Issuu

KULTUREN o

EN ARSBOK

1936 J

KULTlJREN EN

ÅHSBOK TILL

!VIEDLEi\'l MAHNA AV K ULTUHHISTOHISKA FÖHENINGEN FÖR SÖDRA SVEHIGE

9 36

DENNA BOK ÄB REDIGERAD AV SVEN T. KJELLBEHG OCH THYCKT I EN UPPLAGA A V 6,500 EXEMPLAH l GHAVYRMANER HOS HÅKAN OHLSSONS BOI\THYCJ{EBJ l LUND. J{LICHEEHNA ÄHO FIIÅN A.-B. !llALMO GRAFISI{A ANSTALT OCH PAPPERET FllÅN FINBHUKEN . STOCIUIOJ.i\1.

L UND l!lili

KULTURENS BLEKINGEGÅHD Av A.Ll3ERT NJLSSON

>i ]

ag mi.nns för något över sjuttio år tillbaka , då var d et fyra bönder i Nybygden. Den äldste bonden hette Karl Olsson och kallades Karl Gubbe. En liten bonde, Nils Mattsson , kallades Lill-Nisse. Så var del en bonde, som hette Ob Svensson , och en, som hette Isak Persson. l byn fanns det två torpare, Berga-Svennen och Brobers-I-Iåkan. » Så omtalar en meddelare bönderna i Nybygdens by i Jämshögs socken i Blekinge, där Kulturens blekingegård var belägen innan den 1891 flyttades till museet i Lund. Meddelarens berättelse behöver dock ett par kommentarer. Redan 1838 hade sålunda Karl Olsson överlämnat sin gård till svärsonen, Sven Gummesson.l Efter honom kallades den vanligen Sv e n G u m m a s s a g å r d e n. Det var just från denna gård, som boningslängan och en uthuslänga sedan flyttades till Lund. Meddelaren nämner fyra bönder, men redan före 1836 hade Lill-Nisse sålt sin gård till Karl Olsson, som på så sätt bl ev ägare till två av byns gårdar. Nybygdens by var före skiftet en klunga grå hus på sydsluttningen av höjderna norr om sjön Orlunden. Längre uppe i skogen vid vägen mot Skjutsmåla lågo torpen . Vid den lilla bäcken mellan Skyesjön och Orlunden funnos två kvarnar, den ena tillhörande Sven Gummessons gård, medan de andra gårdarna tillsammans brukade den andra. Då man »ställde säd till kvarnen », fylldes den i en säck, som lades på hästryggen , och hästen fick sedan bära den både till och från kvarnen. Brytstuga för linet fanns i Skjutsmåla och användes även av Nybygdens bönder. De hade däremot egen malttorka.

+Je,MMINGSMALA

ÄGOR..

Bild l. Nybygdens by efter laga skifteskartan år 1837. De svarta tecknen visa Sven Gurumessons gård. Lantmäterikontoret, Karlskrona.

Gärdesgårdarna kring vången voro vid denna tid mest sten , liksom hägnaderna på ömse sidor om bygatan, men det fanns även skedgärden och flätade enegärden. Byn hade ensam en båtsman att underhålla. Byalag var gemensamt med Skjutsmåla bönder. Åldermannen hade till sin hjälp en bisittare och utsågs ibland på mer än ett år . Han sammankallade bönderna till stämma med muntligt bud. Vid enskiftet, som i Nybygden genomfördes åren 1838 och 1840, blev endast den norr om Sven Gummassagården liggande dömd till utflyttning, medan de båda andra fingo ligga kvar. 2 I början av 1800-talet bodde på den gård i Nybygden, som så småningom hamnat på Kulturen i Lund, bonden Karl Olsson. Han var född på gården den 15 maj 1782, 3 och före honom hade hans fader, Ola Jönsson, brukat samma jord sedan l'i60talet.4 Dennes morfar, Bengt Persson , var bonde i Nybygden år 1718.'' Det var således en gammal släktgård, och kanske hade flera generationer dessförinnan suttit på samma torva. 'il

