Fornminneslagstiftning och fornminnesvård i Sverige

--l

nr

--r- :

il

l

/,

.

/

'\

l

l l (l H l l jl l l i ''---l

l

l

l

l

-'

Fi g.

[ l.

Sk ara dom kyrkas södra tv ä rskeppsfasad före ombyggnaden.

F o r n m i n n e s lags tiftn i n g o c h fo r n m i n ne svår d i Sve rige.

���� �� �

�

e erfarenheter, jag gjort under ett m angangt sysslande med fornminnen och fornminnesvård, har jag här, på uppdrag af Kulturhistoriska Föreningens för Södra Sverige styrelse, velat sammanfatta till en öfversikt, af hvad som synes mig böra ���� åtgöra� , för att b:inga rättelse i de� nu rådande s�stemet för ��� fornminnesvård 1 vårt land, som 1 flera punkter ICke - längre motsvarar tidens kraf. Det är intet hastigt påkommet reformbegär, utan -en genom många · år mognad öfvertygelse, som här · framlägges. Redan i ett föredrag vid Kulturb ist. föreningens årsmöte i juli 1 895 framställde jag en kritik af den kyrkliga fornminnesvården. Föredraget, ytterligare utarbetadt, utkom tvenne år senare från trycket ·under titel : Huru vi skydda 'r å1·a kyrkl,iga minnesmärken , en fråya för dagen, i hvilken jag särskildt framhöll den tvingande nödvändigheten . af en lagbestämmelse, som förbjöd försälj ning af kyrkornas gamla inventarier utan Kungl . M:ts tillstånd . Såväl denna som andra forminnesfrågor har jag sedan i talrika före­ drag och uppsatser behandlat ; och vid Sv. Fornminnesföreningens sam­ nianträde i Lund 1 909 sattes jag i tillfälle att, på den utfärd Föreningen �

(::

1

- 2 /

gj orde till Genarp, G öddelöj och Dalby, praktiskt demonstrera en kyrklig· fornminnesvård, sådan den syntes m ig böra vara, j ämförd m ed hYad den dess värre i allt för många fall är. Ett studium af å ena s idan Genarps orörda samt Göddelöfs varsamt restaurerade och med gamla kyrkainventarier åter smyckad e kyrka och å andra sidan Dalby från sina gamla minnesskatter af museerna nästan rensk rapade tempel inbj öd till osökta reflekti oner. I en serie föreläsningar på Kulturhist. 1nuseet förl iden o1nn1a r om fornn1 innesvård fick j ag tillfälle att behandla frågorna i sitt amman­ hang och därvid särskildt belysa faran för förskingring af redan san1ladt forskningsmaterial sam t olyckan i förstärandet eller förflyttandet af fasta fornlämningar, gam la kyrkor och andra byggnadsminnen till museerna , å länge ännu någon möjlighet för deras bevarande på historisk grund fanns kvar. Lagstiftningens omhändertagande af det under den sista tiden allt k raftigare utvecklade museiväsendet i lands­ orten , hvilket äfven det för sig måste under olika former vädj a till stat understöd, underkastade också särskild undersökning, li kalede " det flera år förut framkastade spörsmålet om det viktiga riksantikvarie­ embetets frigörande från chefsplatsen vid statens h i st. museuln. Det helas sammanfattande till ett program, hvar. framl äggande för l{ungl . M�j :t och riksdagen redan nu förberedd es, , kedde i tt. före­ drag hållet i Ostersund kort före j ul förlidet år. Jag befann 1n ig häl" på en plats och i en bygd , där j ag tyckte mig förnim tna en n1er än vanligt varm känsla för hem bygden och ett öppet , inne för hvad det. betyder att väl vårda m innena af fädernas gärning. M edan h änvändandet till riksdagen och Kungl . M aj :t förbereddes, h vilket jag lät mig angeläget vara att låta komma till V itterh . akad : :·. kännedom , i nträffade den lika öfvmTaskande son1 glädj ande under­ rättelsen, att A ka demien på initiativ af Riksanti kvarien Montelius sj älf d . 3 j an . d. å. tagit ett steg i samm a riktning genon1 · att ho. Kungl . Maj : t begära ändring i de punkter af forn1ninnesförordningen , son1 rörde försälj ningsfrågan : hvarj ämte Akadem ien ock å hemställde 0111 ett legaliserande af deposition systemet. Men det är långt radikalare reformer, son1 behöfvas, on1 vi skola kom1na ut ur det rådande oföret, och det är för vinnande af detta syfte, som Professor Fah lb eck i l : sta och Land h öfding Widen i 2:dra kan1maren i år ingifvit sina väl motiverade motioner om en under­ dånig skrifvelse till Kungl . Maj :t 1ned anhållan om en allsidig utred­ n ing och därpå byggda nya lagstiftni ngsåtgärder rörande vår forn­ lninnesvård och allt hvad därtill bör.

I.

H i stori k.

Få l ä n der torde i högre grad än Sverige sedan garnla tider ägnat i n t resse och vård åt ina forn minnen, om ock å begreppet fornn1innen under denna tid icke får fatta i alldeles samn1a m ening som nu, och på den grund det redan på Gustaf I I A dolf t i d upprättade är kilda ri ksa ntikvariemnbetet ko1n att otnfatta mycket annat ä n , hvad som nu•

3 mera för tås under begreppet fornminne vård . Vår förste riksanti­ kvarie, Gustaf II A dolfs lärare Johan Bureus, var därför på amma gång - och kanske företrädesvis - riksarkivarie . Samtiden betrak­ tade honom emellertid som oförliknel ig, äfven när det gällde fäderne l andets antikviteter. Nä ta officiella steg i fornminnesvårdande syfte var inrättand t 1 667 af ett Antikvitetskollegium, i hvilket riksantikvarien skulle vara sekreterare ; 1 692 förändrades namnet till Antikvitet ark iv . Detta upp­ aick 1 7 86 i den amma år stiftade Vitterh .- Hi t.- och Antikvitet åkademien, om sin ida var en fortsättning och i vi mån om­ bildning af d rottnina Lovisa Ulrikas vitterhetsakademi af 1 7 56 . Rik ·­ antikvarien som edan l 7 94 tillika var » Garde de medaille » , b ler den nya akademien tändige ekret rare . Und r de för ta 1 00 åren ·af sin tillvaro hade Akademien en mångfald ol ika bestyr, som ofta mycket litet berörde historia och anti­ kviteter, i anfört rodd . Från des a bestyr lö tes Akademien å r 1 89 1 , då den erhöll nya tatuter amt fick itt arbete koncentreradt på histo­ ria , fornfor kning och forn m inne vård . På grund häraf äro statens hist. museu1n i Stockholm, myntkabinettet amt d t med de a för­ bun dna anti kvari kt topografi ka arkivet tällda under Akademien� öfverinse nde och dess sek reterare, riksantikvarien, är före tåndare för dessa inrättningar ; liksom han j ämte A kademien utöfvar högsta tillsyn öfver riket fornlämningar och minne märken amt vakar öfver att den gäl lande fornminne lagstiftningen efterlefve I denna in be­ fogenhet äger han anställa in pektioner samt anmäla till åtal förseelser 1not fornm innesförordningen . Denna förordning är i nu gällande form utfärdad d . 29 nov. 1 86 7 amt för dd med m indre tillägg och ändringar af 1 87 3 o ·h 1 886 m . fl . år. Den efterträdde en äldre Kungl. tadga af d . 1 7 apri l 1828, hvilken i sin ordning aflöst ett placat o m allehanda ftJnd, utfär­ dadt den 5 j ul i 1 6 4 1 . �ågra äldre lagar och förordnin ·ar, som ·

.

1 Wij C A RL &c. Gi öre witterl igit/ at emedan Wij förni m mer på åts k i l l i ge o rther i Riket icke al l e n as� ga m m a l t M y n t uti mycken het esomoftast finnaR/ utan at Sölf/ Gul l och Ko ppar/ samt al lehanda Metall käri l l och andre rare styc k e n som fordorn anten wid i nfal l n e feyd etider eller andre wådelige händelser i jorden nid8atte ära at förvaras/ men sedan antingen genom ägandemes dödzfal l eller a f h wari ehanda a nnor o r a k förgätne och i jorden qwarståendes liirnnade warda. Sam m aledes och botnfynd i Siöar och Siöstrander här och ther i R i ket öfwerkom rnas/ som dock hos Oss ell r Wåre betiente i n tet angi fwen warder/ utan strax af them om tbcm påfinna/ anten försmältas/ eller til and re bortsäljas/ a t \Vij icke förr än långt th erefter kom m a i k u ndsk a p ther af/ då sådant anten så l e des är förski ngrat/ at litet hos en eller annan öfrigit ti nnes/ eller ock aldeles bo rto oe h u h r wägen är ; Hwi lket sträfwar t\Yärt emot Sweri ges Lag/ som b i n d e r at a l l Fynd uti och på jorden/ sammaledes ock Bo tnfynd skal l agligen anai fwas och u p plysas/ och thE"r i�ke n ågon wis ägare o m thet mist bafwer/ kommer/ och med sanna järtekn och twägga manna w i tt n o m i nnom natt och åhr til sig känn er/ tå ta gi K o n u n ge twå l uthi och tridiung t o e n om h i tte ; Warandes såle des nogsamt k lart/ at then som sådant hitter och ey tilkänna gifwer/ han u n e l a n dö l jer Kon u n ge n och Cronan sin deel/ och förthenskal öfwer sig drager thet traf som Lagen i sådanna måhl them brotsligom pålägger/ för h wi l ket hwar och en rätt betänckt billigt sky dragande och s i g ti l want tagandes warder. Thess förutan förbi nuer ock Cal mare Recess af åhr 1474. och andre sedermera utgångne Stadgar/ at i ngen må smäl ta Rikzens m y n t wid hårdaste straf t i l giörande. Hwarföre i a nseende ti l then rätt och rättighet

- 4 kunna få tillämpning på fornfynd, känner j ag icke med undantag af de i Christoffers allmänna landslag, Tiufv a Balkens K apitel XXXII och X XXVI, intagna bestämmelserna om fynd i allmänhet : » Hwar som Fynd hitter å wä,qh elle?" utan wå:qh , hwa t Fynd thet helst är : Han ägher hona lysa etc . Ko rn bm· ey then e.ffter som wider kännis inn an natt och åår : Taghi Kon unger twå luti och tridhiung then som hitte » , och » Hitter man h otnfy n d och l.t�ser laghlika, Thå ägher han halfwa fynd. Kom ber engin then som wider lcännis laghl ika , som för är sa,qdt, thå äg he r Kon ung er h a l.fft widher han Bom hitte » . Dessa bestämmelser äro emellertid af särskild vikt, därför att plakatet af 1 6 84 stöder sig på desamma. Detta plakat, i hvilket frågan om fasta fornlämningar icke beröre , suppleras, hvad angå kyrkliga antiqviteter, af den tvenne år senare ut­ färdade kyrkolagens bestämmelse i Cap . X X V I § 6 : » Finnes n åg o t rö? ·­ l igi t G o dz, lcyrcki a n tilhörig t, såsom Guld, Sölfwer, Böcker, Bref etc. eller något ann at, sorn til the uhrgamle Tijde rs ihuglcommelse tienar, thet skal ingalu nda till någon Privat ajlåtas ; och om sådant allaredo wore skiedt , skal wårt Archivum thero m berät tas, at thet med ägandens goda n öije han tillba ka s kaffas » . 1 684 års plakat bringas under 1 7 00-talet åtminstone tvenne gånger i 11y erinring och i 1 7 34 års lag, Missgärningsbalken Cap . XLV III § 2, stadgas i tillämpligt fall om fynd och hittegods : » Aj n edg rafven skatt, botnfynd eller annat slikt, )her ej fin s ägare til , tage jordägaren halft, och h a �ft den som hitte. Ar thet g a m m al t myn t, gull� silfwe r , kop­ par, m etall eller an dra k o ns tsty c ken , tå bör han th et Konungen biuda . Löser Ko nun,qtn thct in, gijwe honom fu lla 'tärdet och en åttondel the r­ fil ; then lösn behålle han som h itte » . Dessa bestämmelser äro bibehållna äfven i 1 8 64 års straff lag. -·

som Sweriges Lag Oss i så måtto tillägger/ wele Wij här m ed och i thetta Wårt påbudz kraft alfwarligen befallat och åtwarnat hafwa alla t h e m som sådant Mynt i Sil wer och Gull eller an nat slikt som förberört är upfinna/ at the i ngal unda sig fördrista något th er utaf at undandölja / förskingra/ försmältal eller på annat sätt förwandla/ utan så snart the sådant påhi tta/ strax an ten Oss sielfwe eller W åre Gou verneurer och Landzhöfdi ngar thet tilkänna gi fwa1 skolandes th ease strax på sådan erhållen k undskap förplic btade wara/ Oss uti underdånigbet tilskrifwa/ och en anständ ig berätte lse giöra/ både om sielwa Fyndet och orten ther thet funnit ä r/ tå W ij utan d rögzmål then anstalt .wele låta gi öra/ at theras and eel må ttem aflöst bli fwa/ men Wår och Cronones efter Lag förbeh ållen. \V i wele ock/ ther Wij tben u prichtigheten hos finnaren förspörj e/ at han i n gen ting u ndandöljer; utan alt redeligen u ptäcker/ förutan then an part/ som honom efte r Lag tilkommer/ honom j ämwäl med något n ådetekn i hog k o m m a/ äfwen som ther emot then/ hwilken s å förgäten af si n plicht finnes/ at han sådant h i ttat godz anten aldeles förtiger/ förs mälteri el ler annorstäd es här och ther i Riket försäljer/ eller och ut­ ri kes förskickar skal såsom här ofwanföre berört är/ achtas och hål las för en sådan/ som Oss och Cronan Wår rätt söker at försni l la/ och förthenakul såsom tbetta Wårt påbudz öfwerträdare strän gel igen efter Lag straffat warda. H är a l le som wederböre/ enkan nerli gen Wår Öfwerståtbål lare i Stock holm/ General- Gou verneurer, Gou verneurer och Lan dz höfdin gar/ H ärad zh öfuingar/ Befal l ningzmän och andre flere \Våre och Cronones Betie nte/ hafwa sig hörsamligen at efterrättai låtandes åhrligen h war å sin ort noga efter Aådant spörj a ; På thet slike underslef måtte förtagas/ och sådane ga m ble lofi i ge ting til Fädern esl and etz heder/ så ock för cnri ositet skul bibehål ne warda. Til ytte rm era wi sso etc. CAROLUS.

