Issuu

Fig. 1 5 .

Majolikafat af J. Mårtensson.

K o n sti n d u s t r i e n o c h M a l m ö utstäl l n i n ge n 1896. Hvad ä r sanning ? frågade e n gång en domare och tvådde sina händer, då han måste afkunna sitt domslut, utan att hafva funnit ett tillfredsställande svar på frågan. Den skepdis, för hvilken han var ett offer, går i gen i vår tid på alla omi.·åden, ej 1ninst på konstens. Men kritik och skepsis trifvas i cke god t til lsam ma n med fantasi och skaparkraft. De senare förutsätta en nai v tro på sig själf, en tro, son1 vår konstin dustri, äfven när den uppstäl ler och löser sina svåraste räkneuppgifter, gen01n att ständigt titta efter i den gamla faciten, visar sig sakna. - Däraf kom mer detta vackla nde och famlande, som i går utbasuuade som en sanning, hvad so1n efter dagens analys åter förkastas. Ett enda står efter dessa kritiska u ndersökningar qvar, såsom den punkt, kring hvilken balansen rör sig, en upptäckt af för öfrigt nega tivt värde -- upptäckten af vår nakenhet och b lygseln öfver den sainma. Vi hålla därför som bäst på m ed att binda oss gördlar af allt möj ligt, so m kan lä1npa sig att skyla denna nakenhet, den natur eller kanske rättare, på grund af den långa användningen af snörtröj a, den onatu r, vi 1ned i nstinktlig känsla af förkrymptheten icke mera kunna fatta såsom skön. Men huru vi snöra och huru vi skyla, bryter dock den 1nisshandlade naturen då och då fra1n 1nel lan fiskben och fi konalöf och naturmenniskan i oss gläder sig för ett ögonblick öfver dessa ·

- 94 glimtar, n1 edan den väl uppfostrade stilm enni skan , som ej kan inran gera dem i hvad hon sett och läst, står där med sin skeptiska fråga - och , i stället för att lossa på band och snören och låta na turen, fantasien bota sig sj elf oqh7 d ärig�nöm gifva ._ oss frågans enkla lös ning, endast drager åt _ snörena allt hår_q.are. och binder allt fl era fikonalöf i gördeln, i · det hon sö:Ker. inbilla sig sjelf och andra, att svaret är funnet, då ·görd eln ju .i alla · fall ··är qågot annat än den var i går. I dag heter · d en -em pire-rococo-Japan-�yzanz , i går hette den Japan-barock-rocoeo-f�.m1pire, -.'och i förgår' _ ' hette· _ den goti k-renässans barock-rococo. Man _ gömmer i dag undari <?tt löf 09h låter ett an nat sticka fram i stället -; se d är det - hela ! · . Äfven· kot1stindustriEm' på M_a l rnöutst�l�niugeil hade att fra m visa en sådan gördel med en m ä ngd tvinan de, vis�nad·e .-.och pressa d e blad från gångna tider och fjärran länder ; den ' var del vis visserligen icke illa hopsatt ; och · prydd,_ som _ den var, 1ped ' gran_na rosetter och ba n d och här och där e n kon stgjord blonnna, h ar. den väck t e n hel del be und ran och tän1ligen väl lyckats dölja ti odan de få glimtar af n atur och ursprunglighet, som sökte b ryta sig fram . På ett och annat ställe hafva en1ellertid bl aden vari t allt för gamla och sknunpna, för att kunna dölj a , och där har också genmnbrytningsförsöken lyckats, och sedan man af sina srnakråd fått höra, att · en reser-verad applåd kunde ti l l låtas, har e n såd an, so1n , sedan den väl koininit i gång, blifvit allt starkare, egnats detta nya, d. v. s . det på en gång evigt gamla och evigt unga, det som är något i och genom sig själ f. Detta erkännande under den form , som för . utställarna var d e n otvifvelaktigt behagligaste, till och med behagligare ä u d e i så m ånga fall om tvistade medaljerna på Mahnöutstäl lningen, - såldt, såldt, såldt - har i första rummet kon1mit den danska kerami ken till del . H·vad man af det vid 80-talets midt nyupplagda kera n1iska arr satskontot hoppades, har bokslutet efter det första decen niet visat vara snarare fö1� litet än för mycket. De af k onstens finsmakare och för gångsnlän erkända och beund rad e, af den stora tnängden såsom en ny bizarritet betraktade förstlingarna hafva i en raskt löpan d e ·g enerations växling vuxit till ett stort och kraftigt slägte, som för hva rje ny Inön string visat sig ännu mera utvecklingsdugligt. Det är red an en mo gen konst denna, so1n enkel, fin och ·san n mötte oss på den konpl. porcellainfabrilcens, B'ring et Grffndahls samt KähleTs i Nrestved nlon trer . Hvad den är, är den för öfrigt geno m sin för all sann konst gem ensalnrna Auteus-egenskap sin ständiga rapport 1ned n1odre n naturen, i d e t den sparsamt men innerligt ti llgodogör sig dess detalj er och stäm ningar, rytmiska linier och ljusverk ningar, hvaraf förråd et räcker till och rent af växer, ju mer n1an hämtar ur detsam n1a, och icke på den gamla falska id ealis1nens eller nautralismens sätt endast kopierar, hvad 1nan i kl ump, om också gen om oli ka färgade synglas, skådat. Se blott dessa enkla vildblommor, den under de kompakta rosen buketternas och gi rlandernas gyllene tid föraktade 1naskrosen och tisteln , ormbunkar och alger, och inom dj urvedden råttor och ormar, m edusor och · klumpfiskar, grodor och krabbor, h vilka man fö r ett trettiotal år sedan väl aldrig skulle tänkt sig kunna bj uda den d ekorativa konsten _

