Issuu

UL TUR o

EN ARSBOK

1935

KULTUREN EN

ARSBOK TILL

MEDLEMMARNA

KULTURHISTORISKA FORE NINGEN SODRA

FOR

SVERIGE

I 9 3 5

DENNA BOK AR REDlGERAD AV SVEN T. OCI!

THYCKT

UPPLAGA

4,500

KJELLBERG

EXEMPLAR

GHAVYRMANEH IIOS IIAKAN Olli.SSONS BOKTRYCKEHI l

LUNO.

KLICIIEEHNA

GRAFISKA

ANSTALT

1\HO

FRAN

OCH

PAPPERET

FINBRUKEN,

LUNO

A.-B.

STOCKHOLM.

1935

MALMO FHAN

MATTHIAS STENBERG EN SKÅNSK 1700-TALSSKULPTOR OCH NÅGRA ARBETEN U R HANS VERKSTAD

A u WILLIA M KA RLSON

et var en till numerä ren icke obetydlig samling träsnidare och bildhuggare, som under 1700-ta let utövade sin verksa mhet i Skå ne - en och a nnan ä ven utom dess gränser. Till sin kvalitet voro d e i stort sett ganska jämnstrukna , även om nå gon enstaka höjde sig över medelm å ttans nivå . Som en av d e bättre torde Johan J erling få a nses, m es t känd genom altartavlan i Ystads S :ta Maria kyrka samt genom de arbeten h a n utfö rde för Kristina Piper, bl. a . på Krageholm , i Sövestad och Andrarum. Ha n var toppfiguren bland sina Skå nekolleger under 1700-talets förra hälft. Omkring h onom samlade sig en krets av bildhuggare, som bearbetade tidens stora stil i samma anda som han. En av dem ä r M a t t h i a s S t e n b c r g, som likväl aldrig kvalita tivt nådde J erlings stå ndpunkt. Så pass duktig har h a n dock varit och så m ycket ä r bevara t av han s alster , att ha n ä r värd en presenta tion för eftervärlden i ord och bild. Va r och när Ma tthias Stenberg föddes ä r ännu obeka nt. Hans namn å terfinnes icke i födelseböckerna fö r Ystad , där han eljest hörde hemma större d elen av sitt liv. De personliga uppgifter om honom , som för övrigt stå att uppbringa , ä ro skäligen m agra. F örsta gången han omnämnes i stad en s handlingar ä r 1724 d en 2 m aj. »Efter a flagd Burskaps E ed blef Bilthuggaren Mathias Stenberg, som här i S:ta Maria Kyrkia en tijd lång a rbetat på Alta retaflan, a ntagen till borgare under ben :de sin Bildhuggare Professions idkande, niuta nde fri j het för Stadsens Ska tter och Onera till innevara nde Åh rs utgång. •

119

1731 var han taxerad till en fyrk i skatt. ett för tiden medelmåttigt skattebelopp. Stenberg var ännu ick e besutten med hus och gård utan hyrde en envåningsbyggnad av Henrik Jakob Polkan, nr 206 i fjärde roten. 1736 var hans skattebelopp ~;. fyrk. Han var då bosatt i nr 96 i andra roten, där h a n bott åtminstone sedan 1734 och ~innu 1745 bodde kvar. Det lycks ha varit samma gård, i vilken Stenberg slutade sina <.lagar. Den var enligt bouppteckningsinstrumentet belägen vid Östergata n mellan rådman Raders på östra och skomakaremästaren Jonas Lindskogs på västra sidan. Fastigheten bestod av en gatulänga med tio dubbla binningar och en skorsten , en ny länga på gården om sju enkla binningar samt en inhägnad hage vid huset, alltsammans värderat till 650 d. smt. Stenherg var gift med Catharina Elisabeth Langelia och hade i sitt äktenskap med henn e ett barn, en son, som hette Peter, vilk en enligt S:ta Maria föd elsebok föddes den 27 augusti 1739 och döptes den 3 oktober samma år. Enligt samma kyrkas dödbok avled Matthias Stenberg den 23 mars 1746 i en ålder av 56 år och begrovs den 2 april. Efter inom laga tid verkställd bouppteckning förrättades auktion på kvarlåtenskapen den 3 juni 1746 ~ uppå vederbörlig giord reqvisition och därpå skiedd Publication i begge Stadzens ky rkior, Intimalions Sedlar å de vanlige Stadzens hörn , samt ringning med rop kring Gatorne >> . Fastigheten visade sig emell ertid vara svårsåld för värderingssumman, 650 d. smt. Ingen bjöd över 500 d. smt på de upprepade auktioner, som avhöllos å densamma, tills den slutligen under hand försåldes. för 555 d. smt till sadelmakaremästaren Lang och vaktmästaren Mårten Ruth. Auktionsprotokollet ger oss en liten inblick i hemmets in rednin g och verkstadens utrustnjng. Möblerna i stugan, stugukammaren, spiskammaren och på loftet voro synnerligen pryd liga. Bord och stolar voro målad e och där fanns också en spegel m ed förgylld ram samt en >> himlingasäng med bildhuggerier utarbetat». Vidare antecknas fyra par fönstergar diner med kappor. Av servisföremål omnämnas bl. a. tre 120