För denna tid kunna emellertid arkiven icke lämna några upplysningar. Efter Karl Olsson övertog som nämnts dennes svärson, Sven Gununesson, gården. Vår meddelare berättar härom: »Karl Olsson var rik, sades det, och han hade endast en dotter, som skulle ärva alltsammans. Vid hennes giftasålder kommo så många friare till henne, så att fadern började bli trött på att höra och se på det längre. Så en dag sade han till dottern: >> Vecken vill du ha, så skall jag gå och säga till honom? » Då svarade hon: >> Ja, så gån opp te den Skinnen i Hemsolt (Sven i Hemsjöhult j. >> Han ville göra slut på de där rännan et, sa han. A då kom Sven Gummesson strax å övertog dottren å gården med allt, vad där var. Di trivdes gott i stugan. Di fostrade opp sex kraftiga barn. >> Sven Gummessons gård bestod på 1860-talet av boningslänga med fyra andra längor. Boningslängan låg ungefär i öster och väster och mitt emot densamma med gårdsplanen emellan hade man loglängan med loge, loggolv och en port,. som kallades vångaporten. Längan var uppförd i skiftesverk. I vinkel med denna på västra sidan fanns en knuttimrad kostall, rymmande icke mindre än 30 djur. En häststall i knuttimring låg parallellt m ed kostallen väster om denna. Slutligen var det på andra sidan vägen i söder en länga, delvis i knut och delvis med stolpar och liggtimmer, vilken rymde får- och getalms samt en vagnsport Denna länga synes före sammanslagningen ha tillhört Nils Mattssons gård. Den blev det enda av uthusen, som medföljde boningslängan vid flyttningen till Kulturen, dock blott delvis, enär vagnsporten icke medtogs. Ett brygghus m ed bränneri låg en bit öster om gården. Gårdsplanen var tillräckligt stor för att man skulle. kunna köra runt på den med en vagn. I östra kanten, där inga byggnader funnos , var den begränsad av en stengärdesgård. Brunnen m ed sin karaktäristiska vippa låg snett bakom boningslängan. Till gården hörde dessutom den förut nämnda kvarnen samt inte mindre än fem ängslador. Gårdens boningslänga var i huvudsak sådan vi nu finna den på Kulturen i Lund . Vi känna den, såda n den låg på

Bild 2. G{trd

Nylwgd e ns by eft er tPckning av Be ngt Nordenb erg.

platsen, tack vare dansken R. Mejborg, som på sina resor de gamla danska landskapen besökte Nybygden 1883, där han gjorde uppmätningar och ritningar. Längan består av den låga ryggåsstugan i mitten och ett härbre på var sida, allt knuttimrat. stugans möblering och särskilt eldstaden har i samband med flyttningen något förändrats, möbleringen närmast efter Öllers beskrivning över Jämshögs socken. Stugan har nu en bänk utmed hela norra långsidan samt en kort ugnsbänk utmed murningen. Detta var något annorlunda före flyttningen: >>Vid den norra sidan var två bäddar. Den ena var väggfast timrad av tunnare virke och lagom hög att sitta på. Det var endast jord till botten. Där lades först fåraris (=ris, som blivit kvar, sedan fåren ätit av löven), cirka 18 tum tjockt, och så en halmklippa och några trasor däröver. Så var bädden färdig att begagna. Men det hände flera gånger på sommaren, att det kröp ormar upp i den, för där var inget trägolv, som hindrade. Så var det en säng i rad därmed. De var spikad ihop av bräder». Denna anordning med en säng i hörnet intill murningen har tydligen tillkommit, sedan sättugnens införande inte medgav plats nog

Bild 3. K ulturens stuga på si n gamla plats, gårdssidan. Blyertsteckning nv H. Mejborg år 1883. Dansk Folkemuseum.

för en kakelugnsbänk Den långa bänken utmed norra viiggen och kortväggen utmed murningen, som vi nu finna i stugan, visar sålunda en ursprungligare anordning. Utmed gavlen fanns en väggfast bänk liksom vi nu finna i stugan, m ed bordet framför och ett hörnskåp mellan gavelbänken och norra långbänken. Framför bordet stod ett säte och vid kortändan ett par stolar. Vid gaveln stod också väggklockan . De väggfasta biinkarna a n vändes i ä ldre tid även som sovplatser. I , södra bänk >> lågo pigorna och ännu tidigare hustrun, då h on låg i barnsäng. Husbondefolkets vanliga sovplats var annars stolpsän gen med förhängen av blårutigt tyg. Den stod vid södra långsidan mitt emo t bordet. I gavelbänken, vanligen kallad gallbänken, och norra bänken lågo barnen och drängarna, och i den korta ugnbänken hade ofta kringvandrare sitt nattläger. 6 Mellan '74