-- 5 Den förut nämda fornminnesstadgan af 1 828, den första, son1 till en helhet sammanfattar och förklarar alla gällande bestämmelser om fornminnesvård, anger sitt syfte och ändamål sålunda : » Att som erfarenheten vid flera tillfällen ådagalagt, att de särskildta tid efter annan af Konung och ständer med­ delta före$krifter och påbud rörande vården och bevarandet af forntidens minnesmärken kommit i glömska och förgä ­ tenhet, hvaraf händt, att flere sådana till upplysning för Rikets Historia viktiga föremål gått förlorade ; alltså hafwe wi i Nåder funnit angeläget att med nådige efter nuwarande tid lämpade förändringar, uplifwa ofwannämda föreskrifter) samt i sådant afseende i detta ämne i Nåder tadga, son1 följer : --

-

-

- »

Paragraf 3 af denna stadga, hvilken afhandlar kyrklig forn­ minnesvård, innehåller dels mycket noggranna bestämmelser om inven­ tering och förteckning af kyrkornas tillhörigheter, dels i anslutning till kyrkolagens bestämmelser i 26 kap . 6 § följande passus : - så » -

--

må Församlingen �·eke u ta n uårt nådiga tillstånd afyttra i dess l�yrka vaTande sådana skrudar, bilder, klenoder. kärl eller icke väggfasta mål­ ningar ; och om E'örsamlingen vill dem a.flåta , skola de först oss och kro nan hem bjudas pa sätt om fynd i 6 § s ägs . Denna paragraf är j full »

öfverensstämmelse med den redan citerade paragrafen i l 7 34 års lag om nedgrafven skatt etc. För öfrigt innehåller 1 828 års stadga bestäm­ nlelser om närmare angifna fasta fornlemningars fredande samt on1 sättet för j ordegaren att eventuellt få dem borttagna, garanti för onödig tunga för j ordegaren vid deras undersökande o. s. v . , bestämmelser, som j det närmaste oförändrade öfvergått i ännu gällande författning af 1 867 1 . 1 1 §. Alla fasta fornlernni ngar, bevarande minnet af fäderneslandets inbyg­ gare i forntiden, äro stälda under lagens hägn, och få således icke af jordens egare eller innehafvare el ler annan person förändras, rubbas eller förstöras under annat vilkor, än här nedan i 3, 4 och 5 §§ stadgas

3 §. Vitterhets-, Historie· och Antiqvitets·akademien eger att, genom Riks· antiqvarien eller särskildt u tsed rl person , efter skedd ti l lsägelse åt jordens egare eller in nehafvare, låta u ppresa och iståndsätta kullfallna runstenar och andra forn· tida minnesmärken sam t afteck na och medelst gräfning, el ler på anna.t sätt, under· söka fasta fornlem ningar under v illkor, att egaren eller innehafvaren af jorden skall åtnjuta ersättning för honom möjligen derigenom förorsakad skada eller kostnad . Efter slutad undersökning skall fornlemningen, så vidt möjligt är, j det yttre återställas j sitt förra skick . 4 § . l mom. Fast fornlernni ng, som redan nyttjas ti ll åker, ä n g- e ller betes­ plats, må fortfarande för sådant ändarnål brukas, dock ej till större djup än hit­ tills skett. 2 rnom. Å stundar egare eller i n neh afvare af j ord, för tilläm nadt byggnads· eller odlingsföretag eller af annan orsak, att i vidsträcktare mån än i mom . 1 n ämnts bruka ell er att eljest begagna, förändra eller borttaga någon fast fornlem· ning, tillkännagifve det, med bilagd noggrann beskrifning öfver fornlemningen, å landet bos närmaste kronobetjent och i stad hos magistrat, hvilka det. åligger att genast derom göra anmälan bos K. Bfhde i länet, som bör handli ngame till Vit­ terhets , Historie och A ntiqvitets-akadernien insända. Akademien eger derefter afgöra, huruvida ansökningen må med eller utan viikor bi fallas, 3 rnom. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-akadem ien eger, i händelse bifall Jemnas att. förändra el ler borttaga sådan fornlernning, förut låta densamma ·

-

-

-

-

6

-

Hufvudskillnaden mellan stadgan af 1 8 2 8 och författningen af ligger dels i den senares lossande af kyrkolagens stränga förbud mot försäljning genom des s ersättande med ett åläggande för kyrkorna, att, innan någon försä ljning af deras gamla inventarier får ske, hem­ bjuda dem åt kronan 1, dels i bestämmelsen, att sådana inventarier - alltså innan hembjudan till försäljning blifvit gj ord och de på detta sätt blifvit frigifna - skola väl vårdas och , att, ifall de � icke mera /(Jr kyrkans bruk an vändas, tjenl?"gt förvaringsrum i kyrkan eller

1 867

närmare besigtiga och afteck n a, eller vid förändringe n el ler borttagandet låta någon person å akademiens v ägnar närvara ; rl ock må i cke egaren eller i nnehafvaren af jorden osk äl i gt up pehåll eller olägenhet deraf tillskyndas. Om i sådan fornlem­ ming anträffas lösa fornsaker, skola dessa K. M : t o�h k ronan hembj udas. 7 §. E n h var, som gen o m sprängni n g, nedri fn ing, gräfn i ng, plöj n ing eller på annat �ätt olofligen ru bbar, undanrödjer, förstör eller på annat sätt ofredar fast ·fornlemni ng, straffes, efter omständigheterna, m ed böter från 5 till 500 k ronor, -o m det befinn es, a tt han känt eller bort k änna, att det var en fornlemn ing, och vare pli gtig att, så vidt möjligt är, återställa densamma i dess förut varande skick . 'Tredskas han att sådan t fullgöra, m å återstäl landet på hans bekostnad verkstälias . Om härvid lösa fornsaker h afva anträffats, skola dessa till statens Histo­ Tiska Museum aflemn�s ; och ankomme på pröfni ng, huruvida någon ersättning för desam ma m å gifvas. 9 §. Ä ldre kyrkor, utm ärkta genom ovanligt byggnadssätt e1ler åldriga arki ­ tektoniska prydnader, eller vid hvilka n ågot h istoriskt minne ä r fästadt, el ier som äro försedda med m ålningar och i n s k ri fter å h val f, tak och väggar, m å ej n edbrytas, förändras eller till annat ändamål användas, ej he1 ler m ålningar och i nskrifter genom rap pning eller ny målning utplånas, i n nan an mälan i vederbörl ig ordning blifvit hos Konungen gjord , på det Konungen, efter vederbörandes hörande, må efter omständighetern a kunna afgöra h vad s o m bör bi behållas eller genom afteck n i n g o c h beskri fning å t eftervedden bevaras i n nan nedbrytning eller ändring företages. Sam ma lag gäl le äfven öfriga, kyrka tillhöriga hyggnader sam t äldre graf­ vårdar och andra fasta m i n nesm ärken, som i k yrka eller å kyrkogård förefin nas, enskilda slägters eller personers rätt i afseende å dylika m i n nesmärken dem oför­ ändradt förbehålle n. Då till K. M:t i. n gifves u nderdånig anmälan rörande väckt fråga om rifning eller ändring af k yrka eller del deraf, skall uppgift tillika m eddelas, h u ruvida k yrkan eger några donationsmedel, afsedela för u n derhåll af kyrka, grafkor, graf, m i n n e svård eller i n ventari er. 1 10 §. Finnes i k yrka, grafkor eller elj est i kyrkas hus och förvari n gsrum rörligt gods, som tj enar att bevara m i n net af forntidens bruk och konstfärdighet och icke ti llhör enskild person eller slägt, såsom gamla skrudar, bild er, altartaflor, kors och krucifix , klenoder, kärl, dopfuntar, rökelsekar, aflatsskrin , fattigbössor , pri mklock or, icke väggfasta m ålningar och andra konstarbeten, m i n nesvårdar och grafs tenar, epitafier, baner, vapensk öldar, sorgfanor, vapen och rustningar, gamla bref och skrifter, må sådana, i öfveren!:5stäm melse med Kyrkolagens stadgande i 26 Kap. 6 §, ick e till enskilpa person er, inhemska eller u tländska samli ngar aflåtas, utan att förut h afva varit K. M:t och kronan h embj udna, vid ansvar Finnas runstenar i kyrkas golf inlagda och blottstäida för nötning, skola dessa uttagas och fristående på lämplig plats u p pställas. Vill församlingen i cke bestrida den härmed förenade k ostnad Vill församling låta omgjuta ringklocka, å hvi lken fi n nas i nskrifter, böra 1essa upptecknas och V i tterh ets-, Historie- och Antiqvitets-akademien delgifvas . Aro i nskrifterna tecknade m ed runor eller andra m edeltidens bokstäfver, eller finnas å klockan bilder och figurer af ovanlig beskaffenhet, skall noggrann afteckni ng deraf bemälda akade m i tillställas så tidigt, att aks.dem ien, om så finnes nödigt, må kunna låta besörj a j emförelse af denna afteckning eller taga aftryek af dessa i n ­ skrifter och figurer, innan klockan omsmältes. O m församl ingen vill afyttra sådan tilJ omsmäl t ning bestäm d ri ngklocka, skall den först K. M:t och kronan hembj uda� på sätt om fynd sagd t är. ·

-

-

--

-

·--

--

-

- 7 beredes dem, dels i inskränkarrdet af skyldigheten att hembjuda kronan andra fornfynd till inlösen än guld, silfver och koppar 1 . Till lämplig j ämförelse med ingressen till stadgan af 1 828 torde äfven ingressen till » Kungl. Maj:ts nådiga förordning angåen de minne.,· ·

dess hus »

märkens fredande

böra anföras.

·

och

bevarande

gifve n stockhalms slott 29 nov. 1 86 7 ))

Den lyder sålunda : V i Carl etc . göre veterligt , att, sedan hos oss Rikets ständer i underdånighet anhållit om utfärdande af ny för­ fattning till skyddande af fäderneslandets fornlemningar med stadgande af tj enliga ans var och vitesbestämmelser för förstöring af desamma samt vår V itterh. Hist. och A ntiqv . Akademi på vår nådiga befallning afgifvit underdånigt ut­ låtande och förslag i ämnet, hafva vi efter j ustitiekanslärs­ embetets hörande funnit godt att, med upphäfvande af » etcDet framgår häraf, att hvarken till stadgan af 1 828 eller förord­ ningen af 1 867 riksdagen på annat sätt medverkat, än att Kungl . M ajt. Yid den förras utfärdande förklarat sig endast vilja därmed upplifva de föreskrifter och påbud, son1 konung och ständer förut meddelat - ; och att riksdagen före den senares utfärdande hos Kungl. Maj :t i under dånighet anhållit om en ny fornminnesförfattning, med afståen de alltså från den egna medbestämningsrätt, som Kungl . Maj : t dock sj älf i 1 8 28 års » nådiga stadga » erkänner. Jag vill redan här framhålla detta, därför att det synes 1nig, son1 0111 de ytterst viktiga rent ekonomiska intressen, som beröras af en fornn1inneslagstiftning, hvilken har till sitt icke minsta ändamål att skydda en väsendtlig del af landets nationalförmögenhet från förstö­ ring eller förskingring, 1nåste, om den öfverhufvudtaget skal l kunna blifva fullt effektiv, kräfva en samverkan mellan båda statsn1akterna af annan art än den , som endast ligger i en underdånig skrifvels� från riksdagen . Innan vi gå vidare, torde det vara lämpligt att kasta en blick på forn1ninneslagstiftningen i våra grannländer �F1'nland, Norge och Danmark. -·

·-- -··

--

1 8 § l m o m . En h v a r, som i jorden , i vatten, i ga ml a byggnader eller annorstädes finner forntida my nt, va p e n , redskap. p ryd n ad e r, kärl eller and ra forn­ saker af gnid, silfver el l er koppar, s ka ll , ti l l fn l l �öran d e af den honom en l i gt · lag å l i ggan d e sk y ld i ghet att fyndet til l s tate n h embju d a, de funna mynten eller forn ­ sakerna, utan att desam ma ge nom b ry t n i n g , filni ng, s k ur n i n g el ler på annat sätt s kad a, omsorgsfullt förvarade o fördröj l i gen i nl e m na antingen till n ä rmaste k rono­ bet je nt eller o m e d e l ba rt hos K. Bfhde, med noggrann u p pg i ft om fyndstället, sä ltet, huru fyndet bli h·it anträffadt, om 11 ågon fast forn l em ni n g fi n nes i gra nns k a pe t , med h v ad mera kan til l upplysni n g i äm net tjena. K. Bfhde besörje ofö rd röjl i gen fyndets insändande, eller, o m detta i cke läm pligen kan ske med posten, afgi f\'e s k riftl ig anmälan till Vitterhets-, Historie- och .Anti q v i tets-akademien. Fi nner aka­ demien hela fyndet el ler någon del deraf böra för statens �am lingar inlösaR, er­ lägge d å för det som inlöses af guld el ler si lfver fulla m etal1 värdet med en åtton­ d e d el s förhöjnin g, sam t för koppar h vad utöh-er m eta l l v ärdet kan anses motE:vara fyndets vetenskapliga v ärde . - - - 3 mon1. Den som un da nd ölj e r, ned�mäl ter, förskingrar, b ortskän k e r e ller föryttrar sådant fynd, som i l mom. o m talas, innan det varit K. M:t och kronan be mbj u d et, mi ste utan lösen hv ad han af fyndet eger kvar och böte uubbla värdet af h vad han deraf nedsmält, fö rsk in grat, bortskänkt eller föryttrat.

- 8 -

De i Finland gällande be tämmelserna, hvilka ega amma histo­ riska utgångspunkt som våra egna, innefattas i ett kejserligt re kript af den 2 April 1 883. Med den skillnad att A rkeologiska kommissionen här öfverallt träder i stället för Vitterh. Akad. och Riksantiqvarien, öfverensstämmer den gällande finska fornminnesförordningen i väsentliga delar med den svenska. Olikheter finnas dock . Så skola i Finland alla fornfynd hembj udas kronan till inlösen, och skall finnaren, om inlö en sker, erhålla fyndets fulla värde med tillägg af en fj ärdedel. För försälj ning af kyrk­ liga fornminnen fordras domkapitlens medgifvande, h varefter förfarandet i det närmaste sammanfaller med det svenska, dock len1na slutorden » där

kommis.�ionen

det

äskar, för

kro nans

räkn ing in liisa förem ålen »

åtminstone tillfälle till en tolkning, som icke lemnar fritt åt försa in­ lingarna att sj elfva b estäm ma prisen på desamma. Norge fick den 13 juli 1 905 en ny fornm inneslag, som synes mig ganska väl tillfredsställa krafven på en förnuftig lagstiftning i ett vidsträckt men glest bebygdt land, för hvilket det är en . tor nati onell angelägenhet att väl förvalta sitt antikvariska arf. Enligt denna lag får ingen forntidslerorring restaureras, ru bbas. eller borttagas, utan att anmälan blifvit gj ord och tillåtelse gifven . För öfvervakandet af dessa b estämm elser och för tillvaratagandet af fynd och utförandet af undersökningar är landet indeladt i fmn distrikt 1ned museerna i Christiania , Bergen , Trondhjem, Stavange1· och Tromsö, hvilka därför samtliga åtnjuta statsan lag såsom statens representanter och målsmän . Det ena museet får icke utan det and ras medgifvande före taga gräfningar inom eller köp af fornfynd från dess gebit. Museernas eller, när det gäller fasta medeltidslemningar, Forening til No rske fO'r­ tidsm indesmerke'rs bevarings beslut i olika fornminnesfrågor kunna öfver­ klagas hos Kirkedepartementet och dettas beslut hos konungen . Alla lösa fornfynd skola genast anmälas antingen di rekt till vederbörligt museum eller indirekt, genom länsmannen . Gör museet sin rätt till fyndet gällande, erhålla finnare och grundegare en godtgörelse , . o m för hvar af dem skall utgöra hälften af fyndets metallvärde, om det är af guJd eller silfver, 1ned passande til lägg, dock icke mindre än l O 0/o . Ar fyndet icke af guld eller silfver, fastställes godtgörelsen af amtmannen i händelse af icke uppnådd enighet med museet. Lösa fornm innen frän tiden före reform ations�� den få icke utan kyrkodepartementets samtycke utföras ur landet. Ofverträdandet af lagen straffas 1ned böter från l till 5,000 kr. samt med konfiskerande af undan gö1nda föremål eller, om de redan äro sålda, utgifvande af deras värde . l Danmark finnes intet lagligt skydd för fasta fornlämn inga rt hvilka icke ligga på k ronans eller kyrkans grund. De senare få liks01n kyrkorna sj älfva icke rubbas eller förändras utan ministeriellt tillstånd . De förra kunna emellertid med egarens goda medgifvande genom national­ museet fridlysas, och denna fridlysning på frivillighetens väg har skett i stor utsträckning. Beträffande lösa fynd verkar den gällande danska forn­ minneslagstiftningen, på grund af den ännu rådande lagen om danafce, hvilken tillerkänner kronan » guld, s.0lv og anden skatt » , så, att dylika fynd utan vidare skola öfverlämnas till staten, som sedan genoin sina organ betaler deras metall värde . Detta kan visserligen �fta af

- �) -

hänsyn till nödvändigheten af att motverka fyndens undanstickande ökas med en dusör, men något verkligt rättskraf härpå äger icke finnaren . Nationalmuseet i Kj öbenhavn innehar öfverinseendet öfver den danska fornminnesvården, och brukar såson1 sina organ äfven en del Htndsortsmuseer, hvilka delvis på den grund åtnjuta statsanslag. Af fynd, som inlemnas till dessa museer eger nationalmuseet rätt att mot ersättande af utbetald lösen och andra kostnader ur de sålunda gj orda förvärfven uttaga, h vad det finner behöfligt för sina samlingar. Samma rätt eger det också beträffande de statsunderstödda museernas öfriga förvärf. I båda fallen äro naturligtvis gåfvor oantastliga. Beträffande danska fornsaker är det dessutom mellan n1useerna i Kj öbenhavn uppställdt vissa tidsgränser, så att nationahnuseets 1 : sta afdelning samlar till medeltidens början, då 2:dra afdelningen tar vid och fortsätter till 1 660. Därpå kom1ner folken1useet till närvarande tid, dock med rätt äfven för konstindustrimuseet att samla danska ting efter 1 800. Denna bestämmelse gäller naturligtvis icke gåfvor, hvilka . fritt få 1nottagas och utställas . Kyrkornas gamla inventarier få icke utan kultusministeriets medgifvande försälj as eller deponeras, det senare endast på nationalmuseet eller provinsmuseerna, hvarvid nationalmuseet alltid har företrädet. Depositionssystemet spelar mnellertid en mycket liten roll, ej 1ninst på grund däraf, att nationalmuseets 2:dra afdelning förfogar öfver ett årsanslag för att därmed understödj a de försan1lingar, som önska sätta sina gamla kalkmålningar, grafstenar och bildverk i det skick, att de åter kunna fylla sin plats i kyrkorna. Museet öfvervakar och leder restaurm·ings- och konserveringsarbetet. ·

II.

