500 EXEMPLAH l GHAVYRMANER HOS HÅKAN OHLSSONS BOI\THYCJ{EBJ l LUND. J{LICHEEHNA ÄHO FIIÅN A.-B. !llALMO GRAFISI{A ANSTALT OCH PAPPERET FllÅN FINBHUKEN . STOCIUIOJ.i\1.

L UND l!lili

SKÅNSKA DRÄKTSÖLJOR Av SIGFRID SVENSSON

unda söljor använda för att hålla samman halssprundet i en klädnad ha förekommit redan i förhistorisk tid. Lika gammal torde inte den hjärtformiga söljan vara, men dess form är i varje fall känd under en tidig del av medeltiden. Så konservativt som det folkliga dräktskicket är, finnes säkerligen ofta ett direkt sammanhang mellan de gamla smyckena och de som leva kvar i senare tiders folkdräkter. Ibland kan dock den lokala traditionen vara helt avbruten och så är förhållandet med de söljor, som kvinnorna i västra Skåne under 1700- och 1800-talen använt i sina särkar och halsdukar, bild l. Söljan är en nykomling i den skånska allmogens rika och i övrigt ålderdomliga smyckeförråd. D'en har endast kommit i bruk i en begränsad del av landskapet ·Och inte ens där har den hunnit undantränga sin föregångare, den med fot försedda knapp genom vilken särkkragen också kunde sammanhållas. Kvinnorna i västra Skåne fortsatte nämligen att även senare använda sig av en dylik knapp, något som framgår både av muntlig tradition och av bouppteckningarna.1 Både LöNQUIST och SVANANDER torde med följande uppgifter åsyfta söljor: >> Lintyget fästes under halsen med särkesilwer (ett litet spänne)>> och »silfwerspännen brukas allmänt att sammanknäppa lintyget under halsen>>. 2 Det gäller dräkten i Bara på 1770- resp. 1790-talet. Även i bouppteckningarna har ordet >> spänne>> en så vid betydelse, att det kanske ibland också inbegriper söljor. Härigenom kan man ej exakt kon-

Bild l. !\ vinna m ed axelschal sammanhållen av en hjärtformig sölja. Trelleborg, Skytts hd, Skåne. Detalj av teckning av Otto Wallgre n från 1R30talet. Nordiska museet.

statera dessas tidigaste omnämnande. När söljor åsyftas, torde dock i regel benämningen spänne fått en extra bestämning: , särkspänne>>, , halsspänne», >> kragspänne» eller , bröstspänne». Dessa termer kunna icke konstateras förrän under 1700-talets senare hälft och då alltjämt mycket sparsamt. I bouppteckningen 1763 efter en rusthållarehustru i Fosie i Oxie härad upptages bl. a. »l litet runt förgylt silf:rsärkespänne» och »l mindre dito i form af ett hjerta>>. Här förekomma alltså tillsammans både den runda och den hjärtformiga söljan. »Halsspännen» upptagas i bouppteckningar från Hököpinge i Oxie 1781, från S. Åby i Vemmenhög 1796 och från Kyrkaköpinge i Skytts 1805. »Kragespännen» omtalas från Oxie i bouppteckningar från 1800-talet. I en bouppteckning från V. Broby i S. Åsbo härad förekomma 1813 , l runt bröstspänne» och »l d:o mindre». Den enda uppgiften utanför västra Skån~ gäller en »särke silge» i en bouppteckning 1760 efter en bond-

Bild 2. Sölja. Tillverkad av Jöns P etler Larsson, Ystad . Från Kiillstorps sn, Vemmenhögs hd, Skåne. Höjd 6,9 cm. K. M. 9651.

hustru i St. Herrestad i Herrestads härad. Söljans tillfälliga förekomst här framgår av att det bevarade materialet av dräktsöljor helt är lokaliserat till landskapets västra härader. Som nämnts ha söljorna också använts i halsduken och en hustru i Rya i N. Asbo efterlämnade 1796 ett förgyllt »halsduksspänne». För denna användning är dateringen lätt, då detta plagg först under 1700-talets slut förekommit i Skåne. 3 Hur ha nu söljor kommit i bruk i skånsk folkdräkt? Det är närmast på grund av denna frågas principiella betydelse föreliggande liiia studie kommit till stånd. Kulturnyheternas spridningssätt utgör ett centralt problem vid studiet av alhnogekulturens historiska utveckling. Hur har det gått till när bygderna med sitt inventariebestånd och sin livsföring införlivat ting och företeelser från yttervärlden? Ha nyheterna isolerat slagit ned på många olika orter, som seelan smält ihop till stora utbredningsområden? Eller finnas i dessa be-

Bild 3. Sölja. Till\"e rkad av Nils Smcdman, Ängelholm. Från Bjuvs sn, Luggude hd, Skåne. Diam. 2,5 cm. Nordiska musee t 31902. Bild 4.