_·

- 95 Se nu blott, huru de k länga . och - simma i den härliga några m otiv . lusterfärgen . och den u nderbara emalj en . Det visar att konsten bor i nom oss , ligger . i sättet . att se - och s mälta och så återgifva. I hela . sitt fantastiska lif, äfven där det rör sig på områden, som falla långt utom det all m änna iakttagandets sfer., hafva de något naturligt, beg�ipligt och ti l l d ragande - en liten rörelse, en svängni ng, ett uttryck - : . de.t sa m n1a.- som en gång var d en gamla j apanska konsten s stora hem lig het, m e n nu, här förm äld t m ed europeiskt uppfattn ingssätt, blifvit . en �J l m ä u t vesterlän dsk tillhörigh et. Se blott Bing &; Gr0ndabls lilla läck ra smultron servis med sina ormbunksmoti v, Kähl ers fiskar och skrotliga drakar mot s i n m etallskimrande fajansgru nd, den stora på sa m m a fabrik u tförda Frö liebska väggdekorationen med sjöj ungfrur, h a fsvi dunder och an dra sagofigurer, och hela det ena rnontret i den kongl. porcellai nfabrikens utställning representerande . hela skalan af nya moti v och i m pulser, de nya tillkämpade segrarna ö fver tekniska svårigheter, hvil kas resultat, denna underbart glänsande emalj m ed sina tusen skiftni ngar i sainma färg, förefaller så naturlig, . så enkel 09h lätt, son1 om den skapat sig själf. De dan ska porslinsfabrikern a äro visserligen icke några europei ska allenahärskare på sitt mnråde, rnen de ega ett försprång, genqm att hafva varit de första, som vidöppnad e sina fönster för . de nya vindarna. Såg man på de svenska Rörstrands-montrerna skulle man fi nna, huru äfve n där, bland de m ånga ritbrädesbarnen med sina ur vattnade, sina blötta och stötta . renässans- och rococo rnönster, si na re n t ko pierade mohresker och j apaneserier, den nya vinden blåst frarn o c h i n s pirerat e n sa1nli n g fi n a och känsliga form- o c h färgdikter, hvilka visade,. att man . äfven här kornrnit under fund med , att det icke l ängre går �n att mätta en hungran de sinnti d rned gamla arkivalier. Färgen rör sig hälst i alla nyanser af kungsblått från d en mörkaste ti ll den lj u saste . Den senare är dock icke fullt s1nält och visar sig därför också m i ndre j äm n och i all synnerhet m i ndre · glänsan de än i de danska. Sannna a n rnärkning gäller när teckning och målnipg går' i Bäst voro fabrikens k rärnfärgade vaser och olika nya1iser . af grått. � rni n d re, . l ågreliefor nera d e ting päte sur päte, och blan d dessa verkligt förtj usande så väl i gl asyr som färg och forrngifning några små vaser m ed l i lj or i högrelief. En af Alf WallandeT dekorerad större bål med vissnade lön nblad och fruktranker rnot mj ölkhvi t grund , ämnad att vara utställ n i nge ns piece de recistance, kan väl knappast anses hafva nått detta mål. , En k erarnisk afiäggare af smn ma nyvaknade natursinne, af samma behof att, . midt u p p i verkligheten . själf, fin na dess d ekorativa ut smyckn in g -- j ag erin rar rnig i sam band h ärmed portalen på Sto ck hol ms elek tricitetsverk rned si na dekorerande te lefonl urar - är Jö"ns · Mårtensons glacerade ster1g� ds ; hans stora gr upp, N ecken m ed E girs döttrar, hans jaktkrus och framför allt hans origi nella fat, bland h vilka d et här ( Fig. 1 5) afbildade framställande sockrets väg ur sockerbetan ä r typiskt för genren. Utan· afsaknad torde vi kunna förbigå den älskliga konstslöj.d gren, so1n kallas porslins- och terrakottamålning, och hvi lken till sam mans med gl ödritningen samt olj emålning på siden och · sammet .

96 tyckes hafva trängt det gamla korsstygnsbroderiet ut ur datnernas gunst. Däremot vill jag ej underlåta att nämna Charles Hvilsons stora Majolika bål med N eptunus, tritoner och sjöhästar satnt de okonstlade försök att höja sitt djupt sj unkna yrke, som gjorts af en krukomakare Lundholm . i Sjöbo. De vaser och fat, Lundholm utställde, erinra med sina blmnmor i högrelief något o m · det gamla Marburgergodset. Var också formguningen icke synnerligen säker och orneringen af ett landtligt snitt, var glasyr och färgbehandling i all tnäuhet så tnycket bättre, och öfver det hela hvilade dessutom en naiv charme, som gjorde, att m an i nför detsa1nma kände mera än infö r m ånget korrekt m en tomt schablonmässigt fabri k sstycke. Ett stort etablissement, som mer än något a nnat l y ckats göra sina arbeten i bästa m ening populära, är Höganäs. Godt och bil l igt är lösen , och det senare har kanske drifvits för långt. Det fordras ju nästan mod att bj uda frukt från ett fat, som endast kostar kr. 1: 25, det må vara aldrig så dägligt i glasyr och färg, aldrig så pikant och prak tiskt i form . « Ack, om det bara varit lite dyrare », suckade en ung dam, som för en obetydlig t01nbolavinst fylde .e n hel korg 1ned Hö ganäs blyglacerade prydnadskärL Hvad slutligen beträffar den gamla svenska kakelugnsindustrie11 , här representerad af trenne tillverkare uto1n Rörstrand} gjorde den fortfarande rätt för yankeens utrop framför ett af dess alster på Phila delfia utställningen 1 876 \( What a splendeed monumen t ! » Glas och keramik an ses ju höra samman ; jag vill därför äfven här l åta dem följas åt, och på det bord, j ag för konstens finsmakare skulle vilja duka med porslin från Bing & Gronrlahl eller den « Kong- _ l1.g e » skulle en kristallservis från Kosta icke skäm ma glansen i det ädla vinet. Det är en hög grad af tecknisk fullkomlighet den gamla fa briken presterar ; det glindrar och blixtra r sotn ett solspektru m från dess montrer med sina pyram ider af starkt facetterade fat, skålar och pokaler, sina papperstunna guld kantade eller ornamentsb pade serviser. H vad man kunde önska, vore, att äfven här en vack er dag en ny mon engelsk kristal l , ter ville resa sig, på hvilken dock något annat än böhtnisk konstslipning och venetiansk tunn blåsning mötte det sökan de ögat. Intet material är mera känsligt och därför också m era egnadt att äfven utan foliering spegla tidernas olika konstkraf. H vad t. ex. den moderna franska glasind ustrien i den riktningen uppnått, torde vara allt för väl kändt, för att jag här skall behöfva 1ner än erinra om ett n a1n n som Gallees. Jag nämde foli ering och vill i sam band därmed framhäfva tvenne ganska förtjen stful la utställni ngar af glasslipning och spegeltillverk ni ng, nä1nligen . P. A. Carlssons från Stockholm och H. Pens från Kjöbenhavn. Den gamla glasm ästarekon sten par preje1·ence, .den gotiska medel tidens stora konst, som i norden alldeles legat n ere sedan m idtep af �. 600-talet, har åter intagit en af platserna i konsti ndustriens högsäte. Afven på Malmöutställningen gjorde den sig väl gällan de genom fem u tställare, tvenne svensk a ·och trenne danska. A f de förre hade Neu man och Vogel i Stockholm i hufvudskeppets gafvelfält genom si na för Helsingborgs råd b u s afsedda framställningar u r stadens historia löst --

