Huru vi skydda våra kyrkliga minnesmärken

.

l

l

Fig. 10.

H u r u v i s k yd d a våra k y r k l iga m i n n e s m ä r k e n . Det är e u sträng och åttni nstone i vi sa fal l gan ka rättvis dom på en bornerad sj el fg odhets räk­ ning skrifna brist på pietet våra fäd er visade gent e1not sina fäders verk , och det därmed sammanhängande icke b l ott negl ige randet utan rent af negerandet af clesatntna. Måtte det icke komtna en ny tid som, låt vara } Jå andra grunder, fäller . amma dom öfver os s eller rent af skärper den, ti ll följ e af elen fulla tnedvetenhet, tned hvilken vi handlat. Ä r d e t e n sanning, att vår tid flitigt bygt altaren åt en i gamla dagar skäligen okänd gucl - kriti ken, tord e det vara en icke mindre sann i ng, att vi så m .vcket 1n er a vårds lösat en annan och större gudom­ lighet den om sätter l i E i materi e n - den kapan de fantasien . Vi hafva vid våra kritiska under. ök ningar, å fördj upat oss i hvad andra gj ort att vi nästan glö mt att göra något sjelfva, el ler rättare sagdt något sj elf­ ständigt. Frågan gäller här kon stens verld . Liksom våra 1nålare och bildhuggare allt för ofta nöj t si()' 1ned ett nyktert k op ierande af natu­ ren hafva våra ar k i tek te r och den dekoratiYa kons tens män stannat vid ett lika os}elfständigt kopierande eller i olyckl igare fall missför­ Rtåat omfonnande af. h vad andra ti d e r kapat, 1ner a känd t under den vackra benämn i uge n at t koinpon ra i oli ka stibrter . vår tid uttal at öfver den va nl igen

.

Kultu1·his to riska meddelanden.

8

- 72 -

·

De närmare eller fj ärmare orsakerna till fan tasiens förtvinande i våra dagar må vara hvilka som helst, faktum qvarstår. Hvad vi un­ der sådana förhållan den och til l dess fantasien åter hinner växa fram. åtminstone ku nde göra, vore att vända vår kritik mot oss sjelfva, så pass åtm instone, att vi icke, utöfver den skada vi redan gjort, gjorde ännu n1er -, att vi åtn1insto ne icke alldeles förstörde eller, h vad som är nästan värre, satte antiqvitetsförfalskningens pregel på alla våra gamla minnesmärken . Dessvärre är redan en svårbotlig skada gjord , vid hvil ken det är en ri nga tröst för oss svenskar, att veta att våra bröder på andra sidan SU]);det troget gått hand i hand med oss, och att våra fränder söder on1 Ostersjön ledt oss begge in på förfalskn ingens v äg. H vad vi nödvändigt måste göra nytt: må vi ju i all osjelfstän­ dighets na1nu göra så , som vi vilja och kunna ; vi hafva därJned åtmin ­ stone icke gj ort något värre än visat vår oförmåga ; m e n m å v i åt­ nlinstone icke i onödan gå och förstöra eller förvanska, hvad and ra ha gjort bättre - bättre om det också i och för sig icke alltid är det bästa, därför att de gjort det som ett nödvändigt uttryck · för sin egen tids sk apande förmåga, en tid, som egde sitt eget skönhetsideal , och icke som vår tid l efver på andras . Vårt land eger få profanbyggnader af större kon stantiqvariskt värde i behåll , och antalet har för öfrigt aldrig varit synnerligen stort. På frågan om , huru det lilla antal, vi ega ell er intill det sista egt qvar, blifvit skyddadt, vill j ag icke inlåta m ig. Det vare nog att näm na nan1nen Leckö, Tyresö, Tynnelsö, gamla operahuset och Tungelska b uset i Stockh olm och eri nra om våra bortrestaurerad e skånska herre­ gårdar sarnt Gripsholms och Kal mar slott. H vad Gripshol nt beträffar, tord e rlock i det stränga klander, som drabbat restaureringen af det­ sam ma, ligga någon öfverdrift. Det är specielt den kyrkliga konsten i Sverige, s01n, om också nivelleringen och dess yngre broder restaureringen utplånat mycket och dess värre icke det minst värdefulla, ännu kan uppvisa så pass många betydande konstantiqvariska verk, att det änn u icke får anses vara för sent att höja röster 1not det sätt, på hvilket tiden han dskas med dessa dyrbara och oersättliga historiska dokument, för att om möjligt framkall a den eftertanke, som, om också i elfte tim man, kan sätta en dam för den öppna eller förtäckta vandali s m , som hotar att utplåna, h vad som ännu återstår af äld re svensk kon sthistoria. · Det är i cke 50 år sedan det ännu var rnöjligt att skrifva t. e x . Skånes konsthistoria för medeltiden. Bru nius gjorde det. och eftervedd en må vara hon01n djupt tacksmn, att han gj orde, hvad som num era skulle vara en omöjlighet. Inemot hälften af de m edeltidskyrkor Brunius be­ skrifver fin nas ick e mera, och de qvarlefvande veteranerna decimeras med hvarje år so1n går, eller förlora de äretecken de burit från sin ungd01ns och mannaålders dagar. Jag menar med äretecken den konst­ i ndustriella skrud, hvari den nakna arkitekturen under årens lopp i kläder sig, för att gifva ett fylligt uttryck för tidens allmänna kon st­ medvetande. Såsom det gått i Skåne, har det också gått i andra delar af vårt land ; utplu ndrand et, restaurerandet och orobyggandet hafva under de sista trettio åren, tnöj ligen ännu med undantag för Gotland, beröfvat våra

- 73 -

. kyrkor deras gamla karaktär och gifvit dem en pregel af tråkighet och andlig fattigd01n, ej att förvexla med den, till hvil ken bibeln lägger predikatet salig.: Den andliga fattigdo m , som talar ur vår tids kyrk­ liga konst bottnar i sterilitet - icke i naivitet. Har den förstöring, som öfvergått våra kyrkor varit dikterad af ett verkligt praktiskt i nya förändrade tidsförhål landen grundad t kraf ? ar det i närvarande stund en tvingande nödvändighet. som riktar bräcken mot de ga1n la murarna el ler plånar bort ur deras inre den historiska pregeln ? Det må villigt medgifvas, att det både gifvits och fortfarande gifves fall. då tillräcklig grund finnes i bofällighet eller fattigdom för såväl om­ byggnad och restaurering af kyrkorna som utrangerande och försälj ning af gamla kyrkliga inventarier, det senare ofta i samband med det förra. Men vid det stora öfvervägande antalet kyrkobyggnader eller restaureringar skola helt andra motiv vi sa sig hafva varit de ledande.

l

l'

l[

lt

Det afsigtliga eller oafsigtliga undermineringsarbete, som föregått de gamla templens kullstörtande, är till stor del att söka i deras förut skedda utplundring, vår tids bildstorin, som visserligen icke alltid eller ens i regel .får skrifvas på hatets utan, ock under den senare tiden lika mycket på kärlekens d. v . s . fornminneskärleken räkning. Det är museerna och de enskilda samlarna samt deras skaffare, som antin­ gen , hvilket särski ldt gäller d e senare, under vädjan till kyrkornas måls mäns med okunnighet o1n sakernas verkliga värde parade spar­ samhetsanda bedrifvit ett tyst för myndigheterna åtminstone oftast officielt doldt mullvadsarbete eller också, och här gäller det hufvud­ sak ligen museerna sjelfva, där man haft att göra n1ed mera « upplysta » prester och kyrkoråd , anslagit den patriotiska sträng som har så lätt att vibrera: när det gäller skydd åt våra gamla minnesmärken. och so1n härvid lag vibrerat med den sorgliga kraft, att den rensat kyrkorna de naturliga förvaringsplatserna, .för hvad den fromma tron och konst­ sinnet under århund raden i förening skapat och i stället fyllt m useerna) hvilka väl dock i detta fal l endast hafva till si tt in nersta syfte att vara räddningshem för det, som ej på annat sätt kan skyd das , eller som redan glidit ur sin 1nilieu. Man kal l kanske häremot invända att, om icke 1nuseerna i nsamlat de gamla kyrkliga i nventarierna. skulle de redan varit förstörda och att vetenskapen behöfver ett samladt m aterial att ösa ur, för att kunna fylla sin höga uppgi ft. På den förra an 1närkningen må endast svaras , att. om lika 1nycken ti d och m öda användts för att på vederbörande öppna ögonen för de gamla in ventariernas värde oc h betydelse i den milieu, til l hvi lken de verkligen höra, som den tnan brukat för att få dem ryckta ur densam1na. skulle väl ej faran .för förstöring under vårt sista högt upplysta halfsekel varit större än under alla de föregående : i all synnerhet som lagen ger åtminstone något skydd, genom förbudet att utan förutskedd heinbjuden till staten afhända kyrkorna deras tillhö ­ righeter. Vid frågan o1n de vetenskapliga krafven, m å vi först er­ inra oss, att dessa in ventarier dock icke äro tillkomna i vetenskapligt

