Issuu

Fig.

E tt e l fe n b e n s p o rträtt af Carl X I I . På den n yligen hållna auktio n e n å den Staushol mska. sam]j ngen i Köpenhamn inköpte K u l tu rhi storiska 1nuseet ett porträtt i elfenben, hvil k et den i n tet an a n d e katal ogen döpt til l « Bill e d af en R idder i Harnisk » . Att denne anony m e « ri d d are » icke är någon ringare än den verl dsberö1nde « tolfte Carl >> . torde för hvar och en, som är nå gorl unda förtrogen 1ned Carl XII : s ut seend e, u tan v i d are vara k l art. Elfenbensporträtt et vi sar i ren profil det bekanta, ovan ligt långlagda ansigtet med dess höga panna, k äckt uppstrukna hår, l ån ga, grofva näsa och likaledes gam �ka framträdande haka. Det är ett intressant och karaktäri stisk t po rträtt 111useet förvärfvRt, och väl torde det vara

- l f> värdt att u n d e rk astas e n granskning. För att en sådan skulle blifvit fullständ igt uttöm m ande , hade ford rats ett begagn ande af de tvifvels u tan rikare hj elpm edel vårt lands h ufvudstad häruti nnan kan e rbj uda, m en d å den, som skrifver dessa rader, blott haft tillgång till Lun ds och Köpenhamns san1 lingar, kunna h ä r endast bidrag till en u nder sökn i ng l ämnas. Egendom ligt är det, att Carl XII i sitt yttre företer så föga likhet m ed fadern och farfadern - egendomligt, ty i sitt i n re är han dem i Hans sj äls m äst u t m ä rkande egenskap, d e n starka vil bufvudsak li k . jan, är ett arf från far och farfar. Denna starka, ur fö reningen m ellan h usen Pfalz och Vasa framsprungna, vi lja, son1 dref Carl X til l den oerhördt dj erfva ispr01nenaden öfver Bäl terna, som hos Uarl X I icke n öj d e sig m ed mindre än en väldets far1 iga tri u m f, har til l sist hos Carl X II, dels genom anlag, dels genom uppfostran 1 ) vuxit sig så våldsamt stark , att d e n utan tvifvel skadat on1döm es k raften och fördunk l at en elj est obestridligen h ög i ntel ligens. Trots denna väsentliga i nre lik het med de båda förfäd erna, är Car l s yttre företeelse, så s n art den vuxna åldern inträdt, m ycket o l i k deras. I stället för d e n pfal tziska n äsan m ed dess fi n a b öj ni ng har Carl X I I en lång och klumpig näsa ; i stället för Carl X:s och äfven Carl XI:s temligen sensuelt anlagda mun med d e sväl lande, veka d ragen k ring öfver- och u n d e r l äp p har Carl X I I e n helt annan, 1nera sluten och n1elunk oli sk . Pan nan är hos Carl XII betydligt högre och ögonen med de något snedt stäida ögon brynen an n orl u n d a än hos förfäderna. Vill m an fi nna, h ve m Carl X I I l i k n ar till utseend et, så 1nåste m an söka hos m odern Sin mor, U l ri k a El eonora, är Carl och hennes fam i lj , Oldenbu rgarne. XII så slåend e l i k , att m an k u n d e k alla honom hen nes « af bi l d » (j m fr porträttet af U. E. i I l l . S v . li i st. 4. sid. 458) . Likaså är han i al l mänhet l i k f urstarue af det Olden burgsk a huset, i syn nerhet morbro dern Christian V (Ill. Sv. hist. 4. sid. 430), m en äfveu de senare 01denburgarne såsom Ch ristian VI och Fredrik V (se dessas porträtt på Rosenborg, reproducerade i P. Brocks i l l . katalog öfver Rosenborg) . Att lik heten med Inodern dock ick e var blott yttre, är bekant. Carl XII:s djupa religiositet och stora frikostighet vittna tillräckligt därom . A tt Carl X I I, föremålet i så hög grad för samti d s och efterverl d s beun d ran och k riti k , « Lejonet från Norden » o c h « Nordens D o n Quichotte » , liksom all a m era u p pseendeväckande historiska; . personl igheter, ofta före vigats af den bi ldande k onsten , är n aturligt. O fver hela Europa torde hans porträtt i olika for m e r vara spridt, äfven där m a n m inst k u n de v änta det. Så berättade mig t. ex. nyl igen e n l ärd och berest m an , att han hos en lord i Dublin sett ett väl måladt stort olj eporträtt af Carl XII, hvilket påträffats i en i rl än d sk bon dgård . H är i Lun d fi n nas, så vidt j ag vet, icke m in d re än 6 m era betydande porträtt af Carl XII , deraf tre på u niversitetet �} Då em ellertid detta elfen ben sporträtt af Carl XII 1) S e i prof. E. Carl son s edH. af Carl X II:s bref Sthlm 1 893 Elkildri n gen af den förv ä n d a uppfostri ngE'rnetod Carl X IL l ä rare, .K orden h i el m , a m·ä nd e , en m e tod, s o m gj orde l ä rjungen t i l l a n d l i g Lär�kare o c h l ä raren t i l l slafvi f=lk u n dersåte. 2) I konsistori eru m met, hist. museet samt rek torsru mmet. Det sistnärnda, s k ä n k t af H . Maj : t Konu ngen från Mälsåk ersamli ngen till u niversitet, är e tt sär d C' l (' s nt c k e rt u ngdomsportri:itt med stor a l l o11gepl'rnk och an tages vara ett af Rh-

