En bildserie av Pehr Hörberg

Fig. l .

E n b i l d s e r i e af Pe h r H ö r b e rg. Hvem var Pehr Hörberg ? En ovanligt begåfvad « bondmålare » , svarar m an väl och säger kanske till och med : en af våra största konstnärliga begåfningar. Man har sett en eller annan liten tafia af honom i något museum eller någon privatsamling, en tafia, sotn sanno­ l ikt i de flesta fall varit 1nera egendomlig än njutbar ; och n1 an be­ rättar väl en eller annan anekdot om den fattige Smålandspoj kens an­ språslöshet eller socken boarnes ringa uppskattning af häradsrr1 ålaren s konstnärsskap . M e n hurudant detta konstn ärsskap verkligen var, kän­ ner man föga. Eger då Pehr Hörberg någon betydel se i vår konsthistoria ? Kulhwhistm·iska meddelanden.

4

- 38 På :::; ä lt o<..: h v is fö r tj en a hans alster 1uera p l ats i ett k u l tu r h i sto risk t m useu1n än i ett tafvelgal l Ari : I- 1örbergs 1nål eri står, sådant d et fak ti k t föreligger, än 1 m t i l l stor d el q var på al l m og e k o n t u ärli gh ete n s stån d p u n k t, ehuru d e t v i sser l i ge n v i ar e n ovan ligt b ö g, nästan u n i k grad a [ folk ets begåfn i n g o c h skicklighet ; o c h såsom H ö rberg al l tj e1nt i oerh örd p rod u k ti v i tet utöfvad e m ålare v e rksa1 n b eten , k u nd e han i c k e al l tid h ö j a sig öfver h an dtverk ets n i vå. �len ti l l anla_qP-t o c h ti ll bå'­ jelsen som m an i 01ndömet ö fver H ö rberg al ltför ofta fö rvexl at m ed den fak tiska konstn ärsverksamheten - var han h el t och hållet i n n e I-l an var föd d k o nstnä r - skada bl ott att h an s p å k o n tens mn råde . u tb i l d n i n g blef å o til l räck li g ! Huru u n d rar m an väl - k a n ett k o n tn ä r s ge n i omedel bart uppväxa ur den k arga svenska tor p a rj o r den ? I vå r t l a n d l igger j u icke, såsom i Ital ien , konstnärssk ickl ighet li k so m i sj e l fva atmos fere n , skän kes j u icke, såso m d e r i föd seln å t n ästan h var man i n t resse för och förståel se af konste n . Men sådana fe n o m e n so1n I- I ö rberg äro hos På d et kon sti ndustri e l l a om råd et träffar m an oss icke all deles enstak a. rätt ofta al ster u tfö rda fj errau från k o nstens härdar m e d stor tal ang, om än på ett oskoladt o c h gro f h ug get sätt. I y n nerhet äro skicklige träsnidare i c k e så säll synta ; s k i c kl i ge målare d erenwt kansk e n ågot m era. I Smål and fans q e t d oc k icke så l ångt fr ån H ö rbe rgs b e r n bygd på E k e b e rg i Urshu l t en m ål ar famH j -- CJ emens och H åkan h ette m e d l e m m a r u e i flera gen e r at i o l l e r o n1 i öf ye r ett årh u n d rade ned­ lade ga n sk a stor s k i c k l i g h et särs:k i l d t på bondstugornas h ö g t i dsp ry d n a d : bonaden . I{a1 1 sk e v a r d et först d e ras al ster, som v äc k te gossen Pehrs m ål eriska si n n e . Och det var und e r förra sekl et rätt m å n ga hyddans söner, som vi ade stor tal ang på d etta om råde ; som liga fingo den också s k o hn äss i gt öfvad och k o n stnärhgt utbildad . E n fattig S m ål an ds­ poj ke, såsmn Il ö rbe r g, var b ans kan s k e n ågot äld re sa m ti d a , d j ur och lan dskapsrnålaren Lars B olarr de r (t 1 7 95), h v il k e n af Gu staf III an­ vän d e såsom dekorationsm åla re vid teate rn . De n m ä rk l i ge tusenkonst­ n ären Sven N i l sson Mori n var en företeelse än n u 1nera l i k n an d e Hör­ berg, l iksom ban v a r u ästan j e m n åri g (f. 1 7 47, t 1 8 1 3). Båd a voro torparsön e r från Sm ål an d och bl efvo sedan härad, m ålare der. Hörb erg stann ad e blott en k o rtare t i d såsom h ä ra d s m å l are i V estra h ärad , bo­ ende först i A l m eså k ra, så i Komstad och sl uthge n åsom bond e i Mejensjö ; M orin åter var u n der största d el en af s i n lefnad härad små­ lare i Mo . En gång, 1 7 82, had e d e u n e dock besök t Målareak ad en1ien i Stock hol m , och följ an d e år, d å Hörberg k o m d i t fick �lo rin af aka­ d e m ien en t r e d j e medalj . S eder m era tyck e s e m el lertid han s k o n st n är­ liga utbi l d n i n g afstan nat ; han fi ck V i 'Serl igen bestäl l n i n gar lJå n ågr a kyrkomålerier, m e n synes sn art blifv i t ö fv erg l äns t af H ö r be r gs ry kte. För målark on ten tord e ban icke beller egt dennes b egåfn i ng. (Jfr Karlins upp sats h . l s. 1 2 f. ) Af a n d ra ur folkets l ed f ra m gån gn e mål are u n d e r förra eklet fi n go t . e x . bon dson e n A kerströn1 och sotar­ gesäl len K o rn en bätt re u t b i l d n i ng än båd e Nl ori n o c h H ör berg ; d e räk n a också till d e ve rk l ige k on stnärerna. Och från vårt århundrade k u n d e m an an föra n am n e n p å ett sto rt a n tal fo l k ets barn , som ge u 0 1n k raft, fli t och geu i s kaffa t sig e n hen1ärkt plats i vår bi l d ande kou sts hist, ,ria. ­

-

-

,

-

--

- 39 Att Börbergs utbil dning blef s å otillräcklig, måste först och främst ti l lskrifvas den omstän d igheten , att b an så sent fick annat ä n en aning o1n hvad konst vill säga ; han var j u trettiosj u år, när han , härads­ m ål aren , på egen hand fattade det m od iga besl utet att utan medel , u t an u n derstöd begifva sig upp till vårt, d å visserl igen blygsamma, kon stcen tru m , Stock hol m . I sam manhang m ed d enna 01nstän dighet m åste betonas han s fattigdo m , so1n al ltj emt blott tillät honom att kor­ tare ti d er vis tas i en m era konstbefordran de och kon stälskande Oingif­ ning än hans familj ; och de nna förstod honom icke, uppmuntrad e ho­ nom ick e , stödde h onom icke, oaktadt han til l den sam ma lemnade n äs t an allt hvad h an förtj enade. D etta var visserl igen icke så mycket ens under d et han såsom m ål are var som mest e ftersökt. Ha n förblef städse den anspråkslöse « bondm ålaren » , såsom h an sj elf bP-näm n d e sig. Denna h an s storartade anspråkslöshet hed rade visserligen hans karak­ ter, m en den verkade, också den, afgjo rdt ti ll hinder för h ans höj an d e till en verkligt konstn ärlig ståndpunkt. Och, slutligen, i ck e förstodo heller h an s läro m ästare och besk ydd are att fram håll a honom. att be­ h andla honom såsom en åtm i n ston e till an lagen och hänförels e n m inst j e m bördig kon stnärsnatur. i c k e ens att planm ässigt leda h an s studier. D e konstens m ålsmän i Stockhohn , med hvilka Hörberg under sin vi stelse d er åren 1 7 83, 1 7 84 och 1 7 8 7 sam manträffade, såsom Tempel­ m a n , Pilo, Sergell , Silfverstolp e 1 ) , gj orde -- d et m åste m edgifv as gan ska mycket för b ans undervi sning vid Målareakad emien. Men icke uppskattad e och uppfattad e d e till fullo « bondm ålaren » , h vilken de, d ock utan al ltför stor fram gång, sökte tvinga in i ti dens k l assiska m aner. Och d et m åste, åtmi n stone en ligt min åsigt, beklagas, att d e icke m äk ta d e intressera konungen för h ans anlag, s å att han t . ex. fått företaga en utländsk resa , under hvilken han sj elf kun nat fritt b edöma k o nsten under olika sk e d e n och m ästare och utvälja sig mön­ ster, hvaraf h an säkerligen lärt mera än under flera års vistan d e vid en klassiceran de ak ademi. Och så fam ilj en De Geer på Finspong, som väl til l och m ed j ust af Hörberg sjelf betraktades såsom · h ans egen t­ liga välgörare -- i ck e gj orde den vår i n h emska konst någon tj enst gen on1 att ( f. o. m. 1 7 90) fästa hon01n på en bon dgård i sin n ärhet, der h an visserlige n , genom sitt a rbete , var befriad från de värsta bröd­ bekym ren, m en ick e , an nat än i slottets j em förelsevis så in skränkta sfer, hade tillfälle till an d lig lyftning eller til l studi er, och der han , « må1 argu bben » , var välvilligt, m e n nedlåtande behand lad sås01n ett slags bättre handtverkare på stat, då och då uppkallad att utsmycka någon af frih errinnan Auroras anläggningar eller framvisas för någo n af hennes förnäma gäster. _Man har fram k astat d en förmodan, att Hörb erg skulle förl orat si n originalitet, om h an ordentligen « skolats » . Endast i ringa mån tro vi detta blifvit fal let : några af « ege nh eterna » hade k anske för­ svunnit, 1ne n också k antigh eterna, det handtverk smässiga, det osäkra. Låtom oss ett ögonblick närm are skärskåda detta, först h vad hans

1) Bank oko mmi ssarien Fredri k Silfverstolpe. M e d c Silfverstolpe , me nas för öfrigt här nedan dennes son skriftst ä l l aren Gustaf Abraham 8 . , h vars uppsats om Hörberg strax skall omtalas.

- 40 tek nik och derefter hvad hans i nnehållssfer beträffar. De starka si­ dorn a af hans konstn ärsförm åga : grupperingen och koloriten , skulle onekligen hafva utbil d ats ; den förra hade säk ert icke gått tillbaka i öfverskådl igbet, ej heller i dramatisk l i ft ighet, tvärtom ; den senare hade icke fö rlorat i dj uphet eller i ha rmoni, och Hörberg hade kanske 2) ku nnat lära sig att färgerna i ck e behöfva vara grum liga för att tafian skall k un n a beherskas af en varm helton . I fråga om ämnenas framställ­ ning, sj elfva k om positionen, visar sig Hörberg väl fin tl ig och i detalj e n rikt o m vex l ande, n1en visst i c k e s å originel s o m m an vanligen före­ ställer sig, h v i l k et här ned an i anled ning af förevarande bil dcykel skal l be visas ; genom m ångsidigare studier och mognare, rnera « S n 1 äl t » bild­ n ing skulle denna sid a endast hafva vunnit. O ch h vad som fram för allt kunnat och bort blifva bättre var teck ninge n , ick e så m ycket det första utkastet, som ofta var raskt och ledigt, hvarför också perspek­ tivet vanl igen är förträffligt, utan fast mera detaljutförandet, som n u både i hans större och m i n d re kompositioner lem nar mycket öfrigt att önska. G. A. Silfverstolpe , som vittn ar, att « hans sätt att esquissera var l edigt, qvickt och full t af effekt » , m edgifver, att « d en sk öna, ut­ valda form en blef ald rig ett allvarligt föremål för b ans studium » ; till­ lägget : « sannolikt hade han ej kunnat rätt fatta den » , anser j ag inne­ bära en orättvisa mot Hörberg. Han visar sj elf tendens till en u pp­ skattning af den s k ö n a fermen, b l . a. genom att rätt ofta efterbil d a sådana dess målsm ä n s o m Rafael och R u be n s . Hade bl ott hans stu­ dier sk ötts väl och under god led ning, så h ade n og b ans formbehand­ ling åtm in stone blifvit dräglig. Nu får m an vanligen vid betraktandet af hans stora altartaflo r se bort från d e n n a och en dast söka fästa sig vid det storslagna i uppfattninge n , heltonen och grup peringen . Sär­ skHdt äro hans qvin n ogestalter ofta afskyvärdt fula --- utom på ett eller annat porträtt -, hans barntyper gubblik a ; de n ak n a lemrn a rne äro icke säl lan felteckn ade, h änderna k raftlösa och utan karakter. Det ål driga uttrycket lyckades honom erkän d t bäst -- såsom nyss citerad e författare säger : « sinn esfriden, forskningen , andakten, lidan det, mild­ heten » , samt, j em te det upphöj da allvaret, god modighete n , m en icke hå­ net - och detta uttryck hade väl icke blifvit sämre, hans gubb- och gum-typer mindre k arakteristiska, derför att han lärt sig teckna säkrare och riktigare. Men, säger m an , Hörberg hade genom att skolas och tekniskt utbildas un d e r k lassicitetens inflytand e öfvergifvit sin egentliga sfer, den religiöfla bil d e n , o ch m å l at allegorier, mytologiska scener o. d . , hvari han p å sin höj d framstått såsom en dugl ig m ed elmåtta. Först och främ st är härvid att m ärka, att Hörberg verklige n efterlemnat al­ legori ska och mytologiska målerier och teck n i ngar m er än nog ; d e b öra icke till h ans bättre . Och vidare : så gam mal Hörberg var, när ban blef i til l fäl le att handled as, hade han väl spänstighet, intresse och flit nog att kunn a tekn iskt utbildas, men h ans lifsuppfattning var stadgad , han s känsloutveckling m ogen, hans totalri ktni ng bestäm d , och d enna visade honom först och främ st p å det religiösa m åleriet : d e r �) Silfverstolpe säger, att Hörberg mellan vissa färger < .