Kriti k .

Det kan icke bestridas, att den svenska fornminneslagstiftningen såsmn lagstiftning ända till 1 867 fullt motsvarade tidens kraf och var fullt betryggande för de faror, som dittills hotade landets konst- och forn minnen. Att 1 867 års förordning i flera punkter blef så lös, eller låt oss säga liberal, var en naturlig följ d af tidens allmänna uppfattning. Något klander öfver· den formulering, den erhöll, skulle därför vara oriktigt ; klandret gäller det förhållandet, att den så länge , oaktadt de fullständigt ändrade tidsförhållandena, och oakt,adt de många ropandes röster, son1 höj ts mot densamma, fått bestå oförändrad ända tills nu, medan 1nan däremot tekniskt omlagt en del förhållanden, som stå i närn1aste berö­ ring med fornminnesvården såsom Vitterh . akademiens och statens hist. museums tjänste- och lönestat, statuterna för Vitterh . akad. och regle­ mentet för riksantikvarien. Det skulle naturligtvis varit i hög grad önskligt, att alla dessa frågor kommit att behandlas i ett sammanhang. Reformer och löner stå ofta i ett märkeligt förhållande till hvarandra . Den svenska fornminnesförordningen af 1 867 är endast en Kunglig förordning och kan ju såsom sådan icke stå i strid med allmän lag. Formelt måste den alltså underordna sig denna eller åtminstone fran1hålla, att den gör så. Därför åberopar den också, när det gäller kyrk

lj

- 10 liga antikvitete r, kyrkolagen och , när det gäller fynd , finnarens » f'n ligt lag ål'(qga n de skyld'l;y het att fyndet till s ta ten ht>m�juda » . M en då man tydligen materiellt velat vinna något nytt : dels lindrandet af den tunga, som hen1bj udandet af alla 1nöj liga fynd inne­ bar, ett påbud, so1n genom sin stränghet var svårt att e fterlefva och därför också föranledde ständiga ö t'verträdelser, dels frigifvandet af de kyrkliga antikviteterna, så att dels statssa1n lingarna på lättaste sätt skulle kunna skaffa sig, hvad de kunde anse sig behöfva, dels församlingarna på samma gång sättas i tillfälle att realisera det andra - , sk räpet och det, som man ansåg ega endast n1ateriellt värde , för att skaffa medel till nödvändigare kyrkliga behofs fyllande, nöj de man sig 1ned en be stämmelse , son1 ålade vederbörande att först hembj uda sin vara åt Kungl . M aj : t . . D ärmed kunde n1an under alla förhållanden hålla sig a jour med frågorna ; och penningar att inlösa, h vad man behöfde af det , son1 icke lemnades såsom depositi on, kunde 1nan alltid skaffa. Prisen voro också ännu ganska blygsan1 m a . Det var en1ellertid icke en gång förköpsrätt K . �l :t härvid förbe­ hållit sig ; och när det gäller kyrkoldockor, dessa de såväl konstnärligt som antikvariskt ofta viktigaste af alla kyrkliga fornminnen , kan Kungl . l\1aj :t icke ens geno1n att betala deras dubbla värde hindra försam­ lingarna från att låta gjuta om den1 , om t. ex . i något fall den gamla rotade uppfattningen , att den en gång vigda mahn en skall lefva kvar i den nya klockan , ännu skulle visa sig li fskraftig . Försa1nlingarna kunna nu en gång för alla skaffa sig fria händer beträffande alla sina gamla kyrkainventari er genom att göra kronan €tt hembj udande, en åtgä rd, so1n , genmn att pri set sättes så högt, att det för Kungl . l\1 aj : t blir oantagligt, endast får en rent fonnell bety­ delse . Skulle 1nan icke redan hafva lä1nplig spekulant, kan n1an sedan blott lugnt afvakta bättre försälj ningskonj unkture r . Mera tillmötes­ gående kan staten icke gärna visa mot det privata antikvitetsj obbandet, hvilket också, om icke en dan1n1 oförtöfvadt sättes däre1not, snart torde komma att föra oss in i en 1nindre uppbyggli g dans kring guld­ kalfven. Det är en lycka i olyckan , att vår på denna punkt så bedröfliga fornminne slagstiftning icke är känd i utlandet . Vi skulle nog elj est inom år och dag få se ett mångn1illionbolag startas, som snart skulle göra hvarj e ytterligare lagstiftning obeh öflig. När biskop Bang, som hetast pläderade för att åt Trondhj ems domkyrka, om det ock så skulle kosta 100,000 kr . , förvärfva Köpings­ altaret, gick han dock ut från den uppfattni n g, att svensk fornminnes­ lagstiftning förbj öde ett afl1 ändande utan K ungl . Maj :ts tillstånd, men antog, att ett sådant genom diplom at isk bemedling dock skulle kunna utverkas . Nu torde väl K öpingsaltaret under alla förhållanden vara skyddadt mot norska planer, sedan 1n an väl äfven i Norge fått klart för sig, att det icke gärna kan hafva tillhört Trondhj ems domkyrka ; men priset 1 00,000 kr. är nämndt, och det är detta, som måste vålla förskräckelse . Ty det priset är alldeles icke för högt i förhållande till verldsprisen på konstsaker af denna höga rang. Men vårt land €ger mer än ett hundratal medeltida kyrkliga skulpturverk af i genom­ snitt samma värde .

- 11 -

Den förut tryckande införseltullen å koristsaker till A merika är nu upphäfd, och resultatet har blifvit en alltmera ökad efterfrågan på d en europeiska marknaden . Från den ena efter den andra af de stora europeiska konstauktionerna mäles det om svindlande pris på gamla konstsaker af rang, speciellt medeltida kyrklig konst. Hvad skulle icke den lidelsefulle specialisten på medeltidskonst Pierpont Morgan vilja betala för t . ex. St. Göran i Stockholrns storkyrka eller Stu.renltaret i Vesterås dorn kyrka ? H vad betyder öfver hufuud för Herr Morgan , om han i Sverige placerar en bagatell af 5 eller 1 0 ,000,000 dollars för att närmed b ringa en n1edeltida konstvaluta, son1 numera knappast något a.nnat land än Sverige kan bjuda h onom , i tryggad amerikansk hamn ? Men hvad skulle dessa Judaspenningar betyda för oss i förhål­ lande ti.ll de oersättliga ideela värden, som för desamma gingo förlorade . Fråga Liinebu.rg, hvad den halfva m illion mrk , staden fick för sin rådhusskatt, betydt för densan1ma i förhållande till förlusten af den enastående silfverskatten . Skatten är borta , penningarne äro slut, fattig­ domen och ska1nn1 en stå kvar ; och dock gällde det här icke att föra den ur l andet ; den gick endast från Liineburg till Berlin . Nu föreställer sig kanske någon, att detta endast är skrämsk ott och onöd ig skuggrädsla , i ty att vi h ittills klarat oss ganska väl med 1 86 7 års förordning och Kungl . Maj :t, ifall en temporär eller lokal fara verkligen uppstode, nog skulle kunna afvända densamma genom a tt falla tillbaka på den afdankade kyrkolagen och helt enkelt förbj uda en försälj ning. Det kan Kungl . Maj :t nog göra, och det har Kungl. M aj :t ock så gj ort flera gånger, när n1änniskor i sin hj ärtans menlöshet bed t om l of att få sälj a ; och många församlingar hafva också fogat sig efter ett sådant förbud. M en det är icke Kungl . Maj :t, som dömer on1 lagens efterlefnad, och i ngen don1stol i vårt land torde döma någon för öfvert rädelse af ett förbud, som icke längre har stöd i lagen, hvil­ ken i stället ger den allra nättaste anvisning på sättet att gå tillväga för att fritt kunna till enskilda personer, inhemska eller utländska sam­ linga r a.flåta 1·örligt (kyrko )godtJ, som tjänar att bevara minnet af forn · tidens bruk

och

kons�{ä?·d1.ghet.

För öfrigt skola vi ingalunda i nbilla oss, att det icke under den gångna ti den skett någon skada . I ganska många fall har ett hem­ bj udande till kronan gj orts, ett afslag lämnats och en försäljning till tmskilde däraf blifvit följ den. Kulturhist . 1nuseet ege r åtskilliga på detta . ·ätt afhända kyrkliga föremål, som vi ofta med ganska kännbara uppoffringar fått hindra från att glida ut i den allmänna handeln, eller rädda ur densamma ; och jag skulle kunna nämna en privatsamling i l mfvudöta den , soni i nnesluter m ärkliga ting i silfver, brons m . m, hvilka ännu för icke längesedan varit en verklig prydnad för s ina Tespektive kyrkor. I detta speciella fall är det ju en lycka, att föremålen förvärfvats under den starkaste ·pers onli ga ansvarskänsla . Hela sam­ l ingen ä r nän1ligen testan1enterad ti ll Stockholn1s stad . Men låtom oss tänka oss, att detta icke varit fallet, att san1l ingen vandrat utomlands ( lCh efter en eller annan generation splittrat på ski lda händer, sedan rninnet 0111 dess ursprung förbleknat - ; då hade, på grund af vår l>ristfäll iga forn1ninneslagstiftning, den stora olyckan inträffat, att ett vi ktigt en gång säkert registreradt forsknings1naterial icke blott gått för-

- 12 loradt för landet, utan, hvad långt värre är, blifvit starkt reduceradt till sitt vetenskapliga värde . Men äfven i ett fall som detta, där en verklig olycka genom per­ sonlig ansvarskänsla förekommits, är det ingalunda bra, som det är. · Det skulle dock varit bättre , att dessa klenoder fått stanna kvar i de tempel , till hvilka de hörde , än att ingå i ett museum . N är s taten för en del år sedan fick inlösa den härliga Knifsta ­ kannan (lir 6,000 k-r. för att hindra dess försälj ning till enskild person , gj orde staten visserligen en mycket god ·affä r, och staten skulle nog ännu kunna göra många sådana affärer ; men det är frågan, mn det likväl icke är en ännu bättre affär att slippa köpa sådana ting, och dock se dem såsom delar af vår konstnärliga och antikvariska national ­ förmögenhet i väl skyddadt förvar i den mileu , i h vilken de höra . Sex tusen kronor för en siliverkanna och ett par tusen kr. hemma. då och då för ett a ltarskåp, om hvilket det dess bättre icke funnits någon svårare konkurrens, det kan naturligtvis den svenska staten elle r kanske rättare sagdt statssam lingarna i Stockholm, till hvilka hela vår fornm inneslagstiftning ytterst syftar, orka n1ed ; men skola Y i börj a röra oss med verldspriser, fruktar j ag för, att såväl statsmuseerna som alla kommun- och föreningsmuseer m ed eller utan statsansla g äro uttröttade , innan ens den första n1illione1 blifvit öfverskri den . Det är då godt att i tide h afva satt en lagens lås för landets kyrk ­ liga kon stförråd, dessa ideella skatter, hvilka, sa mlade under förgångna tider i fromt ändamål , ingalunda få förskingras af den generation , som motta git dem såsom ett arf att förvalta .

Så uton 1ordentligt liberal som 1 8 6 7 års förordning är, när det gäller att fö r försälj ning frigöra de gamla kyrkliga inventarierna, tycke r man, att densamma åtminstone i cke skulle fresta till öfverträ delser. Och dock går det icke ett år, utan att ett större eller mindre anta l kyrkliga inventarier, utan förut skedd hmnbj udan , lämna kyrkorna elle t· de kyrkans hus , där de enligt lagen skola bevaras . Ren annektering, jö? ·· säljning och depon e1�ing ä ro namnen på de trenne olagliga vägar, på hvilka denna kyrkornas uttömning försiggår . Att sådant öfverhufvucl ­ taget är möj ligt bero r till dels på den nä stan fullständiga frånvaro af den inspektion af kyrkorna , hvilken ål i gger rik santikvari en. Nu är detta visserligen ett åliggande, som med den arbetsbörda, under h vi lken denne strängt belastade ämbetsman dignar, de fa cto icke kan utföra . af honom ensan1 ; h vadan det ingalunda vore riktigt att göra honmn personligen ansvarig för det laisser aller, som n1åste följ a af ett i sig sj älf ohållbart system . . När en gång, och må vi hoppas snart, genon1 ett eventuellt Inin ­ skande af rik santikvariens arbetsbörda, någon t i d kan blifva honon1 öfrig för kyrkoinspektioner, skulle det vara särskildt rådligt, att dessa först .före ­ togos i sådana kyrko r, som t illhöra patronena pastorat eller i det hela domineras af något större gods . Hvar finnes den berömda Brahe-tafian från Kågeröds kyrka, S:t Olofs kyrkas rökelsekar, andra kyrkliga Ide ­ noder att förtiga ? Ja g har vid undersökningar rörande detta sl ag a f

- 13 -

kyrkoutrensning, som. j ag a nser böra räknas in under annekteringsbegrep­ pet, fun nit, att patronus i regel handlat i god tro . Han har ansett sig, då det åligger honom att vidmakth ålla ky rkan och han på den grund disponerar öfver hennes inkomster, också kun na förfoga öfver hennes inventarier. Men det kan också vara skäl att söka i p rästgårdar samt hos kyrkovärdar och klockare , hvilka äfven de understundom i all välmening tyckts förväxla sina egna vindar eller - förmak n1ed de kyrkans hus, i hvilka kyrkans gamla inventarier skola förvaras. Det Så komma vi till försäljning utan förut skedd anm älan . händer n1er än ofta, att många år förgå, efter det en sådan försäljning skett, innan den af en tillfälligh et eller genom icke officiell a väktare b ringas till V itterhetsakademiens och riksantikvariens kännedom. Jag Yill här endast nämna några rön ur min egen långa erf-arenhet. När Falkenbergs kyrka härom året utan anmälan sålde sitt gmnla i nventarium, däribland en p räkti g lj uskrona med den rörande testa ­ mentariska bestäm melsen : Guds hellige Na fn Nll A ere, Falkenber,qs Ki,rke til Sirat r·r denne Lysekronc forcP1·et till en Hu,kommelse for woris paa rörende Venner - - - , var det först genom m itt meddelande af denna handling, sedan jag dess värre kommit ett par ti1nmar försent för att rädda de t re kronorna från att gå ur landet, som vederbörandes uppmärk­ , amhet riktades därpå, naturligtvis utan något verkligt resultat. Lyckades det mig icke att rädda ljuskronorna från Falkenberg, lyckades det däremot beträffande delar af kyrkans gamla renässansaltare och p rimklockan från W einge ; men det berodde på, att det utländska ombudet icke hade fullmakt att köpa mer än sj älfva kronorna. Hos antikvitetshandlande i Kj öbenhavn har Kult. 1nuseet mer än en gång återbördat svenska kyrkobilder och kärl, som redan i all sti llhet glidit ut ur landet ; och på de H ammerska auktionerna i Stockhol m för några år sedan såldes €n ansenlig samling svenska medeltida kyrkobilder, bland hvilka Kult. museet förvärfvade j ämt�. andra en förträffl ig S:t A nna-bild med Maria <;>.ch Christusbarnet, från Ostergötland, och Göddelöfs kyrka den präktiga Ostgötadopfunt, som nu lyckligtvis p ryder denna kyrka . I färskaste 1ninne står den ännu oafgj orda frågan om Okome gamla kyrkas _präk­ tiga renässansinredning, hvilken församlingen mot Kungl . Maj :ts . be­ stämda förbud, efter den nya kyrkans uppförande sålde till en anti kvitetshandlande, från hvilken Kult . museet, när den hotades att för­ vandlas til l matsalsmöbler, i sista stunden räddade densamm a för att åter hem bj uda den åt församlingen. Exemplen kunde mångdubblas , men de anförda torde här göra tillfyllest . ·

