UL TUR o
EN ARSBOK
1935
KULTUREN EN
ARSBOK TILL
MEDLEMMARNA
AV
KULTURHISTORISKA FORE NINGEN SODRA
FOR
SVERIGE
I 9 3 5
DENNA BOK AR REDlGERAD AV SVEN T. OCI!
THYCKT
l
EN
UPPLAGA
AV
4,500
KJELLBERG
EXEMPLAR
l
GHAVYRMANEH IIOS IIAKAN Olli.SSONS BOKTRYCKEHI l
LUNO.
KLICIIEEHNA
GRAFISKA
ANSTALT
1\HO
FRAN
OCH
PAPPERET
FINBRUKEN,
LUNO
A.-B.
STOCKHOLM.
1935
MALMO FHAN
TVÅ DATERBARA MAHKVIKTER FRÅN LUND Av ERIK PERSON
el äldsta nordiska viktsystemet var baserat på mark en , som första gången omtalas i det anglosaxiska England å r 880. Till England h a r denna vikt sa nnolikt förts av vikingar , och sedan spreds den snart till alla dela r av den europeiska kontinenten. I Tyskland är marken sålunda belagd år 1042 och i Frankrike l092. Den nordi ska viktsm a rk en delades i 8 öre och varje öre i 3 örtugar. Efter införandet av ett nordiskt m yntsys lem delades örtugen i ett växlande a ntal penningar. Om vi sålunda ä ro ganska väl und errättad e om indelningsgrunderna för mark en , råder likväl en viss förbistring olika forskare emellan, när det gäller a lt fix era denna m a rk i nuvarande vikt. Orsaken därtill ä r att marken , då den möter oss i urkunderna , redan genomgått en lång utveckling , som gör det oerhört vanskligt att sä tta in bevarade vikter, vilka mera sällan äro närm a re daterbara , i deras rä tta samma nhang. Från vikingatiden och till m edellid ens slut kan en fort gående reducering av marke ns vikt konsta teras , vartill komm er att m a rken vägde olika i de olika nordiska länd ern a, ja ka n ske t. o. m. i olika delar av samma land.' Den högs ta vikt, som kunn a t konstateras för den nordiska mark en , härrör från den s. k. Upsalamark en och utgör 218 ,31 gr. Ar 1238 ansågos Upsa la- och Stockholmsmarkcrna vara lika stora. Skarnmarkens vikt 1327 och 1328 beräknas till 214,75 gr. Den äldsta uppgiften om den norska mark en är frå n år 1286, då den utgjorde 214 ,31 gr., medan den högsta viktangivelsen för den danska m arken är 217 ,so gr. (1282).
D
232
Bild l och 2. H a lvmark från vikingatiden, funn en i Lund. K. M. 5875. Markvikt från 1100-talet , troligen anvii nd vid mynthu set i Lund. K. M. 10036.
Det har förut framhå llits att daterbara markvikter äro stora sällsyntheter. Från Danmark torde hittills icke en enda sådan vara känd. Det är därför av stort intresse att i Kulturens samlingar befinna sig icke mindre än två daterbara markvikter , som bå da äro funna i Lund. Den ena är en halvmark, som, tack vare att dess överdel består av en bronsskiva m ed irisk ornamentik, kan dateras till vikingatiden (KM. 5.875). Vikten , som för övrigt ~ir av bly, väger num era 98,:J7 gr. Den har paralleller i ett fynd från Ball y holme, nära Belfas t, på Irland, som innehöll icke m in d re än 1O vikter frå n vikingatiden, samt i markvikten från Solsted i Trändelagen i Norge. Den andra vikten i Kulturen s samlingar är helt av bly (K. M. 10.036). Den väger 216,65 gr. och är a lltså en m a rk . Sitt största intresse har denna vikt därigenom att den ä r exakt da terbar. P å båda sidor finnas tydliga avtryck av å t- och frånsidestämplarna till ett mynt, som präglats för den dansk e konun gen Valdemar I (1154- 1182). Sannolikt har denna markvikt använts vid m ynthuset i Lund, och däres t uppgiften om fyndplatsen , Stora Kyrkogatan , är riktig, är den funnen icke lå ngt frå n det m edeltida mynthus, som sa nnolikt har lega t i nä rheten av rådhuset i nuva r a nde kvarter e t Laurentius' södra del. 2~3
Den höga danska markvikt (217 ,52- 217 ,53- 21 7,55 gr.) , som är belagd i r ä k enskaperna fö r d e på vliga tiondesinsamlingarna 1282, få r i m a rkvikten frå n Lund en bekrä ftelse. Marken visar d ä r efter en s ta rkt sjunka nde tendens. 1332 a n gives d en till 210,.1i gr. , och k ort d ä refter h a r d en sp ela t ut sin r oll och avlös ts av d en genom hansea tiskt infly ta nde infö rda kö lnisk a m a rken på c :a 2 33 ,~ g r. Det m y nt, var s stä mpla r a n vänts för m a rkering av m a rk vikten , har av d en fra m ståend e d a n ske m y ntkänna ren P. H A UBERG h ä n fö rts till Roskilde på grundval av ett p a r sjä lländsk a fy nd , i \'ilka m y nt fö r ekommer ." s tä m pelavtrycken p å m a rk vik ten ly d a em ellertid på att m y ntet bö r h ä nfö ras tiJI Lund , vilket f. ö. ä ven s tödes av a tt m y ntet före komm er i flera s kå n s ka fynd. Gan s k a märkligt ä r sättet a tt m ä rka vikten. Det ä r r ä tt vanligt a lt vikter förses m ed va p en eller a ndra märken , som a n ge d et viktsystem , i vilket d e ingå, m en så vitt jag h a r mig bek a nt ä r d et m er a sällan som m y n ts tämpla r a n vä n das fö r dett a ä n dam å l. NO TE I-t t Dä en utförliga re fra mställni ng av de m edellida viktfö rhå llan dena inom kort föreligger i serien No1·d isk Kultur, ban d XVIII, avsl:ls h är fr ån en ingående beh a ndling ay dessa problem. z P. 1-I AUB EHG , Danmarks My ntv:rsen i Tidsrum me t 11 4li- 12-ll. Köpenhamn 1906, Valdema r l, Hoski lde, nr 10.
23-1-