Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse Då kallade Mose till sig alla Israels äldste och sade till dem: ”Ta fram ett lamm för era familjer och slakta påsklammet. Ni skall ta en knippa isop och doppa det i blodet som är i skålen och smeta blodet i skålen på överliggaren och de två sidoposterna. Ingen av er får gå ut genom sin husdörr förrän i morgon. Ty Herren skall gå igenom för att slå egyptierna. När han ser blodet på överliggaren och de två sidoposterna, skall Herren gå förbi dörren och inte tillåta förhärdaren att komma in i era hus för att slå er.” 2 Mosebok 12:21-23 Och om någon har begått en synd som förtjänar döden, och han ska dödas, och du hänger honom på ett trä, så får hans kropp inte bli kvar på träet över natten, utan du ska begrava honom samma dag, ty den som har blivit hängd är förbannad av Gud, så att ditt land inte blir orent, det som Herren, din Gud, ger dig till arvedel. 5 Mosebok 21:22-23 Ty hundar omsluter mig, ogudaktigas skara omsluter mig, de genomborrar mina händer och fötter. Jag kan räkna alla mina ben, de ser och stirrar på mig. De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min mantel. Psalm 22:16-18 Och efter sextiotvå veckor skall Messias utrotas, men inte för sig själv. Staden och helgedomen skall ödeläggas av en furste som skall komma, och slutet skall bli med en översvämning, och krig skall vara bestämt till slutet. Daniel 9:26 Och över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönernas ande. De skall se upp till mig som de har genomborrat och sörja honom som man sörjer sin ende son och sörja honom bittert som man sörjer sin förstfödde. Sakarja 12:10 Ty jag överlämnade åt er först och främst vad jag själv har tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt skrifterna, och att han blev begraven och att han uppstod på tredje dagen enligt skrifterna, 1 Korinthierbrevet 15:3-4
Profeten Jesaja Jesaja 53 1 Vem trodde på vår predikan, och för vem uppenbarades Herrens arm? 2 Ty han skall växa upp inför honom såsom en späd planta, såsom en rot ur torr mark; han har ingen gestalt och ingen prakt, och när vi ser honom, finns det ingen skönhet, så att vi skulle längta efter honom. 3 Han är föraktad och förkastad av människor, en smärtors man och välbekant med lidande. Vi dolde våra ansikten för honom, föraktad var han, vi aktade honom inte. 4 Sannerligen, våra plågor har han burit, våra smärtor har han burit. Ändå höll vi honom slagen, slagen av Gud och plågad.
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
5 Men han blev sårad för våra överträdelser, han blev krossad för våra missgärningar. Straffet var över honom, vi fick frid, och genom hans sår blev vi helade. 6 Vi har alla gått vilse som får, vi har vänt oss var och en åt sitt håll, och HERREN har låtit allas vår missgärning komma på honom. 7 Han blev förtryckt och plågad, men han öppnade inte sin mun. Liksom ett lamm förs han till slakt, och likt ett får som är stumt inför sina klippare, så öppnar han inte sin mun. 8 Från fängelse och dom blev han tagen, och vem kan berätta om hans släkte? Ty han blev utstött från de levandes land, för mitt folks överträdelse blev han plagad. 9 Och han gav sin grav bland de ogudaktiga, och bland de rika i sin död, ty han hade inte gjort något våld, och inget svek fanns i hans mun. 10 Ändå behagade det HERREN att krossa honom, han har gjort honom lidande. När du frambär hans själ som ett syndoffer, skall han se avkomma och förlänga sina dagar, och HERRENS vilja skall ha framgång genom hans hand. 11 Han skall se sin själs möda och bli mätt. Genom sin kunskap skall min rättfärdige tjänare ge många rättfärdighet, ty han skall bära deras missgärningar. 12 Därför skall jag ge honom en del bland de stora, och han skall dela bytet med de starka, ty han har utgjutit sin själ i döden och räknats bland överträdarna. Han bar mångas synd och bad för överträdarna.
Matteusevangeliet Matteus 26 1 Och när Jesus hade avslutat alla dessa ord, sade han till sina lärjungar: 2 Ni vet att om två dagar är det påsk, och då blir Människosonen förrådd till att korsfästas. 3 Då samlades översteprästerna och de skriftlärda och folkets äldste i översteprästens palats, han som hette Kaifas, 4 Och de rådslog om att med list gripa Jesus och döda honom. 5 Men de sade: Inte på högtiden, för att det inte ska bli uppror bland folket. 6 När Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus, 7 Då kom en kvinna fram till honom, som hade en alabasterflaska med mycket dyrbar smörjelse, och hon hällde den över hans huvud, medan han satt till bords. 8 Men när hans lärjungar sågo detta, blev de förbittrade och sade: ”Vad är detta slöseri till?” 9 Ty denna salva hade kunnat säljas för mycket och ges åt de fattiga. 10 När Jesus förstod detta, sade han till dem: ” Varför besvären ni kvinnan? Hon har ju gjort en god gärning mot mig.” 11 De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. 12 Ty genom att hon hällde denna salva över min kropp, gjorde hon det för min begravning. 13 Sannerligen säger jag er: Varhelst detta evangelium predikas i hela världen, där skall också detta som denna kvinna har gjort omtalas till åminnelse av henne. 14 Då gick en av de tolv, som hette Judas Iskariot, till översteprästerna. 15 Och han sade till dem: ”Vad vill ni ge mig, så att jag kan överlämna honom åt er?” Och de slöt ett förbund med honom om trettio silvermynt. 16 Och från den stunden sökte han tillfälle att förråda honom. 17 På första dagen av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna till Jesus och sade till honom: "Var vill du att vi ska göra i ordning åt dig, så att du kan äta påskmåltidet?" 18 Och han sade: Gå in i staden till en sådan man och säg till honom: Mästaren säger: Min tid är inne. Jag vill hålla påsk hos dig med mina lärjungar. 19 Och lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem, och de förberedde påskmåltiden. 20 När det blev afton, satte han sig ner med de tolv. 21 Medan de åt, sade han: ” Sannerligen säger jag er: En av er skall förråda mig.” 2
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
22 Och de blev mycket bedrövade och började var och en av sig fråga honom: "Herre, är det inte jag?" 23 Och han svarade och sade: Den som doppar handen med mig i fatet, han skall förråda mig. 24 Människosonen går bort, såsom det är skrivet om honom. Men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bättre för den människan om hon aldrig hade blivit född. 25 Judas, som förrådde honom, svarade då: ”Mästare, det är väl inte jag?” Jesus svarade honom: ” Du har sagt det.” 26 Medan de åt, tog Jesus ett bröd, välsignade Gud och bröt det, gav det åt lärjungarna och sade: ” Tagen, äten; detta är min kropp.” 27 Och han tog bägaren, tackade Gud och gav den åt dem och sade: Drick alla därav; 28 Ty detta är mitt blod, det nya förbundsblodet, som utgjuts för många till syndernas förlåtelse. 29 Men jag säger er: Härefter skall jag inte dricka av denna vinstockens frukt, förrän den dag då jag dricker den ny med er i min Faders rike. 30 Och när de hade sjungit en lovsång gick de ut till Olivberget. 31 Då sade Jesus till dem: ” I natt skall ni alla komma på fall på mig. Det är ju skrivet: ’Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skall skingras.’” 32 Men efter min uppståndelse skall jag före er gå till Galileen. 33 Petrus svarade honom: ”Även om alla människor kommer att anfalla på grund av dig, så kommer jag aldrig att anfalla.” 34 Jesus sade till honom: Amen säger jag dig: I natt, innan hanen gal, skall du förneka mig tre gånger. 35 Petrus svarade honom: ”Om jag än måste dö med dig, skall jag dock inte förneka dig.” Likaså sade ock alla lärjungarna. 36 Då kom Jesus med dem till en plats som heter Getsemane, och sade till lärjungarna: " Sitt här, medan jag går dit och ber." 37 Och han tog med sig Petrus och Sebedeus två söner och började bli mycket bedrövad. 38 Då sade han till dem: ” Min själ är djupt bedrövad ända till döden. Stanna här och vaka med mig.” 39 Och han gick lite längre fram, föll ner på sitt ansikte och bad och sade: Min Fader, om det är möjligt, så låt denna kalk gå ifrån mig. Dock inte som jag vill, utan som du vill. 40 Och han kommer till lärjungarna och finner dem sovande. Och han säger till Petrus: " Kunden ni då inte vaka med mig i en enda timme?" 41 Vaka och be, att ni inte kommer in i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt. 42 Åter gick han bort, för andra gången, och bad och sade: Min Fader, om denna kalk icke kan gå ifrån mig, utan att jag dricker den, så ske din vilja. 43 Och han kom tillbaka och fann dem åter sovande, ty deras ögon var tunga. 44 Och han lämnade dem och gick åter bort och bad för tredje gången och sade samma ord. 45 Då kommer han till sina lärjungar och säger till dem: " Sov vidare och vila er. Se, stunden är inne, och Människosonen skall förrådas i syndares händer." 46 Stå upp, låt oss gå. Se, han som förråder mig är nära. 47 Medan han ännu talade, se, då kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkmassa med svärd och käppar, utsedd från översteprästerna och folkets äldste. 48 Men han som förrådde honom gav dem ett tecken och sade: Den jag kysser, han är det; håll honom fast. 49 Och genast kom han fram till Jesus och sade: ”Varsågod, Mästare”, och kysste honom. 50 Jesus sade till honom: ” Min vän, varför har du kommit hit?” Då kom de och lade händerna på Jesus och grep tag i honom. 51 Och se, en av dem som var med Jesus sträckte ut sin hand och drog sitt svärd och slog till en av översteprästens tjänare och högg av honom örat. 52 Då sade Jesus till honom: ” Sätt tillbaka ditt svärd i dess plats. Alla som griper till svärd skall förgås genom svärd.” 53 Tror du att jag inte nu kan be till min Fader, och han skall ge mig mer än tolv legioner änglar?
3
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
54 Men hur skall då skrifterna uppfyllas, som säger att det måste ske så? 55 I samma stund sade Jesus till folket: ” Som mot en rövaren har ni gått ut med svärd och käppar för att gripa mig? Dagligen satt jag hos er och undervisade i helgedomen, och ni grep mig inte.” 56 Men allt detta skedde för att profeternas skrifter skulle uppfyllas. Då övergav alla lärjungarna honom och flydde. 57 Och de som hade gripit Jesus ledde honom till översteprästen Kaifas, där de skriftlärda och de äldste var samlade. 58 Men Petrus följde honom på avstånd, ända till översteprästens palats, och gick in och satte sig hos tjänarna för att se slutet. 59 Översteprästerna och de äldste och hela rådet sökte falskt vittnesbörd mot Jesus för att kunna döda honom. 60 Men de fann ingen. Ja, trots att många falska vittnen kom, fann de ändå ingen. Till slut kom två falska vittnen. 61 och sade: ”Denne mannen har sagt: Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det på tre dagar.” 62 Då reste sig översteprästen och sade till honom: ”Svarar du ingenting? Vad är det som dessa vittnar mot dig?” 63 Men Jesus teg. Översteprästen svarade honom: ”Jag besvär dig vid den levande Guden att du säger oss om du är Messias, Guds Son.” 64 Jesus sade till honom: ” Du har sagt det. Men jag säger er: Från den här tiden skall ni få se Människosonen sitta på maktens högra sida och komma på himmelens moln.” 65 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: ”Han har hädat, vad behöver vi mer vittnen? Se, nu har ni hört hans hädelse.” 66 Vad tycker ni? De svarade och sade: ”Han är skyldig till döden.” 67 Då spottade de honom i ansiktet och slog honom med knäna, och andra slog honom med handflatorna. 68 och sade: Profetera för oss, du Kristus, vem var det som slog dig? 69 Petrus satt nu utanför i borggården, och en flicka kom fram till honom och sade: "Du var också med Jesus från Galileen." 70 Men han förnekade inför alla och sade: ”Jag vet inte vad du säger.” 71 Och när han hade gått ut i portalen, fick en annan tjänsteflicka se honom och sade till dem som var där: "Denne var också med Jesus från Nasaret." 72 Och han förnekade åter med en ed: "Jag känner inte mannen." 73 En tid därefter kom de som stod där fram till honom och sade till Petrus: ”Sannerligen är också du en av dem; ty ditt tal förråder dig.” 74 Då började han förbanna och svära: ”Jag känner inte mannen.” Och genast gol tuppen. 75 Petrus kom då ihåg Jesu ord: ”Innan hanen gal skall du förneka mig tre gånger.” Och han gick ut och grät bitterligt. Matteus 27 1 När det blev morgon, rådslog alla översteprästerna och folkets äldste mot Jesus för att döda honom. 2 Och de bundo honom och förde bort honom och överlämnade honom till Pontius Pilatus, landshövdingen. 3 När Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd, ångrade han sig och bar tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste, 4 Och de sade: ”Jag har syndat genom att förråda oskyldigt blod.” Och de sade: ”Vad angår det oss? Se till det.” 5 Och han kastade silvermyntena i templet och gick därifrån och gick och hängde sig. 6 Och översteprästerna tog silvermynten och sade: Det är inte tillåtet att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspris. 7 Och de rådslog och köpte för det krukmakaråkern, för att begrava främlingar där.
4
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
8 Därför kallades den åkern än i dag Blodsåkern. 9 Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia, som sade: Och de tog de trettio silvermynten, priset för den som hade blivit värderad, den som de av Israels barn hade värderat. 10 Och gav dem för krukmakaråkern, såsom Herren hade befallt mig. 11 Och Jesus stod inför landshövdingen, och landshövdingen frågade honom och sade: "Är du judarnas kung?" Jesus svarade honom: " Det säger du." 12 Och när översteprästerna och de äldste anklagade honom, svarade han ingenting. 13 Pilatus sade då till honom: ”Hör du inte hur mycket de vittnar mot dig?” 14 Och han svarade honom inte på ett ord, så att landshövdingen förundrade sig mycket. 15 Vid den högtiden brukade landshövdingen frige åt folket en fånge, den de ville. 16 Och de hade då en ansedd fånge, vid namn Barabbas. 17 När de nu var samlade, frågade Pilatus dem: "Vem vill ni att jag ska ge er lös? Barabbas eller Jesus som kallas Kristus?" 18 Ty han visste att de hade överlämnat honom av avund. 19 När han nu satt på domarsätet, sände hans hustru bud till honom och lät säga: "Håll dig inte angående den där rättfärdige mannen, ty jag har i dag lidit mycket i en dröm för hans skull." 20 Men översteprästerna och de äldste övertalade folket att begära att Barabbas skulle få Jesus förrättad. 21 Landshövdingen svarade dem: ”Vem av de två vill ni att jag ska frige åt er?” De svarade: ”Barabbas.” 22 Pilatus frågade dem: ”Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?” De svarade alla: ”Han skall korsfästas.” 23 Och landshövdingen frågade: ”Vad ont har han då gjort?” Men de ropade ännu högre och sade: ”Låt honom korsfästas.” 24 När Pilatus såg att han inte kunde uträtta något, utan att det snarare blev ett uppror, tog han vatten och tvättade händerna inför folket och sade: "Jag är oskyldig till denne rättfärdiges blod; se till det. 25 Då svarade allt folket och sade: "Hans blod skall komma över oss och över våra barn." 26 Då gav han dem Barabbas fri; och Jesus lät han gissla och utlämnade honom till att korsfästas. 27 Då tog landshövdingens soldater Jesus med sig in i den allmänna salen och samlade hela soldatstyrkan kring honom. 28 Och de klädde av honom kläderna och satte på honom en scharlakansröd mantel. 29 Och de flätade en krona av törnen och satte den på hans huvud och ett rör i hans högra hand. De böjde knä för honom och hånade honom och sade: "Hälsning, judarnas kung!" 30 Och de spottade på honom och tog röret och slog honom i huvudet. 31 Och sedan de hade hånat honom, tog de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästa honom. 32 Och när de kom ut, mötte de en man från Cyrene vid namn Simon; honom tvingade de att bära hans kors. 33 Och när de kom till en plats som kallas Golgata, det betyder skalleplats, 34 De gav honom vinäger blandad med galla att dricka, och när han hade smakat på det, ville han inte dricka. 35 Och de korsfäste honom och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: De delade mina kläder mellan sig, och om min mantel kastade de lott. 36 Och de satte sig ner och vaktade honom där; 37 Och över hans huvud satte de upp anklagelsen mot honom skriven: "DETTE ÄR JESUS, JUDARNAS KUNG." 38 Då korsfästes två rövare med honom, en på högra sidan och en annan på vänstra. 39 Och de som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet,
5
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
40 och sade: "Du som bryter ner templet och bygger upp det på tre dagar, fräls dig själv. Om du är Guds Son, så stig ner från korset." 41 På samma sätt hånade översteprästerna honom tillsammans med de skriftlärda och de äldste och sade: 42 Andra har han frälst, sig själv kan han inte frälsa. Om han är Israels kung, så låt honom nu stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. 43 Han förtröstade på Gud; må han nu befria honom, om han vill ha honom. Ty han sade: Jag är Guds Son. 44 Även rövarna som var korsfästa med honom kastade detsamma i hans tänder. 45 Från sjätte timmen kom ett mörker över hela landet ända till nionde timmen. 46 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst och sade: Eli, Eli, lama sabaktani? det vill säga: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? 47 Några av dem som stod där hörde detta och sade: ”Denne ropar på Elias.” 48 Och genast sprang en av dem och tog en svamp och fyllde den med ättiksyra, satte den på ett rör och gav honom att dricka. 49 De andra sade: ”Vi får se om Elias kommer och räddar honom.” 50 Jesus ropade åter med hög röst och gav upp andan. 51 Och se, templets förhänge rycktes itu från toppen till botten, och jorden skakade, och klipporna rycktes sönder. 52 Och gravarna öppnades, och många av de heligas kroppar som hade avsomnat uppstod, 53 Och efter hans uppståndelse steg de ut ur gravarna och gick in i den heliga staden och visade sig för många. 54 När officeren och de som var med honom och vaktade Jesus såg jordbävningen och allt som hände, blev de mycket förskräckta och sade: ”Denne var sannerligen Guds Son.” 55 Och många kvinnor stod där och såg på på avstånd, vilka hade följt Jesus från Galileen och betjänat honom. 56 Bland dem var Maria Magdalena och Maria, Jakobs och Joses mor, och Sebedeus barns mor. 57 När det blev afton kom en rik man från Arimatea, vid namn Josef, som själv var Jesu lärjunge. 58 Han gick till Pilatus och bad om Jesu kropp. Då befallde Pilatus att kroppen skulle överlämnas. 59 Och när Josef hade tagit kroppen, svepte han den in i ett rent linnetyg, 60 Och lade den i sin nya grav, som han hade uthuggit i klippan. Sedan vältrade han en stor sten för gravöppningen och gick därifrån. 61 Och Maria Magdalena och den andra Maria satt där mitt emot graven. 62 Nästa dag, dagen efter tillredelsedagen, kom översteprästerna och fariséerna tillsammans till Pilatus. 63 och sade: ”Herre, vi minns att bedragaren, medan han ännu levde, sade: ’Efter tre dagar skall jag uppstå.’” 64 Befall därför att graven bevakas intill tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer om natten och stjäl honom och säger till folket: 'Han har uppstått från de döda'. Så blir det sista villfarandet värre än det första. 65 Pilatus sade till dem: ”Ni har en vaktpost. Gå och bevaka den så gott ni kan.” 66 Så gick de och förseglade stenen och satte ut vakt mot graven. Matteus 28 1 Vid slutet av sabbaten, när det började gryna mot första veckodagen, kom Maria från Magdala och den andra Maria för att se på graven. 2 Och se, det blev en stor jordbävning. Herrens ängel steg ner från himlen och kom och vältrade bort stenen från dörren och satte sig på den. 3 Hans ansikte var som blixten och hans kläder vita som snö. 4 Och av fruktan för honom darrade vaktarna och blev som döda.