Bild l. Al tar tavla

Benes tads kyrka , Herrestads hd, Skåne.

dussin trätallrikar. Förteckningen över garderoben ger vid handen, att Stenberg uppträtt m ed en viss pondus till sin yttre habitus. Slösare tycks han dock ej ha varit utan tvärtom ganska sparsam , ty i förteckningen över osålda· saker upptages en »svart omvänd m a nsklädning ». Av smycken förekommo tre guldur och en >>a parto ring m ed stcnar infattad >> samt ett par skospännen, vilka emellertid vid dödstillfället voro pantsatta. Bland verkstadsutensilierna återfinnas samtliga de redskap, som kunna komma ifråga för de olika grenar av mer eller mindre konstnärligt betonad verksamhet, som kan utföras av en snickare, bildsnidare och målare. Här uppräknas bildhuggarebänkar med tillhörande järnboltar, bilderbänk , en rik uppsättning av olika borr, hyvlar, raspar och snidjärn, stenar att riva färg på, >> förgyll eputa >> med kniv, målarekrukor m. m. Och i hans lilla boksamling förtecknas utom den sedvanliga religiösa littera turen en del teoretiska hjälpm edel för hans verksamhet. Här förekommer t. ex. >> wappenbok >> , en liten bok >> med dödbillder uti» , e n del ritningar, »en hop bilder>>, en ritbok m ed pergamentblad, en dito m ed >> turkiskt >> pappersband, en i brunt läderband o. s. v. Laga sk ifte ägde rum den 15 juli 17 46, sedan vederbörlig värdering av tillförordnade värderingsmän, snickaremästaren Olof Thrana och muraremästaren Trued Johansson , blivit verkställd och auktion avhållits å den lösa egendomen. Arvingar voro änkan Elisabeth Langelia och sonen Peter, vilka alltså delade beh å llningen i boet, sedan skulder och diverse omkostnader betalats. På omkostnadskontot upptagas bl. a. utgifter för en gravsten, som änkan låtit uthugga och lägga på sin mans grav, en sten som >> han i lifstiden sjelf dertill framskaffat>>. Bland fordringsägarna märkas Rasmus Persson i Ystad , som utfört snickeriarbete i Stenbergs gård, varför en del av likviden ännu stod inn e. Denne Rasmus Persson var , som vi längre fram skola se, en av m edarbetarna i den stenbergska verkstaden, liksom han tidigare arbetat hos Johan .J erling, bl. a. då denne var sysselsatt med altartavlan för Ystads Mariakyrka. 122

Bild 2. Altartav l:• i Sk å rby kyrka , Ljunits hd, Skåne.

Matthias stenbergs verksamhet har efter allt a lt döma varit rätt omväxlande. När h an s tid icke togs i a nsprå k för snidande och m ålande av a ltartavlor eller andra k y rkliga inrednings föremål, har han huggit gra vstenar och Limste na r eller solur sam t s kurit böss- eller pistolstockar m. m . Fem slyeken av förra slaget och fjorton av det sen a re förleeknas i verkstadsförrådet eflcr h a n s död. Rörande typen för h ans gravstena r vet m a n ännu ingenting, d å m a n endast a rkivaliskt känner till den na gren av hans verksamhet och icke kunnat identifier a någon av dem. Dc viktigas te spåren har han dock lämnat efter s ig på träskulpturens områ de. Stenberg har tydligen reda n frå n början varit väl inarbetad i trakten och m ed s in till synes m edfödda affä rsbegåvning in123