ej kunde « med fullkomlig säkerhet skilja

- 41 -

•

fann han j u de stora « ideer » , som han hos stockholmskonstnärerna saknade 3 ) . Trots antikstudierna målade han alltj emt, såsom han sj elf sade, « efter eget hu meur » . Och je mte det religiösa måleriet fans det andra konstområden, hvarpå han också, såsom nedan skall vidare ut­ redas , försökt sig, och der han geno m dj upare och mera omfattande studier afgj ordt hade blifvit mera framstående, n emligen porträttet och genrebilden . Särskild t för den senare yisade han anlag : han icke blott m ålade genreartade studiehufvud och interiörer ur allmogelifvet, hans framställning af « folket » i de religiösa bilderna liknar ofta en verklig b o ndesce n . Det yttrades nyss, att m a n icke känner mycket till Hörb ergs konst - vi böra ti llägga : ge nom egen åskådning. Genom b eskrifnin­ gar bör åtminstone hans lefnad vara väl bekant. Först har man hans e g e n h ä n d i g a « Lefwernes Beskrifning » , som förvaras i Linköpings Gym nasiibibliotek (Biographica fol. 84) , och hvilken A t t e r b o m 1 8 1 7 , året efter Hörbergs död, te mligen troget utgaf 1ned en esteticerande inledning och efterfölj ande, delvis värdefulla anmärkningar, h vari dock omdömet öfver målaren blifvit icke så litet färgadt af heu ndran för den utmärkta och sällsynta menniskan. Af denna utgifning framkall ades G. A. S i l f v e r s t o l p e s intressanta kritiska uppsats i << Stockholms­ Posten » 1 8 1 7 n:is 1 99 ff. ; äfven den torde dock icke vara fullt opar­ tisk . Vidare · omtalade fru M a r i a n n e E h r e n s t r ö m i sina år 1 826 utgifna « Notices sur la Litterature et les Beaux Arts en Suede » på ett älskvärdt sätt sitt sammanträffande med Hörberg och gaf honom ett tnyckert vackert eftermäle 4) . Signature n E. (sannolikt L a r s A u g u s t E k m a r c k) har i « Läsning för folket » för år 1845 (bd 1 1 ) infört en sympatisk teckning af Hörberg, hvilken uppsats dock innehåller föga nytt utom i en nedan anförd p u nkt, hvari E. sannolikt hade sina upp­ gifter från den då ännu lefvande fru Ehrenström. - På Atterbmn och Silfverstolpe stödj a sig också de flesta senare skriftställare, som omtala Pehr Hörberg. Så särskildt förf. i « Biografiskt Lexikon » , hvars upp­ Så gifter i den re viderade upplagan något rättats och fullständigats . äfven O h ·r . E i c h h o r n , som i « Nordisk Familj ebok » m eddelat en så­ som vanligt sakrik teckning af Hörbergs lefnad och verksamhet. O. G. E s t l a n d e r, som i sin « D e bildande konsternas historia från slutet af adertonde århundrad et » ( 1 867) rätt utförligt behandlar Hörberg, har deri gj ort försök till en egen , opartisk uppfattning af honom ; hans kännedom om Hörberg är em ellertid för ofullständig, uppgifterna fler­ städes felaktiga och slutomdömet af tvifvelaktigt värde (se nedan not 3). Icke hellre träffar man hos de yngre konsthistorikerna L. L o o s t r ö m

8) Estlander yttrar i det i texten anförda arbetet fl. 484, att den datuiteb , som tvingade Hörberg måla altartafior, derigenom « ledde honom att m issförstå sin kallelse > . (E. erkänner likväl sig icke hafva sett någon af dessa altartafior.) Eich­ horn framställer en alldeles motsatt åsigt, i det han påpekar, att det historiskt­ religiösa elementet hos Hörberg spelade hufvudrolen ; men påstår, att han alls icke var anlagd till genremålare. Det senare omdömet, som går igen hos N ordens van, anser jag lika förhastadt som Estlanders. ') Hon yttrar III s. 39 f.: c:ll a fait plusieurs bons tableaux d'un nature! simple et vrai, d'une composition animee et d'un coloris1 qui porte toutes l�s nlla:ncef3 de la purete de son åme et de la can d e ur de so :n caractere > ,

- 42 ( « Den sve nska konstakademien » 1 887) och G . N o r d e n s v a n ( « S vensk konst och svenska k onstnärer i n ittonde århundrad et >> 1 892) grundliga eller fullt riktiga omdöme n öfver Hörberg, åt hvilken icke mycken uppmärksamhet k unnat egnas. Det är också ingen lätt uppgift att studera Hörberg e fter hans förnäm sta målerier : hans altartaflor äro ju kringsprid da i omkring åttio socknar från Halland och Blekinge till Dalarne och Nyl and. I Linköpings stift finnas dock de flesta eller omk 1·i ng två tredj edelar af hela antalet (som är eller var 8 7 enligt den Lefwo rnes Beskrifning n » åtföljande Förteckningen) ; dernä. t kom ma Wexiö och Strängnäs stift med blott om kring ett tiotal hvart. Hörbergs öfriga tafior. af hvilka han i en 1 807 afbruteu Förteckning uppräknar 520 5), äro likaledes spridda å skilda orter ; intet af våra museer eger något mera betydande antal 6 ) . Många af hans tafior hafva under senare tider vexlr.t egare . .r....t skilliga t. o. m . af han största målningar hafva förstört eller ska­ dats och undanskaffats. Det senare är t. ex. förhål landet med al tar­ taflau i Norrköpings stadskyrka « Nattvardens i nstiftelse » , målad 1 7 97 , hvilken vid kyrkans nyligen skedda restauration borttagi t , satnt den stora duken, som prydde Tyska kyrka ns orgelverk dersam mastäd es, föreställande « Salomos orkester » eller « Konung David m ed sina Sån­ gare- och Instruments-Musikanter » och tillkommen 1 799 7 ) . Borta är nu största delen af de stora dekorativa freskomålningar, som Hörberg ut­ förde å byggnader vid Fi nspong särskildt åren 1 7 88 och 1 799. De hafva med byggnaderna förstörts och voro väl redan dess förin nan te m­ ligen medtagna af väder och vind. En eldsvåda har härjat den gamla Orangeriebyggnaden, som Hörberg vid sitt andra besök der hösten 1 7 88 uts myckade med ti tanomachier, heroer och giganter, hvil ka At­ terbom fann « alldeles förtj usande « . Q var finnes blott målningen i det lilla runda « Auroras ternpel » , i hvars l ågku piga k u po l Hörberg, i an­ slutning till senrenai ssancens mästare, framstält nattens fl.vkt och mor­ gonrodnadens ankomst ; nu ser man emellertid blott de to ra an sat«

5) I denna Förteckni ng äro dock flere uteglömda, h varpå nedan kall gifvas exempel . Efter l 07 målade Hörberg de ·utom en bel del törre och mindre taflor. Hela antalet torde derför, utom altartaflorna, uppO'å till öfv r 600. 6) I Nationalmusei galleri och förråd finna 15, af lwilka dock 1 2 äro må, till en serie sammanhörande bilder, i Nordiska museet 9, i Östergötlands museum 5 j emte den stora, i följande not omtalade org l taflan, i Up ala Universitets am­ ling 6, i Lunds 3, i Götebor()' mu eum 2 o. . v . Et ni ngar, trä nitt och hand ­ teckningar skola n edan omtala . Nog()'ranna uppgifter om h vad af Pehr Hörberg fin nes i Statens samli ngar, Nordiska mu eet och · Ö tergötlands museum hafva väl­ villigt meddelats af resp. d:r G. Göthe, d:r Hazeli us och kapte ne n A. Ridderstad. 7) Den ena Förteckningen hos Atterbom ( . 59 f.) h ar oriktigt 1 7 97, den an­ dra har deremot ( . 85) 1 7 99. Dylika oeO'entli O'heter förekomma flerstädes i Hör­ berg uppgifter, äkerligen tillkomna mot han vilja i följ d af förvexling eller bri­ stande minne. - Den stora orgeltaflan, som Hörberg nämner på ett tredje tälle (s. 68) såsom en bland sina förnämsta utom de egentliga altartaflorna, finne nu, ehuru öndrig och kadad, i ÖsterO'ötlands mu eum, h vars öfriga, smärre taflor af Hörberg (alla med bihliska ämnen) äfvenlede äro bri tfälli O't annoterade i h a n. Förteckning. Samma ämne � Konung David med i n Choru , fram tälde Hörberg flere gånger. I S. Lars i Linköping t. ex. fin hans målni ng å orgelläktaren långa bröstning qvar : till öm e sidor om David luta sig sj ungande och spelande äldre och yngre gestalter, som Bruni us fun n i t ' sköna > och om verl ligen genom färgerm�.s rikedom 1 omvexling och harm oni göra ett behagliO't i ntryck .

,,,

- 43 -serna, färg m asso r n a samt vissa figurer, m e n icke en gång hufvudgrup­ pen tydligt, så urbl ekt och af väde rleken härj ad är denna rnålni ng b vilket ju icke är att u u d ra på. då vida yngre fresker, t. ex. å tyska museibyggnader, icke bafva stått sig bättre 8) . Icke nog m ed att Hörbergs största kompositioner äro spridda och ga n ska svåråtkom l iga, man eger icke beller m ånga rep roduktioner af hans arbeten , so m man ännu icke börjat u ppsöka för affotografering. Sj elf har han vi sserl igen graverat några af si na bästa kompositioner i koppar och äfven skuri t 11ågra enstaka i trä 9) ; men det har, såsom han sj elf säger. blott blifvit « försök » och icke sällan te mligen suddiga sådana . De urspru ngliga aftrycken äro också ganska sällsynta. Några etsade plåtar äro dock bevarade. Nationalm useum eger den största, väl nästan fullständiga sarnlingen af Hörbergs e t s n i n g a r, nemligen 4 9 nu m m er, daterade från 1 7 82 til l och med 1 793. Linköpings Gyrn­ nnsij bibliotek har j ett band. rned titel « Gravyrer af P. Hqrberg » , 22 st.v cken jemte en fotografi af en teckning af Hörberg 1 ) . Atminstone 1 0 af Hörbergs etsningar, af hvilka exem plar finnas i båda de nämnda sam lj ngarna, äro efter hans egna altartafior, målade 1 7 86 -93 och gra­ ver�tde samma år eller året närmast efter. Två gånger etsade han �hrenstrahls « Yttersta Dom >> , den stora tafian i Stockholms Storkyrka. Afven ftere af h ans öfriga etsni ngar behandla religiösa ämnen. Några äro genreartade, helfigurer eller studiehufvud. Ett par helt små sådana, liks0111 en liten « Helig familj » i bröstbild , äro förträffliga och stäm­ ningsful l a m ed något holl ändskt i tonen. Så ock några af de större, t. ex. « Grafläggningen » (efter Svennevads altartafia 1 7 93), h vari man verkligen erinras om Rem brandts mystiska balfdager. Till en af I-Iörbergs etsning�r fiqpes pl åten i Kulturhistoriska museet i Lund . Den frarnställer « Ofra On. På stället tecknat af PI -­

8 ) Hörbergs stnga i Olstorp är nu förstörd ; men ateliern i Falla står qvar, ehuru temligen förfallen. Med Finspongs bibliotek har nyligen blifvit införlifvad Hörbergs familj ebibel med egenhändiga anteckningar. Både vid Finspong och an­ norstädes i riket lefva efterkommande och anförvandter till Pehr Hörberg. - Tvenne handskrifter af Hörberg omtalas af Eichhorn, nemligen < Målar-nöj e > i Kgl. Biblio­ teket och « Skola för nybegyn_l?are » i Göteborgs Läroverksbibliotek. 9) T. ex. altartaftarr i Ostra Skrukeby « Jesus lärer i templet > ( 1 804). I Na­ tionalmusei samling finnas 22 träsnitt af Hörberg, hvaraf 10 med religiösa ämnen, 5 genre-artade, 6 8tudiehufvud och porträtt samt 1 landskap. - 8. 69 i Lefwer­ nes Beskrifni ngen säger Hörberg sig hafva påfunnit < Tryckstämplar, gjutne af Gips » , som < kunna under Boktryckare-pressen aftryckas tillika med Boktryckeri­ stilen ' ; och s . 93 att « gj uta af teckningar i Tenn, att aftrycka på -Boktryckeri-sätt . . Dessa uppfi nningar synas icke hafvn. varit af någon praktisk betydelse . ') Denna teckni ng, som är daterad ' Rödmosan den 1 2 Juni 1 792 > och dedi­ cerad dess egare, h vars odli ugsflit berömmes, föreställer e n bonde sittande framför sin stuga under ett träd och i lugn betraktande lyckan, som i qvi nnogestalt sväfvar emot honom på ett klot ; bakom henne synes en galavagn styra ko�an till ett slott. U n der teckningen, som är rätt ledig och rask, står följande vers : Den som kan sin lycka styra Wara stadig, om hon yra, Den har mer än lyckans lott, Är säll i koian och i slott.