- 74

utan religiöst och estetiskt i ntresse, och att det således är denna och uteslutande denna synpunkt, som måste gälla, för såvida de fortfarande äro eller utan större uppoffringar kunna försättas i ett skick, som till­ godoser just dessa intressen . Att e n del ting, som numera förlorat sin betydelse för kulten , utan att i dekorati vt afseende ega några suppl eran de egenskaper. sak­ löst och i vissa fall, t. ex. när det gäller lätt förstörda textila föremål 1ned stort kul turhistori skt utan m otsvarande estetiskt värde för kyr­ kan , helst må afiåtas til l museerna, för såvida kyrkan icke vill träffa an dra särskilda åtgärder för deras skyddande, vill j ag gerna medgifva. Men när man under vetenskapens skyddsmantel nedbryter altaren och predikstolar, kristus- och helgonbilder, epitafi e r och vapensköl dar, ka­ star ut dopfunter, bryter ned kolonnbaser och kapitäl samt bortför kyr­ kans heliga kärl , för att i hufvud- och stiftsstäderna kunna stol tsera med m useer, i hvilka icke säll an de hemlösa tingen äro underkastade en föga bättre vård än i den lilla byggdekyrkan , torde det vara hög tid att i förnuftets och anständighetens n amn ropa ett gif akt. Det finnes för museerna nog att samla och rädda undan förstöringen , utan att de behöfva låna sin hand til l detta niveleri ngsverk . Ett sådant förfarande ruinner allt för 1nycket om den, som anlade n1ordbrand, för att fä till­ fälle att u p p träda såsom räddare. Fall gifvas, hvilka äro rent af upprörande, såsmn när helt nyligen Dalby (Skåne) gamla minnesrika biskopskyrka efter en genomgången , för öfrigt allt annat än lycklig restaurering, fick til l uni versitetets i Lun d historiska museum lerona från sig sin präktiga gamla korstol sa.Jllt det mesta af sin öfriga inre medeltida skrud , hvilken så väsentligen bidragit till att åt denna kyrka gifva den stämningsfulla pregel, hon mer än de flesta lyckats bevara intill det si sta, och sorn därför också gjorde henne till en kär valfärdsort ej rni nst för den verklige konst­ och fornminn esvän nen, den som kan glädja sig åt en sak , äfven om han icke får stoppa den i ege.n ficka. Det är just denna glädje, gläd­ jen att få se en sak på sin rätta plats, so m samlingsvurm en och m u­ seerna snart gj ort omöjlig inmn värt land . Inom vårt grannlan d Danmark är förhållandet i det afseendet af­ gjordt bättre. Efter att hafva sett de 1nedeltida träskulptursamlin­ garna i statens historis ka 1nuseum i Stockhoh n, förvånar n1an sig öfver den a nspråkslösa roll sa1nma grupp spelar i det danska national­ museet i Kj öbenhavn ; men förvåni ngen upphör snart, när man erfar, att genom Nationalmuseets 2: dra afdeln . , närmast motsvarande vår antiqvitetsakademi ensamt under de båda sista åren fj orton gamla Inedel­ ti dsaltaren, af hvilka flera redan varit ställda i skräpvrån, blifvit re ­ statuerade och återuppställda i sina respektive kyrkor . Hvad det rent vetenskapliga utbytet beträffar, torde detsamma ej blifva 1ni ndre, därigenmn att . dess material uppsökes under en ar­ keologisk utflykt, son1 medger, att hvarje sak kan mera noggrant och intimt studera s, hvarigenorn den också på ett ofta helt annat sätt för forskaren öppnar sitt dolda innehåll än, när den i en tröttan de och redan system atiserad n1ångfald möter honmn i museets salar. - Och hvad skyddet angår, borde det, o1n bestäm melserna i lagen allvarsamt

- 7f> tillämpades, vara minst lika krafttigt so1n i de af l agen oberoende m useerna. Un der alla o mständigheter borde väl alla mera h istoriskt be­ märkta tempel kunna påräkna att oqvalda af m useerna få behål la sina min nesklenoder. Det är därför icke utan e n egendomlig känsla man i en not sid. 520 i l : sta delen af H il debrands Sveriges m�.deltid l äser om det s. k. Arcim bold i relikskrin i Upsala d o mkyrka : « Afven detta reliksk rin har jag fåfängt sökt få flyttadt från ett mörkt och för all­ mänheten svårtillgängligt förvaringsrum i kyrkan till museets ljusa och för alla öppna salar » . Detta skrefs 1 884 om försöken fortfarand e varit fåfänga känner j ag ej . Det är för den plundrand e eller räd dande museimannen alldeles i c k e någon ursäkt, att han hos kyrkans närmaste målsmän ofta mötes af det största tillm ötesgående, eller att han af dessa kanske rent af upp­ manas att bortföra « skräpe t » , då dess värre hos många kyrkans väktare naivi teten och okun nigheten i dy l ika frågor äro så stora, att det borde vara B ka straffbart, åtminstone moraliskt, för e n fack1nan a tt i nleda affärer m ed den1 , som det är att handla m e d barn . · Oftast bottnar hos d e m det hela i en ok lar blandning af puri tanism och flack skön­ h ets - eller rättare prydlighets känsla, genomträngd af ti dens al l m änna es tetiska gästämn e - stilrenh etsbaci llen. t r en m ångårig erfaren het skulle e x mn pel härpå i mängd kunna framdragas . Jag vill endast anföra några : -- Ku l turhistoriska m useet in­ nehar såsom depositum en väldig Kristu sbild frå n en af kyrkorna kring Lund . I fyra hundra år hade bil den med sitt mäktiga realistiskt fram ­ stäl l da patos talat ti l l n1en igheten frå n kyrkans · triu1nfbåge . Nu hade den med ens blifvit « vederstyggli g » so1n papisn1en sjelf ; den togs ned och, då alla försök att få den återu ppsatt eller åtm i nstone anbragt på a n n an plats i kyrkan strandad e, 1nottog m useet den tills vidare i för­ var. - U nder en af mina resor i södra S verige b esökte j ag b l . andra en kyrka, som ännu i n n eslöt icke så få till kulten hörande äldre kopst­ föreinål , hvari bland en något ramponerad 1nen för . öfrigt utmärkt altarställning i rik renässans. Pastor berättade 1nig, att han länge varit betänk t på att ersätta den med e tt förgyldt kors, mnedan han fann den såväl alltför åbäkligt stor och skrymrnande so1n alltför katolsk för en protestan tisk kyrka, och h emställ d e därför, om rnuseet skulle vilja mot­ taga den samma, då han under en sådan förutsättning nog skulle kunna Han s förvåning vardt få försa1nlingen att gå in på dess borttagande. stor, n är jag upplyste honom om, att altaret var äkta Luthers kt samt att bilderna föreställde apostlar och alegoriserade kristliga dygder och inga katolska helgon . Att d e t i sin polykro mi egde något konstvärd e hade han ännu svårare att tro. För att det skulle kunna _l;> ehållas, borde det åtminstone målas i ek. A ltaret har emellertid fått stanna q var i sina färger och är i närvarande stund tillsammans med det öfriga gamla upprestaurerade i n ventari et en prydnad för det åldriga templet och, jag är d ärom öfvertygad, lika k ärt för pastor som försam ling. - För några år sedan besöktes en l iten församling i Stockholms skärgård af en handlande israelit, hvilken bländade pastor geno1n att för kyr­ kans gamla i n ventarier bjuda d en stora sum1nan af, om jag icke miss­ m i n n er 111ig 2 7 kr. , Oin k l i u g 'ö 0/o af deras autiqvari ska Yärde , ett pris, -

