G O D A
N Y H E T E R
T I L L
A L L A
F O L K
Missions Visionen
SOMMAREN 2016
Intervju med Julia Kronlid, SD sid 12-14
Svalkรถping 2024: Herrens ord kom till Emma Krans sid 4-7
Kampanj i skuggan av Mt. Uluguru
Sid 2
I DETTA NUMMER
FrånYNVmiINnKEL
Svalköping 2024: Herrens ord kom till Emma Krans s. 4-7 Fotoreportage från Morogoro, Tanzania s. 8-9 Aldrig har så mycket folk samlats i denna stad s. 10-11 Intervju med Julia Kronlid s. 12-15 Till 49 länder på Urduspråket s. 15
S
Om Folkväckelse och strömningar i tiden. Folkväckelse är ett ord som inte hörs lika ofta som för några år sedan, men i det ordet ligger något som är oerhört aktuellt. Det handlar om ett andligt uppvaknande, där den stora breda folkmassan får sina ögon öppnade för andliga realiteter. Apostlagärningarna beskriver folkväckelse, och det finns många exempel i historien, även i Skandinavien. Tyvärr går många av strömningarna i vår tid stick i stäv med folkväckelse. Här är några av dessa: Kommuniteter som drar sig undan världen. Dessa har ofta sina rötter i medeltida monastiska rörelser. Här betonar man tystnaden, stillheten och det ickevärldsliga. Den materiella världen ses som ond och vi ska icke befläckas av den. Detta kopplas med ett ständigt jagande att hitta Gud, som alltså är svårfunnen, eftersom man måste jaga honom, med andra ord en Gud som gömmer sig. I själva verket är det raka motsatsen till evangelium. Det är antikristligt, därför att Kristus är uppenbarelsen av en Gud som inte gömmer sig. Jesus är Gud och Han har uppenbarat vem Gud är. Vi finner Gud i Kristusuppenbarelsen. Jesus sa att den som hade sett Honom hade sett Fadern. Hebréerbrevets författare skrev att Jesus Kristus är en exakt bild av vem Gud är. Vi som har upptäckt Gud i Kristus är inte kallade att gå in i kloster eller in i en tystnad, men att gå ut och förmedla den upptäckt vi har gjort. Det blir ingen folkväckelse genom att kristna går bort från den värld vi ska vinna.
Följ med på webbsidorna... www.
etal.se peteryoungren.org etal.no
Utgiven av: Evangelium Till Alla länder (ETAL) Ansvarig utgivare: Peter Ljunggren Design & Layout: Iréne Sundbäck Översättning: Ellen Adolfsson Tryck: Kjells Tryckeri Kontouppgifter: Plusgiro 35 34 79-9 Bankgiro 5613-4216 Kontakt: 0382-12261 / info@etal.se ETAL Box 87 57622 Sävsjö Sverige MI SS IONS VISIONEN
Nykalvinismen. I Sverige och Skandinavien har kalvinismen historiskt inte varit så betydande, och därför känner många inte ens igen den, när den nu smyger in i den kristna verksamheten. De som idag driver den nykalvinistiska linjen betonar ofta att de går tillbaka till reformationen, och det är framför allt Kalvins lära man går tillbaka till. Två nykalvinistiska teologer, som ofta citeras i svenska frikyrkoförsamlingar, är John Piper och Mark Driscoll. John Kalvin, född 1509, gav ut första versionen av sina böcker i systematisk teologi, Institutes, år 1536, endast tre år efter sin omvändelse. Märkligt att en nyfrälst tjugoåttaåring skulle få ett sådant inflytande. Säger inte Bibeln något om att en novis inte ska bli lärare? Ett av problemen i kalvinismen är dogmen att endast vissa är utvalda till frälsning, medan Gud har förutbestämt den stora massan till fördömelse och evigt helvete. Oavsett hur många trevliga, snälla och fina kalvinister vi träffar, och jag känner många, finns detta ändå i botten, att stora delar av befolkningen är av Gud utvalda för ett evigt helvete. Tror man det, har man naturligtvis svårt att bli inspirerad att predika evangelium för alla, eftersom man då skulle slösa en massa resurser på människor som redan blivit utvalda för helvetet. Metodismens grundare, John Wesley, sa i sin predikan om den Fria nåden att den Gud som Kalvin beskriver är värre än djävulen själv. Han menade att den Gud som å ena sidan älskar världen och sände sin Son för att frälsa världen, kan inte samtidigt ha förutbestämt att större delen av den värld han ska frälsa är oåterkalleligt ämnad för evig dom. Amen, säger jag. Nykalvinismen (och den finns i Skandinavien idag) är en dödsstöt för folkväckelse. Överlevnad, istället för erövring. Här handlar det om hur svår och tuff den andliga situationen är. Här gäller det att vi räddar oss själva och vår familj om möjligt. Man vågar inte ta initiativ för
S O M M A R E N 2016
Sid 3
att nå varken de som är födda i Sverige eller invandrare. Man är rädd att stöta sig, att pengar inte ska komma in, att man ska bli missförstådd, osv. Sagan om Emma Krans Det är bland annat detta, om en kristen församling som inte längre erövrar, som jag tar upp i berättelsen om Emma Krans (s.4-7). Där beskriver jag en situation där – om ett antal år – Sverige skulle ha en muslimsk statsminister och många bostadsområden lyder under sharialag, alltmedan väckelse-kristna väljer att tillhöra den grå massan av religiös och politisk korrekthet, där ingen vill ta trossteg, eller säga något som går mot strömmen. Det är istället bättre att huka sig och låtsas som att man inte märker något. Min förhoppning är naturligtvis något helt annat, att den kristna församlingen reser sig och tar ansvar för att göra Jesus Kristus känd. ”Emma Krans” artikeln är en ny skrivform för mig, men tanken är att ge undervisning och tankeställare, fast på ett annat sätt än att rada upp bibelställen och principer. Jag vill gärna höra din reaktion.
partier bör samma respekt ges till alla de anställda. Eftersom Julia tillhör det parti vars åsikter ofta inte släpps fram, tycker jag att intervjun blir extra intressant. Ifrån ett världsvitt kristet perspektiv är reglerad invandring, som Julia förespråkar, inte något okristet. Det förefaller mig som att många av de s.k. kristna röster, som släpps fram i kristen media tycks ivra för en värld utan gränser, något som snarast är förankrat i marxismen istället för kristendomen. Sommarkonferenser På grund av semesterstängningar förbereds denna tidning ett par veckor innan den går i tryck. Jag hoppas ändå att materialet känns aktuellt. Under tryckeriets semesterstängning deltar jag på Kärrsjöveckan utanför Örnsköldsvik, arrangerad av Tältmissionen och Hoppets Stjärna, och sedan på Mirakelkonferensen i församlingen Arkens regi på Kungsängen i Stockholm. För er som kommer ifrån norra Sverige, hoppas jag att många kan vara med då Taina och jag besöker Folkets Park i Örnsköldsvik den 2-4 september, också då i Tältmissionens och Hoppets Stjärnas regi.
Stark kampanj i Morogoro Tack till alla som var med och stödde satsningen i Morogoro. Läs och gläd dig över vad Herren gjorde genom det vi satsade. Om du vill ha mer rapporter från Morogoro, inklusive ett 1-minuts videoklipp där du får följa med under frälsningsbönen en av kvällarna, titta på ETALs hemsida.
Rubriken talar om folkväckelse, och tillbaka till det ämnet lite till.
Satellit till muslimvärlden Hoppas att du fick brevet jag skickade ifrån Afrika angående situationen i Pakistan. Från och med den 1:a juni sänder vi via satellit till 49 muslimska länder på urduspråket. Detta var ett stort steg som vi hade uppskjutit i över två år p.g.a. de ekonomiska medel som behövs. Jag fick besked på väg till Afrika att myndigheterna, som hade gett oss uppskov om och om igen, nu begärde att vi måste sända via satellit, annars fanns det risk att förlora vår licens.