sett, att d et kund e bliva en lönande rörelse. Det första arkivaliskt belagda arbete t av h onom är en >> m å la d tafla m ed zifror att upp kas ta Psalmer efter >> , som han utförd e för H edeskoga kyrka 1725. Här målade han ock så både läktare och bänka r , vars likviderande skedd e å r en 1 72G- 27 m ed sammanlagt 40 d. smt. Under samma å r har han också u pphuggit fli ssten till över 45 famna r till kyrkogå rdsmurens betäcka nde vid Ö . Tomarps k yrka sa mt lwnthuggi t och sammanfogat stenarn a. Nästa år, som vi m ed säkerhe l kunna belägga med n ågot arbete ur Stenbergs verkstad , är 1727. Detta å r torde det h a va rit en m ycket livlig verksa mhet i d en stenbergska träs nidareverl<staden i Ystad. Inte mindre än tre alt~u tav lo r voro under utföra nde och d essutom en huv till predikstolen i Viilie k y rka , vartill kom en h el del mindre r eparationsa rbeten i snickeri och m å lning p å skilda h å ll. I Ö. Tomm·ps k yrka hade vid en »k yrkogranskning » d en gamla altarlavlan kasser a ts och ut dömts och en n y såd a n bes tällts hos Matthias Stenberg, va r s »förfä rdigande, stofferande, m å lande och för gyllande • försa m lingen honorerade m ed 70 d . smt. En •n y proper Altare-Tafla af Billhuggeri löfwärck m ed Guld och wack er Målning stofferat» för Rörums k y rka var d et andra stora a rbetet. Den tredje altartavla , som d elta å r utgick från s tenbergs verkstad, var d en , som kontrakterats med Lemmesh·ö för samling. Följande å r var Stenbcrg sysselsatt m ed å tminstone tvenne s törre arbeten , altartavlorna till Simrishamns (bild 3) och Gladsax' k y r kor. D en för m Y ar egentligen endast ett ombyggnads- och k omplette ringsa rbete m en trots d etta säkert c>tt ganska tidsöd a nde m·bele m ed sina stor a figure r och rikt skurna a kantusvingar. Detta arbete bekostades enligt inskrip tion p å tavlan av fru lVIa rina Brinc k i Kristians tad och h Pn nes son . borgmästaren i Sim rishamn Nicolau s Brinck. Rörande Gla dsa xaltartavlan hade lands hövdingeämbetet Jä mna t s itt god kännande av d et förelagda projekt och ko ntra k t, som uppgjorts m ed bildhuggaren , enlig t vilket dess ut fö ra nde skulle betinga en summa av 170 d. sml. Samma år ut fördes även ett krucifix till Rörums k yrka. 124

Bild 3. Altartavla

Simrishamns k yrka.

Bortsett frå n en repara tion och fö rstärkning, som 1729 utfördes på predikstolen i Simrishamns k yrka - den Mosesbild, som ännu k varstår som stöd under predikstolskorgen (bild 12) - uppstår en lucka i stenbergs verksamhe t intill 1733, som vi varken a rkivaliskt eller m ed bevarat m aterial kunna fylla ut m ed några inventarier. Uneler sistn ämnda och följand e år är Stenberg en gagerad av Simris' församling för reparationsarbeten på kyrkogårdsmura rna . För de tta ändamål högg han 68 125

famnar flissten , varmed han betäckte norra och söd ra murarna omkring kyrkogården och året därpå utförde han samma arbete för östra och västra murarna , vilket uppgick till 54 famnar. Likviden för båda arbetena erlades enligt kvittens m ed 85 d. smt. Sistnämnda å r påbörjades arbetet m ed den till Löderups kyrka beställda altartavlan (b ild 4), som vad själva snickeriarbetet beträffar blev färdig und er detta år, m eda n den snidade dek oren, stofferingen , må lningen och förg yllningen tog y tterligare tre år i anspråk och avfördes h elt fr:1n räkenskaperna först 1737. Dc stora beställningarna tycka s ha hopa t sig periodvis, ty samma år , 1733, utförd es y tterliga re en altartavla, nämligen den till Skårby k y rka (bild 2), bekostad av Carl Georg Sjöblad och hans grevinna , Bca la Elisabeth Stenbock, såsom inskriptionen på Lavlan anger. 1735 hade Stenberg ett omfattande uppdrag för Ö. Nöbhelövs kyrka . Detta bestod först och främst i uta rbetande uv e n altartavla för kyrkan. Vidare utförde han samtidigt åts killi ga reparationsarbeten därstädes , vilka bl. a. gällde skranket kring altaret, som målades, liksom ett trettiotal bänkar och en klockares toL I stället för ett par präststola r , som befunnas onödiga, gjorde han ett par dörrar m ed lövverk över, vilka må lad es. Golvet framför och bakom altaret Jade h a n också om , reparerad e »konungens vapen >> och ommålade tre fönsterbågar. Slutligen lade han om golvet i k yrkan med fli ss ten. En siffertavla med bildhuggeri och m å lning, som mark eras i räk enskaperna med en utgift på () d. smt, får man väl också an taga ha utförts i Stenbcrgs verkstad. Samma å r skar verks tad en bilderna till läkta ren i Ö. Tomarps kyrka, vilka enligt kyrkan s räk enskaper kostad e 40 d. smt, och å t Rammenhögs kyrka utfördes betäckning av kyrkogårdsmuren till 82 famnars längd m ed huggen flissten. Det därpå följande å ret var Stenberg åter sysselsalt för Ö. Nöbbelövs kyrka enligt vad dess räkenskaper m eddela. Det var en grundlig repa ration av predikstolen omfattande ny trappa och botten, n ågra fyllningar, nytt und erhäng på huven och däröver bilder och lövverk , alltsamman målat och förgyllt , 126

Bild 4.