I flere andra offentliga och enskilda samlingar finnas etsningar af Hörberg ; åtskilliga torde dock vara nytryck. Nordiska museet, som eger tre af Hörbergs etsade plåtar, har af åtta aftryck blott ett gammalt. I Hammerska samli ngen fun-

-

44

-

1 790. Etsat 1 792 » 2}. Det är en visserligen gan ska tarflig bild, som dock ha r sin stämning, en bi ld af en liten Smålandsgård , . .omgifven af gärdsgårdskantade tegar och derbakom af skog : der på Of ra vn stod Peh r Hörbergs va gga. Soldatstugan . der fadren då bodde (kanske dock �.n ReJ?;are af denne bebodd stuga), lär ännu fi n nas qvar, men är flyttad . Ofra On ligger en 1nil från Wirestads kyrka . Det var derifrån den unge vagtgossen med den okufliga målarböj elsen begaf sig ut i verl­ Vyn af stället tog han på nyåret 1 7 90, då han rest ned att taga den. afsked af sina anförvandter, innan han flyttade från S m ål and ti l l Oster­ götland . Då afbildade han också Wirestads kyrka samt sin « fad er med sitt åldriga ansigte » och m ålade åt en <� un gdomsk amrat >> en bonad. Låtom oss dröj a ett ögonblick vid d enna och Hörbergs ö friga b o n a d e r, till hvilka han antingen blott gj orde skissen eller s o m han sj elf helt och hållet utförde, -- d ekorativa stugu prydnader af ett slag, som är ganska märkligt icke minst derför att d et börj a r alltmer för­ Den nämnda bonaden fans ännu vid århundradets m idt i be­ svinna. håll . Kilian Zoll , hvars skissbok från åren 1 845 - - 1 857 förvaras i Kul­ turhistoriska mg seet i Lund, befinnes nemligen hafva afritat en sådan med inskrift « Ar 1 790 hafwer N. Persson låtit detta sitt hus pryd na målas af P. H. » . Det måste tyd ligen vara den sa1nma ; N. Persson var då « ungdo mskamraten » . I anordningen lik nar den enligt Zolls teckning rätt mycket den strax nedan omtalade väggbonaden från 1 R l2, till hvil ken Hörberg lär gjort utkast för s i n brod ers räkning. Tidigt hade I-Iörberg efter allmogemålarnes föredöme börj at tillverka bonad er. I sin Lefwernes Beskrifning yttrar han (s. 15) : « Det första arbete som j ag förtj enat n ågra styfwer på såsom Målare war ockE å en sådan for­ dom allmänt särsk i l dt vid Julhögtiderna brukad wäggp rydnad » ; detta var under Julen 1 762 - 63, sedan han blott några 1nånader varit i lära hos mäster Zschotzscher i Wexiö. När han sedan fick sin stuga i Ols ­ torp vid Finspong i ordning, målade han « j emwäl mig en bonad för att liksom återkalla det nöje, som dessa prydnader gj orde m ig i barna­ och ungdomsåren, innan j ag letnnade den kära födelseorte n » . Denna väggprydnad försågs med en oc kså af Hörberg författad versifierad påskrift rörande j ulhögtidens och de framstälda rel igiösa scenern as be­ tydelse ; verserna äro meddel ade i Lefwernes Beskrifn ingen s . 50 f. Omkring tio år senare eller 1 80 1 gj orde han sig en annan bo nad i två afdel .!f ingar också Ined versifierade inskriptioner (se Förteckningen s. 8 7 ) . A nnu tvenne, mindre bekanta stuguprydnader af detta slag har man att anteckna af Pehr Hörberg. I W exiö Fornsals Smålandsstuga hänger i taket öfver bordet en duk målad efter en « Deseine till en målad Himmel eller Hemling kall ad, till att fästa i taket öfwer Bordet om Jul-Högtiden uti en enfall dig l audtmans koja, 1 8 1 2 » . « Hemlinge n » gör sig förträffligt, oaktadt utförandet i färger icke blifvit det lyckli­ gaste. Kartongen , som för ändamålet fotograferats, eges af i nstitutnos, j emte några målerier och handteckningar, < flera af hans sällsynta raderingar > , bl. a. en gravyr på papp af år 17 85 ( < Abigael går David till möte »). g) Hörberg signerade de fl esta af sina taflor, teckningar och etsningar med ett hopskrifvet PH,. hvilket namnmärke finnes afbildadt i Lefwe1·nes Beskritningen s. 68.

- 45 bestyrer P . R. Wiren i · Köpenham n. Dess kompositi on är af religiös art, n1en dekorativt utförd : i kanten löper en rad små bilder eller syrn ­ boler af julhögtidens 2 1 dagar ; derefter vidtaga rätt eleganta ornatnent som omgifva en cirkel, i hvilken jubilerande englar sväfva omkri ng det strålande Jehova-tecknet. Sam me egare har också en annan « De­ sein e » af Hörberg ; den är till en väggbonad och lär, liksom << Hemlin­ gen » , hafva ritats åt Hörbergs broder. Der föreställes « Thors Högtid , som Firades wid Winter-Solståndet och kallades Jul » med åtta rätt väl utförda och stämningsfulla bilder hänförande slg till de förnämsta hän­ delser under j ulhögtiden. Sex af dem hemta etnellertid ärnnena från den heliga historien ; endast den första och den sista, på Julafton och Trettondagen, söka afbilda « wåra älsta Swenska Förfäders rränkesätt om denna Högtid » , i anledning hvaraf Hörberg bifogat ett par strofer, hvilka här, såsom ytterligare prof på hans poetiska utgj utelser, må anföras : •

Thors Högtid den dyra Skola wi · nu fira Med lek och kost och dryck på bästa sätt I Frö g( d] · för årets Gröda Hwaraf Lif h g,r föda, Därföre Thor wi skola dyrka rätt. Drick skålar för wår Sol Otnwändt åt N ordens Pol Till att lifwa Jorden som i Fj ol, Drick ur Glasen all W än ta ett ·\valhall Med större frögd so1n ewigt räcka skall. Jemför man Hörbergs bonader m ed andra samtidigt eller t. o . m . senare p å landet n1ålade, blir hans öfverlägsenhet öfver det vanliga « bondmåleriet » i ögonen fallande : p roportionerna äro rimliga, tecknin­ gen tillnärm elsevis ri ktig, kostymen rätt naturlig, ornamenten gans){a fina, t. o. m . eleganta, och di spositionen af det hela förträfflig. Af· ven de bättre af hans samtida på detta område - t. o. m. de ofvan omtalade, i Kulturhistoriska museet i Lund väl representerade Ekebergs­ målarne, hvi lka synas, hvad anordningen och kostymen beträffar, allt­ j emt troget hafva bibehållit slägtens traditioner - stå väsentligen qvar på den gam la, barnsligt naiva ståndpunkten : de tre konungarue äro svenska generaler med peruker och trekantiga hattar etc . i samm a stil, träd och hus icke mycket större än men niskorna, färgerna bjerta och schematiskt anbragta, det hela utan proportioner e.ller perspektiv, ofta också utan tankesammanhang. E ndast någon gång under vårt år­ hundrade - och kanske Hörberg då varit förebilden -- ser man för­ sök til l en naturligare och smakligare anordning och färggifning. Mindre t e c k n i n g a r, studier, skisser och utkast, har Hörberg efterlerorrat « af större mängd än jag kan uppgifva » , son1 han sj elf sä­ ger (s. 68). Såsom man kan vänta af en så oskolad tecknare och en företrädesvis på det koloristiska anlagd natur som Hörberg, ega dessa teckningar sällan något högre konstnärligt värde . Några af dem, raskt

-- 46 -

och fantasirikt utkastade, visa eme l lertid, att han äfven i detta ar8e­ ende m ed god h an d l e dn i n g skul l e k u n n at b l i f v a ve r klig k onstnär. I ett ti l lägg till « Le fwernes Beskrifninge n » (s. 92) o m t a l ar Hörberg n ågra stora serier teck n in ga r . Två af d e m behandlar « i format och storlek som kortb lad » Christi hi storia, den skri ftenliga och den fabel­ aktiga ; en tredj e Uhlspegels äfventyr och en fj e r d e utgöres af « E n Stor s aml ing e fter A ntiken, af flera tusende stycken, me t beståe nde af små grafn a ädla stenar, efter h wars aftryck jag tecknat » . I Upsal a Universitetsbibliotek fi nn es ett ban d dylika teck n i n ga r af I-I ör be rg ; de bafva en l ig t påskrift til l stor del utförts u nder hans vistande vi d aka­ d e m i en i Stockh ohn 1 7 87 (sista gången). A k a de m ie n för de fri a kon­ s tern a eger ock å en m ängd teck ningar af hon01n, del 2 7 « diverse skisser» , dels 7 6 la vera de skisser ti ll hans al tartaflor (skä n k ta af hon01 n sjelf) . V idare eger Na tio n al m u se u m 36 h a n dte ck ninga r af Hö r berg , hvari bland tre stora, o m so rgs f ull\ utförda ti l l några af hans sista altar­ taflor (Lj u n g ?, S t igto m t a och Atvid). Enskilda s am lare torde också ega å��kill iga l a veri n gar af Hörberg. Afven Kulturhistoriska museet i Lund har e n rätt stor teckni ug af honom . Den föreställer A p o l l o sittande på en kul l e, spelande fl öj t för tre sånggudin nor ( d e tre gracerna ?), som dansa nedanför. Det är e n gansk a va n l ig, flyktig, t n e n rä tt säkert utkastad konturskiss i tidens sti l . I det lil l a, vid Lunds Uuive rsitet fästa konstmuseet fi nnes också n ågot i denna väg af Hörberg. En tec k n i n g, daterad 1 7 99, visar en « Dicktad Warelse» d . v. s. e n « Siren m ed fogel kropp » ell er h ar p ya , ett ganska godt utkast . En l aver i ng af 1 80 1 föreställer Treenigheten m ed Gud F a d e r k l ä d d i påfvemössa (såsom t. ex. hos Dtirer) hållande i skötet Frälsaren med korset i handen ; de rö fv e r i en upp­ l yst trekant s väfvar D nfvan . En tredj e är en i två fält delad skiss, m e d « l{o n ungar n es til l bedjan » , såsom till e n b o n ad liknan de den ofvan beskrifn a af år 1 8 1 2 ; d e n är odaterad, m e n å hal fva bladet fi n nes e n « P ål ls k a . C01np. 1 806 af P. H. » . I-Iörberg var ju också musi kaliskt be­ gåfvad och tn u siken b l e f på ål d e rd o m en han s e gentl i ga tröst, s m ärtor­ nas fördelare . Detta sis t a blad är sa u n o l i kt det, som Hörberg e n gång gaf til l fru Ehrenströtn (jfr Notices I I I s . ..J: l ) och hvilket in nehöll både en « De tre vise m ännen ti llbed j a Jesusbarnet » oeh en >> Po�onais8 » . 8lutligen vil l jag också O ! UL \ämna e n anna n i Lund befi ntlig l a ­ veri n g af Hö rb e rg , vi da 1närkl igare än de n yss o m talade . Dea fi n nes i det af C. A. A dle r s pa r re skänkta folio-bandet i Uni versiset. biblioteket. Teck n i nge n är d ate ra d « 1 8 1 2 af en 66 års gub b e >> och s kal l före­ ställa « Achills u pfostring » . Ti l l höger reser sig trån en m ed tre k ro­ nor prydd tron, nedom hvilken ett le.i on hvi la.r, en qvinlig gesta l t . so m synes vara Sve a och so m räcke r en krona åt den lockige Mars . Det är denne, som vid armen l eder den lille Achil l es, mot h v i l k e n e n centaur framräcker e : 1 lyra. T i l l ven ste r några e m b le m . Bakmn cen­ tauren synes M ercu rius . I bakgrunden en bautasten fra m för en pyra­ m id samt en hög vap e n , bl. a. k a n o ner . Den n a ku ri ös a ko m position 8ynes väl 1nycket ana kroni s ti s k och tarfvar en förklaring. En såd a n tror jag tn ig också k unna l e m 1 1 a. Sås01n fru E bre nströin 01nförmäl er, --·