Jesu verksamhet handlar om att gå ut till folket. Han nådde till och med de som ansågs omöjliga – Samariterna – de som andra trodde var demonbesatta.
Läs mer om detta mycket viktiga på sidan 15. Varför intervjun med SD-riksdagsledamot Julia Kronlid? Jag är tacksam för riksdagsledamoten Julia Kronlids intervju som gjordes av Andreas Glandberger. För något år sedan såg jag Julia delta på ett tv-program där både intervjuaren och andra deltagande hade en ganska frän hållning gentemot henne. Trots detta behöll hon sitt lugn och sin styrka och talade öppet om sin tro på Jesus Kristus. Jag uppskattar det. Ofta använder kristna kodord som ”kristna värderingar” och ”kristen tro”, när de deltager i icke-kristna sammanhang, men Julia bekände klart och tydligt Jesu Kristi namn och sin personliga tro på Jesus. Jag vill också med intervjun ge Julia tillfälle att framföra vad hon tror på och hur hon ser sitt deltagande i SD som förenligt med kristen tro. Svenska folket är arbetsgivare till Riksdagen, och när nu arbetsgivaren har anställt en grupp människor från sju olika
Folkväckelse – himlens prioritet Himlen är intresserad av folkväckelse. Jesus påminde oss att himlen jublar när människor tänker om – omvänder sig från döda gärningar - och tror på Jesus Kristus.
Jesu försoning gäller för alla folk. Han dog för världen, tog världens synd, uppstod för att ge nytt liv till världen. De problem som den förste Adam hade orsakat annullerades av den siste Adam. Jesu ändetidsintresse var folkväckelse. När lärjungarna begärde tolkning om ändens tid, angående när Gud skulle upprätta riket åt Israel, vägrade Jesus att svara på frågan. Istället sa Han att orsaken till att den Helige Ande skulle komma över dem var att vi skulle bli vittnen i Jerusalem, Galliléen, Samarien och till världens ände. Alltså gå ut och bli vittnen, inte gå in i kloster eller in i tystnaden. Den Helige Andes intresse är folkväckelse. Dånet på första pingstdagen nådde alla Jerusalems invånare. I stad efter stad i Apostlagärningarna gick evangeliet till alla som ville lyssna. Paulus kallelse var klar; att han skulle öppna människors ögon så de skulle få se vad Gud i Kristus har gjort för dem. Jag sticker inte under stol med att min önskan är att alla dessa små religiösa bäckar; kommuniteter som drar sig undan världen, nykalvinismen och de som menar att kristendom knappast har nog kraft i sig att överleva (det blir en självuppfyllande profetia om vi tror på den) ska torka ut. Låt istället en ström, en flod av evangelierevolution, flöda fram i Skandinavien.
SOMMAREN 2016
M I SS I O N S VIS IONEN
2 0 2 g n i p ö k l Sva
Sid 4
Her
Under det första året då en muslim, var statsminis om till byggnader för andra religioner, kontorsloka olika stadsdelar; Forsvallakyrkan, Västerånskyrkan och så vidare. Nu hade det blivit populärt med namn som startade med ”Sankt”, Sankt Markuskyrkan, Sankt Gregoriuskyrkan, men ännu hade hon inte hört om någon Sankt Peterskyrka, förutom den i Rom förstås.De flesta tyckte att det lät fint med namn som började med ”sankt”, och att låta fint var väldigt viktigt nu för tiden. Det imponerade. Emma var sprudlande glad denna söndagseftermiddag. Solen sken och några få vita sommarmoln svävade på en annars klarblå himmel. Idag skulle den nya Sankt Jakobskyrkan invigas. För ett par år sedan hade Equmeniakyrkan, Evangeliska Frikyrkan och Pingströrelsen slagit samman. Alla hade sålt sina gamla lokaler till bra pris i de ekonomiska förhållanden som nu gällde, och detta, tillsammans med stöd ifrån kommunen, hade räckt till att täcka kostnaden för det pampiga kyrkbygget. Fast kommunstödet hade varit lite komplicerat, men hur som helst hade kyrkan fått det till slut. Mer om det senare. Mycket hade förändrats sedan Emma först blev en kristen, och hon anammade gärna förändringar i samhället såväl som kyrkan. Efter examen på Handelshögskolan och fram till pensionen för ett år sedan hade hon arbetat på Larssonkoncernen, först som försäljare, sedan som avdelningschef och de sista tio åren som distributionschef för Skandinavien. Emma hade varit en drivande kraft bakom en mängd förändringar inom koncernen, och det var naturligt att det också blev förändringar i den kristna verksamheten. Olika musikstilar, klädstilar och sådant som är korrekt betydde inget för Emma, utan det viktiga var att tron på Jesus förblev i centrum. Det var det som allt handlade om tyckte hon. Att frikyrkor slogs samman hade länge varit trenden och många menade att det var ett tecken på enhet. Förutom i de större städerna, fanns bara en så kallad frikyrka kvar på varje ort, plus en del invandrarkyrkor. Svalköping var ju Sveriges tionde stad i storlek, så sammanslagningen hade verkligen legat i tiden, speciellt som detta inte var någon frikyrkobyggd. Flera av Emmas bästa vänner skulle till invigningsmötet, och det skulle naturligtvis serveras kaffe med tårta dagen till ära. Hon såg fram emot festen och hoppades att när nu så många ifrån staden skulle deltaga, skulle pastor Klas Jansson ta tillfället i akt att göra denna festdag till en presentation om tron på Jesus. Emma hade stor kärlek till evangeliet, och hon hoppades alltid att det som var kärnan i kristendomen – Guds kärlek till oss genom Kristus – skulle finnas med. Det hade varit en del diskussion om namnet på den nya kyrkan. Till att börja med tyckte Emma inte om namnet, Sankt Jakobskyrkan, men det var ju en bagatell. Det gjorde väl ingenting vad en kyrka kallades. För längesedan handlade det ju om Filadelfia, Betania, Elim för att nämna några, och det var nog inte många som fattade vad de orden betydde. Sedan blev det populärt att uppkalla kyrkor efter MI SS IONS VISIONEN
S O M M A R E N 2016
Nu var hon mitt inne i stan. Den nya kyrkan låg ett par kilometer utanför stadscentrum, fast på andra sidan ifrån Emmas hus. De flesta åkte med buss, och förresten hade Svalköpings kommun just köpt in självkörande bussar. Det var lite nytt och spännande. Emma däremot hade en 10 år gammal Volvo, så den fick hon köra på det gamla sättet sittande bakom ratten. Hon skulle ge skjuts till ett par väninnor, och det var därför Emma råkade hamna vid rött ljus i korsningen av Storgatan och Linnévägen. Hennes blick drogs åt vänster över gatan, och utan minsta förvarning kom tårar i ögonen. Emma grät inte ofta. Detta var ett känslosvall som hon inte hade upplevt på länge. Hon torkade tårarna och var glad att hon ännu var ensam i bilen. Märkligt med Storgatan och Linnévägen, det var där Emma hade blivit frälst, döpt och andedöpt, och det var till just den adressen hon hade bjudit med sig många människor, men det var för längesedan. Kyrkan hade ändrat namn flera gånger. När Emma blev frälst hette den Allianskyrkan, och sedan blev det Linnékyrkan, och för bara några månader sedan konverterades byggnaden till en moské. Visst kändes det tragiskt att lokalen inte längre användes i kristen verksamhet, men det förklarade ändå inte riktigt tårarna. Det var väl ingenting att bli upprörd över att kyrkor blev moskéer? Hon hade läst förra veckan i den enda svenska kristna tidning som fortfarande kom med posten, att 120 kyrkolokaler hade, med stöd ifrån staten, konverterats till moskéer de sista tio åren. Naturligtvis behövde muslimerna en byggnad att samlas i precis som alla andra, men ändå, hur blev det så här? Emma började tänka på hur mycket som hade ändrats. Sverige hade sedan årsskiftet sin första muslimska statsminister, och i de flesta större och medelstora städerna fanns ett eller flera områden där sharialagen hade jämställts med Sveriges lag. Utvecklingen hade naturligtvis skett successivt allteftersom kravaller och våldtäkt blivit allt vanligare. För ett tiotal år sedan hade hon läst att det fanns femtiofem stadsområden i Sverige där polisen inte agerade så mycket, utan redan då var praxisen någon form av sharialag. Men det där hade ju kommit mest ifrån utländska tidningar och de som vågat yttra något om det hade genast kallats rasister, nazister, fascister eller något liknande. Det var ju så den politiska korrektheten fungerade på den tiden (omkring 2016).