Altartavla

Löde rups kyrka, lngelstads hd, Skå ne.

127

vilket sammanlagt drog en kostnad av 74 d. smt. Till Glemminge kyrka gjorde han samma år en helt ny huv. Ett arbete, som under de två närmast följande åren delvis sysselsatte den stenbergska verkstaden, var dopfuntarna till Benestads och Glemminge kyrkor samt altartavlan i Ingelstorp. Rörande dopfunten i Benestads kyrka meddela räkenska perna, att »i förderfwade funtens ställe är en Johannis Billd upprättad med deröfwer giord Krona ». Målningen, stofferingen och förgyllningen utfördes först 1739, då summan för arbetet slutlikviderades. Alla omkostnader för funtens utförande hade då belupit sig till 103 d. smt. Den för Glemminge kyrka avsedda dopfunten (bild 8) var av samma utseende som Benestaelsfunten och betalades med 101: 16 el. smt. För denna senare kyrka utfördes också en uppsats över predikstolsdörren med två bilder och lövverk samt en solvisarsten över vapenhusclörren. Ingelstorpsaltarta vlan kostade med snickeriarbete, bildhuggeri och målning församlingen mellan 300 och 400 d. smt. stenbergska verkstaelen fortsatte alltjämt sin mångomfattande verksamhet, så att samtidigt som en kyrka honorerade den för en altartavla, kunde den erhålla likvid från en annan för en flisbetäckt mur eller ett golv. Så 1741 då golvet kring en pelare i Löclerups kyrka belades med flissten och en sten· list på 17 alnars längd höggs upp till grunden kring tornet. medan följancl~ år tvenne altartavlor utfördes för Valleberga och Simris' kyrkor - för den senare även en nummertavla med bildhuggeri. Hörande elen senare altartavlan hade unel er arbetets gång en diskussion uppstått mellan pastorn och församlingen angående den nya tavlans placering, vilken diskussion resulterade i att denna flyttades närmare fönstr et och under bågen. En följd härav blev, alt elen fick göras nftgot större. Därtill hade under t iclsutdräkten med arbetet priset på färgen och guldet stigit, vadan d en med Stenberg kontrakterade summan 202: 24 d. smt måste höjas med 14 d. smt. Utom de i det föregående angivna kyrkainventa rierna finnas ännu några andra , som stilistiskt kunna hänföras till den 128

stenbergska verkstaden. De ha i allmänhet genom donationer kommit kyrkorna till godo. Så är förhållandet med predikstolen i Benestads kyrka och troligen även altartavlan därstädes (bild 5 o. l), vidare dopfuntshuv och lock till dopfunten i Simrishamns kyrka (bild 7), som 1729 skänktes av handelsmannen i Simrishamn Lorens Meijer och hans hus tru Barbro Månsdotter Areskog. Dessutom kunna å tminstone några d elar av familjen Möreks epitafium i samma kyrka (bild 6), n ågra pullifigurer, attribueras till stenbergs verkstad och likaså timglasp utton på predikstolen. Efter denna allmänna orientering i 1\fa tthias Stenbergs liv och verksamhet skola vi övergå till en nä rma r e gransknin g av ha ns alster inom lräsnida rek onsten. Altartavlorna äro de t alrikas te och vi skola börja m ed d essa. Det sch ema, som Stenberg följer vid d eras uppbyggande, är i d e flesta fall gan ska enahanda . Dock kan inom detsamma konstateras vissa variationer. Jag skulle vilja sär skilja å tminstone trenne såd ana, vilka jag för klarhets skull benämner Benestads-, Skårbyoch Löderupstyperna. Den senare tycks efter det bevarade materialet att döma ha varit den talrikast förekommande. Gem ensamt för alla tre är själva huvuduppbyggna den m ed en predella, upptill och nedtill m ed profilerade lister , ett m ellanparti m ed en bildframställning, upptill avslutat av ett m er eller mindre kraftigt entablement, samt krönpartiet, vars utforma nde i huvudsak skiljer dc olika typerna åt. Gemensamma dekorativa detaljer i svickelfält, på lister och socklar .äro a kantusrankor, rosetter, bladflikar och blommor. I B e n e s t a d s-typen (bild l) utgöres krönet av det för barocken så typiska sprängda gavelmotivet Över predellan m ed sin bibliska inskription reser sig mellanparliet, cor·pus, fla n kerat av elt par kolonner m ed enkla kapitäl, och däröver ett rikt profiler a t entablement. Två bevingade än glaputti med palmkvista r i händerna halvligga på krö nets snedsidor och på plinlen i mitten står Kristus med korsfanan. S k å r b y-typen (bild 2) upprepar den sprängda gaveln , 129

Bild 5.

