Issuu

Herrens mäktige ängel beskyddar Jerusalem 2 Kungaboken 18-19 2 Kungaboken 18 1 I Hoseas, Elas sons, Israels kungs, tredje regeringsår blev Hiskia, Ahas son, Juda kung, kung. 2 Han var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Abi, dotter till Sakarja. 3 Och han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans far David hade gjort. 4 Han avskaffade offerplatserna och krossade bildstoderna och högg ner Asjera och krossade kopparormen som Mose hade gjort, ty ända till den tiden tände Israels barn rökelse åt den. Och han kallade den Nehustan. 5 Han förtröstade på Herren, Israels Gud, så att efter honom ingen hade varit som honom bland alla Juda kungar, inte heller någon av dem som hade varit före honom. 6 Ty han höll fast vid HERREN och vek inte av från honom, utan höll hans bud, som HERREN hade befallt Mose. 7 Och HERREN var med honom, och han hade framgång vart han än drog ut; men han upprorade sig mot Assyriens kung och tjänade honom inte. 8 Han slog filistéerna ända till Gaza och dess gränser, från väktartornet till den befästa staden. 9 Och i kung Hiskias fjärde regeringsår, vilket var Hoseas, Elas sons, Israels kungs, sjunde regeringsår, drog Salmanasser, Assyriens kung, upp mot Samaria och belägrade det. 10 Och efter tre år intog de det. I Hiskias sjätte regeringsår, det vill säga Hoseas, Israels kungs, nionde regeringsår, intogs Samaria. 11 Och Assyriens kung förde Israel bort till Assyrien och lät dem bosätta sig i Hala och Habor vid floden Gosan och i Mediens städer. 12 Eftersom de inte lyssnade till Herrens, sin Guds, röst, utan överträdde hans förbund och allt vad Herrens tjänare Mose hade befallt, och de varken lyssnade eller gjorde efter dem. 13 I kung Hiskias fjortonde regeringsår drog Sanherib, kungen av Assyrien, upp mot alla befästa städer i Juda och intog dem. 14 Då sände Hiskia, Juda kung, bud till Assyriens kung i Lakis och lät säga: ”Jag har syndat; vänd tillbaka från mig! Det du lägger på mig skall jag bära.” Då pålade Assyriens kung Hiskia, Juda kung, tre hundra talenter silver och trettio talenter guld. 1

Herrens mäktige ängel beskyddar Jerusalem

15 Och Hiskia gav honom allt silver som fanns i Herrens hus och i kungahusets skattkammare. 16 Vid den tiden skar Hiskia bort guldet från dörrarna till Herrens tempel och från pelarna som Hiskia, Juda kung, hade överdragit, och gav det till Assyriens kung. 17 Och kungen i Assyrien sände Tartan, Rabsaris och Rab-Sake från Lakis till kung Hiskia med en stor här mot Jerusalem. Och de drog upp och kom till Jerusalem. Och när de hade kommit upp, kom de och ställde sig vid vattenledningen till den övre dammen, som ligger vid vägen till bläckfältet. 18 Och när de hade ropat till kungen, kom Eljakim, Hilkias son, som var överhovmästare, tillsammans med skrivaren Sebna och kanslern Joa, Asafs son. 19 Och Rab-Sake sade till dem: ”Sägen nu till Hiskia: Så säger den store kungen, Assyriens kung: Vad är det för tillförsikt du kan sätta din lit till?” 20 Du säger (men det är bara fåfänga ord) att jag har råd och styrka att strida. Vem förtröstar du nu på, eftersom du gör uppror mot mig? 21 Se, du förtröstar på denna brutna vassstav, på Egypten, som, om någon lutar sig mot, går in i hans hand och genomborrar den. Så är Farao, Egyptens kung, med alla som förtröstar på honom. 22 Men om ni säger till mig: Vi förtröstar på Herren, vår Gud, är det då inte han vars offerplatser och altaren Hiskia har tagit bort och sagt till Juda och Jerusalem: Inför detta altare i Jerusalem skall ni tillbe? 23 Ge nu därför min herre, kungen av Assyrien, löfte om att jag ska ge dig två tusen hästar, om du för din del kan sätta ryttare på dem. 24 Hur kan du då avvisa en enda hövitsman, en av min herres minsta tjänare, och sätta din förtröstan på Egypten när det gäller vagnar och ryttare? 25 Har jag nu dragit upp mot denna plats utan Herrens hjälp för att fördärva den? Herren sade till mig: Dra upp mot detta land och fördärva det. 26 Då sade Eljakim, Hilkias son, och Sebna och Joa till Rab-Sake: ”Tala till dina tjänare på arameiska, ty vi förstår det. Tala inte till oss på judiska inför folket som är på muren.” 27 Men Rab-Sake sade till dem: ”Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för att de ska äta sin egen avföring och dricka sin egen urin tillsammans med er?” 28 Då stod Rab-Sake upp och ropade med hög röst på judiska och talade och sade: Hör den store kungens, Assyriens kungs, ord! 29 Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er, ty han skall inte kunna rädda er ur hans hand. 30 Låt inte Hiskia få er att lita på Herren genom att säga: Herren skall rädda oss, och denna stad skall inte bli given i Assyriens kungs hand. 31 Hör inte på Hiskia. Ty så säger kungen i Assyrien: Slut en förbundsförbund med mig genom en skänk och kom ut till mig. Ät sedan var och en av sin vinstock och sitt fikonträd och drick var och en av sin brunn. 32 tills jag kommer och hämtar er till ett land likt ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med olja, oliver och honung, så att ni får leva och inte dö. Lyssna inte på Hiskia, när han förleder er och säger: 'HERREN skall rädda oss.' 33 Har någon av folkens gudar räddat sitt land ur Assyriens kungs hand? 34 Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvaims, Henas och Ivas gudar? Har de räddat Samaria ur min hand? 35 Vilka är det bland alla ländernas gudar som har räddat sitt land ur min hand, så att HERREN skulle kunna rädda Jerusalem ur min hand? 36 Men folket teg och svarade honom inte ett ord, ty kungens befallning var: "Svara honom inte." 37 Då kom Eljakim, Hilkias son, som var överhovmästare, och skrivaren Sebna och kanslern Joa, Asafs son, till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Sake hade sagt.