- 97 -

en större monum ental uppgift ; under det att Svenska glasmåleriaktie bolaget i Giiteborg blygsamt i ett sidoskepp exponerade en del gamla bekanta från föregående utstäl lningar, af hvilka särskildt Rafaels heliga Cecilia här som i Göteborg 1 8 9 1 tilldrog sig uppmärksamhet genom säker teckning och god färgbehandling. Rent konstnärligt sedt torde priset böra tilldelas Duviers från Kj öbenhavn ädelt tecknade fönster till Fredrikskyrkan i sam1na stad samt framför allt hans vackra färgmättade, af e n rent modern anda burn a profanfönster med Danmarks vapen öfver ett stilistiskt anord nadt k löfverfält. Det var här samma anda, samma gemensamhetsdrag, som åt så mycket af den nya danska kon stindustrien förlänar något af ungd01n och hälsa, sa1nma friska vind som skapat de allmänna de korativa anord ningarna inon1 den danska afdelningen och icke en gång ansett m askinhallen l igga utom sitt fång. Den danska dekorations målningen, på utställni ngen bäst och mest . typisk representerad genom dessa anordningar, hade dessutom i Tho mas Hansens verkligt fin a studier öfver årstiderna med guld regn, sy rener, vildvi n, anremoner m. m . , hvilka han visat sig kunna afvi nna icke blott hvad de ofvan jord utan äfven under densamma ega af de korativa möj ligheter, en verkligt god exponent. Af uteslutande histo riskt i ntresse och ett uttryck för, hvad tidens kritiskt retrospektiva konst kan prestera, _var däremot dekorationen i Miillman et Oomp:s empirerum. Det var en .fin och känsligt gjord museumsinteriör, men i hvilken en nutids menniska därför i längden skulle kän na sig lika litet hemmastad d som i si n farfars fars drägt från kejsartiden. En mindre berömvärd produk t af samma imiteringskonst var Bernh . Schriiders målade gobel iner. 'frots sin på något afstånd rätt illusoriska verkan, stå de på samma esteti skt oförnuftiga nivå som gelatin-fönstermålnin gar, målad intarsia, gal va noplastik , sandstensimitationer i cement och andra dyli ka alster af det konstens bauernfängeri, som läm nar stenar i stället för bröd och mer än sterilitet och schablon är den svurna fienden till all konstindividualitet och utveckling. H vad beträffar dekoration smålningen på den svenska afdelningen, stod den fortfarande i renässansens och rococons trampqvarn ; och hvad värre var, den visade, för att döma efter den stora utställning Malmö teckniska skola presterade, inga märkbara tendenser att arbeta sig ur densamma. Ett glädjande undantag bildade Jöns Hårtenssons roliga fris « l ifvets saga » i Kulturhist. Föreningens rumsinteriör, samt densammes dekorativa bibelillustrationer, af hvilka en och annan så som « Rak el begråter sina barn » är att betrakta såso m ett verkligt litet mästerstycke. I satnband härmed torde också böra erinras om det till ytdeko ration afsedda läderarbetet bokbindning i nbegripen , samt fotografering och grafisk konst. Den konstslöjdform, som under det gemensamma nmnnet läder plastik under den sista tiden åter lefvat upp framträdde såsom gyllen läder hufvudsakligen i en del fabriksti llverkade i mitationer i papper, hvilka vi därför också _saklöst kunna förbigå, 1nen hade dessutom på danska afde lni ngen en god represen tan t för äkta tillverkning i Bern· hard Schröder samt bland svenska utställare i An na Wåhlin och Elin )

af hvilka den senare exponerad e en särdeles vac ker skärm och taburettdyna, som med fullständigt bevarad karaktär, dock mindre än de båda förstnäm das arbeten, verkade såsom kopior Öfver mängden af dilletantarbeten i ren af gamm alt gyllenläd er . läderplastik af mer eller mindre tvifvelaktigt värde, höjde sig den gan1la firman Beck et Sons i Stockholm utställning . till rang och heder af konst. Såsom stilform tyckes gotiken . här hafva stereotyperat sig, likso1n renässansen i fi rmans andra specialitet, lädermosaik . ·Huru för träfflig - tekniken och huru säker fonngi-fningen i båda fallen än tnå vara, kan det dock icke undvikas, att intresset börj ar slappas, när tnan vid hYarj e ny utställning endast finner samm a gotik och samma re nässans återtaga sig, i all synnerhet, då det gäller en konstforn1 , som eger så stora utvecklingsmöj ligheter som denna. Under känslan häraf , var det m ed verklig gl ädj e man fann något nytt, sådant som d et i mosaik och handförgyllning utförda praktbandet till « Vårt Land» af P. Herzog i Stockholm. Såväl Beck som Herzog utställde dessutom en vacker sam ling moderna handförgyllda franska band , o m också i täf l an m ed d em O. Berggren, innehafvaren af den gam l a Berggrenska bokbinderiverkstaden i Lund , tog priset med .sin högst betyd liga och af en äkta konstnärlig smak burna kollektion inom Kulturhistoriska Föreni ngens utställning. Fotografien vår tids reproduktionsart, framför andra intog på denna utställning en m ycket ben1ärkt plats, men torde här kunna läm n as å sido, då den väl svårligen såsom sådån kan räknas till konst in dustrien ; för så vidt däru nder skall törstå s ett individuellt arbete . Äfveii den grafiska konsten i alln1änhet eger för vårt ämne endast intresse genom de konstens förarbeten, teckning och gravyr den förut sätter, och, då den med dessa snarast faller inom d e n 'rena konstens område,- kan jag här inskrän ka mig ti ll att end ast nämna några gra vörer och tecknare såsom Gustaf Ekvall, Göteborg, Julius Görlitz och Sten Tjusberg, Norrköping, samt O. Lundqvist, Stockholm, V. & O. Paul sen, Galle & Aagaard, Kjöbenhavn. H vad den dekorativa illustrationen beträffar, tyckes . den numera stå nästan fullständigt på modern grund, att döma af den m ängd bokomslag och vignetter, som speciellt åter funnos inom den danskt grafiska afdelninge n . D e n konstsymbolism och naturstilisering, s o m här framträd er så som en biprodukt · af de moderna konststräfvandena i nord en, m e d en Willumsen, Goguin, Munck, Liljefors, Munthe m . fl . i spetsen, har icke häller lämn at det textil a arbetet utan nya i m pulser. Det torde också icke finnas n ågot område , där dess starkt dekorativa egenskaper göra sig så väl gällande , som j ust här. Att så är fallet, fann man lätt vid ett besök i den lilla norska afdelningen med dess representiva samling af konstväfnader utstälda geno1n den norske Husflidsjörening i Chri st?:ania. Jämte sina intressanta, färgmättade reproduktioner efter gamla norska aakläder och flam skväfnader samt sina mindre lyckade j apane serier� �xponerade Före ningen goda moderna ting, bland hvilka särskildt den här Fig. 16 afbildad e flam skvärnaden med « St. Oluf och Hexen » efter en kartong af Holmboe åstadko1n en präktig dekorativ verkan genom sin enkla konturteckning, sina oförmedlade färgmotsatser och sin· därigenom kärfva sagostämning. Den symetriskt hållna · under-

Ekdahl, Helsingborg,

- 99 -

bården och det stora slut-Net i i nskriptionen stämde dock icke riktigt väl sam man m ed den öfriga moderna anrättningen. Jämte några goda alster af Hardangersö1n omfattade husfl.idsforeni ngens utställning äfven en liten typisk samling norska träsniderier och metallarbeten, med hvilkas förbigående omnän1nande jag vill öfvergå till, hvad den danska afdelningen inneslöt af textila konstarbeten . Den moderna strö Inkantringen af den dekorativa smaken hade märkligt n og icke satt några synnerliga spår inom den textila konsten på denna afdelning. De ansatser i sådan riktning, som « K vindernes

Fig. 16.

