1 Kungaboken KAPITEL 1 1 Kung David var gammal och till åren kommen, och man täckte honom med kläder, men han kände sig inte varm. 2 Då sade hans tjänare till honom: ”Man skall söka efter en ung jungfru åt min herre kungen, som kan stå inför kungen och sköta honom och ligga i din famn, så att min herre kungen kan få värme.” 3 Så sökte de efter en vacker flicka i hela Israels kustområden och fann Abisag från Shunem och förde henne till kungen. 4 Och flickan var mycket fager och vårdade kungen och betjänade honom; men kungen kände henne inte. 5 Då upphöjde sig Adonia, Haggits son, och sade: ”Jag vill bli kung.” Och han skaffade sig vagnar och ryttare och femtio man som skulle löpa framför honom. 6 Och hans far hade aldrig gjort honom illa till mods genom att säga: "Varför har du gjort så?" Han var också en mycket vacker man, och hans mor födde honom efter Absalom. 7 Och han rådfrågade Joab, Serujas son, och prästen Ebjatar, och de följde Adonia och hjälpte honom. 8 Men prästen Sadok, Benaja, Jojadas son, profeten Natan, Simei, Rei och Davids hjältar var inte med Adonia. 9 Adonia slaktade får, oxar och gödboskap vid Soheletstenen, som ligger vid En-Rogel, och inbjöd alla sina bröder, kungens söner, och alla Juda män, kungens tjänare. 10 Men profeten Natan och Benaja och de hjältiga männen och sin bror Salomo inbjöd han inte. 11 Natan sade därför till Batseba, Salomos mor: ”Har du inte hört att Adonia, Haggits son, har blivit kung, och vår herre David vet det inte?” 12 Kom nu därför, låt mig ge dig ett råd, så att du kan rädda ditt eget liv och din son Salomos liv. 13 Gå och kom in till kung David och säg till honom: Har du inte, min herre kung, svor din tjänarinna och sagt: Din son Salomo skall bli kung efter mig, och han skall sitta på min tron? Varför är då Adonia kung? 14 Se, medan du ännu talar där med kungen, skall även jag komma in efter dig och bekräfta dina ord. 15 Och Batseba gick in till kungen i kammaren. Konungen var dock mycket gammal, och Abisag från Sunem tjänade kungen. 16 Batseba bugade sig och föll ner för kungen. Kungen frågade: ”Vad vill du?” 17 Och hon sade till honom: ”Min herre, du har svort din tjänarinna vid Herren, din Gud, och sagt: Din son Salomo skall bli kung efter mig, och han skall sitta på min tron.” 18 Och se, nu har Adonia blivit konung, och nu, min herre konung, vet du det inte. 19 Och han har slaktat oxar, gödboskap och får i mängd och har inbjudit alla kungens söner, prästen Ebjatar och härhövitsmannen Joab, men din tjänare Salomo har han inte inbjudit. 20 Och du, min herre, o kung, hela Israels ögon är riktade mot dig, så att du skall kungöra dem vem som skall sitta på min herre kungens tron efter honom.
21 Annars skall det ske, när min herre kungen går till vila hos sina fäder, att jag och min son Salomo skall räknas som syndare. 22 Och se, medan hon ännu talade med kungen, kom också profeten Natan in. 23 Och de berättade för kungen och sade: Se, profeten Natan. Och när han kom in inför kungen, bugade han sig inför kungen med ansiktet mot jorden. 24 Natan svarade: ”Min herre kung, har du sagt att Adonia ska bli kung efter mig, och att han ska sitta på min tron?” 25 Ty han har i dag gått ner och slaktat oxar, gödkalvar och får i mängd och bjudit in alla kungens söner, härhövitsmännen och prästen Ebjatar, och se, de äta och dricka inför honom och ropa: Gud leve kung Adonia! 26 Men mig, din tjänare, och prästen Sadok, och Benaja, Jojadas son, och din tjänare Salomo har han inte kallat. 27 Är detta min herre kungens verk, och du har inte låtit din tjänare veta vem som skall sitta på min herre kungens tron efter honom? 28 Då svarade kung David och sade: ”Kalla Batseba till mig.” Och hon kom fram inför kungen och ställde sig inför honom. 29 Och kungen svor och sade: Så sant Herren lever, han som har förlossat min själ ur all nöd, 30 Såsom jag med ed svurit vid HERREN, Israels Gud, och sagte: Din son Salomo skall bliva konung efter mig, och han skall sitta på min tron i mitt ställe, så skall jag göra i dag. 31 Då bugade Batseba sig med ansiktet mot jorden och föll ner för kungen och sade: ”Må min herre kung David leva för evigt.” 32 Kung David sade: ”Kalla hit prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son.” Och de kom fram inför kungen. 33 Kungen sade till dem: ”Ta med er er herres tjänare och låt min son Salomo rida på min egen mula och för honom ner till Gihon.” 34 Och prästen Sadok och profeten Natan skall smörja honom där till kung över Israel. Stöt sedan i hornet och rop: 'Livme kung Salomo!' 35 Sedan skall ni följa honom upp, så att han kommer och sätter sig på min tron. Han skall bli kung i mitt ställe, och jag har utsett honom till furste över Israel och Juda. 36 Benaja, Jojadas son, svarade kungen och sade: Amen! Må HERREN, min herre kungens Gud, säga detsamma. 37 Liksom Herren har varit med min herre kungen, må han så vara med Salomo, och må han göra hans tron större än min herre kung Davids tron. 38 Prästen Sadok, profeten Natan, Benaja, Jojadas son, och keretéerna och peletéerna gick ner och lät Salomo rida upp på kung Davids mula och förde honom till Gihon. 39 Prästen Sadok tog ett oljehorn ur tabernaklet och smorde Salomo. Sedan blåste de i hornet, och allt folket ropade: ”Må kung Salomo leva!” 40 Och allt folket följde honom upp, och folket spelade på flöjter och jublade med stor glädje, så att jorden rycktes av deras ljud. 41 Adonia och alla gästerna som var med honom hörde detta, precis när de hade ätit färdigt. När Joab hörde hornet ljuda, sade han: ”Varför är det så oväsen från staden?” 42 Medan han ännu talade, se, då kom Jonatan, prästen Ebjatars son. Adonia sade till honom: Kom in, ty du är en tapper man och budbärare av glädjebud.