6
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
5 Ängeln svarade kvinnorna: ”Frukta inte, ty jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste.” 6 Han är inte här, ty han har uppstått, såsom han sade. Kom och se platsen där Herren låg. 7 Och gå hastigt och sägen till hans lärjungar att han har uppstått från de döda. Och se, han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom. Se, jag har sagt er det. 8 Och de gick hastigt bort från graven med fruktan och stor glädje och sprang för att berätta det för hans lärjungar. 9 Och när de gick för att berätta det för hans lärjungar, se, då möttes de av Jesus och sade: ” Hälsningar!” Och de kom fram och tog tag i hans fötter och tillbad honom. 10 Då sade Jesus till dem: ” Var inte rädda. Gå och säg till mina bröder att de ska gå till Galileen, och där ska de få se mig.” 11 Medan de nu var på väg, se, då kom några av vakten in i staden och berättade för översteprästerna allt som hade skett. 12 Och när de hade samlats med de äldste och överlagt sitt råd, gav de soldaterna stora summor pengar, 13 och sade: ”Sägen att hans lärjungar kom om natten och stal honom medan vi sov.” 14 Och om detta når landshövdingens hörn, skall vi övertala honom och säkra er. 15 Så tog de pengarna och gjorde som de hade blivit lärda. Och detta talesätt är allmänt känt bland judarna än i dag. 16 Sedan gick de elva lärjungarna bort till Galileen, till det berg där Jesus hade utsett dem. 17 Och när de såg honom, tillbad de honom; men somliga tvivlade. 18 Och Jesus kom fram och talade till dem och sade: " Åt mig är given all makt i himmelen och på jorden." 19 Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar, döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. 20 Och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill världens ände. Amen.
Markusevangeliet Markus 14 1 Två dagar senare var det påsk och påsk med det osyrade brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte vägar att gripa honom med list och döda honom. 2 Men de sade: Inte på högtiden, för att det inte ska bli ett uppror bland folket. 3 Och medan han var i Betania, i Simon den spetälskes hus, och Jesus låg till bords, kom en kvinna dit som hade en alabasterflaska med en mycket dyrbar nardussalva; och hon bröt sönder flasken och hällde ut den över hans huvud. 4 Och det fanns några som blev förargade inom sig själva och sade: ”Varför har denna slöseri med salvan blivit till?” 5 Ty den kunde ha sålts för mer än trehundra denarer och getts till de fattiga. Och de knorrade mot henne. 6 Jesus sade: ” Låt henne vara, varför besvärar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig.” 7 De fattiga har ni alltid bland er, och när ni vill kan ni göra gott mot dem. Men mig har ni inte alltid. 8 Hon har gjort vad hon kunde. Hon har i förväg kommit för att smörja min kropp till begravningen. 9 Sannerligen säger jag er: Varhelst detta evangelium predikas i hela världen, där skall också det hon har gjort omtalas till åminnelse av henne. 10 Och Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att förråda honom åt dem. 11 När de hörde detta blev de glada och lovade att ge honom pengar. Och han sökte efter ett sätt att lämpligen förråda honom. 12 Och på den första dagen av det osyrade brödets högtid, när man slaktade påsklammet, frågade hans lärjungar honom: Vart vill du att vi ska gå och laga till det, så att du kan äta påsklammet? 7
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
13 Och han sänder ut två av sina lärjungar och säger till dem: Gå in i staden, och där skall ni möta en man som bär en vattenkruka. Följ honom. 14 Och vart han än går in, skall ni säga till husbonden: Mästaren frågar: Var är gästrummet, där jag skall äta påskmåltidet med mina lärjungar? 15 Och han skall visa er en stor sal på övervåningen, som är utrustad och iordningställd. Där skall ni göra i ordning åt oss. 16 Och hans lärjungar gick ut och kom in i staden och fann det som han hade sagt till dem, och de förberedde påskmåltiden. 17 Och på kvällen kom han med de tolv. 18 Medan de satt där och åt, sade Jesus: ” Sannerligen säger jag er: En av er, den som äter med mig, skall förråda mig.” 19 Och de började bedrövas och fråga honom, en efter en: "Är det jag?", och en annan sade: "Är det jag?" 20 Och han svarade och sade till dem: Det är en av de tolv, som doppar med mig i fatet. 21 Människosonen går ju bort, såsom det är skrivet om honom. Men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Lyckligtvis hade den människan aldrig blivit född. 22 Medan de åt, tog Jesus ett bröd, välsignade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: ” Tagen, äten; detta är min kropp.” 23 Och han tog bägaren, tackade Gud och gav den åt dem, och de drack alla av den. 24 Och han sade till dem: Detta är mitt blod, det nya förbundsblodet, som utgjuts för många. 25 Sannerligen säger jag er: Jag skall inte mer dricka av vinstockens frukt, förrän den dag då jag dricker den ny i Guds rike. 26 Och när de hade sjungit en lovsång gick de ut till Olivberget. 27 Och Jesus sade till dem: I natt skall ni alla komma på fall på mig. Det är ju skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren skall skingras.' 28 Men efter att jag har uppstått skall jag före er gå till Galileen. 29 Men Petrus sade till honom: "Om än alla skall ta anstöt, så skall dock inte jag." 30 Och Jesus sade till honom: Amen säger jag dig: I dag, i denna natt, innan hanen gal två gånger, skall du förneka mig tre gånger. 31 Men han sade ännu ivrigare: ”Om jag än måste dö med dig, skall jag absolut inte förneka dig.” Så sade också de alla. 32 Och de kom till en plats som hette Getsemane. Och han sade till sina lärjungar: Sitt här, medan jag ber. 33 Och han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och började bli mycket förskräckt och orolig; 34 Och sade till dem: " Min själ är djupt bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka." 35 Och han gick lite framåt och föll ner på marken och bad att, om det vore möjligt, den stunden skulle gå honom förbi. 36 Och han sade: ”Abba, Fader, allt är möjligt för dig. Ta denna bägare ifrån mig. Dock inte vad jag vill, utan vad du vill.” 37 Och han kommer och finner dem sovande, och säger till Petrus: Simon, sover du? Kunde du inte vaka en enda timme? 38 Vaka och be, så att ni inte faller i frestelse. Anden är redo, men köttet är svagt. 39 Och han gick åter bort och bad och talade samma ord. 40 Och när han kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon var tunga, och de visste inte vad de skulle svara honom. 41 Och han kommer för tredje gången och säger till dem: " Sov vidare och vila er. Det är nog, stunden är kommen. Se, Människosonen blir överlämnad i syndares händer." 42 Stå upp, låt oss gå; se, han som förråder mig är nära. 43 Och strax, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkmassa med svärd och käppar, från översteprästerna, de skriftlärda och de äldste.
8
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
44 Och han som förrådde honom hade gett dem ett tecken och sagt: Den jag kysser, han är det; grip honom och för honom i säkerhet bort. 45 Och så snart han kom dit, gick han genast fram till honom och sade: Mästare, mästare; och kysste honom. 46 Och de lade händerna på honom och grep tag i honom. 47 Och en av dem som stod där drog sitt svärd och slog till översteprästens tjänare och högg av honom örat. 48 Jesus svarade dem: ” Har ni gått ut med svärd och stavar som mot en tjuv för att gripa mig?” 49 Var dag var jag hos er i templet och undervisade, och ni grep mig inte. Men skrifterna måste uppfyllas. 50 Och de övergav honom alla och flydde. 51 Och en ung man följde honom, som hade ett linnetyg om sin nakna kropp; och de unga männen grep tag i honom. 52 Och han lämnade linnetyget kvar och flydde naken från dem. 53 Och de förde Jesus bort till översteprästen, och med honom var samlade alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda. 54 Och Petrus följde honom på avstånd, ända in i översteprästens palats, och han satt där hos tjänarna och värmde sig vid elden. 55 Och översteprästerna och hela rådet sökte efter vittnesmål mot Jesus för att kunna döda honom, men de fann inget. 56 Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens. 57 Och några reste sig och vittnade falskt mot honom och sade: 58 Vi hörde honom säga: Jag skall riva ner detta tempel som är gjort med människohand, och inom tre dagar skall jag bygga ett annat som inte är gjort med människohand. 59 Men inte heller deras vittnesbörd stämde överens. 60 Då reste sig översteprästen mitt ibland dem och frågade Jesus: ”Svarar du ingenting? Vad är det som dessa vittnar mot dig?” 61 Men han teg och svarade ingenting. Översteprästen frågade honom åter: ”Är du Messias, den välsignades son?” 62 Jesus sade: ” Det är jag. Ni skall se Människosonen sitta på maktens högra sida och komma på himmelens moln.” 63 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: ”Vad behöver vi fler vittnen?” 64 Ni har hört hädelsen. Vad tycker ni? Och de dömde honom alla till döden. 65 Och några började spotta på honom och täcka hans ansikte och slå honom med knytnävar och säga till honom: Profetera. Och tjänarna slog honom med handflatorna. 66 Och medan Petrus var nere i palatset, kom en av översteprästens tjänstekvinnor. 67 Och när hon såg Petrus värma sig, såg hon på honom och sade: "Du var också med Jesus från Nasaret." 68 Men han förnekade och sade: ”Jag vet inte, och jag förstår inte heller vad du säger.” Och han gick ut i porten, och tuppen gol. 69 Och en tjänsteflicka såg honom åter och började säga till dem som stodo där: "Denne är en av dem." 70 Åter förnekade han det. Lite därefter sade de som stod där åter till Petrus: ”Du är sannerligen en av dem. Du är ju en galilé, och ditt tal stämmer överens.” 71 Men han började förbanna och svära och sade: "Jag känner inte den mannen som ni talar om." 72 Och hanen gol för andra gången. Petrus kom då ihåg det ord som Jesus hade sagt till honom: ” Innan hanen gal två gånger skall du förneka mig tre gånger.” Och när han tänkte på det grät han.
9
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
Markus 15 1 Och genast på morgonen höll översteprästerna en rådslagning med de äldste och de skriftlärda och hela rådet. Och de band Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus. 2 Pilatus frågade honom: ”Är du judarnas kung?” Han svarade honom: ” Det är du som säger det.” 3 Och översteprästerna anklagade honom för många saker, men han svarade ingenting. 4 Pilatus frågade honom åter: ”Svarar du ingenting? Se hur mycket de vittnar mot dig.” 5 Men Jesus svarade ingenting längre, så att Pilatus förundrade sig. 6 Vid den högtiden släppte han en fånge fri åt dem, vem de än begärde. 7 Och där fanns en man vid namn Barabbas, som var fången med upprorsmännen, vilka hade begått ett mord under upproret. 8 Och folket, som ropade högt, började be honom göra mot dem som han alltid hade gjort. 9 Men Pilatus svarade dem och sade: ”Vill ni att jag ska frige judarnas kung?” 10 Ty han visste att översteprästerna hade utlämnat honom av avund. 11 Men översteprästerna hetsade upp folket och frågade om han hellre skulle frige Barabbas åt dem. 12 Pilatus svarade dem åter: ”Vad vill ni då att jag ska göra med honom som ni kallar judarnas kung?” 13 Och de ropade åter: Korsfäst honom. 14 Då frågade Pilatus dem: ”Vad ont har han då gjort?” Och de ropade ännu högre: ”Korsfäst honom.” 15 Då Pilatus ville göra folket till lags, släppte han Barabbas fri, men sedan Jesus hade gisslats överlämnade han honom till att korsfästas. 16 Och soldaterna ledde honom bort till den borg som kallas pretorium, och kallade samman hela vakten. 17 Och de klädde honom i purpur och flätade en krona av törnen och satte den på hans huvud, 18 och började hälsa honom: ”Hälsning, judarnas kung!” 19 Och de slog honom i huvudet med ett rör och spottade på honom, och föll ner på knä och tillbad honom. 20 Och när de hade hånat honom, tog de av honom purpurmanteln och klädde på honom hans egna kläder och förde ut honom för att korsfästa honom. 21 Och de tvingade en man som gick förbi, Simon från Cyrene, som kom från landsbygden, Alexanders och Rufus far, att bära hans kors. 22 Och de förde honom till platsen Golgata, det som uttyds betyder skalleplats. 23 Och de gåvo honom att dricka vin blandat med myrra, men han tog inte emot det. 24 Och när de hade korsfäst honom, delade de hans kläder genom att kasta lott om vad var och en skulle få. 25 Och det var tredje timmen, och de korsfäste honom. 26 Och överskriften med hans anklagelse var skriven: "JUDARNAS KUNG." 27 Och tillsammans med honom korsfäste de två rövar, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra. 28 Och Skriften uppfylldes, som säger: Och han blev räknad bland överträdarna. 29 Och de som gick förbi hånade honom, skakade på huvudet och sade: "Ack, du som bryter ner templet och bygger upp det på tre dagar, 30 Fräls dig själv och stig ner från korset. 31 På samma sätt hånade ock översteprästerna, tillsammans med de skriftlärda, och sade till varandra: "Andra har han frälst, sig själv kan han inte frälsa." 32 Låt Kristus, Israels kung, nu stiga ner från korset, så att vi kan se och tro. Och de som var korsfästa med honom hånade honom. 33 Och när den sjätte timmen kom, kom ett mörker över hela landet ända till den nionde timmen. 34 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst och sade: " Eloi, Eloi, lama sabaktani?" Det betyder, utlagt: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" 35 Och några av dem som stod där hörde det och sade: ”Se, han kallar på Elias.”
10
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
36 Då sprang en av dem och fyllde en svamp med ättiksyra, satte den på ett rör och gav honom att dricka och sade: "Varsågod, låt oss se om Elias kommer för att ta ner honom." 37 Och Jesus ropade med hög röst och gav upp andan. 38 Och förhänget i templet slets itu från toppen till botten. 39 Och när officeren, som stod mitt emot honom, såg att han hade ropat och uppgivit andan, sade han: Sannerligen, denne man var Guds Son. 40 Det fanns också kvinnor som tittade på på avstånd. Bland dem var Maria från Magdala och Maria, Jakob den lilles och Joses mor, och Salome. 41 (som också, när han var i Galileen, följde honom och betjänade honom) och många andra kvinnor som hade kommit upp med honom till Jerusalem. 42 När det nu blev afton, eftersom det var tillredningsdag, det vill säga dagen före sabbaten, 43 Josef från Arimatea, en hedersfull rådgivare, som också väntade på Guds rike, kom och gick frimodigt in till Pilatus och begärde Jesu kropp. 44 Och Pilatus förundrade sig över att han redan var död. Och han kallade till sig hövitsmannen och frågade honom om han redan hade varit död. 45 Och när han fick veta detta av officeren, gav han kroppen till Josef. 46 Och han köpte fint linnetyg och tog ner honom och svepte honom i linnetyget och lade honom i en grav som var uthuggen ur en klippa och vältrade en sten fram till gravöppningen. 47 Och Maria Magdalena och Maria, Joses mor, såg var han lades. Markus 16 1 När sabbaten var förbi, hade Maria Magdalena och Maria, Jakobs mor, och Salome köpt välluktande kryddor för att de skulle komma och smörja honom. 2 Och mycket tidigt på morgonen den första dagen i veckan kom de till graven, vid soluppgången. 3 Och de sade till varandra: Vem skall vältra bort stenen från gravöppningen åt oss? 4 Och när de såg upp, sågo de att stenen var bortrullad, ty den var mycket stor. 5 Och när de gick in i graven, såg de en ung man sitta på högra sidan, klädd i en lång vit mantel, och de blev förskräckta. 6 Och han sade till dem: "Var inte förskräckta. Ni söker Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden, han är inte här. Se, där de lade honom." 7 Men gå och säg till hans lärjungar och till Petrus att han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han sade till er. 8 Och de gick hastigt ut och flydde från graven, ty de darrade och var förskräckta; och de sade inte något till någon, ty de var rädda. 9 När Jesus hade uppstått tidigt på första veckodagen, visade han sig först för Maria från Magdala, ur vilken han hade drivit ut sju onda andar. 10 Och hon gick och berättade för dem som hade varit med honom, medan de sörjde och grät. 11 Och när de hörde att han levde och hade setts av henne, trodde de inte. 12 Därefter uppenbarade han sig i en annan skepnad för två av dem, medan de gick ut på landet. 13 Och de gick och berättade det för de andra, men de trodde dem inte heller. 14 Därefter visade han sig för de elva, medan de låg till bords, och förebröt dem för deras otro och hårda hjärtan, därför att de inte trodde dem som hade sett honom efter hans uppståndelse. 15 Och han sade till dem: Gå ut i hela världen och predika evangeliet för allt skapat. 16 Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. 17 Och dessa tecken skall följa dem som tror: I mitt namn skall de driva ut onda andar, de skall tala med nya tungomål, 18 De skall ta upp ormar, och om de dricker något dödligt, skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på de sjuka, och de skall bli friska. 19 Sedan Herren hade talat till dem, blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida.
