Jubileer KAPITEL 1 1 Och det hände sig i det första året efter Israels barns uttåg ur Egypten, i tredje månaden, på den sextonde dagen i månaden, [2450 Anno Mundi] att Gud talade till Mose och sade: "Kom upp till mig på berget, så skall jag ge dig två stentavlor med lagen och budet som jag har skrivit, för att du skall lära dem." 2 Och Mose steg upp på Guds berg, och Herrens härlighet vilade på Sinai berg, och ett moln överskuggade det i sex dagar. 3 Och på den sjunde dagen kallade han på Mose mitt ur molnet, och Herrens härlighet syntes som en flammande eld på toppen av berget. 4 Och Mose var på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och Gud lärde honom den tidigare och den senare historien om uppdelningen av alla lagens och vittnesbördets dagar. 5 Och han sade: ”Böj ditt hjärta till varje ord som jag talar till dig på detta berg, och skriv det i en bok, så att deras släkten må se att jag inte har övergivit dem för allt det onda som de har gjort genom att överträda det förbund som jag i dag upprättar mellan mig och dig för deras släkten på Sinai berg.” 6 Och så skall det ske, när allt detta kommer över dem, att de skall inse att jag är rättfärdigare än de i alla deras domar och i alla deras gärningar, och de skall inse att jag sannerligen har varit med dem. 7 Och skriv ner för dig alla dessa ord som jag i dag förkunnar för dig, ty jag känner deras uppror och deras hårdnackade uppror, innan jag för dem in i det land som jag med ed lovade deras fäder Abraham, Isak och Jakob och sade: Åt din säd skall jag ge ett land som flödar av mjölk och honung. 8 Och de skall äta och bli mätta, och de skall vända sig till främmande gudar, till (gudar) som inte kan befria dem från någon av deras vedermödor. Och detta vittnesbörd skall höras som ett vittnesbörd mot dem. Ty de skall glömma alla mina bud, (ja) allt som jag befaller dem, och de skall följa hedningarna och följa deras orenhet och efter deras skam, och de skall tjäna deras gudar, och dessa skall bliva dem till en förolämpning, en vedermöda, en plåga och en snara. 9 Och många skall förgås och bli till fånga och falla i fiendens händer, därför att de har övergivit mina stadgar och mina budord och mitt förbunds högtider och mina sabbater och min heliga plats som jag har helgat åt mig själv mitt ibland dem, och min tabernakel och min helgedom, som jag har helgat åt mig själv mitt i landet, för att jag skall ge det mitt namn och för att det skall bo där. 10 Och de skall göra sig offerhöjder och aselar och gudabilder, och var och en skall tillbe sin bild, så att de far vilse. Och de skall offra sina barn åt demoner och åt alla sina hjärtans villfarelser. 11 Och jag skall sända vittnen till dem, att jag må vittna mot dem, men de skall inte lyssna, och de skall också döda vittnena, och de skall förfölja dem som söker lagen, och de
skall upphäva och förändra allting för att göra ont inför mina ögon. 12 Och jag skall dölja mitt ansikte för dem och överlämna dem i hedningarnas hand till fångenskap, till byte och till förtäring. Jag skall avlägsna dem från landet och förströ dem bland hedningarna. 13 Och de skall glömma all min lag och alla mina bud och alla mina rätter och gå vilse till nymånader och sabbater och högtider och jubelår och stadgar. 14 Och därefter skall de omvända sig till mig bland hedningarna av hela sitt hjärta och av hela sin själ och av all sin kraft. Jag skall samla dem bland alla hedningar, och de skall söka mig, så att de finner mig, när de söker mig av hela sitt hjärta och av hela sin själ. 15 Och jag skall förkunna för dem överflödande fred med rättfärdighet, och jag skall låta dem få rättfärdighetens planta, av hela mitt hjärta och av hela min själ, och de skall vara till välsignelse och inte till förbannelse, och de skall vara huvudet och inte svansen. 16 Och jag skall bygga min helgedom mitt ibland dem och bo ibland dem. Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk i sanning och rättfärdighet. 17 Och jag skall inte överge dem eller svika dem, ty jag är Herren, deras Gud. 18 Då föll Mose ner på sitt ansikte och bad och sade: Herre, min Gud, överge inte ditt folk och din arvedel, så att de vandrar i sina hjärtans villfarelse, och överlämna dem inte i deras fienders, hedningarnas, händer, så att de inte må härska över dem och förleda dem att synda mot dig. 19 Må din barmhärtighet, o Herre, upphöjas över ditt folk och skapa i dem en rättrådig ande, och låt inte Beliars ande härska över dem så att han anklagar dem inför dig och snärjer dem från alla rättfärdighetens stigar, så att de må förgås inför ditt ansikte. 20 Men de är ditt folk och din arvedel, som du med din stora makt har befriad från egyptiernas händer. Skapa i dem ett rent hjärta och en helig ande, och låt dem inte snärjas i sina synder från nu och framåt in i evighet. 21 Och Herren sade till Mose: ”Jag känner deras motsträvighet och deras tankar och deras hårdnackade uppriktighet, och de skall inte lyda förrän de bekänner sin egen synd och sina fäders synd.” 22 Och därefter skall de vända sig till mig i all uppriktighet och av hela sitt hjärta och av hela sin själ, och jag skall omskära deras hjärtas förhud och deras avkommas hjärtas förhud, och jag skall skapa i dem en helig ande, och jag skall rena dem så att de inte vänder sig bort från mig från den dagen och in i all evighet. 23 Och deras själar skall hålla fast vid mig och vid alla mina bud, och de skall hålla mina bud, och jag skall vara deras Fader och de skall vara mina barn. 24 Och de skall alla kallas den levande Gudens barn, och varje ängel och varje ande skall veta, ja, de skall veta att dessa är mina barn, och att jag är deras Fader i rättfärdighet och uppriktighet, och att jag älskar dem. 25 Och skriv ner för dig själv alla dessa ord som jag förkunnar för dig på detta berg, det första och det sista,