Herrens mäktige ängel beskyddar Jerusalem

2 Kungaboken 19 1 När kung Hiskia hörde detta rev han sönder sina kläder och höljde sig i säcktyg och gick in i Herrens hus. 2 Och han sände Eljakim, som var överhovmästare, och Sebna, skrivaren, och de äldste bland prästerna, höljda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son. 3 Och de sade till honom: Så säger Hiskia: Denna dag är en nödens, tuktans och hädelsens dag. Ty barnen har kommit till födslarna, men det finns ingen kraft att föda. 4 Kanske hör Herren, din Gud, alla Rab-Sakes ord, han som Assyriens kung har sänt för att smäda den levande Guden, och tillrättavisar de ord som Herren, din Gud, har hört. Be därför för den kvarleva som finns kvar. 5 Så kom kung Hiskias tjänare till Jesaja. 6 Och Jesaja sade till dem: Så skall ni säga till er herre: Så säger HERREN: Frukta inte för de ord som du har hört, med vilka den assyriske kungens tjänare har hädat mig. 7 Se, jag skall sända en vindpust över honom, och han skall få höra ett rykte och vända tillbaka till sitt land, och jag skall låta honom falla för svärd i hans land. 8 Så återvände Rab-Sake och fann Assyriens kung krigande mot Libna, ty han hade hört att han hade lämnat Lakis. 9 När han hörde talas om Tirhaka, kungen i Etiopien: ”Han har dragit ut för att strida mot dig”, sände han åter budbärare till Hiskia och lät säga: 10 Så skall du tala till Hiskia, Juda kung, och säga: Låt inte din Gud, som du förtröstar på, bedra dig genom att säga: Jerusalem skall inte överlämnas i Assyriens kungs hand. 11 Se, du har hört vad Assyriens kungar har gjort mot alla länder, att de har förintat dem fullständigt. Och då skall du bli räddad? 12 Hava de folks gudar räddat dem som mina fäder har förgjort, såsom Gosan, Haran, Resef och Edens barn som var i Telasar? 13 Var är Hamats kung, Arpads kung, Sefarvaims kung, Henas och Ivas kung? 14 Och Hiskia tog emot brevet från budbärarna och läste det. Hiskia gick sedan upp i Herrens hus och bredde ut det inför Herren. 15 Och Hiskia bad inför HERREN och sade: Herre, Israels Gud, du som tronar på keruberna, du allena är Gud över alla jordens riken. Du har skapat himmel och jord. 16 Herre, böj ditt öra och hör! Herre, öppna dina ögon och se! Hör Sanheribs ord, han som har sänt honom för att smäda den levande Guden. 17 Sannerligen, Herre, Assyriens kungar har förintat folken och deras länder, 18 Och de har kastat deras gudar i elden, ty de var inga gudar, utan människohänders verk, trä och sten. Därför har de förgjort dem. 19 Så ber jag dig, Herre, vår Gud, fräls oss nu ur hans hand, så att alla jordens riken må veta att du är Herren Gud, ja, du allena. 20 Då sände Jesaja, Amos son, bud till Hiskia och lät säga: Så säger Herren, Israels Gud: Jag har hört vad du har bett till mig mot Sanherib, kungen i Assyrien. 21 Detta är det ord som HERREN har talat om honom: Jungfrun, dottern Sion, föraktar dig och hånar dig; dottern Jerusalem skakar på huvudet åt dig. 22 Vem har du hånat och hädat, och mot vem har du höjt din röst och lyft dina ögon mot höjden? Ja, mot Israels Helige. 23 Genom dina budbärare har du smädat Herren och sagt: Med mina många vagnar har jag dragit upp till bergens höjder, till Libanons sluttningar. Jag skall hugga ner dess höga cederträd och dess utvalda cypresser. Jag skall gå in i dess boningshus och in i dess Karmelskog. 24 Jag har grävt och druckit främmande vatten, och med mina fotsulor har jag torkat ut alla floder på belägrade platser. 25 Har du inte hört för länge sedan hur jag har gjort det, och från urminnes tider att jag har format det? Nu har jag låtit det ske, så att du skall ödelägga befästa städer till ödeläggelsehögar.