-­

11 2

- 47 -

-..�

sin pension b e \ri ljad uf fick Hörberg - på hen nes an d r aga o d e 3 ) k ronpri nsen vid dennes b esök på Fi n spong den 21 Juli 1 8 1 2 ; dagen d erpå blef Iförberg uppkal l ad och förestäld för Carl Johan � som var mycket nådig : Hörberg gick de refter, berättar förf. ( E . ) i Läsning för fol ket, in i ett rum bredvid och gj orde eu teckning af « Achilles upp­ fo stran }) , h vari han l ät d e n n e få den u nge pri ns Oscars d rag ; denna Kan ske Georg A d ler­ tec k n ing öfverl e m nades sedan till k ron p rinsen. sparre af Carl Johan fått d e n na teck n i ng ; det är tydligen den samma, som nu befinner sig i Lun d s Uni versitetsbibl iotek. Den unge Achilles, h vi l k en , såsom van ligen Hörbergs u ngdo mliga figure r, i ck e är lyckad, kan knappast sägas visa Bern adotteska drag ; Mars , som k rö n es af Svea och leder Achil les, skulle n aturligtvis vara Carl Johan . h varpå, om icke d ragen , så åtmi n s to n e det l ockiga håret också tyder. Hörberg teck n ade 1n ed blyerts och bläck , meu vanl igast med tu sch, som han sjelf synes bered t ; s . 6� i Lefwernes-Beskrifningen b eter det neml igen : « Bruk bar Tusch til l teck n i ng, J avur ocL s k rifning har jag påhittat att til lverka » . Någon gång färgl ad e Hörberg sina teck ningar, och dessa små vatten färgs m ål n i ngar k u n d e blifva riktiga a q v a r e l l e r·. Dessa synas e m ellertid vara mycket säll y nta. Och dock egde h an, att döma af h v ad författaren sett, p å detta o m råde stora anlag. I bibliotek ari en Begerstens ri k a sam l i n g m ål n ingar, aq vareller och teck n ingar af äldre och y n gre svenske m ästare (L i nköp i ng) fi n n es en förträfflig liten tafla i vatten färg af Hörberg, fin såväl till teckning som färggi fni ng, hvi l k e n man sannerligen icke skulle til l s k ri fva n ågo n « bon d m ålare » . �jelfva k o m positionen är för öfrigt icke så originel l ; det är e n << H vila på flykten til l Egypten >> i de italieuske renaissance­ m ä tarnes, t. ex . A n d rea del Sarto' s , s mak . M e n färgerna äro k lara och h armoniskt behand lad e ; teckninge n , t. o. m. af gruppen Maria med det n ak n a Jesusbarnet i skötet. bättre än p å de flesta större kom­ positioner. :Maria har h vitt dok och l j u sröd drä gt. Den åldrige Josef, som halft vänder ryggen åt åskådare n � är kl ädd i en grå mantel. Frarn för honom l igger e n vatten flas ka ikul lfal l e n . Till höger s kymtar åsn a n . Landskapet är skogigt m ed utsigt til l v e n ster 4 ) . Hörbergs egentUga o m råde var o l.f e rn å l e r i c t. Här först u t veck ­ lade han s i n talang storhet. Men hvad m an åter och åte r må te be­ k laga är, j e m te den bristfälliga utbild n i ngen , att den oerhö rda pro d uk ­ tivj teten hind rade det noggran na, o m so rgsfu l l a utförandet. Man fö r­ förvånar sig öfver att hans tatlor - smuliga Hera famnar i höj d och h redd , m ålade på några få veckor - icke blefvo m era bandtverks­ mä siga än de äro. J u st de rigen01n frarr1 lyser hans gen i al itet. U n der si n första prod u k ti v a perio d . ungefär från 1 7 83 till sl utet a f årti ondet, utvecklade han i resor, stud j er och i m å l ningar af a l l a s l ag e n rastlös

8) Silfverstolpes uppgift, att « Hörberg sökte aldrig sjelf någon pension ) ä r icke riktig ; han hade anhållit om fru Ehrenströms förmedli ng, j fr Notic(�S III s. 40 och Läsning för folket a. st. s. 357 f. 4) Tafl.an är dedicerad till fröken E' a Carolina Lejonhufvud « af dess öd­ miuke Tienare Pehr Hörberg » och således troligen tillkommen �!11kri ng år 1 7 90, enär den unga fröken E. C. L. gi fte sig år 1 7 92 (på Rösterum i Ostergötland). I den Segerst nska samlingen fi n nas också två små oljefärgstaflor af Hörberg : ett herrporträtt, bland hans bättre, samt en studie af ett gumansigte. -­

- 48 verksan1het. Produktivast var han kanske år 1 7 85, när han för andra gången besökt Stockholm. Och sedan han slagit sig till ro på sitt hemman vid Finspong och fått en efter sina behof sorgfri tillvaro, in­ träffade hans andra produktiva period, ungefärligen 1 7 97-1806. I Hörbergs stora oljernålningar framstå i full dager . hans fel och hans förtjenster. Här, särskildt i det religiösa måleriet, kunde den ädla (men ej djupa) · uppfattningen, den storslagna grupperingen, fär­ gernas verkan och det präktiga p erspektivet göra sig gällande. Men det skulle ock lysa igenom, att han var en så svag figurstecknare. Det nakna kunde han nästan aldrig framställa. Endast de. manliga gestalterna lyckas honom stundom och i synnerhet gubbfigurerna. Det trygga, hederliga, enkla, jovialiska låg för honom ; icke den fulla blomstrande kraften, icke qvinligt behag, knappast heller barnslig oskuld . Betrakta t. ex. den kolossala altartaflau i Wirestads kyrka, målad vid Hörbergs sista besök (år 1 800) i sin födelseförsamling ; den föreställer « Christus lärer i templet » omgifven af presterna och farise­ erna å ena sidan, barn samt - mest åldriga - sjuka och lytta, som söka bot, å den andra och med en oändlig mängd folk l ängre bort på sidorna och bakom i det rymliga templets olika afdelningar. Qvinno­ gestalterua äro schablonmässigt behandlade, obetydliga eller fula ; bar­ nen, som smyga sig till Jesus, äro som vanligt temligen misslyckade 5) ; men gubbfigurerna - icke så m ycket presternas, som de hjelpsökan­ des och det omgifvande folkets - äro lifliga, omvexlande och karak­ teristiska . I synnerhet är detta fallet med figurerna på en främre läk­ tare till höger i templet, der Hörberg bl. a. afbildat sig sjelf (den lille slätrakade g"9-bben med kalotten) samt flere af Wirestadsboarne - lef­ vande präktiga bondtyper. Och ställer man sig längre ned i kyrkan och öfverblickar kompositionen i sin helhet, blir man verkligen slagen af dess grandiosa karakter : den enkla klara fördelningen af grupperna 5) Dock märker man särskildt i den ena barngestalten (vid Frälsarens venstra sida) en sträfvan efter större naivitet på samma gång som djuphet i blicken ; hufvudet synes också efterbildadt något af Rafaels Christusbarn. - En af de två stora taf­ lorna på altarväggen i S. Lars i Linköping eger samma ämne och rätt liknande behandling som Wirestads altartafia ; den - målades också året förut (1 799). Vissa figurer, t. ex. enkan med skärfven vid offerkistan till höger i förgrunden, äro all­ deles de samma å båda tafiorna. Den i S. Lars är icke så storartad som Wirestads ; men Christusgestalten der, en af Hörbergs värdigaste, är bättre och intager en naturligare ställning. - Wirestads altartafia, som upptager hela den breda kyr­ kans fondvägg, i hvilken man genom en målad dörr i tafian (som sluter sig till en trappa till venster i templet) kommer från sakristian till altarrummet, är ännu tern­ Iigen väl bibehållen ; men förtjente verkligen att blifva reproducerad och bekant för en större allmänhet, innan den blir mera förstörd. Flera konstkännare hafva uttalat sin beundran för denna tafla. Bengt N ordenberg t. ex. har ofta utbred t sig deröfver i högst berömmande ordalag. Så i ett bref till Boklund, hvilket Nor­ densvan - som oriktigt kallar orten « Weringstad » - citerat. Så också helt ny­ ligen i bref till Kulturhistoriska museets Intendent. I detta senare bref berättar den gamle frejdade, sjelf ur ett bondehem utgångne konstnären, att den berömde tyske målaren C. F. Lessing en gång fick se ett blad, hvarå N. gjort en färglagd skiss af Wirestads altartafia [detta blad finnes nu med Nordenbergs skissböcker i Kulturhistoriska museets samlingar], och att Lessing då blef « aldeles betagen af dess komposition och förvånad, när jag sade det var af en svensk bonde, med ett ord han visste sig icke sett något bättre tänkt eller ordnadt, icke en gång af re­ naissance-mästarne » .

- 49 i för- och midtelgrunden, den rika fantasi , hvarmed på sidorna och bakom m assor af figurer anbragts utan att störa hufvudhandlingen, den storartade (om än väl fritt och föga regelrätt komponerade) arki­ tekturen, utsigten öfver tempelgården i bakgrunden och slutligen den bruna kraftiga varma heltonen, som gör att på längre afstånd de en ­ skilda, för öfrigt m ed smak a n bragta, färgernas suddighet icke märkes. Hörbergs talrika porträtt äro något oj emt utförda, sannolikt be- . roende på den större eller m indre arbetstid han haft till deras utfö­ ran de. Något större värde ega de i regeln icke. De 1nanliga por­ trätten äro de flesta och äfven de bästa. Någon gång synes ban dock verkligen hafva lyckats med ett qvinligt porträtt, t. ex. ett enJigt upp­ gi ft år 1 7 90 måladt af prostin nan Fovelin, en sy ter till amuel Odmann, och henn es omkring tioåriga dotter, sederm era prostinna Hj elmgren, hvilket dubbelporträtt jemte ett motsvarande, tnen sämre m åladt af prosten Fovelin i Barkeryd och hans son 6), nu eges af en prostinnan Hj elmgrens dotterson seminarieadjunkten Leander i . W exiö. Hörberg synes här verkligen bemödat sig om en god teckning ; både modrens hållning en face och flickans öfver modrens knä lutade hufvud i pro­ fil äro utm ärkta. Det hela är dessutom ett riktigt fint kostym stycke. Moderns och flickans händer, sotn mötas, äro dock såsorr1 vanligt hos Hörberg kraftlösa, utan karakter. Endast få af Hörbergs porträtt hafva blifvit mera bekanta. Bland dessa må, utom bans sjelfporträtt, nämnas « Liden på sjuklägret» , h vil­ ket Elias Martin, kanske något förbättrande, stuckit i koppar. Den bekante litteraturkännaren professor J. H. Liden var Hörbergs gynnare ouh vän, och det var på hans uppmaning, som denne först uppsatte sina sjelfbiografiska anteckningar. Ett exemplar af porträttet finnes i Upsala Universitets samling, ett annat i Linköpings Gymnasiibibliotek ; ) Med åtskilliga brister i teckningen är det dock ganska karakteristiskt och färgerna äro klara, om än ej mjuka . Bäst anses Hörberg hafva afbildat sig sjelf ; ja det skall vara det enda p orträtt, bvarm ed ban lyckats. Så anser Silfverstolpe, son1 till­ lägger, att Hörberg « icke lyckats gifva behag åt något enda af de por­ trätt, som hos honom varit bestälda » Och Atterbom försäkrar, att « porträtter kunde han alls icke måla (åtminstone i senare dagar) utom s itt eget » . Egendomligt nog bafva bär båda bans beundrare och grun­ d arue af det konsthistoriska omdömet om honom varit väl stränga och k ategoriska. Utom det att ban visst icke målade « få » porträtt, äro .

6) Dessa prosten Fovelins barn hafva till Näs �jö kyrka skänkt tvenne smärre . af H örberg målade taflo1; med bibliska motiv. - Afven en af de tafl.or, som nu pryda altaret i andsjö gamla märkliga kyrka, lär vara af honom, men upptages icke i altartafl.eregistret. 7) Det är dateradt den 13 Juli 1792, då Liden blef (afmålad på sin 21-åriga sjuksäng ) , Hörbergs Förteckning upptager under nämnda år intet dylikt, men un­ der år 1 789 fyra (n:is 294-97). En bröstbild af Liden finnes på Gripsholm i två exemplar, af hvilka det ena äfven bär årtalet 1 792. I Linköpings Gymnasii­ bibliotek finne också ett annat porträtt af Hörberg ; det. är dateradt år 1803 och föreställer d:r G. H. de Rogier (väl det samma som Förteckningens n:o 502 under år 1805). Ett 1799 måladt sjelfporträtt, som enligt Hörbergs Förteckning skulle till höra detta bibliotek, finnes der icke nu ; men väl ett annat äldre, utfördt i aqva­ rell, h vilket strax nedan skall omtalas (fig. 1). -

- 50 smilliga af den1 , på h v i lka han hann ned lägga större om sorg, iGke sämre i sitt slag än 1nånga af han s genrebj } d er och religiösa m ålerier i sitt ; och äfven om han kunde måla sig sjelf bäst - han kunde ju lugnast och m est noggrannt studera sitt eget utseen d e -, s å stå flera af han s öfriga porträtt åtm instone i d e n tek niska behandli ngen icke så l ågt under hans sjelfporträtt. Dessa äro ganska tal ri ka. Mest kändt är det af år 1 807 , som han sannna år graverat och som i aftryck åt­ En s. å. gj ord följer hans af Atterbom utgifna Lehvernes Beskrifni ng. och tned etsn ingen all deles öfverensstämrnande tuschteck ning fi n n es i Wexiö Fornsal - kanske denna ju st var utkastet til l den tafta. efter hvilken den förra utfördes. Den lille snyggt klädde gu bben fram för staffliet m ed paletten i han d , 1ned kalotten löst fäst på d e utståe nde hårtestarne, den något ryn kiga. pannan , de utstående kindknoto rna, dc små god modiga ögonen och den välvilligt (n ästan) leende m u nnen den bild en är nogsam t bekan t. Ett vida finare sj elfporträtt i brö� t­ bild, utfördt fe mto n år ti d igare, finnes emellertid i vattenfärg åtfölj and e hans i Linköpi ngs Gy n masiibi bliotek förvarad e handskrifna Lefvvernes Beskrifning ; der ser han nästan lika godmodig ut, och det skall enl igt Lid ens anteckni n o· vara « ful lkomligen l i kt » . Af detta föga kända sj elf­ porträtt har författaren til l d e n n a uppsats lyckats skaffa en afbil d 11ing (fig. 1 ) , h vilken dock endast svagt återgifver aqvarel lens varma ton. Ater ett tredj e porträtt af m ålaren sjelf i ny s beskri fn a stäl l ni ng framför staffliet har j ag att anteckna ; det är ett af de två 1 805 målade o<.:h finnes f. n. i F i n spongs gal le ri , n: o 1 69 i G. Göthes nyss utkomna katalog 8). Det är i olj efärg och icke illa utfördt. Hörberg har efterl emnat blott få d,iu1·bilder och _ landskap ; på in­ tetdera området var han fram ståe n d e , dock är det landskap, sorn han ofta an vänder så�om bakgru n d i sina större kom positioner, m erendels stän1ningsfu l l t och fantasirikt anlagdt, fastän flyktigt skisseradt 9) . --·