-

·

76 -

till hvilket de också såldes, naturligtvis utan att vederbörlig hembju­ dan till staten förut blifv it gjord . Efterräkningen lät emellertid i detta fall icke länge vänta på sig. Den sorglustiga förklaringsskrifvelse kyrkorådet afgaf, på grund af riksantiqvariens åtgöranden , efter den anmälan jag hos honOin gjorde.. sedan j ag hos en antiqvitetshandlande påträffat kyrkorofvet, ställer den fullständiga bristen på insigt och för­ stånd i hithörande saker hos många af våra prester i en skarp be: lysning. · Vid en arkeologisk . ex kursion i vestra Sverige förliden sommar uttryckte en 1ner än vanligt konstälskande pastor, som låtit rikt pryda sin kyrka med - olj etryck, för n1ig och rnina följeslagare sin · lika . este­ tiska sorr1 etiska harm, -öfver att man ännu i en gammal götisk kyrka som Malmö S:t Petri kunde bibehålla ett « ohyggligt rococo-altal'e )> . Att det under sådana förhållanden, oaktadt lagen i detta fall .är tillräckligt klar och tydlig, i allmänhet är allt annat än väl beställdt med den vård , som lemnas kyrkornas gamla inventarier i kyrkorna sj elfva, är ett alltför ofta konstateradt faktum, för att här behöfva närmare belysas. Ett specialfall kan j ag dock icke underlåta ·att fram­ hålla, nämligen den vanvård 1), för ·hvilken Kalmar domkyrkas dyrbara gamla textila skatter äro utsatta i en öppen tornkammare, där himme­ lens foglar dagligen göra sitt till, att åt de förut icke . ornerade delarna af messkrudar och antependier förläna en - ornering, hvars för tiden karak��ristiska konstsymbolik icke är svår att tyda; Aro fall som de här anförda dessvärre lika allmänna som sorg­ liga, är det å andra sidan så mycket mera glädj ande och , med den alhnänt rådan de uppfattningen i minne, förvånande att finna försan1lingar och pastorer, hvilka trots kyrkornas små tillgångar icke blott icke lyssnat till några sirensånger, vare sig de talat om guld eller om m useernas ljusa salar, utan gjort allt hva.d i deras för1någa stått, att för sina respektive helgedomar väl tillvarataga dessas gamla inventa­ ��er. Jag vill som .. exempel endast anföra Skanör och Falsterbo sam t Ostra Herrestad . Annu torde i färskt rninne bevaras den hallstarrig· het, jag skulle hellre vilja kalla den - rörande pietet, församlingsborna vi d tillbyggandet och resta.urerandet för några år sedan af denna gamla kyrka visade sina för öfrigt ingalunda af någon synnerligen ann1ärk­ ningsvärd skönhet utmärkta kyrkoenglar, hvarigenom dessa, trots alla estetiska, antiqvariska och rätt$liga åtgärder, kommit att åt kyrkan be­ varas som en erinran om, att hennes historia icke upphörde rned re­ formationens införan de. Att finna ett helt stift, Gotlands, där i all­ mänh et en n1önstergill ordning och ett pietetsfullt tillvaratagande och användande af kyrkornas gamla tillhörigh eter nun1era kan konstateras, är ett ännu mera glädjande faktum än de enstaka fall, som här och där kunna uppvisas. Jag har redan i det föregående n:ågot berört det officiella skydd, som genom lagstiftni ngen lemnas n1ot kyrkornas utplundring,· den må tänkas under den ena eller den andra fonnen. Medan den mot­ svarande lagstiftn ingen i Dan1nark förbjuder hvm·j e afhändan de af ·

·

som

1) Då detta skrefs i Mars 1 896, torde möjligen sedan dess de föreställningar, gjorts mot denna vanvård, ledt till önskade resultat.

77 kyrkornas äldre inventarier utan 1ninisterielt tillstårtd, heter det i § 1 0 af vår gällande Kongl . förordning om forntida minnesmärkens fredande och bevarande : finnes i kyrka, grafkor etc. riirligt gods, .rwm tjenar att bevara minnet af forntidens bruk och konstfärdighet och icke tillhöra en­ skild person eller slägt, t:åsom gam la skrudar, bilder, altartajlo?" etc. etc. må sådana i öfverensstämmelse med kyrkolagens stadgande i 27 kap. 6 § 1) 1:cke till enskilda personer, inhemska eller utländska samlingar ajlåtrts, utan att förut hafva varit K. M: t och Kronan hem bjudna, vid ansvar etc. Det torde ej vara svårt att finna, huru värdelös C'll bestämmelse som denna kan. blifva i en ti d med så uppdrifna pris på antiqvitete.r som vår och . i ett land, där de offentliga medel, so1n finnas att tillgå för deras för­ värfvan de, äro så relativt s1nå som här, om den också naturligt nog j många enskilda fall, dels på grund af okunnigbet om paragrafens verk­ liga i nnebörd , del s på grund af patriotiska känslor hos kyrkornas Inåls­ män, visat sig praktiskt verksam åtmi nstone tiU att öka statens bisto· riska samlingar i Stockbolrn. Vi vilja endast tänka oss ett sådant fall som det, att man i Ve­ sterås, för att skaffa penningar till domkyrkans restaurering, beslöte sig för att sälja kyrkans gan1la härliga af Sten Sture skänkta medeltidsaltare - och för den lutherska kulten kan det ju icke anses omistl igt. - Den su1nma, som för detsam ma utmnlands skulle kunna erhållas, är så stor, att det icke gerna kan vara tal mn, att svenska staten för altarets bevarande som statsegendom skulle betala sam ma pris. Om än dock i detta spe­ ciella fall något sådant kunde hända, skulle därigenom endast ett ex­ em pel vara gifvet, som med all säk erhet snart blefve följ dt af hundrade audra försök att från kronan utpressa lösesummor å äldre dyrbarare kyrkliga konstmobilier, och dessa försök skulle i första hand komma att gå ut öfver de talrika depositionerna i Statens Hi storiska museum , hvarvid man endast hade att välja ett af tvenne : betala eller afstå och därigenom åt antiqvitetshandeln prisgifva oersättliga skatter. - Knifsta­ altarets hembjudande för några år sedan ti ll staten och, då det begärda priset 1 000 kr. icke kunde betalas, dess återtagande från statens hist. museum , där det var deponeradt, visar, h vad so1n kan inträffa ; iniö­ sandet af den utmärkta kom1nunionkannan från samma kyrka för ett pris af 6000 kr. för att rädda henne åt landet, visar det samma ; ty, sådana som förhållandena för närvarande äro hos oss, lem nar lageu, sedan de strängare bestärr1n1elser, so m en gång på grund af . kyrkolagen kunnat tillämpas, blifvit annullerade genmn det olyckhga : utan att förut, församlingarna fullkomligt fria händer att, on1 kronan icke antar ett gjordt hembjudande, till enskilde personer, inhemska eller utländska samlingaT ajlåta röTligt gods, som tjenar att bevara minnet etc. De förbup för försäljning af kyrkliga antiq viteter, som understun­ dom och på grund af hemställans formulerande, utfärdats, torde endast få betraktas som en traditionell följ d af denna hemställan utan verklig rättsgrund. .Ett trotsande af desamma torde icke heller med nuvarande -

1) Finnes något rörligt gods kyrkan tillhörigt såsom guld, silfver, böcker,

bref etc.

eller något annat som till de urgamla tiders ihågkomru else tjenar, det skall i ngalunda till någon pri vat afiåtas, och om så<.bnt allareda vore sked t, skall vårt arkiv derom berättas, att det med egandens goda nöj e kan tillbakaskaffas.

-- 7 8 lagstiftning kunna medföra några följ der, så snart en hembj udan - blott förut blifvit gjord . Huru· nödvändig en förändring af l agen i öfver­ ensstäm melse 1ned den danska därför är, torde ligga i öppen d�ger. Af de . trenne former sälj a, skänka och deponera, under h vilka ett aflåtande kan ske, är det i synnerhet den sista, som valts i · vårt land till fromma för n1useerna och för närvar�nde til� otrolig skada för kyrkorna, på grund af det lättvindiga sätt, på hvilket u tplundringen därigen01n kunnat ske ; lättvindigt därför att nian på detta sätt ansett sig kunna kringgå den l�nga proceduren af ett föregående hembju­ dande til l staten. Man har j u icke afhän dt sig eganderätten, 1nan :bar endast öfverlemnat föremål en i ett förvar tills vidai·e. Kanske skall det dock komma en tid, och 1nå vi hoppas, att den kom mer snart, · då detta öfverlåtande visar sig hafva varit den lyckligaste · for1nen, i det den lemnar en möjlighet för konstföremålens återbördande -, icke för att efter därpå gj ord hembj udan försäljas, utan för att återi ntaga sina p latser i de ga1nla helgedom arna el ler i de nya. so1n efterträdt dessa . Det sker, när en återvaknad verk lig historisk känsla och en Yerkl ig pietet få göra sig gällande. För öfrigt är hela depositionssystemet, tilläm padt innan ännu ett hembjudande till staten skett, lagstri digt. §. 1 1 i för ut nämd a Kongl . Förordning påbj uder : d·yrkoherde och kyrkavärdar skola vid ansvar etc . tillse, att sådan kyrkans egendorn icke af vanvård förderfvas, och skall · åt dylika salcerr, der de icke mer för kyrkans bruk användas, �jenligt. jiJrv a ­ Tingsrum i kyrkan eller dess hus beredas, - i kyrka n eller dess h us mou icke i 1nuseerna, de må vara statens historiska, nordiska el ler något af de många provinsmuseerna. Och ännu mi ndre kan lagen til låta det förra, dess föreståndare ri ksantiq varien eller anti q vitetsakadetnien att meddela någon depositionsrätt åt de senare, då det Inuse u rn , ti ll hvars vårdare de äro satta, icke ens sj elf eger någon laglig rätt till motta­ gande af depositioner utöfver den, so 1n til lkommer hvar och en enskild , inhe1nsk eller utländsk san1ling, sedan formaliteten med hetnbjudandet till staten först blifvit iakttage n . Härmed får icke förvexlas det för­ hållandet att staten i regel öfverle1nnar si na konstantiq variska i nköp til l förvar i sitt historiska 1nuseum. Den abstrakta skönhet en gmnmal sin inre skrud · beröfvad helge­ dom ännu kan förete och som i sin arkitekton iska enkelhet ännu värmer kännaren och konsthistorikern, kan icke öfva samma verkan på den stora allmänheten, hos hvilken den estetiska nj utningen icke beror på mer eller mindre långt drifnå akter af reflektion, utan på den omedelbara, obestä1nbara känslan af stätnning och trefuad. O en sådan �reflig kyrka l är ett profanestetiskt omdöme,. som ?taliga gånger afgifvits 1 gamla väl vårdade helgedomar, där den ena tiden efter den _andra oqvald af en följ ande fått afsätta det för sig egendomliga. Det är ett utrop, som dagligen lj uder under de gamla trähvalfven i l{ulturhisto­ riska museets « Bosebo » 1) , ofta åtfölj dt af frågan -: huru har det varit möjligt att få församlingen att le1nna ifrån sig en sådan kyrka ? ty man kan naturligtvis icke gerna tänka . sig, att något sådant skett 1) Fig . 1

o.