11
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
20 Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade med dem och bekräftade ordet genom de tecken som följde. Amen.
Lukasevangeliet Lukas 22 1 Nu närmade sig det osyrade brödets högtid, som kallas påsk. 2 Och översteprästerna och de skriftlärda sökte väg till att döda honom, ty de fruktade folket. 3 Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv. 4 Och han gick sin väg och talade med översteprästerna och hövitsmännen om hur han skulle kunna förråda honom åt dem. 5 Och de blev glada och ingick ett förbund om att ge honom pengar. 6 Och han lovade, och sökte tillfälle att förråda honom åt dem i folkets frånvaro. 7 Sedan kom den osyrade brödets dag, då påsklammet skulle slaktas. 8 Och han sände ut Petrus och Johannes och sade: Gå och förbered påskmåltidet åt oss, så att vi kan äta det. 9 Och de sade till honom: Var vill du att vi skall göra i ordning? 10 Och han sade till dem: Se, när ni kommer in i staden, skall en man möta er som bär en vattenkruka. Följ honom in i det hus där han går in. 11 Och ni skall säga till husbonden: Mästaren frågar dig: Var är gästrummet, där jag skall äta påskmåltidet med mina lärjungar? 12 Och han skall visa er en stor sal i övre våningen, som är utrustad. Där skall ni göra er redo. 13 Och de gick och fann det som han hade sagt till dem, och de förberedde påskmåltiden. 14 Och när stunden var inne, satte han sig ner, och de tolv apostlarna med honom. 15 Och han sade till dem: ” Med längtan har jag längtat efter att äta detta påskmåltid med er innan jag lider. 16 Ty jag säger er: Jag skall inte mer äta därav, förrän det fullbordas i Guds rike. 17 Och han tog bägaren, tackade Gud och sade: ” Tagen detta och dela det mellan er.” 18 Ty jag säger er: Jag skall inte dricka av vinstockens frukt förrän Guds rike kommer. 19 Och han tog ett bröd, tackade Gud och bröt det, gav det åt dem och sade: Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig. 20 Likaså bägaren efter måltiden och sägande: Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er. 21 Men se, hans hand som förråder mig är med mig på bordet. 22 Och sannerligen går Människosonen bort, såsom det var bestämt; men ve den människa genom vilken han blir förrådd! 23 Och de började fråga sig samman om vem av dem det var som skulle göra detta. 24 Och det uppstod också en tvist bland dem om vem av dem som skulle räknas som störst. 25 Och han sade till dem: ” Hedningarnas kungar utövar herravälde över dem, och de som utövar makt över dem kallas välgörare.” 26 Men så skall ni inte vara. Den som är störst bland er skall vara som den yngre, och den som är förnämst såsom den som tjänar. 27 Ty den som sitter till bords eller den som serverar är störst. Är det inte den som sitter till bords? Jag är mitt ibland er som den som serverar. 28 Ni är de som har hållit fast vid mig i mina prövningar. 29 Och jag förordnar åt er ett rike, såsom min Fader har förordnat åt mig; 30 så att ni kan äta och dricka vid mitt bord i mitt rike och sitta på troner och döma Israels tolv stammar. 31 Herren sade: Simon, Simon, se, Satan har begärt att ni ska få tag på er för att sålla er som vete. 32 Men jag har bett för dig att din tro inte skall ta slut. Och när du har omvänt dig, styrk dina bröder. 12
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
33 Och han sade till honom: Herre, jag är redo att gå med dig både i fängelse och i döden. 34 Och han sade: Jag säger dig, Petrus, tuppen skall icke gala i dag, förrän du tre gånger förnekar att du känner mig. 35 Och han sade till dem: ” När jag sände ut er utan börs, väska och skor, saknade ni något?” De svarade: ”Ingenting.” 36 Då sade han till dem: " Men nu, den som har en börs, han taga den, och likaså sin väska; och den som inte har något svärd, han sälje sin mantel och köpa ett." 37 Ty jag säger er att detta som är skrivet måste fullbordas på mig: 'Och han räknades bland överträdarna'. Ty det som står om mig har ett slut. 38 Och de sade: ”Herre, se, här är två svärd.” Och han sade till dem: ” Det är nog.” 39 Och han gick ut och gick, som han brukade, till Olivberget, och hans lärjungar följde honom. 40 Och när han kom till platsen, sade han till dem: Be att ni inte kommer i frestelse. 41 Och han drog sig undan från dem, ungefär ett stenkast bort, och föll på knä och bad, 42 och sade: Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig. Dock ske icke min vilja, utan din. 43 Och en ängel från himlen visade sig för honom och styrkte honom. 44 Och i sin ångest bad han ännu ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på marken. 45 Och när han stod upp från bönen och kom till sina lärjungar, fann han dem sovande av sorg, 46 Och han sade till dem: " Varför sover ni? Stig upp och be, så att ni inte faller i frestelse." 47 Medan han ännu talade, se, en folkmassa. Och han som kallades Judas, en av de tolv, gick före dem och kom fram till Jesus för att kyssa honom. 48 Men Jesus sade till honom: Judas, förråder du Människosonen med en kyss? 49 När de som var omkring honom såg vad som skulle hända, frågade de honom: Herre, ska vi slå till med svärd? 50 Och en av dem slog översteprästens tjänare och högg av hans högra öra. 51 Jesus svarade och sade: ” Håll ut så här långt.” Och han rörde vid hans öra och helade honom. 52 Då sade Jesus till översteprästerna och tempelvakterna och de äldste som hade kommit till honom: ” Har ni gått ut som mot en tjuv med svärd och stavar?” 53 När jag var dag i helgedomen var hos er, uträckte ni inte ut era händer mot mig. Men detta är er stund och mörkrets makt. 54 Då tog de honom och ledde honom in i översteprästens hus. Och Petrus följde efter på avstånd. 55 Och när de hade tänt en eld mitt i salen och satt sig ner tillsammans, satte sig Petrus ner bland dem. 56 Men en tjänsteflicka fick se honom sitta vid elden och såg på honom och sade: ”Denne mannen var också med honom.” 57 Och han förnekade honom och sade: ”Kvinna, jag känner honom inte.” 58 Och en liten stund senare såg en annan honom och sade: ”Du är också en av dem.” Petrus svarade: ”Men det är inte jag.” 59 Och efter ungefär en timme bekräftade en annan det med säkerhet och sade: Sannerligen var också denne med honom, ty han är ju från galiléen. 60 Petrus svarade: ”Man, jag vet inte vad du säger.” Och strax, medan han ännu talade, gol hanen. 61 Herren vände sig om och såg på Petrus. Petrus kom ihåg Herrens ord, hur han hade sagt till honom: Innan hanen gal skall du förneka mig tre gånger. 62 Och Petrus gick ut och grät bittert. 63 Och männen som höll Jesus hånade honom och slog honom. 64 Och de förband hans ögon och slog honom i ansiktet och frågade honom: ”Profetera, vem var det som slog dig?” 65 Och många andra hädiska ord talade de om honom. 66 Så snart det blev dag, samlades folkets äldste och översteprästerna och de skriftlärda och förde honom inför sitt råd och sade:
13
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
67 Är du Messias? Säg det för oss. Och han sade till dem: Om jag säger det för er, tror ni inte. 68 Och om jag frågar er, kommer ni inte att svara mig och inte heller släppa mig. 69 Från den tidpunkten skall Människosonen sitta på Guds krafts högra sida. 70 Då frågade de alla: ”Är du då Guds Son?” Och han svarade dem: ” Ni säger att jag är det.” 71 Och de sade: ”Vad behöver vi ytterligare vittnesbörd? Vi har ju själva hört det av hans egen mun.” Lukas 23 1 Och hela folket reste sig och förde honom till Pilatus. 2 Och de började anklaga honom och sade: Vi har funnit att den här mannen förleder folket och förbjuder att betala skatt till kejsaren, i det han säger att han själv är Messias, kungen. 3 Pilatus frågade honom: ”Är du judarnas kung?” Han svarade honom: ” Det är du som säger det.” 4 Då sade Pilatus till översteprästerna och folket: ”Jag finner ingen skuld hos denne man.” 5 Och de blev ännu mer häftiga och sade: ”Han uppviglar folket genom att undervisa i hela Judeen, från Galileen och ända hit.” 6 När Pilatus hörde talas om Galileen frågade han om mannen var från galiléen. 7 Och så snart han fick veta att han tillhörde Herodes' domkrets, sände han honom till Herodes, som själv var i Jerusalem vid den tiden. 8 Och när Herodes såg Jesus, blev han mycket glad; ty han hade länge längtat efter att se honom, eftersom han hade hört mycket om honom; och han hoppades få se något tecken utföras av honom. 9 Då frågade han honom med många ord, men han svarade honom ingenting. 10 Och översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom häftigt. 11 Och Herodes och hans krigsmän föraktade och hånade honom, klädde honom i en praktfull mantel och skickade honom sedan tillbaka till Pilatus. 12 Samma dag blev Pilatus och Herodes vänner, ty förut låg de i fiendskap med varandra. 13 Och Pilatus kallade samman översteprästerna och rådsherrarna och folket, 14 sade till dem: ”Ni har fört den här mannen till mig, han är en som förleder folket. Och se, jag har förhört honom inför er och har inte funnit något fel hos den här mannen i det som ni anklagar honom för.” 15 Inte heller Herodes, ty till honom har jag sänt er, och se, honom har ingenting gjorts som förtjänar döden. 16 Jag skall därför tukta honom och släppa honom fri. 17 (Ty vid högtiden måste han ge dem en fri.) 18 Och de ropade alla på en gång och sade: Bort med den här mannen, och släpp oss Barabbas lös! 19 (Han kastades i fängelse för ett uppror som hade uppstått i staden och för mord.) 20 Pilatus, som ville frige Jesus, talade då åter till dem. 21 Men de ropade och sade: Korsfäst honom, korsfäst honom. 22 Och han frågade dem för tredje gången: "Vad ont har han då gjort? Jag har inte funnit honom skyldig till döden. Jag skall därför tukta honom och släppa honom fri." 23 Och de hastade fram med höga rop och krävde att han skulle korsfästas, och deras och översteprästernas röster fick övertaget. 24 Och Pilatus bestämde att det skulle ske som de begärde. 25 Och han släppte fri åt dem den som de hade begärt hade kastats i fängelse för uppror och mord, men Jesus utlämnade han åt deras vilja. 26 Och när de förde bort honom, grep de tag i en viss Simon från Cyrene, som kom från landsbygden, och lade korset på honom, för att han skulle bära det efter Jesus. 27 Och en stor skara människor följde honom, ock kvinnor, som jämväl höll jämmerliga klagor och sörjde honom. 28 Men Jesus vände sig till dem och sade: ” Jerusalems döttrar, gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn.”
14
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
29 Ty se, dagar skall komma, då man skall säga: Saliga är de ofruktsamma och de moderliv som aldrig födde och de bröst som aldrig ammade. 30 Då skall de börja säga till bergen: Fall över oss, och till höjderna: Överskugga oss. 31 Ty om man gör detta med ett grönt träd, vad skall då göras med det torra? 32 Och två andra, förbrytare, fördes med honom till döden. 33 Och när de kom till den plats som kallas Golgata, korsfäste de honom där och förbrytarna, en på högra sidan och den andre på vänstra. 34 Då sade Jesus: ” Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.” Och de delade hans kläder och kastade lott. 35 Och folket stod och såg på. Och ock furstarna hånade honom med dem och sade: Andra har han frälst; låt honom frälsa sig själv, om han är Messias, Guds utvalde. 36 Och soldaterna hånade honom också, kom fram till honom och räckte honom vinäger, 37 och sade: "Om du är judarnas kung, så fräls dig själv." 38 Och en inskription var också skriven över honom med grekiska, latinska och hebreiska bokstäver: "DETTE ÄR JUDARNAS KUNG." 39 Och en av de onda gärningsmän som voro upphängda hånade honom och sade: "Om du är Messias, så fräls dig själv och oss." 40 Men den andre svarade och tillrättavisade honom och sade: Fruktar du inte Gud, du som är under samma dom? 41 Och vi gör det med rätta, ty vi får den lön vi förtjänar för våra gärningar, men denne har inte gjort något ont. 42 Och han sade till Jesus: Herre, kom ihåg mig när du kommer i ditt rike. 43 Jesus sade till honom: ” Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.” 44 Och det var vid sjätte timmen, och ett mörker lades över hela jorden ända till nionde timmen. 45 Och solen förmörkades, och förhänget i templet slets sönder mitt emellan. 46 Och Jesus ropade med hög röst och sade: Fader, i dina händer överlämnar jag min ande. Och när han hade sagt detta, gav han upp andan. 47 När officeren såg vad som hade hänt, prisade han Gud och sade: Sannerligen, denne var en rättfärdig man. 48 Och allt folket som hade kommit till den åsynen, när de såg vad som hade hänt, slog sig för bröstet och vände tillbaka. 49 Och alla hans bekanta, och kvinnorna som hade följt honom från Galileen, stod på avstånd och såg detta. 50 Och se, där fanns en man vid namn Josef, en rådgivare; och han var en god och rättfärdig man. 51 (Denne hade icke samtyckt till deras rådslag och gärning.) Han var från Arimatea, en judisk stad, och han väntade själv på Guds rike. 52 Denne man gick till Pilatus och bad om Jesu kropp. 53 Och han tog ner den och svepte in den i linnetyg och lade den i en grav som var uthuggen i sten, där aldrig någon människa förut hade lagts. 54 Och den dagen var det tillredningsdag, och sabbaten närmade sig. 55 Och kvinnorna som hade kommit med honom från Galileen följde efter och sågo graven och huru hans kropp lades. 56 Och de vände tillbaka och tillredde väldoftande kryddor och salvor och vilade sabbatsdagen enligt budet. Lukas 24 1 Tidigt på morgonen den första dagen i veckan kom de till graven och hade med sig de väldoftande kryddorna som de hade förberett, och några andra. 2 Och de fann stenen bortrullad från graven. 3 Och när de gick in, fann de inte Herren Jesu kropp.
15
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
4 Och det hände sig, medan de var mycket förvirrade över detta, se, två män stod bredvid dem i glänsande kläder. 5 Och när de blev förskräckta och böjde sig ner med sina ansikten mot jorden, sade de till dem: Varför söker ni den levande bland de döda? 6 Han är inte här, han har uppstått. Kom ihåg hur han talade till er, när han ännu var i Galileen. 7 och sade: Människosonen måste bliva överlämnad i syndiga människors händer och korsfästas, och på tredje dagen uppstå. 8 Och de kom ihåg hans ord, 9 Och de vände tillbaka från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra. 10 Det var Maria Magdalena och Johanna och Maria, Jakobs mor, och de andra kvinnorna som var med dem, som berättade detta för apostlarna. 11 Och deras ord tycktes dem vara tomma sagor, och de trodde dem inte. 12 Då reste sig Petrus och sprang till graven; och när han böjde sig ner, såg han linnebindlarna ligga ensamma, och gick därifrån, förundrad över vad som hade hänt. 13 Och se, två av dem gick samma dag till en by som heter Emmaus, som låg ungefär sextio stadier från Jerusalem. 14 Och de samtalade med varandra om allt som hade hänt. 15 Medan de samtalade och överlade, kom Jesus själv fram och följde med dem. 16 Men deras ögon var förslutna, så att de inte kände igen honom. 17 Och han sade till dem: ”Vad är det för slags samtal ni har med varandra medan ni går och är ledsna?” 18 Och en av dem, som hette Kleopas, svarade honom och sade: "Är du den ende främlingen i Jerusalem och vet inte vad som har hänt där i dessa dagar?" 19 Och han frågade dem: ” Vad då?” De svarade honom: ”Angående Jesus från Nasaret, som var en profet, mäktig i gärning och ord inför Gud och allt folket. 20 och hur översteprästerna och våra rådsherrar utlämnade honom till att dömas till döden och korsfäste honom. 21 Men vi hoppades att det var han som skulle förlossa Israel. Och utöver allt detta är det i dag tredje dagen sedan detta hände. 22 Ja, även några kvinnor bland oss förvånade oss, då de tidigt kommo till graven; 23 Och när de inte fann hans kropp, kom de dit och sade att de också hade sett änglar i en syn, som sade att han levde. 24 Och några av dem som voro med oss gick till graven och fann det alldeles som kvinnorna hade sagt; men honom såg de inte. 25 Då sade han till dem: ” O dårar och tröghjärtade till att tro på allt vad profeterna har talat! 26 Borde inte Kristus ha lidit detta och sedan ingått i sin härlighet? 27 Och han började med Mose och alla profeterna och utläggte för dem i alla skrifterna vad som hänförde honom. 28 Och de närmade sig byn dit de var på väg, och han låtsades som om han ville gå vidare. 29 Men de trängde sig åt honom och sade: ”Stanna hos oss, ty det är mot kvällen och dagen lider mot slutet.” Och han gick in för att stanna hos dem. 30 Och det hände sig, medan han satt till bords med dem, att han tog ett bröd, välsignade Gud, bröt det och gav åt dem. 31 Och deras ögon öppnades, och de kände igen honom, och han försvann ur deras åsyn. 32 Och de sade till varandra: ”Brann inte våra hjärtan inom oss, medan han talade med oss på vägen och utlade skrifterna för oss?” 33 Och i samma stund stodo de upp och återvände till Jerusalem och fann de elva samlade och dem som var med dem, 34 och sade: Herren är sannerligen uppstånden och har uppenbarat sig för Simon.