Pr edikstol

Ben es tads kyrka, H t> rre s tads hd, Skåne.

Bild 6.

Hådmnn Möre ks epitafium

Simrishamns kyrka.

här rundad , och Kris tus m ed ko rsfana n som mittfig ur. Av d e fyra evangelis terna äro d e två placerade sittande på e ntablem ente t över corpus på var sin sida om krön et och d e två a ndra som flankfigurer till corpus. slående på m ed predellan sammanhän ga nde podier. D en tredje typen, L ö d e r u p s-typen (bild 4), som ä r rik ligast r epresenterad, har segm entforma t, helt krön och a lla evangelis tfigurerna grupperade två och två som flankfigurer till mittavlan, de inre stä llda m ot en licen , d e y ttre fria p å en konsol och m ellan dem en kolonn m ed a ka ntuskapiUil. Corpustavlan ä r alltid i d enna typ rundbågad. Till Löderupst ypen höra altart:wlorna i Valleber ga, Ingelstorp, Simris (bild 11) , Ö. Nöbbelöv, Asphult (bild 10) och dit h a r säkerligen också Gladsax' nu spolierade a llartavla hört, så vitt m a n kan sluta av de fyra bevarade eva ngelistfigurerna (bild . 9). San n olikt har även den nu h elt förstörda altartavlan i Ö . Tomarp representerat d enna typ. Rörande altartavlan i Simrishamn (bild 3) står d enna uta nför d e ovan kara kteriserade ty perna, b er oende på att den till s tora delar h ärrör från ett r enässansaltarverk , som renover a ts och kompletterats. Sålunda äro predellan m ed kartuscher , änglabröstbilder m ed bomärkessköldar och konsoler på sidorna, mittpartiet m ed d en flacka omramningen på sidorna och kolonn erna, entablem entet och övre »våningen •• utom krönet rester av denna. Vad den stenbergska verkstaden levererat är egentligen endast d en d ekorativa utsty rseln, vinga rna , n a ttva rdstavlan, evangelistfigurerna, krucifixet i fä ltet, där förut sann olikt en upps tå ndelsescen suttit, samt krönpartiet Gamm a lt och nytt ha rätt väl förenats och av d et hela h a r blivit ett gan sk a ståtligt inventarium. Motivet i earpustavlan varierar m ella n nattvarden och Golgatascenen, fra m ställd i må leri eller skulptur. Nattvarden före kommer bl. a. i Simrishamns-, Simris- och Äsphultstavlorna, s kuren i relief. Kristus o m given av rövarna på Golga ta, arbeta t i r elief, uppträ d er bl. a . i Löderups- och Vallebergatavlorna, medan i Ingelstorps- och Ö . Nöbbelövstavlorna samt troligen

132

också i Gladsaxtavlan endast ett krucifix i trä varit uppsatt. Om Gladsaxtavlan står det i räkenskaperna, »att i stället för nattvarden , som för kyrkans trå nghets skull ej rymmas kunde, är påsa tt Kristi korsfästelse ». I Skårbytavlan utgöres motsvarande parti av en oljemålning på duk , föreställande Kristus på korset, vid · vars fot stå .Jungfru Maria och Johannes. l Benesta dstavlan har det nu försvunna krucifixet varit skur et i trä , m edan figurerna vid korsets fot och stadsvyn ~iro må la de direkt på träet. Ett mindre vanligt beställningsobjekt tyckas dopfunterna ha varit , ej så egendomlig t, då de fl esta ky rkorn a ännu h a de kva r sina m edeltida dopfuntar och i flera fall mycket praktfulla såda na , som t. ex. Löderup, Ö. Nöbbelöv och Gla dsax. De båda för Glem minge och Ren estad utförda funtarna ä ro de enda arkivaliskt belagda. Den gamla i Benestads ky rka hade enligt uppgifterna i k~T kans arkiv fördärvats , förmod ligen sla gits sönder. De n e nda Bild 7. Huv och lock till dopbevarade är den i GJemminge funte n i S imrishamns k y rka. kyrka (bild 8 ), som eft er a tt en tid ha s tå tt i prästgå rden återbö rdats till kyrkan , där den nu dock endast fyller en dekorativ uppgift, m ed a n den gamla

