KULTUREN o
'
'
EN ARSBOK
1936 J
KULTlJREN EN
ÅHSBOK TILL
!VIEDLEi\'l MAHNA AV K ULTUHHISTOHISKA FÖHENINGEN FÖR SÖDRA SVEHIGE
I
9 36
DENNA BOK ÄB REDIGERAD AV SVEN T. KJELLBEHG OCH THYCKT I EN UPPLAGA A V 6,500 EXEMPLAH l GHAVYRMANER HOS HÅKAN OHLSSONS BOI\THYCJ{EBJ l LUND. J{LICHEEHNA ÄHO FIIÅN A.-B. !llALMO GRAFISI{A ANSTALT OCH PAPPERET FllÅN FINBHUKEN . STOCIUIOJ.i\1.
L UND l!lili
·S Ä M S K S K I N N S S T A M P E N F R Å N BAREVAD Av C. A.. ALTHIN
e flesta av våra städer ha fått behålla d et vattendrag, vid vilket de ursprungligen kommit till. I detta fall iir emellertid Ystad vanlottat. Det är nu länge sedan det sparsamma vattendrag, som löper i diket under »Risabron», kunde produktivt utnyttjas. stadens största industri, sockerfabriken, har därför blivit uppbyggd utanför dess område vid närmaste vattendrag, den mer än en halvmil öster om staden flytande Nybroån i St. Köpinge socken. Nutidens stora anläggning har haft föregångare i smått. Sedan gammalt ligga icke mindre än 3 vattenkvarnar inom denna socken. Vid en av dessa, Barevadskvarn, fanns till helt nyligen en annan exponent för primitiv industri, en sämskskinnsstamp. Barevadskvarns ålder är okänd. Enär kartmaterialet b eträffande St. Köpinge socken är synnerligen magert, lämnar ej heller detta någon bestämd uppgift därom. Den iildsta kända karta, på vilken Barevad är upptaget, är upprättad åren 1768-71. På den östra åbädden, mitt emot kvarnen och m ed ränna gemensam med denna, låg till våren Hl36 ett litet hus med halmtak och väggar i korsvirke och lerklining. Mer än fyrtio år hade förflutit, sedan arbetet här nedlades, huset hade dock trots allt fått stå .kvar. Detta år blev det likväl nedrivet, m ed undantag av en liten bit av södra väggen, som utgör en av väggarna i ett s. k. h emlighus. Något mildare förfors med de tekniska inventarierna, vilka nu äro återuppbyggda på Kultu ren. Däremot förstördes h ela d en övriga inrednin gen.
D
129
Hur gammalt stampverket från Barevad är, vet man tyvärr icke. Och inte heller framgår det av arkivens material. Jordarna, 35 tunnland, som tillhöra möllestället, voro fordom frälse jord under Örup, men friköptes omkring 1840 av en »factor Hemberg» från Ystad, vilken antagligen är identisk med en klädesfabrikant därstädes vid denna tid. 1 I Ystads hallrätts handlingar finnas uppgifter till fabriksberättelsen 1844, den sista levererade, av vilka det framgår, att vid denna tid »C. G. Hemberg äger: en klädesfabrik med en vävstol, en spinnstol och kardmaskin ; tillverkar kläde, häst- och sängfiltar, sysselsätter 3 arbetare och 3 barn; ett färgeri m ed en gesäll och en lärling>> .2 Om stampen redan vid denna tid fanns i Barevad eller om denne Hemberg ville ha en bra och näraliggande plats att lägga en sådan på, det är numera icke känt. Jordarna och väl även kvarnen voro under Hembergs tid utarrenderade. Att stampen ursprungligen använts för k.lädesstampning, är emellertid säkert, enär sämskskinns-. stampningen började först i och med att den nuvarande ägarens fader köpte och övertog Barevad. Konstruktionen är dessutom densamma som i de över hela landet kända vadmalsstamparna.3 Någon tid arrenderades eller ägdes Barevad av en man vid namn Hallquist -- från hans tid har Kulturen en vindflöjel, som suttit på byggnaden. 1863 är ett betydelsefullt årtal i stampens historia. Då tillträddes egendomen nämligen av Knut Larsson, den nuvarande ägarens fader. Denne flyttade samma år kvarn och stamp c:a 500 m eter norrut för att få bättre fall. Vadmalsstampningen synes vid denna tid ha upphört eller åtminstone varit mindre givande, ty Knut Larsson upplät stampen för annat ändamål: sämskskinnsstampningen. Från Grönvalls och Ahlgrens garverier i Ystad kommo garvare till Barevad med sina hudar, för att här utföra den viktiga d el av »vitgarvningen », som kallas stampvalkning. Under 23 år a rbetade garvarna här, men avsättningsmöjligheterna blevo mindre och mindre - det blev omodernt bland allmogen att bära sämsk130
Bild l. Barevads kvarn och stamp med hjulhuset mellan dem båda.