Flamskt väggstycke efter komposition af H olmboe (Norsk Husfl.idsforening, Kristiania).

udstilling » i Kjöbenhavn förlid et år visade, hade här endast åter tagit sig i Fröken Louise Dahlerups rödlakansväfnader, bland hvilka det något färgsvaga öfverd raget till en stol, för hvilken modellen hemtats ur det kulturhistoriska m useet i Lund , är värdt erkännande för sina väl stiliserade lilj or och tulpaner mot bakgrund af näckros blad . Sam ma väfverska hade äfven utfört ett intressant väggstyck_e med fyra arkaistiskt hållna lj usklädda qvinnor, hvilka hand i hand och med kronor på det utslagna håret « bland de liljor och de blader »

tråda « dans ved leden » allt under en fris med Danmarks trenne leopar-

- 1 00 -

der. För öfrigt var n ästan allt af ungefär sam m a slag, som m ötte oss på Kj öbenhavnsutställni ngen 1 888: en del 1ner el ler mindre väl sydda taflor sam t i bästa fal J n ågra japanska i m itationer. Frä m st blan d dessa stodo arbetena från Levysohnska broden:magasinet samt Anna Sffrensens känsligt efter naturen ntEörda blo1nm or. :Med ett erkännande åt d e m oderna Hedebosömnader, som här och där rned s i n nationella prägel lyste upp i den danskt textila afdelningen s 1nörker, kunna vi lämna detta , för att en stund d väljas i d et solljus, h vari motsvarande afdel ning från Sverige framträdde. D et kon sttextila är ju här också g a m malt i gåle » och har särski ldt på konstväfnadeus gebit varit och efter e n kort dekadansperiod åter blifvit e n nationell angelägenbet af verk l ig nationalekonmnisk betydelse. D et är k lart, att det, i den rikedmn på textila alster, den svenska utställningen företedde, var så l ångt ifrån , att allt kunde vara mön stergil l t, att tvärtom mer än hälften saklö t kunde varit borta, något hvarpå det an d ra verk ligt goda endast skull e vu nnit. Men detta var i alla fal l sa m ycket och så fra mstående, att det, om det också måste dragas med en dryg barlast af dumhet och smaklöshet, i al la fal l var ti llräck ligt, att åt den svenska utställ ningen väga upp icke så litet, af hvad grannlandet på andra om råden hade bättre. Nu som alltid var det rlen rent nationella elleP rättare sagd t den rent skånska texti lkonsten , som i första han d var berättigad till vårt in tresse. Den har varit den egentl iga bäraren af den storartade utveckl i ng d et textila arbetet under de sista tjugo åren tagi t och den är allt fo rtfara nde den fri ska källa på hvars ogrumlade renhet det beror, o m i cke d e n n a utveckling skall förryckas, råka i n på sidospår, som lätt k unna leda henne i n på den sti lförbistringen allfara väg, där hon snart skulle förlora sitt egendoml iga, landtliga behag, det friska starka personl ighetsd raget, som är hvarje verkligt nationell konsts oförytter liga ege ndom . Jag vil l därrr1ed naturligtvis icke hafva sagt, att ett på stället marsch är och skall vara den nationena konstens parol l ; men m er än någon har deti att ösa 11r sig själf, tillgodogöra sig sina egna möj l igheter och icke af främ 1nande element taga mera än som väl låter assi m ilera sig med det egna det som hon fått genom att « lyssna ti l l den granens susning» etc. Det är på d etta sätt hon under det förgångna kunnat såson1 ett atifgehebt und auf bewahTt i sig sluta såväl medeltidens som renässansens och rococons spri o da form er, och i när varande stu n d är m er än någon annan mäktig att til lgodogöra sig det nyvaknade natursi nnets segrar. Af d e gamla teckniska formerna är det i synnerhet dukagång, rödlakan och flamskt, som härvidlag visat sig ega en stor receptivitet. Härom vittna Oilluf Olssons vackra porti er med vahnomotiv i rödlakan efter kon1position af Karin Wästberg, Jöns Mårtenssons N ecken, som d römrnande gli der fran1 i en af sj öj ungfrur dragen båt under en natt hi m m el , på hvilken Zodiaken s bilder j aga hvarandra, väfd i gobelin af Thora Kulle ; densaJn Jnas samt Ellen Rylens portierbårder i duka gång med lätt sti liserade svärdsli ljor, konvolvler och gurkblommor ( Fig. 1 7 och 1 8) o. s. v. Ä fven det flain ska öfverdraget (Fig. 1 9), efter en gam tnal förebild ur det kulturhistoriska museet, tyckes förråda sig som en p rod u k t af samma ren t m oderna uppfattning. Hemligheten «

- 101 -

Fig. 1 7 .

Portierbård (stiliserad svärdslilja.)

E l len Ryle n.

Fig. 1 8.

Portierbård , stiliserad gurkblom ma.

(Thora Kulle)

- 1 02 -

häraf ligger i väsensenheten mellan den gaml a, folkligt naiva blicken på naturen och den nyvak nade kärl eken til l enkelhet och klarhet vid dekorativ naturbehandling, som fram träde r däri, att man vid formgif ningen håller sig till några få karaktärsdrag och vid färgbehandlingen bortkastar onödiga nyanser och m e l lantoner. Kulturhisto'riska , föreningen, bärar(3n par preference af de gam la textila trad itio nerna hade i sin tora kol lektivutställning lemnat en typisk bild af den ståndpunkt de sa för närvarande intaga. Ö vera lit

Fig. 1 9 .

Flamskt öfverdrag (gam malt småländskt mönster).

läm pade för moderna k raf, framträdde de delvis ä m ren reproduk tion och d lvis mu ett omformand af den gamla mönster katten , un der strängt fasthål l ande a f ett begränsadt antal enkla kraftiga färg nyanser. Från l n väldiga af Tlwra J{tulle väfda flos amattan, som betäckte golfvet i Förening n hufvu li nteriör ti ll m öbelöfverdrag och draperier, var nästan a l l t buret af amma ga1nla konst, visande dess · stora bildbarh et, dess förm åga att fo rma sig efter moderna kraf, utan att förlora si n egendomliga prägeL Ett och annat växte dock på den

- 103 -

stora stilallmän ningens plöjda mark, såsom Alma Ekströms afdelnings skärm · i kom ponerad ren ässans och hennos förminskade reproduktion efter en af de en något enare tid tillhörande franska gobelinerna på Björnstorp. Den som så fullkoml igt lyckats besegra alla svårigheter i per spektiv och färgnyanseri ng med bibehål lande i väfn ad en af de n jämn het och fasthet som följer med det skån ka sättet att u nder själfva väfvandet « snärja» de olika färgytorna samman och icke som det brukats inom den europeiska gobelinstekniken, efteråt sy dem tillhopa, har visat att det icke längre är nöd igt att gå til l Beau vais, för att skaffa si g en teckniskt fullgod gobelin . Bland öfriga under l{ul turh i toriska Föreningens närmare ledning arbetande väfverskor, vill j ag endast nämna Karna Bengtsson från B}eres}ö, hvars röd la kansväfnader, såväl tek n iskt som estetiskt sed t äro ty piska representanter för den gam la textilkon tens bä ta traditioner (Fig. 20), Hanna ,

ock Jakanna Ohlsson i Lund,

den förra med rödlakan och munkabält, den enare med flamskt, Karna Jönsson i J(nickaTp med utmärkt röd

lakan , Hanna Månsson i Lackalänge med flossa och dukagång, Em ma Levin och .Martin BJörkman i Lund

med brodyrer af hvilka den senares j a p a nska afdel ningsskärm obestridligen var Fig. 20. Matta i rödlakan efter original från 1 720 i Kulturhistori skt Museum i Lund. det mest konstnärliga i sitt slag på utställningen. Gå vi uto m Kulturhi to riska Förening ns kollektion, hafva vi på konstväfnadens område att bland andra märka jämte de redan nämda, Thora J{ul le och Cilluf Oh lsson, Ben,gta Eskilsson i Lund, Elna Truls son, Slimminge Anna Wåhlin, In_qelstorp A nna Nils on. Kabbarp, med bland annat förträffliga d u b belväEda s. k . fi nntäcken Friherrinnan Beck Friis, Bos}ökloster, m e d go b e l i nsöfve rdrag s a m t Elna Ohristenson, Nygård, som med tillä mpande af rö d lak a n tek n ik väft ett vackert orienta li kt öfverdrag till en chai elong och matta i helflo sa hvarem t hon med sitt sofföfverdrag j half fl o a gj ort ett tek ni kt d uktigt Inen för öfrigt lika vågadt som misslyckadt försök i - rococo. På brodyrens område möter oss för t Ellen Ahlber_q från Göteborg med en mycket betydlig oc4 del vis verkligt god utställning, i h vilken ,

