1 Samuelsboken KAPITEL 1 1 Det fanns en man från Ramataim-Sofim, från Efraims bergsbygd, och hans namn var Elkana, son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son till Suf, en efratit. 2 Och han hade två hustrur; den ena hette Hanna och den andra Peninna. Peninna hade barn, men Hanna hade inga. 3 Och denne man drog årligen upp från sin stad för att tillbe och offra åt HERREN Sebaot i Silo. Och Elis två söner, Hofni och Pinehas, HERRENS präster, var där. 4 När den tid kom då Elkana skulle offra, gav han sin hustru Peninna och alla hennes söner och döttrar sina delar. 5 Men åt Hanna gav han en värdig lott, ty han älskade Hanna, men Herren hade tillslutit hennes moderliv. 6 Och hennes motståndare retade henne också mycket, för att göra henne förtörnad, därför att Herren hade stängt hennes moderliv. 7 Och såsom han gjorde år efter år, när hon gick upp till HERRENS hus, så retade hon henne; därför grät hon och åt icke. 8 Då sade Elkana, hennes man, till henne: ”Hanna, varför gråter du? Varför äter du inte? Varför är ditt hjärta så bedrövat? Är jag inte mer för dig än tio söner?” 9 Sedan Hanna hade ätit och druckit i Silo, stod hon upp. Prästen Eli satt på en stol vid en stolpe i Herrens tempel. 10 Och hon var bitter i själen och bad till HERREN och grät djupt. 11 Och hon avlade ett löfte och sade: Herre Sebaot, om du ser till din tjänarinnas lidande och tänker på mig och inte glömmer din tjänarinna, utan ger din tjänarinna en gosse, då skall jag ge honom åt Herren alla hans livsdagar, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud. 12 Och medan hon fortsatte att be inför Herren, lade Eli märke till hennes mun. 13 Hanna talade i sitt hjärta; endast hennes läppar rörde sig, men hennes röst hördes inte. Därför trodde Eli att hon hade varit drucken. 14 Eli sade till henne: ”Hur länge skall du vara drucken? Gör dig av med ditt vin.” 15 Hanna svarade: ”Nej, herre, jag är en kvinna med bedrövad anda. Jag har varken druckit vin eller starka drycker, utan har utgjutit min själ inför Herren.” 16 Räkna inte din tjänarinna för en Belials dotter, ty på grund av min stora klagan och sorg har jag talat hittills. 17 Eli svarade: ”Gå i frid, må Israels Gud besvara den bön du har bett honom om.” 18 Och hon sade: Må din tjänarinna finna nåd för dina ögon. Så gick kvinnan sin väg och åt, och hennes ansikte var inte längre sorgset. 19 Tidigt om morgonen stodo de upp och tillbad inför HERREN. Sedan vände de tillbaka och kom hem till Rama. Elkana kände sin hustru Hanna, och HERREN tänkte på henne. 20 När tiden kom efter att Hanna blivit havande, födde hon en son och gav honom namnet Samuel och sade: "Jag har bett Herren om det." 21 Och mannen Elkana gick upp med hela sitt hus för att offra åt Herren det årliga slaktoffret och sitt löfte.
22 Men Hanna gick inte upp, ty hon sade till sin man: "Jag går inte upp förrän barnet är avvant, och då skall jag hämta honom, så att han kan träda fram inför HERREN och stanna där för evigt." 23 Och Elkana, hennes man, sade till henne: ”Gör vad du tycker är gott. Stanna kvar tills du har avvant honom. Må Herren bara uppfylla sitt ord.” Så stannade kvinnan kvar och gav sin son am tills hon avvant honom. 24 Och när hon hade avvant honom, tog hon honom med sig upp, med tre tjurar, en efa mjöl och en vinsäck, och förde honom till Herrens hus i Silo. Pojken var ännu ung. 25 Och de slaktade en tjur och förde barnet till Eli. 26 Och hon sade: ”Ack, min herre, så sant din själ lever, min herre, jag är den kvinna som stod här bredvid dig och bad till HERREN.” 27 För detta barn bad jag, och HERREN har givit mig den bön jag bad honom om. 28 Därför har jag också lånat honom ut till HERREN; så länge han lever skall han vara utlånad till HERREN. Och han tillbad HERREN där. KAPITEL 2 1 Och Hanna bad och sade: Mitt hjärta gläder sig i HERREN, mitt horn är upphöjt i HERREN; min mun är vidöppen över mina fiender, ty jag gläder mig i din frälsning. 2 Ingen är helig som HERREN, ty ingen finns förutom dig, och ingen klippa finns som vår Gud. 3 Tala inte mer så högmodigt, låt inte högmod komma ut ur er mun. Ty HERREN är en kunskapens Gud, och av honom vägs gärningar. 4 De hjältarnas bågar är brutna, och de som vacklade är omgjordade med styrka. 5 De mätta hyrde ut sina pengar för bröd, och de hungriga fick sluta, så att den ofruktsamma födde sju, och hon som hade många barn blev svag. 6 HERREN dödar och gör levande; han för ner i dödsriket och drar upp det. 7 Herren gör fattig och rik, han förnedrar och upphöjer. 8 Han reser den fattige ur stoftet, lyfter den fattige ur dyn, för att sätta honom bland furstar och låta honom ärva härlighetens tron. Ty HERRENS är jordens pelare, och han har grundat världen på dem. 9 Han bevarar sina frommas fötter, och de ogudaktiga skall vara tysta i mörkret, ty genom styrka kan ingen segra. 10 Herrens fiender skall krossas, från himlen skall han dundra över dem. Herren skall döma jordens ändar, han skall ge makt åt sin kung och upphöja sin smorde. 11 Och Elkana gick hem till Rama, och pojken tjänade Herren inför prästen Eli. 12 Elis söner var Belials söner; de kände inte Herren. 13 Och prästerna hade den sedvänja bland folket att när någon offrade ett offer, kom prästens tjänare, medan köttet kokade, med en treknäckt köttkrok i handen; 14 Och han stack ner det i pannan, kitteln, kitteln eller grytan; allt som köttgaffeln förde upp tog prästen åt sig själv. Så gjorde man i Silo med alla israeliter som kom dit. 15 Innan de brände fettet kom prästens tjänare och sade till mannen som offrade: "Ge kött att steka åt prästen, ty han vill inte ha kokt kött av dig, utan rått." 16 Och om någon sade till honom: "Låt dem inte underlåta att bränna fettet strax, och ta sedan så mycket som din själ