-- 1 0 Y i ar törst frän d kap med de öfver honom slagna m edalj erna ligger det n ärm a t til l han d att i främ ta ru m m et j äm föra det m e d de . a. Carl X I I : s lif och bedrifter ha gi fv i t an l edning til l en störts.i ö af H edan vid hans föd lse p räO'l ades en tor m edal j , där m a n m edal j er. 1-ier J n p i ter o h .Juno från s k y arn e varl igt ned läppa på jord k l ot t e n liten p i l t u n d r den mycket fordrande in krifte n : In gloriatn sa·culi. Sedan börj a medaljerna vid h ans sj u n d e föd elsedag, då h an redan fran1. tälles i allongeper u k , hvil k en ban får behål la til l 1 7 O (do k är Carl u tan 1 ruk redan 1 69 7 o på en l iten skåd 1 enning, slagen i an ledni n g af iarl XI:. död). Ar 1 700 afbilda 1n dalj ern a egraren vid N arv a både med och u tan peruk , sedermera bl i r peru kon 1ner och 1ner . äl lsynt, 1nen förekom m r dock t undom så t. ex . ä n n u å ent son1 1 7 6 på o u m edalj öfver freden i A ltran tad t 1 ) . I all mänh t gäl l er on1 1nedal j erna med peruk (on1 u ttrycket ti llåte ) , att de ä ro k onventionella och icke porträttl i ka. Carl XII : s fysionomi är på dem sti li. rad i enl i gbet med amtiden . bär karideal , Lud vig X I V. Nä an har fe tt den botubon k a k rök ningen o h hakan ä r en k opia af le roi sol il' s väl födda i sterhaka. I sj elfva verket bortlade Carl peru k e n redan år 1 700, ( « under första expeditionen ti l l Pern au » . Nord berg Carl ./" I I : s bi t. I I pag. 6) bor tade håret rak t uppåt oeh hade ti l l den grad vant i g af m ed peru k e n , att d å Ulrika Eleon ora 1 7 1 7 i i n välmening s ki ck ade n ågra peru ker ti l l i n d å tarkt k al l i ge broder, som för t i l l fäll et had e fått sig e n envis förky l n ing på ha1 � en, d e n n e « h ufv ud på '"'å lång tid blifvit å af\ and t, att db t svarad a t t han vårl i g n k an kom rn a ti ll rä tta 1nedh . ådan h uf udbonad h , ey l l er arl son : Carl X f l: s bref p . tåla så stadig] ) vänna k ri ngh öro rn a >> ( E . ha börj at tidigt enbgt }i ryxel l r dan und r 1 6!>). Rkalligh ten tyck Den första m e d alj som vi sar en genom hårets gle saxi k a fälttåget. n ande förlängd panna - allt. å en ganska hög grad af kamgbet är, efter h vad jag kun nat finna, en medalj med i nsk riften << Pro Focis » , hvil k c n slogs ti l l rni n n e af Ste n bocks ger öfver danskarne v i d IIel: ler i N t1 rnberg 2). ingbo r<r 1 7 1 0 o h grav erats af P. H . Mtll \ årt elfenbensporträtt vi ar ett ännu yfvigt hår och företer fö r öfrigt störst l i k het med m edalj erna från åren 1 706- 1 709 . Det torde a år rrl e därför vara gj or t med ledning af någon eller några af d Jalj er m e n beh öfver n at u rligtvi j vara arntidigt m ed dem utan kan vara gj ordt senare . Här nedan meddelas i afbildn ing de två, om i m i tt tycke förete största l ikhet rned el fen bensporträttet. Mest lik synes mig den l i l l a min n espengen vara hvi l k e n på baksidan bär inskri ften : « M d Gudz hiel p . 17 0». et ' ore l i k väl tt misstag att an e den vara - ·

