U LTU RE o
EN ARSBOK
193 9
KULTUREN EN
ARSBO K TILL
MEDLEMMAHNA AV K ULTUHHISTOHISKA FOH E N INGEN
FOH
SODHA SVEHIGE
I 9 3 9
DENNA BOK OCH
Al1 HEDIGEHAD A V SVEN T. 1\.JELLilEHG
THYCRT
I
EN UPPLAGA
AV
8,100 E XE M I'LAH
I
GHAVYHMANEH HOS 1-IA I\At\ OHLSSONS BOI\TJIYCJ\Ef\1 LUND.
l{LICI-IEEHNA
Ano FHAN A.-13. MALMO
GHAFISRA ANSTALT OCH PAPPEHET FHAN F!NilHUKEN, STOCIUIOLM.
LUND
1940
GEOilG J:SON 1\AHLIN Kulturbistoriska museets skapare. 7
GEORG J:SON KARLIN MINNESORD SVERIGE
VID
KULTURHISTORISI\A
AHSMOTE DEN
FOHENINGENS
FOR
SODRA
28 JUNI 1939
Av SVEN T. J(JELLBERG
K
Detta
ulturhistoriska
museets
skapare,
en
av
sliftarna
av
Kulturhistoriska I'Oreningen och dcss m{wgarige sekre terare, G EOHG J :SON KAnLIN, saknas i dag i v�\r krets.
ar
det
forsta
arsmote
sedan
han
icke
uppbrott nadcle hOI10m
den
1882,
varuli
tagit del. Han har forfall. 15 maj.
Budet
0111
Han var beredd och med hogburet huvud steg han
genom porten in i den sal, dar faderna samlats fore honom. Vi f6ljde honom ut fran Bosebo kyrka en s•tralande majdag. Frukttraden blommade, alit sjod av liv, springvattnet spelade i solen och den forsta kullen av duniga fillingar plojde sma lustiga faror i dammens spegel. hans fard - en sista rond.
Mellan de gamla husen gick
Det var hans stoft vi foljde.
Den
basta clelen stannade kvar och skali forbliva sa Iange det annu skattas som manlig dygd att helt och fullt giva sig han at livsverket och att icke svika sig sjalv. Vi som samlats har kanna Ge01·g Karlins livsverk.
Vi veta
ocksa mycket om den ofortrutna moda, de sLI·ider och bekym mer,
som ligga
balwm det, och vi forsta den stolthet och
gladje, varmed ban betraktaele de<t.
Sitt
museet fran forsta elagen till den sista.
»barn»
kallacle han
Han alskade sitt barn
och dolcle icke, att han bragte offer for det.
Mellan honom
och hans skapelse uppstod del forhallande, som vi stundom kunna iakttaga i foraldrars forhallancie tiU sina barn: han var svartsjukt angslig om det, dess storhet och ara voro hans stor het och ara, ingen kuncle fatta och forsta det som han, holades 8
13ild l. Karlin vid tjugofyra ;irs {tlder,
1885, ett par ar cfter musccts till blivelse.
Bile! 2. Karlins bostad i Uorgarhusct pit 1890-talet.
Bild
)1.
Vid :Hcruppl'ot·andet av
V. Vrams priistg:"tnl 1!!24.
det av nagol ont, d�t kampacie han for det - och den dag, da dess liv var i fara, var det han, som med svidande hjarta foreslog amputationen.
Att till sist likval fa lamna >>barneh
fran sig, det var det tyngsta slag, som kuncle drabba en man. Ran bar deM:a slag, men hau bojcle sig icke for det.
Ran bojcle
sig aldrig. Darfor sU\.r ocksa minnet av
Kullurens
skapare framfor
oss som bilden av en oforfarad och redlig kampe.
Och sa
skali den forbliva. Men clarmed ar Iikval blott en sicla av hans personlighet frammanacl.
Manga andra drag maste laggas dartill for att
bilden skali bli fullstandig.
Blancl dem ma
framst namnas
handlingskraft och malmeclvelenhet. Redan som yngling sag han sitt mai.
Den vag av han
forelse infor vart lands gamla folkkultur, som i hans ungdomslO
Bild -L
1\arlin som ruslhi'dlarc vid invigningcn av Ostarp 1924.
dagar hade gripit studenter och andra och som givit upphov till bildandet av landsmatsforeningar och fornminnesforeningar, den fattade ocksa honom.
Och denna hanforelsc sHi.ppte sedan
aldrig tagel om honom.