16
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
35 Och de berättade vad som hade hänt på vägen, och hur han blev känd igen av dem när han bröt brödet. 36 Medan de talade detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade till dem: Frid vare med er. 37 Men de blev förskräckta och förskräckta och trodde att de hade sett en ande. 38 Och han sade till dem: ” Varför är ni oroliga, och varför uppstår tankar i era hjärtan?” 39 Se mina händer och fötter, det är jag själv. Rör på mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har. 40 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sina fötter. 41 Och medan de av glädje ännu inte trodde och förundrade sig, sade han till dem: " Har ni här något att äta?" 42 Och de gav honom ett stycke av en grillad fisk och ett stycke av en honungskaka. 43 Och han tog det och åt inför dem. 44 Och han sade till dem: ” Detta är de ord som jag talade till er, medan jag ännu var hos er, att allt som är skrivet om mig i Moses lag och hos profeterna och i psalmerna måste uppfyllas.” 45 Då öppnade han deras förstånd, så att de kunde förstå skrifterna, 46 och sade till dem: Så står det skrivet, och så börde Kristus lida och uppstå från de döda på tredje dagen. 47 och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. 48 Och ni är vittnen till detta. 49 Och se, jag sänder över er vad min Fader har lovat. Men stanna kvar i Jerusalem tills ni blir utrustade med kraft från höjden. 50 Och han ledde dem ut ända till Betania, och han lyfte upp sina händer och välsignade dem. 51 Och det hände sig, medan han välsignade dem, att han skildes från dem och upptogs till himlen. 52 Och de tillbad honom och återvände till Jerusalem med stor glädje. 53 Och de var ständigt i templet och lovade och tackade Gud. Amen.
Johannesevangeliet Johannes 18 1 När Jesus hade talat detta, gick han ut med sina lärjungar över bäcken Kedron. Där fanns en trädgård, i vilken han gick in med sina lärjungar. 2 Och ock Judas, som förrådde honom, kände till platsen, ty Jesus samlades ofta där med sina lärjungar. 3 Judas hade då tagit med sig en grupp män och tjänare från översteprästerna och fariséerna och kom dit med lyktor och facklor och vapen. 4 Jesus, som visste allt som skulle komma över honom, gick då ut och frågade dem: ” Vem söker ni?” 5 De svarade honom: ”Jesus från Nasaret.” Jesus sade till dem: ” Det är jag.” Judas, som förrådde honom, stod också där med dem. 6 Så snart han hade sagt till dem: ”Det är jag”, backade de tillbaka och föll till marken. 7 Då frågade han dem åter: ” Vem söker ni?” De svarade: ”Jesus från Nasaret.” 8 Jesus svarade: ” Jag har sagt er att det är jag. Om ni nu söker mig, så låt dessa gå.” 9 för att det ord skulle uppfyllas som han hade sagt: ' Av dem som du har gett mig har jag inte förlorat någon.' 10 Simon Petrus, som hade ett svärd, drog det och högg till översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Tjänarens namn var Malchus. 11 Då sade Jesus till Petrus: ” Stick ditt svärd i skidan. Skall jag inte dricka den kalk som min Fader har gett mig?” 12 Då grep vakten och judarnas hövitsman och vaktmästare Jesus och band honom. 13 Och de förde honom först till Hannas, ty han var svärfar till Kaifas, som var överstepräst det året. 17
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
14 Det var Kaifas som hade givit judarna det rådet att det vore bäst att en enda man dog för folket. 15 Och Simon Petrus följde Jesus, och likaså en annan lärjunge. Den lärjungen var bekant med översteprästen och gick in med Jesus i översteprästens palats. 16 Men Petrus stod utanför dörren. Då gick den andre lärjungen ut, som var bekant med översteprästen, och talade med dörrvaktaren och förde in Petrus. 17 Då sade flickan som vaktade dörren till Petrus: ”Är inte också du en av den mannens lärjungar?” Han svarade: ”Det är jag inte.” 18 Tjänarna och vaktarna stod där och hade gjort upp en koleld, ty den var kall, och de värmde sig. Petrus stod där hos dem och värmde sig. 19 Översteprästen frågade då Jesus om hans lärjungar och om hans lära. 20 Jesus svarade honom: ” Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet, där judarna alltid samlas, och i hemlighet har jag ingenting sagt.” 21 Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört mig vad jag har sagt till dem. Se, de vet vad jag har sagt. 22 När han hade sagt detta, gav en av tjänarna som stod där Jesus en spark med handflatan och sade: ”Svarar du översteprästen så?” 23 Jesus svarade honom: ” Om jag har talat ont, så vittna om det onda. Men om jag har rätt, varför slår du mig?” 24 Hannas hade sänt honom bunden till översteprästen Kaifas. 25 Simon Petrus stod där och värmde sig. De frågade honom: "Är inte också du en av hans lärjungar?" Han förnekade det och sa: "Det är jag inte." 26 En av översteprästens tjänare, den släkting vars öra Petrus högg av, säger: ”Såg jag dig inte i trädgården med honom?” 27 Petrus förnekade då återigen, och genast gol hanen. 28 Sedan ledde de Jesus från Kaifas till domarsalen. Det var redan tidigt på morgonen, och själva gick de inte in i domarsalen, för att de inte skulle bli orena, utan de skulle äta påskmåltidet. 29 Pilatus gick då ut till dem och frågade: ”Vad anklagelse anfören ni mot denne man?” 30 De svarade honom: ”Om han inte vore en ogärningsman, skulle vi inte ha överlämnat honom åt dig.” 31 Då sade Pilatus till dem: ”Ta honom nu och döm honom efter er lag.” Judarna sade då till honom: ”Det är inte tillåtet för oss att döda någon. 32 för att Jesu ord skulle uppfyllas, det som han hade talat för att beteckna med vilken död han skulle dö. 33 Då gick Pilatus åter in i domarsalen och kallade till sig Jesus och sade till honom: ”Är du judarnas kung?” 34 Jesus svarade honom: ” Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det till dig om mig?” 35 Pilatus svarade: ”Är jag jude? Ditt eget folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?” 36 Jesus svarade: ” Mitt rike är inte av denna världen. Om mitt rike vore av denna världen, skulle mina tjänare kämpa för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte härifrån.” 37 Pilatus frågade honom: ”Du är väl en kung?” Jesus svarade: ” Du säger att jag är en kung. Därför är jag född och därför har jag kommit till världen, för att jag skall vittna om sanningen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst.” 38 Pilatus frågade honom: ”Vad är sanning?” När han hade sagt detta gick han åter ut till judarna och sade till dem: ”Jag finner intet fel hos honom.” 39 Men ni har för sed att jag ska frige er en enda vid påsken. Vill ni då att jag ska frige er judarnas kung? 40 Då ropade de alla åter och sade: "Inte denne, utan Barabbas." Barabbas var en rövare.
18
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
Johannes 19 1 Då tog Pilatus Jesus och gisslade honom. 2 Och soldaterna flätade en krona av törnen och satte den på hans huvud och klädde en purpurfärgad mantel på honom. 3 och sade: ”Hälsning, judarnas kung!” och de slog honom med händerna. 4 Pilatus gick då ut igen och sade till dem: ”Se, jag för honom ut till er, för att ni skall veta att jag inte finner honom skyldig.” 5 Då kom Jesus ut, klädd i törnekronan och den purpurfärgade manteln. Och Pilatus sade till dem: Se, mannen! 6 När översteprästerna och vaktarna såg honom ropade de: ”Korsfäst honom, korsfäst honom.” Pilatus sade till dem: ”Tag honom och korsfäst honom, ty jag finner ingen skuld hos honom.” 7 Judarna svarade honom: ”Vi har en lag, och enligt vår lag är han skyldig att dö, eftersom han har gjort sig själv till Guds Son.” 8 När Pilatus hörde detta ord blev han ännu mer förskräckt. 9 Och gick åter in i domarsalen och frågade Jesus: ”Varifrån är du?” Men Jesus svarade honom inte. 10 Pilatus sade då till honom: ”Talar du inte till mig? Vet du inte att jag har makt att korsfästa dig och har makt att frige dig?” 11 Jesus svarade: ” Du skulle inte ha någon makt över mig, om den inte gavs dig ovanifrån. Därför har den som överlämnade mig åt dig större synd.” 12 Från den tiden försökte Pilatus frige honom, men judarna ropade och sade: Om du släpper honom fri, är du inte kejsarens vän. Den som gör sig själv till kung, han talar emot kejsaren. 13 När Pilatus hörde detta ord, förde han fram Jesus och satte sig på domarsätet på den plats som kallas Stenläggningen, men på hebreiska Gabbata. 14 Och det var förberedelsedagen för påsken, omkring sjätte timmen. Och han sade till judarna: Se, er kung! 15 Men de ropade: ”Bort med honom, bort med honom, korsfäst honom!” Pilatus frågade dem: ”Ska jag korsfästa er kung?” Översteprästerna svarade: ”Vi har ingen annan kung än kejsaren.” 16 Då överlämnade han honom åt dem för att korsfästas. Och de tog Jesus och förde bort honom. 17 Och han bar sitt kors och gick ut till den plats som kallas Huvudskalleplatsen, på hebreiska Golgata. 18 Där korsfäste de honom och två andra med honom, en på vardera sidan, och Jesus mitt i. 19 Pilatus skrev en överskrift och satte den på korset, och inskriptionen var: "JESUS FRÅN NASARET, JUDARNAS KUNG." 20 Denna text läste många av judarna, ty platsen där Jesus korsfästes låg nära staden. Den var skriven på hebreiska, grekiska och latin. 21 Judarnas överstepräster sade då till Pilatus: Skriv inte: Judarnas kung, utan att han hade sagt: Jag är judarnas kung. 22 Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.” 23 När soldaterna hade korsfäst Jesus tog de hans kläder och delade dem i fyra delar, en del för varje soldat, och även hans livrock. Den var utan sömmar, vävd uppifrån och igenom. 24 De sade därför till varandra: "Låt oss inte riva sönder den, utan kasta lott om vems den skall tillhöra, för att Skriften skulle uppfyllas, som säger: 'De delade mina kläder mellan sig, och om min mantel kastade de lott.' Detta gjorde soldaterna. 25 Nu stod vid Jesu kors hans mor och hans mors syster, Maria, Kleofas hustru, och Maria Magdalena. 26 När Jesus såg sin mor och den lärjunge som han älskade stå där, sade han till sin mor: ” Kvinna, se, din son!” 27 Då sade han till lärjungen: ” Se, din mor!” Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig. 28 Efter detta, då Jesus visste att allt nu var fullbordat, sade han för att Skriften skulle uppfyllas: Jag törstar.
19
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
29 Där stod ett kärl fullt med ättiksvin. De fyllde en svamp med ättiksvin och lade den på isop och satte den till hans mun. 30 När Jesus hade fått vinägern sade han: ” Det är fullbordat.” Och han böjde ner huvudet och gav upp andan. 31 Judarna bad därför Pilatus att kropparna skulle bli kvar på korset på sabbatsdagen, eftersom det var tillredelsedag. Den dagen var en högtidsdag. De bad därför att deras ben skulle krossas och de skulle tas bort. 32 Då kom soldaterna och krossade benen på den förste och på den andre som var korsfäst med honom. 33 Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död, krossade de inte hans ben. 34 Men en av soldaterna stack honom i sidan med ett spjut, och genast kom det ut blod och vatten. 35 Och han som såg det har vittnat, och hans vittnesbörd är sant. Och han vet att han säger sanningen, för att ni skall tro. 36 Ty detta skedde, för att skriften skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. 37 Och åter säger ett annat skriftställe: De skall se upp till honom som de har genomborrat. 38 Efter detta bad Josef från Arimatea, som var en Jesu lärjunge, men i hemlighet av rädsla för judarna, Pilatus att han skulle få ta Jesu kropp. Pilatus tillät honom det. Han kom då och tog Jesu kropp. 39 Nikodemus, som först hade kommit till Jesus om natten, kom också dit och hade med sig en blandning av myrra och aloe, vida hundra pund. 40 Då tog de Jesu kropp och svepte den i linnebindlar tillsammans med väldoftande kryddor, såsom judarna har för sed att begrava. 41 På den plats där han korsfästes fanns en trädgård, och i trädgården en ny grav, där ingen ännu hade lagts. 42 Där lade de då Jesus, eftersom det var judarnas förberedelsedag, ty graven var nära. Johannes 20 1 Tidigt på första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala till graven och såg att stenen var borttagen från graven. 2 Då springer hon och kommer till Simon Petrus och den andre lärjungen, som Jesus älskade, och säger till dem: De har tagit bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom. 3 Petrus gick då ut och den andre lärjungen och kom till graven. 4 Så sprang de båda tillsammans. Den andre lärjungen sprang före Petrus och kom först till graven. 5 Och när han böjde sig ner och tittade in, såg han linnekläderna ligga där; men han gick inte in. 6 Då kom Simon Petrus efter honom, och gick in i graven och såg linnebindlarna ligga där. 7 Och servetten som låg över hans huvud, inte liggande bland linnetygerna, utan hoplindad på ett ställe för sig själv. 8 Då gick ock den andre lärjungen in, han som först hade kommit till graven, och han såg och trodde. 9 Ty de förstod ännu inte Skriften att han måste uppstå från de döda. 10 Sedan gick lärjungarna hem igen. 11 Men Maria stod utanför vid graven och grät. Och medan hon grät, böjde hon sig ner och såg in i graven. 12 Och han ser två änglar i vita kläder sitta, en vid huvudändan och en vid fötterna, där Jesu kropp hade legat. 13 Och de frågade henne: ”Kvinna, varför gråter du?” Hon svarade dem: ”De har tagit min Herre bort, och jag vet inte var de har lagt honom.” 14 Och när hon hade sagt detta, vände hon sig om och såg Jesus stå där, men visste inte att det var Jesus.
20
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
15 Jesus frågade henne: ” Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?” Hon menade att det var trädgårdsmästaren och sade till honom: ”Herre, om du har burit bort honom, så säg mig var du har lagt honom, så ska jag hämta honom.” 16 Jesus sade till henne: ” Maria.” Hon vände sig om och sade till honom: ”Rabboni”, det vill säga: Mästare. 17 Jesus sade till henne: Rör mig inte, ty jag har ännu inte stigit upp till min Fader. Gå till mina bröder och säg till dem: Jag far upp till min Fader och er Fader, och till min Gud och er Gud. 18 Maria Magdalena kom och berättade för lärjungarna att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne. 19 Samma dag, på kvällen, den första dagen i veckan, när lärjungarnas dörrar var stängda av fruktan för judarna, kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: Frid vare med er. 20 Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och sin sida. Då blev lärjungarna glada, när de såg Herren. 21 Jesus sade då åter till dem: ” Frid vare med er! Liksom min Fader har sänt mig, sänder jag er också.” 22 Och när han hade sagt detta, andades han på dem och sade till dem: " Ta emot den helige Ande. 23 De som ni förlåter sina synder, dem är de förlåtna, och de som ni behåller sina synder, dem är de behållna. 24 Men Tomas, en av de tolv, han som kallades Didymus, var inte med dem när Jesus kom. 25 De andra lärjungarna sade då till honom: ”Vi har sett Herren.” Men han sade till dem: ”Om jag inte ser spikmärket i hans händer och sticker mitt finger i spikmärket och sticker min hand i hans sida, så kan jag inte tro.” 26 Och åtta dagar därefter var hans lärjungar åter inne, och Tomas med dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var stängda, och stod mitt ibland dem och sade: Frid vare med er. 27 Då säger han till Tomas: ” Räck hit ditt finger, och se mina händer, och räck hit din hand och stick den i min sida. Var inte otroende, utan troende.” 28 Tomas svarade honom: ”Min Herre och min Gud.” 29 Jesus sade till honom: Tomas, eftersom du har sett mig, tror du. Saliga är de som inte har sett, men ändå tror. 30 Och många andra tecken gjorde Jesus inför sina lärjungar, vilka inte är skrivna i denna bok: 31 Men dessa är skrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni i tron skall ha liv i hans namn. Johannes 21 1 Efter detta uppenbarade sig Jesus åter för lärjungarna vid Tiberias sjö, och på detta sätt uppenbarade han sig. 2 Där var tillsammans Simon Petrus och Tomas, som kallades Didymus, och Natanael från Kana i Galileen, och Sebedeus söner och två andra av hans lärjungar. 3 Simon Petrus sade till dem: ”Jag går och fiskar.” De svarade honom: ”Vi följer också med dig.” De gick genast ut och steg i en båt, och den natten fick de ingenting. 4 Men när det redan hade blivit morgon stod Jesus på stranden. Lärjungarna visste dock inte att det var Jesus. 5 Jesus frågade dem: ” Barn, har ni något att äta?” De svarade honom: ”Nej.” 6 Och han sade till dem: ” Kast ut nätet på högra sidan av båten, så skall ni få.” De kastade då ut det, och nu kunde de inte dra upp det för mängden fisk. 7 Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: ”Det är Herren.” När Simon Petrus hörde att det var Herren, band han om sig sin mantel – han var ju naken – och kastade sig i sjön. 8 Och de andra lärjungarna kom i en liten båt (ty de var inte långt från land, bara ungefär tvåhundra alnar), och släpade efter sig nätet med fiskarna. 9 Så snart de kom i land, såg de en glödande koleld ligga där, fisk ligga på den, och bröd.
21
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
10 Jesus sade till dem: ” Hämta fram lite av den fisk ni nu har fångat.” 11 Simon Petrus steg upp och drog upp nätet i land, fullt av stora fiskar, ett hundra femtiotre. Och trots att de var så många, gick nätet inte sönder. 12 Jesus sade till dem: ” Kom och ät.” Ingen av lärjungarna vågade fråga honom: ”Vem är du?” De visste att det var Herren. 13 Då kommer Jesus och tar bröd och ger dem, och likaså fisk. 14 Detta är nu tredje gången som Jesus uppenbarat sig för sina lärjungar, sedan han uppstått från de döda. 15 När de hade ätit, frågade Jesus Simon Petrus: Simon, Jonas son, älskar du mig mer än dessa? Han svarade honom: Ja, Herre, du vet att jag älskar dig. Han svarade honom: Bete mina lamm. 16 Åter frågade han honom, för andra gången: ” Simon, Jonas son, älskar du mig?” Han svarade honom: ”Ja, Herre, du vet att jag älskar dig.” Han svarade honom: ” Var på bete för mina får.” 17 Han frågade honom för tredje gången: ” Simon, Jonas son, älskar du mig?” Petrus blev bedrövad över att han för tredje gången frågade honom: ”Älskar du mig?” Och han svarade honom: ”Herre, du vet allt, du vet att jag älskar dig.” Jesus sade till honom: ” Var på bete för mina får.” 18 Sannerligen, sannerligen säger jag dig: När du var ung, omgjordade du dig själv och gick vart du ville. Men när du blir gammal, skall du sträcka ut dina händer, och en annan skall omgjorda dig och bära dig vart du inte vill. 19 Detta sade han för att beteckna med vilken död han skulle förhärliga Gud. Och när han hade sagt detta, sade han till honom: " Följ mig." 20 Petrus vände sig då om och såg den lärjunge som Jesus älskade följa efter, den som vid måltiden lutade sig mot hans bröst och frågade: Herre, vem är det som förråder dig? 21 När Petrus såg honom frågade han Jesus: ”Herre, vad skall denne göra?” 22 Jesus sade till honom: Om jag vill att han stannar kvar tills jag kommer, vad angår det dig? Följ du mig. 23 Då gick detta ord ut bland bröderna, att den lärjungen icke skulle dö. Men Jesus sade icke till honom: "Han skall icke dö", utan: " Om jag vill att han skall stanna kvar tills jag kommer, vad angår det dig?" 24 Denne är lärjungen som vittnar om detta och har skrivit detta. Vi vet att hans vittnesbörd är sant. 25 Och det finns också många andra ting som Jesus gjorde, och om de skulle skrivas ner var för sig, tror jag att inte ens världen själv skulle kunna rymma de böcker som då skulle skrivas. Amen.