Herrens mäktige ängel beskyddar Jerusalem

26 Därför var deras invånare kraftlösa, de var förskräckta och skamfyllda; de var som gräs på marken och som gröna örter, som gräs på hustaken och som säd som försvinner innan den har vuxit upp. 27 Men jag vet din boning och din utgång och din ingång, och din raseri mot mig. 28 Eftersom din raseri mot mig och ditt uppror har nått upp till mina öron, därför skall jag sätta min krok i din näsa och mitt betsel i dina läppar och föra dig tillbaka samma väg som du kom. 29 Och detta skall vara tecknet för dig: I år skall ni äta det som växer upp av sig självt, och andra året det som växer upp därav; och tredje året skall ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt. 30 Och den undkomna kvarlevan av Juda hus skall återigen slå rot nedåt och bära frukt uppåt. 31 Ty från Jerusalem skall en kvarleva utgå, och de som undkommit från Sions berg. Herren Sebaots nit skall göra detta. 32 Därför säger HERREN så om Assyriens kung: Han skall inte komma in i denna stad och inte skjuta dit en pil, inte dra fram mot den med sköld och inte kasta någon vall mot den. 33 Samma väg som han kom, samma väg skall han återvända, och han skall inte komma in i denna stad, säger HERREN. 34 Ty jag skall beskydda denna stad och frälsa den, för min egen skull och för min tjänare Davids skull. 35 Samma natt gick Herrens ängel ut och slog i assyriernas läger ett hundra åttiofem tusen man. Tidigt om morgonen, när de steg upp, se, då låg de alla döda kroppar. 36 Så drog Sanherib, kungen i Assyrien, tillbaka och stannade i Nineve. 37 Och det hände sig, när han tillbad i sin gud Nisroks hus, att hans söner Adrammelek och Sareser högg ner honom med svärd; och de flydde till Armeniens land. Och hans son Esarhaddon blev kung efter honom.

2 Krönikeboken 32:1-23 1 Efter detta och dess befästande kom Sanherib, kungen av Assyrien, och drog in i Juda och lägrade sig mot de befästa städerna och tänkte erövra dem åt sig. 2 När Hiskia såg att Sanherib hade kommit och att han hade för avsikt att strida mot Jerusalem, 3 Han rådslog med sina furstar och sina hjältar om att täppa till vattnet från källorna utanför staden, och de hjälpte honom. 4 Då samlades mycket folk, och de täppte till alla källor och bäcken som rann genom landet. De sade: "Varför skulle Assyriens kungar komma och finna mycket vatten?" 5 Han tog sig också styrka och byggde upp hela den nedbrutna muren och reste upp den med torn, och ytterligare en mur utanför. Han reparerade Millo i Davids stad och tillverkade pilar och sköldar i mängd. 6 Och han satte krigshövitsmän över folket och samlade dem hos sig på gatan vid stadsporten och talade vänliga till dem och sade: 7 Var starka och modiga, frukta inte och förskräck inte för Assyriens kung eller för hela den hop som är med honom. Ty med oss är fler än med honom. 8 Med honom är en arm av kött, men med oss är Herren, vår Gud, för att hjälpa oss och utkämpa våra strider. Och folket förlitade sig på Hiskias, Juda kungs, ord. 9 Efter detta sände Sanherib, kungen i Assyrien, sina tjänare till Jerusalem – men han belägrade Lakis själv och hela sin makt med honom – till Hiskia, kungen i Juda, och till hela Juda som var i Jerusalem och lät säga: 10 Så säger Sanherib, kungen i Assyrien: Vart förtröstar ni, eftersom ni stannar kvar under belägringen i Jerusalem? 11 Är det inte Hiskia som förleder er till att ge er själva över och dö av hunger och törst, när han säger: Herren, vår Gud, skall rädda oss ur den assyriske kungens hand?