Hild -1. Kulturens stuga ptt sin gam la plats, Yästra härbre t och brunnen . Blyertsteckning a;· R. Mejborg 1R83. Dansk Foll;cmusemn.

bänken och köksbordet eller »karabordet >> har Mejborg på sin uppmätningsritnin g markerat ett skåp. I Kyrkhultsstugan på Skanse n finnes även ett sådant av stalpskänkstyp men icke ursprungligt.' Möjligen har Hazelius, som besökte Nybygden 1890, sett skåpet där och därför anskaffat en liknande möbel för stugan från Kyrkhult. I Kulturens stuga, som den nu står på museet, finnes icke något sådant skåp, och d et troliga är fördenskull, att det borttagits, innan stugan flyttades. Öller omtalar ick e n ågot skåp mellan köksbordet och »södra bänk >> och tidigare nämnde m eddelare ej h eller. Det synes sålunda icke representera någon tradition i orten, även om det förekommit sporadiskt, dock troligen först i sen tid. 8 »Karabordet » var i Nybygden av en särskild typ. Det hade två skivor och på den understa brukade man lägga stek-

pannor och dylikt. På golvet undertill hade fem eller sex höns sin plats och de stängdes inne med en bräda. Vid västra gaveln framför spisen var en >>karahylla » (kärlhylla) med en bred hylla överst, som sträckte sig fram förbi dörrarna till västra härbret. På denna hylla lågo alla kopparkärlen renskurade och blanka. Mellan hyllan och bjälken, som skiljer köksdelen från övre stugan, lågo två breda bräder och på dem ställdes lerfat och kopparbunkar med mjölk för att surna, ,, tiJJ sypa så hårt att en nästan behövde togga't». Stugans båda tvärbjälkar hade på orten inget särskilt namn. De runda stänger, som lågo tvärs över stugan mellan sidoåsarna, kallades >>spånjellerna >> och på dem lade man till julen varje år upp en mängd kluven och avbarkad björkved. Av denna gjordes lysestickorna till stugans belysning under de långa vinterkvällarnas arbete. Den största förändringen av stugan vid flyttningen till Lund har skett med eldstaden. Då gården stod på sin plats, fanns en sättugn i anslutning till den öppna spisen, en anordning, som givetvis var ganska sent tillkommen. Det fanns en stor öppen lysspis, en »gruva>> framför bakugnen samt ut mot härbet en öppen härd för matlagning. sättugnen eldades från lysspisen. Hazelius hade vid sitt besök i Nybygden funnit gårdens eldstadskomplex så ursprungligt och intressant, att det blev kopierat i Kyrkhultsstugan vid dess uppförande på Skansen, medan stugan från Nybygden, så egendomligt det än kan synas vara, vid uppförandet i Lund försågs med en kopia av eldstad från Grimatorp i Örkeneds socken. En viss förändring av denna förebild har dock företagits m ed anledning av att en apparat för hembränning monterats in i härbret, vilken icke fanns i Grimatorp och ej heller i Nybygden åtminstone vid tiden för flyttningen. En bouppteckning från 1824 efter Karl Olssons hustru Elna upptager visserligen bl. a. >> l fastmurad bränevins Redskap om 36 Canors med hatt och svalare>>," men enligt vår meddelare från Nybygden hade alla gårdarna sina brännerier liggande fritt för sig, vilket också bestyrkes av kartan från 1837. Den del av västra härbret,

f'I-LB::RJ NI<.S':ION

\9 .JC:

Bild 5. Perspektivbild av stuga och härbren i Kulturens gård från Nybygden. Teckning av Albert Nilsson .