Apostlagärningarna Apostlagärningarna 1
1 Den förra avhandlingen, Teofilus, har jag gjort om allt som Jesus började göra och lära ut, 2 ända till den dag då han blev upptagen, sedan han genom den helige Ande hade gett befallningar åt de apostlar som han hade utvalt, 3 För vilka han ock, efter sitt lidande, visade sig levande genom många ofelbara bevis, i det att han i fyrtio dagar visade sig för dem och talade om det som hörde Guds rike till. 4 Och när han var församlad med dem, befallde han dem att de inte skulle lämna Jerusalem, utan vänta på Faderns löfte, vilket, sade han, ni har hört av mig. 5 Johannes döpte ju med vatten, men ni skall döpas med den helige Ande om inte många dagar. 6 När de nu var samlade, frågade de honom och sade: Herre, skall du vid denna tid återupprätta riket åt Israel? 7 Och han sade till dem: Det tillkommer icke eder att veta tider eller stunder som Fadern har bestämt i sin egen makt. 8 Men ni skall få kraft, när den helige Ande kommer över er, och ni skall vara mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns. 9 Och när han hade sagt detta, blev han upptagen medan de såg på, och ett moln tog honom bort från deras åsyn. 10 Medan de såg mot himlen medan han for upp, se, då stod två män bredvid dem i vita kläder; 11 De sade också: ”Ni män från Galileen, varför står ni och ser upp mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma tillbaka på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen.”
22
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
Nikodemus evangelium Kapitel 1 1 Hannas, Kaifas, Summas, Datam, Gamaliel, Judas, Levi, Naftali, Alexander, Cyrus och andra judar gick till Pilatus angående Jesus och anklagade honom för många onda brott. 2 Och sade: Vi är förvissade om att Jesus är son till snickaren Josef, född av Maria, och att han förklarar sig vara Guds Son och kung; och inte bara det, utan försöker också upphäva sabbaten och våra fäders lagar. 3 Pilatus svarade: Vad är det han förkunnar, och vad är det han försöker upplösa? 4 Judarna svarade honom: ”Vi har en lag som förbjuder att bota sjukdomar på sabbatsdagen, men han botar både halta och döva, lama, blinda, spetälska och besatta på den dagen med onda metoder.” 5 Pilatus svarade: ”Hur kan han göra detta med onda metoder?” De svarade: ”Han är en besvärjare, och med hjälp av de onda andarnas furste driver han ut demoner. Därför är allt underlagt honom.” 6 Pilatus sade då: ”Det verkar inte som att man driver ut onda andar genom orena andar, utan genom Guds kraft.” 7 Judarna svarade Pilatus: ”Vi vädjar till ers höghet att kalla honom inför er domstol och att ni själv får höra honom.” 8 Då kallade Pilatus till sig en budbärare och frågade honom: Hur skall Kristus föras hit? 9 Då gick ängeln ut, och eftersom han kände igen Kristus, tillbad han honom. Och han bredde ut manteln som han hade i handen på marken och sade: Herre, gå på denna plats och gå in, ty landshövdingen kallar på dig. 10 När judarna förstod vad budbäraren hade gjort, utbrast de till Pilatus och sade: ”Varför kallade du honom inte till honom med en budbärare och inte med ett budbärare?” När budbäraren såg honom, tillbad han honom och bredde ut manteln som han hade i handen på marken framför sig och sade till honom: ”Herre, landshövdingen kallar på dig.” 11 Då kallade Pilatus till sig budbäraren och sade: ”Varför har du gjort så?” 12 Budbäraren svarade: ”När du sände mig från Jerusalem till Alexander såg jag Jesus sitta i en låg gestalt på en åsna, och hebreernas barn ropade: ’Hosianna!’ De höll trädgrenar i sina händer. 13 Andra bredde ut sina kläder på vägen och sade: ”Fräls oss, du som är i himlen! Välsignad vare han som kommer i Herrens namn.” 14 Då ropade judarna mot budbäraren och sade: Hebreernas barn höll sina lovsånger på hebreiska, och hur skulle du, som är grek, kunna förstå hebreiska? 15 Budbäraren svarade dem och sade: Jag frågade en av judarna: Vad är det här som barnen ropar på hebreiska? 16 Och han förklarade det för mig och sade: De ropar Hosianna, vilket översätts som: O, Herre, fräls mig; eller: O Herre, fräls. 17 Pilatus sade då till dem: ”Varför vittnar ni själva om det som barnen har sagt, nämligen genom er tystnad? Vad har ängeln gjort fel i?” Och de teg. 18 Då sade landshövdingen till budbäraren: ”Gå ut och försök att få honom hit med alla medel.” 19 Men budbäraren gick ut och gjorde som förut och sade: Herre, kom in, ty landshövdingen kallar på dig. 20 Och när Jesus gick in med fänrikarna, som bar fanorna, bugade sig mäns ledare ner och tillbad Jesus. 21 Varpå judarna utbrast ännu häftigare mot fänrikerna. 22 Men Pilatus sade till judarna: ”Jag vet att ni inte tycker om att de höga män på fältet av sig själva bugar och tillber Jesus. Men varför ropar ni mot människorna, som om de bugar och tillber?” 23 De svarade Pilatus: ”Vi såg fänrikarna själva buga och tillbe Jesus.” 24 Då kallade ståthållaren till sig fänrikarna och sade till dem: ”Varför gjorde ni så?”
23
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
25 Fänrikarna sade till Pilatus: ”Vi är alla hedningar och dyrkar gudarna i templen. Hur skulle vi då kunna tycka om att dyrka honom? Vi höll bara fanorna i våra händer, och de föll ner och tillbad honom.” 26 Då sade Pilatus till synagogföreståndarna: ”Välj ut några starka män och låt dem hålla standarerna. Vi får se om de då av sig själva kommer att böja sig.” 27 Judarnas äldste sökte då ut tolv av de starkaste och dugligaste äldste, och lät dem hålla standarerna, och de ställde sig inför ståthållaren. 28 Då sade Pilatus till ängeln: ”Ta ut Jesus och för honom på något sätt in igen.” Då gick Jesus och ängeln ut ur salen. 29 Då kallade Pilatus till sig de fänrikar som förut hade burit fanorna och svor dem att om de inte hade burit fanorna på samma sätt när Jesus gick in, skulle han hugga av deras huvuden. 30 Då befallde landshövdingen Jesus att komma in igen. 31 Och budbäraren gjorde som han hade gjort förut, och bad innerligt Jesus att han skulle ta på sig hans mantel och gå på den, och han gick på den och gick in. 32 Och när Jesus gick in, föll fanorna ner som förut och tillbad honom. Kapitel 2 1 När Pilatus såg detta blev han förskräckt och ville just resa sig från sin stol. 2 Men medan han tänkte resa sig, sände hans hustru, som stod på avstånd, bud till honom och lät säga: "Ha ingenting med den där rättfärdige mannen att göra, ty jag har lidit mycket för hans skull i en syn i natt." 3 När judarna hörde detta sade de till Pilatus: ”Sade vi inte till dig att han är en besvärjare? Se, han har fått din hustru att drömma.” 4 Pilatus kallade då till sig Jesus och sade: Du har hört vad de vittnar mot dig, och du svarar ingenting? 5 Jesus svarade: ”Om de inte hade förmågan att tala, skulle de inte ha kunnat tala. Men eftersom var och en har förmågan att tala både gott och ont, må han se till det.” 6 Men judarnas äldste svarade Jesus: ”Vad skall vi se efter?” 7 För det första vet vi om dig att du föddes genom otukt, för det andra att spädbarnen dödades i Betlehem på grund av din födelse, för det tredje att din far och din mor Maria flydde till Egypten, eftersom de inte kunde lita på sitt eget folk. 8 Några av judarna som stod där sade mer positivt: ”Vi kan inte säga att han är född genom otukt, men vi vet att hans mor Maria var trolovad med Josef, och därför är han inte född genom otukt.” 9 Då sade Pilatus till judarna som hade påstått att han var född genom otukt: ”Detta är inte sant, eftersom det var en trolovning, vilket de som är av ert eget folk vittnar om. 10 Hannas och Kaifas svarade Pilatus: ”All denna folkmassa bör ses, de som ropar att han är född genom otukt och är en besvärjare. Men de som förnekar att han är född genom otukt, de är hans proselyter och lärjungar.” 11 Pilatus svarade Hannas och Kaifas: ”Vilka är proselyterna?” De svarade: ”Det är de som är hedningars barn och inte har blivit judar utan följer honom.” 12 Då svarade Eleasar, Asterius, Antonius, Jakob, Karas, Samuel, Isak, Pinehas, Krispus, Agrippa, Hannas och Judas: Vi är inte proselyter, utan judars barn, och vi talar sanning, och vi var med när Maria trolovades. 13 Då vände sig Pilatus till de tolv män som hade sagt detta och sade till dem: Jag besvärar er vid kejsarens liv att ni troget bekänna att han är född genom otukt, och att det som ni har berättat är sant. 14 De svarade Pilatus: ”Vi har en lag som förbjuder oss att svära, eftersom det är en synd. Låt dem svära vid kejsarens liv att det inte är som vi har sagt, så nöjer vi oss med att bli dödade.” 15 Då sade Hannas och Kaifas till Pilatus: ”De tolv männen tror inte att vi vet att han är ödmjukt född och en trollkarl, även om han påstår sig vara Guds son och en kung. Det är vi så långt ifrån att tro att vi bävar vid hörandet.”
24
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
16 Då befallde Pilatus alla att gå ut utom de tolv män som sade att han inte var född genom otukt, och Jesus att dra sig undan på avstånd. Han sade till dem: Varför vill judarna döda Jesus? 17 De svarade honom: ”De är vredgade därför att han botade människor på sabbaten.” Pilatus frågade: ”Ska de döda honom för en god gärning?” De svarade honom: ”Ja, herre.” Kapitel 3 1 Då gick Pilatus, fylld av vrede, ut ur salen och sade till judarna: ”Jag kallar hela världen till vittne att jag inte finner något fel hos den mannen.” 2 Judarna svarade Pilatus: ”Om han inte hade varit en ond man, hade vi inte fört honom fram till dig.” 3 Pilatus sade till dem: ”Ta honom nu och döm honom efter er lag.” 4 Judarna sade då: ”Det är inte tillåtet för oss att döda någon.” 5 Pilatus sade till judarna: ”Budet att du inte skall döda tillkommer er, men inte mig.” 6 Och han gick åter in i borgen och kallade till sig Jesus, som var för sig själv, och sade till honom: Är du judarnas kung? 7 Jesus svarade och sade till Pilatus: ”Säger du detta av dig själv, eller har judarna sagt det till dig om mig?” 8 Pilatus svarade Jesus: ”Är jag jude? Hela folket och judarnas furstar har utlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?” 9 Jesus svarade och sade: ”Mitt rike är inte av denna världen. Om mitt rike vore av denna världen, skulle mina tjänare ha kämpat, och då skulle jag inte ha blivit överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte härifrån.” 10 Pilatus frågade: ”Du är väl en kung?” Jesus svarade: ”Du säger att jag är en kung. Därför är jag född, och därför har jag kommit till världen, och därför har jag kommit att vittna om sanningen. Och var och en som är av sanningen lyssnar till min röst.” 11 Pilatus frågade honom: ”Vad är sanning?” 12 Jesus sade: Sanningen kommer från himlen. 13 Pilatus sade: ”Därför finns inte sanningen på jorden.” 14 Jesus sade till Pilatus: ”Tro att sanningen finns på jorden bland dem som har makt att döma, och som låter sig styras av sanningen och dömer rätt.” Kapitel 4 1 Då lämnade Pilatus Jesus kvar i hallen och gick ut till judarna och sade: ”Jag finner intet fel hos Jesus.” 2 Judarna svarade honom: Men han sade: Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar. 3 Pilatus frågade dem: ”Vad är det för ett tempel som han talar om?” 4 Judarna svarade honom: Det som Salomo hade byggt upp i fyrtiosex år, det sade han att han skulle riva ner och bygga upp på tre dagar. 5 Pilatus sade åter till dem: ”Jag är oskyldig till den mannens blod; ni får se till det.” 6 Judarna sade till honom: ”Hans blod skall komma över oss och våra barn.” Då kallade Pilatus samman de äldste och de skriftlärda, prästerna och leviterna och sade i all hemlighet till dem: ”Gör inte så. Jag har inte funnit något i er anklagelse (mot honom) om att han botar sjuka och bryter sabbaten som förtjänar döden. 7 Prästerna och leviterna svarade Pilatus: ”Så sant kejsaren lever, om någon hädar, förtjänar han döden; men denne man har hädat Herren.” 8 Då befallde landshövdingen åter judarna att gå ut ur borgen, och kallade till sig Jesus och sade till honom: "Vad skall jag göra med dig?" 9 Jesus svarade honom: ”Gör som det står skrivet.” 10 Pilatus frågade honom: ”Hur står det skrivet?” 11 Jesus sade till honom: Mose och profeterna hava profeterat om mitt lidande och min uppståndelse.
25
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
12 När judarna hörde detta blev de upprörda och sade till Pilatus: ”Varför vill du längre höra på den mannens hädelse?” 13 Pilatus sade till dem: Om dessa ord synes er vara hädelse, så tag honom och för honom till er domstol och döm honom efter er lag. 14 Judarna svarade Pilatus: ”Vår lag säger att han ska få trettio nio slag, men om han på detta sätt hädar Herren, ska han stenas.” 15 Pilatus sade till dem: Om det han sade var hädelse, så döm honom efter er lag. 16 Judarna sade till Pilatus: ”Vår lag förbjuder oss att döda någon. Vi vill att han skall korsfästas, eftersom han förtjänar döden på korset.” 17 Pilatus sade till dem: Det är inte lämpligt att han korsfästes. Låt honom bara piskas och sedan skickas iväg. 18 Men när landshövdingen såg på folket som var där och på judarna, såg han att många av judarna gråtade, och sade till judarnas överstepräster: "Inte alls folket önskar hans död." 19 Judarnas äldste svarade Pilatus: ”Vi och allt folket har kommit hit just för att han skulle dö.” 20 Pilatus frågade dem: Varför skall han dö? 21 De svarade honom: ”Han säger sig vara Guds Son och kung.” Kapitel 5 1 Men Nikodemus, en viss jude, trädde fram inför landshövdingen och sade: ”Jag ber dig, rättfärdige domare, att du vill ge mig friheten att tala några få ord.” 2 Pilatus sade till honom: ”Tala.” 3 Nikodemus sade: ”Jag har talat till judarnas äldste och de skriftlärda och prästerna och leviterna och hela judarnas församling i deras församling: Vad vill ni göra med denne man?” 4 Han är en man som har utfört många nyttiga och härliga mirakel, sådana som ingen människa på jorden någonsin har utfört förut, och som aldrig kommer att utföra. Låt honom gå, och gör honom ingen skada; om han kommer från Gud, kommer hans mirakel (hans mirakulösa botemedel) att fortsätta; men om de kommer från människor, kommer de att bli om intet. 5 Så utförde Mose, när han sändes av Gud till Egypten, de underverk som Gud befallt honom inför Farao, kungen i Egypten. Och fastän magikerna i det landet, Jannes och Jambres, med sin magi utförde samma underverk som Mose, kunde de dock inte utföra allt vad han gjorde. 6 Och de underverk som magikerna utförde var inte från Gud, som ni vet, ni skriftlärda och fariséer, utan de som utförde dem gick förlorade, och alla som trodde på dem. 7 Och låt nu denne man gå, ty just de underverk som ni anklagar honom för är från Gud, och han förtjänar inte döden. 8 Judarna sade då till Nikodemus: ”Har du blivit hans lärjunge och talar till hans fördel?” 9 Nikodemus sade till dem: "Har landshövdingen också blivit hans lärjunge, och håller han tal för honom? Har inte kejsaren satt honom i den höga ämbetet?" 10 När judarna hörde detta, darrade de och gnisslade tänder mot Nikodemus och sade till honom: "Må du ta emot hans lära som sanning och få din lott med Kristus!" 11 Nikodemus svarade: Amen; jag vill ta emot hans lära och få min lott med honom, såsom ni har sagt. 12 Då reste sig en annan jude och bad landshövdingen om tillåtelse att få höra honom säga några ord. 13 Och landshövdingen sade: Tala vad du vill. 14 Och han sade: ”Jag låg i trettioåtta år vid fårdammen i Jerusalem och led av en svår sjukdom och väntade på ett botemedel som skulle ske genom att en ängel skulle komma, som vid en viss tidpunkt skulle röra om vattnet. Och den som först steg i vattnet efter att vattnet rört om, blev frisk, vilken sjukdom han än hade.” 15 Och när Jesus såg mig ligga där och tyna bort, frågade han mig: ”Vill du bli frisk?” Jag svarade: ”Herre, jag har ingen som kan lägga mig i dammen när vattnet rör sig.”