Herrens mäktige ängel beskyddar Jerusalem

12 Har inte samme Hiskia tagit bort hans offerplatser och altaren och befallt Juda och Jerusalem och sagt: Ni skall tillbe inför ett och samma altare och bränna rökelse på det? 13 Vet ni inte vad jag och mina fäder har gjort mot alla folk i andra länder? Kunde dessa länders folks gudar på något sätt befria sina länder ur min hand? 14 Vem fanns bland alla gudar hos de folk som mina fäder förintade, som kunde rädda sitt folk ur min hand, så att er Gud skulle kunna rädda er ur min hand? 15 Låt nu inte Hiskia bedra er eller förleda er på detta sätt, och tro honom inte heller. Ty ingen gud, något folk eller något rike, har kunnat rädda sitt folk ur min hand eller mina fäders hand. Hur mycket mindre skall då er Gud kunna rädda er ur min hand? 16 Och hans tjänare talade ännu mer mot Herren Gud och mot hans tjänare Hiskia. 17 Han skrev också brev för att smäda Herren, Israels Gud, och för att tala emot honom och säga: "Liksom folkens gudar i andra länder inte har räddat sina folk ur min hand, så skall inte heller Hiskias Gud rädda sitt folk ur min hand." 18 Då ropade de med hög röst på judiska till Jerusalems invånare som var på muren, för att förskräcka dem och förfära dem, så att de kunde inta staden. 19 Och de talade mot Jerusalems Gud, liksom mot jordens folks gudar, vilka är ett verk av människohänder. 20 Och av denna anledning bad och ropade kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, till himlen. 21 Och HERREN sände en ängel, som utrotade alla tappra krigare, hövdingar och befälhavare i den assyriske kungens läger. Så vände han tillbaka med skam i ansiktet till sitt land. Och när han kom in i sin guds hus, dräpte de som hade kommit ur hans eget liv honom där med svärd. 22 Så räddade Herren Hiskia och Jerusalems invånare från Sanheribs, Assyriens kungs, hand och från alla andras hand, och han ledde dem på alla håll. 23 Och många förde gåvor till Herren till Jerusalem och skänkar till Hiskia, Juda kung, så att han från och med då blev upphöjd inför alla folk.

Jesaja 36-37 Jesaja 36 1 I kung Hiskias fjortonde regeringsår drog Sanherib, kungen i Assyrien, upp mot alla befästa städer i Juda och intog dem. 2 Och kungen i Assyrien sände Rab-Sake från Lakis till Jerusalem till kung Hiskia med en stor här. Och han ställde sig vid vattenledningen till den övre dammen, vid vägen till bläckfältet. 3 Då kom Eljakim, Hilkias son, som var överhovmästare, och Sebna, skrivaren, och Joa, Asafs son, kanslern, fram till honom. 4 Och Rab-Sake sade till dem: ”Sägen nu till Hiskia: Så säger den store kungen, Assyriens kung: Vad är det för tillförsikt du kan sätta din lit till?” 5 Jag säger, säger du, (men det är bara fåfänga ord): Jag har råd och styrka att strida. Vem förtröstar du nu på, eftersom du gör uppror mot mig? 6 Se, du förtröstar på denna brutna vassstav, på Egypten, som, om någon lutar sig mot, går in i hans hand och genomborrar den. Så är Farao, Egyptens kung, för alla som förtröstar på honom. 7 Men om du säger till mig: Vi förtröstar på Herren, vår Gud, är det då inte han vars offerplatser och altaren Hiskia har tagit bort och sagt till Juda och Jerusalem: Inför detta altare skall ni tillbe? 8 Ge nu därför löften till min herre, kungen av Assyrien, så skall jag ge dig två tusen hästar, om du för din del kan sätta ryttare på dem. 9 Hur kan du då avvisa en enda hövitsman, en av min herres minsta tjänare, och sätta din förtröstan på Egypten när det gäller vagnar och ryttare? 10 Och har jag nu dragit upp mot detta land utan Herrens hjälp för att fördärva det? Herren sade till mig: Dra upp mot detta land och fördärva det.