24:
Sid 5
rrens ord kom till Emma Krans.
ster i Sverige, då mer än 200 områden var under sharia lag, då missionshus och kyrkor lades ned och gjordes aler eller hyreshus. Då i Svalköping, 2024, kom Herrens ord till Emma Krans. Emma brydde sig inte om alla de där ”isterna”, hon var frälst, pånyttfödd och ville tjäna Jesus. Evangelium var hennes intresse. Nu år 2024 var ju alla medvetna om att sharialagen var ett faktum i minst 200 bostadsområden. Det hade gått snabbt när olika kommunfullmäktige med stöd ifån regeringen, först i de större städerna, röstat fram så kallade ‘undantags-lagar’, och nu hade dessa också spridits till mindre städer. Här i Svalköping fanns flera områden där sharialagar var ett faktum, och motivation var att denna lagstiftning skulle skapa lugn och samförstånd i samhället. En del kristna ledare hade pläderat för sharialagen just utifrån den vinkeln att Jesus är Fridsfursten, och att sharia behövdes för freden i landet. Sverige hade förändrats ordentligt efter terrorattacken på Sergels torg sommaren 2020. Svenska Islamiska Förbundet (SIF) hade kommit in i riksdagen, och nu var deras ledare, Syed Farran, statsminister i koalition med fyra andra partier. SIF var minst med 5,5% av väljarna, men landet hade ändå till stor del enats bakom en muslimsk statsminister. Många ansåg att detta var nödvändigt för att oroligheterna i landet skulle avta. Det fanns mycket missnöje ifrån alla möjliga håll, också ibland muslimer som hade kommit till Sverige. Oavsett politisk förankring var nästan alla eniga att integrationspolitiken hade misslyckats ordentligt. Nyheter om kravaller, våldtäkter och hedersmord hade tystats ner länge i media. Nu i 2024 var alla införstådda med situationen. Sverige var ju ändå ett litet land och alla kände någon som kände någon inom polis eller sociala myndigheter. Media hade i många år följt en politisk korrekthet i sin rapportering, och dess inflytande liksom politiker, och myndigheter var nu nästan obefintlig. När den kristna papperstidningen på ledarsidan hade gett sitt stöd för en muslimsk statsminister hade många hajat till. Precis som stödet för sharialagen, motiverade man att Sverige behöver en muslimsk statsminister med att detta var hur vi kristna måste agera för att trygga säkerheten.
Av Peter Ljunggren
Emma kom väl ihåg ett församlingsmöte förra året då någon ställt en fråga om evangelisation ibland muslimer. Till allas förvåning hade pastor Jansson sagt ifrån mycket skarpt. Att dela vår tro med andra är naturligtvis positivt, men vi måste vara visa och inte ge oss in på områden där vi inte är välkomna. Alla hade varit chockade att Pastor Jansson talat med sådan kraft, han lät som den värsta evangelist (att evangelisation och evangelister var farligt hade pläderats länge). I vanliga fall var Jansson känd för sin lena och entoniga stämma. Det var ju sådana pastorer skulle vara, snälla och trevliga och helst inte med för mycket åsikter. Klas Jansson var ett riktigt praktexempel på en pastor, tyckte en del, honom kunde man vara stolt över.
“
När Emma blev frälst hette den Allianskyrkan, och sedan blev det Linnékyrkan, och för några månader sedan konverterades byggnaden till moské
Emma sa inget på församlingsmöten, men ibland gick hon hem och ropade till Gud, - Herre, hjälp vårt land! - Herre, vad har hänt? Hon skyllde inte den andliga nedgången i landet på någon, allra minst på djävulen, men ibland undrade Emma om det fanns något som Herren ville hon skulle göra. I sin ungdom hade hon inte varit det minsta rädd att gå ut på gator och torg och prata med folk om Gud eller inbjuda människor till möten. Emma hade ofta gett sitt vittnesbörd till arbetskamrater och fått bedja med flera. Hur som helst hade det de senaste åren känts som att detta med att vittna om Gud var inte riktigt rumsrent. Vi kristna skulle naturligtvis utöva vår tro innanför kyrkans fyra väggar, men utanför de väggarna borde man nog vara ganska lågmäld. Ingen sa det öppet, men den sortens tankar låg i luften. Tårarna var borta nu och tankarna forsade genom Emmas sinne. Hon var framme vid lägenhetshuset där de två väninnorna bodde. Nu måste Emma sluta grubbla och ta sig samman. Fem minuter senare var de framme och de slogs genast av feststämningen i Sankt Jakobskyrkan. Tänk vad fint det hade blivit! Programmet var späckat och kommunens ordförande var på plats för att ge en hälsning. Det hade blivit alltmera så att det inte gick att bedriva kristen verksamhet utan statligt stöd, och något skulle man väl få för skattepengarna. Muslimerna fick ju kommunalstöd, och då borde vi ju också ha det. Fast det hade ju påverkat folkets offervilja. Många tyckte väl att man gav till kyrkan genom skattepengen, och det låg väl en viss sanning i det. Emma hade svårt att koncentrera sig under gudstjänsten. Hon var där i kroppen, men hennes tankar var någon annanstans. Hur SOMMAREN 2016
M I SS I O N S VIS IONEN
Sid 6
hade hon, som en gång varit så tänd för att vinna människor för Gud, smält in i ett sådant grått och ljummet kristet sammanhang?
kyrkbygget inte skulle få ekonomiskt stöd om den ”otoleranta” verksamheten fortsatte.
Emma hade läst mycket historia och filosofi på sin fritid. Hon tänkte på hur länder kan förändras snabbt. Turkiet hade varit kristendomens högborg i nästan 1400 år ifrån Apostlagärningarnas tid, men idag fanns knappast en kristen i hela Turkiet. Hur måste det ha känts när den sista gudstjänsten hölls i städer som Efesos och Antiokia? Skulle det gå likadant i Sverige, Norge, Finland och Danmark?
Redan 2016 hade krav på demokratiska värderingar inom kristna samfund blivit en rikspolitisk prioritering, och följden blev att kyrkor justerade sin verksamhet och sitt talesätt. Demokratiska värderingar handlade först om att präster och pastorer med statlig vigselrätt inte kunde vägra vigsel för samkönade par. Snart gällde det också att inte aktivt påverka andra att ändra sin tro, och det var ju vad evangelisation handlade om. Det grekiska ordet för omvändelse – metanoia - betydde ju att tänka om, att ändra på sinnet.