Sölja.

Tillverkad av J . 'Wahlgren, Ystad, 1844. K. M. 33719.

Diam. 5,5 cm.

stämda utgångspunkter, varifrån spridningen skett genom ett långsamt framträngande från bygd till bygd? Eller samma frågeställning i det här aktuella fallet: ha söljorna utan inbördes beroende tagits i bruk på skilda håll i Skåne eller utgör utbredningen där en enhetlig fortsättning av förekomsten i angränsande bygder? Det är då att märka att söljorna, som intaga en blygsam plats i det skånska dräktsilvret, dominera i allmogens smyckebestånd norr om Skåne. När TIDSTRÖM 1756 från Halland omtalar silverspännen i särken och halsduken 4 måste det vara söljor han åsyftar. Söljan bild 3 från Luggude överensstämmer fullkomligt med halländska söljor, men den har -också ett nära samband med de för sydvästra Skåne karaktäristiska söljorna. Det ligger alltså nära till hands, att bruket att hålla samman särk och halsduk med sölja har från Halland spritt sig till västra Skåne och där i de förmögna södra hära-

Bild 5. Sölja. Tillverkad av N. Ramberg, Lund, eller av hans namne i Simrishamn. Från Skytts hd, Skåne. Höjd 5,5 cm. Nordiska museet 115002. Bild 6. Sölja, »bröstnål ». Tillverkad av Olaus Liander, Ystad. Från V. Ingelstads sn, Oxie hd, Skåne. Höjd 5,9 cm. Nordiska muse et 9534.

derna med gamla driikttraditioner fått en särskilt rik utveckling. Häremot kan tala , att de tidigaste uppgifterna om söljornas förekomst finnas från sydvästra Skåne. Man kunde då istället tänka sig att någon guldsmed -- som fått sin utbildning norrut -- först Iancerat bruket här och fått bönderna att ta upp det. Endast en fullständig inventering av det skånska dräktsilvret kan ge ett säkert svar." 1•den hur litet allmogen vågat att på egen hand ta upp nyheter utifrån kunna vi dock få en god föreställning om redan genom tillgängligt material. Söljorna i sydvästra Skåne ha ofta varit prydda med små filigransrosetter, som omväxlande haft en liten silverpärla och en kvadratisk eller rombisk platta i mitten, bild. 4-6. Ett stort antal dylika söljor, hjärtformiga och runda, finnas både i Kulturen ° och i Nordiska museet, samtliga tillverkade av guldsmeder i Ystad, Lund, Malmö, Landskrona och möjligen Simrishamn. De variationer, som dessa smycken förete äro 11

obetydliga och det ställer sig svårt att urskilja olika guldsmeders produktion. Tyvärr saknar en stor del av materialet ortsuppgifter. Bestämbara till härkomst och tillverkning äro följande (efter guldsmedens hemstad står fyndorten): Hjärtformiga söljor. K M. ()()51 IPL .Töns Petter Larsson , 1817 - 32, Ystad, Kiillstorp, \'emmenhögs hd N. m. 15\1472 IPL .Jöns Petter Larsson, 1817-32, Ystad, Vemmenhögs hd N. m. 6426 IPL .Jöns Petter Larsson, 1817-32, Ystncl , Vemmenhög, Vem. hd N. m. 3327 SN Stephan Noblin, 17()ii-183!l, Ystad , Vemmenhögs hd N. m. 3328 ICH .J. C. Hintze, 1808-42, Ystad, Vemmenhögs hd N. m. ()534 OL Olaus Linnde1·, 182:~-, Ystad, V. Tngelstad, Oxie hd N. m. 115002 NH Niklas Hamberg,' 18m3- D , Lund , Skytts hd N. m. 118856 NH Niklas Hambe1·g, 1803-47, Lund , Skytts hd