104 ·-

alla tiders och länders smak stämt m öte. Bäst verkade ett par moderna afdelni ngsskärmar 1ned vattenliljor och tistlar samt en egyptiserand e porti er, ett par smakfullt m onterade fantasibord och frmnför allt en portfölj , dekorerad med lineor och tallqvistar. Fredrique Lefevre i Malmö och Lilly Zickerman, Sköfde, upp trädde också med stora och, hvad särski ldt den förra beträffar, ganska goda kollektioner, hvilka till och med inneslöto ett och annat af mer än vanligt intresse. Så var särskildt förhållandet 1ned den senares, om också icke intresset framkallades uteslutande af arbetenas od elad e förtjänster -. På ett stort väggstycke såg man en helig Cecilia eller något annat från verl · den vändt fruntimmer, som med otroligt långa krokiga fi ngrar trak terade en orgel, under det hon med ett par skarpkantade läppar, om h vilka inskriften meddelade, att de voro rosiga, h viskade ett « Guds frid » . Verkligt fina och burna af ett älskvärd t känsligt natursin ne voro de sirliga blmurnor - gull vifvor, uejlikor, maskrosor snödroppar och sm ultron, som spirade upp k ri ng den heliga qvin nan . Samma för tjenster som på väggstycket återfonnos på en större afdelni ngsskärn1 med en del enkla vildblomtnor, som växte upp mot en grön bak· grund. Dess förnän1sta intresse låg e mellertid icke i dessa utan i den utmärkta . . illustration den lämnade till det gamla : « god d ag - yx skaft » . Ofver de fina blmnmorna hade nämligen som ett åskmol n lägrat ·· sig ett bred t språkban d, på h vilket man med förvåning qäste tredj e versen i B. E. Malmströms « Hvi suckar det så tungt uti skogen » ? : « Men månen trädm · stilla U1. sönderbruien sky etc. » . Nu är att m ärka - , att man på skärmen h varken såg någon måne eJ ler någon sönd er bruten sky, som kastade silfvertäcke öfver jorden, eller några för skräckta skuggor, son1 till bergens fötter fly, eller några troll, som flögo mot norden, och inga bergstoppar, so1n glimmade, och i ngen skog, som var mörk, och ej ens en uf, so1n sj öng sorgesång i regnbegjuten björk -. När en gång de mal placerade in skriptionernas historia skall skrifvas, har denna försäkrat sig om ett hedersrum på dess blad 1). En dessvärre utdöende slöjd synes den gamla frihandsknyp plingen i syd östra Skåne vara, och dock kan man, att döma af det ytterst bi l liga priset för dess beundransvärda alster, tycka, att det knappast skulle vara densamrna möjligt att ens « effektuera alla order » . Hvad Bengta Håkansson i Stora Köpinge och Kjerstin Persson i Glemm inge presterade, var så förträffligt, att jag beklagar, att det varit 1nig omöj ligt att anskaffa någon afbildning . Hvad här sagts om den specielt såsom hemslöj d florerande textila konsten torde län1pligen kunna afslntas med de okonstlade och sanna ord, med hvilka en af de skånska konstväfverskorna Kjt:!:rstin Holm qvist i Eslöf inl edde den skrifnft lärobok i väfnadskonst, en liber Cate natus, som hon fogat til l sin utställning : » Af alla husliga slöjder är 1) De i frågavarande arbetena betecknades af Rektor V . Adler i hans före drag den 20 Okt. i � 'venska slöjdföreningen åsom det mest framstående inom den . textila afdelningen. De erhöllo också fö r ·ta priset af den under Herr A:s auspi cier arbetande prisnäm nden , sam ma nämnd, som belönade Alma Ekströ ms gobe

liner med bronsmedalj och h ugnade några för länge sedan i sina grafvar multnade gummor med hedersdiplom.

- 1 05 dock väfnadskonsten rätt fö'rstådd den nöjsammaste och nyttigaste ve!·k sriinhet, den upplifvar husfliten och sp1·ider t?·efnad inom det husliga lifvet » .

:,;, · Det återstår att . kasta en blick på de arbeten ) trä och metall, sdn1 gjorde anspråk på att räknas som konstslöj d . A r n et, hvad trä aF.b�t_et beträffar, icke synnerligen mycket att säga, beror detta icke p�- att 'det material, som här framställde sig til l bedömande, var litet - tvärtor_u : Ville man därför sänka fordringarna till ett kraf på ett enbart tekniskt dugtigt arbete, skulle tuan, börjande med firman Svenssons · i. Malmö . stora utställning och sl utande tued pinnstolsfa bri k�rnas bill i ghetsgods, kunna fylla sidor. Men fordrar man något mera, någon_ting, . s o m sökt . eller lyckats bryta sig ut ur all daglighetens, snickare-renäss�n�eus och -rococons gamla rostiga stilbojor, någonting som är barn� af en ny tids nya kraf, var utställningen snart öfverskådad. : · På den danska afdelningen var det endast L. F. Andresens, Odense, bokskåp efter ritning af Brendekilde samt Fru S. M. Fossums möbl(:mlang i - keltisk stil (?), so111 k unde afvinna oss något intresse. I intet af dem uppburos emellertid id eerna af tillräckligt tek niskt un derlag. H vad särskildt det förra beträffar, hade det fordrats · en myc ke t säkrare· knifförnirig för att gifva lif åt den tanke, so111 lagts till grund för kompositionen. Ur ett stiliseradt vågsvall på den kraftiga fotplattan , ur hvilket dekorativa sjödjur träd_d e fram bland alger och andra sjöväxter, höjde sig skåpet med sina konstruktiva · delar samt fyllningar formande sig och antagande en ornering, som angaf dess · ändamål i naturvetenskapens tjänst, tills det afslöts af en fris med en stili�erad -tnolnbimmel, på hvilken en rad svanor sträckte ut till flygt i strålarn� af en symbolistisk sol . I fru ,Fossums kollektion var det i all :-. synnerhet ett skåp rned enkla gammalnordiska former, på h vilka det danska nationalmuseets berön1da bronslurar tillkännagåfvo dess bestäm melse � att vara ett om hölje för m usikalier, ett bord samt några små · hyllor, · för öfdgt alldeles icke förrådande någon « Keltisk stil » , bvilka genom en viss originalitet och ett lyckligt användande af mål ning vid dekoreringen tilldrogo sig uppmärksamheten . Med ett orn nämnande · af Edv. Ericlesens lilla förträffligt skurna fyllning i mod ern florentinsk ren ässans sa1nt Larssens & Andersens matsalsmöbel, hvilken när som hälst kunde flyttas in på ett museum såsmn prof på gam1nal tysk rr:töbelrenässans, vilja vi öfvergå till den svenska afdelningen . Vi styra då först våra steg till Kulturhistoriska Före ningens kol lektivutställniug i hvars ruinsinteriör (Fig. 2 1 ) vi stanna fra mför tvenne rnöbler : en bib liotekssoffa och ett bokskåp (Fig. 22), h vilka 1ner än något annat i si tt. slag på . Malmöutställningen tilldrogo_ sig allmän upp märksamhet och undran, samt framkallade en mängd motsatta om dömen, lätt förklarligt, då de representerade �ett i vårf�- I and förut tänl ligen okändt sträfvande att, med frigörelse från traditionell möbelsti l , endast tillämpa ändamålspri n cipen vid såväl konstruktion som ornering. Med utelämnande af hvarj e eget omdöme, vill jag, hänvisande för öfrigt till afbildnibgarna, ur stockholmspressen anföra tvenne mot satta uttalanden om de ifrågavarande möblerna samt Föreningens utstäl lning i sin helhet. Det första ur en utställningskritik i Vårt Land för den 1 1 Juni lyder sålunda : ·