skinnsbyxor, och dragonerna hade, enligt uppgift, fått annan uniform. Den 12 april 1892 återvände garvarna Mårten Andersson och Olaus Matsson till Ystad efter att för sista gången ha stampvalkat ett parti skinn i Barevad. Barevadstampens tekniska konstruktion bygger på gamla förebilder. Hur länge stampar av likartad typ varit kända i vårt land är obekant, men i Tyskland lära dylika ha funnits redan på 1200- och 1300-talen. Från början av 1600-talet föreligger ett kopparstick av en sämskskinnsstamp, vars konstruktion är likartad med Barevadstampens, bild 2. Den till sticket hörande texten förklarar, att typen redan vid denna tid betraktas som gammalmodig. stamphuset företer en plan bestående av 3 rum, bild 4. Det största var verkstaden, vilken innehåller själva stampen, det därnäst i storlek torkstugan, vilken även var garvarnas bostad under elen tid de arbetade i stampen, det minsta rummet 131
Bild 2. Sämskskinnsslamp från 1()00-tnlet. Efter Th catri Ma chinnrnn , 1618.
var garvarnas spiskammare. Utanför västra gaveln fanns det stora underfallshjulet i den med kvarnen gemensamma, överbyggda rännan. In genom väggen sträckte sig vattenhjulets tjocka axel, bild 5:a, med hävarmarna, bild 5:d, vilka ha till uppgift att växelvis lyfta stamparna, bild 5 :b, varefter dessa automatiskt åter nedfalla och stöta i de nedanför befintliga hoarna i den grova, fyrkantiga ekstocken, k a r e t, bild 5 :c. Det är i dessa hoar som godset lägges. På grund av hons invändigt välvda form och det ojämt fördelade trycket från stamparna, försättes godset genom slagen i den långsamma rotation , som är nödvändig för att det skall bli likformigt stampat. stamparna lyftas i följande ordning: l , 3, 2, 4. På östra gavelväggen låg den stora ugnen. För övrigt
132
DM
•o
10
5.
o
C~~IO~O~I~-~)~,~ .~ -~ , ~,~ . ~~O ~~~~S~M SK:ALA Bild 3. Siimskskinnss tampen från Baren1d. T ecknin g av Albert Nilsson.
fanns i ve rkstaelen inga fasta inventarie r med undantag av ett t rankar. I torkstugan var »möbleringen >> ännu torftigare. Under taket gingo d e stän ger , på vilka godset hängdes till torkning.
