Hermas herdes första bok, som heter Hans visioner VISION 1 1 Han som hade uppfostrat mig sålde en ung flicka i Rom; när jag såg henne många år senare, kom jag ihåg henne och började älska henne som en syster. Det hände sig en tid senare att jag såg henne tvätta sig i floden Tyber; och jag räckte ut min hand till henne och förde henne upp ur floden. 2 Och när jag såg henne tänkte jag för mig själv: Hur lycklig skulle jag inte vara om jag hade en sådan hustru, både vad gäller skönhet och seder. Detta tänkte jag för mig själv; och jag tänkte inte längre på det. Men inte långt efter, medan jag gick och begrundade dessa tankar, började jag ära denna Guds varelse och tänkte för mig själv: hur ädel och vacker hon var. 3 Och när jag hade gått en liten bit, somnade jag. Och anden ryckte mig bort och förde mig genom en plats åt höger, genom vilken ingen kunde ta sig fram. Det var en plats bland klippor, mycket brant och oframkomlig för vatten. 4 När jag hade passerat denna plats kom jag till en slätt, och där föll jag ner på knä och började be till Herren och bekänna mina synder. 5 Medan jag bad öppnades himlen, och jag såg kvinnan som jag hade åtrådt hälsa mig från himlen och säga: ”Hermas, varsågod!” Jag såg på henne och svarade: ”Fru, vad gör du här?” Hon svarade mig: ”Jag är förd hit för att anklaga dig för synd inför Herren.” 6 ”Fru”, sade jag, ”vill du övertyga mig?” ”Nej”, sade hon, ”men hör de ord jag nu skall tala till dig. Gud, som bor i himlen och har skapat allting ur ingenting och mångfaldigat det för sin heliga kyrkas skull, är vred på dig eftersom du har syndat mot mig.” 7 Och jag svarade henne: Fru, om jag har syndat mot dig, säg mig var, eller på vilken plats, eller när jag någonsin har talat ett oanständigt eller oärligt ord till dig?
8 Har jag inte alltid aktat dig som en dam? Har jag inte alltid vördat dig som en syster? Varför tänker du då dessa onda ting mot mig? 9 Då leende hon mot mig och sade: En begärelse efter ondska har uppstått i ditt hjärta. Tycker du inte att det är ont för en rättfärdig man att ha en begärelse i sitt hjärta? 10 Det är sannerligen en synd, och en mycket stor synd, för en sådan person; ty en rättfärdig man tänker på det som är rättfärdigt. Och när han gör det och vandrar uppriktigt, skall Herren i himlen vara välvilligt inställd till honom i allt han gör. 11 Men de som tänker ondt i sina hjärtan, de tar död och fångenskap åt sig; och särskilt de som älskar den nuvarande världen och berömmer sig av sin rikedom och inte ser till de goda ting som skall komma; deras själar vandrar fram och tillbaka och vet inte vart de ska ta vägen. 12 Så är det med dem som är tvetydiga, som inte förtröstar på Herren och föraktar och försummar sitt eget liv. 13 Men be du till Herren, så skall han hela dina synder och hela ditt hus och alla hans heligas synder. 14 Så snart hon hade talat dessa ord stängdes himlen, och jag förblev fullständigt uppslukad av sorg och rädsla; och sade inom mig själv, om detta läggs till mig för synd, hur kan jag då bli frälst? 15 Hur ska jag någonsin kunna be till Herren för mina många och stora synder? Med vilka ord ska jag be honom att vara mig barmhärtig? 16 Medan jag begrundade detta och begrundade det för mig själv, se, en stol stod mitt emot mig av den vitaste ull, blank som snö. 17 Då kom en gammal kvinna i en lysande klädnad med en bok i handen. Hon satt ensam och hälsade mig och sade: ”Hermas, varsågod!” Jag, full av sorg och gråt, svarade: ”Varsågod, fru!” 18 Och hon sade till mig: ”Varför är du ledsen, Hermas, du som brukade vara tålig och blygsam och alltid glad?” Jag svarade och sade till henne: ”Fru, en förnäm kvinna har anklagat mig för en förebråelse, som säger att jag har syndat mot henne.” 19 Hon svarade: ”Låt Guds tjänare göra något sådant. Men det kan hända att hennes begär har uppstått i ditt hjärta. Ty en sådan tanke gör Guds tjänare skyldiga till synd.”