8) I Fin spang fi nnes af H örberg också ett annat, sä mre porträtt, n : o 1 68 i katalogen . (Den därstä des under n : o 1 7 1 upptagna laveri ngen af Hö rberg, som alongen på Fin spangs slott med den de Geerska fa­ vi sar en i n teriör från stora miljen, äges vara daterad 1 7 7 8 . Detta kan i cke vara ri ktigt, ty det året lefde H örberg ännu qvar i sitt c: Pi ctori s Habitaculum > å Komstads ägor (Stabäck), och först nära ett årtionde derefter kom han på re ...a från Stockholm till Fim;pong . År 1 788 v i stades han emellerti d uerstädes några månader. Kansk e årtalet skall vara 1 7 87 ; från det året tin nes i H örbergs Förteckni ng (n:o 27 6), som doc;k enda t upptager oljefärgstafior, < Ett fami ljestycke på Fi nspong > .) - I Göteborgs mu�eum fin nes e n tafia med H örbergs sjelfporträtt j emte kyrkoh erden Ekvalls fam ilj i Gammalkih (sann olikt n : o 46 1 i :Förteckni n gen v i d år 1 803 : < Prosten C. R . Ek­ valls fam i l j »). Fl rstädes torde Hörbero- i större k ompositioner bos åskådar n e ti ll de h e liga scenerna fram tält d rag af sig och de sina. Sin fader afbi ldade ban flera gånger, äfven rökande pipa < a la Tenier ' > . H ans äld sta antecknade porträtt, en grupp med bans föräldrar och sysk o n , m ålad på en liten papp 'kifya redan i Januari 1 7 66, fin n e nu i Nordiska m useet i Stockholm. :') Der den religiösa bi lden är en landskapsscen och l andskapet sålunda ryc­ ker i förgru nden, är det bos H örberg vanligen min dre lyckadt. Så t. ex. å altar­ tatlan i ' . J ohan n e i Norrköpi n g, m ålad 1 7 90 (graverad 1 792), föreställande « Chri ti dop » , ett ämne som ban ock å någon gång sedermera behandlade ; bvarken floden eller berglandskapet är väl utförd t. Te mligen onaturliga förekomma ock å « bergen » i « Jesu bergspredi kan )) , altartafia i Risinge vid Finspong, målad 1 809 (ämnet be. h an d lad t af H ö rberg tre gånger förut å altartaflor) och « sk ä n k t af m i g ti ll kyrkan, emedan jag ä r en Försam l i ngen s m edlem ; men kyrka n m åste om byggas, i nnan

- 51

Hans genrebilder äro icke tillräckligt m ånga eller så omsorgsfullt behandlade, att n1an kan bild a sig en fullt säker föreställning om hans läggning i d etta afseende. Några interiörer ur bondstugor - två fin­ nas i Nati onalmusetun -- och i synnerhet n ågra genreartade figurer visa dock på att han , såsom ofvan antydts, u n der gynsainma fö rhål ­ lan d en kunde blifvit en verklig svensk « bonden1ålare » , i uppfattning beslägtad 1n ed de nederlH ndske. Han s hela sinnesriktning och lifs­ åskådning voro de bästa förutsättningarna härför. H vad Hörb erg deren10t väsenthgen sakuade förutsättningar för var d en stora histo? "iska b1'lden . H an har också blott utfört rätt få egentligen histori ska framställningar ; på några af detn tyckes han dock satt större värde. I han s Förteckning återkomiYJ er fl e rstädes beteck­ ningen « ordenstafla » . Det är också sådana, åt frimureriet egnade bil­ der (m ål a de entonigt i brunaktiga färger), som i flera senare galleri­ kataloger gå igen under nam n af « 1-,empelriddarscener » eller dy­ likt. De fyra « genrestyck en fram ställande riddersmän görande halt i skogbevuxna ruiner » , hvilka Estlanuer (med något beröm) anför sås01n befintliga på Skol oster, äro tvifvelsutan de fyra ordenstaflor (n :is 330 -333 i Förteckningen), som han m ålade år 1 7B 7 åt excellensen grefve Brahe. . Likaså äro de i den nya Fi nspongskatalogen utförligt under olika titlar beskrifna ta.florn a n :is 1 64- 1 67 ingenting annat än de « 4 Orden staflor p å Finspån g » , s oIn Hörberg m ålade und er sin första vi­ stel se der 1 7 8 7 . Dessa taflor k opierade han sedan åt flere person er, bland andra åt hertig Carl. Andra ordenstaflor målade han åt Reu­ terhol m . Följande tidens smak framstäide Hörberg ock scen er ur den an­ hka historien och myten. Bekanta äro de två taflorna på Rosersberg af år 1 7 88 « Virgini as död » och « Coriolanus » ) Till sam ma grupp b öra fram ställningar ur Gamla Testam entet, sås01n t. ex . Saul smör­ j es till konung » (eller såsom Hörberg sj elf kallar d en « David smörj es till konung af Samuel » , Fört. n:o 2F>7), m ålad i anledning af akade­ lniens prisä m n e 1 7 8 7 , då den visserligen icke blef tilldömd något pris, 1nen af Sergell ansågs värd det högsta (Lefw . Bes kr. s. 46), och nu befintlig i Nationalrnuseum , samt hans receptionsstycke i akademien « Salomos dom » af 1 798, hvilken tafla Estlander funuit visa huru litet han var vuxen en storartad kom position » , och som enligt Nordensvan är « d en m est karakterslösa teaterkomposition , barnsligt hopkomn1en ·-

1

.

<<

t<

denna tafla kan få pl ats som altartafla » . · Å detta stora m hleri är emellertid bak­ grunden , en perspektivisk utsigt i ett landskap med en sjö och ett slott derbakom, af synnerlige n god verkan. Omkring fyrtio år sedan taflan målades kom den på si n plats, då den nya kyrkan i Risinge blef färdig ; lyckligtvis byggde man icke om den gamla kyrkan, utan lät den med dess intressanta meqeltidsmålningar stå orörd qvar. Såsom en egendomli ghet kan anmärkas, att den nya kyrkans inre ar­ kitektur, med sitt lågkupiga tak, hvilande på kolonner, och sina läktare, förvånandl� noga kommit att öfveren sstämma med den för öfrigt temligen fritt fantiserade och föga » stilenliga » målade arkitektur, som Hörberg brukade an vända i de många altartaflor och äfven anJra, smärre bibliska bilder, hvilka spela i eller vid templet. 1) De återfinnas icke i H örbergs Förteckning. I Heleneborgssamlingen fin­ nes en « Zaleuchus låter sticka ut ett öga på sig sjelf och sin son » , b vilken Hör­ berg hade på akademiens utställning 1 7 85 « tillika med en hop ritningan (Lefw. Beskr. s. 44), och som sedan k öptes af hertig FrcdrD� A dolf för 1 2 ri ksdaler.

52 och odrägligt hopsåsad brunt i brunt » . - Under inflytande af lärare och gynnare m ålade Hörberg ofta nog mytologiska och allegoriska sce­ Blefvo de, såsom de stora freskerna vid Finspong eller de en­ ner 2) . ligt fru Ehren ström förträffliga kopiorna efter Le Brun, drägliga eller t. o. m. j emförelsevis utrnä rkta, så var det nog icke helt och hållet Hörbergs , utan någon ledares eller rådgifvares smak, som förtj ensten häraf tillkom . Det centrala hos Hörberg var och förblef dock det religiö'sa m å­ leriet. I en rad af storartade k01npositioner har han nedlagt sin enkla, skriftenliga uppfattning af Jesu lefnad här på jorden 3). Här fick hans varma konstnärskänsla ett r�kt och omedelbart uttryck. I denna sfer var han också i grunden och från barndornen heinmastadd. Ofta har han frarustält sam m a ämne ur den heliga historien på ett temligen likartadt sätt i det hela, men 1n ed en m ängd variationer i de rika de­ talj erna. Jag bar redan beskrifvit en af hans allra förnämsta : altar­ taflau i Wirestad , hvars ätnne « Jesus lärer hvar dag i tem plet » , lik­ som de närslägtade << Jesus lärer i templet vid tolf års ålder » och « Je­ sus väl signar de små barnen » , han flera gånger användt å altartaftor. Här nedan skola o mtalas några andra, som jag äfven haft tillfälle stu­ Endast några få ha.fva blifvit omnämnda i litteraturen, såsom dera. den i Arstad (Halland ; målad 1 7 86 och graverad af Hörberg) « Jesus lärar i templet vid 1 2 års ålder » , hvilken Silfverstolpe beröm m er för dess utmärkta perspektiv, samt de i Qvillinge « Jungfru Mariffi kyrko­ gång » (af år 1 788, ock i etsning) och Norrköpings Stadskyrka << Natt­ vardens instiftelse » (af år 1 79 7 , nu borttagen , jfr ofvan), hvilka fratu­ hållas i Boyes M ålar -Lexikon 4). En mängd af Hörbergs mindre taflor bafva religiösa äm nen ur Nya Testa1n entets historia. Tidigt, redan före sin första Stockhol m so

11) En mytologisk bild, framställande N ep tun åkande på vågen (målad på t.rä), eges af landtbrukaren Liedberg i Loushult (nära Elmhult). En kuriös allegorisk religiös k omposition finnes f. n. i Unnaryds prestgåi·d (Sm åland). Den är målad 1808 på beställning och föreställer, efter ett ick e alldeles okändt schema, den lu­ therska kyrkans andliga öfve:!'vigt öfver den katolsk a : i den en.a vågskålen ligger Bibeln med inskription D. M. L. och i den andra, som högt uppväges af den förra, hänger satan i en drakes gestalt och spottar etter på Bibeln, hvarj emte en munk hänger i vågatmen och en annan öser guldmynt ur en påse i skålen, der det dessutom skönj es k.cusifi x och madonnabilder ; de omgifvande personerna och byggnaderna bakom tyda på de olika kyrkorna. 8) Undantagsvis målade Hörberg en allegorisk religiös scen i barockens ma­ ner, såsom alta.rtaflan i Finspongs Slottskyrka, som föreställer englar bortförande Christi kors ; men så var det också så�om han sjelf säger c: En allegorisk Målning, mig ålagd att göra. af Bruksägaren > (Lefw. Besk r. s. 60 vid år 1794). I de sväf­ vande englagestalterna, som naturligtvis i cke äro särdeles lyckade och här och der bära spår af öfver- och ommålning, märker man dock en ansats till ideell behand­ ling. Men Hörberg var här icke originell, h an fick sannolikt icke blott föreskrifter, utan ock förebilder för taflans målande. • ) Fru Ehrenström angifver såsom en af H örbergs bästa altartaflor > celui d'Erl a > . Detta måste bero på något mi sstag ; såsom kommini stern S. J. Ekvall m eddelat, är alt:ntaflan i Ärla �Södermanland), dit skänkt år 1791 och föreställande )J esu nedtagande från korset > , icke af H örberg. Den lär troli.gen vara en kopia efter en italiensk mä sta.re och är utförd af en Stockho] ms-målare Bolinder (det kan väl icke vara mi niatyrmå laren J. E. Bolinder, som föddes 1768 ? kanske snarare den ofvannämnde dekorationsmålaren Lars .Bolander).

- 53 resa, gjorde han hela serier bilder derur. Så en följ d af tolf små tafior m e d « De förnämsta Stycken af Jesu Christi Historia » , hvilken följ d han sedermera en gång kopierade·. En senare dylik cykel bevaras i Na­ tionalmusei förråd. Och slutligen finnes en annan något större och märkligare i Kulturhistoriska m useet i Lund, och det är vid den jag nu skall dröj a. . Hörberg omtalar denna cykel på ett par ställen i sin Lefwernes Beskrifning ; särskildt heter det efter berät­ telsen om hans första, märkliga stockholms­ resa (s . 42 f.) : « Sed'"'n jag nu var hemkow­ men . . . så tog jag mig före att rnåla en tafte-coll ection af fjor­ ton stycken vid pass 10 tum höga hvilka alla voro originaler . . . De nyssnämnda fj or­ ton taflor förestäide Christi lidande. Jag bl e f i behof a.f pennin­ gar, tog m ina taflor till Jönköping, gaf dem der till salu för 1 2 plåtar till slut, men fick ej sälja dem . . . . Uti slutet af Oktober sam ma år [ 1 7 84] reste jag åter till Stockholm , att vidare nyttj a Akademiens öfningar . . . . F'Ig. 12 . Herr Brukspatron Lewin 5) köpte de fj orton taflorna, som jag i Jönköping utbjudde och be­ talte dem med 1 2 rdr » . . D enna bildserie · hade förmodligen gått genom fl era händer, innan den nu slutligen hamnat i Kulturhistöriska museet i Lund 6) . Taflorna som mäta 2 7 c m . i höj d och 2 1 , 5 i bredd, äro målade å furupanneau och på baksidan numrerade samt FJignerade : « Pehr Hör­ berg Pinxit 1 7 84 » . En kort beskrifning på d en1 följer : N·o 1. 1-Fattvardens instiftelse (se fig 1 2) . I ett af en taklam pa upplyst rum med ett fönster i fond väggen , hvarigenom m an har en svag utsigt öfver en stad, sitter Jesus · med lärjungarne kring ett med ·

·

6) Hos denne Lewin fick Hörberg under sin stockholmsvistelse fri middags­ spisning en gång i veckan. . 6) I museets inventarieförteckning är den inskrifven under n:o 7596 såsom gåfva af professor Fr. Wulff i Lund . Kulturhistoriska meddelanden.