Kristendomen hade blivit en sorts allmän snällhetsreligion. Man skulle vara trevlig, vänlig och snäll, precis som pastor Klas Jansson. Emma undrade ibland om man verkligen är snäll om man inte berättar för människor om Jesus som frälser? Ja, det var ett lämpligt namn tyckte Emma – snällhetsreligionen – och den hade alltmer fått överhanden. Ingen ville säga något, så hade man ju inget sagt. Framför allt ville man ju inte vara kritisk mot något, för det kunde väl inte vara kristet, eller hur? Fast ibland tyckte nog Emma att Jesus själv hade varit ganska kritisk, och även Paulus. Tankarna gick till Matteus kapitel 23 och Galaterbrevet. Där hade det varit raka rör. När migrationsvågen kom 2015 hade vi klappat varandra på axeln och tyckt att vi var så duktiga för att vi öppnade våra kyrkor och gav
“
Precis som stödet för sharialagen motiverade man att Sverige behöver en muslimsk statsminister med att detta var hur vi kristna måste agera för att trygga säkerheten bort kläder, mat, rådgivning och språkkurser, organiserade idrott, och allt annat vi gjorde för att hjälpa människor. Men just det här med evangeliet, det kom vi aldrig riktigt till skott med. Visst fanns det positiva exempel. I nästan varje stad fanns det muslimer som hade konverterats till kristendom och dessa lyftes ofta fram som några sorts troféer. Men någon riktig satsning hade ingen vågat göra. Många pratade om att Jesus var också en flykting. Det var förresten också titeln på en bok, fast Emma hade aldrig läst den. En del böcker var sådana att man fattade genom titeln vad det handlade om – Maria och Josef hade flytt med Jesusbarnet till Egypten – så hon tyckte inte hon behövde läsa den. Emma var positiv till flyktingar och att hjälpa medmänniskor. Hur som helst, mitt i allt pratet om att Jesus var en flykting kom budskapet om att Jesus är en Frälsare i skymundan. Var inte alla dessa flyktingar ett missionsfält som dykt upp mitt framför oss? Istället blev det bara vad vi skulle göra för flyktingar, medan vad Jesus har gjort för att frälsa glömdes bort. Här i Svalköping hade ämnet om att Jesus vill frälsa kommit på tapeten ordentligt för bara ett år sedan då ett par familjer i staden besökte just det område där de flesta muslimerna bodde. Man hade hållit torgmöten. Några blev frälsta och hade öppnat sina hem, men det väckte hårt motstånd. Evangelisationen ibland invandrare kom upp i kommunfullmäktige, där det blev förslag att MI SS IONS VISIONEN
S O M M A R E N 2016
De på kommunen som ville stoppa det ekonomiska stödet till kyrkbygget hade alltså en stark juridisk grund. Lyckligt nog för Sankt Jakobskyrkan var det inte kyrkan som drivit denna evangeliserande verksamhet, men kyrkan fick ändå skulden för det eftersom de här familjerna var medlemmar. Hur som helst fick Pastor Jansson och styrelsen bukt med de här evangelisttyperna, och kommunstödet klubbades igenom. En del tyckte det var bönesvar, men inte alla, och Emma hörde till den senare gruppen. Som sagt, ord som evangelisation och evangelist hade länge varit suspekta i den kristna världen, och de som tyckte så hade nu fått ytterligare belägg. Naturligtvis hade det varit genant för pastorn när lokaltidningen skrivit om debatten i kommunfullmäktige, och det hade till och med stått något på en kvällstidnings löpsedel. Familjerna som satsat på evangelisation hade känt sådan press att de hade flyttat från staden. Emma var ledsen, hon önskade att hon hade stöttat dem mer, men allt hade hänt så snabbt, och nu var det för sent. Pastor Jansson talade nu ofta hur viktigt det är att vi kristna inte stöter oss med någon. Ja bibelordet om att inte stöta sig användes för att få tyst på folk, som fortfarande ansåg att evangelisation var viktigt. Emma höll inte med. Hon brann för att evangelium skulle komma fram, och hon gjorde vad hon kunde för att stödja den typen av verksamhet. Tidigare hade hennes tionde gått till församlingen, men de sista åren hade hon lagt slantarna på verksamheter som ledde till människors frälsning. Detta talade hon inte högt om, för sa man för mycket var man inte rumsren längre. Emma ryckte till. Hon kände en skarp armbåge i sidan. Det var Gunilla, hennes väninna: - Var är du någonstans? Hon måste samla sig, och följa med i gudstjänsten. Emma visste inte hur länge hon varit i sin egen värld, men hon hade missat sångerna, för nu var kommunfullmäktiges ordförande mitt i sitt tal. - Religion har mycket att bidra till samhället även idag, speciellt den typ av kristendom som förespråkas här i Sankt Jakobs-kyrkan, en verksamhet som är genomsyrad av tolerans. Sankt Jakobs är en exemplarisk kyrka, väl anpassad i tiden. Emma höll med i mångt och mycket. Hon tyckte inte att vi kristna skulle bråka med andra religioner, nej, det var inte det hon ville. Men, att förmedla evangelium om Jesus Kristus, var väl inte att bråka? Skulle vi vara tysta, dra oss undan och säga ingenting? Förra veckan hade en av de större tidningarna i landet rapporterat om en ny trend. Hundratals svenskar, de flesta mellan 20 och 30 års ålder, födda in i Svenska kyrkan, hade konverterat
Sid 7
till Islam. Det som dragit dem var just engagemanget, och att muslimer verkligen tog sin religion på allvar. Emma tog också sin tro på allvar. Varför hade hon då blivit så tyst och tillbakadragen? Ibland hade hon och hennes väninnor en liten bönestund där de pratade om detta. Men det var mest I förtroende för varandra. Hon kände Gunillas armbåge igen. Oj, nu hade det gått tjugo minuter till, kommunens ordförande hade slutat sitt tal, och
“
När migrationsvågen kom 2015 hade vi klappat varandra på axeln och tyckt att vi var så duktiga... men just det där med evangeliet, det kom vi aldrig riktigt till skott med pastorn var mitt i predikan om Ny tid – Nya utmaningar. Han hade fina ord om förståelse och hänsyn, och att alla nu behövde förstå att detta var en ny tid då nya åtgärder krävdes. Att hundratals församlingar hade slagits igen, att kyrkobyggnader blivit moskéer och tempel, var något vi skulle glädja oss över. Ja, pastor Jansson fick riktigt till det. Plötsligt nämnde han något om människors gudslängtan, och nu hoppades Emma att äntligen skulle frälsningens budskap komma med. Men istället pratade pastor Jansson om att hitta Gud på det sätt som passar oss. - Gå in i tystnaden, in i dig själv, ja där i själens mörker upptäcker du den Gud som du behöver. Emma hade hört de här tongångarna många gånger. En av strömningarna i tiden var så kallad monastisk kristendom, att dra sig undan, och gå in i sig själv. Hur kunde troende gå på detta trams? Jesus sa ju tydligt att vi ska ”gå ut i hela världen”, men nu menade en del att kristendom handlade om att gå in i sig själv, eller gå in i kloster. Budskapet att vi finner Gud när vi upptäcker Jesus, hade blivit utbytt till att finna Gud i tystnaden. Pastor Janssons röst var lenare än vanligt, idag ville han verkligen inte stöta sig med någon. Emma tittade upp i taket, och det var då det hände - något oförklarligt. För Emma såg det ut som att taket försvann och ett ljus sken ned över henne. Pastorns röst lät alltmer avlägsen, hon sneglade åt sidan, men Gunilla tycktes inte ha märkt något. Plötsligt dundrade en röst; ”- Så säger Herren till min tjänarinna Emma Krans, stå upp, för din tid är inte förbi. Jag har öppnat en dörr för dig som ingen kan tillsluta, gå in genom den dörren och jag är med dig. Var inte rädd, för nu är frälsningens dag för detta land!” Ljusskenet försvann lika snabbt som det hade kommit, och Emma rätade på sig i den mjuka kyrkstolen. Vad var detta? Hade hon inbillat sig? Var hon på väg att bli senil? Det var ju precis det som kritikerna sa, att kristna levde i en inbillningsvärld. Emma kunde inte ana att det som hänt skulle få långtgående konsekvenser. I hennes biografi, som någon skulle skriva tjugo år senare, skulle det stå att under det första året då Syed Farán, en muslim, var statsminister i Sverige, då mer än 200 områden i Sverige löd under sharialag, då missionshus och kyrkor lades ned och
gjordes om till byggnader för andra religioner, kontorslokaler eller hyreshus. Då i Svalköping, 2024, kom Herrens ord till Emma Krans. Men nu har vi kommit händelserna i förväg. Emma tittade sig omkring. Gudstjänsten var slut, och hon hörde pålysningarna. Det var dags för kaffe och tårta. Emma ville vara ensam och tänka, men visst måste hon väl ta sig en tårtbit och en kopp kaffe. Vad kunde detta betyda? Hade Herren verkligen talat till henne? Hon mindes möten då någon hade ropat ”- Så säger Herren”, men här var det inget mänskligt deltagande, hon hade bara hört en röst. - Gunilla, ska vi inte åka snart? - Nej, ha inte sa bråttom nu. - Okej, vi stannar lite till. Äntligen tog kyrkkaffet slut. Emma släppte av Gunilla och den andra väninnan och körde för andra gången den dagen genom stadscentrum. Plötsligt såg hon tre kvinnor klädda i burka med två små barn vid sidan. Emma kunde aldrig riktigt förklara vad som hände härnäst. Hon kände bara en inre dragning att stanna. Kvinnorna var på väg till ett halal gatukafé och hon satte sig jämte dem. Den ena kvinnan hade börjat gråta och berättat att hennes pojke hade tagits in på regionsjukhuset i Svalköping dagen innan, svårt skadad i en bilolycka. Kvinnorna hade just lämnat sjukhuset och skulle tillbaka om ett par timmar. Emma kände en kraft på insidan, någon sorts inre mod kom över henne. ”Jag har öppnat en dörr som ingen kan tillsluta”, ekade i hennes huvud. Hon sträckte ut sina händer mot den gråtande mamman och vinkade åt de andra att komma närmare. - Jesus älskar dig och Han vill hela din son.