·

Återstår så depositionssystemet, det i många afseenden betänkligaste , därför att det seglar under en meleradt vetenskaplig och fornminnes­ vårdande flagga. Det må då först framhållas, att detta system är i lika hög grad stridande mot lag och förordning som de båda förut nämda formerna för kyrkoutrensning. Det är ett af Kungl . Vitterhetsakademien fritt sanktioneradt institut, naturligtvis gj ordt i bästa afsikt, m en därför icke min dre betänkligt, ej n1inst därför, att man icke gärna kan begära, att försam lingarna skola respektera en fornminnesförordning, som icke

- 14 respekteras af den n1yndighet, som är satt att vara dess högsta väktare . Det är naturligtvis icke svårt att finna de orsaker, son1 fran1kallat denna m odernaste form af bildstorm . Protestantisk kyrklig purisn1 och steril prydlighetskänsla å ena sidan, falskt museinit och 1nissriktad fornminneskärlek å den andra hafva tillsammans skapat _ denna svåra form af kyrklig fornm innesmissvård . Det är ej nog med att Vitterh . A kad. , alias Riksantikvarien, a lias Statens h i st. museum, sj älf tagit sig denna rätt ; de hafva också 1ned en rörande frikostighet meddelat den åt andra, endast n1ed det förbe­ hållet att i sin ordning få gallra i det sålunda samlade provinsinate­ rialet . Så snart därför ett museum nybildats, har det sökt att förvä rfva ett sådant depositionspatent och med detta, j ag skulle helst vilj a kalla det kaparebref, i hand har man sedan gj ort sin razzia genon1 provinsens På ej så få ställen har man på grund af obeka ntskapen kyrkor. m ed lagen t rott sig vara tvungen af ett sådant bref och den icke så sällan pockande tonen i de ansökningar, som blifvit en följ d af desan1ma, att utlemna sina bilder . Ingenstädes har denna bil dstann under den sista tiden gått så grundligt fram som öfver Lunds stift . Naturligtvis medgifver depositionstagaren aldrig inför andra , att han tagit en enda sak från kyrkorna , utan att det varit strängt nöd­ vändigt för att skydda dess bestånd : än ä r bilden utsatt för att ska da s af .. en rykande kakelugn , såsom fallet var n1ed den härliga Kristusbilden i Ostra Vrams triumfbåge ( Fig. 2 o . 3 ), än ligga bilderna uppe i tornet, än i vapenhuset, än står dopfunten ute i ett uthus o . s. v. A llt detta är naturligtvis i många fa ll både sannt och mycket beklagligt . Men tänk om vi , i stället för att begagna oss af denna n1issvård för att få vår 1nu seihunger stillad, använde den för att väcka kyrkornas 1nålsmän till eftertanke om vikten och betydelsen af föremålens sam-vetsgranna skyddande, bevarande och återuppställande på sina gan1 la platser, hvad det betyder ej blott för det religiösa men också för det historiska sinnet, att i det gamla tämplet, där släkten efter släkten yandrat fram , den nya t iden v äxer samman med den gamla i de t ing, denna lemnat i arf. Det är dessutom a lldeles icke säkert, att de » rädda de » kyrksakerna få det bättre på museet, där de flyttas från den ena sal en Under alla förhållanden till den andra eller magasineras tills vidare. medför nedtagandet och transporten ofta de vanskligaste följ der för de gamla bildverken . Jag vill h ärvid visserligen icke be strida , att depositionstagaren både kunnat handla i bästa uppsåt vid sin utrensning­ af de gamla tämplen och i enstaka fall också därmed gj ort en god gärning, lika väl som att h an på grund af Vitterh . akademiens pa tent trott s.�g vara i sin lagliga rätt. Afven Kulturhi st. museet i Lund har en gång skaffat s j g ett sådant depositionstillstånd . Men den här tidigt vaknade uppfattningen a f kyrkornas rätt att sj älfva få behålla sina minnesskatter gj orde , att det aldrig kommit till någon större användning och i de få fall, då det användts , så godt son1 uteslutande oinfattat inventarier från redan rifna kyrkor. Sedan det emellertid gått upp för oss, att h ela deposi tions­ systeinet var olagligt, hafva vi natu rligtvis också öf-v ergifvit detsan1ma . Hvad vi ännu innehafva af deponerade dekorativa kyrkliga ting, skola vi också med tillfredsställelse se återbördadt till respektive kyrkor,

2.

I n teriör

nr

Ö.

V rams kyrka.

X markerar hålen i tri u m f­

bågen efter d e t nu i Lunds universitetsmuseum deponerade krucifixet.

F i g.

Fig. 3 .

Ö.

museum.

Yraroskrucifixet p å sin nya plats i Lunds universitets­

....... Ot

- 16 n aturligtvi icke för att d ä refter deponeras på annat hål l , utan fö r att åter uppsättas i tämple n . N u frågas : ä r ett depositionssystem d å under alla förhållan den förkastligt ; och skulle det icke under någon form kunna legaliseras i en ny fornminnesla g ? Härpå vill jag svara, att om en depo ition dels göres helt frivilligt , dels rör sådana ting af stort vetenskapligt värde , son 1 i cke län gre äga någon betydelse för vare sig kulten , det lokalt personliga och historiska minnet eller för kyrkornas prydande , bör den kunna med ­ gifvas , om föremålet genom sitt kva r tannande skulle h otas af förstörel e . lVIen sådant bör af den h ö g ta antikvariska myndigh eten pröfvas i hvarje , ·iirskildl fall efter hemställan från vederbörande kyrka, som naturligtvi. Något bevilj ande in därvid sj älf egde bestämma depo itionsplatsen. blanco af den otroligt m issbrukade depositionsrätten finge naturligtv i. icke längre förek omma. Med ett sådant nytt depositionssystems anta­ gande skulle gifvetvis också alla de gamla olagliga depos itionerna upphöra , för så vida de icke på laglig väg förnyades genom initiat iY från respektive kyrkor . Något särskildt åläggande att på anfordran återlän1 na e n depoition , såsom Vitterh . Akademien i sin skrifvelse af 3 j an . föreslår, torde däremot vara alldeles obehöfligt , då en sådan skyldi<Yhet med nödvändighet ingår i hvarj e depo itionshandling . Däremot ynes det mig, som om det borde åligga fö rsamling att, vid återtagande af depo­ nerade föremål , ersätta den kostnad museet tilläfventyrs haft för deras konserve ring ; det skulle ju elj est kunna tänkas, att en församling enda t begagnade sig af depositionsrätten , för att få sina i nventarier kostnad fritt återställda i presentabelt ski ck . Det mesta , af hvad j ag i depositionsfrågan yttrade för femton år edan , har sedan dess icke förlorat i aktuel lt intres e och torde därför h är lämpligen böra återgifvas : Det aft:: :i gtli ga eller oafsi gtliga u n dermineri ngsarbete, som föregått de gam l a tem plens k u l l störtaude, ä r ti l l stor d el att söka i deras förut skedda utpl un d ri n g vår tids b i l d storm , som v i sserl igen i c k e alltid eller ens i regel får s k rifvas på hatets, u tan ock u n d er den sen are ti d e n l i k a mycket på kärlekens , d. v. s. forn­ m i nnesk ärlekens räk n i ng. Det är m u seerna och de enskilda sam l arna samt dera� t:Ok affare, som antingen, h v i l ket särsk i ld t gä l ler de sen are, un der v ädjan t i l l kyrko r­ n as m ålsmä ns m ed o k u n n ighet om sa k e rnas verk liga värde parade sparsam hetsanda bedrifvit ett tyst för m yndigh eterna åtm i nsto n e oftast offici e l t doldt m u ll vadsarbete, t-> ller också, och h är gä ller det h u fvndsakli gen m useerna sjelfva, där man h a ft att göra med m era , up p l ysta » prester och k yrkoråd, anslagit d e n patri otisk a -sträng, ROm har så lätt att v i b rera, n är det gäller skydd åt våra gaml a m i n nesmärken , och som härvid lag vibrerat med den sorgl i ga kraft, att den rensat kyrkorn a, de n atur­ l iga förvari ngsplatsern a , för h vad den fro m m a tron och konsts i n n et under årh u n­ draden i före n i n g ska pat, och i stäl let fyl l t m u seern a , h v i l k a väl dock i detta fall endast h afva t i l l sitt i n n ersta syfte ::. tt vara rädd ni n gsh e m för de t, som ej på annat sätt kan skyddas, eller som red a n glidit ur s i n m i l i eu. Man skal l kanske b äre m ot i n vända, att, om i c k e m u seerna i n samlat de ga m l a kyrk l i ga i nventarierna, s k u l l e de redan varit förstörda och att veten skapen beb öfver ett samladt m aterial att ösa u r, för att k u u n a fyl l a si n höga u p pgi ft. På d e n fö rra a n m är k n i n gen m å endast s n tras, att, o m l i ka m y c k e n tid och mörl a an­ vändts fö r att på vederböran de ö p p n a ögonen för rle gam l a i n v entariernas värde och betydelse i d e n m i li eu, ti l l h v i l ke n d e verkl i ge n h öra, som den man brukat för att få dem ryc kta u r d e nsam m a , sk ulle v ä l ej faran för förstör i n g un der vå rt tiis ta högt u p plysta hal tsekel vari t större än u n d er alla de föregåe nde ; i a l 1 syn­ ner h e t som lage n ger åtm i nstone n ågot skydd, genom förbudet att ntan förutskedd ,

- 17 hembjuden t i l l staten afh ända k yrkorna dera s till hörigheter. Vid frågan om de vetenskapliga k rafven, må v i först eri n ra oss, att dessa i n ventar i e r dock icke äro t i l lk om n a i v eten skn.pli gt, utan religiöst och esteti skt i nt resse, o c h att det således är denna och u teslutande denna syn p u n k t , som m åste gäll a, för såvi d a de fort­ farande äro e ller u tan större u ppoffri nga r k u n n a försättas i ett skick, om t i l lgodo­ ser j u st desså i n tressen. Att e n d e l ti ng, �om n u m era förlorat sin betydelse för k u l te n utan att i de­ k orativt afseende ega n ågra suppleran de egenskaper, sak löst och i v issa fal l, t. ex. när det gäl ler l ätt förstörda textila föremål m ed stort k u lturhi storiskt utan m ot­ svarande esteti skt värde för k yrkan, helst m å a flåtas t i l l mu seerna, fö� såvida kyrkan icke v i l l träffa andra särskilda åtgärder för deras skyddande, v i l l jag gerna medgi fva. Men när man under vetenskapens skyddsm antel nedbryter altaren och pred i kstolar, kristus- och h el gonbil der, e p i tafi er och vapensköldar, kastar ut dop­ funtar, bryter ned kolonn baser och k a pitäl samt bortför kyrkans hel iga kärl, för att i h u fvud- och sti ftsstäderna k unna stoltsera med m useer, i h v i l ka icke säl lan de hemlösa ti ngen äro un derkastade en föga bättre vård än i den l i l la bygde­ kyrkan, torde det vara hög tid att i förnuftets och a nständighetens namn ropa ett gif akt. Det fi n nes för m useernit nog att sam l a och rädda undan förstöri ngen, utan att de beb ö fv a l å u a sin h and till detta n i velle ringsverk. Ett sådant förfarande m i n ner al l t för m ycket om den, som anlade m o rd brand , för att få tillfälle att u pp­ träda såsom räddare. Fal l gifvas, h vi l k a äro rent af u pprörande, såsom när h e l t nyligen Dalby (Skåne) gam l a m i nnesrika biskopskyrka, efter en genomgången, för öfrigt allt annat än l yck l i g restaureri ng, fick till u n iversitetets i Lund histori s ka mu e u m l e m na från sig sin präktiga gamla korstol samt det mesta af sin öfriga i nre medeltida s krud, h vi lken så väsentl igen bidragit till att åt denna k yrka gifva den stä m n i n gs­ fulla pregel, hon mer än de flesta l yckats bevara i ntill det si sta, och som därför också gj.o rde h e n n e ti l l en k är val färdsort ej m inst för den verk l i ge konst- och forn m i n nesvänne n , den som kan glädja sig åt en sak, äfven om han i c k e får stoppa den i sin egen ficka. Det är j u st denna glädje, glädjen att få se en sak på sin rätta plats, som sam l ingsvurmen och m u seerna snart gjort omöj l i g i no m vårt land. H vad det ren t vetensk a p l i ga utbytet beträffar, torde detsam m a ej b 1 i fva m indre därigenom att dess material u p psökes under en arkeologi sk u tflykt, som m edger, att h varj e sak kan mera noggrant och i nti m t studeras, hvarigenom den också på ett ofta helt annat sätt för forskaren ö ppnar sitt dolda i n nehåll än, när den i en tröttand e och redan syste matiserad mångfald möter h onom i m u seets salar. - Och h v ad skyddet an går, bord e d et, om bestä m m elserna i lagen al l varsamt ti l läm pades, vara m i nst lika kraftigt som i de af l a gen oberoende museerna. U n der al la omst ändi g h eter borde väl alla m era h i stori skt bemärkta täm pel kunna påräk na att okvalda a f m useerna 1 å behålla s i n a m i n n esklenoder. Det ä r därför i c ke u tan e n egen d o m l i g kä nsl a m a n i e n n o t sid. -520 i l :sta d e l e n af H ildebrands §ve1·iges medeltid läser om det s. k. Arci mbol d i rel ikskrin i U psal a dom kyrka : » A fven detta rel i k skrin har j ag fåfängt sökt få flyttadt från ett m örkt QCh för a l l m ä n b eten svårti ll gängligt förvari ngsru m i kyrkan till m useets lj usa och Detta skrefs 1 884: - o m försöken fortfarande varit fåfänga för a l l a öp pna ::;alar > . känner jag ej * ). Det är för den p l undra n d e el l er räd dande m n seimannen alldeles icke någon ursäkt, att h an h os k y r k an s närmaste m å ls m ä n o fta m ötes af det största tillmötes­ gående, elier att han af dE>s a kanske rent af n p pm ana att bortföra :. s k räpet :t , d å dess värre hos m ånga kyr kan s väk tare nai v i teten och okunnigh eten i d yl i k a frågor äro så stora, a tt d e t borde vara l i k a straffbart, åtmi nstone moral i sk t, för e n fackman att in led a affärer med d e m , s o m d e t är att handla m ed barn. Oftast bottnar hos dem i det h ela en oklar bland n i ng af pu ritani m och flack skönhets­ e l ler rättare pry d l ighets kä nsla, genomträngd af tidens allmänna estetiska j äst­ ä m n e - sti lrenh etsbacillen. U r e n mångåri g erfarenhet skulle exempel h ärpå i m ä ngd k u nna f ramdragas . J ag v i l l end at:'lt an föra några : - - - , * ) � u känner j ag, att de dessbättre fortfarande m i ss lyckats, liksom j ag gläder m ig öfver att i flera fall ett n y vaknat h i storiskt sinne ska pat en återgång af kyrkliga d e position er, bland h v i l k a i första hand må näm n as S:t Göransbi lden till Stockhol m s storkyrka. Förf.

