Romare KAPITEL 1 1 Paulus, en Jesu Kristi tjänare, kallad att vara apostel, avskild till Guds evangelium, 2 (som han förut hade lovat genom sina profeter i de heliga skrifterna,) 3 Angående hans Son, Jesus Kristus, vår Herre, som blev till av Davids säd efter köttet; 4 Och förklarats vara Guds Son med kraft, enligt helighetens ande, genom uppståndelsen från de döda: 5 Genom vilken vi har tagit emot nåd och apostlaskap, för lydnad mot tron bland alla folk, för hans namn: 6 Bland vilka är ni också kallade av Jesus Kristus: 7 Till alla som är i Rom, Guds älskade, kallade att vara heliga: Nåd med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. 8 Först tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, att er tro är omtalad i hela världen. 9 Ty Gud är mitt vittne, som jag tjänar med min ande i hans Sons evangelium, att jag utan uppehåll alltid nämner dig i mina böner; 10 Jag ber om, om jag på något sätt nu i längden skulle kunna få en framgångsrik resa genom Guds vilja att komma till er. 11 Ty jag längtar efter att få träffa er, så att jag kan ge er någon andlig gåva, så att ni kan bli befästa; 12 Det vill säga för att jag tillsammans med er må bli tröstade genom den gemensamma tron både av er och mig. 13 Nu vill jag inte att ni ska veta, bröder, att jag ofta hade för avsikt att komma till er (men hittills har låtit mig göra det) för att jag också skulle få frukt bland er, liksom bland andra hedningar. 14 Jag är skyldig både till grekerna och till barbarerna; både för de vise och för de okloka. 15 Så mycket som i mig är, så är jag redo att predika evangeliet även för er som är i Rom. 16 Ty jag skäms inte för Kristi evangelium, ty det är Guds kraft till frälsning för var och en som tror. till juden först och även till greken. 17 Ty däri uppenbaras Guds rättfärdighet från tro till tro: som det är skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro. 18 Ty Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor, som hålla sanningen i orättfärdighet; 19 Därför att det som kan kännas av Gud är uppenbart i dem; ty Gud har visat dem det. 20 Ty hans osynliga ting från världens skapelse syns tydligt och förstås av det som är skapat, ja, hans eviga kraft och gudom. så att de är utan ursäkt: 21 Därför att de, när de kände Gud, inte förhärligade honom som Gud och inte heller var tacksamma; men blev fåfäng i deras inbillningar, och deras oförståndiga hjärta förmörkades. 22 Genom att bekänna sig vara visa blev de dårar, 23 Och förvandlade den oförgängliga Gudens härlighet till en avbild som liknade en förgänglig människa och med fåglar och fyrfotade djur och krypdjur.
24Därför har Gud också överlämnat dem till orenhet genom deras egna hjärtans begär, för att vanära sina kroppar sinsemellan. 25 som förvandlade Guds sanning till lögn och dyrkade och tjänade varelsen mer än Skaparen, som är välsignad för evigt. Amen. 26 Därför övergav Gud dem till avskyvärda tillgivenheter, ty till och med deras kvinnor ändrade det naturliga bruket till det som är emot naturen. 27 Och likaså brände även männen, som lämnade kvinnans naturliga bruk, i sin lust mot varandra; män med män som arbetar med det som är olämpligt och som i sig själva får den belöning för sitt misstag som var rimlig. 28 Och även om de inte tyckte om att behålla Gud i sin kunskap, överlämnade Gud dem till ett förkastligt sinne, att göra det som inte är lämpligt; 29 Uppfylld av all orättfärdighet, otukt, ondska, girighet, illvilja; full av avund, mord, debatt, bedrägeri, elakhet; viskare, 30 Baktalare, hatare av Gud, otrevliga, stolta, skrytare, uppfinnare av onda ting, olydiga mot föräldrar, 31 Utan förstånd, förbundsbrytare, utan naturlig tillgivenhet, oförsonlig, obarmhärtig: 32 De som känner till Guds dom, att de som begå sådant är värda döden, de gör inte bara detsamma, utan har behag i dem som gör det. KAPITEL 2 1 Därför är du oförlåtlig, o människa, vem du än är som dömer; ty varvid du dömer en annan, fördömer du dig själv; ty du som dömer gör samma sak. 2 Men vi är säkra på att Guds dom är i sanning över dem som begå sådant. 3 Och tänker du så, o människa, som dömer dem som gör sådant och gör detsamma, att du slipper undan Guds dom? 4 Eller föraktar du rikedomen av hans godhet och tålamod och långmodighet; vet du inte att Guds godhet leder dig till omvändelse? 5 Men efter din hårdhet och ditt obotfärdiga hjärta ska du samla vrede för dig själv mot vredens dag och uppenbarelsen av Guds rättfärdiga dom; 6 som skall betala var och en efter hans gärningar: 7 Till dem som genom tålmodig fortsättning i välgörande söker ära och ära och odödlighet, evigt liv: 8 Men mot dem som är tvistiga och inte lyder sanningen, utan lyder orättfärdighet, harm och vrede, 9 Vedermöda och ångest över varje människas själ som gör ont, först över juden och även hedningen; 10 Men ära, ära och frid åt var och en som gör gott, för juden först och även för hedningen. 11 Ty det finns ingen respekt för människor hos Gud. 12 Ty alla som har syndat utan lag skola också förgås utan lag, och alla som syndat i lagen skola dömas enligt lagen. 13 (Ty inte lagens åhörare är rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall bli rättfärdiga. 14 Ty när hedningarna, som inte har lagen, av naturen gör det som finns i lagen, är dessa, som saknar lagen, en lag för sig själva. 15 som visar lagens verk skriven i deras hjärtan, och deras samvete vittnar, och deras tankar är elaka medan de anklagar eller ursäktar varandra.)