N. N. N.

N. N. N. N. N. N. N. N.

Runda söljor. 111. 118857 PN Petter Norlin, 17()()-1812, :\Talmö, Skytts hd m. 118855 AN Abraham Norlin," 17()6 - 182(), :\blmö, Skytts hel m. 395() SB Simon Böök, 179\1-1814, :\lalmö, Klagstorp, Vemmenhögs hd 111 . 40085 CS Carl Christ. Silow, 1787-1825, i\lalmö, Hyby, Bara Jul m . 118853 OL Olnus Liander, 1823-, Ystad , Skytts hd m. 118854 OL Olnus Liander, 1823-, Ystad , Skytts hd m. 118852 ASB Andreas Silfverberg, 1802--4!), Ystad, Skytts hd m. 118860 IS Johan Schröder, 1758 - 1809, Landskrona, Skytts hd m. 118858 LS Johan Lorenz Schröder, 1801-46, Landskrona, Skytts hd m. 118851 NM Nils Mal111orin,' 1777-1814, Landskrona, Skytts hd m. 118856 NT Niklas Hamberg,' 1803-47, Lund, Skytts hd

Bild 7. Karta , som visar söljornas spridningsområden och tillverkningsorler. Lanelskrona a ; Lund • ; Malmö e ; Ystad .ol. .

Kartan, bild 7, visar utbredningsområdets läge i förhållande till tillverkningsorterna. Från Landskrona, Lund, Ystad och eventuellt Simrishamn ha guldsmederna fått avgång på söljor ända bort i sydvästra Skåne, samtidigt som dessa varit osäljbara åt allmogen i de närmast liggande bygde rna . Guldsmederna ha alltså icke ens i en så anspråkslös dräktdetalj kunnat ändra kundernas vanor utan här fått nöja sig med att sälja de traditionella knapparna. Denna inblick i böndernas inställning stöder antagandet, att förändringar i d et folkliga dräktskicket vida oftare skett genom spridning från angränsande trakter än genom ett isolerat upptagande av nyheter. När vi så fått ett intryck av traditionstrohetens och bygdebandens styrka hos allmogen kunna vi ta upp till närmare granskning de omtalade söljornas dekor. Denna är ju endast ett berika nde av den filigransutsmyckning, jämför bild 3, som förekommer på allmogesmycken i hela Skåne liksom i an13

gränsande landskap. Sedan väl söljorna kommit i bruk, bör nyheten med de växlande filigranrosetterna ha varit lättare att introducera. Filigranrosetter av dylikt slag saknas på smyckena i det övriga Skåne och Sverige, 9 men äro däremot rikligen använda på silversmyckena i södra Norge, bild 8-9.10 Här äro alltså icke blott bygde- utan även nationsgränserna upphävda. Hantverkets förbindelser äro internationella. Skånska guldsmeder ha kanske icke gått i lära i Norge, men både skånska och norska guldsmedsgesäller ha arbetat i Köpenhamn 11 och dekorationsarten har icke varit okänd i Danmark, bild 10. Utredningsområdet från sydvästra Skåne, över Danmark till södra Norge sträcker sig också till nordvästra Tyskland, där man bör söka den gemensamma utgångspunkten. Bland smyckenas detaljornament träffar man här också den lilla filigransrosetten med slät eller prismatisk platta. Rosetter med platta och pärla växla visserligen icke som på våra smycken, men kunna istället förekomma i olika rader. 12 Överhuvudtaget har filigranstekniken, liksom folkligt dräktsilver i allmänhet, haft en utomordentligt rik blomstring vid Nordsjöns sydkust, och guldsmedsverkstäderna här böra ha varit ett nära och lockande mål för utbildningslystna nordiska han tverkaregesäller. Söljorna i Skåne äro icke äldre än 1700-talets senare del och samtliga i förteckningen upptagna guldsmeder utövade sin verksamhet helt eller delvis på 1800-talet. Men överensstämmelsen mellan norska och skånska silversmycken är av gammalt datum; den gäller också smycken med sengotikens och renässansens stildrag. Vid medeltidens slut och framåt hade hansestäderna och särskilt Liibeck ett starkt inflytande på nordiskt silversmide 13 och häri torde vi ha att söka orsaken till den då uppkomna överensstämmelsen mellan norskt och skånskt. Nu ha vi funnit att för en nära trehundra år yngre företeelse är förklaringen likartad. I all sin internationalism har hantverket också haft sina traditionsband.