5

- 54 -

en liY it duk k lädt borcl. På bordet står kalk e n . I Y cnstrn. handen håller Jesu s brödet ; den högra är uppåtsträckt ; blicken riktad uppåt. Mot Jesu högra sida (ti l l venster från åskådaren) lutar sig Johannes. De öfriga lärj ungarne sitta rundt mnkring bordet ; några således med ryggen mot åskådaren. De taket uppbärande kolonnerna synas delvis til l venster ; framför hänger ett tillbakadraget förhänge med tofsa r. Längst fram i förgrunden leder vid en balufltrad en trappa ned , utför hvilken Judas går, följd af medlärj ungarnes blickar och åtbörder. Stor rörelse såsom då Jesus sagt: z< En af Eder skal l förråda m ig » . Fräl­ saren har en röd drägt, lärj ungarnes är röd eller blågrå. De . flesta hafva stort skägg smnt grofv a drag ; ett rått uttryck hos J u das . Sam m a ämne har Hörberg frarustält å altartaflor i följande kyr­ kor : Wrigstad 1 7 7 8 (dock kopia af G. E. Schröders altartafia i Wexiö domkyrka, hvilken Hörberg flere gånger i mindre format kopi erade f. o. n1 . år 1 7 64 ända t:å sent som 1 804) , Hölö 1 7 96, Nor:rkö pings Stadskyrka 1 7 9 7 , Wårdsberg 1 803, Ekeby-Borna 1 804 och Olmestad 1813. N· o 2. Jesus i Getsem ane. På e n kulle l igger Jesus försänkt i bön med bopknäppta p änder ; ban är iklädd röd drägt med en blå n1antel kastad öfver en a axeln. En (temligen kroppslig) engel i gul drägt med blå mantel nedsväfvar i en ljus sky, i hvilken, ofvanför och bakom engeln; en kal k syn es. N edanför kullen i dunklet till hö­ ger ligga de tre lärj ungarne sofvand e. Til l venster utsigt under ett träd åt en stad från hvil ken 1nan kan skönj a en fackelbäran de skara uttåga. .. Samma ä1nne eller Christi bön i Ortagård en » bar Hörberg be­ handlat å altartaflor på följande ställen : Täfvel sås ( 1 7 � 9), Slaka ( 1 80 1 ), Rappestad ( 1 802) , Q.uarsebo ( 1 809) , Rinkaby ( 1 8 1 0), A tvid ( 1 8 12) och Törnvall a ( 1 8 1 5 ). N:o 3. Christus få'rrådes. En särdel es dramatisk och folk rik scen (m en i väl dunkl a färger) : den fackel bärande skaran har kommit fram til l örtagården ; i 1n i dten synes Judas, som omfamnar och vil l kyssa Jesus ; rundto1n krigsknektar och lärj ungar 1ned lifliga åtbörder ; till höger i förgrunden Petrus, skäggig och kraftful l , med svärdet i högsta hugg mot en på m arken liggande knekt. l bakgrunden några träd och utsigt åt staden . N:o 4 . Christus infå'r å'fverste presten. I en pelarhall med från­ dragna draperier och fri utsigt i fonden tronar til l höger, belyst af en taklmnpa, Caifas i biskopsm össa. Han gör en rörelse 1ned hän­ derna mot bröstet. Bred vid honorn i förgrunden sitta två personer m ed ryggarne mot åskådaren. Fram för honom står Christus med an­ s�gtet nästan i pronl och med händerna bun dna på ryggen, som halft vändes mot åskådaren, Han omgifves af krjgsk nektar. N:o 5. Oh?�istus infiJr Herodes. En liknande situati on som den föregående, m en rätt olika hehandlad. Pelarhallen är större (pelarn e m era synliga, n1 en illa tecknade ; annars klarare färger) . Utsigten i bakgrunden åt ett aftonlandskap stämningsfull. 'Till venster sitter He­ rodes m ed krona på bufvudet ; ban tyckes, liksom några personer bakom honom , belysas af en bakom draperiet dold lampa. Vid hans y c n stra si aa står en romersk k rigare (kan ske PiJ atus, som ju försändt «

.. ..

DD

Jes us ti ll Hero�es), samt längre m ot m idten den anklagande öfverste ­ Ti ll höger står Christu s , son1 iklädes det h vita k lädet ; hans presten . h åll n ing är förebrående (bättre tecknad än kanske på någon af d e öf­ riga tafiorna ; utseendet är dock fortfarande något tafatt). Skäggiga knektar omgifva honom. N·o 6. Christus hudflänges. Ofvan o m trappan till ett praktfullt hus (ti11 höger) står Christus bunden vid en kolonn. Nästan naken , m ed blott det hvita skynket på sig, vrid er ha�n sig för slagen med ett lidand e uttryck . Två knektar stå n1 ed höj da gi ssel . Of vanför Ch ristus står Pilatus m e d utsträckt hand . Nere på ..trappan står en qvinna, h vars drag väl s kola vara förvridna af sorg. Ofver trappans balu strad synes en tätt packad m enniskom assa. Skymning råder. Till venster och äfven mellan kolonnerna ofvan trap pan utsigt åt ett landskap m e d m enniskor, slott och h u s (t. o . m . trappgafvelhus ; bakgrunden erinrar 0111 den h olländ ska m ålarskolans). Sam m a ämne (och med rätt likartad behand ling) h ar den ena af de tyå stora altarväggstafiorna i S . Lars i Linköping, m ålad 1 7 99. N·o 7. Christus törnekrönes. I en hall med frånd ragna d rappe­ rier och , såson1 vanligt, i bakgrunden utsigt öfver staden sitter Chri­ stus på en bänk , iklädd en lilafärgad mantel och törn ekrona ; hans ut­ seende är el ler skal l vara upphöj dt. Krigsk nektar, med k äppar o. d . i händ ern a, omgifva honom . E n böjer hånande (med ett groft uttryck) ett k n ä och räcker fram en rö till spira. Några person er åskåda sce­ nen under l itliga åtbörder, ett par från en högre afsats . A ltartatlan i Sun d , 1n ålad 1 795, har sam ma ämne . N:o 8. Ecce homo (se fig. 1 3). Christus står iklädd den sp efulla drägten från föregående scen, med spiran i de framtill bundna hän ­ derna (utseendet tafatt) , i en förhall till venster ofvan en trap p a ; bred­ v id honom Pilatus präk tigt klädd m e d fj äderp rydd h att. N edanför trap­ pan skriar folket (kraftfulla karakteristiska typer) : « korsfäst, korsfäst l » 1-, rap pan svänger utåt och nere vid dess ena bal ustrad, i förgrunden till venster, synas n ågra person er n1ed lifliga åtbörder mot ett fängelse­ galler under sjelfva p latfonnen, der Jesus står. Innanför gal lret synas n ågra fångar : Barabas och hans för dråp in satta följe (ett effektfull t och originelt drag) . « Hellre Barabas lös än Jesus » tyckes den krigs­ kn ekt ropa, so1n utanför gal l ret gör en gest uppåt mot denn e . I bak­ grunden utsigt åt ternp iet och staden. Samma dunkla stämning, såsom af sky1nning. Lekaryds altartafia, målad 1 7 94, har sam ma ämne och n1ånga l ikheter i behandlinge n . N:o 9 . Pilatus tvår sina häuder. Han sitter på d omstolen å « Gabbatha » , en öppen pelarhall m ed d rap erier (till höger den vanliga utsigten) ; han är klädd i en orientalisk hufvud bon ad och omgifves af sin hustru och tj enare. En af dessa håller fram ett fat m ed vatten . V i d ett bord nedanför till venster sitter en sekreterare. Pilatus k astar en beklagand e blick på Jesus, som med ögonen n1ot tnarken bortled es (till höger) af två k rigsknekta r. Sam ma ämne i W esterlösa altartafia af år 1 7 98. N·o 10. Christzts utledes hll Golgatha_ Från en antik, förfallen stadsport tågar en skara från venster framåt. I midtg runden synes

- 56 Christus härande korset (med ett alldeles för långt steg) och utsträckande högra handen liksom tilltalande · Jerusalem s döttrar. Bakom honom några otydliga figurer, hvilka troligen skola föreställa Simon af Cyrene och en krigsknekt, som tvingar· denne bära korset. Fram för Christus

Fig. 13.

(längst till höger) skymta de två ogerningsmännen (nästan nakna) ; bakom dem går en knekt med ly�tadt gissel . Några personer i tåget äro till häst ; en bland dem sannolikt Pilatus. Vid vägen folk med

-

57

-

förfärade åtbörder. På de närmaste tyckes liksom falla lj us från Jes us . (Fär­ I bakgrunden utsigt åt staden ; · långt borta till höger Golgatha. gerna äro suddiga och taflan rätt nia ll1edfaren.) Tingstads altartafia af år 1 79 1 (rätt dåligt graverad af Hörberg i litet forinat 1 792) har en föga afvikande anordning (Simon och krigs­ knekten äro dock mera framhäfda ; de stå bredvid Jesus, som gör en afvärj ande åtbörd å den senare) . N·o . 11. Christus

på korset mellan oger­ ningsmännen. En krigs­

knekt (med en bedröf­ vad min) uppstinger hans sida. En · annan närmar sig att med en klubba sönderslå den till vens�r hängande röfvarens ben ; der­ bakom n ågra personer till häst. Till h öger några sittande och lig­ gan de figurer ; en (san­ nolikt « höfvitsman­ nen » ) slår med förun­ drall hop händerna. N edanför korset i för­ grunden en grupp af de tre qvinnorna och Jo hannes, som tröstar Maria. På dem tyckes Christus se n ed. Him­ len är mörk , m en från korset synes lj us falla ned på de närmast om­ gifvande. Den vanliga bakgrunden (blott föga Fig. 14. framslfym tande) . A flera altartaflor har Hörberg framstält scener från Christi korsfästelse : å Hyck­ linge altartafla, af år 1 794, « Första scenen af Christi korsfästelse » , i Wiby 1 7 96 och Bj örsäter 1803 « Christi död och hällebergens rem­ nande etc. » , i Herrberga 1 798, Närpes (Finlaftd) 1 803 och Lönsås 1 804 samma scen som den ofvan skildrade, i Ortomta 1 80 7 « Christi korsfästelse » ; och slutligen har han « på gifvarens begäran» kopierat Ehrenstrahls liknande komposition i Stockholms Storkyrka till altar­ tafia i Kålfvesten 1 7 98. N·o 1 2 . Nedtagandet från korset ( s e fig. 14). Mot korset äro stegar resta framifrån och bakifrån, och en m an står på hv:ardera stegen att nedtaga Christi lekam en. Mannen på bortre stegen (med ansigtet mot åskådaren) håller i kroppen, från hvars högra hand den andre m annen uttager spiken . De ha mörka kläder. En tred j e

-

5 �-)