En sättugn sörjde för att temperaturen hölls hög. Utmed ena väggen funnos liggplatser för garvarna. - Så sent som för 40 år sedan kunde det gå för sig, att arbetarna sovo i detta glödheta rum, ytterligare förljuvat av den underbara stanken från halvfärdiga skinn !4 Om spiskammarens inredning veta vi intet. Det har i förbigående omnämnts, att stampverket i Barevad under tidernas lopp använts för två ändamål: vadmalsstampning och sämskskinnsstampning. Det torde här vara på sin plats att redogöra för huvuddragen av tillvägagångssätten. Beträffande vadmalsstampningen finnas visserligen inga uppgifter från Barevad, men den torde ha tillgått här som annorstädes. Som redan omtalats användes stampen först till vadmalsvalkning, d. v. s. den procedur, som skall giva vadmalen större fasthet och smidighet. Detta tillgår sålunda. Väven vikes och nedlägges i en av stampens hoar samt begjutes med hett, dock ej kokande vatten. stampen sättes igång och valkningen pågår, under ständigt påhällande av hett vatten, till dess att väven är färdigvalkad. Då tages den upp , rullas över en käpp och får rinna av, varefter den hänges på tork på stängerna i torkstugan . Sedan den blivit torr är den färdig att färgas och försäljas. Före sämskskinnsstampningen beredas hudarna på vanligt sätt." Hudarna v e k a s i vatten, avskavas på köttsidan med en icke skärvass skavkniv, kalkas och avhåras. Vid avhårningen avlägsnas dock, i motsats till vad som sker vid vanlig garvning, även narven, för att fettet vid den följande proceduren lättare skall kunna intränga i huden. Huden sköljes och befrias fullständigt från kalk, varefter den är färdig för den egentliga sämskskinnsgarvningsprocessen. Denna tillgår så, att huden insmörjes med tran, hopvecklas till ett nystan och stampvalkas 4-5 timmar. Ett tiotal hudar kunde samtidigt valkas i vardera hon. Valkningen utföres, omväxlande med avsvalning och torkning, 7-14 gånger, alltefter årstiden. Alltemellanåt insmörjes huden ånyo med tran. Då lmdarna absorberat tillräckligt med tran , vilket märkes däri134
VtR..K5T A-0
:.' · ; SPI S-
•
TOR. KSTuG A-
:;
litb:O;:M~,:!$=~>&:=~i4i~o= l= A-~!"-'~"-~"~-"·~ ~- ·iil',.=~~=~6=:·~; K ;';;;;
_._.
MTP...
Bild 4. Plan av stampverket i Barevad.
genom att de då få en underlig, skarp lukt, upphängas de på stängerna i torkstugan. De råka här i en jäsning, vilken får fortgå, tills de erhållit den rätta gula färgen, då de åter nedtagas och få kallna. De färdiga skinnen avstrykas på narvsidan för att befrias från rester av överhud och narv samt överflödigt fett. Sedan allt fett, som ej oxiderats med fibrerna, dessutom utdragits med svag sodalut, torkas hudarna och utarbetas till sin naturliga form. Efter blekning eller färgning är huden färdig till försäljning.- Av denna procedur utfördes insmörjningen med tran, stampvalkningen, jäsningen och torkningen i Barevad, det övriga på garverierna i Ystad. ---, Sämskgarvningen var säsongarbete, varför stampen tidtals stod stilla. stampens ägare fick beta lt efter godsets mängd: tio öre pr skinn och en krona pr hud. Kulturen fick sin uppmärksamhet riktad på sämskskinnsstampen i Barevad 1932 tack vare meddelande av kapten Lars Mörling i Ystad. Stampen blev uppmätt och foto grafera d, men 135
Bild 5. Scktiun a v slampen frän Ba r e va d: a -h j ul a x el, b-s ta m p, c -kar, d-hiiva rm.
a v vissa skäl kunde d en då icke förvä rvas. I våras r ev ä gar en huset och p locka de sönder stampe11. Genom en kulturminnesinventering, som sistlidna somma r utfö rdes av Ljunits' och H errestads h embygdsförening, blev stampen i Ba revad å nyo aktuell. H embygd sförenin gen ämnad e först å teruppföra stampYerket p å n ågon lämplig plats inom h ä ra derna, m en fö reningen s ledning kom snar t till den uppfattningen , att stampen s r ätta pla ts var på Kulturen i Lund och avstod fö rdenskull väl136
villigt från förvärvet. Museet inköpte den och den finnes nu uppsatt i hantverksavdelningen som en ny länk i kedjan av hantverkshistoriska minnesmärken på Kulturen.
NO TE H. 1 St. Köpinge sn manta!sliingd 18,1:3, samt uppgift av nuv. ägaren Lars Knutsson. ~ Ystads hallrätts handlingar. " SrGun n EmxoN, Skansens kulturhistoriska avdelning, Sthlm 1931. • Meddelat av Lars Knutsson. " Joi-LINN GEoRG KHDNITZ, Oekonomisch-teehnologische Encyklopädie, delarna G8, artikeln Leder, och 169, artikeln Stampfmiihle. Berlin 1795 o. 1838. EnrK ANDHI~N, Vimmerbygarveriet p å Skansen, Nordiska Museets och Skansens [trsbok 1935. Meddelande av Lars Knutsson.
137