l 1ivat - k nom i ' ka intr , , n o b Men i detta a rf 1 d nna af rnminn f katt r i ngår ännu my k t me ra. af ro nde land behållning än kyrk rnas til l hörighet r. Inneh I l et i alla våra mu see r, hvilket, åsom vi tt till 1 ke ringa del ut ·ör af kyrk liga d p iti n r må te ock å undandrag� möj ligh ten af en för k i ngri n ller f· r t ö rin g på annat ätt. Afven i d fall, där stat n icke d i rekt bid ragit till kyl dig att vaka öfver, att icke de tusende dera s bildande, är den en k ilde crifvarne om känkt p nn in gar rätt k ränkes. A l la d eller för m l i natura hafva j rt det i den vi a förh pn in , att därm hafva o·j ort n crot fö r framt i d n, att i in stad ch sin byg d ha.fva medv rkat till upprät tande af bildnin anstal t r, som �.tt å ina egna kära minnessak r hafva b redt ett tr rggadt sk la be t Afven här blir det då n upp ift för stat lagstiftnin ·en att åldershen1 . crälland för att h i ndra örskingring eller t på läm p b t sätt göra si enom vanvård . Und r alla för­ h v ad som icke är bättre, t· r törin mu um som tnj ut r tatsan la g vara hålland n bör därf· r hvarj amt förpl iktelse att icke utan l{un l . Maj : t s underka tadt in p k tion tillstånd pantsätta Her afyttra någ t ur ina samlingar, som icke ä r Med ett ådant v i l lkor skulle ännu duplett 1 1 r antikvariskt värdelöst. . . och väl f r alltid t. ex. N rdi ka mu eets na tående urop i ka skr amling, m nu är skingrad så om agnar för vind n, varit bevarad för landet ch för .forsknincren . M n d t tord kunna ättas i .fråga, om det i ke är stat makter­ ännu tt teg län re . Det kan vara fråga m icke na plikt att g i I talien ch Span ien ett r nt exp rtförbud äfv n i vårt land likso under n gon form vore läm pligt. Den fr gan är emellertid ytterst ömtålig den ju i hög grad berör den privata e anderätten . Ett fö r b ud af detta lag är d ä rj ä m te e g n a d t att f ra m k al l a en massa öf ve rtr äde lse r , såsom fö rb ållandet vi sat sig i t. ex. Italien . Det s k u l le d essutom endast under fö r u t sätt n ing a f en f u l l st ä n di g omlägg­ n i n g af h ela vårt tullväsen gen o m i nförande af en noggra nn besik t · n in g af a l l t fra k t- e lle r re s go d s , so1n u tgå r k u n n a b l i fv a n å g o t så när effektivt. Men detta ble f ve, fruktar jag, dels en allt för kostsa m apparat och dessu t o m en för h at l i g pe rsonli g tun g a på he l a vår res- och frakttrafi k . Ko m m er härtill, att allt s o m på något sätt k an betraktas så o m of­ fen tl i g e g e n d o m ock så kan fa tl äsas lika bra ge n o m ett f· rsäl j n i n g förbud, hvil ket endast af K ungl. Maj : t får l ö sas, s k ul l e i allac fal l ett direkt e x p o rtfö rbud endast få be ty de l se fö r anti kvi teter och kon stsaker, som äro i pri vat ego. M öjl i gen skul le 1n an dock äfven här k u n n a utfi n n a något sätt att åt l andet bevara före m Al af s tort ko nst nä rl ig t och vetenskapli gt värde, exe m p el v i s genom ett å l ägga n de för egarna att ingi fv a fö rt eck­ n ing på förem ål af den na art, hvi l ka fu nnits inom la n de t i låt mig säga, minst hu n d ra år, och p å den grun d kunde anses t i ll höra ett ideelt kapi ta l , som i c k e finge beröfvas riket. Den som m ed bedröfvelse s e tt , huru de d y rb ara s t e konst- och konstslöj d föremål för h v a rj e år va n d rat ut ur landet, medan endast i my cke t få fa l l vårt eget. konstförråd ökats tned rangsaker från u tl a n d e t , kan n atu r ligt vis in tet hel lre önska, än att ett för s v åran d e af denna trafik k un d e g enom fö ra s . U n d er alla fö rh ålla nde n vore ett al l v a rl i g t

-- J U --

stärkande af museernat:l inköpskra ft, så att de kunde upptaga konkur­ rensen med privatsamlare och konst- och antikvitetshandlare , ett godt sätt att 1nöta faran för en utvandring af det inhemska privata konst­ och antikvitetsförrådet, liksom det sämsta, son1 kunde tänkas, vore att, såsom från vissa håll rekomn1enderats och sås01n det till verklig ska da praktiserats i Danmark *), klafbinda vissa n1useer och 1nonopoli sera andra. I den landskamp, som måste kä1npas, för att för hvarj e år såsom o f­ fentlig egendom fastlåsa alltmera, af hvad son1 faller in under be­ greppen konst och ant ikviteter, måste alla krafter inriktas, alla intressen spännas och alla 1nöj ligheter användas. Konst- och antikvitetshandeln lefver icke på en täflan mellan några köpsvaga svenska museer . Det är privatsamlarna i in- och utlandet samt de stora verldsmuseerna genom antikvitetshandlarna, som drifva upp prisen, och son1 därför måste af landsmuseerna n1ötas med samlad kraft. Känna sig alla n1useer i ett land i första hand såsom dettas represen tanter för tillvaratagande af det allmänna antikvitets- och konstintresset, måste all småaktig afundsj uka dem emellan försvinna. Det bör då icke vara dem svårt att förstå, att n1ånga ögon se bättre än två ; och att alla de upparbetade förbindelser de olika museerna ega, måste användas . Hvad det ena innehar är ju, när det föröfrigt är väl skyddadt för förstöring och förskingring - och därpå måste , sås01n j ag redan påpekat, statens direkta ingripande i första hand inriktas i alla fall hela landets egendom. Ingen skall dessutom föreställa sig, att det enas indolens bättras gen01n att det andras energi och samlar­ kraft stäckes, och lika litet skall man inbilla sig, att en sak, om vägen för densamma stänges till det ena museet, skall hamna i det andra. Det blir nog i detta fall så, som det går med sådden på vägen, fåglarna under. himmelen plocka upp det mesta, fåglarna här lika med antikvitetshandlarna och privatsamlarna . Nej , här har landet icke råd att förlora någon enda kraft, som kan inriktas på bevarandet och ökandet af vårt fornforskningsmateriaL Naturligtvis kan man härvidlag icke tvinga museerna utö fver deras eget program . Men äfven när ett museum icke anser sig böra för egen räkning förvärfva ett föremål, som hen1bjudes , eller som mu­ seet under sina forskningsexpeditioner påträffat, vare sig denna art a f föremål redan finnes tillräckligt representerad, eller den skulle falla utom museets program eller utanför dess ekonomiska möj ligheter, bör museet hafva en kollegial känsla för andra museer, i första hand inom landet och därefter äfven - i utlandet. Tv det bör för en mu­ seiman alltid stå klart, att vetenskapen är det första� och att, om dess kraf icke på ett område kan tillgodogöras inom landet, är det bättre att gynna ett utländskt museum än prisgifva föremålet åt antikvi­ tetshandeln och det däraf o ftast följ ande utplånandet af ursprungs­ beteckning och därmed en stor del af föremålens vetenskapliga värde. -­

*) Man har på den grund under den sista tiden där också i praxis mildrat dessa bestämmelser : så eger Folkemuseet icke ·s å få föremål, som gå tillbaka ända till m edeltiden, och Konstindustri museet sträcker sig äfven med sina danska sam­ lingar ned i 1700-talet ; medan däremot tidsskillnaden, såsom h elt naturligt är, då båda afde]ningarna befinna sig under samma tak, kunnat upprätthållas mellan Nationalmuseets båda afdel ningar.

- 20 Kulturhi t . mu eet har i ganska många fall yarit i tillfälle att för­ verkliga denna princip, hvaron1 Statens historiska 1nuseum i Stockholm bäst torde kunna vittna. Men det är l ika säke rt, att det under sådana förhållanden är mycket beklagligt, när mu eerna jälfva för vaga den offentliga köpkraften genom att konkurrera om samma sak : exempelvis geno1n att öfverbj uda hvar­ andra vare sig öppet, eller så att det ena bakom det andras rygg söker tillegna ig något hvarom detta r dan ligger i underhandli ng. Denna fråga är emelle rti d grannlaga , då den gärna komm r att beröra museer­ nas lika goda rätt, och flera museer kunna behö fva samma sak för komplettering af sina samlingar och därför känna s ig lika befogade att t illvarataga sina i ntressen i den allmänna marknade n . H vem kall vika, riksmu t , som famnar hela l and t, provin museet som söker den dj u­ paste inti mitet med sin egen bygd , eller special- och fackmuseet, som på ett eller flera områden inriktat sig på uppnåendet af den största möj liga fulltändigh t ? Då den lag, om gäll r för h d rligt folk i allmänhet också bör gälla för museerna, bör emellertid denna intre ekonfiikt kunna re­ duceras ti ll de stora offentliga auktionerna, där flera musee r uppträda . K a n ske kunde frå an lösas, genom att museern a eller d ras repre­ sentant r vid de a auktioner i n rättade sig på samma ätt som ant ikvitet handlarna, d . v . . bildade konsortier, hvilkas för ta bestäm melse vore , att intressenterna aldrig fi nge bj uda på hvarandra s bud ; den definitiva fördeln i ngen af de gemen amma inköpen finge efteråt afgö ra s genom i nbörde auktion vid hvilken hva r och en vissedig n vore kyldig att svara för sitt bud på hufvudauktionen, men för öfrigt finge underkasta s ig den nya aukti onens utfall . Det eventuella öfverskottet fördelades pro rata parte. Icke ett öre skulle på detta sätt fö rloras i kon k urrensen, och med hela in samlade köp tyrka kunde museerna då möta privat an1larna och de fast slutna antikvitet handlar syndikaten . Emellan museerna måste det und er alla förhållanden råda en v id­ hj ärtenhet som utesluter alla - » ensidiga bro rskålar » och som lämpligast uttrycke med den gamla atsen » leben und leben lassAn » .

När l{uno·l . Maj :t i 1 8 67 år fornm i nnesför rdning fri af andra lösa fynd än guld, silfv r och koppar från den finna ren förut åliggande s kyldigheten att hembj uda dem till kronan , utgick man från den på e r farenhet grundade uppfattningen, att d t är bätt re att begränsa lag­ stiftni ng n till fal l , som kunna öfvervaka och därför ock å efterlefvas , än att taga med så mycket, att dels frestel sen för finnaren till ö fver­ trädelse skulle bli fva fö r stor, dels besväret och olä enheten för statens hist. mu eum att taga b e fattnina med en mas a m indervärda fynd skulle blifva fö r tryckande . Denna förändring gick helt äkert i rätt riktn ing, om också en ny erfarenhet och moderna vetenskapliga p rin­ c iper kräfva någon mod ifiering ä fven i denna punkt . Det kan då ställas i fråga om man icke å ena sidan borde frigi fva kopparen , hvilken såsom regel endast förekommer i yngre fynd, sedan man redan frigi fvit både tenn, brons och messing, men å andra sidan skärpte skyldigh eten för finnare att hembj uda guld och silfver till en

-- 2 1 skyldighet att he1nbjuda alla sa 1nlade fynd, i hvilka guld och sil fver ingå. All fyndsplittring är från vetenskaplig och l'ornminnesvårdande synpunkt förkastlig, och blir det i ännu h ögre grad , när det lä1nnas åt den i regel föga on1dönwsgille finnaren att göra gallringen , utan att fyndet ens · blifvit såsom en helhet regist reradt. Jag vill endast fram­ ställa ett sådant fall son1 det , att ett större depot fynd från bronsåldern göres. Det innehåller ett par guldkärl san1t för öfrigt en 1nängd b rons­ föremål . De förra hembj ude r finnaren t ill staten, en1edan lagen sådant föreskrifver, de an dra föremålen älj er han till en han dlande, privatsam­ lare eller till ett annat m us eu1n , öfverhu fvudtaget till den , som han tror betaler bäst och under alla förhållanden betaler .fö'rst ; 0 1 11 han icke kulle våga risken att älj a ä fven guldet till, låt 1nig äga , någon antikvitetshandlare i K öpenhamn , son1 ick e såsom svenska staten betaler guldvärdet plus en åttondel utan guldvärdet några gånger on1 . Fallet i fråga är ingalunda n ågon fri konstruk t i on ; det återtager sig j än1t i större eller n1indre skala . På Kulturhist. 1 nuseet ligaer till benäget p åse­ ende ett k ånskt siHver fynd från j ärnåldern , son1 museet lyckats uppspåra och i fj ärde hand återk öpa i J{ öpenhamn , dock endast delvis, en1edan ett par pj eser redan gått öfver i den stora tyska marknade n . Härn1ed äro vi inne på frågan on1 nödvändigheten att lagligen höj a inlösenspriset för att på detta sätt så mycket, som möj ligt är, bekämpa frestelsen t ill lagöfverträdelse . Det är därvid ingalunda nog, att staten redan nu ofta betaler mer än den nödtvungna 8 : delen .öfver ll1etallvä rdet ; såsonl t. ex . när den berömda skabersj öguldringen öfverbetaldes n1ed 1ner än en femtedel . Det m åste i lagen fastlåsas , så att ga rantien verkligen finnes för finnaren . Den finska fornminnes­ författningen fastställer 25 °/o öfverbetalning, och detta är tydligen det m insta, o m äfven hos o s borde fixera s . Men en förändring, s o m helt säkert i ännu högre grad skulle bidraga till att h indra olaglig försälj n ing, vore , att samma straffpåfölj d , som drabbar finnaren, också drabbade köparen i första han d . I regel ä r denne den m oraliskt skyldigaste . �l edan finnaren i de fiästa fall är okunnig såväl on1 hvad lagen säger som om fyndens betydelse, torde denna okunnighet endast sällan kunna förutsättas hos köparen. Ett kraftigt ansva r å honom, analogt med det, s o m drabbar gömmare eller köpare af tj ufgod s , skulle helt säkert åstadkomma den allra bästa verkan . Ännu en ändring i gällande förordning, hvilken helt säker genon1 att skapa med intressenter i fyndet skulle m e dföra en skärpt kontroll, vore den , att lösensumn1an delades mellan fi nnaren och j ordegaren, hvilken senare därmed också blefve 1nedansvarig, så vida fyndet kommit till ha.�s kännedmn , hvaröfver h an nog sj älf i eget intresse skulle vaka. Afven här, liksom vi i det följ ande skola e beträffande fasta fornlemningar, gäller det att i ångans och elektricitetens tidehvarf vinna det snabbast möj liga afgörandet. Den gan1 la tungrodda vägen genom Kungl . Befallningshafvande borde därför endast i nödfall anlitas ; ett direkt hänvändande t ill rik santikvarien eller hans om bud i lands­ orten borde vara regel .

- 22 -

Fi g .

Fig. 5 . en

D et

4.

till

'l'a k ry l t : n bl ot:li C' n frrl l l S : t l\f i e h :1cl

Kult.

o n tl e r <leras fra m g riif,· a n u e .

m useet flyttade takryttarblocket fr. S : t Michael v i d s idan af den u r

byggn adsgrund i L u n d hopsamlade och på K u l t . museet åter resta d e l en af dom kyrkans gamla söderfasad.

