DOKUMENT Kerstin Hesselgren
Hon blev första kvinna i riksdagens första kammare och startade det som skulle bli Sveriges HR Förening för snart 100 Är sedan. De frÄgor Kerstin Hesselgren drev dÄ Àr mer aktuella Àn nÄgonsin. TEXT
ANDERS BERGMARK
BILD
KVINNSAM
KERSTIN DEN FĂRSTA
D
en 11 januari 1922 Ă€r ledamöterna pĂ„ vĂ€g in till riksdagens högtidliga öppnande som vid den hĂ€r Âtiden hĂ„lls pĂ„ Stockholms slott. Bland dem finns Kerstin Hesselgren, nyinvald ledamot för ÂLiberala samlingspartiet. NĂ€r hon nĂ€rmar sig ingĂ„ngen blir hon Âhindrad av en poliskonstapel. »NĂ€, inga fruntimmer hĂ€r«, s Àger han och hĂ„ller ut armen framför henne. »Jo«, svarar hon och gĂ„r förbi. »Denna gĂ„ngen gĂ„r det.« Det var inte första gĂ„ngen som nĂ„gon försökte hindra henne frĂ„n att ta plats för att hon var kvinna. Kerstin Hesselgren bemötte dem alla pĂ„ samma samlade sĂ€tt. Hon var den första kvinnan som valdes in i riksdagens första kammare och visade sig vara en mycket skicklig politiker, med sociala och jĂ€mstĂ€lldhetsfrĂ„gor som frĂ€msta fokus. Men hon var ocksĂ„ Sveriges första kvinnliga delegat i det nybildade Nationernas förbund, föregĂ„ngare till dagens FN, och i ILO, Internationella arbetsorganisationen. Hon gjorde stora insatser för att förbĂ€ttra förhĂ„llandena för lĂ€rare och barn i skolan som Sveriges första skolinspektris och hon blev den första chefen för den sĂ€rskilda kvinnliga yrkesinspektion som etablerades 38 HR
.SE
1913. Dessutom var hon ordförande i organisationen Frisinnade kvinnors riksförbund och senare en av grundarna av Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad. UNDER SIN VERKSAMMA tid var hon en
kĂ€ndis, en feministisk pionjĂ€r. Av sina uppbackare fick hon det kĂ€rleksfulla smeknamnet »Kerstin den första«. ĂndĂ„ Ă€r hon i dag lĂ„ngt ifrĂ„n lika vĂ€lkĂ€nd som exempelvis Elin WĂ€gner och Alva Myrdal som var hennes samtida i kvinnorörelsen. I biografin Kerstin Hesselgren: den grĂ€nsöverskridande politikern (Carlssons, 2012) resonerar historikern RenĂ©e Frangeur om orsaken. En förklaring kan vara att hennes eftermĂ€le formades av att andra frĂ„gor stod pĂ„ den feministiska dagordningen nĂ€r hon gick bort pĂ„ sextiotalet. Kerstin Hesselgren föddes i Hofors i hjĂ€rtat av Bergslagen i januari 1872. Fadern var provinsiallĂ€kare och hon vĂ€xte upp i doktorsgĂ„rden med jĂ€mnĂ„riga och yngre bröder och systrar. I sina utkast till memoarer beskriver hon hur syskonen lekte
med brukspatron Lillienhööks barn som bodde i herrgĂ„rden intill. En episod som skulle fĂ„ stor betydelse var nĂ€r en pojke som var pĂ„ besök ifrĂ„gasatte att pojkar och flickor lekte tillsammans. Kerstins bröder stod upp för henne och förklarade att hon inte var nĂ„gon vanlig jĂ€nta utan en bra lekkamrat. LĂ„ngt senare Ă„terkom hon till hĂ€ndelsen och brödernas instĂ€llning som förklaring till att hon aldrig blivit bitter under ett helt liv av kvinnokamp. Hon smög ofta in pĂ„ faderns mottagning och följde med honom pĂ„ resor i bygden. Mötet med hans patienter och deras elĂ€ndiga levnadsförhĂ„llanden vĂ€ckte ett starkt intresse för sociala frĂ„gor som kom att forma bĂ„de hennes yrkeskarriĂ€r och politiska gĂ€rning. Trots sin egen privilegierade uppvĂ€xt ansĂ„g hon att samhĂ€llet behövde förĂ€ndras för att livet skulle kunna bli bĂ€ttre för i Âsynnerhet arbetarkvinnor. SOM UNG VILLE HON bli lĂ€kare som sin far men han rĂ„dde henne att lĂ„ta bli. I slutet av 1800-talet var det möjligt för kvinnor att ta studentexamen,
»Mötet med faderns patienter och deras elÀndiga levnadsförhÄllanden vÀckte ett starkt socialt intresse.«
