Boken om Enoks hemligheter INTRODUKTION Detta nya fragment av tidig litteratur kom fram i ljuset genom vissa manuskript som nyligen hittades i Ryssland och Serbien och har så vitt man vet endast bevarats på slaviska. Lite är känt om dess ursprung förutom att det i sin nuvarande form skrevs någonstans omkring början av den kristna eran. Dess slutgiltiga utgivare var en grek och dess sammansättningsort Egypten. Dess värde ligger i det obestridliga inflytande som det har utövat på författarna till Nya testamentet. Några av de mörka avsnitten i det senare är nästan oförklarliga utan dess hjälp. Även om själva vetskapen om att en sådan bok någonsin existerade gick förlorad under förmodligen 1200 år, användes den ändå flitigt av både kristna och kättare under de första århundradena och utgör ett ytterst värdefullt dokument i alla studier av den tidiga kristendomens former. Texten tilltalar läsaren som längtar efter att ge sina tankar vingar och flyga till mystiska världar. Här är en märklig dramatisering av evigheten – med synpunkter på skapelse, antropologi och etik. Liksom världen skapades på sex dagar, skulle dess historia fullbordas på 6 000 år (eller 6 000 000 år), och detta skulle följas av 1 000 års vila (möjligen när balansen mellan motstridiga moraliska krafter har uppnåtts och mänskligt liv har nått det ideala tillståndet). Vid dess slut skulle den åttonde eviga dagen börja, då tiden inte längre skulle finnas. KAPITEL 1 1 Det fanns en vis man, en stor hantverkare, och Herren fattede kärlek till honom och tog emot honom, så att han skulle skåda de översta boningarna och vara ett ögonvittne till Gud den Allsmäktiges visa och stora och ofattbara och oföränderliga rike, till Herrens tjänares mycket underbara och härliga och ljusa och mångögda ställning, och till Herrens oåtkomliga tron, och till de okroppsliga härskarornas grader och manifestationer, och till den outsägliga verksamheten av elementens mångfald, och till de olika uppenbarelserna och den outsägliga sången av kerubernas härskara, och till det gränslösa ljuset.
2 Vid den tiden, sade han, när mitt 165:e år var fullbordat, födde jag min son Mathusal. 3 Även efter detta levde jag två hundra år och tillbringade tre hundra sextiofem år av alla mina levnadsår. 4 På den första dagen i den första månaden var jag ensam hemma och låg och sov på min soffa. 5 Och när jag sov, kom stor ångest över mitt hjärta, och jag grät med ögonen i sömnen, och jag kunde inte förstå vad denna ångest var, eller vad som skulle hända mig. 6 Och två män visade sig för mig, oerhört stora, så stora att jag aldrig sett sådana på jorden; deras ansikten lyste som solen, deras ögon var som ett brinnande ljus, och från deras läppar kom eld ut med kläder och sång av alla slag i purpurfärgat sken, deras vingar var klarare än guld, deras händer vitare än snö. 7 De stod vid huvudändan av min bädd och började ropa mig vid mitt namn. 8 Och jag vaknade ur min sömn och såg tydligt de två männen stå framför mig. 9 Och jag hälsade dem och greps av fruktan, och mitt ansiktes utseende förändrades från skräck, och männen sade till mig: 10 'Var modig, Enok, frukta inte; den evige Guden sände oss till dig, och se! du skall i dag stiga upp med oss till himlen, och du skall berätta för dina söner och hela ditt hushåll allt vad de skall göra utan dig på jorden i ditt hus, och låt ingen söka dig förrän Herren återför dig till dem.' 11 Och jag skyndade mig att lyda dem och gick ut ur mitt hus och gick till dörrarna, såsom jag hade blivit befalld, och kallade till mig mina söner Mathusal, Regim och Gaidad och berättade för dem alla de underverk som dessa män hade berättat för mig. KAPITEL 2 1 Hör mig, mina barn, jag vet inte vart jag går, eller vad som skall hända mig. Nu säger jag er därför, mina barn: Vänd er inte bort från Gud inför de fåfängas ansikte, som inte har skapat himmel och jord, ty dessa skall förgås, liksom de som tillber dem. Må Herren ge era hjärtan tillförsikt i sin fruktan. Och nu, mina barn, låt ingen tänka på att söka mig, förrän Herren återför mig till er. KAPITEL 3 1 När Enok hade berättat detta för sina söner, tog änglarna honom på sina vingar och lyfte honom upp till den första himlen och placerade honom på molnen. Och där tittade jag, och åter tittade jag