-

23

-

I

de nu gällande bestämmelserna om fasta fornlämningar och graffynd (§§ 1-7 ) torde inga större m ateriella ändringar behöfvas. Däremot kräfves här, i lika eller ännu högre grad än när det gäller lösa fynd, att en större snabbhet i frågornas behandling vinnes . Utan .anlitande af den långa vägen genom kronobetjäningen eller magistraten , som i sin ordning skall göra anmälan hos Kungl . Befallningshafvande, -som eger att handlingarna till V1tterh . A kad . i nsända, som etc . etc . -, bör ett direkt hänvändande till riksantikvarien eller hans ombud ske. skyldigheten att bilägga noggrann beskrifning öfver .fornlernningen torde -väl också böra bortfalla, då det endast i enstaka fall kan förutsättas , att den, s0111 t . ex. företar en grundgräfning och därvid stöter på någon fast fornlm11ning, också är mäktig att a fgifva en sådan beskrifning, och det torde nog icke heller vara med 111ånga sådana prin1 ärbeskrif­ ningar V itterh. Akaden1ien ligger inne. Men , ·hvad den alldeles ori111ligt långa och besvärliga anmälnings- och tillståndsproceduren för n1ed sig, är, att i många fall . icke alls någon an111älan blir gj ord, utan forn­ lemnii;tgen i en hast utplånas och de fynd, so1n därvid göras, förskingras . Men samtidigt 111ed att den svåra tunga, som denna långa procedur medför för den enskilde, aflyftes, borde också ansvaret skärpas vid öfverträdelse . Huru det nuvarande . systemet verkar torde tillräckligt belysas genon1 några: exe1npel ur n1in egen erfarenhet. När för några år sedan vid grundgräfningen till godtemplarhuset i Lund grundmurar samt väldiga rasade murstycken af S:t l\1ichaels­ kyrkans takryttare påträffaP.es, och jag därom underrättade riksanti kvarien ( D : r H . flildebrand) med begäran 0111 tillstånd att genast få upptaga dessa block, något smn , efter hand son1 de framgräfdes, mycket lätt skulle låtit sig göra, sYarade riksant ikvarien, som väl på det långa afståndet i cke kunde bedöma förhållandet , n1ed ett förbud genmn 1nagistraten a.tt röra dessa lä1nningar. När detta förbud någon tid därefter upp­ häfdes, h ade grundgräfningen frainskridit så l ångt, att hvad som fjorton dagar förut kunnat göras med en kostnad på högst ett par hundra kronor, nu skulle · kostat fyra gånger denna sun1n1a, hvadan vi fingo nöj a oss 1ned upptagandet af ett enda block (Fig. 4 o. 5) och n1ed harm se, huru de andra tre slogos sönder och gj ötos in i den nya grunden . Som n1aren 1 908 företag j ag en grafundersökning i Lockarp söder om Mah11ö. Inledningen till 1nin rapport till riksant ikvarien torde tala ett tillräckl igt tydl igt språk . Den lyder : ·

Genom

t e l e fo n m ed d e l an d e d. 29 j u l i från stati onsi n s pektoren E . vVästfeldt i

Loc k a r p på 1\In. l m ö - K o n t i n e n t a l ha n a n u n de rrättades j a g o m , att e t t n ållOD t i d föru t i tra k t e n !!jon l t graff y n d h ö l l p å a t t förfaras . D å jordägaren L a n d t brn kare n Ma gnus

H a n s s o n 1 1 : r :1 4 Loc k ar p ön�kade m i t t i n gri pande för att h i n d ra ytter l i ga re för­ störi n g, n•s t e j ng red a n s a m m a dag t i l l p l n tsen s a m t före tog d e n n öd i ga u n d ersö k n i ngen . V i d t r�tde� p l öj n i n g 1 4 d a ga r förut b ad e Magn u s Hans o n i n v icl e n större sten

på

å k e m m e d p l ogen stött p å 11å gra s m ä rre stenar, h vi l k e t föra n l ed d e h o n o m att H a n fann då en grafu rn a (a) o m gi fv e n af s m ärre n änmne n n d ersö k a fö r h å l l a n det. . s t en h ä l l :t r ( bj. U r nn n h a d e t a g i t n åg o n s k a d a a f pl ogbi l l e n . M a gn n l'i H an sson h o psanJ i ad e d e l ös� l n g n n l erskär f v o rn a , t ä c k t e Y ä l t i l l gra f y e n och a n mäld e ge n aRt förh å l l a n d e t

icke

fö r l ä n � 11 1 n n n e n .

D e n n a a n m äl a n h ad e e m e l l e rt i d ännu e fter

14

d agar

l ed t t i l l m1got rcs u l t n t , o c h u n d e r m e l l a n ti d e n h a d e grafv e n t v e n n e gånger varit u t �a t t för å v e r k a n ; d e n s d ra s t e d . 28 j u l i , då n rnan b l i f v i t n ästan sönd er­ . s l a gen o d 1 d L: � � i n n e h å l l ti l l E� t o r d e l k ri ngsprid t. En f u l l s tän d i g förstörelse före-

- 24 -

Fig.

Fig.

6.

7.

Resten af

G rafurnan från Lockarp före u p p lagandet.

Lockarps fyndet efte r kärl resternns sammnnsättande:

-

2-b

-

byggdes endast genom Magnus Hansson s personliga mellankomst. M . H. hopsam­ lade ånyo de lerskärfvor, han kunde finna, täckte grafven samt vidtog den åtgärd , som föranledde mitt ingri pande - -» . -

Bil�erna (Fig. 6 o. 7 ) visa dels resten af urnan, sådan hon förefanns vid min uridersökning redan san1n1a dag an1nälan skett, dels hurudan hon och hennes täckkärl te sig, sedan vi på museet af de kringspridda stycken, som jag och Magnus Hansson hopplockat, åter lyckats samman­ sätta desamma. Nålen, 1 som en gång legat i urnan, fann j ag ett stycke därifrån. Detta märkliga fynd från Rallstatt-tid skulle, utan Herr Hanssons erkännansvärda vaksamhet och slutligen resoluta afvikande från . den lagliga vägen, gått förloradt, tack vare oforn1ligheten af nu gällande :förordning. Hade Herr Hansson vågat redan san1ma dag fyndet gj ordes gå vid sidan on1 lagens väg för anmälningar, hade ännu mycket mer varit räddadt. Ett ganska analogt fall inträffade för halft annat år sedan vid Vallkärra, där det endast genom ett snabbt ingripande - ä fven här vid sidan af lagen - lyckades 1nig att åt statens historiska 1nuseum rädda ett ännu viktigare I-Iallstattfynd. Frågan om Dagstorpsrunstenen står i sorgligt färsk åminnelse, ej minst genom det vacklande och den osäkerhet, den lät k01nma till synes hos våra antikvariska myndigheter, en naturlig följ d af det rådande ohållbara systemet : bristen på en auktoriserad lokal representant för · riksantikvarien, som känner förhållandena och därför kan snabbt och säkert ingripa. Nu förhalades frågan genom m.ånader. Under tiden · skedde dels en_ ful åverkan på en af runorna, dels stentagning i den hög, dit sprängstyckena förts och till större delen ännu lågo kvar, dels höstplöjning på sprängplatsen med däraf följande utplåning af här möjligen ännu kvarliggande sprängstycken . Efter upprepade resor, samtal, 1nuntliga öfverenskommelser och skrifvelser erhöll jag ändtligen tillförordnade riksantikvariens telegrafiska order att omhändertaga stenen, en order, som emellertid någon tid därefter återtogs af den ordinarie - ; men då var stenen lyckligtvis redan räddad och i hamn. Huru många af de 1 03 sprängstycken j ag hopletade, af hvilka stenen nu åter kunnat nästan fullständigt sammansättas (Fig. 8 o. 9), eljest skulle kommit att ingå i det cementbäddade n1onun1ent, man tänkt resa i Dagstorp, eller i den ruin, son1 skulle kon1n1it ett annat n1useum till godo, vill jag lä1nna osagdt. Ä fven § 9, son1 rör kyrkorna såsom fasta n1innes1närken, torde , hvad lagens bokstaf angår, endast kräfva ett förtydligande af hvad son1 1nenas 1ned, »på det Konungen må efter omstän digheterna kunna af­ g ira, i hvad s o m bör bibehållas. eller gen01n an teckning och hPskrifning åt ejterverlden bevaras, innan nedbrytning elle1· änd'ring företages -» ; ty med tillräklig tydlighet fran1går här icke, att Kungl. Maj :t kan förbjuda hela rifningen. Det har nu Kungl. Mat:jt visserligen gj ort många gånger. Och på det sättet h afva vi blifvit välsignade med en D?;ängd ödekyrkor, som utan hvarje vård och ans stå och falla i ruin . Afven detta är visserligen bättre, än att de gan1la tmnplen helt utplånas ;

Fi g.

8

och

9.

den

af

103

:'\.ter

Kul­ i

e fter 5p rä n gslwttet.

L u n d . Obse r n > ra h å l et

turhistoriska m useet

i K al e n d e h uset p å

sam m a nsatts oeh res t s

s p rängsly e k e n

sådan

Da gstorpsrunste n e n

l� 0:

- 27 -

men sorgligt är det i alla fall . Det vore därför önskvärdt , att ett årligt konserveringsanslag af riksdagen ställdes till Vitterhetsakadmniens förfogande, ett anslag, ur hvilket också hj älp kunde lä1nnas kyrkorna.

c

Fig.

1 O.

Vapenhuset i Ignal.Je rgn. kyrka m e d den medeltida. dö rren mot söd er.

för konservering af deras gamla bildverk, såsmn vi sett att förhållan­ det är i Danmark --; men d et le1nnas naturligtvis icke, utan att Aka­ demien sj älf tar ini6.ativet. Ensamt i Skåne finnes det en mängd ödekyrkor ; jag vill endast nän1na Vesterstad, Nedra by, Snåresta d, Ballc­ åkra, St·ensköp och Ignaberga (Fig. 1 0 o . 1 1 ), flera af den1 ytterst märkliga . Af församlingarna sj älfva skyddade ödekyrkor vill jag nämna Kjejlinge och Burlöf. Beträffa;nde Ignaberga afgaf j ag förliden höst följande skrifvelse

-- 2 8 T i l l riksanti kvari e n . Un <ler d e t arbete, s o m årligen af K u l tn r h i t. m useet bedri fves för kånes anti k variska un dersö k n i n g och beskri fni ng, h v i l k e t arbete ·i ttr förlagts ti l l V. Göinge h ärad , har jao- vid u ndersökningen af I gnabe rga ödekyrka fu n n i t densamma befinna s i g- i ett t i l lstånd, h v i lket bä t bel y e af bi fo(J'ade fotografi er, och om snart h otar de tta gam la mär k l i <Ya byggnad minne med fu l l tä ndig u n d ergång. l skeppet hafva h valfven delvis instörtat. Ur rasen sti c k a predi kstolens och bänkarnas spi l lror u p p. Orgel n ä r för l änge sedan helt förstörd. Inti l l det sista hafva de gamla orgel pi porna bruti ts u t och an vä ndts af sock uens man liga N u ä ro a l l a borta. A l l a fö n ter äro ut lagna. Den e n a ungdom ti l l h v i 'Selpi por. dörren ligger bland s pi l l rorna, d e n and ra, e n god järnbe l a gen dörr m ed en prä k t i g Någr:t förträ ffl ign. s n i derier i lås från medeltiden, h änger ä n n u p å s i n a gå ngjärn. tidig nedertysk renäs ans drog j ag fram u r r aset och gömde bakom al taret ; det t a På flera ställen u nder rapp­ ä r m urad t oc h h ar ·äke rt s i n rel i k gö m m a i behål l . n i ngen u pptäckte jag k a l k m ål ni ngar ; om de ras utsträck ning eller betydel e kan j ag e m e l lertid ännu icke döma. Då förs a m l i ngen vid u pp förandet af si n nya kyrka frånHade sig all un der­ h ållsskyldighet af d e n gamla, torde det vara nöd vändigt, att från K n ngl . Vitterh . h i s t . o. anti k v . A k ade m i e n något åtgöres för att h ä m m a för töre lsen o c h bevara hvad � som ä n n u fi nne k var. De nödvändiga te konscrv eri ngsåt<Yärderna kulle om fatta en utrensni ng nf de i nstörtade hval fdelarna sam t n e dtagan d e a f hvad som ytterl igare hotar att ra�a. och förstärkande af det ö friga, i <Ye n m u rande af de nyare fönsteröppnin garna m o t n o r r m ed den rasade te<Yel ten e n . Nya fön terkarmar i ättan d e mot söder. Dörrar­ nas isättande och �tänga nde, bä nkarna�, predikstole n och bild verken hjäl pliga återho psättan d e samt pål äggande af ett n y tt m ed asfaltpapp klädt vatten tak öfver skeppet ; takstolarna samt korets koppartak är än n u i fullgod t skick. Ko tnaderna härför böra icke k o m m a att ö fversk rida 1 ,000 k r. , b v i l ken summa torde k u n n a begäras a f r i k dagen el l er regeri ngen, såvida i c k e A k ad emien a f egna m edel k a n betäcka den am ma, i h v i l ket fal l jag i v i n ter s k u l l e v i l j a m ed verka m e d e n soare :» h ufvu dstad :» H e sleholm, vid h vilken j ag skulle hålla föredrag o m i Göingebygden E n sådan soa re, s o m jag redan planerat, sk ulle al l­ tid lämna ett par h u n d ra k ronor, hvarj ä mte e n sa mtidig i nsamling i n om h ära­ det och för am i i n gen bör l ä m n a några h u ndra k ronor, så m ycket mer, om jag ti ftets bi k o p, sj älf Göi ng, kall m ed in tresse o m fatta sak e n . U nder hop pas, att sådana förh å l l a n den tror jag, att A kadem i e n kunde besparas för halfva kost­ naden . Kyrk a n H.r v ärd dessa u p poffri ngar. Tack vare det s k i c k i hvil ket b on n u befi n ner sig, k a n m a n i detalj tud era hen nes byggnadshistoria, och hon k o m m e k o n erveraJ j u::s t så dan, h o n nu ä r , att b l i f-va d e t b ä t a turl ieobj ekt ti l l de kånska. ky rkornas by<Ygnnds h i toria. Lund d . 3 sept. 1 9 1 0 . G . J :son Karl i n . ·

«k.rp·klig jo,·nminnesvå1-rl >.

Någ var härpå · har vi erli ·en i ck i ngått ; 1nen kan k e får riksantikvariens i d t yttersta af de a dagar till domkapitlen utfärdade cirkulärsk ri .fvelse m d begäran om uppgift på d ödekyrkor, 01 finnas inom stift n betrakta å n1 tt ådant. idan af fallet I ·naber a kan d t vara skäl att fram tälla Vid äfven ett an nat fall, såsom xempel på, huru olket sj älf tar en kyrklig fornminne angelägenhet om hand o h utan n got ingripande från vare sig det ena eller an dra håll t leder den till en lyckli utgång. Up p i Jämtland ett ar mil fr n Öster und ligger en öd kyrka r Kyrkås. Församlingen had sedan m ånga år skaffat sig ett nytt tämpel , och den l i l la märkliga med ltidskyrkan lutade åt sin undergång. Då tog sockn n ungd m ig af herrn ak amlade in pennin ·ar och skänkte sit eget arbete . På sådant ätt har kyrkan nu erh llit nytt golf, nya blyinfattade fönster, fått sin� gam la bildverk och inredning väl konserverade h återupp tällda ; och f " r närvarande umgås man

- 29 -

med planen att ersätta äfven d et ga mla bristfälliga yattentaket med ett nytt. Det är en ungdon1sgerning, son1 Yida 0111kri ng borde mana till efterfölj d .