7.

J(uUurhist. 11-feddel.

l h . l årg.

'

-

79

-

fullt frivilligt: och allra minst att hennes uppstallande på museet v�rit uteslutande en räddningshandling 1not det, so m redan oåterkalleligen var dömdt till undergång - ; därtill känner man ju eller tror sig känna m u seimännen alltför väl. Kyrkan är densam m a, 1nen ändock icke alldeles densamma ; förhållandet är närmast jämförligt med det att stämm a upp ett gam­ mal t instrument, som sjunkit i tonen, - den för öfrigt enda form för restaurering, som kan göra skäl för, hvad en sådan egentligen borde vara - en reparation endast, ett varsa1nt återförande till den tid då ny. bildningen upphörde, och det rena förfallet eller ännu värre antiqvi­ tetsförfalskningen inträdde, ett i förra fallet lika billigt smn verknings­ fullt medel . Jag sade, när nybildningen upphörde, därmed angifvande, att, när äfven vi i vår tid fortsätta att, där våra fäder slutat, gifva livad vi mäkta, utan att kasta ut eller korrigera deras verk, där kyrkan således fortfar att nybilda sig genom ti derna, och således en historia fortfaran de finnes, där existerar intet förfalL om också, h vad den enå tiden gifvit, står högre på skönhetens skala, än hvad som härflutit från den andra, eller den ena gifvit mera, den andra mindre - j a till och med om detta icke skulle vara annat än oljetryck och papperslindade ljuskronor, hvilkas ringa m otståndskraft mot tiden ju i alla fall endast kan gifva dem en rent efem erisk tillvaro. De tala åtminstone om ett förefintligt skönhetsbehof, so1n, när de en gång fallit sönder, säkerligen skall veta att finna bättre och fylligare uttryck. Icke fullt 4000 kr. har den gam la Bosebokyrkan, uppförd .af ett ti mm er, som ännu kan trotsa århundraden, i inköp, tran sport, återupp8täl lan d e och reparering kostat 1nuseet ; och h va d har Bosebo, en liten, fattig Smålandsförsamling 1ned ett halft tusen själar, med uppbjudande af alla sina krafter, m ed töm m ande af kyrkokassan , med anlitande af kollekt- och sta1nboksrätt fått i stället ? .En stor andetmn trälada n1ed ekmålad snickerifabriksinredning, n1onotona väggar, ett förgyldt al­ tarkors och tvenne symetriska rader af storrutiga lj usöppningar, nej lj ushaf -- för ett pris af 1 2000 kr. För en vanl ig förnuftig m enniska skulle ett sådant fall, om det vore ensamstående: förefalla som en akt af si nnesförvirring ; och tnånne det för öfrigt icke, oaktadt det kan konstateras icke vid en utan vid hu ndratals kyrkobyggen, också är det --- en hjernsj ukdom, som blifvit epiden1isk och på h vilken de före­ bådande sy1nptomen varit det pietistiska, estetiska öch vetenskapliga n�nsningsar betet. Jag sade de första sym ptomen, ty den enda eller ens afgörande orsaken till nybyggnadsepi demien har det naturligtvis icke varit ; men i den på detta . sätt väl beredda jordmånen har sedermera, tack vare den rastlösa sådd, som mnbesörjts af arkitekter och . . hyggningsmän, som sträfvat efter att få lägga i dagen sin större eller mindre förm åga särskildt i att tillgodogöra sig kyrkqrnas samlade medel, jordegare, som haft i ntresse af att sälja tomter, nitälskan de prester, so1n med sin embets­ förvaltning velat förbinda ett storverk, hvilket, 1nedelst inskriptionstatlan öfver hufvudingången, skall bära äfven deras namn till eftervedden och slutligen menigheten sj elf, hvilken icke funnit någon annan och . bättre användning för de växande kyrkokassorna, sj ukdomsfröet spirat upp, och tiden har i de nya rom aniska och götiska kyrkoschablonerna, -­

l

i

- 80 -

som vuxit höga på det gamla individuella, lefvande arbetets grund, fått skåda den mognande skörden -; måtte den, mn den också icke får upplefva att se den falla för lien , innan det blir försent, komma unclet­ fund med, huru sterila de svajande axen äro . Det bar väl icke så sällan särski ldt ute i bygderna höjts röster mot detta ovisa nybyggnadsnit. Nästan· hvarj e gång det varit fråga om att ersätta en gammal kyrka med en ny, har en större eller mindre minoritet däremot inlagt sin protest, någon gång fullfölj d i vederbör­ ligen ingifna klagomål , hvilka emellertid sällan ledt till åsyftadt resul­ tat. Och h varför ? Då protesterna, hufvu dsakligen framburna af kon- . servativt mot hvarje större penningentlägg misstänksamt småfolk, nä­ stan alltid gått ut från en uteslutande sparsamhetssynpunkt, som från motsidan lätt kunnat stäm plas såsom trångbröstad kultur- eller rent af religionsfientlighet, hafva dess skäl snart förstuminats inför det faktmn, att de erforderliga penningarna, för hvilka man ingen annan .använd­ ning hade1 funnos till erhållande af ett << värdigare » och rymligare tem­ pel. J u st de inre skäl, vi redan berört och till h vi lka vi i det följande återkomma, som, om de 1ned kraft betonats, kunnat väga ·något, de skäl, som mången oklart känt inom sig, men för att icke löpa risk att räknas som ignorant och efterblifven, aktat sig för att uttala, kom1no icke fram . När frågan så kommit till antiqvitetsakademien och kongl . m:jt, har akademien, som , utan att ega något stöd i första hand att falla tillbaka på, endast haft sin rent antiqvariska synpunkt att göra gäl­ lande, allt för ofta fått i högsta instansen utkämpa en tröst- och lönlös strid mot ett byggnadsraseri, som haft lika lätt att stämpla det här mötande motståndet, såsom ett ofruktbart, opraktiskt teoretiserande, där det ej rent af fått bära namn af kitslighet, som man stämplade det första såsom i gnorans eller kult och kulturfientlighet *). Det har för öfrigt visst icke varit alltid , antiqvitetsakademien eller ens kongl . m:jt fått kännedom o1n de kyrkaarkitektoniska förändringar som vidtagits, lika litet som om det jämna utrangeraodet af gamla kyrkliga inventarier. Ofta hafva ganska genomgripande restaurerings­ arbeten utförts, utan att någon som helst anm älan blifvit gjord ; och i de fall, då man nöjt sig med att bygga ny kyrka, utan att rifva den ga1nla, har denna, då man j u härvidlag icke egt någon skyldighet att notificera, bl ifvit ödekyrka, utan att akademien erhållit något åt­ minstone officielt 1neddelande därom. I de från arkitekturhistorisk synpunkt visst icke betydelselösa un­ dantagsfall, då gamla kyrkor på detta sätt eller genom antiqvitets­ akademiens och ri ksantiqvariens direkta ingripande räddats undan den ·

41) Enf'lamt under de fyra åren 1892-95 har tillstånd till rifning och ombygg­ nad af följa�de 21 kyrkor meddelats : i L�.nds stift : Asmundtorp, Bjereshög, Vest1·a

Sön na1·slöf, Oja, Bunkeflo,

Ve·rum, UllstO'I'P, Ost-ra G t·efvt'ej Göteborgs stift : Hat'Plinge,

Fässberg, Tt·ön ninge, Köinge j Skara stift : Brunn, Hasslösa , Lo n.g, Bjut·bäck j Linkö­ pings stift : Gt·en n a. , No'l''ra Solbet·ga j Vexiö stift : Bosebo j Vesterås stift : At·boga j Kalmar stift : Tu n a . Under samma tid hafva femtio församlingar erhållit til lstånd att

i större eller mindre grad restaurera , om- eller tillbygga sina kyrkor. Af dessa komma 14 på Et·kest iftet, 9 på Lunds stift, 5 på Wisby stift, 4 på h-\rardera Skara, Lin köp1:ngs och St1'engn äs stift, 3 på Veste1'ås stift, 2 p å Vexiö stift, . I på hvardera Kalm ar, Gätebo1'gs, Ka1'lstads och Hern ösands stift samt Stockh olms stad. Enligt upp­ gift lämnad af amanuensen i Kongl. Vitterh.-Akad. D:r A nton Blomberg.