106 -

- 107 Den utställnin-g, som nämda l?å"rening här ordna t, är i sin art något ensamstående och vore förtjent af ett mycket utförligt omnämnand� . Bland annat bju der denna u tställnin g på en rumsinter1'ör, der allt prål och ståt är fjärran, men der hvarJe liten detalj i sig har något så

Fi g� 22.

Bokskåp (Kultu rhistoriska Föreningen).

lejvande och själfullt, att man genast säger sig : » Här ville jag bo» . Till venster står en soffa klädd med r/e vackraste våfn ader 1. munkabält och hvars ryggstöd är högt nog Jå'r att också bereda plats för tvänne rader

- 108 -

af vackert inbundna böcker, öfver hvilka läses denna manande er�nran : « Bokstafven dödar, anden gör lefvande » . Vid hufvudgärden - och hö rande i hop med soffan, står nattduksbordet, men en på dess dörr målad (och sku,lpterad) htpp vill symboliskt eTinra, att denna soffa är iclr0. för sofvande, utan på den hvilar man sig, men vakar och studerar. Annu mera tilltalande ett verkligt konstverk, är den vid en annan vägg- stående bokhyllan. Den består af dels större öppna, dels min - /re slutna hyllor ; jernbeslagen till de sistnärnr/a sluta sig samman till en bild af kunskapens vidt grrenade träd. På en- af dörrrarne till de slutna hyllorna .finnes en härlig träskulptur, framställande Moses, som me,i sin. slaf slår på klip pan ; öppnar man df)rren, ligger derinne dfn stora .familJehibeln. På samma sätt erinras man genom andra konstnärliga träskulpturer, med äm nen från Viktor Rydbergs jubelfestkan tat om kunskapens �fri9a fakulteter: lagens tajlor öfver den juridiska literaturren, kopparormen 1: öknen öfcer rl.en medicinska, moln och eldstodern a i silfver och - guld öfcer dft stora gebit af kunskapens skatter, som faller under filosofiska fakulteten . Denna bokh,y lla är icke ett snickeriar/;ete, den är ett väckande alster af konstnärlig träskulptur et.c. Det andra - referat i Dagens Nyheter af ett föred rag, sorn Rek torn för högre tekniska skolan i Stocknolm .V. Adler höll i Svenska slöjdfö'reningen den 20 Okt. stamplade Kulturhistoriska Fören ing:s ut ställning i sin helhet såsom underhal tig och särskildt det .här ifråga varan de s kåpet såso1n « någonting non plus u1tra i barockhet . och khtm pighet » j kritiken drabbade i , första hand sym boliseringen af kunskapens träd m ed dess fyra gren ar, i h vilka Herr A. fan n « ett ängsligt iaktta gande till och med af den filosofiska fakultetens tvenne sektioner >> - . Huruvida Herr A. känner den Rydbergska j ubelkantaten fram_ går visserligen icke tydligt af hans uttalanden ; skulle etnellertid så vara förhållandet, måste hans insigt i kantatens in nebörd också vara mycket djup, då han funnit, att den använda sy mbolen för fi losofien, · molu och eldstoden, represen tera hvar si n sektion . Det hade varit intres sant att äfven få veta, hvilken af de båda sektione rna Herr A. anser vandra i m örk ret och hvilken i lj uset. Kon1positionen ti ll båo a rnöblerna har utgått från Kultu rhi storiska Föreningen ; bildhuggar e n Jöns Mårtensson har utfört snideriet, I. Dahl berg, Kristianstad, samt O. Olin, Lund, snickeriarbetet, den .förre till soffan, den senare till skåpet, hvars beslag härflyter från sm eden J. Pettersons i Landskrona konsterfarna händer. Både soffa och ·skåp b1 efvo oaktadt sin a relati vt höga pris sålda, det senare till en konst vän i Hamburg, d en förra, u rsprungligen utförd för Sydsvenska Konst lotteriet, i fyra reprodu ktioner till personer i olika delar af landet. 'Den i sa1nma koll ektion expon�rade i valnöt skulpterad e spegeln tned _sina af en sann kon stnärlig grace burna putti och smådj ur bland blom mor och kratt (Fig. 23) samt ett kredensskåp i ek härfiöto såväl till kompo sition som utföninde från J. Mårtensson ; och sam me lika produktive som begåfvade konsti d k are u tställde dessutom på annat ställe en sa longssoffa och ett silfverskåp, i hvilka båda hans rena och säkra här o1n cicelering starkt min nande knifföring, gjorde sig förträffligt gäl lande, om också sjelfva komposio nen med sina allt för starka i tali enska renässans-remi niscenser samt e n viss osäkerhet i sjelfva bygg naden verkade svagare och min dre urspru ngligt än vanligt. Deri

1 09 brons1ned alj , med hvilken 1nan an såg sig kunna afspi sa denne i no m den svenska afdel ningen obetingadt frä1nste konstslöjdaren, u nder det man till delade en svarfvare gu ldm edalj, en rtn n a n som utställde några piedestaler, till hvi lka Mårtenson gjort ritningen , silfvermedalj , är be,

Fig. 23.

Spegel, kom ponerad Ramt skul pterad i valnöt af J. Mårtensson .

tecknande för prisbedömandet öfver hufv ud . Bland öfriga träarbetare, som m edverkat i Ku lturhistoriska Föreni ngens kollektion , vill jag en dast nämna A. Wahledow i Kalmar med. ett biblioteksbord och den här (Fig. 24) afbil dade skri fstolen, båda efter ritning af J. Må1·tensson. 2