Hermas herdes första bok - Visioner
20 Inte heller bör en sådan avskyvärd tanke finnas hos Guds tjänare, inte heller bör den som är godkänd av Anden åtrå det som är ont, utan särskilt Hermas, som avhåller sig från alla onda begär och är full av all enkelhet och stor oskuld. 21 Likväl är Herren inte så vred på dig för din egen skull, som för ditt hus, som har begått ondska mot Herren och mot sina föräldrar. 22 Och därför att du, av din kärlek till dina söner, inte har varnat ditt hus, utan har låtit dem leva ogudaktigt. Därför är Herren vred på dig, men han skall hela allt ont som har begåtts i ditt hus. Ty genom deras synder och missgärningar är du helt uppslukad av världsliga angelägenheter. 23 Men nu har Guds barmhärtighet förbarmat sig över dig och ditt hus och gett dig stor tröst. Men du, vandra inte vilse, utan var lugn och trösta ditt hus. 24 Liksom arbetaren, som utför sitt arbete, erbjuder det åt vem han vill, så skall du, genom att varje dag undervisa, vad som är rättvist att avskära en stor synd. Upphör därför inte att förmana dina söner, ty Herren vet att de skall omvända sig av hela sitt hjärta, och de skall bli skrivna i livets bok. 25 Och när hon hade sagt detta, tillade hon till mig: Vill du höra mig läsa? Jag svarade henne: Fru, det ska jag. 26 Hör då, sade hon; och hon öppnade boken och läste, härligt, storslaget och underbart, sådana ting som jag inte kunde minnas. Ty det var fruktansvärda ord, sådana som ingen människa kunde uthärda. 27 Emellertid bevarade jag hennes sista ord i mitt minne; ty de var få och till stor nytta för oss. 28 Se den mäktige Herren, som genom sin osynliga makt och med sin utsökta visdom skapade världen och genom sitt härliga råd förskönade sin skapelse och med sin krafts ord befäste himlen och grundade jorden på vattnet; och genom denna mäktiga dygd upprättade sin heliga kyrka, som han har välsignat. 29 Se, han skall ta bort himlarna och bergen, kullarna och haven, och allt skall klargöras för hans utvalda, så att han kan ge dem det löfte som han har lovat, med stor ära och glädje, om det så är att de håller Guds bud, som de har mottagit med stor tro. 30 Och när hon hade avslutat läsningen reste hon sig från stolen; och se, fyra unga män kom och bar stolen österut. 31 Och hon kallade mig till sig, rörde vid mitt bröst och sade till mig: Tyckte du om min läsning? Jag svarade: Fru, dessa sista ting behagar mig, men det som hände före var strängt och hårt. 32 Hon sade till mig: ”Det sista gäller de rättfärdiga, men det första gäller de upprorsmakare och hedningarna.” 33 Och medan hon talade med mig, dök två män upp och tog henne på sina axlar och gick österut, där stolen stod. 34 Och hon gick glatt därifrån, och medan hon gick, sade hon till mig: Hermas, var vid gott mod. VISION 2 1 När jag var på väg till Cuma, ungefär samtidigt som jag reste dit året innan, började jag minnas den syn jag tidigare haft. Och återigen förde anden mig bort och förde mig till samma plats där jag hade varit året innan.
2 Och när jag kom till platsen föll jag ner på knä och började be till Herren och förhärliga hans namn, att han hade ansett mig värdig och uppenbarat för mig mina tidigare synder. 3 Och när jag reste mig från bönen, se, jag såg den gamla kvinnan som jag hade sett förra året gå och läsa i en viss bok framför mig. 4 Och hon sade till mig: ”Kan du berätta detta för Guds utvalda?” Jag svarade henne: ”Fru, jag kan inte komma ihåg så mycket, men ge mig boken, så ska jag skriva ner det.” 5», säger hon,»och se till att du ger mig det tillbaka.» 6 Så snart jag hade fått det, gick jag åt sidan till en viss plats på fältet och skrev ner varje bokstav, ty jag fann inga stavelser. 7 Och så snart jag hade avslutat det som stod skrivet i boken, rycktes boken plötsligt ur min hand, men det var inte genom honom som jag såg. 8 Efter femton dagar, när jag hade fastat och bett Herren av all innerlighet, uppenbarades kunskapen om skriften för mig. Och skriften var så här: 9 Dina avkommor, Hermas, har syndat mot Herren och har förrått sina föräldrar genom sin stora ondska. De har kallats sina föräldrars förrädare och har fortsatt i sitt förräderi. 10 Och nu har de lagt otukt till sina andra synder och sin ondskas orenhet, så att de har fyllt sina missgärningars mått. Men du ska förebrå dina söner med alla dessa ord, och din hustru, som ska vara din syster, och låt henne lära sig att tygla sin tunga, med vilken hon förtalar. 11 Och när hon hör detta, skall hon tygla sig och få barmhärtighet. 12 Och även de skall bli undervisade, när du har tillrättavisat dem med dessa ord, som Herren har befallt att uppenbaras för dig. 13 Då skall deras synder förlåtas, som de hittills har begått, och alla de heligas synder som har syndat ända till denna dag, om de omvänder sig av hela sitt hjärta och avlägsnar alla tvivel från sina hjärtan. 14 Ty Herren har svurit vid sin härlighet angående sina utvalda, sedan han just i denna tid bestämt att om någon syndar redan nu, så skall han inte bli frälst. 15 Ty de rättfärdigas omvändelse har sitt slut; omvändelsens dagar äro fullbordade för alla de heliga; men för hedningarna råder omvändelse ända till den yttersta dagen. 16 Säg därför till församlingens överordnade att de ska leva rättfärdigt, så att de kan ta emot löftet med stor härlighet. 17 Stå därför fasta, ni som gör rättfärdighet, och fortsätt att göra det, så att er bortgång må ske med de heliga änglarna. 18 Saliga är ni, alla som skall uthärda den stora prövning som ligger framför er, och alla som inte förnekar sitt liv. 19 Ty Herren har svurit vid sin Son att den som förnekar sin Son och honom av fruktan för sitt liv, han skall också förneka honom i den kommande världen. 20 Men dem som aldrig förnekar honom, dem skall han i sin överväldigande stora barmhärtighet försonas med. 21 Men du, Hermas, kom inte ihåg det onda som dina söner har gjort, och försumma inte din syster, utan se till att de bättrar sig från sina tidigare synder. 22 Ty de skall bli undervisade av denna lära, om du inte är medveten om vad de har gjort ogudaktigt.