- 81 -

akuta förstörelsen , bar räddningen dessvärre, då församlingarna, sedan en ny kyrkas uppförande 1nedgifvits, icke .längre ega någon underhålls­ skyldighet af den gamla, oftast ernåtts med det perspektiv, att det räd­ dade måste, i brist på nödiga underhållsmedel, prisgifvas åt den kro­ niska förstörelsen, fallandet i rui n . Risinge, Vomb, Vesterstad, Myresjö, Snåresta och många andra äro härpå sorgliga exempel . I ett och annat fall hafva visserligen förnuftsskälen kunnat göra sig gällande så att nybygg ­ nadsplanen fått vika för en mer eller miJ?..dre lyckad ombyggnad eller re ­ staurering, så t. ex . i det förut nämda O. Herrestad, där ritning till ny kyrka redan var fastställd, men, vid den genom mig på riksantiqvariens förordnande verkställda undersökningen af den gamla kyrkan, såväl hennes antiqvariska värde som lättheten att restaurera henne framhölls och sedermera af antiqvitetsakademien ytterligare underströks 1ned det resultat, att församlingen förlorade all lust att bygga nytt. Men i dessa fall, liksom i så många andra, där planen ur­ sprungligen enadst omfattat en restuarering, såsom förhållandet varit och i alhnänhet är m ed våra större kyrkor i städerna, hafva nya. svå­ righeter, ofta lika oöfvervhmeliga, upptornat sig i öfverintendents­ em betets elementära estetik In ed sin stenhårda stiluniformitet och kanske äfven någon gång enkla byggmästareförstånd. Minst af allt torde dock det klander vara förtj ent, som så ofta höres uttalas mot antiqvitetsakademien och riksantiqvarien öfver förn1enta trakasse­ rier mot församlingar, som önska ersätta sina garnla kyrkor med nya.. Skulle bärvidlag möjligen någonting bri sta, icke är det i tillmötesgående af församlinagrnas kraf på sj elfbestämningsrätt i dylika frågor, ett till­ mötE;}sgående, som för öfrigt i de flesta fall finner sin förklari ng däri, att frågan, såsom redan fra1nhållits när den dragits inför Kongl . M:jt, allt för ofta fått ett afgörande, som ingalunda öfverensstämt med dess vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademis afstyrkan, hvarföre det vore gan ska förlåtligt, om denna tröttnade på att mana till en varsam ­ bet, som så sällan lemnar resultat. Jag vill, såso1n redan i inledningen framhållits , under allt detta naturligtvis ingalunda påstå, att det icke 1nånga gånger funnits fullt ta� lande skäl för nybyggnad, beroenqe på kyrkornas bofällighet eller bri­ stan de utrymme för en starkt växande folknumrär men i allmänhet äro orsakerna andra och just de här ofvan framhållna . .F'rä1nst verkar härvid bopandet af penningar i kyrkokassorna , för hvilka säll an någon annan 1nera förnuftig användning 1nedgifves. Hade det för några år eda1J väckta förslaget om upphöraodet af kyrkation­ den gått igen01n och kassornas ökning därigenom begränsats, hade en dubbelvinst vari r vunnen . Men äfven som det nu är, skulle, om sinnena åter kunde vak na för hvad kyrklig konst är och betyder för höjandet af det kyrkliga och religiösa lifvet, i en fortsatt konstnärlig utsmyck­ ning af det inre en annan och bättre användning kunna gifvas dessa kassor, än att vara den drifvande orsaken till förstärandet af vår gamla medeltida arkitektur. Nu resonerar man inom sig så här -: När penningarna finnas i ka san , - när det följaktligen icke kostar försa1nlingens medlemmar någonting, är det ju alltid bra att få satt medlen i omlopp, i all synnerhet . när man på . detta enkla sätt · kan få tillfredsställa den honetta ambitionens kraf på en

-

82 -

kyrka, som är större och m ed sin spira går högre till väders än gran­ nens, och dessutom de, som vederbör, och måste förstå sådant, prest och byggn1ästare framställa gerningen såsom en religiös och estetisk pligt. - Och så får man sig ett stort, högt, lj ust och gladt tempel, hvilket gör närmaste grannförsamling grön af förargelse, innan också den hun­ nit i samma Moloksgap kasta sin kyrkas sparade medel och nedrifva den lilla helgedom, som så länge bundit nutid och forntid samman. I viss mån kan j u , på grunder, som jag förut framställt, äfven en sådan gerning ega en grad af berättigande eller åtm instone sin förkla­ ring . Beröfvad sitt i nnehåll, de epitafier och kransar, genom hvil ka bon för generationer blifvit ett mausoleurn, en mötesplats med fädernas andar, sina skulpturer och sina målningar och m ed ett kallt skärande ljus ur stora nyuppbrutna fönster öfver all denna döda tomhet, hade hon j ust icke mycket qvar, som kunde värma hjertat och inför dess dmnstol föra hennes talan: när den nya tiden trängde på 1ned bra­ skande kraf på nytt. Men med hvilka små grepp i kyrkans ka ssa, hvilken dock i regel ingalunda förslår att åstadkom ma något verkligen godt nytt, skulle man ej kunnat åt den gamla helgedomen återgifva hennes gamla skönhet och därigenom åter fått de känslor att vibrera, som endast �iden, en lång tid med all sin skiftande innebörd förmår sätta i rörelse. Men de nya kyrkorna då ? Ack, de stå snart så sorg­ ligt tom ma ; m an har alldeles nog af att gå och betrakta dem utanpå eller ännu bättre skåda dem på afstånd, se dem från sin egen gård, och tacka Gud för att de icke stå hvarken på höjd eller längd efter grannförsamlingarnas. Och där inne ? ja, där ljuder ur en « romansk » eller «götisk » predikstol utöfver de långa, tomma, ekmålade bänkra­ derna prestens röst såsom ett eko från en kulturform, som dräper sig sjelf, och kallar till minne hos honom och kanske också hos de få ståndaktige den tid, då de trånga tulpanmålade bänkarna i det gamla templet endast med m öda rymde åhörarna. Att nedskrifva den långa rade n på ga1nla kyrkor, som på detta sätt under de sista tj ugofem åren, allt sedan vår fornminneskärlek och vårt konstförstånd slogo ut i fullt blo m , utan spår till rimligt skäl fått skatta åt förgängelsen, vore att lägga en dubbelsida till det svenska slöseriets historia, talande om , huru vi förstört, hvad som borde beva­ rats och huru vi skaffat, hvad som icke behöfde skaffas . Det ligger emellerti d för hvar och en, som endast vill kasta blicken ut öfver sin närmaste omnej d , så nära till hands att där läsa några rader af d enna sida, att jag här torde kunna inskränka mig till framhäfvandet af nå­ gra enskilda fall ur mi n egen närmaste erfarenhet från det skånska stiftet, hvilka ännu ega nyhetens intresse. Jag endast nämner den lilla kyrkan i .Arie, hvilken, utan spår till bofällighet och fullt tillräcklig för försan1lingens behof, till trots af akadmniens afstyrkande, fick för ett par år sedan lerona plats för en ny. Samtidigt hänned begärde Bunkeflo församling vid Malmö till­ stånd att ri fva och bygga nytt. Anexförsamlingen Hyllie, represen­ terande ett af de fall , där ett verkligt behof kräfd e . nybyggnad, had e kort förut fått sig en ny kyrka, hvars höga spira var ett ständigt hån mot moderförsamlingen. Denna egde 60,000 kr. i sin kyrkokassa ; och det skulle icke finnas arkitekter och byggmästare, om en sådan summa ·

- 83

Fig.

11.

�

B u n k eflo kyrka.

f-

.

-

- - - -·

r-

·- - - - - - - -

.....

� - - --;�,- - -,

l

\

\l

l

l

r

Il

\l

;

',

'

'

"

'

Il

l

)

\t

l

/

l

, ,\

l

l

' l l ' \

_

' l

_ _

l .

.l .:J

t l

.l

l -L J ( _r - - - - - - - _

Fig. 1 2 .

\

il

Il / l 1/ \ l_ IL - - - - AL

�

\

'l

f\

'

l

l

Bunkeflo kyrka� plan .