renst ra h l s sista a rheten. } ) t öherensHtl:immer i t ä l l n i n O' n m e d E:s �j e l fporträtt ' y . konst i 1 9 :de å r h . ::;id. 1 7). De öfri1•a tre fi nnas på k at <l ra l (.Se X orden \an :

t.: k o l a n !-'amt hoR proff. Q u e n n e rstedt th ·wu l ff. � ·� ::;om tt exempel pa, hur m ä n ga porträ t t af Carl ... ' II fi n n a s i v art land, kan nämn aH , att n amt på U ri p h olm f i n n e s b a n framst ä l d på 21 t a fl o r, d e l s i g ru pp - d l f:l e n s am b i l d e r , de fl · ta af Ehren l:'tra h l c h Krafft; flera äro do k blotta kopior ft r nä mn d a mä ·tar . 1 Eae n do m l i at ä r att mynten b hå lla p e r u k n ä n d a ti ll och m e l 1 707 . ( E n duk at a f 1 706 ä r dock utan peruk). 1 707 v i a ä n n u koppa rm y n t n alla p e r u k , silhermynten va · k la. Eft r 1 707 h ar intet mynt me r a peruk. 2) H i ld e bra n d : Sveri gcf:l M i n nesp ngar.

17 gj ord detta år. Hild ebrand (Sv. minn espengar I) yttrar om denna minnespeng öfver slaget vid Narva : « Man må icke föreställ a sig att Carl XII sjelf anordn at om detta hederstecken för att dekorera sina k rigare . Förslaget har utan tvifvel utgått från någon enskil d bland dem och penningen har blifvit långt sena-re p rägl ad, att bäras och be varas so1n 1ninne af den beundrade hj eltekonungen och den märkvärNarva !D äst utmärkt sig, rrill följd diga dagen » . Fig. 9· af dess u tseen d e skul le såsom A rvid Horn, stenjag vilja · föreslå att dabock, Knut Posse, Otto tera den til l 1 706 (1nöj V ellingk höga poster i n ligen börj an af 1 707). I om den civila och rniliD ecmnber 1 70G gaf Carl tära förvaltningen på vidt skilda platser inom det före sitt blifvan de uppbrott til l Rysslan d åt flera då · så vidsträckta Svea rik e . Sten bock blef geaf sina krigare, deriblan d Minn espenning. neralguvernör i Skån e, lnånga af dem , som vid Velliugk president i .nb o hofrätt o. s . v . Det kan därför icke synas för dj erft att antaga, att dessa gamla krigskam rater frå n Narva, innan de skildes åt, kommo öfverens o m att prägla en minnespeng, hvilken de sedan i enlighet n1e d baksidans latinska inskrift : « Qui. M . Honore. Me. Porte . » stän digt skulle bära til l 1ninne om sin konungs och egen ära.

Fig.

10.