133

medeltidsfunten , som står fram fö r , i viss mån fy ller den praktiska. stenbergs dopfunt utgö res av en h elfigur i trä, föreställande Johannes Döparen i lå ng, draperad klädnad , h å llande framför sig en mussla , vars främre del nu blivit avslagen. Funten i Benestad är num era borta liksom de kronor elle r huvar, som samtidigt gjordes till dessa funtar. Rörande Ben es tadsfunten ha r de n efter fram s tä llningen i räkenskaperna all döma haft samma utseende som elen i Glemminge. Det talas nämligen om, att »i förd erfwade funtens ställe ~ir en .Johannis Billd upprättad >>. Rem å lningen har säkerligen f n\ n början varit poly krom. l\u är funten i Glemminge helt struken i vit oljefärg. Iden m ed Johann es Diipares bild som dopfunt är densamma som P etter Norrman i Krislianstad reda n h ad e tilllämpat och sorn d en ännu bevarade funten i F~irlövs k:v rka visar exempel på . Huru dopfuntshuvarna i Glemminge och Benes tad sett ul , kunna vi möjligen sluta oss till av den ä nnu i Simrishamns kyrka b evarad e, som efter a rbe tets art a tt döma hä rrör frå n d en stenbergska verks taden (bi ld 7 ). Den ä r åttka ntig m ed profilerat listverk i kra nsen , som i unde rka nten har blom- och bladfestoner i hög relief och i kronan volutsvängda byglar a v akantusblad, vilka uppbära en å ttka ntig pla tta, va rp:\ Kristus m ed ko rsfanan s tå r. Mellan a ka ntusbygla rn a stå iin gla putti bärande Kristi tortyrredskap. Till dopfuntsutrustningen i Simrishamn hör o c ks ~"t e tt å Ukantigt lock a v trä (bild 7) till den m ed eltida dopfunten av sten. Härpå ä r i friskulptur fra mställt Kris ti dop. .Johannes Döpa ren m ed sin s tav i vän stra h anelen står på stranden av .Jorda n och gör m ed sin högra ha nd en gest över hu vudet p:'\. 1\ristus, som med händerna korslngda över bröstet s tå r till knäna i J ordans vatten . Den enda beva rade perclikstolshuv, som man genom :ll·ki va liska källor vet var a utgången ur Ma tthias Stenbergs verks tad , nämli gen den i Glemminge, verka r i samband m ed den r cn~is san spred iks tol, som den tillhör, alltför lä tt och sp inkig. Den h a r ej den tyngd och kraft , som korgen kriin r. Till fo rm en l :!4

Bild R. Dopfunt i Glcmmingc kyrka, ln gclstads hd, Skåne. Bild 9. Evange listen Malle us, träsku lptur i Gladsax kyrka , Järres tads hd , Skåne.

är den sexkantig m ed blad- och bloms terfes toner på sidorna undertill, skurna i h ög relief. På sidornas överkanter stå draperade figurer och från hörnen utgå bladvoluter. Dessa förena s ig upptill och uppbära gemensamt en sexkantig pla tta, varpå Kristus m ed korsfanan sU'tr. Under taket hänger en duva. Betydligt bättre ställa sig proportionerna mella n korg och huv, då båda dessa utförts på hans verkstad. Det enda ännu kända fallet härvid lag, det j Ben es tads ky rka (bild 5) , övertyga r oss om d etta förhållande. Huruvida denna p redikstolskorg varit ett slags standardform för verkstaden , kan m an icke avgöra, då intet jämförelsematerial är för handen. Den ä r bruten i fyra fält. a vdelade m ed lisener . !\edtill och upptill 135

Bild 10. Altartavla i Asph ults k yr ka , Gärds hd , Skånc.

äro dessa fält förkroppade m ed profilerat listverk och mellan dem ä ro inskriptionsfälL De stora fälten upptagas till största delen av en rundbågad nisch m ed en konsol , va rpå stå evangelisterna m ed sin a emblem, skurna i r elief. För övrigt utgöres den skurna reliefdekorationen av blom- och bladguidander samt lejonmask er. Det är närmast figurskulpturerna, som. 136

Bild Il. De talj av a lta rt avlan

Simris, .Jiirrestads hd, Skånc.

a ttribu era ul'lta inve ntarium till den stenbergska vcrkstauen. Från d enna tord e också figurerna, Kristus och d c f y ra evan gelisterna, i prediks tolsfälten i Glemminge hä rröra, in satta sen ast 1737, viike l å r hela predikstolen m å lades och allt skulpturarbete a lltså torde Yarit avsluta t. E fte r a rten a tt döm a torde även Linderöds k~-r ka s pred ik stolsfält h a sa mma ursprung. Arki-