Herrens mäktige ängel beskyddar Jerusalem

11 Då sade Eljakim, Sebna och Joa till Rab-Sake: ”Tala till dina tjänare på arameiska, ty vi förstår det. Tala inte till oss på judiska, så att folket som står på muren kan höra det.” 12 Men Rab-Sake sade: ”Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Har han inte sänt mig till männen som sitter på muren, för att de ska äta sin egen avföring och dricka sin egen urin tillsammans med er?” 13 Då stod Rab-Sake upp och ropade med hög röst på judiska och sade: Hör den store kungens, Assyriens kungs, ord. 14 Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er, ty han skall inte kunna rädda er. 15 Låt inte Hiskia få er att lita på Herren genom att säga: Herren skall rädda oss. Denna stad skall inte bli given i Assyriens kungs hand. 16 Hör inte på Hiskia. Ty så säger kungen i Assyrien: Slut ett förbund med mig genom skänkar och kom ut till mig. Ät var och en av sin vinstock och sitt fikonträd och drick var och en av sin brunn. 17 Tills jag kommer och hämtar er till ett land likt ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar. 18 Se till att Hiskia inte förleder er genom att säga: Herren skall rädda oss. Har någon av folkens gudar räddat sitt land ur den assyriske kungens hand? 19 Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvaims gudar? Har de räddat Samaria ur min hand? 20 Vilka är det bland alla dessa länders gudar som har räddat sitt land ur min hand, så att HERREN skulle kunna rädda Jerusalem ur min hand? 21 Men de teg och svarade honom inte ett ord, ty kungens befallning var: "Svara honom inte." 22 Då kom Eljakim, Hilkias son, som var överhovmästare, och skrivaren Sebna och kanslern Joa, Asafs son, till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Sake hade sagt. Jesaja 37 1 När kung Hiskia hörde detta rev han sönder sina kläder och höljde sig i säcktyg och gick in i Herrens hus. 2 Och han sände Eljakim, som var överhovmästare, och Sebna, skrivaren, och de äldste bland prästerna, höljda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son. 3 Och de sade till honom: Så säger Hiskia: Denna dag är en nödens, tuktans och hädelsens dag. Ty barnen har kommit till födslarna, men det finns ingen kraft att föda. 4 Kanske hör Herren, din Gud, Rab-Sakes ord, han som Assyriens kung har sänt för att smäda den levande Guden, och tillrättavisar de ord som Herren, din Gud, har hört. Be därför för den kvarleva som finns kvar. 5 Så kom kung Hiskias tjänare till Jesaja. 6 Och Jesaja sade till dem: Så skall ni säga till er herre: Så säger HERREN: Frukta inte för de ord som du har hört, med vilka den assyriske kungens tjänare har hädat mig. 7 Se, jag skall sända en vindpust över honom, och när han hör ett rykte skall han vända tillbaka till sitt land, och jag skall låta honom falla för svärd i sitt land. 8 Så återvände Rab-Sake och fann Assyriens kung krigande mot Libna, ty han hade hört att han hade lämnat Lakis. 9 Och han hörde sägas om Tirhaka, kungen i Etiopien: Han har dragit ut för att kriga mot dig. Och när han hörde det, sände han budbärare till Hiskia och lät säga: 10 Så skall du tala till Hiskia, Juda kung, och säga: Låt inte din Gud, som du förtröstar på, bedra dig genom att säga: Jerusalem skall inte ges i Assyriens kungs hand. 11 Se, du har hört vad Assyriens kungar har gjort mot alla länder, genom att förgöra dem fullständigt; och då skall du bliva räddad? 12 Hava de folks gudar räddat dem som mina fäder har förgjort, Gosan, Haran, Resef och Edens barn som var i Telassar? 13 Var är Hamats kung, Arpads kung och Sefarvaims, Henas och Ivas kung?