Hermas herdes första bok - Visioner
23 Ty att minnas det onda leder till död, men att glömma det leder till evigt liv. 24 Men ni, eremiter! har lidit många världsliga bekymmer för ert hus synder, eftersom ni har försummat dem, som saker som inte tillhörde er; och ni är helt upptagna med era stora sysslor. 25 Ändå skall du bli frälst för att du inte har avvikit från den levande Guden, och din enkelhet och enda återhållsamhet skall bevara dig, om du fortsätter i dem. 26 Ja, de skall frälsa alla dem som gör sådana ting och vandrar i oskuld och enkelhet. 27 De som är av detta slag skall segra över all ogudaktighet och fortsätta in i evigt liv. 28 Lyckliga är alla de som gör det som är rättfärdigt, de skall inte förgås för evigt. 29 Men du säger väl: Se, en stor prövning är på väg. Om det behagar dig, så förneka honom igen. 30 Herren är nära dem som omvänder sig till honom, såsom det står skrivet i Heldams och Modals bok, de som profeterade för Israels folk i öknen. 31 Dessutom, bröder, uppenbarades det för mig, medan jag sov, av en mycket stilig ung man, som sade till mig: Vad anser du om den gamla kvinnan som du fick boken av? Vem är hon? Jag svarade, en Sibyl. 32 ”Du misstar dig”, sade han, ”Det är hon inte.” Jag svarade: ”Vem är hon då, herre?” Han svarade mig: ”Det är Guds församling.” 33 Och jag sade till honom: Varför ser hon då gammal ut? Hon är därför, sade han, en gammal kvinna, eftersom hon var den första av all skapelse, och världen skapades för henne. 34 Efter detta såg jag en syn hemma i mitt eget hus, och den gamla kvinnan som jag hade sett förut kom till mig och frågade mig om jag redan hade lämnat hennes bok till församlingens äldste? Och jag svarade att jag inte hade gjort det än. 35 Hon svarade: ”Det är du väl, ty jag har ytterligare några ord att säga dig. Men när jag har avslutat alla orden, skall de utvalda förstå dem tydligt.” 36 Och du skall skriva två böcker och skicka en till Klemens och en till Grapte. Ty Klemens skall skicka dem till de främmande städerna, eftersom det är honom tillåtet att göra så; men Grapte skall tillrättavisa änkorna och de föräldralösa. 37 Men du skall läsa i denna stad med församlingens äldste. VISION 3 1 Den syn jag såg, bröder, var denna. 2 När jag ofta hade fastat och bett till Herren att han skulle uppenbara för mig den uppenbarelse som han hade lovat genom den gamla kvinnan att visa mig, samma natt uppenbarade hon sig för mig och sade till mig: 3 Eftersom du så plågar dig själv och är så ivrig att veta allt, kom ut i fältet, vart du vill, och vid sjätte timmen skall jag visa mig för dig och visa dig vad du måste se. 4 Jag frågade henne: ”Fru, till vilken del av fältet?” Hon svarade: ”Var du än vill, välj bara en bra och avskild plats.” Och innan jag började tala och berätta för henne om platsen, sade hon till mig: ”Jag kommer dit du vill.”
5 Så, bröder, var jag ute på fältet och iakttog tiderna och kom till den plats där jag hade bestämt att hon skulle komma. 6 Och jag såg en bänk stå; det var en linnekudde, och över den utbredd ett täcke av fint linne. 7 När jag såg att allt var ordnat på detta sätt, och att det inte fanns någon på plats, började jag bli förvånad, och håret reste sig, och en sorts fasa grep tag i mig, ty jag var ensam. 8 Men när jag kom till mig själv och erinrade mig Gads härlighet och fattade mod, föll jag ner på knä och började återigen bekänna mina synder som förut. 9 Och medan jag gjorde detta kom den gamla kvinnan dit med de sex unga män som jag hade sett förut, och stod bakom mig medan jag bad, och hörde mig be och bekänna mina synder för Herren. 10 Och hon rörde vid mig och sade: Sluta nu med att be endast för dina synder; be också om rättfärdighet, så att du kan få del av henne i ditt hus. 11 Och hon lyfte upp mig från platsen och tog mig vid handen och förde mig till stolen och sade till de unga männen: Gå och bygg. 12 Så snart de hade gått och vi var ensamma, sade hon till mig: Sitt här. Jag svarade henne: Fru, låt de äldre sitta först. Hon svarade: Sitt ner som jag ber er. 13 Och när jag ville sitta på höger sida, tillät hon mig inte, utan vinkade med handen åt mig att jag skulle sitta på vänster. 14 Medan jag nu funderade och var full av sorg över att hon inte ville låta mig sitta på högra sidan, sade hon till mig: Hermes, varför är du bedrövad? 15 Platsen som är på höger sida tillhör dem som redan har nått Gud och har lidit för hans namns skull. Men mycket återstår ännu för dig innan du, Banat, sitter med dem. 16 Men fortsätt som du gör i din uppriktighet, så skall du sitta med dem, liksom alla andra som utför sina gärningar, och du skall bära vad de har burit. 17 Jag sade till henne: Fru, jag skulle vilja veta vad det är som de har lidit? Hör då, sade hon: vilda djur, gisslingar, fängelser och kors för hans namns skull. 18 Därför tillhör den heliga högra handen dem, och alla andra, så många som skall lida för Guds namns skull, men den vänstra tillhör de andra. 19 Men gåvorna och löftena tillhör båda, dem som sitter på höger sida och dem som sitter på vänster sida; bara att de som sitter på höger sida har en viss härlighet framför de andra. 20 Men du åstundar att sitta på högra sidan med dem, och dock är dina brister många. Men du skall bli renad från dina brister, liksom också alla som inte tvivlar skall bli renade från alla de synder som de har begått ända till denna dag. 21 Och när hon hade sagt detta ville hon gå. 22 Därför föll jag ner inför hennes fötter och började be henne, för Herrens skull, att hon skulle visa mig den syn som hon hade utlovat. 23 Sedan tog hon mig återigen i handen och lyfte upp mig och lät mig sitta på stolen till vänster; och hon höll upp en glänsande trollstav och sade till mig: ”Ser du det där stora?” Jag svarade: ”Fru, jag ser ingenting.” 24 Hon svarade: ”Ser du inte mitt emot dig ett stort torn, byggt på vattnet av blanka, fyrkantiga stenar?”
