Exodus KAPITEL 1 1 Dessa äro nu namnen på Israels barn, som kommo till Egypten; var och en och hans hushåll kom med Jakob. 2 Ruben, Simeon, Levi och Juda, 3Issaskar, Sebulon och Benjamin, 4 Dan och Naftali, Gad och Aser. 5 Och alla själar som kom ut ur Jakobs ländar var sjuttio själar, ty Josef var redan i Egypten. 6 Och Josef dog och alla hans bröder och hela den generationen. 7 Och Israels barn blevo fruktsamma och växte i överflöd och förökade sig och blevo oerhört mäktiga. och landet fylldes av dem. 8 Nu uppstod en ny kung över Egypten, som inte kände Josef. 9 Och han sade till sitt folk: Se, Israels barns folk är mera och mäktigare än vi. 10 Kom igen, låt oss handla förståndigt mot dem; på det att de inte föröka sig, och det hände sig att, när något krig utbryter, också förena sig med våra fiender och strida mot oss, och så föra dem upp ur landet. 11 Därför satte de arbetsledare över sig för att plåga dem med deras bördor. Och de byggde åt Farao skattstäder, Pitom och Raamses. 12 Men ju mer de plågade dem, desto mer förökade de sig och växte. Och de blev bedrövade över Israels barn. 13 Och egyptierna lät Israels barn tjäna med stränghet. 14 Och de gjorde sitt liv bittert med hårt träldom, i murbruk och i tegel och i all slags tjänst på fältet; all deras tjänst, som de lät dem tjäna, var med stränghet. 15 Och Egyptens kung talade till de hebreiska barnmorskorna, av vilka den ena hette Sifra och den andra Pua: 16 Och han sade: "När ni gör barnmorska för de hebreiska kvinnorna och ser dem på pallarna; om det är en son, så skolen I döda honom; men om det är en dotter, så skall hon leva. 17 Men barnmorskorna fruktade Gud och gjorde inte som kungen i Egypten hade befallt dem, utan räddade männen vid liv. 18 Och Egyptens kung kallade till sig barnmorskorna och sade till dem: "Varför har I gjort detta och hållit männen vid liv?" 19 Och barnmorskorna sade till Farao: "Därför att de hebreiska kvinnorna inte är som de egyptiska kvinnorna; ty de är livliga och förlossas innan barnmorskorna kommit in till dem. 20 Därför gjorde Gud väl mot barnmorskorna, och folket förökade sig och blev mycket mäktigt. 21 Och det hände sig, eftersom barnmorskorna fruktade Gud, att han byggde dem hus. 22 Och Farao bjöd allt sitt folk och sade: »Varje son som föds, skolen I kasta i floden, och varje dotter skall I rädda vid liv.
KAPITEL 2 1 Och där gick en man av Levi hus och tog en dotter till Levi till hustru. 2 Och kvinnan blev havande och födde en son; och när hon såg honom att han var ett vackert barn, gömde hon honom i tre månader. 3 Och när hon inte längre kunde gömma honom, tog hon åt honom en ark med buskar och bestrykte den med slem och beck och lade barnet däri. och hon lade den i flaggorna vid flodens kant. 4 Och hans syster stod långt borta för att veta vad som skulle göras honom. 5 Och Faraos dotter kom ner för att tvätta sig vid floden; och hennes jungfrur gick längs flodens sida; och när hon såg arken bland flaggorna, sände hon sin tjänarinna för att hämta den. 6 Och när hon hade öppnat den, såg hon barnet, och se, barnet grät. Och hon förbarmade sig över honom och sade: "Detta är ett av hebréernas barn." 7 Då sade hans syster till Faraos dotter: "Ska jag gå och kalla till dig en ammande av de hebreiska kvinnorna, så att hon kan amma barnet åt dig?" 8 Och Faraos dotter sade till henne: Gå! Och pigan gick och kallade på barnets mor. 9 Och Faraos dotter sade till henne: "Ta bort detta barn och amma det åt mig, så skall jag ge dig din lön." Och kvinnan tog barnet och ammade det. 10 Och barnet växte upp, och hon förde det till Faraos dotter, och han blev hennes son. Och hon gav honom namnet Mose, och hon sade: "För att jag drog upp honom ur vattnet." 11 Och det hände sig på den tiden, när Mose blev vuxen, att han gick ut till sina bröder och såg på deras bördor, och han såg en egyptier som slog en hebré, en av hans bröder. 12 Och han såg hit och dit, och när han såg att det inte fanns någon, dräpte han egyptiern och gömde honom i sanden. 13 Och när han den andra dagen gick ut, se, då tvistade två män av hebréerna med varandra, och han sade till den som gjorde orätt: Varför slår du din karl? 14 Och han sade: Vem har satt dig till furste och domare över oss? ämnar du döda mig, såsom du dödade egyptiern? Och Mose fruktade och sade: "Detta är visserligen känt." 15 När Farao nu hörde detta, försökte han döda Mose. Men Mose flydde för Faraos ansikte och bodde i Midjans land, och han satte sig vid en brunn. 16 Och prästen i Midjan hade sju döttrar, och de kom och hämtade vatten och fyllde trågen för att vattna sin fars hjord. 17 Och herdarna kommo och drev bort dem, men Mose stod upp och hjälpte dem och vattnade deras hjord. 18 Och när de kommo till sin fader Reuel, sade han: »Hur kommer det sig att ni kommit så snart i dag? 19 Och de sade: "En egyptier räddade oss ur herdarnas hand och drog också upp tillräckligt med vatten åt oss och vattnade hjorden." 20 Och han sade till sina döttrar: Och var är han? varför har ni lämnat mannen? kalla på honom, så att han kan äta bröd. 21 Och Mose nöjde sig med att bo hos mannen, och han gav Mose sin dotter Sippora.