Herrens mäktige ängel beskyddar Jerusalem

14 Och Hiskia tog emot brevet från budbärarnas hand och läste det. Och Hiskia gick upp till Herrens hus och bredde ut det inför Herren. 15 Och Hiskia bad till Herren och sade: 16 Herre Sebaot, Israels Gud, du som tronar bland keruberna, du allena är Gud över alla jordens riken. Du har skapat himmel och jord. 17 Herre, böj ditt öra och hör; Herre, öppna dina ögon och se! Hör alla Sanheribs ord, han som har sänt bud för att smäda den levande Guden. 18 Sannerligen, Herre, Assyriens kungar har ödelagt alla folk och deras länder, 19 Och de har kastat deras gudar i elden, ty de var inga gudar, utan människohänders verk, trä och sten. Därför har de förgjort dem. 20 Så fräls oss nu, Herre, vår Gud, från hans hand, så att alla jordens riken må veta att du är Herren, ja, du allena. 21 Då sände Jesaja, Amos son, bud till Hiskia och lät säga: Så säger Herren, Israels Gud: Eftersom du har bett till mig mot Sanherib, kungen i Assyrien, 22 Detta är det ord som HERREN har talat om honom: Jungfrun, dottern Sion, har föraktat dig och hånat dig; dottern Jerusalem har skakat på huvudet åt dig. 23 Vem har du hånat och hädat, och mot vem har du höjt din röst och lyft dina ögon mot höjden? Ja, mot Israels Helige. 24 Genom dina tjänare har du smädat Herren och sagt: Med mina många vagnar har jag kommit upp på bergens höjder, till Libanons sluttningar. Jag skall hugga ner dess höga cedrar och dess utvalda cypresser, och jag skall dra in på dess gränshöjder och dess Karmelskog. 25 Jag har grävt och druckit vatten, och med mina fotsulor har jag torkat ut alla floder i de belägrade områdena. 26 Har du inte hört för länge sedan att jag har gjort det, och från urminnes tider att jag har format det? Nu har jag låtit det ske, så att du skall ödelägga befästa städer till ruiner. 27 Därför var deras invånare kraftlösa, de var förskräckta och skamfyllda. De var som gräs på marken och som gröna örter, som gräs på hustaken och som säd som försvinner innan den har vuxit upp. 28 Men jag vet din boning och din utgång och din ingång, och din raseri mot mig. 29 Eftersom din raseri mot mig och ditt uppror har nått upp till mina öron, därför skall jag sätta min krok i din näsa och mitt betsel i dina läppar och föra dig tillbaka samma väg som du kom. 30 Och detta skall vara tecknet för dig: I år skall ni äta det som växer upp av sig självt, och andra året det som växer upp därav. Under tredje året skall ni så och skörda, plantera vingårdar och äta dess frukt. 31 Och den undkomna kvarlevan av Juda hus skall åter slå rot nedåt och bära frukt uppåt. 32 Ty från Jerusalem skall en kvarleva utgå, och de som undkommit från Sions berg. Herren Sebaots nit skall göra detta. 33 Därför säger HERREN så om Assyriens kung: Han skall inte komma in i denna stad och inte skjuta dit en pil, inte dra fram mot den med sköldar och inte kasta någon vall mot den. 34 Samma väg som han kom, samma väg skall han återvända, och han skall inte komma in i denna stad, säger HERREN. 35 Ty jag skall beskydda denna stad och frälsa den, för min egen skull och för min tjänare Davids skull. 36 Då gick Herrens ängel ut och slog i assyriernas läger ett hundra åttiofem tusen man. Och när de tidigt om morgonen steg upp, se, då låg de alla döda kroppar. 37 Så drog Sanherib, kungen i Assyrien, tillbaka och stannade i Nineve. 38 Och det hände sig, när han tillbad i sin gud Nisroks hus, att hans söner Adrammelek och Sareser högg ner honom med svärd; och de flydde till Armeniens land. Och hans son Esarhaddon blev kung efter honom.

Herrens mäktige ängel beskyddar Jerusalem

Vers-för-vers-fördelning Den historiska berättelsen om Hiskia, Jesaja, Sanherib och Rab-sake finns nedtecknad på tre huvudsakliga platser i Gamla testamentet: 2 Kungaboken 18–19 , Jesaja 36–37 och 2 Krönikeboken 32 . Nedan följer en vers-för-vers-fördelning som matchar de parallella avsnitten från King James Version , följt av viktiga lärdomar. 1. Hiskias trofasthet och tidiga reformer 2 Kungaboken 18:1–3 – Hiskia börjar sin regeringstid i Juda vid 25 års ålder och gör "det som var rätt i Herrens ögon". 2 Kungaboken 18:4 – Han avskaffar offerplatserna, krossar bildstoderna, hugger ner aserorna och krossar kopparormen (Nehustan) som Mose hade gjort, eftersom Israel hade börjat tända rökelse åt den. 2 Kungaboken 18:5–7a – "Han förtröstade på Herren, Israels Gud, så att efter honom ingen har varit som honom bland alla Judas kungar..." Herren är med honom, och han har framgång vart han än går. 2 Kungaboken 18:7b–8 – Han gör uppror mot Assyriens kung (vägrar att tjäna honom) och slår filistéerna ända till Gaza. 2 Krönikeboken 32:1–8 – När Hiskia ser Sanherib närma sig rådgör han med sina furstar om att täppa till vattenkällorna utanför Jerusalem, bygger upp murar och torn, tillverkar vapen och uppmuntrar folket: "Var starka och modiga ... med honom är en arm av kött; men med oss är Herren, vår Gud, till att hjälpa oss och utkämpa våra strider" (2 Krön. 32:7–8). 2. Samarias fall och Assyriens invasion 2 Kungaboken 18:9–12 – I Hiskias fjärde regeringsår belägrar Salmaneser, kungen av Assyrien, Samaria (Israels norra rike) och intar det i Hiskias sjätte regeringsår eftersom Israel "inte lydde Herrens, sin Guds, röst". 2 Kungaboken 18:13 / Jesaja 36:1 – I Hiskias fjortonde regeringsår drar Sanherib, kungen av Assyrien, upp mot alla befästa städer i Juda och intar dem. 2 Kungaboken 18:14–16 – I ett ögonblick av rädsla skickar Hiskia en tribut till Sanherib i Lakis och säger: ”Jag har syndat; vänd tillbaka från mig! Det du lägger på mig ska jag bära.” Han betalar 300 talenter silver och 30 talenter guld, och han river till och med bort guldet från dörrarna och pelarna i Herrens tempel. 3. Rabshakes hån och psykologiska krigföring 2 Kungaboken 18:17–18 / Jesaja 36:2–3 – Sanherib skickar tartanen, rabsaris och rabsake från Lakis till Jerusalem med en stor här. De står vid vattenledningen till den övre dammen. Eljakim, Sebna och Joa går ut för att möta dem. 2 Kungaboken 18:19–21 / Jesaja 36:4–6 – Rabsake framför Sanheribs budskap: ”Vad är det för tillförsikt du litar på?” Han hånar Juda för att de litar på Egypten och kallar Egypten för ett ”brutet vassrör” som genomborrar handen på alla som lutar sig mot det. 2 Kungaboken 18:22 / Jesaja 36:7 – Rabsake försöker förvränga Hiskias religiösa reformer och hävdar att Hiskia förolämpade Gud genom att ta bort offerhöjderna och altarna.