Hermas herdes första bok - Visioner
25 Ty tornet byggdes på en torg av dessa sex unga män som följde med henne. 26 Men många tusen andra män hämtade stenar; några drog upp dem ur djupet, andra bar dem från marken och gav dem till de sex unga männen. Och de tog dem och byggde. 27 De stenar som hade dragits upp ur djupet lades alla i byggnaden, ty de var polerade, och deras fyrkanter mötte varandra exakt, och den ena var sammanfogad på ett sådant sätt att det inte fanns något utrymme att se där de sammanfogades, så att hela tornet tycktes vara byggt som av en enda sten. 28 Men vad gäller de andra stenarna som togs bort från marken, så förkastade de några av dem, andra passade de in i byggnaden. 29 De som förkastades, så högg de ut några och kastade dem på avstånd från tornet; men många andra av dem låg runt tornet, vilka de inte använde vid byggandet. 30 Ty en del av dessa var grova, andra hade klyftor i sig, andra var vita och runda, olämpliga för att bygga ett torn. 31 Men jag såg de andra stenarna kastas långt bort från tornet och falla ner på vägen, men ändå inte fortsätta på vägen, utan vältras bort från vägen till en ödemark. 32 Andra såg jag falla i elden och brinna; andra föll nära vattnet, men kunde inte rulla sig ner i det, trots att de var mycket ivriga att falla i vattnet. 33 Och när hon hade visat mig detta, ville hon gå. Men jag sade till henne: Fru, vad gagnar det mig att se detta och inte förstå vad det betyder? 34 Hon svarade och sade till mig: Du är mycket listig, eftersom du är angelägen om att veta de saker som rör tornet. Ja, sade jag, fru, för att jag må förkunna dem för bröderna, och de må glädjas, och när de hör dessa saker må de förhärliga Gud med stor härlighet. 35 Då sade hon: ”Många skall höra dem, och när de har hört dem skall somliga glädjas, medan andra gråta. Men även dessa skall glädjas om de omvänder sig.” 36 Hör därför vad jag ska säga om liknelsen om tornet, och var efter detta inte längre påträngande hos mig om uppenbarelsen. 37 Ty dessa uppenbarelser har ett slut, eftersom de har gått i uppfyllelse. Men du upphör inte att begära uppenbarelser, ty du är mycket angelägen. 38 Vad gäller tornet som du ser byggt, så är det jag, nämligen kyrkan, som har uppenbarat sig för dig både nu och tidigare. Fråga därför vad du vill angående tornet, och jag skall uppenbara det för dig, så att du kan glädjas med de heliga. 39 Jag sade till henne: Fru, eftersom du har ansett mig en gång värdig att ta emot uppenbarelsen av dig om allt detta, så förkunna det för mig. 40 Hon svarade mig: ”Allt som bör uppenbaras för dig, det skall uppenbaras. Var bara Herren och tvivla inte på vad du än ser.” 41 Jag frågade henne: ”Fru, varför är tornet byggt över vattnet?” Hon svarade: ”Jag sade dig förut att du var mycket klok i att noggrant undersöka byggnaden, därför skall du finna sanningen.” 42 Hör därför varför tornet är byggt på vattnet: ty ditt liv är och skall räddas av vattnet. Ty det är grundat genom det allsmäktiga och ärofulla namnets ord och bärs uppe av Guds osynliga kraft och kraft.