l

- 84 finge ligga oupptäckt. � å fick m an sig naturligtvis en ritning, som kunde an stå en moderförsamling. På grund af den gj orda anhållan om fastställande af d e nna ritni ng till ny kyrka och i sa1n band därmed om til lstånd till rifning af den gam l a erhöll jag ri ksantiqvariens förord­ nande att undersöka den na. Förbi sed d af Brunius 1 hans Skånes konsth istoria, visade hon sig icke dess mindre såväl genom si na ansen liga proportioner smn genom sin intressanta byggnadshistoria och den tota l verkan hon såsom ren arki ­ tektonisk produkt åstadkom , vara ett af provinsen värdeful laste konst­ minnen . Af den äldsta romanska kyrkan återstod endast det gatnla skep­ pet med tvenne korsh val f. I dess vestra gafvel röste, som n u bil dade ena m u ren ti ll tornet, fanns än n u i behåll en a f en kolon n med tär­ n ingsk a pi tä l och bas med kyddsblad tud elad lj usöppning. Under den yngre m edeltiden hade kyrkan samti digt erhållit torn samt tvenne d et gamla skeppet begränsand e sido kepp h vi l ka utd ragna i j ätnnbredd Troligen med tornet bär vi sade tvenne . må h välf la kapellkamrar. ännu något senare hade i stäl l et för d et gam la ro manska k oret med dithörande absis komm i t en utvi dgni ng af h ufvudskeppet m ed tvenne korsb valf , h vartill slöt sig ett nytt q vadrati s k t kor me d rak al tarvägg. Jag kunde på grund af under ökni ngen afslu ta min rapport til l Vitterh .-, Hi st.- och A ntiq v . - Akad . m e d följande sl utom dö1ne : « Kyrkan lemnar 1ned sina b etyd liga proportioner, si na . trap pgaflar. sträfpelare och spetsbågsnischer ett synnerl igen til l talande yttre, so1n em ellertid vi da öfverträffa af det i n re perspek tivet. De höga och l ätta hvalfven , d e n r i k a pilasterbildningen, sido keppen m ed sina til1 stötande kapell , de väl utförda och under kalkr.appn inge n bibehåll n a hvalf- och vägg­ Inål n ingarna visa för en lan dtkyrka lika säll synta 01n i ntressanta d e ­ talj er » . « Då härtil l k o m m er att kyrkan befinner si g i bästa skick, att hon ge nom til lbyggn ad af ett tvärs kepp 1) kan erhålla det ökade ut­ rymine 1nan behöfver, vore d et särdeles att beklaga , om ti llåtelse til l rifning af denna, en af kåne vackraste 1nedeltida kyrkobyggnader eller en för radi k al re taurering och ti ll byggnad af densam1na med­ gåfves » . - Men icke b J o tt det sen are utan äfven aet förra har med­ gi fvits, trots alla förnuftsskäl , trots riksantiqva riens och antiq vitetsak a­ den1iens lifliga afstyrkan . I detta nu ligga mural'ne af det gamla Bunkeflo (Fig. l l o. 1 2) kullvräkta af den 1noderna van dalisn1ens bräcka . Bunkeflo kyrkas förstörande är ett af de beklagligaste fal len af denna vandal ism, ett sådant, efter hvil ket man nästan kän n er ·ig frestad att up pgifva striden . H yad tj enar d et l ängre ti l l att spj erna emot en flod, o m i alla fal l ohej dad skall bortspola allt - bättre och sämre , all t som mot vår egen andeto m m a tid står med förebråelsens alvarsord i sin stenpredjkan ? - Ti l l sidan af Bunkeflo h i n na en dast få af vårt l ands gamla landtkyrkor - och i intressant b .\ ggnadshi storia öfverträffades hon kanske af i nge n . M en bräckan går vidare ; hon vet af i ngen rast och ro , så l änge än n u e n kyrkokassa fi ns att tö mma och e n arki tek t att ri ta. Snart skall As,

1) Ald rig har det varit lättare än här att ge nom en tillbyggnad, hvarigenom allt det _gam la lemnades oskadadt, vinna ökadt och tillräck ligt utrym me ; en blick på jig. 12 torde bäst visa d etta.

- 85

muntorps; stiftets rikaste landtkyrka, un�.erminerad af samma guldflod rmnla ; därpå. följer KJejlinge, Nöbbelöj, Ostra Grefvie, Fuglie och så vi­

dare i svindlande följd tills guldfloden en gäng, då tyvärr redan den värsta skadan är skedd, k anske blir indäm d och tvingad in i andra kana­ ler, där den kan verka befruktande och lifgifvande i stället för förstörande. Det är en vederk vickelse att u nder en tröttsarn ökenvandring finna en om också aldrig så liten oas -; och i den öken vi här med hvarandra genomvandra äro oaserna både små och sällsynta. När kulturhistoriska museet i och för genomförandet af den ur det san1ma utgångna planen på ett friluftsmu seun1, so m i en efter til l­ gångarna och de lokala rnöjligheterua begrän ad ran1 k unde . lernna en sa�nlad bi ld och icke blott lösryckta srnådetalj er af vårt lands odlings­ h istoria år 1 889 bl. a. sökte efter en lämplig representant för den and­ liga odlingen , en Jödsdömd öfveråriug, som därigenorn kunde räddas till lif och helsa, rik tade ' dess blickar på Granhults lilla träkyrka i Småland. Hon var en ödekyrka - så berättad es det -, i hvilken ingen kyrklig handling förrättats på GO år, och lutade mot si tt fall . I och för öfverenskornmande mn viikoren för ett öfverlåtande af kyrkoruinen uppreste jag dörför till ort och s tälle ; men h vad j ag fann var icke någon ruin. utan en liten mnsorgsfullt vård act och af den lilla fattiga församlingen son1 en klenod räknad helgedorn - för öfrigt en i all sin ringh et äkta perla af svensk medeltida träbyggnads­ konst . Och dock hade församlingen ända sedan 1 837 varit hänvisad ti ll den nya närbelägna för Granhult ouh IDoderförsamlingen Nottebäck gem ensam t uppförda kyrkan, och under den långa tid, so1n förflutit sedan dess, h ade hon ända sedan 1 846 vari t vid straffpåföljd stängd för h varj e gudstj enstlig hand ling. N u hade det emellertid efter ständigt till kongl . maj : t återkon? m.a nde skrifvelser och böner och sedan försam­ lingen styrkt, att kyrkan under den långa tiden väl häfdats och be­ funne sig i fullgodt skick, lyckats att få förbudet u pphäfdt och kyrkan åter öppnad för gudstj enst visserligen icke längre så o m ett åliggand e u tan en rä ttighet för församli ngens presterskap . Det skulle ju under dylika förbållanden varit ett helgerån att vidare yrka på en försäljni ng ; och för öfrigt skul le ett sådant yrkande blifvit skäligen fruktlöst. « I nte för 1 0, 000 kr. , om det bj ödes ; fattiga ä vi, rnen så fattiga ä vi ändå · inte, att vi behöfva rifva ned och sälja vår Guds hus » : var det besked jag fick af en ga m n1al odalman på platsen ; och dock gällde det. icke bär ett förstörande. - Jag skulle önska att det svaret såsom en skyddsformel kunde inristas om också icke på de gaml a kyrkorna sj elfva , så i deras målsmäns hj ertan ; ned­ brytandets dagar sk ulle då snart vara räknade. · Jag vil l härmed lem na den radikala ombyggnaden, den som icke lernnar sten på sten, och öfvergå till den and ra formen , den som nöj er sig med att göra « gambla hus ännu gamblare » och gammal stil ännu stilrenare, den som under den skyddande förkläd naden i ordet restau­ rering förstört våra yppersta arkitektoniska minnesmärken . Det är här ej längre frågan om några små bygdehelgedomar, hvil­ kas nedrifvande och oro byggande eller « restaurerande » är en uteslutande kommunal angelägenhet, med på sin höj d det offentliga understöd, som

- 86 e n a l l m ä n koll k t i ri kets k. rkor och b e v i l j a d . tan1boksrätt k u n na lemna ; < let är våra stift och öfriga stadskyrkor frågan gäl l e r , h e l ­ gedonlar, som , n ä r icke de egn a m ed le n l ängre räeka ti l l nydanings-

Fig. 13.

psal a dom kyrka

åd an hon �Intlig n blef.

verket, k u nn a göra anspråk på s ta ts k as s a n 1nellan komst . Och dessa anspråk bafva 1ned eu fri kostighet. so 1n varit värd en bä t t r e sak, a f

- 87

rj ksdagen god�änts. �len å ega vi nu .också i stället för Absalons gamla dom i Lund, hviJ ken för · öfrigt u t esluta n d e s j e lf bekostat sin omgestaltni ng, den und er ti d e rna till ett n1äktigt histori skt minnes­ märke . uppvuxna d-o n1kyrkan i _ Upsala, Skara och Linköpings-domerna med s. in långa byggnadshi.s toria . .....- ; vid den senare räckte me d len de.s sbättre endast till ett torn_ fyra nya Zettervallska domkyrkor re presenterande; höjdpunkten af vensk kyrkobyggnadskonst i 19: de århun dradet., . och , då sy s t em e t ser ut att kunn� lefva ännu en tid , torde! , de t icke sl å fel, att äfven det 20 :de århund radet får se några senfödda barn af denna, . om den icke vore så � dyrbar och · föröd ande, .•

_

-

Fig. 1 4 .

' Upsala dom kyrk a sårlan hon en gång varit. . .

�

.