26
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
16 Och han sade till mig: ”Res dig, ta din bädd och gå.” Och genast blev jag frisk, och jag tog min bädd och gick. 17 Judarna sade då till Pilatus: Herre, landshövding, fråga honom vilken dag han blev botad från sin sjukdom. 18 Den sjuke svarade: ”Det var på sabbaten.” 19 Judarna svarade Pilatus: ”Sa vi inte att han botade människor på sabbaten och drev ut onda andar med hjälp av onda andars furste?” 20 Då kom en annan jude fram och sade: ”Jag var blind och kunde höra ljud, men jag kunde inte se någon. Medan Jesus gick vidare hörde jag folkmassan gå förbi, och jag frågade vad som fanns där.” 21 De berättade för mig att Jesus gick förbi. Då ropade jag: ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig.” Då stannade han och befallde att man skulle föra mig till honom och sade till mig: ”Vad vill du?” 22 Jag sade: Herre, låt mig få min syn igen. 23 Han sade till mig: ”Få din syn igen.” Och strax såg jag och följde honom med glädje och tacksamhet. 24 En annan jude kom fram och sade: ”Jag var spetälsk, och han botade mig med sitt ord allena och sade: ’Jag vill, bli ren.’ Och strax blev jag ren från min spetälska.” 25 Och en annan jude kom fram och sade: Jag var vrickad, och han rättade mig genom sitt ord. 26 Och en kvinna vid namn Veronica sade: Jag har lidit av blödningar i tolv år, och jag rörde vid fållen på hans kläder, och snart upphörde min blödning. 27 Judarna sade då: ”Vi har en lag som säger att en kvinna inte får användas som vittnesmål.” 28 Och därefter sade en annan jude: Jag såg Jesus vara bjuden till ett bröllop med sina lärjungar, och det rådde vinbrist i Kana i Galileen. 29 Och när vinet var uppdrucket, befallde han tjänarna att de skulle fylla sex krukor som stod där med vatten, och de fyllde dem ända till brädden, och han välsignade dem och förvandlade vattnet till vin, och allt folket drack, förvånade över detta under. 30 Och en annan jude trädde fram och sade: Jag såg Jesus undervisa i synagogan i Kapernaum. Och i synagogan fanns en man som var besatt. Han ropade: Låt mig vara! Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet att du är Guds Helige. 31 Jesus tillrättavisade honom och sade: ”Tig, du orena ande, och far ut ur mannen!” Och strax for han ut ur honom och skadade honom inte på något sätt. 32 Följande sades också av en farisé: Jag såg att en stor skara kom till Jesus från Galileen och Judeen och kusten och många länder runt Jordanien, och många sjuka kom till honom, och han botade dem alla. 33 Och jag hörde de orena andarna ropa och säga: ”Du är Guds Son.” Och Jesus förbjöd dem strängt att göra honom känd. 34 Efter detta sade en annan man, vid namn Centurio: ”Jag såg Jesus i Kapernaum, och jag bad honom och sade: Herre, min tjänare ligger hemma och är lam.” 35 Och Jesus sade till mig: Jag skall komma och bota honom. 36 Men jag sade: Herre, jag är inte värdig att du kommer in under mitt tak. Tala allenast ett ord, så blir min tjänare frisk. 37 Och Jesus sade till mig: ”Gå din väg, och ske dig som du har trott.” Och min tjänare blev helad från samma stund. 38 Då sade en viss ädlingsman: ”Jag hade en son i Kapernaum som låg nära döden. När jag hörde att Jesus hade kommit till Galileen gick jag dit och bad honom att komma ner till mitt hus och bota min son, ty han låg nära döden.” 39 Han sade till mig: ”Gå din väg, din son lever.” 40 Och min son blev frisk från den stunden.
27
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
41 Utöver dessa ropade också många andra judar, både män och kvinnor, och sade: Han är sannerligen Guds Son, som botar alla sjukdomar allenast genom sitt ord, och som djävlarna helt och hållet lyder. 42 Några av dem sade vidare: ”Denna makt kan inte utgå från någon annan än Gud.” 43 Pilatus sade till judarna: ”Varför lyda inte de onda andarna era läkare?” 44 Några av dem sade: ”Det är inte Gud som kan övermanna onda andar.” 45 Men andra sade till Pilatus att han hade uppväckt Lasarus från de döda, efter att han hade legat fyra dagar i graven. 46 När landshövdingen hörde detta, darrade han och sade till den judiska folkmassan: ”Vad gagnar det er att utgjuta oskyldigt blod?” Kapitel 6 1 Då kallade Pilatus till sig Nikodemus och de femton män som hade sagt att Jesus inte var född genom otukt och frågade dem: "Vad skall jag göra? Det kan bli ett uppror bland folket." 2 De sade till honom: ”Vi vet inte; låt dem som uppviglar detta oväsen se på det.” 3 Pilatus kallade då tillbaka folket och sade till dem: ”Ni vet att ni har för sed att jag ska frige en fånge åt er vid påskhögtiden. 4 Jag har en ökänd fånge, en mördare, som heter Barabbas, och Jesus, som kallas Kristus, hos vilken jag inte finner något som förtjänar döden. Vilka av dem vill ni då att jag ska frige åt er? 5 De ropar alla och säger: ”Släpp oss lös Barabbas.” 6 Pilatus frågade dem: ”Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Kristus?” 7 De svarade alla: ”Låt honom korsfästas.” 8 Åter ropar de och säger till Pilatus: "Du är inte kejsarens vän om du friger denne man? Han har ju förklarat sig vara Guds Son och en kung. Men är det du som vill att han ska vara kung och inte kejsaren?" 9 Då fylldes Pilatus av vrede och sade till dem: ”Ert folk har alltid varit upproriskt, och ni är alltid emot dem som har tjänat er?” 10 Judarna svarade: ”Vilka är det som har tjänat oss?” 11 Pilatus svarade dem: ”Er Gud, som befriade er från egyptiernas hårda träldom och förde er över Röda havet som om det vore torrt land, och som gav er manna och vaktlar att äta i öknen, och som lät vatten komma fram ur klippan och gav er en lag från himlen: 12 Ni har retat honom på alla sätt och vis och begärt en gjuten kalv. Ni tillbad den och offrade åt den och sade: ”Detta är dina gudar, Israel, som har fört dig ut ur Egyptens land.” 13 Därför ville din Gud förgöra dig, men Mose bad för dig, och din Gud hörde honom och förlät dig din missgärning. 14 Efteråt blev ni rasande mot era profeter, Mose och Aron, och ni ville döda dem när de flydde till tabernaklet. Och ni knotade ständigt mot Gud och hans profeter. 15 Och han reste sig från domarsätet och ville gå ut, men alla judarna ropade: "Vi erkänner kejsaren som kung och inte Jesus." 16 Så snart denne man var född kom de vise männen och gav honom gåvor. När Herodes hörde detta blev han mycket förskräckt och ville döda honom. 17 När hans far fick veta detta flydde han med honom och sin mor Maria till Egypten. När Herodes hörde att han var född, ville han döda honom, och sände därför bud och dödade alla barn i Betlehem och i hela dess trakter, från två år och yngre. 18 När Pilatus hörde detta blev han förskräckt, och han befallde folket att det skulle bli tyst, och de lät högljutt och sade till Jesus: ”Är du då en kung?” 19 Alla judar svarade Pilatus: ”Det är just den som Herodes ville döda.” 20 Då tog Pilatus vatten, tvättade händerna inför folket och sade: ”Jag är oskyldig till denne rättfärdiges blod; ni får se på det.” 21 Judarna svarade och sade: ”Hans blod skall komma över oss och våra barn.”
28
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
22 Då befallde Pilatus att Jesus skulle föras fram inför honom och sade till honom: 23 Ditt eget folk har anklagat dig för att du gör dig själv till kung. Därför dömer jag, Pilatus, dig till att piskas enligt tidigare ståthållares lagar, och att du först skall bindas och sedan hängas på ett kors på den plats där du nu är fånge, och även två brottslingar med dig, vilkas namn är Dimas och Gestas. Kapitel 7 1 Då gick Jesus ut ur salen, och de två rövarna med honom. 2 Och när de kom till den plats som kallas Golgata, klädde de av honom hans kläder och omgjordade honom med ett linnetyg och satte en törnekrona på hans huvud och satte ett rör i hans hand. 3 Och på samma sätt gjorde de med de två rövarna som var korsfästa med honom, Dimas på hans högra sida och Gestas på hans vänstra. 4 Men Jesus sade: ”Min Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.” 5 Och de delade hans kläder och kastade lott om hans mantel. 6 Under tiden stod folket bredvid, och översteprästerna och judarnas äldste hånade honom och sade: Andra har han frälst; om han kan, må han nu frälsa sig själv; om han är Guds son, må han nu stiga ner från korset. 7 Soldaterna hånade honom och tog ättiksyra och galla och räckte honom att dricka och sade till honom: "Om du är judarnas kung, så befria dig själv." 8 Då tog Longinus, en viss soldat, ett spjut och stack honom i sidan, och strax därefter kom blod och vatten fram. 9 Och Pilatus skrev titeln på korset med hebreiska, latinska och grekiska bokstäver: "Denne är judarnas kung." 10 Men en av de två rövarna som var korsfästa med Jesus, han som hette Gestas, sade till Jesus: ”Om du är Messias, så befria dig själv och oss.” 11 Men rövaren, som var korsfäst på hans högra sida, vid namn Dimas, svarade och tillrättavisade honom och sade: Fruktar du inte Gud, du som är dömd till detta straff? Vi får med rätta och rättfärdighet straffa våra gärningar, men vad ont har denne Jesus gjort? 12 Efter denna suckan sade han till Jesus: Herre, kom ihåg mig när du kommer i ditt rike. 13 Jesus svarade honom: ”Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.” Kapitel 8 1 Och det var vid sjätte timmen, och mörker låg över hela jorden ända till nionde timmen. 2 Och medan solen var i förmörkelse, se, då rycktes förlåten i templet uppifrån och ner, och klipporna rycktes sönder, och gravarna öppnades, och många av de heliga som hade sovit uppstod. 3 Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst och sade: ”Hely, hely, lama sabaktani!” Det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? 4 Efter detta sade Jesus: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande.” Och när han hade sagt detta, gav han upp andan. 5 Men när officeren såg att Jesus ropade och gav upp andan, prisade han Gud och sade: Sannerligen var denne en rättfärdig man. 6 Och allt folket som stod där blev mycket förskräckt över synen; och när de tänkte på vad som hade hänt, slog de sig för bröstet och återvände sedan till staden Jerusalem. 7 Hövitsmannen gick till landshövdingen och berättade för honom allt som hade hänt; 8 Och när han hade hört allt detta blev han djupt bedrövad; 9 Och han kallade samman judarna och sade till dem: Har ni sett solförmörkelsen och allt annat som hände medan Jesus låg på döden? 10 När judarna hörde detta svarade de landshövdingen: ”Solförmörkelsen skedde enligt sedvänja.” 11 Men alla som kände Kristus stod på avstånd, liksom kvinnorna som hade följt Jesus från Galileen, och såg allt detta.
29
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
12 Och se, en man från Arimatea, vid namn Josef, som också var en Jesu lärjunge, men inte öppet, av rädsla för judarna, kom till landshövdingen och bad honom att tillåta honom att ta Jesu kropp ner från korset. 13 Och landshövdingen gav honom tillåtelse. 14 Nikodemus kom då och hade med sig en blandning av myrra och aloe, vida hundra pund. Med tårar tog de ner Jesus från korset och band honom i linnebindlar med välluktande kryddor, enligt sedvänjan vid begravning bland judarna. 15 Och de lade honom i en ny grav som Josef hade byggt och låtit hugga ut ur klippan, en grav där ingen människa hade blivit lagd tidigare. Och de vältrade en stor sten för gravöppningen. Kapitel 9 1 När de orättfärdiga judarna hörde att Josef hade bett och begravt Jesu kropp, sökte de upp Nikodemus och de femton män som hade vittnat inför landshövdingen att Jesus inte var född genom otukt, och andra goda människor som hade gjort goda gärningar mot honom. 2 Men när alla av fruktan för judarna dolde sig, var det Nikodemus allena som visade sig för dem och sade: Hur kan sådana människor komma in i synagogan? 3 Judarna svarade honom: ”Men hur vågade du gå in i synagogan, du som var Kristi medbröder? Må din lott bli med honom i den andra världen.” 4 Nikodemus svarade: Amen; må det ske, att jag får min lott med honom i hans rike. 5 På samma sätt kom Josef till judarna och frågade dem: Varför är ni så vredgade på mig, eftersom jag vill ha Jesus kropp från Pilatus? Se, jag har lagt honom i min grav och svept honom in i rent linnetyg och lagt en sten vid gravöppningen. 6 Jag har handlat rättfärdigt mot honom, men ni har handlat orättvist mot den rättfärdige mannen genom att korsfästa honom, ge honom vinäger att dricka, kröna honom med törnen, riva sönder hans kropp med piskor och uttala er för hans blods skuld. 7 Judarna blev oroliga och upprörda när de hörde detta, och de grep tag i Josef och befallde att han skulle sätta i förvar före sabbaten och hållas där tills sabbaten var över. 8 Och de sade till honom: "Bekänn, ty det är icke tillåtet att göra dig något ont vid denna tid, förrän den första dagen i veckan kommer. Men vi vet att du icke skall anses värdig en begravning, utan vi skall ge ditt kött åt himlens fåglar och jordens djur." 9 Josef svarade: ”Det talet liknar den stolte Goljats ord, när han hånade den levande Guden när han talade mot David. Men ni skriftlärda och lärda vet att Gud säger genom profeten: Hämnden är min, och jag skall vedergälla er lika mycket ont som ni har hotat mig med.” 10 Guden som du har hängt på korset, han kan befria mig ur dina händer. All din ondska skall återvända över dig. 11 Ty landshövdingen tvättade sina händer och sade: ”Jag är fri från denne rättfärdiges blod.” Men ni svarade och ropade: ”Hans blod skall komma över oss och våra barn! Må ni förgås för evigt, som ni har sagt.” 12 När judarnas äldste hörde dessa ord blev de mycket rasande. De grep tag i Josef och satte honom i ett rum utan fönster. De stängde dörren och förseglade låset. 13 Och Hannas och Kaifas satte vakt vid den och rådslog med prästerna och leviterna att de alla skulle sammankomma efter sabbaten, och de funderade ut hur de skulle döda Josef. 14 När de hade gjort detta befallde rådsherrarna Hannas och Kaifas att Josef skulle föras fram. Kapitel 10 1 När hela församlingen hörde detta, häpnade de och blev förvånade, eftersom de hade funnit samma sigill på kammarens lås, men inte kunde finna Josef. 2 Då gick Hannas och Kaifas ut, och medan de alla beundrade att Josef var borta, se, talade en av soldaterna, som vaktade Jesu grav, i församlingen.
30
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
3 Medan de vaktade Jesu grav blev det en jordbävning, och vi såg en Guds ängel vältra bort gravstenen och sätta sig på den. 4 Och hans ansikte var som blixten och hans mantel som snö; och vi blev av skräck som döda. 5 Och vi hörde en ängel säga till kvinnorna vid Jesu grav: ”Var inte rädda. Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste. Han har uppstått, som han förutspådde.” 6 Kom och se platsen där han lades, och gå strax och säg till hans lärjungar att han har uppstått från de döda, och att han skall gå före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han sade till er. 7 Judarna kallade då samman alla soldaterna som vaktade Jesu grav och frågade dem: ”Vilka är de kvinnor som ängeln talade till? Varför grep ni dem inte?” 8 Soldaterna svarade och sade: Vi vet inte vilka kvinnorna var; dessutom blev vi av skräck som döda, och hur skulle vi kunna gripa tag i dessa kvinnor? 9 Judarna svarade dem: ”Så sant Herren lever, vi tror er inte.” 10 Soldaterna svarade judarna och sade: ”Ni har sett och hört Jesus göra så många kraftgärningar, men ändå inte trott honom, hur kan ni då tro på oss? Ni sade med rätta: ’Så sant Herren lever, ty Herren lever sannerligen.’” 11 Vi har hört att ni spärrade in Josef, som begravde Jesu kropp, i en kammare under ett förseglat lås; och när ni öppnade det fann ni honom inte där. 12 För då fram Josef som ni satte under bevakning i kammaren, och vi skall föra fram Jesus som vi bevakade i graven. 13 Judarna svarade och sade: ”Vi ska frambringa Josef, ska ni frambringa Jesus?” Men Josef är i sin egen stad Arimatea. 14 Soldaterna svarade: ”Om Josef är i Arimatea och Jesus i Galileen, så har vi hört ängeln tala om det för kvinnorna.” 15 När judarna hörde detta blev de förskräckta och sade till varandra: ”Om detta på något sätt blir känt, kommer alla att tro på Jesus.” 16 Då samlade de ihop en stor summa pengar och gav dem till soldaterna och sade: ”Sägen ni till folket att Jesu lärjungar kom om natten medan ni sov och stal Jesu kropp. Och om Pilatus, landshövdingen, får höra talas om detta, skall vi ställa honom till svars och säkra er.” 17 Soldaterna tog då emot pengarna och sade såsom judarna hade anvisat dem, och deras rykte spreds bland folket. 18 Men en präst vid namn Pinehas och en skollärare vid namn Ada och en levit vid namn Ageus, de tre kom från Galileen till Jerusalem och berättade detta för översteprästerna och alla som var i synagogorna och sade: 19 Vi har sett Jesus, som ni korsfäste, tala med sina elva lärjungar och sitta mitt ibland dem på Olivberget och säga till dem: 20 Gå ut i hela världen och predika evangeliet för alla folk och döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Och den som tror och blir döpt, han skall bli frälst. 21 Och när han hade sagt detta till sina lärjungar, såg vi honom stiga upp till himlen. 22 När översteprästerna, de äldste och leviterna hörde detta, sade de till dessa tre män: "Ge äran åt Israels Gud och bekänn för honom om det är sant som ni säger att ni har sett och hört." 23 De svarade och sade: Så sant våra fäders Herre lever, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, så har vi berättat sanningen för er, precis som vi hörde Jesus tala med sina lärjungar och såg honom stiga upp till himlen. 24 Och de tre männen svarade vidare och sade, och tillade dessa ord: Om vi inte erkände de ord som vi hörde Jesus tala, och att vi såg honom stiga upp till himlen, skulle vi vara skyldiga till synd. 25 Då reste sig genast översteprästerna, höll lagboken i sina händer och besvärade dessa män och sade: "I skall härefter inte mer förkunna det som ni har sagt om Jesus." 26 Och de gav dem en stor summa pengar och sände andra män med dem, som skulle följa dem till deras eget land, så att de absolut inte skulle behöva stanna kvar i Jerusalem.