43 Och jag svarade henne och sade: ”Det här är mycket beundransvärt, men, fru, vilka är de sex unga männen som bygger?” 44 De är, sade hon, Guds änglar, som först utsågs, och åt vilka Herren har överlämnat alla sina skapelser, för att forma och bygga upp dem och att härska över dem. Ty genom dessa skall tornets byggande fullbordas. 45 Och vilka är de andra som bär stenar till dem? 46 De är också Herrens heliga änglar, men de andra är förträffligare än dessa. När hela tornets byggande är färdigt, skall de alla hålla festmåltid tillsammans vid tornet och prisa Gud, eftersom tornets konstruktion är färdig. 47 Jag frågade henne och sade: Jag skulle vilja veta stenarnas skick och vad de betyder. 48 Hon svarade och sade till mig: Är du bättre än alla andra, eftersom detta skulle uppenbaras för dig? Ty andra är både före dig och bättre än du, för vilka dessa syner skulle uppenbaras. 49 Likväl, för att Guds namn må förhärligas, har det uppenbarats och skall uppenbaras för dig, för deras skull som tvivlar och i sina hjärtan funderar över om dessa saker är så eller inte. 50 Säg dem att allt detta är sant, och att det inte finns något i det som inte är sant; utan att allt är fast och sant etablerat. 51 Hör nu då angående stenarna som finns i byggnaden. 52 De fyrkantiga och vita stenarna som exakt överensstämmer i sina fogar är apostlarna, biskoparna, lärarna och prästerna, som genom Guds barmhärtighet har kommit in och styrt, undervisat och betjänat Guds utvalda heligt och blygsamt, både de som har insomnat och de som fortfarande lever; och som alltid har överenskommit med dem och haft frid inom sig och har lyssnat till varandra. 53 Därför möts deras leder exakt ihop i tornets byggande. 54 De som dras upp ur djupet och placeras i byggnaden, och vars fogar överensstämmer med de andra stenarna som redan är byggda, det är de som redan har somnat in och har lidit för Herrens namns skull. 55 Och vilka andra stenar, fru, som tas upp ur jorden? Jag skulle vilja veta vad de är. 56 Hon svarade: ”De som ligger på marken och inte är polerade, det är de som Gud har godkänt, eftersom de har vandrat i Herrens lag och hållit sina vägar i hans bud.” 57 De som förs fram och placeras i tornets byggande är de unga i tron och de trogna. Och dessa förmanas av änglarna att göra gott eftersom orättfärdighet inte finns hos dem. 58 Men vilka är de som de förkastade och lade vid sidan av tornet? 59 Det är sådana som har syndat och är villiga att omvända sig; av vilken anledning de inte är kastade långt från tornet, eftersom de kommer att vara användbara för byggnaden, om de omvänder sig. 60 De som ännu inte har omvänt sig, om de omvänder sig, skall bli starka i tron; det vill säga, om de omvänder sig nu, medan tornet byggs. Ty om byggnaden fullbordas kommer det inte att finnas någon plats för dem att placeras, utan de kommer att förkastas; ty endast den som nu ska vara ute i tornet har detta privilegium. 61 Men vill du veta vilka de är som har blivit uthuggna och bortkastade från tornet? Fru, sade jag, jag önskar det. 62 De är ogudaktighetens barn, som endast trodde på hyckleri, men inte avvek från sina onda vägar; av denna
Hermas herdes första bok - Visioner
anledning skall de inte bli frälsta, eftersom de inte är till någon nytta i byggnaden på grund av sina synder. 63 Därför är de utstötta och förkastade på avstånd, på grund av Herrens vrede, och eftersom de har retat honom till vrede mot dem. 64 Vad gäller det stora antalet andra stenar som du har sett placerade runt tornet, men inte insatta i byggnaderna, så är de som är robusta de som har känt sanningen, men inte har förblivit i den, inte heller förenats med de heliga, och därför är onyttiga. 65 De som har klyftor i sig, är de som upprätthåller splittring i sina hjärtan mot varandra och inte lever i fred; de som är vänskapliga när de är närvarande med sina bröder, men så snart de har skilts från varandra, fortsätter deras ondska i deras hjärtan: det är dessa klyftor som syns i dessa stenar. 66 De som är lemlästade och kortväxta är de som verkligen har trott, men ändå i stor utsträckning är fulla av ondska: av denna anledning är de lemlästade och inte hela. 67 Men vad är de vita och runda stenarna, fru, och vilka är inte lämpliga för att bygga tornet? 68 Hon svarade mig: Hur länge skall du förbli dåraktig och oförstående, fråga om allting men inte förstå något? 69 Det är sådana som har tro, men som ändå har den nuvarande världens rikedomar. När därför problem uppstår för sin rikedoms och handel, förnekar de Herren. 70 Jag svarade henne: När skall de då vara till nytta för Herren? När deras rikedomar, som de finner behag i, tas bort, då skall de vara till nytta för Herren och bygga upp honom. 