Joel KAPITEL 1 1 Herrens ord som kom till Joel, Petuels son. 2 Hör detta, I gamla män, och lyssna, alla I som bor i landet. Har detta varit i edra dagar eller i edra fäders dagar? 3 Berätta för era barn om det, och låt era barn berätta för sina barn och deras barn en annan generation. 4 Det som palmmasken har lämnat har gräshoppan ätit; och det som gräshoppan har lämnat har kräftmasken ätit; och det som kräftmasken har lämnat har larven ätit. 5 Vakna upp, I drinkare, och gråt; och ylen, alla ni som dricker vin, över det nya vinet; ty den är avskuren från din mun. 6 Ty ett folk har dragit upp över mitt land, starkt och utan antal, vars tänder är ett lejons tänder, och han har ett stort lejons kindtänder. 7 Han har lagt min vinstock öde och skällt mitt fikonträd; han har gjort det rent och kastat bort det; dess grenar görs vita. 8 Beklaga som en jungfru omgjord i säckväv över sin ungdoms man. 9 Matoffret och dryckesoffret är utrotat från HERRENS hus; prästerna, HERRENS tjänare, sörja. 10 Åkern är öde, landet sörjer; ty säden är förbrukad, det färska vinet är uttorkat, oljan försvinner. 11 Skäms I, I jordbrukare! tjut, I vinodlare, över vetet och kornet; därför att åkerns skörd är försvunnen. 12 Vinstocken är uttorkad, och fikonträdet försvinner; granatäppleträdet, palmträdet och äppelträdet, ja, alla träd på fältet är vissna, ty glädjen är vissen bort från människornas barn. 13 Omgjorda eder och sörj, I präster; ylen, I altarets tjänare! kom, lägg er hela natten i säckkläder, I min Guds tjänare, ty matoffret och drickoffret är undanhållet från er Guds hus. 14 Helg en fasta, sammankalla en högtidlig sammankomst, samla de äldste och alla landets invånare i HERREN, eder Guds, hus och rop till HERREN, 15 Ack för dagen! ty HERRENS dag är nära, och som en undergång från den Allsmäktige skall den komma. 16 Är inte köttet avskuret inför våra ögon, ja, fröjd och fröjd från vår Guds hus? 17 Utsädet är ruttet under sina jordklumpar, garnarna ligger öde, ladorna är nedbrutna; ty säden är vissen. 18 Hur stönar djuren! boskapshjordarna är förvirrade, eftersom de inte har någon bete; ja, fårhjordarna är ödelagda. 19 O HERRE, till dig vill jag ropa, ty elden har förtärt ökens betesmarker, och lågan har bränt upp alla träden på marken. 20 Också markens djur ropar till dig, ty vattenflodarna är uttorkade, och elden har förtärt ökens betesmarker. KAPITEL 2 1 Blås i basunen på Sion och slag larm på mitt heliga berg; låt alla landets invånare bäva; ty HERRENS dag kommer, ty den är nära. 2 En dag av mörker och mörker, en dag av moln och tjockt mörker, som morgonen breder ut sig över bergen: ett stort
och starkt folk; det har aldrig funnits något liknande, och efter det skall det inte mer finnas, ända till många släktled. 3 En eld förtär inför dem; och bakom dem brinner en låga: landet är som Edens lustgård framför dem, och bakom dem en ödemarken; ja, och ingenting skall undgå dem. 4 De ser ut som hästar; och som ryttare, så skola de springa. 5 Som bruset av vagnar på bergstoppar skola de hoppa, som bruset av en eldslåga som förtär stubben, som ett starkt folk som står i stridsordning. 6 Framför deras ansikte skall folket lida mycket, alla ansikten skall bli mörka. 7 De skola springa som mäktiga män; de skall klättra på muren som krigsmän; och de skola gå var och en på sina vägar, och de skola icke bryta sina led. 8 Inte heller skall den ena stöta den andra; de skola vandra var och en på hans stig, och när de faller för svärdet, skola de icke bliva sårade. 9 De skola springa fram och tillbaka i staden; de skola springa på muren, de skola klättra upp på husen; de skola gå in genom fönstren som en tjuv. 10 Jorden skall darra för dem; himlen ska darra: solen och månen ska vara mörka, och stjärnorna ska dra tillbaka sitt lysande. 11 Och HERREN skall låta sin röst höra inför sin här, ty hans läger är mycket stort, ty han är stark som fullgör hans ord; ty HERRENS dag är stor och mycket fruktansvärd; och vem klarar det? 12 Därför också nu, säger HERREN, vänden eder till mig av hela edert hjärta och med fasta och med gråt och sorg. 13 Skär sönder ditt hjärta och inte dina kläder, och vänd dig till HERREN, din Gud, ty han är nådig och barmhärtig, sen till vrede och stor omtanke, och han omvänder sig från det onda. 14 Vem vet om han kommer att återvända och omvända sig och lämna en välsignelse bakom sig; ja, ett matoffer och ett drickoffer åt HERREN, din Gud? 15 Blås i basunen i Sion, helga en fasta, sammankalla en högtidlig församling: 16 Samla folket, helga församlingen, församla de äldste, samla barnen och de som diar brösten; låt brudgummen gå ut ur sin kammare och bruden ut ur sin garderob. 17 Må prästerna, HERRENS tjänare, gråta mellan farstun och altaret, och låt dem säga: Skona ditt folk, HERRE, och ge inte din arvedel till smälek, så att hedningarna skulle härska över dem; varför skulle de säg bland folket: Var är deras Gud? 18 Då skall HERREN vara avundsjuk för sitt land och förbarma sig över sitt folk. 19 Ja, HERREN skall svara och säga till sitt folk: Se, jag skall sända eder säd och vin och olja, och I skolen bliva mätta med det; 20 Men jag skall avlägsna den nordliga hären långt bort från dig och jag skall driva honom in i ett land som är ofruktbart och öde, med hans ansikte mot österhavet och hans bakre del mot det yttersta havet, och hans stank skall stiga upp, och hans Dålig doft skall komma upp, ty han har gjort stora ting. 21 Frukta inte, du land; var glad och fröjda dig, ty HERREN skall göra stora ting. 22 Var inte rädda, I markens djur! ty ökenmarkens betesmarker växer fram, ty trädet bär sin frukt, fikonträdet och vinstocken ger sin kraft.