31
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
27 Då samlades alla judarna och uttryckte den djupaste oro och sade: ”Vad är det för märkliga som har hänt i Jerusalem?” 28 Men Hannas och Kaifas tröstade dem och sade: ”Varför skulle vi tro på soldaterna som vaktade Jesu grav, när de säger att en ängel vältrat bort stenen från gravöppningen?” 29 Kanske var det hans egna lärjungar som sade detta till dem och gav dem pengar för att de skulle säga så, och de själva tog bort Jesu kropp. 30 Betänk dessutom att utlänningar inte har någon ära att ge, eftersom de också tog en stor summa av oss, och de har vittnat för oss enligt de instruktioner som vi gav dem. De måste antingen vara trogna oss eller Jesu lärjungar. Kapitel 11 1 Nikodemus reste sig då och sade: ”Ni har rätt, Israels barn! Ni har hört vad de tre männen svurit vid Guds lag: ’Vi har sett Jesus tala med sina lärjungar på Olivberget, och vi har sett honom stiga upp till himlen.’ 2 Och skriften lär oss att den välsignade profeten Elia blev upptagen till himlen, och när profetsönerna frågade Elisa: "Var är vår fader Elia?" svarade han dem: "Han är upptagen till himlen." 3 Profetsönerna sade till honom: ”Kanske anden har fört honom till något av Israels berg, där kanske vi finner honom.” De bad då Elisa, och han vandrade omkring med dem i tre dagar, men de kunde inte finna honom. 4 Och hör mig nu, ni Israels söner, och låt oss sända män till Israels berg, så att anden inte har fört bort Jesus, och där kanske vi finner honom och blir nöjda. 5 Nikodemus råd behagade allt folket, och de sände ut män som sökte efter Jesus men fann honom inte. De vände tillbaka och sade: "Vi har gått överallt men inte funnit Jesus, men vi har funnit Josef i hans stad Arimatea." 6 När furstarna och allt folket hörde detta glada de sig och prisade Israels Gud, därför att Josef hade blivit funnen, efter att de hade spärrat in honom i en kammare men inte kunnat finna honom. 7 Och när de hade samlat en stor församling, frågade översteprästerna: Hur skall vi föra Josef till oss, så att han kan tala med honom? 8 Och de tog ett papper och skrev till honom och sade: Frid vare med dig och hela din familj. Vi vet att vi har syndat mot Gud och dig. Var snäll och besök oss, dina fäder, ty vi blev mycket förvånade över din flykt från fängelset. 9 Vi vet att det var ett ont råd vi utarbetade mot dig, och att Herren tog hand om dig, och Herren själv räddade dig från våra planer. Frid vare med dig, Josef, du som är hedersvärd bland allt folket. 10 Och de valde ut sju av Josefs vänner och sade till dem: När ni kommer till Josef, hälsa honom i frid och ge honom detta brev. 11 När männen kom till Josef hälsade de honom i frid och gav honom brevet. 12 Och när Josef hade läst det, sade han: Välsignad vare Herren Gud, som har räddat mig från israeliterna, så att de inte kunde utgjuta mitt blod. Välsignad vare Gud, som har bevarat mig under dina vingar. 13 Och Josef kysste dem och tog dem med sig hem till sig. Och nästa dag steg Josef upp på sin åsna och följde med dem till Jerusalem. 14 Och när alla judar hörde detta, gick de ut för att möta honom och ropade: Frid vare med din ankomst hit, fader Josef. 15 Han svarade: ”Herren skall ge allt folket välgång.” 16 Och de kysste honom alla, och Nikodemus tog honom med sig hem, efter att ha ordnat en stor fest. 17 Men dagen efter, eftersom det var förberedelsedag, sade Hannas, Kaifas och Nikodemus till Josef: ”Bekänn din tro inför Israels Gud och svara oss på allt vi ställer till dig.” 18 Ty vi har varit mycket oroade över att du begravde Jesu kropp, och att vi, när vi hade stängt in dig i en kammare, inte kunde finna dig, och vi har varit rädda ända sedan dess, ända till denna dag då du uppenbarar sig bland oss. Berätta därför inför Gud allt som har hänt.
32
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
19 Då svarade Josef och sade: Ni höll mig i fängelse på tillredelsedagen ända till morgonen. 20 Men medan jag stod och bad mitt i natten, var huset omgivet av fyra änglar, och jag såg Jesus som solens glans och föll ner till jorden av fruktan. 21 Men Jesus tog min hand och lyfte mig från marken, och dagg stänktes över mig. Men han torkade mitt ansikte, kysste mig och sade till mig: Frukta inte, Josef; se på mig, ty det är jag. 22 Då såg jag på honom och sade: ”Rabboni Elias!” Han svarade mig: ”Jag är inte Elias, utan Jesus från Nasaret, han som du begravde.” 23 Jag sade till honom: Visa mig graven där jag har lagt dig. 24 Då tog Jesus mig vid handen och ledde mig till den plats där jag hade lagt honom och visade mig linnekläderna och servetten som jag hade hängt om hans huvud. Då förstod jag att det var Jesus och tillbad honom och sade: Välsignad vare han som kommer i Herrens namn. 25 Jesus tog mig åter vid handen och ledde mig till Arimatea, hem till mig, och sade till mig: Frid vare med dig, men gå inte ut ur ditt hus förrän på fyrtionde dagen. Jag måste gå till mina lärjungar. Kapitel 12 1 När översteprästerna hörde allt detta blev de förbluffade och föll ner med ansiktena mot marken som döda. De ropade till varandra: "Vad är det för ett märkligt tecken som har skett i Jerusalem? Vi känner Jesu far och mor." 2 Och en viss levit sade: Jag känner många av hans släktingar, gudfruktiga människor, som brukar offra slaktoffer och brännoffer till Israels Gud i templet, under bön. 3 Och översteprästen Simeon tog honom i sina armar och sade till honom: Herre, nu låter du din tjänare gå i frid, enligt ditt ord, ty mina ögon har sett din frälsning, som du har berett inför alla folk: ett ljus till att upplysa hedningarna och ditt folk Israels härlighet. 4 Likaså välsignade Simeon Maria, Jesu moder, och sade till henne: Jag förkunnar för dig om det barnet: Han är bestämd till fall och uppståndelse för många och till ett tecken som skall motbevisas. 5 Ja, ett svärd skall genomborra även din egen själ, och många hjärtans tankar skall uppenbaras. 6 Då sade alla judarna: ”Låt oss skicka bud till de tre män som sade sig ha sett honom tala med sina lärjungar på Olivberget.” 7 Därefter frågade de dem vad de hade sett. Dessa svarade enträget: ”Inför Israels Guds närvaro bekräftar vi tydligt att vi har sett Jesus tala med sina lärjungar på Olivberget och sedan stiga upp till himlen.” 8 Hannas och Kaifas tog dem sedan till olika platser och förhörde dem var för sig. De bekände alla sanningen och sade att de hade sett Jesus. 9 Hannas och Kaifas sade då: ”Enligt vår lag skall varje sak avgöras genom två eller tre vittnens utsago.” 10 Men vad har vi sagt? Den välsignade Enok behagade Gud och blev upptagen genom Guds ord, och den välsignade Moses begravningsplats är känd. 11 Men Jesus överlämnades till Pilatus, piskades, kröntes med törnen, spottades på, genomborrades med ett spjut, korsfästes, dog på korset och begravdes, och hans kropp begravdes av den ärade Josef i en ny grav, och han vittnar om att han såg honom levande. 12 Och dessutom har dessa män förklarat att de såg honom tala med sina lärjungar på Olivberget och sedan stiga upp till himlen. 13 Då reste sig Josef och sade till Hannas och Kaifas: ”Ni må med rätta vara mycket förvånade över att ni har fått höra att Jesus lever och har farit upp till himlen.” 14 Det är verkligen något verkligt förvånande att han inte bara själv uppstår från de döda, utan också uppväcker andra från sina gravar, som många har sett i Jerusalem. 15 Och hör mig nu lite: Vi kände alla den välsignede Simeon, översteprästen, som tog Jesus som spädbarn i sina armar i templet. 16 Denne Simeon hade två egna söner, och vi var alla närvarande vid deras död och begravning.
33
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
17 Gå därför och se deras gravar, ty de är öppna, och de har uppstått. Och se, de är i staden Arimatea och tillbringar sin tid tillsammans i gudstjänster. 18 Några har visserligen hört ljudet av deras röster i bön, men de vill inte tala med någon, utan förblir stumma som döda. 19 Men kom, låt oss gå till dem och uppföra oss mot dem med all respekt och försiktighet. Och om vi kan få dem att svära, kanske de berättar några av deras uppståndelses hemligheter för oss. 20 När judarna hörde detta blev de mycket glada. 21 Hannas och Kaifas, Nikodemus, Josef och Gamaliel kom sedan till Arimatea, men fann dem inte i sina gravar. De gick omkring i staden och band dem på knäna vid deras gudstjänster. 22 Sedan hälsade de dem med all vördnad och vördnad inför Gud och förde dem till synagogan i Jerusalem. Där stängde de portarna och tog med sig Herrens lagbok. 23 Och han lade det i deras händer och svor dem vid Gud Herren och Israels Gud, som talade till våra fäder genom lagen och profeterna och sade: Om ni tror på honom som uppväckte er från de döda, att det är Jesus, så berätta för oss vad ni har sett och hur ni har uppväckts från de döda. 24 Karinus och Lenthius, Simeons två söner, darrade när de hörde detta, och de blev upprörda och stönade; och samtidigt såg de upp mot himlen och gjorde korstecknet med fingrarna på tungan. 25 Och genast tog de till orda och sade: ”Ge var och en av oss ett papper, så skall vi skriva ner för dig allt som vi har sett.” Och var och en satte sig ner och skrev och sade: Kapitel 13 1 Herre Jesus och Fader, du som är Gud, även de dödas uppståndelse och liv, giv oss tillåtelse att förkunna dina hemligheter, som vi såg efter döden, tillhörande ditt kors; ty vi är svurna vid ditt namn. 2 Ty du har förbjudit dina tjänare att förkunna de hemliga ting som utfördes genom din gudomliga makt i helvetet. 3 När vi placerades med våra fäder i helvetets djup, i mörkrets svarthet, uppenbarade sig plötsligt solens färg lik guld, och ett starkt purpurfärgat ljus upplyste platsen. 4 Plötsligt i samband med detta jublade Adam, hela mänsklighetens fader, tillsammans med alla patriarkerna och profeterna och sade: Det ljuset är upphovet till evigt ljus, som har lovat att förflytta oss till evigt ljus. 5 Då ropade profeten Jesaja och sade: Detta är Faderns och Guds Sons ljus, enligt min profetia, när jag levde på jorden. 6 Sebulons land och Naftalims land på andra sidan Jordan, ett folk som vandrade i mörker, såg ett stort ljus; och för dem som bodde i dödsskuggans land har ett ljus uppgått. Och nu har han kommit och upplyst oss som satt i döden. 7 Medan vi alla gladde oss över det ljus som lyste över oss, kom vår fader Simeon in bland oss och lyckönskade hela församlingen och sade: ”Ära Herren Jesus Kristus, Guds Son.” 8 Honom tog jag i min famn i templet, när jag var ett spädbarn, och drevs av den helige Ande, sade jag till honom och bekände: 1 Nu har mina ögon sett din frälsning, som du har berett inför alla folk, ett ljus till att upplysa hedningarna och ditt folk Israels härlighet. 9 Alla de heliga som var i dödsrikets djup, när de hörde detta, gladde sig ännu mer. 10 Efteråt kom en fram, lik en liten eremit, och alla frågade honom: "Vem är du?" 11 Han svarade: ”Jag är rösten av en som ropar i öknen: Johannes Döparen och den Högstes profet, jag som gick före honom för att bereda vägen för honom och ge hans folk kunskap om frälsning till syndernas förlåtelse.” 12 Och jag, Johannes, när jag såg Jesus komma till mig, manad av den helige Ande, sade jag: Se, Guds lamm, se, han som tar bort världens synder. 13 Och jag döpte honom i floden Jordan, och såg den helige Ande komma ner över honom i en duvas skepnad, och hörde en röst från himlen säga: Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag.
34
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
14 Och medan jag nu gick framför honom, kom jag ner hit för att förkunna för er att Guds Son härnäst skall besöka oss, och likt gryningen från höjden skall han komma till oss som lever i mörker och dödens skugga. Kapitel 14 1 Men när den förste mannen, vår fader Adam, hörde detta, att Jesus hade blivit döpt i Jordan, ropade han på sin son Set och sade: 2 Förkunna för dina söner, patriarkerna och profeterna, allt som du hörde av ärkeängeln Mikael, när jag sände dig till paradisets portar, för att du skulle be Gud att han skulle smörja mitt huvud när jag var sjuk. 3 Då kom Set fram till patriarkerna och profeterna och sade: Jag, Set, när jag bad till Gud vid paradisets portar, såg Herrens ängel Mikael uppenbara sig för mig och säga: Jag är sänd till dig från Herren; jag är utsedd att härska över mänskliga kroppar. 4 Jag säger dig, Set, be inte till Gud med tårar och bönfall honom inte om oljan från barmhärtighetens träd, med vilken han kan smörja din fader Adam mot hans huvudvärk; 5 Ty du kan på inget sätt uppnå det förrän på den sista dagen och de sista tiderna, nämligen förrän fem tusen fem hundra år har gått. 6 Då skall Kristus, Guds barmhärtigaste Son, komma till jorden för att uppväcka Adams mänskliga kropp, och samtidigt uppväcka de dödas kroppar, och när han kommer skall han döpas i Jordanien: 7 Sedan skall han smörja alla som tror på honom med sin barmhärtighets olja, och hans barmhärtighets olja skall bestå i kommande släkten, de som skall födas av vatten och den helige Ande till evigt liv. 8 Och när Guds barmhärtigaste Son, Kristus Jesus, vid den tiden kommer ner till jorden, skall han föra vår fader Adam in i paradiset, till barmhärtighetens träd. 9 När alla patriarkerna och profeterna hörde allt detta från Set, blev de ännu mer glada. Kapitel 15 1 Medan alla de heliga jublade, se, då sade Satan, dödens furste och hövding, till helvetets furste: 2 Gör er redo att ta emot Jesus från Nasaret själv, som skröt om att han var Guds Son, men ändå var en man som fruktade döden och sade: Min själ är bedrövad ända till döden. 3 Dessutom gjorde han mig och många andra många skador; ty dem som jag gjorde blinda och halta och även dem som jag plågade med flera djävlar, botade han med sitt ord; ja, och dem som jag förde döda till dig, dem tar han med våld ifrån dig. 4 Helvetets furste svarade Satan: Vem är den mäktige fursten, som ändå är rädd för döden? 5 Ty alla jordens härskare är underkastade mitt välde, dem som du har underkuvat genom din välde. 6 Men om han är så mäktig i sin mänskliga natur, så bekräftar jag för dig i sanning att han är allsmäktig i sin gudomliga natur, och ingen människa kan motstå hans makt. 7 När han därför sade att han fruktade döden, tänkte han snärja dig, och olyckligt skall det gå dig i evighet. 8 Då svarade Satan och sade till helvetets furste: ”Varför tvivlade du och fruktade att ta emot Jesus från Nasaret, både din och min motståndare?” 9 Jag frestade honom och hetsade upp mitt folk, judarna, med nit och vrede mot honom. 10 Jag vässade spjutet för hans lidande; jag blandade galla och vinäger och befallde att han skulle dricka det; jag förberedde korset för att korsfästa honom och spikarna för att genomborra Ibis händer och fötter; och nu när hans död är nära förestående, skall jag föra honom hit, underställd både dig och mig. 11 Då svarade helvetets furste och sade: Du sade just till mig att han tog de döda ifrån mig med våld. 12 De som har hållits kvar här tills de åter ska leva på jorden, togs bort härifrån, inte av egen kraft, utan genom böner till Gud, och deras allsmäktige Gud tog dem ifrån mig.
35
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
13 Vem är då den Jesus från Nasaret som med sitt ord har tagit bort de döda från mig utan att be till Gud? 14 Kanske är det densamme som tog Lasarus ifrån mig, sedan han hade varit död i fyra dagar, och som både luktade och var rutten, och som jag hade i min besittning som en död, och ändå uppväckte honom genom sin kraft. 15 Satan svarade och sade till helvetets furste: Det är just den samme mannen, Jesus från Nasaret. 16 När helvetets furste hörde detta, sade han till honom: ”Jag svär dig vid den makt som tillhör dig och mig att du inte för honom till mig.” 17 Ty när jag hörde om kraften i hans ord, bävade jag av fruktan, och hela min ogudaktiga skara blev samtidigt förskräckt; 18 Och vi kunde inte gripa Lasarus, men han skakade sig själv och gick genast bort från oss med alla tecken på ondska. Och jorden där Lasarus döda kropp låg gav honom strax levande. 19 Och jag vet nu att han är den allsmäktige Guden som kan utföra sådana ting, som är mäktig i sitt välde och mäktig i sin mänskliga natur, som är mänsklighetens Frälsare. 20 För därför inte hit denne man. Ty han skall befria alla dem som jag håller fängslade under otro och bundna med sina synders bojor, och han skall föra dem till evigt liv. Kapitel 16 1 Och medan Satan och helvetets furste talade så med varandra, hördes plötsligt en röst som av åska och dånande vindar, som sade: Lyft upp era portar, o ni furstar, och lyft er, o eviga portar, så skall härlighetens Konung komma in. 2 När helvetets furste hörde detta, sade han till Satan: "Gå bort från mig och lämna mina boningar. Om du är en mäktig krigare, strid mot Ärans Kung. Men vad har du med honom att göra?" 3 Och han kastade bort honom från hans boningar. 4 Och fursten sade till sina ogudaktiga officerare: Stäng grymhetens mässingsportar och fäst dem med järnbommar och kämpa tappert, så att vi inte blir tillfångatagna. 5 Men när hela de heligas skara hörde detta, talade de med hög och vred röst till helvetets furste: 6 Öppna dina portar, så att Ärans Konung kan komma in. 7 Och den gudomlige profeten David ropade ut och sade: Profeterade jag inte sannerligen när jag var på jorden och sade: Åh, att människorna skulle prisa Herren för hans godhet och för hans underbara gärningar mot människors barn? 8 Ty han har brutit sönder kopparportar och krossat järnbommar. Han har gripit dem för deras missgärnings skull, och för deras orättfärdighets skull är de plågade. 9 Efter detta talade en annan profet, den helige Jesaja, på samma sätt till alla de heliga: Profeterade jag inte med rätta för er när jag levde på jorden? 10 De döda skall leva, och de som är i sina gravar skall uppstå, och de som är i jorden skall glädjas, ty daggen som kommer från Herren skall bringa frälsning till dem. 11 Och jag sade på ett annat ställe: Död, var är din seger? Död, var är din udd? 12 När alla de heliga hörde detta som Jesaja sade, sade de till helvetets furste: Öppna nu dina portar och tag bort dina järnbommar, ty nu skall du bli bunden och bli maktlös. 13 Då hördes en stark röst, likt åskans ljud, som sade: Lyft upp era portar, ni furstar, och lyft er upp, ni dödsrikets portar, så skall härlighetens konung träda in. 14 Helvetets furste hörde samma röst upprepad och ropade som om han hade varit okunnig: Vem är denne härlighetens konung? 15 David svarade helvetets furste och sade: ”Jag förstår orden i den rösten, ty jag talade dem genom hans ande. Och nu, som jag har sagt ovan, säger jag dig: Herren, stark och mäktig, Herren, mäktig i strid. Han är ärans konung, och han är Herren i himmelen och på jorden. 16 Han har blickat ner för att höra fångarnas suckar och för att släppa lös dem som är dömda till döden.