som låg intill bakugnen var snarast att betrakta som ett grovkök och här skedde åtminstone i senare tid matlagningen . Den nmTa väggen har tydligen varit genombruten och förbindelse har funnits med någon slags vinkelbyggnad till stugan. Enskifteskartan över byn från 1837 visar också att boningslängan här haft ett utbygge i norr. Mitt emot köket i samma härbre var en förstuga. Här fingo hönsen sin mat under sommaren. Härbrets andra våning kallades »loftet ». Där uppe fanns en bädd att ligga i under sommarticlen och i övrigt förvarades där litet av varje. 77

I den långa förstuga, som skiljer stugan från östra härbret, leder en trappa upp till loftet. Denna del var före fl yttningen avskild till en liten kammare och någon dörr fanns inte ut mot norr . Då stugan på museet försetts med en sådan dörr, representerar detta emellertid e tt äldre och ursprungligare stadium, som säkerligen en gång funnits på gårelen från Nybygden . I den lilla kammaren hade fläskkaren och silltunnan sin pl a ts. Det stora rummet i östra härbret kallades sal eller hus. Möbleringen här var några stolar, två bord och en säng och rummet användes endast vid större samlingar. Som synes var den gamla funktionen av detta rum på väg att urspåra på 1860-talet, vilken tid ungefär meddelandet gäller. Kistorna voro borta och den nya beteckningen sal håller pft att tränga ut den gamla, hus. Ovanpå var loftet indelat i två rum . Här föt·vn t·ndes sH den och brödet. Om inredningen i uthusen berättar meddelaren: »Spiltorna i stallen voro ungefär lika de som användes nu för tiden, men hade hoar av trä att lägga hackelsen i. Korna voro bundna utmed väggarna vid båda sidor av kostallen. Bindslena voro vridna björkvidjor,. som stuekos igenom borrhål i vi.iggen och man slog en knut på utsidan. Om halsen hade korna klavar av trä. » De olika byggnadernas ålder är svår att närmare fastställa. På den västra längan fanns inskuret årtalet 1731 och man ansåg på orten, att boningslängan var äldre. Man kan sålunda ha riitt att antaga, att denna stammar fdlll slutet av 1600talet eller början av 1700-talet. Stugan i bondgårelen var i äldre tid inte enbart för människorna. Smådjuren och dc späda ungdjuren fingo särskilt under vintern sin plats där. Detta är ett drag, som ofta omtalats, särskilt av resenärer, som måst övernatta i bondgårdarna. Hönsen hade, som nyss nämnts, i Nybygden sin plats under >>karabordet». När lamm och kalvar föddes i gården, buros de med detsamma in i stugan . Fåret bands vid en dörr och kalven vid en annan. Smågrisarna höllo så gott som alltid till i stugan och de fingo springa fritt omkring, 78

Bild !\. Blekingegården på K nituren 19il!\.

tills de voro ganska stora. Det säger sig då också självt, att bondens s tuga i varda gslag hell er inte var så pyntad och fin, som vi vanligen finna den på museer och h embygdsgårdar. Men mot högtiderna, särskilt till jul , skulle den snyggas upp. Då t og man ett par spannar vatten och k astade ut på golvet. Sedan tog man en tvärhuggen spade och skyfflade golvet , som diirefter sopades med en r isk vast . Man gick så ut i marken och r epade enris och strödde det m ed. Till högtiderna kom också bordduken på bordet. Bonaderna h ängdes upp på norra sida n och östra gaveln och på den södra sidan drogs

Bild 7. Interiör av ryggåsstugan mot högsätcs pla tscn .

väggen med konstvävda kläden . Framför sängen hade man även i vardagslag sängh ä n ge av vit- och blårutigt tyg. När stugan blev pyntad på detta sätt gav d en ett högtidligt intryck och till julen bredde man även halm på golvet, vilket ytterligare höjde fes tstämningen och gjorde det riktigt ombonat och trevligt. Sven Gummessons gård var ursprungligen 7 /" 2 m a nta l. Sedan Nils Mattssons gård tillagts den, blev d en jämnt dubbelt eller 7 / 16 mantal. Den h ade då en jordareal på omkring 200 tunnla nd, varav endast 21 voro odla de. Till jordens brukning behövdes 2 par dragare och vanligen a nvändes oxar. I bouppteckning för gården av 1824 upptages 2 hästar och 2 st. bruna stutar. .~ngshösten var på d en ticlen omfattande oeh boskapsskötseln en viktig sida av bondens näring. Man hade 1824 80

Bild 8.