\_

Kyrkonybyggnadsvurmen, som · gått hand i han d 1ned det ovisa restaureringsnitet, borde ännu i elrte timman kunna stäfjas genom ett uttryckligt intagande i lagen a[ rätt för Konungen att förbj uda upp­ förandet af ny k y rka , när noggrann prö fning visar sådant vara obe-

- 30 -höfligt . Jän1 te den förstöri n g af oer ättliga forn1n j u ue skatter dett� nybyggand direkt ller i n d i rekt för med ig, innebär det ett slösen med kyrkornas och försan1b ngarnas n1edel, hv ars skadl ighet endast kan j ämföras m e d de nya kon tlö a och andeton1 ma tämpl ns förmåga att p locka bort det kyrkE aa intr set ho folket . Utan att p å n ågot sätt vilja b strida , att det i bofällighet eller b ristande utrymme både fun nits och fi nnes fullt talande skäl för kyrko­ . nybyggnader, torde dock i d flesta fa l len de drifvande orsakerna varit Jag skre f häron1 1 895 : helt andra . Främ st verkar härvid h o pan det af pe n n i n gar i k y rk o k asRorn a, för h vilka sällan n ågon annan m e ra. förn u ftig a n v ä n d n i n g medgifves. Man resonerar i n o m sig så här -: K ä r pen n i n garna fi n nas i kassa n , n ä r det föl jaktl i ge n i cke kostar försam l i n gens medlem mRr n ågvn ti n g, är d e t. j u al l ti d bra att få satt m e d l e n i om­ l o p p , i all syn n erh et, när m a n på detta enkla sätt kan få ti llfredsställa d e n h onetta · am bi ti on e n s k raf på en k yrka, Rom är stö rre och m ed s i n s p i ra går h ögre ti l l v äde rs ä n gra n n ens, och desRuto m d e , som v ederbör, och m åste förstå såd a n t, prest och hyggmä. tare fra m�täl l a gern i n ge n såsom en re l i giös och eRteti�k p l i k t. -- Och så får m a n sig ett stort, h ögt, l j ust o c h gladt te m pel, h \· i lket gör närm aste gran n ­ försam l i n g grön a f förarge l se, i n n an också d e n h u n n i t i sam ma Molo ksgap kasta s i n ky rkas s parade m e del och nedrifva d e n l i l la h e l gedom , som så l ä nge b u n d i t nuti d och for n ti d sa m m a n . I viss m å n kan ä f v e n e n sådan gern i ng ega e n grad af berätti g:tnde e l l e r åtm i n stone s i n förklari n g. Beröfvad sitt i n n ehål l , d e epi tafier o c h k ran sar, genom h v i l k a hon för gen erati o n er b l i f v it ett m au soleum, e n mö tes plats m ed fä dernas andar, sina skul pturer och sina m å l n i ngar och med e tt kal l t skäran de lj u s ur stora n y n ppbru tna fönster ö f ver all d e n n a döda to m h et, h ad e hon j ust icke mycket k v ar, som k u nde värma hjä rtat o c h i n för dess domstol föra h en nes talan, när den nya tiden träugd e på m e d bras k ande kra f på nytt. Men m ed hvilka s m å grepp i kyrkans kassa, h v i l k en dock i regel i n gal u n d a förslår att åstad kom m a något verk­ l igen god t nytt, s k n l l e man ej k u n nat åt d e n gam l a helgedomen återgifva h en nes gam la �kön h et o c h därigenom åter fått de känslor att vi brera, som e n dast tiden, e n lå ng · tid m e d all s i n s k i fta nde i n ne börd förmår sätta i rörelse. Men d e nya kyrkorn a d å '? Ack, de stå snart så sorgl i gt tom m a ; m an h ar alldeles nog af att gå och betrakta dem u tan på eller ä n n u bättre skåda d e m på afstånd, se dem från �:�in egen gård, och ta cka Gud för .att -de i cke stå hvarken på höj d e l ler l ängd efter grannför�am l i ngarn n s . O c h d ä r i n ne ? j a, d ä r lj uder ur e n Ho mansJi., e l ler :. göti s k :. pred i k sto l u töfvet d e l å n ga, to m m a, ekmålade bän kraderna p restens röst såsom ett eko från en ku l turform, som d rä per sig själf, och kallar till m i n n e hos h o n o m och kn nske också h os d e få ståndak tige den tid, då d e trånga tulpanmålad e bänkarna i det gam la tem plet endast m ed mcda ry m d e åhörarna.

Det kan emellertid sättas i fråga, om nedrifning eller ödeläggande af kyrkorna är det värsta onda, som kan öfvergå dem. Det skulle kunna hända, att den restaureringsepedemi, som rasat under de sista 40 åren från fornm innes- och fornvårds synpunkt är ett l ika s vårt ondt : i ty att det sätte r antikvitetsförfal skningens stämpel på våra dyrbaraste m innesmärken . Jag vill här endast ·framlägga ett enda exempel : Skara domkyrka, där man nedbröt och förstörde den Cron­ stedtska tvärskepps-fasaden mot söder (Fig. 1) o ch ersatte den med en götisk sch ablon, om hvilken man i cke kan veta mera än en ting, att den ä r en fri kom position af restaureringsarkitekten . På den allra sista tiden kan visserl i gen en l iten lj usning. skönj as, och såsom en sådan är det en verklig glädj e att få fastlå det i sommar afslutade arbetet med Strängnäs domkyrka . För öfrigt vill j ag icke närmare i ngå på den mångdebatterade kyrko­ restaurerings fråga n , endast återgifva ett par yttranden om densamma

- 31 -

ur min skrift för femton år sedan märken.

om

vården a f våra kyrkliga minnes­

Man har vid dessa restaureri ngar utgått från al ldeles samma grundsats, som är den n aturliga, när det gäl l er nybyggnad , då m an näml igen såsom i vår tid icke själf har n ågonti ng origi nellt att gifva, att byggnad en ekall representera e n bestämd stil och tid. Men h vad är d å stil ? Intet annat än h vad v i sjä l f v a ur en gånge n tids periods mångfald o c h sam man h an g destil lera fram såsom den skarpa essens, af hvilken äfven våra i det fal let m ycket känsl osvaga nerver kunna påverkas. Det blir således i första ru m met en produkt af oss själfva och vår egen tids förmåga eller rättare sagd t - oförmåga att se och u p pfatta, så snart v i i cke, h vilket af två onda ting är det a fgjordt bästa, rent i m i tera d e gamla före­ bildern a ; och det märks därvi d också snart. h uru långt våra tidsföreställ ni ngar ligga fjärran från det förflutna. Det ängsligt schematiska träder i stäl let för, hvad det obundna, pulserande, ur sig själf ösande Ii f vet en gång kunde gi f va , j n st där­ för att det icke behöfde fru kta att bryta mot en stil -, som ännu icke fan ns. Men häri kan emellertid i viss m ån ligga en tröst vid tan ken på hela den stilistiska olycka, som våra a nti k vitetsförfalskade kyrkor eljest skulle vara ; ty det komm er nog en ny tid, så ti llräckl igt aflägsen från vår egen oc!J så pass skarpsyn t , att de.n med lätthet kan skilja falskt från äkta. Skulle vi också icke kom ma att stå högt ti ll boks h os densam ma, vare sig på grund af vår känslighet, vår originalitet, vårt själiförtroende eller vår själfförnekelse, skall den kanske ändock egna oss ett medlidsam hetens tac k, därför att vårt cem ent ej var sandsten, och vår sandsten och tegel var slipad och blankpolerad, att våra g-rotesker så fullständigt saknade h varje groteskkaraktär och vår arkaism aU naivitet, att det ej blef den allt för svårt att rensa agnarna från h vetet. Hvad den tiden sknll le ett stort leend e öfver vår sti l riktighet, så naiv i allt sitt kritiska reflekterand e ! Men för vår egen tid, den ti d, som ansträngt alla sina krafter på dessa väl­ m enade » restaureringar :. , och den närmast kom mande, som på grund af dessa upp­ offri ngar ej har något mer att gifva, för att åter fjärma desamma, skola de i oti d födda konstfostren, e fter hand som u ppfattninge n af den skada, som genom d e m skett, b i nner tränga igenom, blifva till verkliga sorgebarn. Hvar gång pressen mäler o m en ny ky rkP., som dömts till restaureringens e l l e r föri ntelsens Gehen na, är det tvenne känslor, som m åste tränga sig fram h o s d e n , h vars historiska sinne o c h pietetskänsla i ck� ännu som nat in, eller, om s å skulle varit fallet, åter vaknat u pp - en sorgsen undra n öfver den forn minneskärlek, som i all väl m ening släpar bränsle till det bål, där dess egna m es t älskade barn skola brännas, och häpen het öfver det djerfva mod, som medvetet vågar sätta facklan t ill detta bål. På van liga m e nniskor skulle nog ti ll slut det tunga ansvar, som ett sådant våld förande d t ar m ed sig, h ej d a den sträckta armen ; blott icke på arkitekterna. Jag vill för öfrigt om dem ingalunda tän ka eller säga annat än godt, om de endast läte bh att bygga på bekostnad af våra gamla m i nnes m ärken och l äte -bH -att stän digt h etsa med nya projekt, hvilka taga sig så i nnerligen bra ut på ritbrädet, och därför också så lätt förvrida svaga hjernor. -

Om vi h ärifrån vända oss till museerna, asylerna för de hem­ lösa kvarlefvorna af en förgången kultur, finna vi dem endast på .tvenne ställen nämda i fornminnesförordningen ; och båda fallen gälla st�tens histori§ka museum . Det är för öfrigt icke alls underligt, att så är · fallet. Annu när förordnin.gen af 1 867 utfärdades, kunde man knappast tala om några andra museer i vårt land än nationalmuseet och statens historiska museum. De små samlingar, so1n voro förbundna med universiteten och läroverken, voro så pass obetydliga, att de icke kunde komma i någon åtanke vid en lagstiftning, och Göteborgs museum hade ännu icke fyllt sex år. Fyndens vägar från hela landet ledde därför till statens historiska mu seum , hvars chef riksantikvarien var, och hvad staten offrade för antikvariska uppgifter hade till hufvud-

- i5 Z -

sakligt ändamål att direkt eller indirekt stödj a detta . Men hvad som då var icke blott försvarligt utan det enda riktiga, är det nu icke längre . Under dessa fyrtiofem år har det inom landet vuxit fram ett museiväsen buret på den frivilliga eller komm unala beskattningens armar, hvilket spänner ett nät öfver hela landet från Trelleborg till H aparanda. Afven om man frånser de trenne stora hufvudmuseerna . af detta slag, det N ordiska i Stockholm, Kulturhistoriska museet i Lund ·och museet i Göteborg, af hvilka de tvenne första redan åtnj uta gantlka afsevärda statsanslag, rep resentera r det så stora ideela och materiella valutor, att det är en fråga för dagen, som icke kan tåla n ågot längre upp skof, att sta ten gen om beviljande af direkta anslag till vård och unde1"håll försäkrar sig om kon troll öjver de hopade j'orn minnes�·katterna �j minst, såsom j ag redan framhållit, för gifvarnes skull. Ett flyktigt öfverslag öfver den nationalförmögenhet, sont dessa museer med fonder hus och samlingar representera, har för 36 mu.;;eer de tre ofvannämda undantagn a - gifvit en summa af omkr. 4 m illioue r kr. , värdet på kyrkliga depositioner h ä ri icke inräknadt. Lägga vi härtill €tt värde af minst 8 m illione r för de trenne namngifna museerna, hafva vi ett konst- och antikvitetsvärde �f minst 1 2 millioner, som måste be­ traktas såsom offentlig egendo m , utan att dock vara statsligt skyddadt . Det kan s ättas ifråga, om det icke är af större vikt för den svenska . staten än för · museerna sj älfva att genom bevilj andet af lä1npligt statsunderstöd åt de museer, som icke redan åtnj uta sådant, trygga äfven denna del af den svenska nationalförmögenheten. För åtnj utande af statsanslag, hvilket i intet fall borde under stiga 1 ,000 kr. årligen och alltid skulle förutsätta andra ii.J,kom ster af minst samma belop p , skulle n1useerna vara skyldiga att såsom före ståndare eller biträde åt den ne anställa sakkunnig person , att föra noggrant inventarium, att underkasta sig riksantikvariens inspektion , .att gå ri k santikvarien till han.da i hans ämbetsutöfning samt att icke utan K . M aj : ts tillstånd deponera, pant sätta eller försälj a något af sin fasta eller lösa egendom med undantag af dupletter och obrukligt lösöre . D e museer, s o m här n ärmast beröra s , äro d e allmänna svenskt kulturhistoriska af statens hist. museums och n ordiska museets blandade typ . Men äfven de andra, som dels äro byggda på .en bredare bas såsom det kulturhi s toriska museet i Lund och museet i Göteborg dels . p å en sm a lare såsom artillerimuseet, postmuseet, det musikhi stori ska museet, konstin dustrimuseer, det blifvande industrimuseet m . fl. böra , vare sig de äro staten s eller statsunderstödda, i tillämpliga delar unde r­ kasta sig samma villkor som de öfriga . Redan sedan flera år tillbaka hafva åtskilliga landsortsmuseer genom koncessioner p å yarulotterier åtnj utit ett indi rekt statsunderstöd, som s ä rskildt haft en ingalunda ringa betydelse för lösande aE deras byggnadsfrågor. . M en den ekonomiska s tällningen för dem är icke för ty fortfarande bekymmersam , och för tvenne år sedan beslöt därför också -den svenska museimannaföreni ngen att direkt h änvända sig till Kungl . M aj :t med underdånig anhållan att af riksdagen äska ett årsanslag å 20 ,000 kr. till landsortsmuseerna, Kult . museet, Göteborgs museum och Malmö museum häri icke inräknade . Såväl 1not det eventuella ansla­ _gets otillräcklighet som mot villkoret att för dess tillgodonj utande visa -·

. - 33 mot statens historiska ._ museum inlade jag m 1n reservation . Att icke . något äskande ännu blifvit gj ordt, och att ·det kanske icke skulle varit stora utsikter att för närvarande få anslaget beviljadt, torde väl närmast kunna sökas i beloppets - obetydlighet. 3Q-_. a 40 n1useer o1n 20,000 kr. kan icke betraktas som något riksintresse ; ty kunna museerna reda sig · med ett sådant anslag, kunna de också reda sig . det föruta,n . En verkligt grundlig · utredning af landsortsmuseernas stora kulturella betydelse · och hvilka materiella värden, de represep.tera, och en därpå grundad undersökning af deras verkliga behof, . icke· till byggnader och inköp, hvilka fortfarande :finge falla _ jnom museernas ' egen anskaffningskraft, men för att bringre till stånd en tidsenlig för­ nuftig skötsel genom utbildade fackmän och_ framför allt för att staten skulle kunna uppställa krafvet på en · effektiv kontroll, saknas . Den skulle gifvit vid handen, att med årliga anslag växlande från 1 ,000 till 3,000 kr. för endast 30 museer, det allra minsta, som kunde tänkas, o1n någon verklig hj älp skulle kunna bringas dem, vore 50 - 60,000 kr. Den underdåniga ansökan om de 20,000 kronorna underställdes Vitterhetsakademien samt tillstyrktes af denna med ett preciserande af det Bärskilda tillmö'tes_qåendet, hvilket skulle gj ort hela äskandet effektlöst. Ty j ag förutsätter icke, att något enda af dessa museer skulle sålt sin sj älfständighets förstfödslorätt för den grynvälling, om hvilken det här var fråga. A kademien uppsatte nämligen såsom villkor för anslaget, a�t museerna skulle medgifva statens historiska museum rätt att ur deras samlingar, visserligen mot ersättning, uttaga hvad, som kunde finnas behöfligt för statssan1lingen . Med dessa för allt modernt rp.useiväsen så reaktionära tendenser riktades, genom det osäkerhetstillstånd, som sk ulle följ t af ett sådant villkor, äfven om tillämpningen blifvit aldrig så human, ett verkligt dråpslag åt hela vårt på det pers_o nl�ga intresset och den enskilda offervilligheten, äfven sedan mindre statsanslag beviljats, hufvudsakligen byggda museumsväsen. Nu · torde det väl icke finnas någon fara för att - riksdagen, so1n lyckligtvis representerar äfven andra intressen än hufvudstadens, när anslagsfrågan, såsom vi må hoppas, snart ånyo seglar upp, skulle fastslå något sådant vilkor. Tendensen är därför icke mindre tydlig och dess innersta rent psykologiska grund att söka i Akademiens och riksanti­ kvariens ställning såsom målsmän för ett bestäm dt museum , statens h istoriska i Stockholm, om den också, ganska naturligt för öfrigt, gömmer sig under en helt annan motivering : vetenskapens behof af ett koncentreradt material och statens kraf på kompensation ; liksom icke statsintresset skulle vara fullt tillgodosedt genom öppnandet af nya bildningsanstalter under betryggande kontroll i skilda delar af landet. Det torde äfven kunna ifrågasättas, om det är någon ens vetenskapligt teknisk fördel, att hufvudmassan af landets fornforsk­ ningsmaterial samlas på en plats . Frånsedt den direkta om också icke stora faran för en våldsam förstöring af hela materialet på en gång, finnes en annan , som är så mycket s.vårar:e . H opandet i källare och på vindar af 'f yndmassor, so·m ända till tjugo år kunna få ligga okon­ serverade · och otillgängliga för forskningen: är ingalunda egnadt att utan vi dare vinna anhang åt ett långt drifvet centraliseringssystem. Men är sii1·skildt tillmö'tes,qående