Medalj. Den här afbildade m edaljen , hvilken på baksidan b är ett l ej o n 111 ed omskrift : « Par anirr10 r obur » , ä r likaledes odaterad 1n en k an 1ned Den är n emligen , en s� or s �nnolikhet dateras till ungefär samm a tid . hgt H1l debran d, grav erad af G . Hautsch i Nurnberg och måste, då dess bild af Carl XII är n ästan alldeles identisk med den, som fi n s p å en a f sam m e man graverad medalj med inskriften « Non hrec ultima Jn eta laborum » , vara un gefär sarutidig 1n ed denna rnedalj , h vilken, ehuru äfvenl edes odaterad , n ästan med säkerhet kan antagas härsta1n m a från år 1 706, enär b l and de 1 2 Herkules-arbeten, som baksid an uppräkn ar såsotu utförd a af Carl XII, sist nä1nnes freden i Altranstadt, hvilken som bekant slöts i september 1 706. Om 1n an nu j ämf()r elfenbensporträttet med 1ninnespengen och m edaljen finner man stora likheter såväl i an sigtets drag sorn kostyJ{ulturkistorislm meddelanden.

- 1H rn en. På al l a tre ser man det långl agda a n s ig t e t i ron p r o fi l , d et upp , trukn a h året, den k ri n g halsen l i n dade och framtil l i n ågra veck brutna r n j u k a hal duken af c r e p on (ett slag ft o r ), hvil k e n Carl XII, e n l i gt Nord berg, brukade b ära, den i ett p an ar i n s l u t n a b ys t en , l u t lige n den ö fver p a n s ar e t löst kastade mantel n , sorn är fästad i en agraff öfv r axel n . Olikh eter fin n as dock äfven . M i n n e s p e n ge n och . m e d al j en h a a r m e n 1 ry d d rn e d e n l e j o n m a k , p å e l f n b e n s r orträttet är p an ar ann e n fri, men på b r ös t t sitt e r i stället e n slag. manlig s k räc k ma k . Pansarets öfre n age l p r y d d a ran d har p å elfe nbensbilden be ty d ligt re d ucerat och hela p a n s a re t bar smyckats m e.9. g an s ka vack ra, fi n t ut r fve n r n e d alj e n har dock förda l i ngran d e o rn arnent i r e nä ans stiL på p a n s ar e ts b rö tsida en l iten t i l J sty n1 m e ls e ti l l l i k nande ornament. J ag har r ed a n näm nt, at t j ag anser el fe n b e n s p o r t rä tt e t miist likt rni n n e sp e n g e n . Mera o v ä e n t l i g är öfveren. s tä m rn e l en dem em ellan i on d eta lj a f d rä gt e n ; hal sduken går n m l igen hos båda ända upp ti l l h akan , ut a n att, som på 1nedalj e n , läm n a öfversta delen a f hal sen bar. Mera : vigtiga ä ro l i k hete r n a i h året och an sigt e ts drag. Håret är på m i n n e s pe n gen och elfenbens p o rträttet m era rakt o ch n rktert behandl adt, d et är o r d n ad t i två s k a rp t b egrä n ad e af sa t er och l u tar strax n edanfö r örat utan n ågr a n e d h ä n gan d e loc kar , .�å. mn fa l l e t är på 1 n e d alj en , där håret är i al l m änhet m era l o c ki gt . Ogonhålan är p å m i n n e s p e n g e n och elfenbensporträttet be tyd ligt törre och dj u r are än på 1 n e d al j e n . Denna senare är e n s am on1 en egendon1 lig skarp fördj upning som går från ö ga t bakåt m ot ti n ni n ge n . Näsan ä r på n1 inne. pengen och elfe n ben sporträttet gröfre och n1ecl tj oc k a r e afs l u t n i n g än på rn e d a lje n , d är d e n är mera t un n och s m a l . H \'ad å t er nedra d e l e n a f an i gte t b t r ä ffar ä r elf e n b e n s p o rt rät tet h är m era l i k t rnedalj en. M i n n e s pe n g en vi sar en i ll a gj ord · och ut tryck sl ö mun, l ik aså en väl l i t e n haka. E l fe n b en s p o rt rät te t och m e ig båd a genmn en l ån g haka och en n1era lefvan d e dal j e n utmärka och u tt ry c k sfu l l n1n n m ed ett k n rp t veck f rå n mun gipan nedåt. Do drag, s o n1 elfenbensporträttet v isar, synas vid en jämförelse m o d M åh än da är goda m ålade p o r t rät t a f Carl XII vara trovärd ig·t 1). arl X I I i d ock nä an n å go t väl m y c k e t d o m i nerande. l åt vara, at t yerkligb eten h ad e e n ov a n l igt låug näsa, v ag t k rö k t m i dtp å samt lu I-l år e t är på elfenbensbil d n ta n de n edti l l i en k l u m p i g förtjo ckning. kanske n ågo t tuaniereradt behandlad t ; det ser nä tan ut s o rn om d e t v o r e tl a d d ra nu e l ågo r , om , l oge upp och gj orde d et litet väl hett för Carl X I I, s o 1n i c k e äl skade « st ad ig värm e k ri ng öronen » . jelfva an sigtsu ttrycket röj er i n te t af de n v a nli ga k a ro l i n s k a h u rtigh e t en, det är ett al lva rl igt, nästa n dy . tert an igte, s o n1 bl ickar stel t framåt, och de tn elan koJi ka e k e n v i d n ä s a och m un tala om e rfarenhetens och be kym rens b i ttra kola. Man skul l e vid första a n b l icken vara böj d för arl XII:s att datera p o r trä tt e t ti l l efter Poltava, om rnan i ck e vi sste af egna bref, huru o b e gr i ] ligt lätt han too- detta våra ned erl ag, bl ott