Herrens mäktige ängel beskyddar Jerusalem

2 Kungaboken 18:23–25 / Jesaja 36:8–10 – Rabsake erbjuder hånfullt 2 000 hästar om Juda ens kan tillhandahålla ryttare åt dem. Han hävdar sedan att Herren själv sände honom för att förgöra Juda: "Herren sade till mig: Dra upp mot detta land och förgör det." 2 Kungaboken 18:26 / Jesaja 36:11 – Eljakim, Sebna och Joa ber Rabsake att tala syriska (arameiska) snarare än judarnas språk (hebreiska) så att vanliga människor på muren inte får panik. 2 Kungaboken 18:27–35 / Jesaja 36:12–20 – Rab-Sake vägrar och ropar på hebreiska till männen på muren. Han uppmanar dem att inte låta Hiskia lura dem med löften om att Gud ska befria dem. Han skryter med att inga gudar i Hamat, Arpad, Sefarvajim eller Samaria räddade deras länder från Assyrien – så "vilka är de bland alla ländernas gudar som har befriad sitt land ur min hand, så att Herren skulle befriad Jerusalem ur min hand?" (2 Kungaboken 18:35). 2 Kungaboken 18:36–37 / Jesaja 36:21–22 – Folket är tyst och svarar honom inte ett ord, som Hiskia befallt ("Svara honom inte"). Tjänstemännen återvänder till Hiskia med sina kläder sönderrivna. 4. Hiskia söker Jesaja och Herrens första löfte 2 Kungaboken 19:1–5 / Jesaja 37:1–5 – Kung Hiskia river sönder sina kläder, höljer sig i säcktyg, går in i Herrens hus och skickar Eljakim, Sebna och de äldste bland prästerna till profeten Jesaja . De förkunnar: "Denna dag är en nödens, sörjelsens och hädelsens dag... Be därför för den kvarleva som finns kvar." 2 Kungaboken 19:6–7 / Jesaja 37:6–7 – Jesaja svarar med Guds ord: ”Frukta inte för de ord som du har hört, med vilka Assyriens kungs tjänare har hädat mig. Se, jag skall sända en vindpust över honom, och när han hör ett rykte skall han vända tillbaka till sitt land. Jag skall låta honom falla för svärd i sitt land.” 5. Rab-Sakes hädiska brev och Hiskias bön 2 Kungaboken 19:8–13 / Jesaja 37:8–13 – Rab-Sake återvänder och finner Sanherib strida mot Libna. När Sanherib hör att Tirhaka, kungen av Etiopien, har dragit ut för att strida mot honom, skickar han återigen brev till Hiskia och varnar honom för att Gud inte kan befria Jerusalem och räknar upp de förstörda nationerna (Gosan, Haran, Resef, Telassar). 2 Kungaboken 19:14 / Jesaja 37:14 – Hiskia tar emot brevet från budbäraren, läser det, går upp till Herrens hus och breder ut det inför Herren . 2 Kungaboken 19:15–19 / Jesaja 37:15–20 – Hiskia ber: "HERRE, Israels Gud, du som tronar bland keruberna, du är Gud, ja, du allena, över alla jordens riken... Böj ditt öra, HERRE, och hör! Öppna, HERRE, dina ögon och se! Hör Sanheribs ord, han som har sänt honom för att smäda den levande Guden." Han erkänner att Assyrien förintade andra nationer eftersom deras gudar bara var av trä och sten, och ber: "Men nu, HERRE, vår Gud, fräls oss ur hans hand, så att alla jordens riken må veta att du är HERREN Gud, ja, du allena." 6. Guds svar genom Jesaja 2 Kungaboken 19:20 / Jesaja 37:21–22 – Jesaja sänder bud till Hiskia: ”Det du har bett till mig mot Sanherib, kungen av Assyrien, har jag hört.” 2 Kungaboken 19:21–28 / Jesaja 37:22–29 – Herren tillrättavisar Sanheribs stolthet: ”Vem har du hånat och hädat? ... ja, mot Israels Helige.” Gud noterar att Assyriens segrar endast tilläts genom hans gudomliga försyn (”Har du inte hört för länge sedan hur jag har gjort det?”). På grund av Sanheribs raseri förklarar Gud: ”Jag skall sätta min krok i din näsa och mitt betsel i dina läppar och föra dig tillbaka den väg du kom.”