Inte riör av ryggåss tugan med takfön stret, ugnen och k ä rlhyllan.

8 kor, 1 kviga, 3 k a lva r , 27 får och 9 svin och seda n h emmanet blivit dubbelt så stort fanns det i k ostallen plats för 30 djur. Utom bruket av d en odlade jorden förekom gan ska mycken svedjeodling. Så sent som i skifteshandlingarna 1837 -40 omtalas svedjandet som fullt brukligt. Man fällde då lövskogen på sommaren, m edan lövet var grönt, och stammarna kvistades. De fin go seda n ligga till vår en, då m a n vräkte samman de fällda träden i högar och satte eld på d em vid slutet av vårarbetet. Sedan sattes potatis m ed en hack a. På hösten , när potatisen skulle plockas, såddes först råg, och d en blev så n edmyllad på samma gån g som potatisen blev upptagen. Sedan rågen skördats, f ick marken ligga till bete. Säden sk ars ännu på 1870-ta!e t vanligen m ed skä ra , och bönderna samlade ihop 10- 12 f runtimmer för de tta a rbete. Löv 81

höstades mycket i Nybygden för utfodring av fåren och getterna. Det var mest sötbjörk, ask och något ek, och man ser ännu hela hagar av stubbade askar kring gårdsplatserna och i vången. Lövet bands i små knippor, och fåren utfodrades enbart med löv, tills de fingo lamm, då det vankades litet hö. Lövhösten var ett viktigt näringsfång, och vid skiftet i byn var man noga med att rättvis fördelning skedde av skogen för lövtäkt: »De aske- och Linnestubbar tjenliga till löfhöstnad, som Isak Pehrsson och Sven Gummesson förut ägt, beräknades i lassvis och befanns å Sven Gummessons tilldelade Skifte 39 lass och å Isak Pehrssons 100 lass, summa 139 lass. Häraf tillkommandes hvardera 69 1 /~. Således Sven Gummesson tillgodo 30 1/~ lass ».10 Fruktodlingen torde också ha haft en viss betydelse. Nämnda skiftesbeskrivning upptager frukthagar för alla gårdarna och man finner ännu gott om fruktträd strödda även ute i vångarna. Andra arbeten på gården voro repslagning av lindbast och barkning. Basten flåddes av och Jades i sjön för att rötas, vilket vanligen tog fem veckor. Sedan kunde man »rösma » den, och man slog rep med en liten bastvinda. Man barkade i ekskogen och barken hackades i 2 tum långa bitar och såldes till garverierna. Sådant gav litet kontanter till bondens rena utgifter; som på självhushållets tid icke voro stora. Man sålde även litet fläsk eller levande djur till staden. Dessutom sålde man brännvin. Varje gård hade sitt bränneri och brännvinsbränningen var för bondgården en viktig syssla. Träslöjden var det klent med och den var närmast avsedd för gårdens behov av träredskap och enklare möbler t. ex. stolar. I Skyesjön och Orlunden hade man lite husbehovsfiske. Man fångade braxen, gädda, abborre och mört m ed krokar och nät, och byn hade en särskild plats för garnen nere vid sjön. Ljustring med bloss synes även ha varit vanlig. Bouppteckningen av 1824 upptager: »l Eka i sjön, 3 st. gl. fiskenät, l Justra, l bloss jern ».n Fisket skedde huvudsakligen vid lektiden. I bäcken fanns en ålkista, som bönderna ägde samfällt. 82

Bild !J. Den ga mla spise n i s tugan eflet· ritning av l\Iåns Jönsso n, a lias Olle i\Iontanus. Nordi ska Museet.

