Hesekiel KAPITEL 1 1 I det trettionde året, i den fjärde månaden, på den femte dagen i månaden, när jag var bland de fångna vid floden Kebar, öppnades himlen, och jag såg syner från Gud. 2 På den femte dagen i månaden, vilket var det femte året sedan kung Jojakin fördes bort i fångenskap, 3 Herrens ord kom uttryckligen till prästen Hesekiel, Busis son, i kaldeernas land vid floden Kebar, och Herrens hand var där över honom. 4 Och jag såg, och se, en virvelvind kom från norr, ett stort moln, och en eld som omslöt sig, och ett sken omkring det, och mitt ut ur dess mitt lyste det upp som bärnsten, mitt ut ur elden. 5 Ur dess mitt framträdde fyra levande varelser som liknade dem. Och detta var deras utseende: de hade en människas likhet. 6 Och var och en hade fyra ansikten och var och en hade fyra vingar. 7 Och deras fötter var raka, och deras fotsulor var som en kalvs fotsula, och de glänste som glänsande koppar. 8 Och de hade en människohänder under sina vingar på sina fyra sidor, och alla fyra hade sina ansikten och sina vingar. 9 Deras vingar var sammanfogade, de vände sig inte när de gick; de gick var och en rakt fram. 10 Deras ansikten liknade varandra: De fyra hade ett människoansikte och ett lejonansikte på högra sidan, och de fyra hade ett oxansikte på vänstra sidan, och de fyra hade också ett örnansikte. 11 Så var deras ansikten, och deras vingar var utsträckta uppåt; var och en av dem var med sina två vingar, och två täckte deras kroppar. 12 Och de gick var och en rakt fram; dit anden skulle gå, dit gick de; och de vände sig inte om när de gick. 13 De levande varelserna såg ut som glödande kol, som facklor; de flög fram och tillbaka bland de levande varelserna, och elden var stark, och ur elden gick det ut blixtar. 14 Och de levande varelserna sprang och återvände som en blixt. 15 När jag nu såg på de levande varelserna, se, ett hjul stod på jorden bredvid de levande varelserna, med sina fyra ansikten. 16 Hjulens utseende och utförande liknade krisoli, och alla fyra hade samma likhet. Deras utseende och utförande var som om ett hjul vore mitt i ett annat hjul. 17 När de gick, gick de åt alla fyra sidor, och de vände sig inte när de gick. 18 Deras ringar var så höga att de var fruktansvärda, och deras ringar var fulla av ögon runt omkring dem fyra. 19 Och när de levande varelserna gick, gick hjulen bredvid dem; och när de levande varelserna lyftes från jorden, lyftes även hjulen. 20 Vart anden ville gå, dit gick de, dit skulle deras ande gå, och hjulen lyftes upp mot dem, ty varelsens ande var i hjulen.
21 När de gick, gick även dessa; och när de stannade, stannade även dessa; och när de lyftes från jorden, lyftes även hjulen mot dem, ty varelsens ande var i hjulen. 22 Och himlavalvet, som över de levande varelsernas huvuden, liknade en fruktansvärd kristall, utsträckt över deras huvuden. 23 Och under himlavalvet var deras vingar utsträckta, den ena mot den andra; var och en hade två som täckte deras kroppar på ena sidan, och var och en hade två som täckte deras kroppar på andra sidan. 24 Och när de gick, hörde jag dånet av deras vingar, likt dånet av stora vatten, likt den Allsmäktiges röst, rösten av tal, likt dånet av en härskara. När de stannade, sänkte de sina vingar. 25 Och ett röst hördes från himlavalvet som var över deras huvuden, när de stod kvar och hade sänkt sina vingar. 26 Och ovanför fästet som var över deras huvuden fanns något som liknade en tron, något som såg ut som en safirsten, och på tronen fanns något som såg ut som en människa. 27 Och jag såg något som syntes av bärnsten, något som såg ut som eld runt omkring, från vad hans höfter såg ut och uppåt, och från vad hans höfter såg ut och nedåt, något som såg ut som eld, och det strålade av ett sken runt omkring. 28 Liksom bågen i molnet på en regndag, så såg glansen ut runt omkring. Detta var utseendet av Herrens härlighet. Och när jag såg den, föll jag ner på mitt ansikte och hörde en talandes röst. KAPITEL 2 1 Och han sade till mig: Människoson, stå på dina fötter, så skall jag tala till dig. 2 Och anden kom in i mig när han talade till mig, och han satte mig upp på fötterna, så att jag hörde honom som talade till mig. 3 Och han sade till mig: Människoson, jag sänder dig till Israels barn, till ett upprorsfullt folk som har upprorit mot mig. De och deras fäder har överträtt mig ända till denna dag. 4 Ty de är fräcka barn och hårdhjärtade. Jag sänder dig till dem, och du skall säga till dem: Så säger Herren, HERREN. 5 Och vare sig de lyssnar eller låter bli – de är ett upprorsaktigt släkte – skall de inse att en profet har funnits ibland dem. 6 Och du, människobarn, frukta inte för dem, och var inte förskräckt för deras ord, även om du har törnen och tistlar hos dig, och du bor bland skorpioner. Frukta inte för deras ord, och var inte förskräckt inför deras blickar, trots att de är ett upprorsaktigt släkte. 7 Och du skall tala mina ord till dem, vare sig de lyssnar eller låter bli, ty de är djupt upproriska. 8 Men du, människobarn, hör vad jag säger till dig. Var inte upprorisk som det upproriska släktet. Öppna din mun och ät vad jag ger dig. 9 Och när jag såg, se, en hand var uträckt till mig, och i den låg en bokrulle; 10 Och han bredde ut den framför mig, och den var skriven både inom och utanpå, och i den var skriven klagosånger, sorg och ve.