_

3

-- 34 -centraliseringen redan i allmänhet äfven rent vetenskapligt tekniskt sedd, af ganska tvifvelaktigt värde , blir den det ännu 1ner i ett så vidsträckt land som Sverige , med dess - j ämfördt med vårt grannland D anmark -- långa och kostbara förbindelser med en relativt liten h ufvu dstad, i all synnerhet som Sverige inom sina vidsträckta gränser innesluter så m ånga provinsiella egendon1lighete r och kulturnyanser, att dessa, ej minst sådana de bevarats i alstren af våra fäders arbet�, först och främst böra komma till sin fulla rätt i de olika bygdernas hufvudorter - ett fullt analogt förhållande alltså till det, j ag förut framställt mellan kyrkorna, landsbygdens museer, och stadsmuseerna . Sedt ur rent vetenskaplig bekvämlighetssynpunkt kan det natur­ ligtvis icke bestridas, att det vore fördelaktigt, att allt landets for�min­ Men det kan nesmaterial af något större värde samlades på en plats . då sättas i fråga, om hufvudstaden vore den bekvämaste platsen, om det icke vore ännu bekvämare att förlägga denna centraliserade j ätte­ samling till den äldsta och rikaste kulturbygden i landet, på en plats, som sj älf lämnar de rikaste fynden, och som ligger den stora världs­ k ulturen så n ära som möj ligt . . Med den rädsla för indragande i landet af främmande forskningsmaterial, som från antikvariska hufvudstads k retsar kommit till synes, kunde såsom kompensation fordras, att man i stället sökte b ringa sina egna hufvadsamlingar så nära de utländska k ällorna som möj ligt både för egen bekvämlighets skull och för att göra sitt eget material lätt tillgängligt för utlandet . Men det är icke bekvämlighetssynpunkter, som få vara bestäm ­ mande, n är det gäller ett lands fornminnen , när det gäller dess äldre h istoria, som med sina rötter tränger djupt ned tjll de dolda kultur­ skikten, hvilka här, liksom när det gäller j orden s lagringar, breda sig på olika dj up och till olika mäktighet, följ ande samma bildningslagar som dessa. Här måste de olika bygderna och dera.s 4ufvudorter i första hand få sin rätt, som är den ursprungliga , den grundläggande, erkän d . A tt för ett geografiskt kameralt statsintresse offra det organiska sam­ manhanget ned genom tidern a , skulle dessutom snart straffa· sig sj älf. Det sk ulle för öfrigt blifva liktydigt med att slakta hönan, sön1 värper guld­ äggen ; ty sätter man slafmärket på provinsmuseerna, genom att göra dem till ofrivilliga skaffare åt centralmuseet, skall m an snart få se fornminnes­ intresset öfver hela lan det förtvina eller draga sig tillbaka till privat­ · samlingarnas , äfven för det högst monopoliserade centralmuseets armar, oåtkomliga område . Jag vill endast fram ställa ett par exe�pel : j ä m tland och Härj edalen bilda på grund af sitt geografiska läge , sitt äldsta bebyggande, sin politiska hi storia och, j ag skulle vilj a tillägga, sin på grund af allt detta i viss mån kulturella inafvel ett högst märk­ ligt kulturh istoriskt helt för sig. Det skulle då vara ytterst, ej minst vetenskapligt sedt, beklagligt, om dessa egendomligheter utplånades, genom att de förnämsta märkestingen , i h vilka särdragen särskildt fram­ träda , splittrades åt skilda håll . Det bör för dessa provinser vara en dj upt bindande ansvarsplikt lika mycket mot det land, till hvilket de höra, som mot sig sj älfva och sin provinshistoria att af sina minnesskatter h os sig sj älfva bygga upp ett kulturhistoriskt monument, so1n endast på det sättet kan blifva , hvad det bör vara. Skull e nu ·dessa provin­ ser vara lyckliga nog att ega något alldeles särskildt kosteligt ting, som

- 35 har de djupaste förbindelser med deras äldsta historia - och det är . just h vad de ega ett ting, som kan blifva deras fornminnesvårds och · kulturhistorias stora palladium, skulle det vara en lika beklaglig handling af sj älfnegering, om de sj äl fva uppgåfve detsamma, som det skulle vara en verklig våldshandling att söka för ett s. k . riksintresse slakta detta deri fattige mannens får - . Ett l iknande exempel erbjuder frågan om Råda kyrkas förflyttning till hufvudstaden . Enda skillnaden är, att det kan synas ännu svårare, då det här gäller uppryckandet af ett fast 1ninnesn1ärke, som redan står under statens direkta hägn och således icke ens får förutsättas vara h otadt, om staten gör sin plikt. Förflyttningen b lefve om m öj ligt ännu betänkligare, därigenom att densamma skulle binda ett kapital, som väl kan beh öfvas, då det en gång verkligen gäller räddandet af ett gammalt täm p el . . Så långt ifrån alltså att l andsorten och dess . museer böra i n1er eller mindre grad reduceras till insamlingscisterl).er för statens hist. mu�eum , borde detta i stället så till vida släppa efter på sin 1nonopoliserade ställ­ ning, att det medgåfves de olika i landsorganisationen ingående museerna att dels förvärfva sådana fynd - äfven guld och silfver -, som icke af den högsta myndigheten pröfvades omistliga för statsmuseet i Stockholm, dels företaga sj älfständiga undersökningar, hvilkas fynd­ resultat, när undersökningen bekostades af respektive museum, också b orde få stanna på detta. Centralmuseets uppgift att lemna totalbilder af landskulturen , blefve icke mindre viktig, därför att provin smu­ seerna fi nge tillgodogöra sig något mera af de lokala gräfningsfynden, än hvad hittills varit fallet. Vid skapandet af dessa totalbilder borde vi, såsom j ag förut antydt, icke vara allt för angelägna att markera en isolerad undantagsställ­ ning för vårt lands kultur. Ett uttryck för en vidsyntare blick på denna fråga gaf riksantikvarien Montelius vid Kulturhist. museets 25-.års j ubileum, n är han angaf detta museu1ns . uppgift vara att . skapa · -

.

l ! ll

en

sa m l a d

Skåne.

bild nf

den nordiska kultu ren ,

sorn

,qått si1� 1:iiq fi·om öjVf'r

M en det skulle icke skada, att vi toge ännu ett steg, att de större museerna hos oss följ de exemplet från vårt broderland i sydvest, där man icke tvekat att, oaktadt man ligger så nära den stora verlden; dock skaffa ett rikt komparationsmaterial ur verldskulturen för att därmed inom l an dets egna gränser sätta den egna kulturen i e11: belysning, som vi dess värre nästan på alla områden måste söka i främmande länders museer.

V id sidan af statens p likt att lika tillgodose såväl de o lika byg­ dernas rätt att i provinsmuseerna behålla, hvad de ega af lokalhistorisk t intresse, och landets kraf på, att det i centralmuseerna lemnas en rikare öfversikt ej b lott öfver den egna utan hela verldskulturen , står dess skyldighet att skapa en enhet af denna mångfald genom en opartisk i hufvudstaden koncentrerad landsledning : - en reformerad ](ungt. Vitterh . Hist. och An tik vi tets Akademi med dess verkställande direktör Riksan tikvarien .

- ---

-

36 .

.

-

V itterh . ak å d:s statute r -9ch riksantikvarieris 1nstruktiori'' fl � ge, såsom 'en följ d af den till -en del �örändrade ställnjng dessa n1yndigheter komme att intaga, - dels p� grund af det' svenska museumsväseridets nyä land s:.. organi sation, dels på · grund af de allt strängar� krafven,- en effektiv fornminnesvård måste ställa · på desamma , undergå · vissa fö rändringar·. Genom ri1nliga statsanslags bevilj ande åt kommun- och förenings­ museerna och det dä raf följ ande kråfvet på statskontroll, blefve det · också nödvändigt, · att statens öfficiella 9rgan för fornminnesvård öch fornminnesväsen öfvertoge denna ' korit:roll öfver 1nuseerna . Ifrån att ensan1t hafva ett museunJ , _ låt .. vara det största , sig artförtrodt skulle Vitterhetsakade mien O'ch d·e ss verkställande direktör ri ksanti­ kvarien allt$å ·erhålla öfv�ruppsikten öfver kanske 40 offentliga salll'­ lingar . M en · detta arrangement 1nåste föra med sig d eks å' en annån följ d, -- statens historiska museun1 S och Kungl . m yntkabin ettets öfver� g-ående till en sj älfständig in stitution · under särskild chef, n1 en liksom de · öfriga muse-erna med Vitterh . åkad . och riksantikvarien såsonl k ontrollerande myndigheter . .. ·Krafvet på - enhetlighet i inspektion och kontroll och frihet från direkt - personligt _intressetagande för ett bestämdt 1nuseun1 skulle nöd­ vändiggöra en· sålunda förändrad ställning hos de högsta antikvariska myndigheterna och dänned m öj liggöra för dem att se och bedön1a hela fornm innes l'rågan ur en vi dare synvinkel , än � h vad nu ä fven n1ed bästa vilj a ��undom kan vara fallet . . . A fven , frånsedt allt detta, skulle en verkligt effektiv fornn1innes� vård kräfva ri ksan tikvariens befriande från den tunga museitekniska arbetes börda, chefskapet för ett stort museum · m åste föra med sig. l\1 en om således staten s historiska museum och myntkabinettet ställdes under särskild ledning, borde däremot det antikvariskt topografiska arkivet, sammanfattningen af all antikvarisk gerning i landet, fortfarande direkt sortera under Akadem ien och riksantikvarien . . . R edan i det föregående har jag skizzerat de villkor, som borde upp ställas för bevilj an det af statsarislag åt komn1un- och �örenings­ museerna, hvilka villkors efterlefvande det alltså ålåge Vitterh . Aka­ demien och riksantikvarien att noga öfvervaka. I dessa villkor ingick äfven skyldighet för mu ,eerna att lemna l iksantikvarien nödig hand­ ? räckning för fornminn�vården inom landet, däri inbegrip et åliggande att gå h�nom till handa vid kyrkainventeringar och undersökningar, n är han icke sj älf eller någon ur hans kansli kunde utföra desamn1a. På detta sätt skulle en på sam ma gång centraliserad och decentraliserad organisation, h vars olika organ . alltid vQro beredda att ingripa i forn­ vårdsangelägenheter, kon1ma att om spinna hela landet. ·

··

·

·

·

·

.

·

Har staten , morali skt sedt, lika stor skyldighet att vaka öfver, att en skilda gå fvor och donationer gj orda för det offentliga, äfven 0111 de icke di rekt kunna bok föras såsom statsegendom, dock förblifva i tryggad offentlig besittning; so1n den har att skydda sin egen bokförda egendon1, . har den vidare på detta · område liksoln på alla s an4ra att tillse, att de kulturella intressena så väl och jä1nt so1n Inöj ligt' tillgodoses _

- 37 .ö fvef · lielå landet, . och har den dä rvid en särskild plikt att vaka öfver att vårt fornminnesart :!."e ke förspilles, så är det icke en dag · förtidigt att uppta ga fornminnesfrågan i hela dess vidd till noggrann ompröfning� Men , p å det att denna pröfning m å bl ifva så allsidig och opartisk som möj ligt, är det nödigt, att utredningen anförtros åt en kommission , som icke endast b estår af de element, hvilka, fast bundna vid det gamla sys_temet finn� , att allt ä:r i hufvudsak bra , som det ä r . · . · H vad skulle genomförandet af ett m o dernt re formprogram, sådant de� här framställt_s , årligen kosta ? 60,000 kr . . till lanftsortsmuseE?rn� .utöfver redan utgående anslag, 20 a 25,000 kr. för konservering a:f öde­ kyrkor och kyrkliga bildverk sam t 1 0 a 1 5 ,000 kr. för omorganisering af ri ksantikvarieembetet efter dess frigörande från chefskapet för statens historiska museum . Möj ligen kunde ·hela eller större delen af kostnaden täckas genom anorduandet af . ett penn inglotteri för fornvårdsändamåL :· , _ \. Men äfven om · riksdagen di_rekt åtoge sig denn a merutgift, s�l?-H� .det. vara en billig försäk ringsprem iE{ för de. många millioners . värde., som nu under ett a�lt för otillräckligt skydd h otas af förskingring el.l�r .fö rstöring genon1 vanvård . . ·1 : Men j ämsides ._med eller, må vi . gärna säga , framom all fornminr .neslagstiftning m åste det gå ett oförtrutet ocl� . hängif_vet upplysnings,­ arbete, son1 kan väcka en dj up och varm forn1n i nneskår.lek ho_s .h ela folket. Först när detta fullt genomträngts af denna k ä rlek, hvars innersta rot är känslan för det h istoriska sammanh anget ned genmn _tiderna och dettas betydelse för det nationella lifvets fortbestånd, skall det lyckas oss att skapa en inre fornminneslag af högre valör, hvil�e:t;1 _k anske skall onödiggöra flera af de skrifna påbud , som den nuvarande · tiden icke kan ·undvara. De reformkraf, som den nuvarande tiden syne� mig ställa på er;t af · Kon ung och Riksdag gemensan1t stiitau i'ornminneslag, skulle j.�g vilj a san1man fatta i följ ande p rogra mpunkter. _

·

·

·

·

·

§

l.

A lla fasta fornlämningar samt ä ldre offentliga byggnader ställas under Vitterh . A kademiens kontroll och uppsikt samt få �eke föF.ändras eller nedrifvas utan Kungl . Mj ts tillstånd. När sådan fornlämning vid j orda_r bete tillfälligt p åträffas, skall an1nälan Qmedelbart göra s direkt till Riksantikvarien eller h ans platsombud ._ ·· ·

§ 2.

•

l

V itterh . Hi st. o6h Antikv . Akad. eger genom Riksantikvarieri. eller på hans förslag genom de museer eller andra sakkunnige, som fungera såson1. - hans o rgan , :. verk ställa a rkeologiska gräfningar ·och uridersök­ ningal;. De härvid gj orda fynden skola i regel förvaras på det museum , inom hvars o m råde de utföras, dock m e d rätt för Kungl . Mjt. att på Riksantikvariens hemställan i enskilda fall bestän1ma anna n förvarings­ p lats .

§ 3.

A lla lösa fynd af guld . och silfver eller samlade fynd, i h vilka dessa metaller ingå, skola af j o rdägaren eller finnaren genom Riksanti-

•

- 38 -

kvarien eller hans platsombud hembj udas Kungl. Mj t. till iniösen . För öfverträdelse af denna skyldighet äro jordegare och finnare lika ansvariga. Samma ansvar drabbar också den , som obehörigt i första hand köper sådant fynd.

§ 4. Fynd af guld och silfver skall , om det inlöses, betalas med minst 1 l� öfver metallvärdet ; lösesumman delas lika mellan finnaren och jordägaren . Kungl . Maj :t bestämmer på förslag af V itterhetsakademien, hvar det skall förvaras .

§ 5. Kyrkorna få icke utan Kungl . Maj :ts medgifvande försälj a några inventarier af antikvariskt värde , däremot ega de, efter Vitterh . Aka� demiens pröfning af hvarj e särskildt fall, i bestämdt uppgifvet mu­ seum deponera sådana inventarier, som icke längre kunna tjäna till kyrkans prydande , öch åt hvil�a lämpligt förvaringsrum i kyrkan eller dess hus icke kan beredas . Atertages deposition skall kyrkan utgifva de vederbörligen ut rönta kostnader, museet haft för det depon erades konservering. ·

§.

6.

Alla stats- eller statsunderstödda kulturhistoriska museer vare pliktiga att noga registrera sina samlingar, afgifva �rlig berättelse samt underkasta sig inspektion och kontroll af Vitterhetsakademien genom Riksantikvarien . Stats- eller · statsunderstödt museum eger icke att utan Kungl . Maj :ts tillstånd pantsätta, deponera eller försälj a något ur sina samlingar med undantag af dupletter. Stats- eller statsunder­ stödt museum vare skyldigt att genom sakkunnig tj änsteman utföra de ombudsuppdrag, Riksantikvarien kan anförtro detsamma.

§ 7. Riksantikvarien, som därj ämte är föreståndare för · antikvariskt topografiska arkivet, eger att sj äl f eller genom ombud inspektera alla stats- eller statsunderstödda kulturhistori ska museer, fasta fornlemningar, kyrkor och andra offentliga byggnadsmin nen samt lemna anvisning om lämpligaste sättet för deras konservering och skydd, likaledes eger han att föra talan vid öfverträdelse af fornminneslagen . Lund den l Mars

191 1 . G. J:son Karlin.