Kulturens blekingegård är tyvärr blott ett fragment av en gård, som d et nu skulle varit en upplevelse att se f ullständig. Det tidigar e museiintresset gick ofta mer ut på a tt samla säregna ting än att visa helheten och funktionen. På museet har em ellertid blekingegård en i särskild grad varit representant för den sydsvenska bondekulturen och den är utan tvekan en mycket god representant. De flyttade husens inredning var givetvis inte fullständig och har m åst kompletteras med ting frå n samma trakter. Detta förfarand e har vid liknande tillfällen som regel varit nödvändigt. För Nybygden h ar det måst sk e även av d en anledningen att Stockholms och Lunds museala blickar ungefär vid samma tid råkade fall a på denna del a v Blekinge. Det blev konktnTens. Hazelius k öpte undan Bröthultsstugan i Kyrkhult från Karlin, som emellertid många gån ger tröstat sig m ed att han fick tag i en ä nnu bättre. Men innan förvärvet av Nybygden skedde, hade Hazelius r edan S3

Bild 10.

Vä ge n upp till gå rd en kanla d av askar , so m blivit s tuhhade ge no m lövtäkt.

vandrat omkring bland gå rdarna och gjort uppköp till sin s tuga från Kyrkhult, och senare verkade Måns Jönsson, alias Olle Montanus, som Hazelius' uppköpare även inom Nybygdens by. I Ky rkhultsstugan på Nordiska mu see t in gå således femton föremål från Nybygclens by, bland annat elen järnhäll m ed å rtalet 17 72, som lega t på elen öppna sp isen i Sven Gummessons gård, och spi ra n, som suttit över takfönstret, jämte f y ra rutor till detta. Det är n ästan något r örand e desorienterat över denna museimänn ens envetna konkurrens på en enda liten fläck vid en tid, då bygderna runt omkring Iågo intakta , nä sta n som levande musee r. På vå rsiclan 1936 företog författaren en resa till Blekinge för att få upplysnin gar om Kulturens blekin gegård före flyttningen till museet. Vi k ommo till Nybygden och de n öde tom84

Bild l l.

Den Yac l,ra plats, där Kulturens stuga låg, h ögt ova n sjiin Orlund en.

ten hän emot kvällningen en d ag i slutet av maj. Försommarregn et hade duggat litet på dagen och luften var fuktig och frisic På åsarna hade lövskogen slagit ut och började tätna. Ner e på sluttningarna blommade d e många vildaplarna som rikast.. Lätta elinunor stega upp mot skogskanterna och sjön Orlunden lä n gst n ere låg spegelklar. En ek a gled ut för lite kvällsfi sk e. På den öde tomten b etade en fårflock. - Detta vackra la ndskap, vars å lderdomlighet ä nnu dröjer kva r i hägnader och av lövtäkt stubbade trädgrupper, m åste ha va rit en betagande ram kring de grå gårdarna, som legat h ä r. Sådant gå r som regel förlorat, d å en gård fly ttas till ett museum. Vid fl yttnin gen till Lund fingo också de fl esta av uthusen s ta nna kvar på platsen , och museet kan fö rden skull h eller inte visa n ågon fullständig bondgård från Blekinge.

Detta är att beklaga , men d en resliga boningslängan med den lilla stallbyggnaden och dc omgivande gamla gärdesgårdarna på Kulturen ge dock i någon mån en illusion av hur det var på den tid, då gårdens sam hand med n a turen och bygden ännu fanns kvar.

NOTEH. Jämshögs mantalslängd 1838. Landsarkivet i Lund. skifteshandlingar för Nybygden 1837-40. Lantmiilerikontoret Karlskrona . 3 Jämshögs födelsebok 1782. Landsarkivet i Lund. 4 Listers härads Jo1·deransaknings Protokoll 1764. Landsarkivet Lund. 5 Jämshögs katekismilängder 1718. Landsarkivet i Lund. H ÖLLER, .r. .J., Beskrifning öfwer .Jemshögs Sochn i Blekinge, 1800. 7 SvENSSON, S., Kyrkhultsstugan p å Sk ansen (i Blekingeboken 1931 s. 104). 8 Jfr SvENssoN, S., o. a. a. s. 10,1-105 samt EmxoN, S., Möbler och heminredning, I, s. XL VIII och 151. 9 Listers härads bouppteckningm· 1824-28. Landsarkivet i Lund. 10 Ägobeskrivning till laga skifte i Nybygden 1837-40. LantmiHerikontoret i Kal'lskrona. 1