Val vidgades hans perspektiv under
arens lopp, sa som det fordjupade vetandet tranger fran detal jen till helheten och sambandet, och val kan det ifragasattas om icke till sist Karlins kunskaper och intresse voro storre for t. ex. keramikens vittfamnande historia an fOr sydsvensk folk
kultur.
lVIen det kan likval utan tvckan s�igas, att h ans i ung
domsaren grundade kulturbistoriska tro, den bar honom som en religion fram genom livet.
Det var en fast grund, som icke
lat rubba sig och pa den kunde han resa sin skapelse. Malet,
det
stora
sittande ogonmarke.
kulturhistoriska
museet,
var
Han sag stadigt upp mot det.
ett
hogt
Den som
vandrar med hojd blick sin bana framat kan icke undvika att 11
trampa folk pa tama.
Det ar smarlsamt och det ger sken av
hansynsloshet- men clet ar ocksa ofta lika smartsamt for den, som trampar. ·
Inga hincler fingo finnas for verket, och dar de
reste sig, oovers·tigliga, sokte han sig forbi clem.
Sa kuncle han
stancligt se m:'tlet framfor sig. For att m\ elit han nadcle fordrades hancllingskraft, vilje styrka och klokhet.
Han iigde clessa egenskaper i rikt matt.
De voro sammanvavcla
tilł en
seg laga av manlighet,
vars
nastan primitiva kii.nnemarken syntes hiirlecla sig ur en folkligt frisk och oslorei naturlighet
Mangen ville kansiw forcelraga
alt kalla viljestyrkan for envishet och klokheten for slughet. Sasom cle utformacle sig hos honom voro cle sjalvklara och effektiva meclel och syftaele mot clet stora icleella malet. Hans handlancle och h::ms ord buros stuudom av ett djupt patos, som brot igenom i upprorda ogonblick och som fangslade genom sin manskliga akthet.
Ty for honom var saken alclrig
likgillig - da befattade han sig icke darmed - den var be Lyclelsefull p::\ ett rent fysiskt satt, som ingrep i hans egen livs foring.
Han var ett mecl sin garning och han kunde utan for
havelse saga - museet det ar jag.
Att han clarvicl av mangen
kom att betraklas sasom sjalvradig och despotisk och aven var det, ar naturligt. Vicl
sidan
av
den
karvhet,
som
val
allticl
kon11ner
alt
pragla en hancllingsmanniska, fanns en rik fond av humor pa djupet av hans vasen.
Dft den brot igenom, gav den honom
en charm, som tog m�"inniskor, och framgangen av hans tigge rier for museets rakning far sakert tilł ej ringa clel tillskrivas denna. Sasom motto for sitt verk saltc han clevisen: f r a m t i d.
fo r n t i d -
I ett alclre skecle av verksamheten innebar denna
formeJ en positiv insats fnl.n museets sicla pa konstslojclens omracle. och
Denna verksamhet leddes och inspireracles av Km·Iin,
elarunder
fingo
komma tilł ultryck.
cle
konstniirliga
sieiorna
i
hans
viisen
Han betraktaele sitt museum sasom en
nodvanclig och nyttig lank i samhallskedjan.
Det galide ickc
blott att sarnia fornlidens foremal och bevara dem at fram12
Bi!d :i.
({Hiin hland sina oilsldingssamlingar 192!l. lX
tiden, de skulle ocks�\ goras frukthara sa att kulturarvet kunde levande frambaras till eftervarlden.
Haruti Iigger ett vasent
ligt drag i hans museimannagarning, ett for sin tid nytt arbets program, vars formulerande ager en standig giltighet. Framst i denna garning star likval den bragd, som sjalva samlandet och hopforandet av de hundratusentals kulturfore malen utgor.
Arbeisprogram och utstallningsproblem komma
att vaxla genom generationer, var tid kommer att se pa museer och museivasen med sina ogon, men samlingarna komma att besta och att okas.
Det ar Karlins oforvanskliga ara att ha
lagt en grund av sa rymliga matt, att den alltid kommer att bliva bestammande for byggnaden.
I ordets verkliga mening
var intet honom frammande och intet vittnesbbrd om mansk lig odling fOr ringa, huru oansenligt det an kunde synas. berattade for honom om manniskan.
Alit
I hans systematiska upp
stallning och bearbetning fingo lingen i framsta rummet varde sasom vittnesbord om mansklig kultur - och hans institution kan darfor med heder hara sitt smeknamn Ku l t u r e n. Den harliga majdag med vaxtkraft och blomster, da han tog avsked av sitt museum, vilja vi garna fatta som en symbol for inneboende livskraft hos verket.
Och da vi nu łysa frid
over Gem·g J :son Karlins, dess skapares, minn e, gora vi det i den fasta foresatsen att bevara och framja hans verk.
Darmed
vilja vi hedra hans namn och gora hans hetydelsefulla livs garning bestandandc.
14