, ga nska i ntressanta tidsfö rete lse. Vesterås, Strengnäs och Visby dom­ kyrkor äro sopi bekaT?t starkt hotad e . Kalmar domkyrka undgår säkerHgen icke sin _knpo.l och Vexiö får med all visshet snart skåda en ny re�tauration , som ännu mer än den Bruniuska förrycker det historiska sa1nmanhanget i hennes utveckling. . Af mindre restaureri ngsarbeten vill jag endast nämna Malmö St. Petri, som fått sin kupolhufva ersatt med en tung skyskrapande spira utan ri mliga förhållanden ti l l tornrnurarnas höjd, flankerad af de i vår

- 8R -

nygotik så stereotypa gaflarna, här för omvexli ngs skull utan väktare­ tureller i hörnen , S:t Jakobs i Stockholm, som slapp undan med en skärseld i stället för det eldens Gehenna, som var äfven henne till · ä1nnad och Vadstf:na klosterkyrka, åt h vi lken man som bäst är i färd n1ed « att återgifva en gam mal skönhet » , som hon aldrig egt. Kri­ stianstads kyrka, hvars inre restaurering i det hela taget torde få be­ traktas såscm lyckad, i det att den inskränkt sig till det minsta möj liga, har däremot fått sitt yttre illa åtgånget genom grafstenarnas uppre. sande mot kyrkans vackra sokel, son1 därigenom, särskildt hvad gaf­ velväggarna angår, blifvit vanstäld ; -- frånsed t att grafstenarna, de flesta · -af lös kalksten , geno1n att flyttas ut i väder och vind , hotas af en för­ störing mycket snab bare än den de voro utsatta för på sina ga1nla platser i kyrkans golf. Men det må vara nog af exempel ; jag vill i stället underkasta sjelfva den ohistoriska schematism, som ligger till grund för det hela, en något närmare granskning utöfver hvad redan i inledningen lemnats. Man har vid dessa restaureringar utgått från alldeles sam 1na grundsats) som är den naturliga, när det gäller nybyggnad , då man nämligen såsom i vår tid icke sjelf har någonting originellt att gifva., att byggnaden skall representera en bestäm d stil och tid . Men h vad är då stil ? Intet annat än hvad vi sjelfva ur en gången tidsperiods mångfald och sam1nanhang destil lera fran1 såsom den skarpa essens, af hvilken äfven våra i det fallet mycket känslosvaga nerver ku nna atrofieras. Det blir således i första rummet en prod ukt af oss sj elfva och vår egen tids fönnåga eller rättare sagdt - ofönnåga att se och uppfatta , så snart vi icke, hvilket af två onda ting är det afgjordt bästa, rent imitera de gamla förebil derna ; och det märks därvid också snart, huru långt våra tidsföreställningar ligga fjärran från det för­ flutna . Det ängsligt schematiska träd er i stället för, hvad det obundna, pulserande, ur sig sjelf ösan de lifvet en gång kunde gifva, just därför att det icke behöfde frukta att brvta mot en stil -, som ännu icke fanns. Men häri kan emellertid i viss m ån ligga en tröst vid tanken på hela den stilistiska olycka, som våra autiqvitetsförfalskade kyrkor elj est skulle vara, ty det komm er nog en ny tid så tillräckligt aflägsen från vår egen och så pass skarpsynt, att den m ed lättbet kan skilj a falskt från äkta. Skulle vi också icke kollllli a att stå högt till boks hos densam ma, vare sig på grund af vår känslighet, vår originalitet, vårt sj elfförtroende eller vår sjelfförnekelse� skall den kanske änd ock egna oss ett medlid� samhetens tack, därför att vårt cement ej var sandsten , och vår sand­ sten och tegel var slipad och blankpolerad , att våra grotesker så full­ ständigt saknade hvarje goteskkaraktär och vår arkaism all naivitet, att det ej blef den allt för svårt att rensa agnarna från hvetet. Hvad den tiden skall le ett stort leende öfver vår stilriktighet, så naiv i allt sitt kritiska reflekterande, att den icke ens räknat för rof att ersätta reformationens predikstolar och bänkinred ning - reformationen, som först förde dem in i kyrkorna -- med en romansk och götisk in­ redning, som för sig saknar hvarje annat spår af berättigande än det ur den stilistiska skolans vanli ga resonnem aug hemtade : o1n den tiden känt något sådant som predikstolar och bänkinredning, så skulle de v

'

- 89 däron1 veta icke en. våra arkitekter något varit sådana , å nej utan så skulle de ku nnat vara sådana, on1 nämligen m edeltidens konst­ n ärer tänkt och reflekterat så som våra arkitekter. Men för vår egen tid . den tid som ansträngt alla sina krafter på dessa välmenade « restaureri ngar » och <!en närmast komm ande, som på grund af dessa uppoffringar ej h ar något mer att gifva, för att åter fjärma desa1nma, skola de i otid födda konstfostren , efter hand som upp­ fattningen af den skada, som genom dem skett, hinner tränga igenom, blifva till verkliga sorgebarn . Generation efter generation får nog gå och beskåda den såsmn etikettbild på Gahns aseptin visserligen ganska anslående nya kyrkan i Upsala (Fig. 1 3) , innan den qvasifranska cem entgotiken, såvida den icke sDart nog, af ren inneboende blygsel, skulle falla af, blir knackad bort och den historiska återställelse, son1 en gång var beramad, med ett upp­ offrande af en eller annan ny million kan genomföras, då säkerligen också det gamla « ohyggliga rococoaltaret » , för att begagna prestens ord om altaret i Malmö St. Petri , får vandra til lbaka från nordiska museet och det nya stilistiska rnaschverket vand ra dit i stället. Med U p sala rann måttet öfver ; och få torde väl redan n u de vara, som icke skulle önska till baka till och n1ed de gamla förkättrade torn­ hättorna och de nedtryckta Rträfbågarna, hvilka åtm instone inneburo möjligheten af ett återgående, till hvad kyrkan till sitt yttre var före branden 1 702, en härlig sam tnansmältning af baltisk gotik och renässans. (Fig. 1 4). Det låter underligt, när till och med ur öfverinteudentsembetet, oaktadt kyrkan , sådan hon nu är, ju åtminstone skulle stå som en n1ogen frukt af dess högt. skattade stilistiska restaureringsprincip, e n röst, arkitekten Gustaf Lindgrens, kan i arbetet Svenska kyrkor, uttala : « Hvad man nu känner inför Upsala domen är icke så lätt att göra sig reda fiJ"r ; ty det låter sig ej fö'rneka, att den i det yttre eger qvar allt för litet af sin medeltida karaktär » . Ja i sanning allt för litet ; ty sjelfva den « restaurerings » ·princip, på hvilken den stilistiska sko lan bygger, ett · omgestaltande i en viss tidsanda, ett « återställande » af byggnaden så, som hon enligt arkitek tens uppfattning n1öj ligeu kunnat blifva om bon näm ligen stått färdigbygd några år, sedan hon påbörjats och för öfrigt då byggts så, son1 restaurationsarkitekten tän kt sig det nu, är i sig sj elf så godtycklig och därigenmn också, såsom j ag redan förut framhållit, fri från h varje möjlighet att kunna ens återgifva ti­ dens all mäu na andliga karaktär. · Ofvanpå Upsala dom kyrka kan jag fatta mig tämligen kort om de andra. Hvad Lunds och Skara beträffar hafva de visserligen det företrädet · att vara återuppförda med användande af äkta material, men de äro därmed också för tider fastslagna såsom prof på, hurn m an restaurerade i 1 9:de århu ndradet. Helga Zettervall, byggmästare - såsom det står på Luuda.dom ens fasad - är härför tillräckligt be­ tecknande . När man ser de gam la teckningarna af Lundadomen med sina sträfvor, sin tinnkrönta absis och h vad elj est tidern a fogat sam­ rnan till ett h istoriskt helt, hvilket icke rninst i tornen lemnade alldeles tillräckllig ledning för ett varsamt, verkligt restaureringsarbete, känner men en bitter saknad, som icke försvinner, när rnan stiger in i kyrkan och skådar de rom anska bänkraderna och det nya romanska som

- �o -

cem ent v e rk a n d e s l ätp utsa d e altaret med sina intetsägande bilder, men hvilka man fö r en stun d glö m mer framför korstolarnas h ä r liga sni d verk och de gam la portalernas fanta j ri k a gro tes k e r, kryptans grafstena,r och skiftande kolo n nformer samt sagans gam le förstenade kyrkabyggare

Finn 1 ) . Sedd

såsom e n rent modern kyrko byggnad ä r kanske Skara-do men e n af de bättre, oaktadt äfven här sa1nma fantasi ens fattigdo m , so m förut mött os s, går igen, särskildt hvad den stereotypa, förut i Li n k ö ­ Såsom gam­ ping och Upsala utbildade, tor n anord ningen beträffar. n1alt h istorikt minnesmärke ex isterar h o n emellertid efter denna restau­ reri ng, åtm i n sto ne til l sitt yttre k nappa s t mera. Ej ens Cronstedts fasad (fig. 1 0) på södra tvärskeppet, en liten äkta perla ur den rressinska skolans skattkamrr1are , kunde fi n n a nåd för den stränge sti litlten i öf­ verintendentsembetet. Den m åste bort, för a tt , såsom d e t ti l l en b örj a n til l tröst för de s vaga hette, upp:3ät.tas någon annan stades, där d e n bä tt r e p as s a d e . Och dock hade intet varit lättare än att i n ko m ­ ponera densan1ma i d e n södra korsarmstnuren ge n 01n att l åta den so m ett l ägre fäl t skj u ta något fra1n u r dess ga fvel ; men en s å d a n ha n d l i n g af pietet m ot ett af rococons häst bevarade byggnad smi nne n i vå rt land skulle j u v a ri t ett a l l t för svårt förräd eri mot den rom anska ö t'ver­ gångs.stil , o1n h vars 1nan i festeri n g i Skarndom ens yttre m an viste l i tet e l l e r inte t, för at t i c k e vara e n styggel s e fö r det sti l i stiska lägret. s o ni eg• k m r. kteu ; och så fi c k äfven den Cronsted tsk a ga flen , so m !=:å m y c k et an nat, falla i svi l l ror. Hvar gång pressen mäler on1 en ny kyrka, so1n d ö m ts till restau­ re ri n ge n s eller fö r i n t el s e n s Gehenna, är det tven ne känslor, som 1nåste t ränga sig fram hos d e n . hvar h istoriska sin ne och pietetskänsla icke ännu somnat in, el ler, om så sk ulle varit fal let, åter vakn at upp en s o r gsen u ndran öfver den forn1ninnes kärlek , som i a l l välm e n ing s läp a r bränsle t i l l det bål, där dess egna 1nest ä lskade b a rn skola brän nas , och häpen het öfver det <.lj erfva 1nod , som medvetet v åga r sätta fack l n.u ti ll detta bål . På v a n l iga m enniskor skulle nog till slut det tu nga ·an­ � var1 so1n ett så dant våldförande drar med sig, hejd a den sträckta ar­ Inen ; bl ott i cke på a r k itek t e rn a. Jag v j l l för öfrigt om den1 i n gal u n d a -­