- 1 10 -

Med den inskription i minnet, som talar från bibliotekssoffans krön : bokslafven dödar, anden gö'r lefvande, gå vi vidare och konstatera 1nycket af det förra sl aget och n1ycket litet af det senare . . Till detta lilla hörde en bokhylla af J. Bergman, Malmö, en efter arkitekten A r vidius teck ning af L. Pehrsson, Malmö utförd sängkammarsmöbel rned målade fyllningar, från hvilken lätt nog os1nakligheten n1ed den lilla stoppa de fyrkanten på stolryggarue kunde afiägsnas, Bodafors billiga, mycket praktiska, stun dom originella och vackra bmnbu-imitations n1öbler för soulm arbostäder samt firman Svenssons magnifika herrums möbel i mahogny. Verkade också den genomgående rundbågshistorien och guldlistverket i denna något enformigt, stod den i originalitet dock afgj ordt framför firn1ans öfriga prestationer, vare sig de uppträdde maskerade som renässans, . rococo, Louis XVI eller engelsk-amerikanskt, det vill säga, såsom en tid ning uttryckte sig, såso1n det roar firm an att m åla eller rättare sagdt snickra. Den säkra teknik , som all tid utmärkt detta stora snic kerietablissement, fran1träd de äfven här - jag skulle nästan vara frestad säga i förfärande grad . Dess ar beten hade nästan förlorat all pregel af personlighet, den lefvande handen var utplånad ; allt fra1nstod så som gjutet i stålformar el ler pressadt med stålstansar. rrypiskt fram träd de detta i det rnest typiska af allt, hvad ritbrädeskonst inorn möbelindustrien kan pre stera, det stora af arkitek ten Sö'rensen kornponerade Fjg. 24. Skrj fstol af A. Wah ledow. salongskåpet. Det var li ka omöj ligt att fra1nför det smnma frigöra sig från tanken på ritbräde och passare, son1 det var att fin na rner än tvenne ornament, hvilka i deligen upprepade sig i pi lastrarnas och fyllningarnas - med en pinsan1 , schablonerad noggrann het utförd a in tarsia . Tyngden och disproportionen, de på postarnen tet placerade polerade lejonen, sotn för att . . ega något berätti gande väl skulle uppbära öfverskåpet, men nu fram häfde sin konstruktiva bety delselöshet geno m at t sluta ett par tum under detsamma, sa1nt det i n lagda tillkän nagifvan det på fotstyckesplattan , att skåpet var utfördt för Malmö industrilotteri, förhöj de icke dess förtjänster. Med id eassociationens makt drifvas vi från detta skåp till ett annat, galleriets stora clou - « skräddarens skåp » . V ar det Sörensen ska utställningens cirklad e byråkrattyp, var skräddarens dess clown, lika skrattretande i sitt rena, 01nedvetna o förn u ft, som det andra var tråki gt ,

- 111 -

•

i sin medvetna sträfvan efter korrekthet. Om skräddare-skåpet kunna vi för öfrigt inskränka oss att säga, att det var en örfil åt och en lustig parodi på alla hittills kända stilar. På krönet sväfvade englar bland feta skånska gäss. På en dörrfyllning syntes skräddarens eget långskäggiga an lete, och son1 karyatider fraruträdde vid hans sida Adarn och Eva m ed fikonalöf omgifna af Kain och Abel, och i skåpets nischer några af paradisets dj ur o. s. v. Huruvida någon i närvarande stund skulle tveka i valet n1ellan de båda motsatserna, båda därvid betrak tade såsom nya skapelser, vill jag l äm na osagdt. Säkert är att om de täflat såsom antiqviteter, såsom uttryck för en gången tids olika sätt att se och känna, väl knappast någon tveksambet skulle rådt i valet, för såvida lifvet äfven i sin tarfligaste form dock till slut är något för m er än döden, om också den kista, som höljer honom, är af marquetterad mahogni . On1 jag slutligen nämner Bergmans och Bodafors pompösa mat salsmöbler, Kristells i EksJö herrum smöbel, T. Dahls i Malmö' rnöbler i rnohrisk stil , Skånska sockerfabriksakti ebolagets af Nyman i Lands krona utförda praktmonter, Flintas i Hedemora « fantasi » -möbler samt Maria Monlans på Chicagoutställningen m ed gul d medalj belönade stol och kista i en mer än vanligt väl til lämpad « drakstil » , torde jag sak löst kunna lämna det öfriga och öfvergå till metallarbetet, därmed slutande, liks01n jag börj ade, med h vad utställningen hade bäst. Det stora prisfallet på silfver, i samband med det allmänn a ge nomförandet af guldmyntfot under de sista åren, har säkerligen icke varit utan sitt inflytande på den ökade bruksanvändning silfret under den allra sista tiden erhållit. Därmed har också födts en sträfvau efter en konstnärligare behandling och utsmyckning, än hvad trettio och fyrtio-talens banala, pressade nyrococo, hvilken höl l sig ända fram på sj uttiotalet, n1edförde. Under antiqvitets förgudningens gyllne dagar, på 70- och 80-talen, fick äfven gulds medskonsten ånyo genomlöpa alla de historiska stilepokerna, m en återeröfrade samtidigt något af dessas tekni ska företräden. Ciseleringskonsten kom åter till heders ; och n är vi i närvarande stund kunna fröjda oss åt sådana konstnärligt goda och samtidigt til l priset moderata ting, som de serviser, bägare och kannor, h vilka utbjudas i Michelsens; Hertz' s och Christensens mon trer, känna vi oss i alla fal l tacksamma mot deras �tereotypa föregån gare i tysk och italiensk renässans . Af d e trenne stora danska guldsmedsfirmor, sorn stämt m öte på Malmö-utställningen, rned kollektioner, som kunde hedra hvilken större utställning som helst, erbj öd Michelsens största intresset med sin ban brytande användning af lätt stiliserade blomsterdekor til l nya form er. Det var i all synuerhet the- och kaffeserviser, dekorerade rned n1ask ros, klöfver och viol, icke på garnrnalt n aturalistiskt sätt framstäida som blandad kompott, utan h var för sig rned tillgodogörande ?-f hvar �9h ens egendom liga dekorativa möj ligheter, sarnt en präktig af Hans OsteTberg ci selerad bägare med stiliserade tistlar, son1 förlänade denna utställning dess uuga, friska behag. Af äldre stilarter var det i syn nerhet rococons samt den äldre kejsartidens eller rättare direktoriets rned sina enkla rena former, som kommit till användning. Den 1\'Iichelsenska verkstaden h ar aldrig haft karaktären af fabrik, allt ar-