för att blott nämna ett exempel - rlet i 'arlson : Carl XII:s hre f 1) H e merldel::l.( l e porträ tte t , en k opia af Trmj e'B k opparstick efter Kra:ff tH i Lund 1 7 1 7 målade porträtt (ånyo aJtr. i 'Yi eHclgr n:-; anm ä l an i tid:lu. Ord och Bild. F • hr. 1 H94 p .

R).

19 anseende det s o m e n öfvergåen de olycka och litand e 1n ed e n slags orubblig fatalism på sitt ödes lyckliga stj erna. H vad sj elfva det rent tekniska utförandet angår, synes detta göra troligt, att porträttet utförts af en dilettant. Två framstående fackmän , prof. C. Nyrop och Doktor P. Brock i Köpenham n , hafva vid gransk n ingen af porträttet s tyrkt mig i detta antagande. Vid denna tid , lik- ' so1n redan långt förut, var det rent af en sport, i synnerhet bland furstliga p erson er, att skära och svarfva i elfenben. Olden burgarne af båda könen öfvade i tiera generationer denna sport, som hos en och annan t. ex. Freclrik V:s båda drottningar Louise och Juliane Marie höj de sig till en verkligen b eundran svärd konstskicklighet 1 ) . I Sverige äro Adolf Fredrik och Magnus Stenbock kända elfen benssni dare. Mycket m öjligt är, att också andra af Carl XII:s krigare roat sig med d enna sysselsättning. Hvem nu den dil ettant varit, sotn utfört detta porträtt, kan tro ligen aldrig sägas . Likal edes är tiden för dess förfärdigande obestäm d. Den ti ll porträttet höran de b ronssram e n m ed dess lagerkran s , öfverst p rydd med Carl XII:s krona 2 ) � sådan denna fins i hans sigill (Il l . sv. hist. 4 si d . 530), tyckes dock visa hän till Carl XII:s samtid. Då por trättet också förefaller att Yara troget och tnera likt sitt föremål än de m edalj er, mPd h vilka det nännast öfverensstäm m er och h vilka troligen tj enat till ledning vid d ess förfärdigand e, synes det mig antagligt, att elfenberrsbilden utförts af någon , son1 p ersonligen känt. Carl XII. Ef tersom p orträttet hatnnat i en dansk samling, skulle rn an k unna gissa på �Iagnus Stenbock som dess upphofsn1an . D enne berömde karol in var under hela sitt lif varmt fästad vid sin konung, ehuru han på slutet genmn sitt sista olyckliga fälttåg och därunder af händelsernas tvån g framkallade sj elfrådighet fallit i onåd hos den otn si n n1yn dig h et så ömtålige Carl XII . När Stenbock under tre långa år satt i det osunda fängelset på Fredriksham ns fästning förgäfves väntande på att utlösas af sitt fäd ernesland och långsamt förtärdes af sj ukdom, sökte han få de t röga tim m arne att gå genom sysslande 1n ed målning och elfen be nssnid eri. Kanske har han då tagit fran1 den lilla m innespengen öfver slaget vid N arv a och n1 ed l edning, dels af den, dels af sitt mi nne, i det hårda elfen benet framkallat sin älskade kon ungs drag, i dem in läggande ett återsken af