“
Emma kände en kraft på insidan, någon sorts inre mod kom över henne, “Jag har öppnat en dörr som ingen kan tillsluta”, ekade i hennes huvud.
Hon som varit med i kyrkan i hela sitt vuxna liv kom ihåg tillfällen då någon pratat om vad man kallar smörjelsen, eller Guds närvaro. Men aldrig hade hon känt det så starkt som hon gjorde här på kaféet. Någon sorts kraft flödade genom hennes händer och orden bara kom: - Gå till regionsjukhuset och du ska se att din son mår bra, sa hon. Att vår Herre verkar på de mest mystiska vägar och använder de mest anspråkslösa människor hade Emma hört hela sitt liv, men i sin vildaste fantasi kunde Emma inte ana vad effekten skulle bli på denna lilla bönestund vid stadsparkskaféet . För detta var bara början. I nästa nummer av MissionsVisionen avslutar Peter Ljunggren berättelsen om Emma Krans, och om ett andligt uppvaknande som berör landet. Emma förstår alltmer varför den andliga situationen hade blivit nedgången och de förändringar som behövs, och Gud använder hennes praktiska och andliga gåvor, alltmedan hon och många med henne får motstånd, även ifrån oväntat håll. Hursom, växer en stark rörelse fram, och en del kallar det väckelse. SOMMAREN 2016
M I SS I O N S VIS IONEN
Sid 8
Kvinna fick sin syn tillbaka.
MI SSIONS VISIONEN
S O M M A R E N 2016
Muslimsk man kan se igen.
Muslimflickan Ra tillbaka sin hörsel och att säga ord som visk
ancha Ramadan fick h blev snabbt duktig på kades i hennes öra.
Sid 9
Varje kväll höll vittnesbörden på i nästan en timme. Här en lycklig kvinna helad i vänster ben.
• • • • •
Stor tumör smälte bort.
MOROGORO - FAKTA Tanzanias 6:e stad i storlek, ca 50% muslimer. Mer än 25 000 fick uppföljningsmaterial för nyfrälsta. Inrikesministern Lamek Nchembe öppnade kampanjen. 956 deltog på Gospel Revolution Seminar, 80% pastorer. Kampanjen stöddes av alla stadens samfund ifrån RKK till olika protestantiska och karismatiska församlingar. SOMMAREN 2016
M I SS I O N S V I S IO NEN
Sid 10
”Aldrig förr har så mycket folk samlats i denna stad” “Biskoparna i Morogoro-distriktet är överens om att denna kampanj är historisk! Aldrig förr har så många människor samlats. Vi har sett mängder av frälsningsunder och helandeunder, fler än vi kan räkna. Helandena strömmade som en flod. Morogoro är skördat för Jesus! Och genom frukten av Gospel Revolution-Seminariet fortsätter Jesu Kristi verk att göras känt vida omkring, inte bara i staden, utan till varje del av regionen och in i andra delar av Tanzania. Det arbete som ETAL utfört bär mycket bestående frukt för Guds rike”. Detta var Biskop Zenobius Isayahs kommentar några dagar efter att kampanjen i Morogoro hade avslutats. Johnny Hanson sa efter sista mötet, ”Tusentals tog emot från Herren, blinda, döva och till och med de som var förlamade blev helade. Helt fantastiskt! Enormt att få vara delaktig i detta.” För många i Morogoro var detta den stora frågan – skulle Gud hela muslimer? Vid Vänskapsmiddagen, som hölls kvällen innan festivalen, hade Peter Ljunggren frimodigt sagt inför politiska, religiösa och företagsledare att Jesus Kristus skulle visa sig verklig oavsett människors religions-tillhörighet, och utan diskriminering. Middagen besöktes även av flera från media, som efteråt överöste Peter med frågor. Han försäkrade dem om och om igen att denna Festival inte var något kyrkligt evenemang; detta var något för hela staden. Han inbjöd journalisterna att själva kolla upp de muslimer som han försäkrade dem, skulle vittna om att Kristus helat dem. Ramcha Ramadan Upp till bevis, som man säger, och första kvällen undrade många vad som egentligen skulle hända? De behövde inte vänta länge. När de människor som blivit helade inbjöds att dela vad Gud hade gjort, så var den andra personen som kom upp på scenen en muslimsk kvinna med sin unga dotter, döv sedan barnsben. Nu kunde flickan, Ramcha Ramadan, höra och uttala även den tystaste viskning. Folket skrek av glädje och lovprisning till Gud.
MI SSIONS VISIONEN
S O M M A R E N 2016
Senare samma kväll var det många som hade blivit burna till mötet som kunde gå. En kvinna ropade till folkskaran; ”ni känner mig, ni kan mitt namn, ni vet att jag varit lam, se vad Gud har gjort för mig”! Frälsning är det viktigaste Peter Ljunggren sammanfattade sina tankar: ”Ja, jag älskar att se helandemirakler, särskilt när dessa helanden förbryllar ofrälsta och får dem att inse att Jesus Kristus lever. Men ännu större än helanden är höjdpunkten kväll efter kväll när tusentals omvänder sig från döda gärningar och kommer till tro på Kristus”. Vi hade bara tryckt 25 000 uppföljningsböcker för nya troende före kampanjen, och redan innan den sista kvällen hade allt uppföljningsmaterial delats ut. Detta var sannerligen en stor skörd av människor. Peter fortsatte, ”när folk ser helanden inser de att vårt budskap inte bara är ord, utan även kraft, och detta gör att de öppnar sig för att ta emot den största gåvan – frälsningen”. Favör från Tanzanias president ETAL har besökt Tanzania i mer än 20 år, men detta var den första kampanjen i staden Morogoro, med en befolkning jämnt uppdelad mellan muslimer och kristna. Att arbetet har favör i landet blev uppenbart när den nyvalde presidenten, John Pombe Magufuli, skickade sin Inrikesminister, Lamek Nchembe, åtta timmars bilresa för att välkomna teamet till Tanzania igen. En glad masajkvinna Kväll efter kväll steg tron allt mer. En särskilt rörande händelse inträffade sista kvällen. Flera gånger under predikan sa Peter, ”det är någon som är förlamad och ligger i baksätet på en bil, och ikväll kommer du att gå”. Det visade sig att en ung kvinna i 25-årsåldern från masajstammen inte hade kunnat gå på 12 år. Hon brukade bara ligga i sin lilla hydda, medan andra var tvungna att ta hand om henne, och det var hon som hade körts till kampanj-
Sid 11
platsen i bil. Återigen skrek folk begeistrat när hon dansade, alltmedan tårar strömmade ner för hennes kinder och berättade för alla vad Jesus hade gjort. Jesus hade helat henne och här var hon nu, fylld av glädje. Evangelirevolution 956 deltagare, främst pastorer, hade anmält sig till Gospel RevolutionSeminariet, och för dem blev det en personlig revolution. Peter delade samma budskap som han har gett till pastorer över hela världen, vilket för dem in i en uppenbarelse om vad evangeliet handlar om. ”Vi siktar inte på en förnyelse eller väckelse, för förnyelser och väckelser behöver ske ofta. Detta seminarie handlar om en evangelirevolution, och revolutioner behövs bara när något verkligen har tappat kursen. Runtom i världen idag har församlingen glömt bort evangeliet. Vi tror att vi känner till det, men har i verkligheten glömt bort det. Därför säger jag att en revolution sannerligen behövs”. Vid seminariets slut genljöd pastorernas rop – ”Vi ska tillbaka till evangeliet!”