valisk bekräftelse härpå kan icke e rnås, då kyrkans räkenskaper för dessa år saknas. Den hithörande sexkantiga huven har rikt profilerat listverk , liksom Glemmingehuven med reli efskurna festoner och änglamasker i underkanten, och på överkanten stående änglaputti i hörnen och mellan dem äro här donatorernas vapen insatta som dekorativa moment. Under taket svävar duvan. Av Stenbergs nummertavlor är nu ingen bevarad och ej h eller det krucifix , som beställdes och utfördes för Rörums kyrka. Av annan mindre skulptur står på predikstolen i Simrishamns kyrka ännu kvar elt timglas , en änglaputto med ena foten på en dödskalle och i högra handen hållande en rad timglas, som i cirka tvåhundra år mätt prästens nit i ordets förkunnande. De två flank erande puttifigurerna på rådman Möreks ep itafium i samma ky rka äro syskon till den lidmätande putton på predikstolen , liksom ock de två med kartuschen på epitafiets krön. Vid e tt första betraktande av träsnidaralstren ur Stenbergs verkstad, främst altartavlorna, blir man onekligen frapperad av d en ståtliga resningen och den slutna kompositionen. Mot den rent arkitektoniska uppbyggnaden är intet att anmärka . Börjar man emellertid att dissekera dem och skärskåda detaljerna , blir resultatet något annorlunda. Först fäster man sig kansk e vid skulptörens klena proportionssinne, då han bygger upp de mänskliga figurerna. Huvudet är ej sä llan för stort i förhålland e till kroppen och halsen ibland för tjock, ibland för smal, vilket ger ett förkrympt och förvuxet utsee nde å t figuren. Vänstra armen hos eva ngelisten Matteus i Gladsax (bild 9) är icke gjord av en med den mänskliga kroppens anatomi förtrogen snidare. Den korta överarmen och de lå nga smalben en ge en alltför kraftig disharmoni å t hela figuren liksom de grova armarna och det stora huvudet. Smalben en och överkroppen hos Glemmingefuntens Johannes (bild 8) stå ingalunda i rimlig proportion till de övriga lemmarna. Ma n frågar sig också, huru lårens förening med bå len se r ut , då man iakttager, huru klädna den draperar sig framtill. En n ~is tan 1il8

.hjärtformig linje markerar den ofta klumpiga halsens ansättning till kroppen. Detaljintryckd av dessa figurer blir, att, om man såge dem avklädda, skulle man säkerligen ej kunna tala om deras n a k n a skönhet. Den anatomiska disharmonien mildras emellertid delvis av de draperade klädesplaggen. I puttifigurernas svullna magar och nästan elefantiasisartade lår, körtelsvullna halsar och pussiga kinder har SLenberg frossat i barockens svulstiga former. De horisontala, nedskurna vecken på baksidan av låren markera ytterligare dc svällande formerna (bild 6). l framställningen av rövarna på korset har han gått till överdrift åt andra hållet, i det han framställt dessa som nästan minialyrmässiga, skinnklädda benrangel , detta naturligtvis för att ma r k era deras ringhet vid sidan av Kristus. I nattvardsscenerna, som i Simrishamns- och Xsphultstavlorna äro nästan identiska, förete figurerna Bild 12. Predikstolsstöd i Simrishamns kyrka.

139

en hop människor samlade omkring ett runt eller fyrkantigt bord med nedhängande duk, de flesta med uppmärksamheten riktad mot åskådaren alldeles som poserade de för en kamera. De vrida och vända sig på ett ansträngt och onaturligt sätt och Kristus själv verkar med sin utsträckta hand som agerade han i en ivrig diskussion. I Simrishamnstavlan göra de bortre figurerna intryck av att stå t.ill bords och endast de främre äro övertygande framställda som sittande. Individualiseringsproblem et har skulptören sökt lösa genom att göra somliga skalliga, somliga magra , andra mera fellagda och genom att giva olika utformning av skägg och hår hos de skilda figurerna . Ifråga om det dukade bordet har konstnären varit helt naturalistisk. Som allmänna bestämt karakteristiska skulpturdetaljer måste framhållas den triangelformiga skägglock, som ringlar ner från underläppen och fyller ut vinkelfältet, som bildas, . där kindskägget möts vid hakan. Ett annat påfallande drag är sättet att genom urgröpning av pupillen åstadkomma skuggoch dagerspel, som förlänar liv åt ögat. Ofta förekommer också ett rikt skuret ådernät på fötterna , vars avsedda effekt skulptören dock ej helt uppnått. I behandlingen av dräkter och draperier är veckens rundade avslutning mycket karakteristisk. Det lodräta veckfallet är i regel bättre och ledigare behandlat än horisontalvecken. Figurerna äro i allmänhet ej skurna som friskulptur ula n platta på baksidan. De vegetabila ornamenten - akantusslingor, blad och blommor - och andra rent dekorativa element äro betydligt säkrare skurna, särskilt akantusbladen med sin djupgåend e nervskåra, som fördelar sig till flik arna. De veckade bladrosetterna äro däremot för hårda och de skarpa tvärvecken ha ej haft den effekt, som sannolikt avsetts, nämligen att markera stoffets mjukhet. Rredering och oljefärg ha naturligtvis gjort sitt till att runda av alla hårda konturer och bidragit till att giva en mera naturlig rundning åt vissa kroppsdetaljer. Färgernas pol ykrom ering och guldet ha också förlänat en viss realism åt framställningen , 140