sin egen sorgsna stä1nning, af den allt m er stigande bitterhet, som kom hon01n att i ett b ref klaga öfver att han var « af fädern eslandet öfvergifven och af illvilj are b elackad » och som i hans testmnente dikterade den tunga och ven1odiga sj elfföreb råelsen att h an « tjenat sin kon ung trognare än sin Gud » . Möjligen kunde Stenhock redan 1 706 i Polen h a förfärdigat por ! rättet, innan han lämnad e sin kon ung för att tillträda guvernörsposten l Skån e . I så fall vore dock , äfven o m man tager afsk edets sm ärta i betraktande , porträttets tnelan koliska uttryck svårförklarligt. stenbock var då ännu frisk, förhoppnin gsfull och en munter ture , son1 han all1 ) Se P. Brocks arti kel : Egenh�endige Arbejder, udförte af Medl emmer af det danske Kongeh u s. Tidskr. f. Kunstindustrie 1 892 sid . 103 ff. 2) De s venska regenternas kronor visa smärre differen ser, hvilka dock i ck e alltid framträda p å mynten, där kronformerna synas vara mera vacklande. •

-- 2 0 -

tid varit, och vid de tid igare förbindelserna n1ella:t;t Carl XII och Sten bock hade skämtets och glädjens glada skalkar h aft mycket att be ställa. En annan gissning kunde vilja härleda elfenbensporträttet från nå gon af de svenska fångarne i Ryssland . De lefde där 1) under ständig åtanke af fäderneslandet och den i Bender inneslutne konungen . De roade sig 1ned ' hvarjehanda, rned hemlandets lekar, rned läsning, med diktande af svenska poem, än klagande, än humoristiska, med tillve'rk ning af stickad t guld- och silfvertyg. H vad hindrar att någon också kunde ha fördri fvit tiden 1ned elfenb ensskärning och sedan vid hen1kom sten till Sverige tagit m ed sig porträttet till Skåne, därifrån det sederm era följt med i den stora strömmen af kon st- och kuriositetssaker, son1 från Skåne vand rat till samlarne i den stora danska hufvudstad en ? Just i Skåne, i trakten af W ed by socken, bosatte sig (se a. a. W eibulls företal sid. VII) flera af de gamle ur ryska fångenskapen återvändande vete ranerna, h vilka tillhört « norra skånska kavalleriet » . Man kan också tänka sig, att Stanislaus, Polens afdankade ko nung, som af Carl XII skickades hem till Sverige och där under några år kvarstannad e i Skåne, fört 1ned sig porträttet från Polen och att det sedan på något sätt hamnat i Danmark. D essa olika antaganden rörande elfenbensporträttets härkomst äro, det medgifves gerna, intet annat än 1ner eller mindre sannolika hypo teser. Något säkert resultat torde vara omöjligt att ernå. Porträttet är emellertid, enligt allt hvad man känn er, unikt i sitt slag och kan sålunda betraktas såsom en raritet och en värdefull akvisition för Kul turhistoriska museet. 1) Be Sånger

af en Rvensk fånge i Simbi rsk utg. af Weibull.

John

Lund 1 868.

Kr u s e .