71 Ty liksom en rund sten, om den inte huggs bort och kastas av något, inte kan göras fyrkantig, så kan de som är rika i denna värld inte göras nyttiga för Herren, om inte deras rikedomar skärs av. 72 Lär detta av din egen erfarenhet: när du var rik var du onyttig, men nu är du lönsam och duglig för det liv du har åtagit dig; ty även du var en gång en av dessa stenar. 73 Vad gäller de övriga stenarna som du såg kastas långt bort från tornet och springa på vägen och falla ur vägen till ödemarker, det är sådana som verkligen har trott, men genom sitt tvivel har övergivit den sanna vägen och trott att de kunde finna en bättre. Men de vandrar iväg och är olyckliga och går in på ödemarker. 74 De stenar som föll i elden och brändes upp, det är de som för alltid har avvikit från den levande Guden; inte heller faller det dem någonsin in att omvända sig, på grund av den tillgivenhet de hyser för sina begär och ondska som de begår. 75 Och vilka är de andra som föll ner i vattnet och inte kunde rulla ner i vattnet? 76 De är sådana som har hört ordet och varit villiga att bli döpta i Herrens namn, men med tanke på den stora helighet som sanningen kräver har de dragit sig tillbaka och återigen vandrat efter sina onda begär. 77 Sålunda avslutade hon utläggningen av tornet. 78 Men eftersom jag fortfarande var så ivrig frågade jag henne: "Är det tillåtet att ångra alla de stenar som sålunda kastats bort och inte var lämpliga för byggandet av tornet, och skall de få plats i detta torn?" 79 De må omvända sig, sade hon, men de kan inte komma in i detta torn; utan de skall placeras i en mycket lägre rang,
och därefter skall de ha blivit plågade och uppfyllt sina synders dagar. 80 Och av denna anledning skall de avlägsnas, eftersom de har mottagit rättfärdighetens ord. Och sedan skall de upphävas från sina lidanden, om de har en sann uppfattning i sina hjärtan om vad de har gjort fel. 81 Men om de inte har denna insikt i sina hjärtan, skall de inte bli frälsta på grund av sina hjärtans hårdhet. 82 När jag hade frågat henne om allt detta, sade hon till mig: ”Vill du se något annat?” Och eftersom jag var ivrig att se det, blev jag mycket glad i ansiktet. 83 Hon såg då tillbaka på mig, log lite och sade till mig: ”Ser du sju kvinnor runt omkring tornet? Fru, sade jag, jag ser dem.” 84 Detta torn, svarade hon, bärs uppe av dem, enligt Herrens befallning: hör därför deras effekter. 85 Den första av dem, som håller fast med hennes hand, kallas Tro, genom henne skall de utvalda frälsas. Nästa, som är omgjordad och ser manlig ut, kallas Avhållsamhet: hon är Trons dotter. 86 Den som därför följer henne skall vara lycklig i hela sitt liv, eftersom han avstår från alla onda gärningar, i tron att om han avhåller sig från all begärelse, skall han bli arvtagare till evigt liv. Och vad, fru, sa jag, är de andra fem? 87 De är, svarade hon, varandras döttrar. Den första av dem kallas Enkelhet, den andra Oskuld, den tredje Blygsamhet, sedan Tuktan, och den sista av alla är Kärlek. När du därför har fullbordat deras mors gärningar, skall du kunna göra allt. 88 Fru, sade jag, jag skulle vilja veta vilken särskild dygd var och en av dessa har. 89 Hör då, svarade hon; de har lika dygder, och deras dygder är sammanvävda och följer varandra allt eftersom de föddes. 90 Från tro kommer avhållsamhet; från avhållsamhet, enkelhet; från enkelhet, oskuld; från oskuld, blygsamhet; från blygsamhet, tuktan och kärlek. Därför är dessas gärningar heliga, kyska och rättfärdiga. 91 Den som tjänar dessa och håller fast vid deras gärningar, han skall ha sin boning i tornet bland Guds heliga. 92 Då frågade jag henne om tiderna, om slutet nu var nära; 93 Men hon ropade med hög röst och sade: "O dåre! Ser du inte att tornet ännu är en byggnad? När tornet nu är färdigt och byggt, skall det ta slut, och det skall snart vara fullbordat." 94 Men ställ mig inga fler frågor. Det som sagts må vara tillräckligt för dig och alla de heliga för att vederkvicka era andar. Ty detta har inte uppenbarats bara för dig, utan för att du skall uppenbara det för alla. 95 Ty därför, o Hermes, måste du efter tre dagar förstå dessa ord som jag börjar tala till dig, så att du kan tala dem inför de heligas öron; så att när de har hört och gjort efter dem, de må bli renade från sina missgärningar, och du med dem. 96 Hör mig därför, o mina söner, jag har uppfostrat er i stor enkelhet, oskuld och blygsamhet för Guds kärlek, som har fallit ner över er i rättfärdighet, så att ni skall bli helgade och rättfärdigade från all synd och ondska; men ni skall inte upphöra med era onda gärningar. 97 Lyssna därför nu till mig och håll fred med varandra och besök varandra och ta emot varandra och njut inte enbart av Guds skapelser.