som vi nu i de flesta fall ej kunna bedöma på grund av senare övermålning i vitt eller andra färger. Det är ju tydligt, att Stenberg ej själv hunnit med alla de arbeten, som beställts och utförts på hans verkstad. Han har haft en hel stab av medarbetare, som varit specialiserade i olika arbetsfack. Vi ha ingen förteckning på dem, men ett par av dem ha genom lyckliga omständigheter fått sina namn bevarade till eftervärlden i samband med ett par arbeten ur verkstaden. Den ena av dem, Rasmus Persson, har presenterat sig som mästare till Löderups kyrkas altaruppsats. På en i denna fastgjord träbit läses nämligen: Rasmus Person snickare uti Ystad gort däta Altaret Anno 1735. Den andre kallar sig P. Jacop och har signerat altartavlan i Skårby kyrka. På predellans överkant, dolt av corpustavlans ramlist, står: 1733: P: Jacop: (p:t omvänt) uthuggit: oc: målat. Dessa signaturer torde vara riktiga endast så till vida, att vederbörande utfört handarbetet efter skisser och uppslag av Stenberg, som alltså med rätta får anses såsom altartavlornas andlige fader. Så kommer spörsmålet: Var skola vi söka de förebilder, som inspirerat Matthias Stenberg? Tidens stora stil var ju barocken och en av dess främste företrädare i Sverige var Burchardt Precht. Att Stenberg direkt influerats av något arbete ur hans verkstad är föga troligt. Precht hade emellertid många eftersägare ute i Iandet och i andra eller tredje hand har Matthias Stenberg fått de prechtska barockideerna till livs. En av de prechtska epigonerna i Skåne var Johan Jerling, en i sina bästa ögonblick relativt god sådan. I Jerlings verkstad hade Stenberg arbetat en tid, bl. a. på altaret till Mariakyrkan i Ystad. En jämförelse mellan detta och stenbergs tavlor av Löderupslypen talar ett ganska tydligt språk om var vi skola söka förebilden till de senare. Även Skårbytypen kan anses emanera ur denna. I Stenbergs predikstolar och huvar är det egentligen endast i dekoren man märker det barocka inslaget, vars art han också 141

fått med sig frå n Jerlings verkstad liksom ock de svällande puttifigurerna samt behandlingen av figurernas h å r och dräkter. Rörande figurerna i Mariakyrkans altarverk skulle man nästan vara böjd att a ttribuera dem till Stenberg, så slående är likh eten . .Jämför m nn emellertid andra alster ur J erlings verkstad m ed sådana ur den Stenhergska är det också lätt a tt kon sta tera , alt J erling var en lå ngt mera fri och självständig ande, en konstnärsförmåga såväl ifråga om id eer som utförande, till vars stå ndpunkt Stenberg aldrig n å dde. Som en r elativt god och respektabel bygdekonstnär få r han i alla fall anses och avgjort bättre än sin något y ngre koll ega Johan Ullberg.

Förteckning över kyrkainventarier i trä dokum entariskt eller på annat sätt attribuemde till Matthias Stenberg i Ystad.

1725 Hedeskoga kyrka , Skåne. 1727 Viilie 1727 Ö. Tomarps 1727 Rörmns 1727 Lemmeströ 1728 Simrishamns » 1728 1728 1729

Gladsa x Rö rums Simrishamns

1733 1735 1735 1736 1736 1736

Skårby Ö. Nöbbelövs Ö. Tomarps Löderups Glemminge Ö. Nöbbelövs

1738 1739

Benes tads Glemminge

142

))

Nummertavla. Predikstolshuv. Altartavla.

Renovering o. komplettering av altartavla. Altartavla. Krucifix. Mosesbild, dopfuntslock o. -huv. Altartavla. , div. r eparationer. Bilder till läktaren. Alta rtavla. Predikstolshuv. Reparation av predikstol o_ -huv. Dopfunt.

1739 Ingelslorps kyrka, Skåne. 1742 Simris' » 1742 Valleberga Benestads Linderöds

Altartavla. o. n u mmer tavla. » ))

predikstol. predikstolsfält

OTRYCKTA KÄLLOR I LANDSARKIVET, L U N D.

Ystads taxeringslängder för å r en 1731 och 1736. » ska ttelängder för år en 1731, 36 och 45. mantalslängd för å r 1745. » r ådstugurä tts dombok för å r 1724. >> S :la Maria kyrkas föd elsebok och dödbok för å r en 1739 och 1746. Landskyrkoräkenskap erna för Skå ne under åren 1727-46. Stadskyrkoräkenskaperna för Kristia nstads län för å r en 1727-30. Malmöhus läns kyrkokontors koncepter för åren 171 9-13.

143