' ) I sin afhandling om helgondagarna fortsätter direktör B. Olsen j ätten Fi n ns med Laurentiidagen nära förk nippade saga sålunda : 'Deres k roppe stå der endnu grå og grimme og de have krystet pillerne i over 700 år. Finn er vel sat i sten , men han går om i vore dage ved höj lys dag og har aldrig opgivet at få domkirker lagt öde, men han har fulgt med tiden og indset, at det går ikke på de gaml e methoder. Han er ikke mere af de arrig­ trolle, som sloge med stene efter kirker eller ruskede dem omkuld og går derfor ikke k lädt i grå sidkofte, men som gentleman med mangefarvet roset i knaphullet. Han er professor, oberhofbauratb , öfverbygningsintendant, alt efter det land, han . forskönner· tned sin virksomhed. Han vover i k k e mere sit lif ved at lade kirker ram le over sig, men lever höjt af, at de bli ve stående. Nu ödelägger han gudshuse ved at restanre dem. Han er beskeden og k räver ikke umuligbeder, såsom sol og måne, men er nöjet med et brystfuld af stierner. Skönt troll går ban i k k e af Yejen for kors. .Finn er i k ke mere udelukkende kirkelig arkitekttroll ; han give1· sig også af med andet bygge, men det kommer altsam men til at se ens ud. Han byger rnusic-holls, ölhuse, restaurationer og kafeer i k irkestil med söjler, hvälvinger og glasrnalede ruder og han restaurerer romanske dom kirker i den prynteligste r e:::; taurati oussti l . De förste ere dog l a u gt böj tidel i gere, end de ::;idste » .

- 91 tän ka el ler säga annat än godt. om de endast läte bli att bygga - på bekostnad af våra ga1nla m innesmärke n och l äte b l i att ständigt hetsa med n ya proj ekt, hvilka taga sig så in nerligen b ra ut på ritbräd et och därför också så lätt förv rida svaga h j ernor. Det är väl sant, att äfven ark i tekterna skola lefva ; 1nen om vi efter all t, hvad de u nder de sista åren i nedri fning och restaurerings­ väg åstadkommit, ställ des i det nöd vändiga valet m ellan en gam mal hotad helged01n och en arki tekt, vore det visserligen .förlåtligt, o m vårt korsfäst icke längre k o m att gäl la d en förra. Skulle v i bärige ­ n o m möj ligen få en dål ig arkitekt m i nd re och en d uglig byggm ästare eller m u ra re 1ner, gj orde vi sserl igen den fosterländska k onsten d ärpå i cke någon förl ust . Ingen torde för öfrigt i al lmän het sedt vara min ­ d re egnad än j u st en arki tekt att leda en restaurering. Ett arbete , hvars första vilkor är, att den som utför d et, glö1nmer sig sj elf och försvinner i sin . . u ppgift , passar öf' erhnfv udtaget föga för en k o n stnär i våra dagar. Ofverprodukti onen på arkitekter är för öfrigt i hela Europa så stor, att e n snar redukti on vore högeligen önskl ig. Under i nga förhål l anden torde det emell erti d få anses såsom e n menni skokär­ l ekens p ligt att _för deras ex i stens skall l ägga ett lands k onst- och k u l ­ t-n rhistoria ö d e . -

D e n fra mstäl lni ng jag här gjort af den förstörelse, s o m u n der de si sta åren d rabbat så många och smn fortfarande h otande h änger öfver änn u flera af våra gan1 la kyrkliga m i nnesrnärken , är m örk , det kan ej n ekas och kommer säk erligen att förefall a m å ngen allt för mörk . Men vore icke så förhål l andet, hade denna fram stäl l ni ng h e l l or i c k e be höft göras . Had e det redan trängt ti l l räck ligt dj upt i n i fol k m e o v e t a n d e t att vi vari t och ännu äro i n ne på en väg, som i c ke är gort. sk ulle den reak ti o n , som förr eller senare mås te kmnma. i cke l ä nge låta vän ta på sig. Intet, som kan påskynda rtensa1nn1a, får uneled åtas ; dithän syftar äfven detta lilla i nl ägg. H v i l a också sk u lo och 1nörker j ämt och tungt öfver den närvRran d e ti den och spåra Yi än n u al lt för ofta deras gärni ngar i densR m m a, är det dock i ngal unda skäl att 1nisströsta fö r framti den . Änn n finnes mycket att skydda, mycket att varsamt återställa, frånsedt al l ny c emen t att knacka bort, de många nya spi rorna att rifva ned och de roman ska och göti ska pre d i kstolarna att bära ut. Då frågan om ökadt skydo åt våra kyrkliga fo rnlem n i ngar di­ skuterad es på Svenska Forn min nesföre n i ngens all m änna Inöte i Li n­ köping 1 8 8 7 , s tann a rl e 1nan vicl ett l'ra1nbäfvande af u pp lysni ngsar­ betets betyde lse för ändamål ets ' in n a n d e . De tio år om gått, sedan detta, speci elt u n der form af en k:n·k ligt a n t i q v ari sk h an dboks spri­ dande, reko m m e n derade 1ned el an sågs k u n n a göra ti l l fyl lest, hafva n1er än n og visat dess otil l räck l i gh et. Jag vi l l därtör ti ll slut frainbålla några nya rnedeL delvi · högs t nödiga, 0 1n vi . i n nan det lidit för l ångt, skola komma ut u r det när­ varandEJ oefterättl igbetsti l1 ståndet. Det förtsa, hvil ket gäller. hvad lagen k al l ar- 'rÖTiir�t go ils, som tjena·r att hevara minnet af forntidens bruk och konstfärdighet, etc . , skulle ,

.

- 92 -

vara en ändring i § 1 0 af kongl . förordningen om forntida rninnes­ märken, h varigen01n dess senare del i stället för det gamla : « utan att förut hafva varit kongl. maj: t o. kronan hembjudna etc . » erhöll e följande lydelse : « utan kongl . maj:ts medgifvande » . Det andra vore, att prestkandidaterna, på hvilka, när de en gån g kom1na ut i försa1nlingarn a, det största ansvaret hvilar, vid universi ­ tetet erhölle behöfiig und ervisning i kyrklig konst och konstsymbolik ; ty sådant förhållandet nu är, är det ornöjligt att i allmänhet af dem för utsätta vare sig något större intresse för eller begrepp om v;;trdet af de kyrkor och kyrkliga n1obilier, till hvilkas närmaste väktare de äro satta . Det tredje och vigtigaste vore kyrkokassornas i ndragande till sta­ ten eller sanunanslående till stiftsbyggnadskassor under vård af donl­ Kapitel och stiftsdelegerade satnt kyrkationdens ingående i dessa, med undantag för hvad som erfordrades för kyrkornas löpan de utgifter. Det kan kanske för öfrigt komma en dag, då d et för kyrkan äfven af andra skäl vore fördelaktigt att ega dylika redan organiserade stifts­ kassor. Det fjärde vore! att det, då det är mnöjligt fordra, att riksanti­ qvarien med sin omfattande embetsverksa1nhet skall kunna förena e n verkligt effektiv kyrkainspektion i ett land så vidsträckt smn vårt, arr­ stäides stiftsintendenter på stifts kassornas bekostnad, hvilka hade att noga vaka öfver vården af kyrkorna och deras i n ventarier samt där­ öfver inkom1na med årliga berättelser til l stiftsstyrelsen samt Vitterh.-, hist. - o . antiqvitetsakademien. Utom dessa direkta n1e<lel skulle den yttersta sparsamhet från riksdagens sida, när det gäller anslag för · s. k . kyrkorestaureringar, väsentligen bidraga att skydda våra ännu icke bortrestaurerade större helgedomar. Om dessa medel, hvilka ega den fördelen att icke 1nedföra några kostnader� komme til l använd ning vågar j ag tro, att nybyggnadsepede­ mien snart nog skulle lägga sig, kyrkorna befriade från frestande anbud, få behålla sina minnesskatter, depositionerna börj a sin återvandring och · kanske därmed en ny dag bräcka, då ten1 pl en �ter kunde kom m a att fyl la den i ngalunda 1ninsta af sina k ulturuppgifter, att h var och en i sin stad vara en skola för väckande af historiskt sinne och ett skönhetskraf, som ej nöj er sig med stilistens, snickerifabri ­ kens, galvanisörens och plankstrykarens schabloner. när det gäller att skaffa uttryck för,hvad hj ertat känner i Herrans förgårdar. G. J : s o n Karl i n .