Ignatiusbrevet Polykarpus
till
KAPITEL 1 1 Ignatius, som också kallas Theophorus, till Polycarp, biskop av kyrkan som är i Smyrna; deras tillsyningsman, utan snarare sig själv förbisedd av Gud Fadern och Herren Jesus Kristus: all lycka. 2 Efter att ha vetat att ditt sinne gentemot Gud är fäst som på en orubblig klippa; Jag tackar ytterst, att jag har ansetts värdig att se ditt välsignade ansikte, i vilket jag alltid må glädja mig i Gud. 3 Därför ber jag dig genom Guds nåd, som du är klädd i, att gå framåt i din väg och att förmana alla andra att de må bli frälsta. 4 Bevara din plats med all omsorg både av kött och ande: Gör det till din strävan att bevara enheten, än vilken inget är bättre. Håll ut med alla människor, liksom Herren med dig. 5 Stöd alla i kärlek, såsom du också gör. Be utan uppehåll: be om mer förståelse än vad du redan har. Var vaksam, ha din ande alltid vaken. 6 Tala till var och en så som Gud ger dig möjlighet. Bär allas svagheter, som en fullkomlig stridsman; där arbetet är stort, är vinsten desto mer. 7 Om du älskar de goda lärjungarna, vad är det då för tack? Men underordna dig hellre dem som är busiga, i saktmodighet. 8 Varje sår är inte läkt med samma plåster: om sjukdomens angrepp är häftiga, ändra dem med mjuka botemedel: var i allt vis som en orm, men ofarlig som en duva. 9 Därför är du sammansatt av kött och ande; att du kan ändra det som visar sig framför ditt ansikte. 10 Och när det gäller dem som inte ses, be till Gud att han vill uppenbara dem för dig, så att du inte saknar något, men får överflöd av alla gåvor. 11 Tiderna kräver dig, som lotsarna vindarna; och den som kastas i en storm, den tillflyktsort där han skulle vara; så att du kan komma till Gud. 12 Var nykter som Guds stridsman: kronan som föreslås dig är odödlighet och evigt liv; om vilket du också är fullt övertygad. Jag skall vara din borgen i allt och mina band, som du har älskat. 13 Låt inte de som verkar värda beröm, utan undervisa andra läror, störa dig. Stå fast och orörlig, som ett städ när det slås på. 14 Det är en modig kombattant att bli sårad och ändå övervinna. Men i synnerhet är vi skyldiga att uthärda allt för Guds skull, så att han tål oss. 15 Var varje dag bättre än andra: tänk på tiderna; och förvänta dig honom, som är över all tid, evig, osynlig, fastän för vår skull gjorts synlig: opartisk och oframkomlig, men ändå för oss utsatta för lidanden; uthärda alla möjliga sätt för vår frälsning. KAPITEL 2 1 Låt inte änkorna försummas; var efter Gud, deras väktare. 2 Låt ingenting göras utan din vetskap och ditt samtycke; inte heller gör du annat än enligt Guds vilja; som ock du gör, med all ståndaktighet. 3 Må era församlingar bli mer fulla: fråga alla vid namn. 4 Förbise inte männen och tjänarinnorna; låt dem inte heller bli uppblåsta, utan låt dem hellre underkasta sig Guds ära, så att de kan få en bättre frihet från honom. 5 Låt dem inte begära att bli frigivna på offentliga bekostnad, att de inte är slavar under sina egna begär. 6 Fly de onda konsterna; eller snarare, nämn dem inte något. 7 Säg till mina systrar att de älskar Herren; och bli nöjda med sina egna män, både i kött och ande. 8 På samma sätt, uppmana mina bröder i Jesu Kristi namn att älska sina hustrur, liksom Herren kyrkan.
9 Om någon kan förbli i oskuld till Kristi kötts ära, låt honom förbli utan att skryta; men om han skryter, är han ogiltig. Och om han vill bli mer uppmärksammad än biskopen är han korrumperad. 10 Men det blir alla sådana som är gifta, vare sig de är män eller kvinnor, att förenas med biskopens samtycke, så att deras äktenskap kan ske i enlighet med gudsfruktan och inte i lust. 11 Låt allt ske till Guds ära. 12 Lyssna på biskopen, så att Gud också kan lyssna på er. Var min själ trygghet för dem som underkastar sig sin biskop, med sina presbyter och diakoner. Och må min del vara tillsammans med deras i Gud. 13 Arbeta med varandra; kämpa tillsammans, springa tillsammans, lida tillsammans; sova tillsammans och stå upp tillsammans; som förvaltare och bedömare och Guds tjänare. 14 Behaga den som ni krigar under och som ni får er lön av. Låt ingen av er befinna sig som en desertör; men låt ditt dop förbli, som dina armar; din tro, som din hjälm; din välgörenhet, som ditt spjut; ditt tålamod, som hela din rustning. 15 Låt dina gärningar vara din uppgift, så att du kan få en lämplig belöning. Var därför långmodiga mot varandra i saktmodighet, såsom Gud är mot er. 16 Låt mig glädjas åt dig i allt. KAPITEL 3 1 Eftersom församlingen i Antiokia i Syrien, som jag har sagt, är genom era böner; Jag har också blivit mer tröstad och utan omsorg i Gud; om så är fallet genom att lida, kommer jag att nå Gud; för att jag genom era böner må finna en Kristi lärjunge. 2 Det kommer att vara mycket lämpligt, o värdiga Polycarp, att kalla ett utvalt råd och välja någon som ni älskar särskilt och som är tålmodig i arbetet; att han må vara Guds budbärare; och att han, när han går till Syrien, kan förhärliga din oupphörliga kärlek, till Kristi pris. 3 En kristen har inte sin egen kraft, utan måste alltid vara ledig för Guds tjänst. Nu är detta verk både Guds och ers: när ni har fullbordat det. 4 Ty jag förtröstar genom Guds nåd att ni är redo för varje gott verk som är lämpligt för er i Herren. 5 Eftersom jag därför känner till din uppriktiga tillgivenhet för sanningen, har jag förmanat dig genom dessa korta brev. 6 Men eftersom jag inte har kunnat skriva till alla kyrkorna, därför att jag plötsligt måste segla från Troas till Neapolis; ty så är befallningen av dem vars nöje jag är underställd; skriver du till de församlingar som är nära dig, efter att ha blivit undervisade i Guds vilja, så att de också må göra på samma sätt. 7 De som kan sända budbärare; och låt de andra sända sina brev av dem som skall sändas av dig, så att du må förhärligas i all evighet, vilket du är värdig. 8 Jag hälsar alla vid namn, särskilt Epitropus hustru, med hela hennes hus och barn. Jag hälsar Attalus min älskade. 9 Jag hälsar den som anses värdig att sändas av er till Syrien. Må nåd alltid vara med honom och med Polykarpus som sänder honom. 10 Jag önskar er all lycka i vår Gud, Jesus Kristus; i vilka fortsätta, i Guds enhet och skydd. 11 Jag hälsar Alce min älskade. Farväl i Herren.