Hermas herdes första bok - Visioner
98 Ge fritt till dem som är i nöd. Ty somliga ådrar sig en sjukdom i sitt kött genom att äta för fritt och skadar sina kroppar; medan andras kött, som inte har mat, vissnar bort, eftersom de saknar tillräcklig näring, och kropparna förtärs. 99 Därför är denna omedgörlighet skadlig för er som har, och inte delar med er till dem som behöver. Förbered er på den dom som snart kommer över er. 100 Ni som är de mest framstående, sök upp de hungriga medan tornet ännu är ofullbordat. Ty när tornet är färdigt skall ni vara villiga att göra gott och inte finna någon plats i det. 101 Se därför till, ni som berömmer er av er rikedom, så att de som lider nöd inte suckar och att deras suckar når upp till Gud, och ni blir utestängda med era ägodelar utanför tornets port. 102 Se, jag varnar er nu som är satta över kyrkan och älskar de högsta platserna: var inte lika dem som gör olycka. 103 Och de bär sannerligen omkring sig sitt gift i lådor, men ni håller ert gift och er smitta i era hjärtan och vill inte rena dem och blanda ert förnuft med ett rent hjärta, så att ni kan finna barmhärtighet hos den Store Konungen. 104 Se till, mina barn, att era splittringar inte berövar er livet. Hur skall ni undervisa Guds utvalda, när ni själva behöver korrigering? Förmana därför varandra och håll frid med varandra, så att jag, som står inför er fader, kan avlägga räkenskap för er inför Herren. 105 Och när hon hade slutat tala med mig, kom de sex unga männen som byggde och bar henne till tornet; och fyra andra intog stolen där hon satt, och de gick också tillbaka till tornet. Jag såg inte deras ansikten, ty deras ryggar var vända mot mig. 106 När hon gick därifrån bad jag henne att uppenbara för mig vad som rörde de tre skepnader i vilka hon hade uppenbarat sig för mig. 107 Men hon svarade mig och sade: Om dessa ting måste du fråga någon annan, för att de må uppenbaras för dig. 108 Nu, bröder, i den första synen förra året visade hon sig för mig mycket gammal och sittande i en stol. 109 I en annan syn hade hon visserligen ett ungdomligt ansikte, men hennes hud och hår var gammalt; men hon talade med mig stående och var gladare än första gången. 110 I den tredje synen var hon i alla avseenden mycket yngre och vacker att se på; hon hade bara håret som en åldrad person; ändå såg hon glad ut och satt på en stol. 111 Jag var därför mycket bedrövad över detta, tills jag kunde förstå synen. 112 Därför såg jag samma gamla kvinna i en syn om natten säga till mig: All bön kräver ödmjukhet. Fasta därför, och du skall lära av Herren vad du ber om. Jag fastade därför en dag. 113 Samma natt uppenbarade sig en ung man för mig och sade: ”Varför begär du så ofta uppenbarelser i dina böner? Se till att du inte skadar kroppen genom att be om många saker. Låt dessa uppenbarelser räcka för dig.” 114 Kan du se mer anmärkningsvärda uppenbarelser än de som du redan har mottagit? 115 Jag svarade honom: ”Herre, jag ber bara om en sak med anledning av de tre gestalterna av den gamla kvinnan som visade sig för mig, för att Uppenbarelsen må bli fullständig.”
116 Han svarade mig: ”Du är inte utan förstånd, men dina tvivel gör dig det, eftersom du inte har ditt hjärta med Herren.” 117 Jag svarade och sade: Men vi skall lära oss dessa saker noggrannare av dig. 118 Hör då, säger han, angående de siffror som ni frågar om. 119 Och först, i den första synen uppenbarade hon sig för dig i skepnad av en gammal kvinna sittande i en stol, eftersom din gamla ande var förfallen och utan styrka på grund av dina svagheter och ditt hjärtas tvivel. 120 Ty liksom de gamla inte har något hopp om att förnya sig, inte heller förväntar sig något annat än att lämna, så gav du, försvagad av dina världsliga angelägenheter, dig hän åt lättja och kastade inte bort din omsorg från dig själv på Herren. Och dina sinnen förvirrades, och du åldras i din sorg. 121 Men, herre, jag skulle vilja veta varför hon satt på en stol? 122 Han svarade: ”Ty var och en som är svag sitter på en stol på grund av sin skröplighet, för att hans svaghet skall kunna upprätthållas.” Se därför bilden av den första synen. 123 I den andra synen såg du henne stå där, och hon hade ett ungdomligt ansikte och var gladare än hon tidigare hade gjort, men hennes kropp och hår var urgamla. Hör också denna liknelse, sade han. 124 När någon blir gammal, misströstar han om sig själv på grund av sin skröplighet och fattigdom, och förväntar sig ingenting annat än den sista dagen i sitt liv. 125 Men plötsligt lämnas ett arv åt honom, och han hör det och reser sig upp; och när han blir glad, tar han på sig nya krafter. Och han sitter inte längre ner, utan står upp och befrias från sin tidigare sorg; och sitter inte, utan uppför sig manligt. 126 Så du, efter att ha hört den uppenbarelse som Gud uppenbarade för dig, eftersom Gud hade medlidande med dig och förnyat din ande, lade då av dig dina svagheter, och du fick styrka, och du blev stark i tron; och Gud, som såg din styrka, glädde sig. 127 Därför visade han er tornets byggande, och han skall visa er andra ting, om ni har fred med varandra av hela ert hjärta. 128 Men i den tredje synen såg du henne ännu yngre, vacker och glad, och med ett fridfullt ansikte. 129 Ty liksom om han får ett sorgligt budskap, glömmer han genast sin sorg och tänker inte på något annat än det goda budskapet han har hört. I övrigt blir han tröstad, och hans ande förnyas genom den glädje han har fått. Så har även ni fått ny energi i anden genom att se allt detta goda. 130 Och att du såg henne sitta på en bänk, det betecknar en stark ställning; eftersom en bänk har fyra fötter och står stadigt. Och även världen själv hålls uppe av de fyra elementen. 131 De som omvänder sig fullkomligt skall vara unga, och de som omvänder sig från sina synder av hela sitt hjärta skall bli befästa. 132 Och nu när ni har fått Uppenbarelsen fullständigt, be inte mer om att få något ytterligare uppenbarat för er. 133 Men om något skall uppenbaras, skall det uppenbaras för er.