Bild 8. Sölja. Från Skafsaa sn, Telemarken, Norge. Höjd 4,2 cm. Nordiska museet 7886. Bild 9. Sölja. Från Fodvangs sn, Södra Gudbrandsdalen , Norge. Diam. 1,9 cm. Nordiska museet 29375. Bild 10. Sölja. Från Sjrelland, Danmark. Gjuten, imiterande fili gra nsarbete. Diam. 2,5 cm. Nordiska museet 51183 a.

NOTER. 1 SrGNE FoRsBERG, Det gamla dräktskicket i Bar a h ärad I, Lund 1934, s. 38; B.-M. VrFOT, Allmogens dräktsilver i Vemmenhögs h ärad, Skå nes h embygdsförb. årsbok 1933, s. 50. - Bo uppt ec knin ga r: Hököpinge, Oxie, 1781, prästbondeä nka : ))2 st. halsknappar)); Rebbelberga, Bjäre, 1812, piga: ))1 halsknapp)). 2 N. O. LONQVIST, Berättelse om Bara h är ad 1775, Lund 1924, s. 20 ; .J. F. SvANANDER, Folklivet i Bara h ärad (A. Hazelius, Ur d e nordiska fo lkens lif, Stockholm 1882), s. 26. 3 SIGFHID SvENSSON, Skånes folkdräkter, Stockholm 1935, s. 260 ff. ·• A. TmsTHöM, Resa i Halland, Skåne och Blekinge år 1756, Lund 1891 , s. 6 f. 5 Vilka r esulta t en sådan inventering k a n ge framgår av d et rika m a terial som presenter as i B.-M. Vifots a . a. G För fotografering av föremål och läsning av stämplarn a p å Kulturens hithörande m aterial framför jag mitt hjärtliga tack till fil. dr William Karlson.

];).

7 NR och NM kunna också beteckna N. Ramberg, 1822-50, och Nils Möller, 1816-27, i Simrishamn. I ett kort omnämnande i G. BERG och S. SvENssoN, Svensk bondekultur, Stockholm 1934, s. 200, har jag utgått härifrån. Skulle söljorna vara tillverkade i Simrishamn understryker detta endast ytterligare vad som säges i föreliggande uppsats. Att guldsmeder i Simrishamn verkligen fått avsättning av sina varor i sydvästra Skåne framgår av Vifots inventering, a. a. s. 61. - Stämplarna identifierade efter G. UPMARK, Guld och silversmeder i Sverige 1520-1850. stadsstämplar saknas i allmänhet. För mästarestämplar, som kunnat åsyfta olika namn ha utomskånska guldsmeder uteslutits. 8 AN kan också betyda Andreas Norstrand, 1806-32, Lund. 0 I Nordiska museet finnas utanför Skåne endast en dylik sölja från Höks härad i Halland, inv. nr 118868, och en annan från den intillgränsande Hinneryds socken i Småland, inv. nr 47891. Den förra år stämplad av N. Ramberg, Lund eller Simrishamn, den senare saknar stämplar. 10 H. BERGE, Norskt bondesylv, Risör 1925, sp. 8,1 f. och planscherna. 11 Se t. ex. UPMARK a. a. s. 518 f., 535, 542, 544; TH. KIELLAND och I-I. GmsSING, Gammelt sölv i Stavanger amt, Stavanger 1918, s. 38, 43, 46; BERGE a. a. sp. 6'1. 12 Die Quelle 7: Völkerschmuck, utg. av M. GERLACH, Wien o. Leipzig, pl. 15: 8, 15: 10; H. STIEHLING, Der Silberschmuck de1· Nordseekiiste, Neumiinster 1935, s. 72, 78, 89, 191. ta Se t. ex. TH. KIELLAND, Norsk guldsmedskunst i middelalderen s. 196, 198 f., 205. - Jämför även J. RoosvAL, Norge, Lybeck och >>Den baltiska Norden)), Fornvännen 1936, s. 82 ff.