Här är den 25-åriga kvinnan som varit lam i 12 år. Hon hörde evangeliet där hon låg i baksätet på bilen som körde henne till mötet. Jesus helade henne. Nedan, på besök i hennes by två dagar senare.
På seminariets andra dag grät många pastorer öppet när Gud gav visioner och drömmar till dem. Hundratals vittnade om att de hade sett bilder som den helige Ande målade på sinnets skärmar. Seminariet är mycket viktigt också för uppföljningen av alla muslimer som kommer till Kristus. Undervisningen gör det glasklart att vårt jobb inte är att få människor att byta religion, utan att det handlar om att människor blir nya skapelser i Kristus. När de sedan ser sig själva identifierade med Kristus kommer deras religiösa tillhörighet att lösa sig. Mark Danstan, rektor på World Impact Bible Institute i Nairobi, Kenya, som var med på mötena i Tanzania sa; “Jag är stolt över att vara en del av denna evangelierevolution. Vi ropar Nåd, Nåd, Nåd! Detta är omöjligt att stoppa!” Tanzanias inrikesminister Lamek Nchembe, hälsar välkommen första kvällen.
Tillsammans med en hindupräst.
SOMMAREN 2016
M I SS I O N S V I S IO NEN
Sid 12
Kan en kristen rösta på Det senaste året har vårt lands migrationspolitik diskuterats på alla plan i samhället, och det inte utan grund. Den stora flyktingströmmen som kom till Sverige i fjol skakade om ordentligt, då det visade sig att Sverige inte alls var förberett på att så många kom samtidigt. Som mest kom ungefär 10 000 människor i veckan, något som även i internationellt perspektiv är en hög siffra. Hur löser ett samhället det praktiska kring bostad, jobb, skola och så vidare, för 160 000 människor som kom till vårt land i fjol? Utan en fungerande politisk plan är det bäddat för problem. För den som följt debatten det senaste året är det tydligt att flyktingkrisen på sätt och vis varit en vattendelare även bland kristna. Ett parti som varit kritiska till samhällsutvecklingen på detta område är Sverigedemokraterna, ett parti som i mångas ögon är ett rasistiskt och fascistiskt parti. Stämmer detta? Jag kontaktade en av partiets kristna företrädare, Julia Kronlid, för att ställa frågor kring partiets politik samt om man som kristen kan ge sin röst till ett parti med en delvis historik i den rasistiska rörelsen. Vad står Sverigedemokraterna för idag? Kan man verkligen rösta på partiet och kalla sig kristen? Vem är Julia Kronlid? Jag är 35 år, gift med två barn, en flicka 5 år och en pojke 3 år och en tredje bebis som väntas vilken dag som helst. Jag är uppvuxen i Vetlanda i Småland där jag var medlem i Allianskyrkan. Frikyrkorna samarbetade ganska mycket vad gäller barn och ungdomsarbete, så jag kände mig hemma i flertalet frikyrkor. Jag växte upp i en kristen familj och har sen barnsben haft en egen stark övertygelse. Att vara kristen I Sverige är som bekant dock inte alltid lätt, och under högstadietiden hände det att jag blev hånad och utskrattad på grund av min tro, men det påverkade inte min inre övertygelse. Efter studenten flyttade jag till Stockholm och studerade i två år på Karisma Centers bibelskola. Där träffade jag också min man som jag nu varit gift med i 13 år. Som nygifta flyttade vi till Papua Nya Guinea för att arbete med biståndsarbete i samarbete med kristna organisationen SIL och Folk och Språk. Vi har också bott i Örebro där jag studerat till socialpedagog, men sedan 2015 är vi bosatta i Täby i Stockholms län. Jag har varit medlem i Sverigedemokraterna sen 2006 och ledamot i riksdagen sen 2010. Du är kristen och framträdande politiker för Sverigedemokraterna. Går din kristna tro att förena med engagemang i SD? Mina kristna och konservativa värderingar är en av anledningarna till att jag valt att engagera mig i just Sverigedemokraterna. Jag har påEBOLA kristdemokraterna men jag ansåg att de i tidigare Bildernaröstat ovan ifrån - krisen för stor utsträckning ändrat sin politik inom viktiga kärnområden MISSION S VISIONEN
S O M M A R E N 2016
som abortfrågan exempelvis. Jag har blivit behandlad med respekt inom partiet och min kristna tro har setts som en tillgång snarare än belastning. Sverigedemokraterna står upp för många frågor jag brinner för, som att bevara vårt kristna kulturarv. Vi ser vilken betydelse kristendomen och dess värderingar haft för vårt samhälle och anser att kristendomen fortsatt ska tillåtas ha en särställning. Vi har lyft det ofödda barnets värde och är det enda partiet som ifrågasätter dagens abortlagstiftning med fri abort upp till vecka 18, och istället vill vi sänka gränsen till vecka 12, samt se över praxis för sena aborter. Vi vill lagstifta om rätten till samvetsfrihet och att misshandel av en gravid kvinna som leder till fostrets död ska betraktas som ett mord. En annan viktig fråga för mig är att SD tydligt vill ta avstånd från den felaktigt vinklade bild som idag ges i media av Israel och istället försvara Israel och judarnas rätt att få leva i fred och frihet. Kritiska röster inom svensk kristenhet hävdar att SD’s människosyn är oförenligt med kristen tro. Hur ser du på detta? Det inte finns några saklig argument för detta om man lägger ner sina fördomar och sätter sig in i vad partiets ideologi och politik står för. Det finns enskilda uttalanden som inte är förenliga med kristen människosyn, men då handlar det främst om uttalanden som inte heller är förenliga med SDs politik utan istället ligger till grund för uteslutning från partiet. Sverigedemokraternas politik och ideologi delar Bibelns syn på människan som unik med ett okränkbart värde och att ingen åtskillnad i värde ska göras på basis av människors bakgrund. Människovärdet för oss är absolut och inte relativt. Vi ställer oss bakom grundläggande mänskliga rättigheter. Vår nationalism är demokratisk och universell. Vi tar avstånd från all nationalism som inte vilar på demokratisk grund och vi erkänner alla nationer med samma grundläggande rättigheter och friheter som vi kräver för vår egen. Vi definierar nationen i termer av kultur, språk, identitet och lojalitet, och inte i termer av historisk nationstillhörighet eller genetisk grupptillhörighet, något som betyder att vår nationella gemenskap är öppen för människor med bakgrund i andra nationer. Detta kan dock inte ske helt kravlöst, utan vi vill stärka det svenska medborgarskapet. ‘Gör din plikt och kräv din rätt’ är något vi framhåller när det gäller att bli svensk medborgare och en del av samhället. Att SD har en historik från den rasistiska rörelsen på 80-talet är allmänt känt, men hur påverkar partiets historia dagens SD? För det första vill jag klargöra att Sverigedemokraterna inte har haft något formellt samröre med någon rasistisk eller nazistisk organisation. Detta till skillnad från exempelvis den samlingsregering bestående av socialdemokraterna, Bondeförbundet, Folkpartiet och Högern som styrde på 40-talet och hade ett nära samarbete med Nazityskland, samt genomfört steriliseringar för att utrota mindre värda raser enligt dem. Däremot har det fun-
Sid 13
å Sverigedemokraterna? - Intervju med Julia Kronlid