Herrens mäktige ängel beskyddar Jerusalem

2 Kungaboken 19:29–31 / Jesaja 37:30–32 – Gud ger Juda ett tecken på överlevnad och tillväxt: återstoden av Juda hus skall återigen slå rot nedåt och bära frukt uppåt. 2 Kungaboken 19:32–34 / Jesaja 37:33–35 – Gud lovar angående Assyriens kung: "Han skall inte komma in i denna stad och inte skjuta någon pil dit, inte dra fram mot den med sköld och inte kasta någon vall mot den... Ty jag skall försvara denna stad och rädda den, för min egen skull och för min tjänare Davids skull." 7. Gudomlig intervention och Sanheribs fall 2 Kungaboken 19:35 / Jesaja 37:36 / 2 Krön. 32:21 – Samma natt går Herrens ängel ut och slår i assyriernas läger 185 000 man . När folket vaknar tidigt på morgonen, "se, de var alla döda kroppar." 2 Kungaboken 19:36 / Jesaja 37:37 – Sanherib ger sig av, återvänder till Nineve och bosätter sig där. 2 Kungaboken 19:37 / Jesaja 37:38 / 2 Krön. 32:21 – Medan Sanherib tillber i sin gud Nisroks hus, slår hans söner Adrammelek och Sareser honom med svärd och flyr till Armeniens land. Hans son Esarhaddon blir kung efter honom.

Viktiga lärdomar från berättelsen Skillnaden mellan mänsklig kompromiss och gudomlig befrielse Hiskia försökte inledningsvis köpa Sanherib genom att plundra guld från templet (2 Kungaboken 18:14–16), men Assyrien återvände ändå för fullständig erövring. Att blidka en Guds fiende fungerar sällan; varaktig fred kom först när Hiskia slutade förlita sig på silver och helt vände sig till bön. Praktisk förberedelse kombinerad med andlig tillit Innan belägringen började stoppade Hiskia vattentillförseln, förstärkte murarna och organiserade försvarsverk (2 Krön. 32:2–5). Tro på Gud innebär inte att ignorera praktiskt ansvar, men Hiskia grundade sin yttersta tillit till den Allsmäktige snarare än till sina befästningar. Andlig urskiljning mot hån och bedrägeri Rab-Sake använde psykologiska taktiker – han förvrängde Skriften, spred skräck, ifrågasatte Guds makt och försökte splittra ledarskapet från folket (2 Kungaboken 18:22, 28–35). Hiskias order att "svara honom inte" lär ut visdomen i att vägra argumentera med hädiska glåpord och istället välja att ta frågan direkt till Gud. Att sprida våra problem inför Herren När Hiskia fick Sanheribs skrämmande brev tog han det direkt till templet och "bredde ut det inför Herren" (2 Kungaboken 19:14). Detta ger en modell för bön: att ta påtagliga hot, rädslor och oro direkt in i Guds närvaro och lägga dem fram inför Honom. Guds ära som högsta prioritet i bön Hiskia bad inte bara för sin egen överlevnad; han bad att Gud skulle handla "så att alla jordens riken må veta att du är Herren Gud, ja, du allena" (2 Kungaboken 19:19). Böner som är inriktade på Guds ära ligger nära i linje med hans vilja. Människans stolthet kontra Guds suveränitet Sanherib trodde att hans militära erövringar var resultatet av hans egen makt (2 Kungaboken 19:23– 24). Gud påminde honom om att han bara var ett redskap i Guds övergripande plan (2 Kungaboken

Herrens mäktige ängel beskyddar Jerusalem

19:25–28). Gud står emot de högmodiga, och ingen världslig makt kan segra mot hans suveräna avsikter.