36
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
17 Och nu, du smutsiga och stinkande helvetets furste, öppna dina portar, så att Ärans Konung kan träda in; ty han är himmelens och jordens Herre. 18 Medan David talade detta, uppenbarade sig den mäktige Herren i en människas skepnad och upplyste de platser som förut hade varit i mörker, 19 Och bröt sönder de bojor som förut inte kunde brytas; och med sin oövervinnliga kraft hemsökte han dem som satt i det djupa mörkret av ondska och dödens skugga av synd. Kapitel 17 1 När den ogudaktige Döden och hennes grymma officerare hörde detta, greps de av fruktan i sina olika kungadömen när de såg ljusets klarhet, 2 Och Kristus själv uppenbarade sig plötsligt i deras boningar; de ropade därför och sade: Vi är bundna av dig; du tycks vilja förleda oss till vanära inför Herren. 3 Vem är du, som inte har några tecken på förgängelse, utan det strålande utseende som är ett fullt bevis på din storhet, som du ändå tycks vara helt utan att bry dig om? 4 Vem är du, så mäktig och så svag, så stor och så liten, en ringa och ändå en soldat av högsta rang, som kan befalla i en tjänares skepnad som en vanlig soldat? 5 Ärans konung, död och levande, fastän en gång dödad på korset? 6 Vem låg död i graven och kom ner levande till oss, och i din död darrade alla varelser och alla stjärnor rördes, och nu har du din frihet bland de döda och orsakar oro åt våra legioner? 7 Vem är du, som befriar de fångar som hölls i kedjor av arvsynden och för dem tillbaka till deras tidigare frihet 8 Vem är du, som sprider ett så härligt och gudomligt ljus över dem som förblindades av syndens mörker? 9 På samma sätt greps alla legioner av djävlar av samma fasa, och med den mest ödmjuka fruktan ropade de och sade: 10 Varifrån kommer det, o du Jesus Kristus, att du är en man så mäktig och härlig i majestät, så lysande att han inte har någon fläck och så ren att han inte har något brott? Ty den lägre jorden, som ända fram till nu har varit oss underställd och från vilken vi har mottagit tribut, har aldrig förr sänt oss en sådan död man, aldrig sådana gåvor som dessa till helvetets furstar. 11 Vem är då du, som med sådant mod träder in i våra boningar och inte bara inte är rädd för att hota oss med de strängaste straff, utan också strävar efter att rädda alla andra från de bojor i vilka vi håller dem? 12 Kanske är du den Jesus, om vilken Satan nyss talade till vår furste, att du genom korsets död skulle få dödens makt. 13 Då trampade Ärans Konung på döden, grep helvetets furste, berövade honom all hans makt och tog vår jordiske fader Adam med sig till sin ära. Kapitel 18 1 Då tog helvetets furste Satan och sade med tydlig indikation till honom: O du förtappelsens furste, upphov till Beelsebubs nederlag och förvisning, hån för Guds änglar och avskydd av alla rättfärdiga! Vad fick dig att handla så? 2 Du ville korsfästa Ärans Konung och genom hans förintelse ha gett oss löften om mycket stora fördelar, men som en dåre var du okunnig om vad du höll på med. 3 Ty se nu hur Jesus från Nasaret, med sin gudomliga glans, driver alla mörkrets och dödens fasansfulla makter på flykten; 4 Han har rivit ner våra fängelser från topp till tå, släppt lös alla fångar, befriat alla som var bundna, och alla som tidigare stönade under tyngden av sina plågor har nu förolämpat oss, och vi är som att bli besegrade av deras böner. 5 Våra ogudaktiga herradömen är kuvade, och ingen del av mänskligheten är nu kvar i vårt underkastande, men å andra sidan trotsar de oss alla djärvt;
37
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
6 Fastän de döda förr aldrig vågade uppföra sig oförskämt mot oss, och inte heller, som fångar, någonsin kunde vara glada vid något tillfälle. 7 O Satan, du alla ondas furste, de ogudaktigas och övergivnas fader, varför skulle du försöka dig på denna bedrift, när våra fångar hittills alltid saknat det minsta hopp om frälsning och liv? 8 Men nu finns det inte en enda av dem som någonsin stönar, och det finns inte minsta tecken på en tår i någon av deras ansikten. 9 O prins Satan, du store väktare av de infernaliska regionerna, alla dina fördelar som du förvärvade genom det förbjudna trädet och förlusten av paradiset, har du nu förlorat genom korsets trä; 10 Och din lycka tog slut när du korsfäste Jesus Kristus, härlighetens konung. 11 Du har handlat mot dina egna och mina intressen, vilket du snart kommer att inse av de stora plågor och oändliga straff som du snart kommer att lida. 12 O Satan, allt onts furste, dödens upphovsman och källa till all stolthet, du borde först ha undersökt Jesu från Nasarets onda brott, och då skulle du ha funnit att han inte var skyldig till något som förtjänade döden. 13 Varför vågade du dig, utan förnuft eller rättvisa, korsfästa honom och förde ner en oskyldig och rättfärdig människa till våra trakter, och därigenom förlorade du alla syndare, ogudaktiga och orättfärdiga personer i hela världen? 14 Medan helvetets furste talade sålunda till Satan, sade Härlighetens Konung till Beelsebub, helvetets furste: Satan, fursten skall vara underställd ditt välde för evigt, i Adams och hans rättfärdiga söners ställe, som är mina. Kapitel 19 1 Då sträckte Jesus ut sin hand och sade: Kom till mig, alla ni mina heliga, som är skapade till min avbild, som är dömda av den förbjudna fruktens träd och av djävulen och döden, 2 Lev nu vid mitt kors trä; djävulen, denna världens furste, är övervunnen, och döden är besegrad. 3 Snart förenades alla de heliga under den Högste Gudens hand, och Herren Jesus tog Adams hand och sade till honom: Frid vare med dig och med alla dina rättfärdiga efterkommande, som är mina. 4 Då kastade sig Adam ner vid Jesu fötter och vände sig till honom, under tårar, med ödmjuka ord och hög röst, och sade: 5 Jag vill prisa dig, Herre, ty du har upphöjt mig och inte låtit mina fiender glädjas över mig. Herre, min Gud, jag ropade till dig, och du har helat mig. 6 Herre, du har fört min själ upp ur dödsriket, du har hållit mig vid liv, så att jag inte skulle fara ner i graven. 7 Sjung till Herren, alla hans heliga, tacka honom vid åminnelsen av hans helighet. Ty hans vrede varar bara ett ögonblick, i hans nåd finns liv. 8 På samma sätt föll alla de heliga ner vid Jesu fötter och sade med en röst: ”Du har kommit, världens återlösare, och har fullbordat allt som du förut har förutsagt genom lagen och dina heliga profeter.” 9 Du har återlöst de levande genom ditt kors och har kommit ner till oss, för att du genom korsets död skulle befria oss från helvetet och genom din kraft från döden. 10 O, Herre, liksom du har satt din härlighets tecken i himlen och rest tecknet på din återlösning, ja, ditt kors, på jorden, så, Herre, sätt tecknet på ditt kors seger i helvetet, så att döden inte längre må göra någon annan besvärad. 11 Då räckte Herren ut sin hand och gjorde korstecknet över Adam och över alla hans heliga. 12 Och han tog tag i Adams högra hand och steg upp från dödsriket, och alla Guds heliga följde honom. 13 Då ropade den kunglige profeten David djärvt och sade: 1 Sjung en ny sång till Herren, ty han har gjort underverk; hans högra hand och hans heliga arm har gett honom seger. 14 Herren har kungjort sin frälsning, han har uppenbarat sin rättfärdighet inför hedningarna. 15 Och hela de heligas skara svarade och sade: Denna ära tillhör alla hans heliga. Amen, lova Herren.
38
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
16 Efteråt ropade profeten Habackuk 3 och sade: Du har gått ut till ditt folks frälsning, ja till ditt folks frälsning. 17 Och alla de heliga sade: 4 Välsignad vare han som kommer i Herrens namn, ty Herren har upplyst oss. Denne är vår Gud från evighet till evighet, han skall regera över oss i evighet. Amen. 18 På samma sätt talade alla profeterna de heliga ord som lovade honom och följde Herren. Kapitel 20 1 Herren höll Adam vid handen och överlämnade honom åt ärkeängeln Mikael, och han ledde dem in i paradiset, fyllt av barmhärtighet och härlighet. 2 Och två mycket gamla män mötte dem, och de heliga frågade dem: Vilka är ni, som ännu inte har varit med oss i helvetet och har fått era kroppar placerade i paradiset? 3 En av dem svarade och sade: ”Jag är Enok, som har blivit borttagen genom Guds ord. Och den som är med mig är Elia, tisbiten, som har blivit borttagen i en vagn av eld.” 4 Här har vi hittills varit och inte smakat döden, men nu ska vi återvända vid Antikrists ankomst, beväpnade med gudomliga tecken och mirakel, för att strida mot honom och bli dödade av honom i Jerusalem och återigen tas upp levande till molnen efter tre och en halv dag. 5 Och medan den helige Enok och Elias berättade detta, se, då kom en annan man i en eländig gestalt, bärande korsets tecken på sina axlar. 6 Och när alla de heliga såg honom, frågade de honom: Vem är du? Ditt ansikte är som en tjuvs, och varför bär du ett kors på dina axlar? 7 Han svarade: ”Ni har rätt, ty jag var en tjuv som begick alla möjliga onda gärningar på jorden.” 8 Och judarna korsfäste mig med Jesus, och jag såg de förvånande ting som skedde i skapelsen vid Herren Jesu korsfästelse. 9 Och jag trodde att han var alltings Skapare och den allsmäktige Konungen, och jag bad till honom och sade: Herre, kom ihåg mig när du kommer i ditt rike. 10 Genast hörde han min bön och sade till mig: Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset. 11 Och han gav mig detta korstecken och sade: Bär detta och gå till paradiset. Och om ängeln som är paradisets vakt inte släpper in dig, visa honom korstecknet och säg till honom: Jesus Kristus, som nu är korsfäst, har sänt mig hit till dig. 12 När jag hade gjort detta och berättat allt detta för ängeln som är Paradisets vakt, och han hörde det, öppnade han genast portarna, förde mig in och satte mig på högra sidan i Paradiset, 13 och sade: "Stanna här en liten tid, tills Adam, alla människors fader, går in med alla sina söner, som är Jesu Kristi heliga och rättfärdiga tjänare, den korsfäste." 14 När de hörde hela denna berättelse från tjuven, sade alla patriarkerna med en röst: Välsignad vare du, o allsmäktige Gud, den eviga godhetens Fader och barmhärtighetens Fader, som har visat sådan nåd mot dem som syndat mot honom, och har fört dem till paradisets nåd, och har placerat dem bland dina stora och andliga försörjningar, i ett andligt och heligt liv. Amen. Kapitel 21 1 Dessa är de gudomliga och heliga mysterier som vi har sett och hört. Jag, Charinus och Lenthius har inte tillåtelse att förkunna Guds övriga mysterier, såsom ärkeängeln Mikael befallde oss, 2 och sade: Ni skall gå med mina bröder till Jerusalem och hålla fast vid bönerna och förkunna och förhärliga Jesu Kristi uppståndelse, eftersom han har uppväckt er från de döda samtidigt med sig själv. 3 Och ni skall inte tala med någon människa, utan sitta som stumma tills den tid kommer då Herren tillåter er att berätta om sin gudomlighets mysterier. 4 Ärkeängeln Mikael befallde oss vidare att dra över Jordan, till ett härligt och födorikt land, där många är som har uppstått från de döda tillsammans med oss till bevis på Kristi uppståndelse.
39
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
5 Ty vi har bara tre dagar kvar från de döda, vi som har uppstått för att fira vår Herres påsk med våra föräldrar och vittna om Kristus, Herren. Vi har blivit döpta i den heliga floden Jordan, och nu ser ingen dem. 6 Detta är allt som Gud lät oss berätta för er. Ge honom därför lov och ära och omvänd er, så skall han förbarma sig över er. Frid vare med er från Herren Gud Jesus Kristus och allas vår Frälsare. Amen, Amen, Amen. 7 Och sedan de hade skrivit klart och skrivit på två separata papperslappar, överlämnade Karinus det han hade skrivit åt Hannas, Kaifas och Gamaliel. 8 Lenthius överlämnade likaledes det han hade skrivit i Nikodemus och Josefs händer; och genast förvandlades de till mycket vita skepnader och syntes inte mer. 9 Men det de hade skrivit befanns överensstämma fullständigt, då det inte fanns någon bokstav mer eller mindre än den andra. 10 När hela judarnas församling hörde alla dessa förvånande berättelser om Charinus och Lenthius, sade de till varandra: Sannerligen, allt detta har Gud gjort, och välsignad vare Herren Jesus från evighet till evighet, amen. 11 Och de gick omkring med stor oro och fruktan och bävan, och slog sig för bröstet och gick var och en hem till sig. 12 Men genast berättade Josef och Nikodemus för landshövdingen allt detta som judarna i synagogorna berättade om Jesus. 13 Och Pilatus skrev ner alla dessa transaktioner och satte alla dessa räkenskaper i sin sals offentliga register. Kapitel 22 1 Efter detta gick Pilatus till judarnas tempel och kallade till sig alla rådsherrarna, skriftlärda och laglärda och gick med dem in i ett kapell i tempelkapell. 2 Och han befallde att alla portar skulle stängas och sade till dem: "Jag har hört att ni har en stor bok i detta tempel. Jag ber er därför att den bärs fram till mig." 3 Och när den stora boken, som bars av fyra tempeltjänare och var smyckad med guld och ädelstenar, fördes fram, sade Pilatus till dem alla: Jag besvär er vid era fäders Gud, som har byggt och befallt att detta tempel skulle byggas, att ni inte döljer sanningen för mig. 4 Ni vet allt som är skrivet i den boken. Säg mig därför nu om ni i Skrifterna har funnit något om den Jesus som ni korsfäste, och vid vilken tid i världen han borde ha kommit, så säg det mig. 5 Sedan de svor Hannas och Kaifas och befallde alla de andra som var med dem att gå ut ur kapellet. 6 Och de stängde portarna till templet och kapellet och sade till Pilatus: ”Du har låtit oss svära, o domare, vid byggandet av detta tempel att vi ska förkunna för dig vad som är sant och rätt.” 7 Sedan vi hade korsfäst Jesus, utan att veta att han var Guds Son, men i tron att han utförde sina kraftgärningar genom magi, sammankallade vi en stor församling i detta tempel. 8 Och när vi med varandra överlade om de underverk som Jesus hade utfört, fann vi många vittnen från vårt eget land, som förklarade att de hade sett honom levande efter hans död, och att de hade hört honom tala med sina lärjungar och sett honom stiga upp till himlarnas höjder och stiga in i dem; 9 Och vi såg två vittnen, vars kroppar Jesus uppväckte från de döda, och de berättade för oss om många märkliga ting som Jesus gjorde bland de döda, och om vilka vi har en skriven berättelse i våra händer. 10 Och det är vår sed att årligen öppna denna heliga bok inför en församling och där söka efter Guds råd. 11 Och vi fann i den första av de sjuttio böckerna, där ärkeängeln Mikael talar till Adams, den förste människans, tredje son, en berättelse om att efter fem tusen fem hundra år kom Kristus, Guds mest älskade Son, till jorden,
40
Jesu Kristi död, begravning och uppståndelse
12 Och vi funderade vidare på att han kanske var just Israels Gud som sade till Mose: Du skall göra vittnesbördets ark; två och en halv aln skall vara dess längd, en och en halv aln bredd och en och en halv aln höjd. 13 Genom dessa fem alnar och en halv för byggandet av Gamla testamentets ark, förstod vi och visste att om fem tusen och ett halvt (ett tusen) år skulle Jesus Kristus komma i en kropps ark eller tabernakel; 14 Och så vittnar våra skrifter om att han är Guds son och Israels Herre och Kung. 15 Och eftersom våra överstepräster efter hans lidande blev förvånade över de tecken som utfördes genom honom, öppnade vi den boken för att granska alla släktled ända ner till Josefs och Marias, Jesu mors, släktled, i tron att han var av Davids släkt. 16 Och vi fann skapelseberättelsen, och vid vilken tid han skapade himmel och jord och den första människan Adam, och att från den tiden till floden gick två tusen tvåhundra och tolv år. 17 Och från floden till Abraham nio hundra tolv. Och från Abraham till Mose fyra hundra trettio. Och från Mose till kung David fem hundra tio. 18 Och från David till fångenskapen i Babylon femhundra år. Och från fångenskapen i Babylon till Kristi människoblivelse fyrahundra år. 19 Summan av allt detta uppgår till fem tusen och ett halvt (ett tusen). 20 Och så verkar det som att Jesus som vi korsfäste är Jesus Kristus, Guds Son, och den sanne och allsmäktige Guden. Amen.
41