nits företrädare i partiet som tidigare haft samröre med tveksamma organisationer, men det är inte samma sak som att partiet varit sammankopplat med det. Dessa personer är inte de som leder och är tongivande för partiet idag och många av dessa är inte med alls. Merparten av medlemmarna har ju gått med i partiet på senare år efter att Jimmie Åkesson blev partiledare. Vi har många som lämnar S och M och går över till SD. Är vi då ett parti sprunget ur dessa partier? Det har inte heller funnits något rasistiskt eller nazistiskt i partiets program tillbaka i historien, men däremot en hårdare nationalistiskt linje möjligen. Den har dock ändrats och de flesta som gått med idag har ju gått med för att man skriver under på dagens partiprogram och inte något gammalt som man inte ens känner till. Detta påverkar inte partiets politik överhuvudtaget eftersom det handlade om en grupp människor med tveksam bakgrund och inte om ideologi. Däremot vill exempelvis media ta upp saker som hänt, olika uttalanden, och annat i historien och vända det mot partiet, och det är tråkigt eftersom det inte är representativt för SD idag. Även idag söker sig fel personer men detta påverkar inte partiets inriktning. Vad gör du för att ändra folks uppfattning av SD? Jag försöker hela tiden på ett korrekt sätt bemöta fördomar och beskriva partiets verkliga inställning och också lyfta fram viktiga frågor som är raka motsatsen till dessa falska påståenden. 1975 beslutade den svenska regeringen, med Olof Palme som statsminister, att förvandla Sverige till ett mångkulturellt samhälle. Jag frågade Julia hur hon tycker att Sverige förändrats sedan dess och om Sverige misslyckats med det mångkulturella projektet. Sverige önskar vara ett föregångsland, men med tanke på de utmaningar vårt land står inför idag undrade jag om något kunde gjorts annorlunda. Här är Julias reflektioner: Jag skulle inte ta för givet att det vi ser idag i from av samhällsupplösning, stenkastning, radikal islamism och hedersförtryck nödvändigtvis var en del av Palmes vision. När det berömda beslutet om att göra Sverige multikulturellt fattades visste nog ingen vad effekterna skulle bli, men nu är läget allvarligt. Jag vill också förtydliga att problemet med mångkultur och förändringen av Sverige handlar INTE om att vi har större utbud på restauranger, dansstilar, matbutiker, fritidsintressen mm. Den förändring som medfört svårigheter handlar om att det uppstått segregerade områden där värderingar råder som inte stämmer överens med den människosyn och grundläggande rättigheter som ska råda i Sverige, och där vi också kan se en annan kvinnosyn än den jämställdhet som byggts upp under lång tid i Sverige. Jag anser att Sverige har misslyckats. Vi skulle haft en invandring på en nivå vi klarat av att hantera samt tydligare stå upp för vår kultur och våra värderingar så människor fått en chans att bli en del av
samhället istället för att som det är nu leva i parallellsamhällen. Jag citerar Jimmie Åkesson och det som framgår i vår vårkampanj som bäst sammanfattar hur vi ser på detta: ”Vårt land befinner sig i ett väldigt kritiskt tillstånd och vårt samhälle håller på att falla isär. Vitala samhällsfunktioner som äldreomsorgen, skolan, vård & omsorg, polisen, domstolsväsendet och fler, visar upp allvarliga problem. Landet håller på att slitas isär, och det går nu i rasande fart. Bortom maktens förvanskade berättelser, skönmålning och kampanjjournalistik finns en verklighet med splittring, segregation och polarisering. Bortom de övriga partiernas falska lovord – bortom talen om att vi ska öppna våra hjärtan – finns ett samhälle som har förlorat optimismen, hemkänslan och tilliten. Efter decennier av vanstyre har något väsentligt gått förlorat. Allt fler känner inombords att det är mycket som inte längre står rätt till. Vi har länge försökt varna för just detta, men få har velat lyssna. I detta läge måste vi våga vara ärliga och lägga undan prestige och munkavlar. Vi måste säga som det är – att vi befinner oss i den värsta samhällskris som Sverige har genomlevt i modern tid. Och det kommer att ta lång tid att återskapa den trygghet, gemenskap, hemkänsla och framtidstro som gjorde Sverige till ett av världens bästa länder att leva i. Men trots det är jag hoppfull. Jag väljer att vara hoppfull. Därför att något alternativ finns egentligen inte. Vi kan och vi måste vända det här. Till att börja med måste vi frigöra oss från de påhittade konflikter som man lurat i oss. Konflikten i det svenska samhället idag handlar inte om hudfärg, om kön, om sexuell läggning eller om klass. Konfliktlinjen går inte heller mellan de som är födda i landet och de som inte är det. Den verkliga konflikten står mellan det konstruktiva och det destruktiva. Mellan den som är beredd att anstränga sig, bidra och göra en insats för vårt land – och den som inte är det. Mellan den som bygger bilarna och den som bränner bilarna. Mellan den som fyller våra barn med kunskap och självrespekt – och den som fyller dem med droger och självömkan. Kort sagt, mellan dem som stärker vårt land och dem som förstör det. Min övertygelse är att ett stärkt svenskt medborgarskap överbryggar de konstlade konfliktlinjerna och ger oss den sammanhållning vi behöver för att klara de utmaningar vi står inför. Det är i medborgarskapet som vi hittar medborgarandan, respekten för den svenska kulturen och tidigare generationer – för dem som byggt upp landet. Det är så du, jag och dom kan bli ett , oavsett hur vi råkar se ut, var vi är födda, vilket kön vi har eller vilken siffra som står i vårt lönebesked. Att få bli svensk medborgare är ett SOMMAREN 2016
M I S S I O N S V I S IO NEN
Sid 14
välkomnande in till vår gemenskap, men också ett medborgar kontrakt förknippat med skyldigheter. Vi kommer aldrig att välkomna dem som kommit hit för att förstöra eller leva på vår bekostnad. Samtidigt behöver vi stärka vägen till samhörigheten för dem som har en uppriktig ambition att faktiskt bli en del av vårt samhälle. Det är en mörk tid för vårt land när myndigheter, etablissemang och medier använder varje tänkbar metod för att tysta oppositionen. Men jag har en dröm om ett samhälle som går samman i enighet över det som trots allt är viktigast, det som verkligen spelar roll - framtiden för våra barn. Jag har en dröm om en stärkt medborgaranda och en ökad respekt för vårt gemensamma arv, ett samhälle präglat av tillit, samhörighet och framtidstro”. Är det försent för Sverige att vända den negativa utvecklingen? Nej, uppgivenhet är ett främmande koncept inom SD. Läser man utländsk media förmedlar de ofta en helt annan bild än svenska medier. Blundar svensk media och svenska politiker för verkligheten tror du? Det finns en stor ängslighet bland svenska medier att rapportera om de problem som uppstått i och med den stora förändring som Sverige genomgått, det är uppenbart att de ser det som sin plikt att marknadsföra den här politiken för svenska folket. Skillnaden ligger i att andra länder har en mångfald i pressen, dvs. tidningar och TV-kanaler med båda höger och vänsterperspektiv. Utländska tidningar med tydligt vänsterperspektiv, Der Spiegel t.ex., rapporterar väldigt likt svenska medier, medan t.ex. Daily Mail skriver om saker som Svenska medier aldrig skulle våga skriva. Svenska medier