Hermas herdes första bok - Visioner
VISION 4 1 Jag såg, bröder, tjugo dagar efter den förra synen en syn, en bild av den nöd som är nära förestående. Jag vandrade på vägen. 2 Från den allmänna vägen till den plats dit jag gick är det ungefär tio stadier; det är en väg som är mycket sällan befarad. 3 Och medan jag vandrade ensam bad jag Herren att han skulle bekräfta de uppenbarelser som han hade visat mig genom sin heliga kyrka: 4 Och han ville skänka omvändelse åt alla sina tjänare som hade blivit syndade, så att hans stora och ärofulla namn skulle förhärligas, och eftersom han ansåg mig värdig att få visa sina under, och så att jag skulle ära honom och tacka honom. 5 Och se, liksom en röst svarade mig: ”Tvivla inte, Hermas.” Därför började jag tänka och säga inom mig själv: ”Varför skulle jag tvivla, eftersom jag är så beskyddad av Herren och har sett sådana härliga ting?” 6 Jag hade bara gått lite längre, bröder, när jag såg ett stoft stiga upp mot himlen. Jag började fråga mig själv: Kommer det en hjord boskap som väcker sådant stoft? 7 Det var ungefär en furlong från mig. Och se, jag såg dammet stiga mer och mer, så att jag började misstänka att det fanns något märkligt i det. 8 Och solen sken litet. Och se, jag såg ett stort odjur, likt en val, och ur dess gap kom det ut gräshoppor av eld. Odjuret var vida trettio fot högt, och det hade ett huvud likt ett stort lerkärl. 9 Jag började gråta och be till Herren att han skulle befria mig därifrån. Då påminde jag mig om det ord jag hade hört: Tvivla inte, Hermas. 10 Därför, bröder, ilade jag mig en gudomlig tro och kom ihåg vem det var som hade lärt mig stora ting och överlämnade mig kroppsligen åt odjuret. 11 Nu kom odjuret fram på ett sådant sätt, som om det genast kunde ha slukat en stad. 12 Jag kom fram till det, och odjuret sträckte ut hela sin massa mot marken och sträckte inte ut något annat än sin tunga och rörde sig inte en enda gång förrän jag hade passerat det helt. 13 Odjuret hade fyra färger på sitt huvud; först svart, sedan en röd och blodig färg, sedan en gyllene och sedan en vit. 14 Sedan jag hade gått förbi den och kommit framåt ungefär trettio fot, se, då mötte mig en jungfru, välklädd som om hon just hade kommit ut ur sin brudkammare, helt klädd i vitt, med vita skor på sig, en slöja för ansiktet och täckt med glänsande hår. 15 Nu visste jag av mina tidigare syner att det var kyrkan, och blev därpå desto gladare. Hon hälsade mig och sade: ”Hallå du, o man!” Jag besvarade hälsningen och sade: ”Fru, hallå du!” 16 Hon svarade mig och sade: ”Mötte du ingenting, o man?” Jag svarade: ”Fru, jag mötte ett sådant odjur som tycktes kunna uppsluka ett helt folk, men genom Guds kraft och hans enda barmhärtighet undkom jag det.” 17 Du undkom det väl, sade hon, eftersom du lade all din omsorg på Gud och öppnade ditt hjärta för honom, i tron att du inte kunde vara trygg genom någon annan än hans stora och ärofulla namn.
18 Därför sände Herren sin ängel, som är över odjuret, vars namn är Hegrin, och stängde dess mun, så att det inte skulle uppsluka dig. Du har undkommit en stor prövning genom din tro, och eftersom du inte tvivlade på ett sådant fruktansvärt odjur. 19 Gå därför och berätta för Guds utvalda om de stora gärningar som han har gjort för dig. Och du skall säga till dem att detta odjur är bilden av den prövning som snart skall komma. 20 Om ni därför har förberett er, kan ni undkomma det, om era hjärtan är rena och fläckfria, och om ni tjänar Gud alla era återstående dagar utan klagan. 21 Kasta alla era bekymmer på Herren, så skall han leda dem. Tro på Gud, ni tvivlande, ty han kan göra allt; han kan både avvända sin vrede från er och sända er hjälp och trygghet. 22 Ve de tvivlande, dem som hör dessa ord och föraktar dem! Det hade varit bättre för dem att de aldrig hade fötts. 23 Då frågade jag henne om de fyra färgerna som odjuret hade på sitt huvud. Men hon svarade mig och sade: Återigen är du nyfiken eftersom du frågar om dessa saker. Men jag sade till henne: Fru, visa mig vad de är. 24 Hör, sade hon; det svarta du såg betecknar den värld i vilken du bor. Den eldiga och blodiga färgen betecknar att denna tidsålder måste förgöras av eld och blod. 25 Den gyllene delen är ni som har undkommit den. Ty liksom guld prövas i eld och blir nyttigt, så prövas också ni som bor bland denna världens människor. 26 De som därför håller ut intill slutet och prövas av dem skall renas. Och liksom guld genom denna prövning renas och förlorar sitt slagg, så skall också ni kasta bort all sorg och all oro och göras rena för byggandet av tornet. 27 Men den vita färgen betecknar den kommande världens tid, i vilken Guds utvalda skall bo, ty Guds utvalda skall vara rena och fläckfria in i evigt liv. 28 Upphör därför inte att tala detta inför de heligas öron. Här har ni bilden av den stora vedermöda som snart skall komma, vilken, om ni vill, inte skall betyda något för er. Kom därför ihåg vad jag har sagt er. 29 När hon hade talat så gick hon därifrån, men jag såg inte vart hon gick. Men plötsligt hörde jag ett ljud, och jag vände mig om, rädd, ty jag trodde att odjuret kom emot mig.