-

person, i röd d rägt, står nedanför och tager emot kroppen (Josef af Arim athia ?). Framför till höger synas Johannes i hvit mantel och Maria i blå drägt med sorgsna, men hänryckta uttryck. De två ancl �·a korsen framträda också ; på det högra hänger ogerningsmannen qvar, den andre är nedtagen på marken och omgifves af tvenne äl dre män. En enkel, 1nen dramati kt liflig situation . (Den bästa taflan i serien h ad färgernas renhet och teckningens riktighet beträffar ; dock är kom t_->ositionen icke originel, å om nedan skall visas.) . 1\1ycket liknande är Sönderams . al tartafla, målad l y87 (graverad af Hörberg 1 7 89), äfvensmn altartaflau i vVissefj erda af år 1 7 95, san­ nolikt också den i Rystad, målad 1 7 96. N:o 13. Grajlä_qgm'ngen. I en af en fackla upplyst grotta ligger Christi lekamen utsträckt, omgifv�n af några äldre män (väl Josef af Arim athia och Nicodemus), lärj ungar och qvinnor. Genom grottans öppning i fonden ser man ett landskap 1ned några menniskor och Golgatha i bakgrunden . (Illa åtgången, i ynnerhet nedre delen.) Samtna ämne och liknande, men mera storslagen och d ramatisk komposition eger altartaflau i Svenneva d (N erike), målad 1 793 och samma år grav rad af IIörberg. Han har ock gj ort en annan , den 1 8 Mars 1 7 88 daterad, ·etsning med samma ämne, mindre, m en vida bättre tecknad än den förra och i behandlingen ännu mera öfverensstätn­ m ande med ofvan beskrifna målning än med d�n nämnda altartaflan. N·o 14. Christi uppslån del e u r grafven. Ofver en grafhäll , som hålles öppnad af en engel , vid (icke i) berget i fritt landskap sväEvar Christus upp i ett lj ust moln blickande mot himlen ; en bakom sväf­ vande engel bär den fladdrande korsfanan och run dt omkring i molnet synas små englahufvuden. N edanför vakna k rig k nektarn e med för­ färade åtbörder. Till höger utsigt åt Golgatha. Samm a äm ne återfinnes å Hörbergs altartaflor i Krokek ( 1 806), Tjällrna ( 1 806) och Bjälbo ( 1 8 1 0). Dessa fj orton små taflor, i och för sig te1nligen betydelselö a, gifva dock en l iten föreställning om huru Hörbergs m åleri i verklig­ heten tog sig ut, de gifva en inbl ick i hans tankekrets, en antydning om hans kompositions- och framställning ätt. I tekniskt afseende äro de ju i mångt och mycket underbaltiga och, d e fle ta, vida säm re än andra äfven af hans mind re n1ålerier. Men de få blott betraktas så­ som flyktiga skisser, särskildt hvad figurerna beträ ffar, på hvilka IIör­ berg måste, om de skul le n ågorl unda lyckas, nedl ägga större omsorg. I alla händelser äro de intressanta såsom tillkmnna på en tid, då Hör­ berg, rik på i ntryck och 1ned någon förestäl lning on1 formens beh and­ ling, från sin första stockholmsresa återkomm it till sj n egen krets, blifvit fri från den antikiserande riktningens omedelbara inflytande och nu bör­ j ade nalkas sin alstrings middag höjd. I detta af eende kan den lilla sviten sättas såsom utn1ärkande ett skede i hans utvecklingshistoria. Det var också, åtminstone i några fall , först i d essa små taflor han uttryckte konstnärstankar, hvilka han sedan skulle utveckla i storartade altarverk. Man återfinner i dessa taflor de alhnän na dragen af Hörbergs konst, som v i ofvan sökt teck na, således äfven dess goda sidor : den utmärkta fördel ningen och den naturliga, klara grupperi ngen l i kaså •:

- 5U den d ram at i kt li:ff u lla h an d l ingen, vi d are det präktiga perspek t ive t , h vil ket, såsom Sil fverstolpe anm ärker, kan spåras redan i hans äldsta arbeten , och slutlige n äfven ehuru i dessa små taflor m i n d re, behand­ Men l i ngen af l j us och sk ugga och de br i lj a nta färgmotsättn ingarna. i teckningen äro de ofta fe l ak t iga , i fi gu rframställ n ingen i regeln h ögst u n d e rhaltiga ; an sigten a äro m erendels rätt fula e l ler förvri dna . Detta var j u också H ö rbergs vaga pu nkt, som särskildt lyser fram i be h a n d l i nge n af det nakn a ( e t. ex . n : o 1 3). Skall detta nakna då ytte rl igar e mål as sväfvande - såsom å den si sta a f de ofvau skildrad e taflorna ell r å altartaB an i ll in spongs slottskyrka -- så blir fram ställ ­ ni ngen al ldeles omöj lig . V i d e n figur, s o t n m öter o s s på a l l a d essa Hörbergs taflor, skola vi något dröj a : det ä r den centra l a ihristusgestalten. Endast sällan lyckas den bon01n. Det är särskil dt a nsigtet, hvari det dj upa och öf­ ver lidaudet uppböj d a uttrycket sak nas. Hörbergs bristus h ar ett m i l dt, m en alltför k raftlöst och ti l lik a alltför j o rdiskt, n ästan tafatt ut­ seen d e : h u ru föga af l\1ich elangelos yerldsskakan d e , af Rafaels gudom­ ligt uppb öj da, af Leonardos djupa, hjerteransakand e ! Annars ser det verkl igen ut som om Hörberg ofta j ust försök t återgifva en sådan k o ntrastverkan , so1n d e n si tnämn d e i sin v e rldsberömda « Nattvard » el l er Tizian i << Skatte p enni n gen » så fu l l ändad t upp nått . ::)å t. ex . på åt­ sk illiga frams t äll ni ngar af « Si m e n niskan l » såso m den lilla, för öfrigt obetydliga taflan i Lunds U n iversitets Konstmuseum, daterad 1 7 80, hvarest den törnek rö nte Christus afbildas om gif v en af t ve n n e k rigs­ Denna åsyf­ knektar ( i bröstbild ) -- en alldeles för enfaldig typ 7) . tad e k o n trast återfinnes i fl e r a af ofvan beskrifna små taflor, särskildt der krigskn ektar stälts om edel bart vid Jesu sida . Bättre än på någon af dessa har H ör b e rg förstått framställ a denna motsats mellan den himmelska, midt i l idandet lugna mildheten och verldssinnets råh et och hatfullbet på en af ina stora altartaflor, den i Lekaryd (nära A l f v esta) , ln ilken ofvan omtalats såsom gan ska öfverens täm m an d e med n : o 8 : !{on t ras t en m e l l an den oskyldigt lidande Christus, so1n « Ecce h o mo » . visas fö r fol ket af Pilatus ofvanpå trappan , och den råe d råp are n Ba­ rabas bako m fängelsegall ret i n u n der återfi nnes vi serligen icke p å Leka­ ryd - ta ft a n , 1nen deremot skarpt och markeradt, ... åso m å Tiziaus nämnda tafia, motsats e n m el l an den ljuse, m il de Frälsaren och den 1nörke, vi l d e kri gskn ekten . Det är en verkl igen gripande ko m p ositi o n , med en s t ora r t ad arkitektonisk bak g ru nd 8) . i h ristus-figurens ställ ning är dock

7) I Hörbergs Förteck n i ng u p ptages i ck e denna lilla tafia, men väl en « Christi anl:'i�te med törnekronan » af år 1 7 ' 9 (n:o 307). En af Hörbergs alla äldsta bilder af « ,'alYator �Iu ndi , fi nn ' · i Smålands Forn"al ; den framställer Ch ris tu i baHfigur med uppsträ ·kt fi nger (hä ngde förnt i domkyrkan ; "an nolikt Förtecknino-en n:o � 7 af år 1 766). - Hörberg vanli o·a Christustyp återfinne på två andra små tafior 1 Lu nds UniverRitets Kon tm usenm : « Christus bespisar 5000 män � och « ChriRtus väl i gnar barn n » , signerade 1 788 ( annolikt de samma, som Förtecknino-en u pp­ tager under år 1 7 5, n:i 218 f.). Det är fio-urrika k ompo itioner med god anord­ n i ng och jemförelsevis k lar färggifning ; om liga figurer, t. ex. n å o-ra lärj u ngar, äro kraftfullt och karakteristi �k t utkastade. 8) Svårt U r emellertid att afgöra, h vilken betydelse Ben�t Jordenbergs för nåO'ra årtionden sedan <>j orda restauration haft för det i ntryck tafian nu o-ör. Nor­ denb rg, som verk tälde d nna re, tauration under vi" tel:,en hos den kon" tälskande

60

här, såsom · icke så sällan hos Hörberg, något konstlad , man skulle kanske vilj a säga teatralisk : han böjer medjan något åt höger, men lutar öfv-erkroppen tillbaka åt venster, så att bufvudet nästan kommer midt öfver fötterna. Liknande är ock Christusgestalten å altartatlan i Tyska kyrkan i Norrköping « Jesus uppenbarar sig för sina lärjungar, dJ, Thomas var tillstädes » · (af år 1 79 1). Christus afmålas vanligen klädd i röd fotsid drägt och med en blå mantel kastad från ena axeln öfver bröstet ; hår och skägg äro rätt långa af brun färg, stundom mörkare, stundom lj usare. Någon gång, såsom i hudflängni ngsscener och äfven i scener efter bans uppstigande ur grafven, afbildas han nästan naken med blott ett hvitt skynke öfver länden eller ock öfver axlarne. Såsom redan antydts, är Hörberg i dylika drag ännu mindre lyckad ; så t. ex. i den ofvan beskrifna n:o 6 samt den ena af de två altarväggstaflorna i S . Lars i Linköping, som annars är ganska väl målad . Det nyss nämnda draget : Cbristus-figurens mindre naturliga ställ­ ning å vissa af Hörbergs taflor, för oss öfver til l en redan vidrörd fråga, den om hans förhållande till den då herskande klassicerande riktningen . På det hela måste m an gifya Atterbom rätt uti att Hör­ berg j mnförelsevis obetydligt tagit intryck af dess maner, och det märkes i verkligheten icke mycket, att Hörberg rönte « ett beklagligt starkt inflytande af tidens antikiserande sträfvan » , såsom Nordensvan uttryc­ ker sig. I hans taflor (och många teckningar) med mytologiska och alle­ goriska motiv märker man naturligen ett sådant : efterbildningar af Masreliez och Desprez samt äfven inflyta nd e från Sergell, som bl . a. enligt fru Ehrenströms vittnesbörd gaf Hörberg vägledning vid det of­ van o_mtalade utsmyckandet af Finspongs gamla orangeriehus. I af­ seende på kompositionens klarhet och öfverskådlighet har kanske Hör­ _berg också - och till sin fördel - tagit lärdotnar af dem. Men på hans egentliga område, det religiösa måleriet, märker man endast i så­ dana detalj er, som den ofvan anmärkta, en menlig inverkan 9). Hörberg egde ju ett helt annat naturell än desse mästare. För hans omedel­ bara uppfattning skulle det antikiserande alltid förblifva något främ­ mande. Hans religiösa sinne visade honom ett annat centrum. I detta kammarherre Arrgerstein på det närbelägna Gåfvetorp, målade åt denne en duk , hvilken nu i nförlifvats med den stephenska konstsamlingen på Husaby i Småland. Denna tora, upptill i hörnen afsneddade duk föreställer enligt uppgift < Hörberg läggande sista handen vid Lekaryds altartafia > . Det är en fin och tämningsfull kyrkainteriör : målaren, lätt igenkänlig med den lilla kalotten, sitter på en stege med hufvudet i profil ; nedanför - samtala några personer (sannolikt kyrkoherden, som för kyrkovärdarne förklarar tafians innehåll) ; kyrkagolfvet skuras - för in­ vigningen - af en qvinna i förgrunden till höger, och genom en dörr till venster inträder en annan qvinna med ett barn vid handen. Situationen är fantiserad : Hörberg målade säkerligen altarbilden i sin atelier vid Finspong, och kyrkans ut­ seende är fritt behandladt ; men tafian är med sin brunaktiga helton af en för­ träffilig verkan. 9) Silfverstolpe yttrar - en mening diametralt motsatt Nordensvans - att < Theaterns uttryckssätt hade på intet vis inflytande på hans bildning > . Ä fven om detta yttrande är öfverdrifvet, afvek ju Hörbergs uttryckssätt dock vida från det i allmänhet då herrskande affekterade, sökta eller <�: Valda > , såsom det kallades af dess egne m ål s män.

•

- 61 afseende är det ock riktigt, som Atterbom säger, att « hvad han blef det var och blef han - genom sig sj elf » . Men m ed sin stora receptivitet och « rastlösa vetgirighet » gjo rde sig Hörberg visst icke blind för h vad och huru andre mästare målat. Tvärto m . Han studerade oerhördt flitigt. Och hvad som slagit an på honom gick ofta omedvetet igen i hans egna kom positioner. H an hade för liten ledning och för liten tid ti ll lugn a studier ; han « Smälte » der­ för icke alla förebilder. Men cl mn han valde, val de han så mycket sig göra lät efter eget naturell och m ed bevarab de af sin origi­ nalitet. M an märker i Hörbergs taflor strömningar från en mängd olika hål l ; m en ingalunda från de sämsta. Så j e m förelsevis liten den konst­ verid var, i hvilken han k unde få blicka i n , så ledde dock hans med­ födda konstnärsomdöme honom tem ligen säkert till de bättre mästarn e. Redan i landsorten måtte han hafva sett reproduktioner af flera be­ rö mda konstverk ; och i Stockholm fick han tillfälle till studier i de kungliga sam t i dispaschören v . Bredes m. fl . enskil des gallerier san1t i kopparstickssam lingar hos professor Tempelman och kamreraren Gö­ bel. Man finner i sjelfva verket i hans taflor drag erinran de både om d e store italienske mästarn e , i synnerhet venetianarne, och om Durer, Rembran dt, Rubens samt vår senrenaissance' s m ålare af Ehrenstrahls och von Kraffts skolor. Egendomligt nog synes in flytandet från de ft e ta af dessa förebilder u ndgått konstforskares uppmärksamh et. Man har mest uppehållit sig vid Hörbergs förhållande til l sina samti d a bland m ålarne, och detta har väsentligen gifvit ett negativt resultat. Utom det nyss nämnda mera obetydliga antikiserande inflytandet är det egent­ ligen hans lärare P1'los i nverkan, som man dervi d k u nnat i n ågon m ån kon statera ; och denna har icke · varit af så fördelaktig art, vare sig m an ser på teckni ngen, ·som äfven hos Pilo var osäker, eller kolo� riten, som icke var ren. Fru Ehrenström anmärker i förbigående om en liten duk med ett gubbhufvud, hvilken hon på Hörbergs erbj udande utvalde bland hans taftor vid . ett besök i ateliern i Falla, att den erinrade om Rem­ bran dts stil. Nyligen har också Looström påpekat, att de egendomliga lj useffekter, som Hörberg stundom använder, liksom stämningen i flera af hans etsni ngar, på1ninna om den store holländaren. Nämnde · författare tror dock, att likheten härleder sig icke så m ycket af en dir kt i nverkan som af studium i samma förebild : naturen. Men sådana bilder, som en ofvan beskrifna n : o 1 3 och ännu m era tvenne etsningar med sam m a ämne, bevisa tydligen, att Hörberg känt till och tagit omedelbart intryck af Rembrandts kompo­ sitioner, väl icke blott genom gravyr r och rP-produktioner (t. ex. af « Simsons bröllop » och « Den barm hertige samariten » ) , utan ock genom taflor, såsom « Anastasius >> i den kungliga samlingen och den då s . k . « ZiskaR samm ansvärjni ng » i akademi ns sam ling, hvilken senare tafta Hörberg kopierade, samt en hel del målerier i den Rembrandtska ri k t­ ningens stil. Kanske äfven anordningen i sådana stycken som n : o 7 påverkats af Rembrandtska kompositioner. O m dennes djupsinniga uppfattning hade emellerti d Hörberg knappast en .aning. Icke heller nådde han långt i efterbildningen af clairobscurens effekter.