blundar inte, de vet precis vad som pågår, men för dem är det viktigare att behålla bra relationer med de etablerade stora partierna än att rapportera objektivt om vad som händer i samhället. Jag vet att det finns gott om folk på myndigheter på alla nivåer som ser de här problemen med öppna ögon, och dessa personer är inte sällan de som röstar på oss. Om Sverigedemokraterna fick regeringsmakt, hur skulle ni då arbeta för Sveriges bästa? Detta är en stor och bred fråga. Vi har suttit i riksdagen i 6 år och varit ett aktivt oppositionsparti och lagt förslag på hur vi vill arbeta inom samtliga politikområden. Allt detta finns att läsa både på partiets och riksdagens hemsida. Om vi kommer till makten vill vi naturligtvis göra verklighet av den politiken. Det finns inte en enkel lösning utan det handlar om en rad åtgärder på bred front. Vår vision är ett tryggt, säkert sammanhållet samhälle med en generös välfärd och stärkt medborgarskaps-anda. Upplever du att pastorer är negativt inställda till kristna som röstar på SD? För några år sedan skrev 380 pastorer på ett upprop mot främlingsfientlighet där SD nämndes på ett negativt sätt. Har detta påverkat klimatet i kristenheten beträffande det att vara kristen och sverigedemokrat? Jag vill inte dra alla pastorer över en kam. Det finns de som är väldigt negativt inställda, men jag har också träffat företrädare som antingen är positiva eller i alla fall neutrala och välkomnande oavMI SS IONS VISIONEN
S O M M A R E N 2016
sett politisk åskådning. Personligen har jag också fått uppmuntran och stöd från kristna företrädare, fast alla vill inte gå ut med det offentligt. Detta brev påverkade en del kristna Sverigedemokrater negativt och skapade en känsla av att inte vara välkommen till kyrkan på grund av politisk åskådning. Detta är mycket olyckligt och jag tror en del pastorer som skrev på upproret sedan har fått tänka till lite hur klokt detta var egentligen. Givetvis är det viktigt att kristna tar avstånd från hat, främlingsfientlighet rasism och all form av extremism, men det är helt fel att göra de sakerna synonyma med SD. Vi måste inom kristenheten kunna diskutera migrationspolitisk och flyktingpolitik utan att fördöma människor som bättre eller sämre kristna. Sverigedemokraterna vill hjälpa utsatta flyktingar men anser det mer effektivt att öka biståndet till krisens närområde där de flesta och mest utsatta befinner sig samt ta emot människor till Sverige genom UNHCR;s vidarebosättningsprogram istället för en till stor del okontrollerad asylinvandring. Varför skall kristna rösta på SD? Jag anser att man som kristen ska få rösta på vilket demokratiskt parti man vill.Men vill man rösta på ett parti som vill bevara den kristna värdegrunden, som kan förena visionen om ett tryggt och generöst välfärdssamhälle med konservativa värderingar inom exempelvis familjepolitiken, som vågar ta upp abortens etiska dilemman, försvara Israel, kämpa för ett generöst och humant bistånd och vilja kämpa för förföljda kristna ute i världen. Ja då kan SD vara rätt parti. Vad vill du säga till kristna som anser att SD är ett fascistiskt parti som kristna skall hålla sig borta ifrån? Jag hänvisar till ovanstående svar som bemöter en del av kritiken. Om man vill veta mer kom och prata med oss, läs våra politiska förslag, ställ kritiska frågor. Bara genom möten människor emellan och mer kunskap kan fördomar bemötas. Jag förväntar mig inte att alla kristna ska bli Sverigedemokrater men jag önskar vi kan hysa en bättre ömsesidig respekt kristna emellan oavsett vilket parti vi tillhör. Intervjuad av: Andreas Glandberger, känd bloggare på aletheia.se. För er som inte känner Andreas, är han en person med en genuin börda för den andliga utvecklingen i Sverige.
Sid 15
TILL 49 LÄNDER R E D N Ä 9L
TILL 4
PÅ URDUSPRÅKET ETAL sänder nu också via Paksat, Pakistans officiella satellit.
I slutet på 2013 tog ETAL ett steg i tro. Pakistans myndigheter hade beviljat en tv-licens till vår representant i Karachi, William Sarfraz, och vi tog emot utmaningen att bli ekonomiskt ansvariga. Sedan dessa har arbetet expanderat, och de sista två åren har Gawahi-TV (Gawahi=vittne på Urdu) sänt 24 timmar om dygnet på 7 kabelnät. Responsen har varit enorm med i genomsnitt 2000 muslimer som kontaktar kanalen varje månad, för att lära känna Jesus Kristus.
frälsning att antingen öka på det man redan ger till ETALs VISIONSTEAM eller att nu bli en månatlig understödjare. Så här skulle behoven kunna täckas genom 540 nya månatliga understödjare:
Hela tiden har vi varit införstådda med att vi måste uppgradera och börja sända via satellit, detta är ett krav ifrån Pakistans TVmyndighet. Gång på gång har vi fått favör och fått uppskov, men nu i slutet av maj kom brev från myndigheterna att vi måste börja sändningar via satellit omedelbart, annars riskerar vi vår licens.
Dessa snart tre år av tv-sändningar i Pakistan har varit minst sagt stormiga. Några veckor innan jul 2015, brände terrorister ner vårt kontor i Karachi, och förstörde både kameror och datautrustning. Attacken rapporterades bl. a. i USAs mest ansedda dagstidning New York Times. Trots att allt såg hopplöst ut, hjälpte Herren oss genom att tala till troende som ville vara med och stödja. Nu är kanalens
ETALs representant i Karachi; William Sarfraz.
Bild tagen efter terrorattacken strax före jul 2015.
Gawahi är den enda kristna tv-kanalen i Karachi, som är världens största muslimstad då det bor mer muslimer där än i någon annan stad i världen. Meddelandet om att ett beslut måste fattas omedelbart kom till Peter Ljunggren medan han var på väg till Afrika. Peter mailade tillbaka till William: ”Skriv på satellitkontraktet, vi tar ett trossteg, vi har inte pengar, men i tro säger jag att vi klarar de tre första månaderna av satellitsändningar.” Totalt rör sig detta nya åtagande om ytterligare 1,5 miljoner kronor per år. Nu vädjar jag till alla vars hjärtan brinner för människors
• 70 nya understödjare som ger 500 kr per månad. • 150 nya understödjare som ger 300 kr per månad. • 320 nya understödjare som ger 150 kr per månad.
kontor återuppbyggt, vi har tv-utrustning och datautrustning, och arbetet fortskrider. Nu står vi inför ännu en utmaning och vi tror att också detta behov av månatliga understödjare kommer att mättas genom att Herren talar till människor som är lyhörda för Hans röst. Titta på giroinlagan, gå till etal.se. Det behövs att många fattar beslut NU att bli med i VISIONSTEAMET. Tack på förhand! Gud välsigne dig.
SOMMAREN 2016
M I SS I O N S V I SIONEN
SVERIGE / DANMARK Adress: ETAL · Box 87 576 22 Sävsjö · Sverige Tel 0382 12261 · Fax 0382 12263 E-post: info@etal.se www.etal.se
NORGE Adress: ETAL · Postboks 3507 · 3007 Drammen Tel 0047 911 050 46 E-post: info@etal.no www.etal.no
Posttidning B
2 0 2 5 1 5 8 3
Returadress: ETAL, Box 87, 576 22 Sävsjö, Sverige
956 pastorer och ledare i Tanzania säger tack för Gospel Revolution Seminar!
Lyssna på Peters videohälsning varje vecka. Kort – högst 3 minuter – men du får något som kommer att styrka dig invärtes och ge dig hjälp att låta Jesu liv flöda genom dig.
KOLLA IN...
...FACEBOOK: Peter Ljunggren ...etal.se
Jesus på