- 112 -

bete är individuel lt, och resultatet har också d ärför k u nnat bl i fva h vad En värdig 1ned Ui.flare had e H err Michelsen i Juvelerare PeteT det är. Ä fyen öfver hans präktiga monter har den nya dekorativa Hf.rz. vinden blåst fram och lämnat an 1n ärknin gsvärda spår efter sig i ar tisti skt u tförda bägare och skålar . Största upp1närksam het ti lldrogo sig d ock den om en sällsynt tekni sk skicklighet vittn ande reproduk tionen af det Oldenburgska hornet, Dana dragen i sin char, förspä nd 1ned de trenne leoparderna, och det vikingaskepp, den diplomatiska kå ren i l{öpe n h am n förärat sin doyen Fri herre La ve Beck-Friis. Den siste af d e trenne stora Köpenha m n ska gulds medern a , V. Christertsen, visade sin största styrka i ett u trnärkt j u ve lerarearbete . Silfret framträd de särskildt under fonn af större gj utna figurgrupper af oklan derlig hållning och säker teknik, förrådande en något äl dre Än n u en ar tids präge l, än den v i funn i t hos Mich e lsen och Her z . betare inon1 denna nobla konstforrn, ciselören Hanna Hojf"man tilldrog sig välförtj änt uppmärksamhet n1ed en liten l äcker kaffeservi s, som vuxit frmn ur en violrabatt, u r hvilken äfven de s må krypdj ur, hvi lka satt sig fast såsom grepar och handtag, tycktes hafva l etat · sig upp. Sin ga1nla speci alitet e malj och filigran häfdade Norge på ett lyckligt sätt genom J. Frisenbergs från Lille Han1ar vac kra utställning. Jag erinrar mig särskildt från dennes monter tvenne i såväl teckni skt som kon stnärligt afseende u tm är kta skrin. Ett värdigt motstycke till dessa var det skd n d e n gatnle fi ligran Illästaren Blom i Karlshamn utfört för Kulturhistori ska F ören i ngens af delning. Men för öfrigt var det en skäligen sorglig a nb lick den sven ska gul d s1ned skonsten l ä m n ade. Det kan naturligtvis icke vara tal mn, att n ågra nya i deer skulle tagit sig uttryck i dess rr1 0n trer ; gamla redan för längesedan utslitna hade i allmän het icke å t sig kun nat bevara en tekn i k , som gj orde det 1nöj ligt att här tala o m en guld smedskonst eus Det är därför rent af häpnad s v äckande, att i rent yttre bemärkel se. man här k u nd e våga sig på att utdela en guld1nedalj , d. v . s. sa1nma pris, m e d hvilket man hugnad e Köpenhamns guldsineden Hertz . Mi chelsen hade som dansk utställn i ngsko1niterad stäl lt sig uto m täfl.an . Då det svenska j erns1nidet 1ned ett redan nämdt unda ntag h ad e l i k a litet a f konst att uppvisa, få vi , oaktad t Sv . Bengtssons i Lund kon stnärligt Råväl komponerade som drifna och cicelerad e arbeten i m essing och koppar, bland h vi l ka i all synnerhet 1närkas utm ärkta porträttre lieffer i ornam entell i n fattning, F. A. Santessons i Stoclcho1m te n n arbeten sam t Fr. Nyzells i Eskdstun a ståletsningar, därför än n u en gång s mälta ett omdö1ne från .1 888, att vår m etallindustr i visade sig såsom en betydande men « kun l1"dt af ku n�ten lJe aanded» industri . Men kanske vi få trösta oss m ed hoppet, att krafterna sparats ti l l nästa års Stockh ohns utstäl l n i ng, och att vi då få taga den revan che, vi ofvanpå denna sista uppvisn ing mer än väl behöfva. Näst keran1 iken och gulds znedskonsten frainträdde på de n danska afdelningen d en konst, som idkas af det förnä1n ligaste em bete af l ek m än i verlden » såsom d et b eter i Y stad � klensm eders skrå af 1 496. Men det är också l ängesedan vi i norden kunde fröj da oss åt ett konsts m i d e, som det F. W. Doberrck & son sa1nt O. Schcebel presterad e . Mycket a f detta va r väl i c k e s m i d e i ordets egentligaste be m ärke l se u tan

- 113 kal l d rifning och cicelering ; m·e n i h vilket fal l sotn häl s t var al lt alster af en högt uppdrifven yrkesskicklighet och dessutom till rnycket sto r del buret af en äkta konstnärlighet, och det icke blott när det gtillde större och dyrbarare saker, såsom de Schrebelska portarna och Dobercks pr aktkandelabrar, utan ofta och i kanske ännu högre grad, när det gällde mindre, anm ärkningsvärdt billiga b ruksföremål såsom lj usstakar, la 1npetter, lampfötter, vedställ, kaffe- och thekokare m. m . E n sådan m ed kittel n af koppar hängande på en rosenbuske af jern 1ned b lmn mor af koppar kunde så tillvida betraktas som irationell, som det ju icke kan bestridas, att man i naturen mera sällan får se kittlar hän gande på rosen b us k ar men när busken är af järn och därti ll bär kopparrosor, torde fallet dock vara ursäktligt, clå ingen klan drat t. ex. Peter Vischer, för det han rest sitt Sebaldusmonument på ett underlag af sniglar. Med ett o rr 1 näm nan d e af Lauritz Rasmussens konstgjutgods i zink och brons samt A. Wilssons från Aarhus utmärkta drifna thekök, the och kaffekannor vi l l jag län1na metallarbetet och därm e d också de enski lda utställni ngsföremålen , för att sluta med en b lick på de all rnänna dekorativa anordni ngarne. Det fina utvecklade smaksinne, för utan hvil ket äfven de yp persta ti ng icke k�n na göra sig synnerligen · gäl lande, spårade man väl hi.t r och där i de enskilda utställningarna icke blott när det gällde fören1ål af rent kon sti ndustriel l natur, utan äfven när m an utställde saker, som hade så litet att göra 1ned konsten son1 t. ex . Jusne-Voxne bolagets jernkettingar ; men i alltnänhet tycktes konsten att exponera ännu ligga tämligen i sin l inda, åt1ninstone inom den svenska afdel ni.ngen, i all synnerhet när det gällde att bringa en tilltalande enhet in i rnångfalden af montrer. Man spanade här förgäfve s efter e n konstnärligt kän sl ig, l edande hand, so1n åt den b rokiga mångfalden kunnat gifva en tilltalande helhetsverkan och 1nan märkte bristen så 1nycket m era, sotn den danska afdelningen vi sade sig tillfredsställa ganska högt stäida anspråk i detta fall . Det såg på den svenska utställningen rent af ut, som om de enskilde utställarnas hufvuduppgift varit att träuga och trycka ned hvarandra och resultatet, då ingen nonnerande, återhållande kraft spårades, blef, att de också lyckades däri , till föga båtnad för sig sj älfva. De enskilda konstindustri e lla kollektivutställ ningar na och rumsinteriörer, vid h vilka det gällt att i mindre skal a lösa en ver klig dekorativ uppgift, voro 1ned få undantag marchan diserbutiker eller tapetserare- och bosättningssalonger, i full öfverens stämmelse för ö fr ig t, 1ned hvad så många af våra hem äro, därför att den smakens stämgaffel saknas, so m af sken bart heterogena element kan sk a pa en harmonisk smnklang . Där denn a inre andliga stil, l i ka svårlärd so m dess namn är missbrukadt, saknas, är det gifvetvis bäst, att, om lumpbodskaraktären öfver våra hem skall undvikas, gifva sig en tapetserare och möbel arkitekt i våld, hvilka behändigt kunna ordna oss några « stilfulla » rum i gotik, renässans, rococo, empire, mohriskt, japanskt o. s. v . allt efter råd o.ch lägenhet, i hvilka den s anna bokstafstroende stil rnenniskau icke li der saknad efte r den andliga stil, hon i alla fall är oförmögen att fatta. ,

•

-- 1 1 4 -

Stil - detta oförstådda och därför så otroli gt 1nissbrukade ord , trollform en som öppnar luckorna till den estetiska tom hetens dj up, hvars tunna flöden endast kunna utmynna i banalitet, har till tröttbet lj udit på denna som på så många andra utställningar : Kännare anmärka 1not Edert interiör, att det icke är i stil. Hvilken stil ? Den det skulle ha. Kanske Herrarna v ille uttrycka sig något bestämdare ! Gotik. Hvarför j ust gotik ; går det inte an In ed renässans ? Jo bevars, men det är det heller inte. N å m en h vad är det då ? Det är i ngen riktig stil alls, säger man. Ja, m en tänk orn det j ust vore meningen, Goa Herrarna ! Om vår utställning vore afsedd att stå som en opposition just 1not hvad Herrarna kalla riktig stil. - - - Gå till den Böytlerska cocotte sängkarn maren till Dahls mohriska kabin ett eller ile S venssonska inte riören med sina uppstoppade harar och räfvar som staffage -- där ska � errarna finna, hvad Ni förstå med riktig stil - här icke » . Och de ·gin go . G. J:son Karlin.