- 6 2 --Ofvan har också . anrr1ärk ts öfverensstä m m elsen mellan Hörbergs och de bon.rlelifskildrande nederländarnP-s n aturel l . Dessa senare voro ju också tal rikt representerade i vAra sam l i ngar redan då. I detta hänseende står han närm are (och kanske han direkt påverkn.ts af) Ostade, Brou-vver och Teni ers ; « a la Tenier » synes han ge rna hafva m ålat. I de genreartade porträtten och studiehu fvudena m ärker man särski l dt denna frändskap eller inverkan. lY-fen det fans också en· ann an m ästare af germansk sta1n, med h vilken Hörberg kände sj älsfrändskap. Det var Albrecht Diirer. Hans i kopparstick och träsnitt u tförda komposi tioner hafva tvi f\.relsutan va­ rit bekanta för H örberg ; ja, han synes mycket noga h afva studerat dem. Hörbergs h el a u p p fattning tyckes hafva til l talats af Durers kraf­ tiga, germanskt borgerliga fram ställning sätt. Det ä r icke o m öjligt, att h a ns Christusfigur, t. ex . den nästan nakne, som, senig och visst icke form skön vrider sig unc1er h u d flängni ngen, i någon m ån efterbil ­ dat j u s t D iirers, t. ex å dennes ko pparstick 1n ed hudft äi1gningsscenen af år 1 5 1 2. Det jordisk t q valful l a u ttryck.e t ö fverväger hos bägge. I de råa krigsknektarnes figu rer gå äfven D iirerska typer igen ; l i k aså i Pilatus' ge�talt, som hos Hörberg liksom hos Diirer ofta har orienta­ l i sk drägt. Också elen l andskapliga bakgrunden, sådan Dii.rer fram ­ stäide den t . e x . i ett li tet träsnitt m ed kor$fästelscn, synes Hörberg Flera blad särskil dt i Dii.rers « Stora hafva , stu derat . och e fterbil dat. passion » ( 1 2 träsnit� af år 1 5 1 0 f. ) l åta oss se en tydlig öfverensstäm­ m else, så Christus i Gethsemane (några olikh eter i h ufvud cenen, m en l i khet i fö rgrunden 1ned de sofvande lärj ungarnes gestalter och i bak­ grunden 1ned den från staden uttågande skaran) , Christus förrå­ des (flera detalj r, t. ex. Petrus och k rigsknek ten, noga öfverensstän1n 1 ande), Ecce hotno (hela u p pställ ningen satnt Pil ati åtbörd li knan de) . C bristus bär sitt k o rs ( r1en uttågande skaran 1ned den turbank l ädde Pilatus t i l l häst l i kaså) sa1nt « Uppst.åndelsen u r grafven >> (Christi sväf­ vande gestalt s�nnt englahufv:udena i 1nolnet) . Frainstäl lningen af Jesu lidande ä r l i k väl h o s k onstnärer a f de 1nest skilda skolor i 1nångt och 1 nycket l i kartad, . h vad anordningen af det h el a beträffar. Sås01n denna så s1nåning01n genon1 tradition be­ stäints , .blef den en alhnän artistisk til l h örighet, ett « Ge1neingut » . :Men visserl igen har h vaxj e stor konstnär på si na alster tryck t s i n egen in­ dividuella präge l . Afven sådana fö r vissa konstnärer och skolor u t­ J närkande drag återfinnas en1ellerticl hos den från alla håll h en1tand Hörberg - n1er eller n1indre 0111 1 nälta efter hans individualitet. Så 1närker 1nan , ut01n från Di.i. rer och Ren1brandt, äfven inver­ kan f rån den . sonare venetianska skolan ; af de öfrige ital i enske J nä­ starne synes Hörberg varit 1nera flyktigt berörd, äfven 0 111 han då och då kopi rade Rafael och Correggio e l l er he1ntade någon en �takn. ge­ stalt från . de1n. Je1nför 1nan t. ex. Tizians « Ecce ho1no » i \Vien (af år 1 543) med Hörbergs bär ofvan skildrade frainställning af detta änlne, så finner Jnan en rät t stor öfverensstänllnelse i anoraningen af gruppen Christus, Pilatus och k rigsknekten på pl atforn1 en ofvan trap­ pan. Det on1gifvande skriande fol ket h ar visserl igen ett h e l t o l ik a ut­ seende hos de båda n1ålarne ; n1en l i ks01n Tizian he1ntat typerna u r s i n mngifning, så h ar också Hörberg hemtat u r Ri n . Den an1nä rk ta .

6 3' öfverensstä1n1nelsen i anordningen b ehöfver emellertid här icke bero på direkt efterbildning. Men h vad soin tydl igt talar Oin omedel bart studium i de veneti an ske Inästarnes konst - om än blott gen01n färg­ lösa reproduktioner - det är den storartade teinpelarkitekturen j e1nte massorna af i grupper på olika afstånd fördelade åskådare saint de långa perspektiven, soin Hörberg använde i de flesta af sina stora re­ ligiösa kompositioner. Författaren är icke den ende, som vid åskå­ dandet af Wi restads altartafi a erin rat sig Paolo Veroneses imposanta festlnålningar. - Egend01nligt nog öfverensstäinmer Iförbergs n1ål eri äfven i ett annat afseende Ined venetia4a.rnes, ett fall , hvarvid man rlock icke kan tänka på direkt efterbil d ning. och det är i den präktiga koloriten, de mättade, dj erfva, dock harmonierande färgerna och den vanna bruna heltonen. · D enna venetianarnes färgbehandling, ' liks01n delvis deras kon1po­ sitionssätt, lefd e emel lertid qvar i senare skolor, både i Italien och i Norden. Flarnländarne togo intryck deraf, och det är alldeles otvif­ velaktigt, att Hörberg rönte inflytande af de icke o betydl iga flamländ­ ska konstverk h an var i ti l lfäl l e studera. Jordaens ' stora tafia på Fin­ spong « Christus sofver i skeppet » k opierade han flere gånger. Och Rubens ' k01npositioner, af h vi l k a d e stora reli giösa endast kunde vara tillgängliga :för honom i reproduktioner, efterbildad e han del s gen01n dire kta kopior, dels, och flerstädes kanske oafsigtligt, i egna franlställ­ ningar. Endast så kan Inan förklara den slående öfverensstäm1neben Inellan n : o 1 2 här ofvan (se fig. 1 4) och R ubens bekanta' « Nedtagandet från korset » i Antwerpens katedral : anordningen med stegarue mot korset är all deles lika, ställningen af Christi lekan1en också öfverens. stän1n1ande, likaså den Inottagande personens ; t. o . In. Pilati inskrip­ tion l igger å båda tafiorna framför k o rset på Inarken. Flera detalj er äro natu rligtvis olika, och Rubens' kon1position vida rikare Saint äfven ännu mera och nästan öfverdrifvet dran1atisk . Hörbergs altartafia i \Vissefj erda synes, att oön1a af den fullständiga 9eskrifning j ag deraf erhållit, ännu Inera nänna sig Rubens ' n1ål eri . Afven i andra frain­ stäl lningar, t. ex. n : o 1 1 här ofvan (Ined de Inanieri stiskt b ehandlade qvinnofigurerna vid korsets fot) , hafva liknande nwtiv af Rubens före· sväfvat Hörberg . Ur det senitalienska och d e t flaml ändska Inål eri et uppväxte Eh­ renst1·ah7s konst. Ehrenstrahl var den store Inästare, hvars al ster Hörberg frainför alla ville i Stockholrn uppsöka. Håradsinålaren från Sinåland tog också ett Inäktigt intryck af den el egante barockkonstnären ; hans k01npositioner ti l ltalade Hörberg i san1n1a afseende son1 fl mnlä ndarnes (och venetianarnes) : gen01n kol oriten. det drmnatiska l i f vet och den arki tektoniska anordningen n1ed pelarnun och draperi er etc . Ehren­ strahls « I{orsfästelsen » 1 ) gj orde väl ett storartadt intryck på Hörberg ;

Kallas flerstädes oriktigt « Nedtagandet från korset » . D enna tafla, 25 f. hög och 10 f . bred (elen öfre delen har form af en balfcirkel med englaglorian öf­ ver korset\ samt Ehrenstrahls « Yttersta dom » , 36 f. hög och 25 f. hred, hvilka båda taflor nu hänga i Stock holrns St01·k yrka, angifvas af Eichborn (i Nord. Fa milj ebok) vara « de stör�ta religiösa målerier på duk, som utförts i Sverige » . En da:::; t beträffande den senare tafl.an är detta sant ; större än « Korsfästelf'len » äro

1)

- 64 -

äfven Ehrenstrahl följde j u Rubens i mycket, men Hörberg synes mera tilltalats af den senares kompositioner än af den förres. «Yttersta Domen » , som Hör:berg dock ofta kopierade, var j u en scen, som icke egnade sig för dennes veka naturell. O�h framställningen af det sväfvande, hvari han kanske tagit Ehrenstrahl till förebild, blef aldrig Hörbergs starka sida, såsom ofvan påpekats. Hörberg blef aldrig heller riktigt förtrogen med Ehrenstrahls maniererade framställningssätt och hela allegoriska apparat. En af Ehrenstrghlska skolans epigoner, David von Kraffts lär­ j unge Georg Engelhard $chröfi:er blef emellertid den, som kom att ut­ göra den u nge Hörbergs första konstnärliga förebild. Schröders altar­ tafia i W exiö Domkyrka «N attvardens i nstiftelse » var nemligen det förnämsta konstverk, som mäster Zschotzschers lärling kunde studera. En kopia deraf är också det första måleri Hörberg upptagit i sin För­ ��ckning ; såsom redan omtalats, kopierade han den sedermera ofta. Afven i den ofvan skildrade taflan n:o l (se fig. 1 2) märkas tydliga spår af den Schröderska altartatlans inverkan : rummet med kolonner och draperier, bordet, trappan (med balustrad och kula å stolpen),. utsigten i fonden, belysningen, Jesus' hållning, Judas' ställning i trap­ pan, den dunkla heltonen och drägternas färger - allt återfinnes , med någrH modifikationer och omrangeringar, å Hörbergs tafla ; endast i lärj ungarnes placering och åtbörder afviker denna senare i betydligare mån från Schröders. Belysningen och stämningen i n:o 4 erinra också om denne senare. Likaså samma drag å flere andra taflor af Hörberg, såsom t. ex. den omtalade altartatlan i Tyska kyrkan i Norrköping (målad 1 791 ). Redan på sitt första konstnärsstadium fick Hörberg så­ lunda inhemta några drag, som tilltalade honom, och hvilka han se­ dan, genom studier af andra, större mästare, ytterligare tillegnade sig : den varn1a mättade koloriten, belysningseffekten och den praktfulla arkitektoniska anordningen. Schröders kolorit" var dock grumlig och oklar ; och kanske har detta föredöme redan i första början af Hör­ nergs konstnärsbana menligt inverkat på hans annars så framstående färgbehandling. *

*

*

Min skildring af Hörbergs konstnärspersonlighet är afslutad. Hans lefnadsöden, ur hvilka här blott några data framlagts, äro på det älsk­ värdaste sätt tecknade af honom sj elf, en teckning, som Atterbom i några punkter kompletterat. D et är en verkligt upplyftande konst­ närsbiografi, som varmt rekommenderas ; den synes nästan vara bort­ glömd nu. Det borde väl tilläggas något om Hörbergs betydelse för den sr­ nare svenska konsten. Mycket är e1nellertid icke derom att säga­ Måhända har hans måleri blifvit en förebild för och fördelaktigt in­ verkat på det handtverksmässiga måleriet i landsorten. För folkets nemligen flere af Hörbergs altartaflor, såsom den i Ö stra Hnsby, « Christi himmels­ färd » , 30 f. bred och 20 f. hög, samt den omtalade Wirestadstafian, 20 1/s f. hög och 22 f. bred .