Swedish - Book of Baruch

KAPITEL 1

1 Och detta är orden i boken, som Baruk, son till Nerias, son till Maasias, son till Sedekias, son till Asadias, son till Chelcias, skrev i Babylon:

2 Under det femte året och på den sjunde dagen i månaden, när kaldéerna intog Jerusalem och brände upp det i eld.

3 Och Baruk läste orden i denna bok inför Jekonjas, Joakims sons, Juda kung, och för allt folks öron som kom för att höra boken,

4 Och i ädlarnas och kungens söners hörn och i de äldstes och allt folkets hörn, från de lägsta till de högsta, alla som bodde i Babylon vid floden Sud.

5 Varpå de grät, fastade och bad inför Herren.

6 De samlade också in pengar efter varje människas makt:

7 Och de sände det till Jerusalem till översteprästen Joakim, son till Chelcias, son till Salom, och till prästerna och till allt folket som fanns hos honom i Jerusalem,

8På samma tid som han tog emot kärlen i Herrens hus, som bars ut ur templet, för att återföra dem till Juda land, den tionde dagen i månaden Sivan, nämligen silverkärlen, som Sedekias son till Josias, kungen av Jada, hade gjort,

9 Sedan Nabukodonosor, kungen av Babylon, hade fört bort Jechonias och furstarna, och fångarna, och hjältarna och landets folk från Jerusalem och fört dem till Babylon.

10 Och de sade: »Se, vi har sänt er pengar för att köpa er brännoffer och syndoffer och rökelse, och förbereda manna och offra på Herren, vår Guds, altare.

11 Och be om livet för Nabukodonosors kung av Babylon, och för hans son Baltasars liv, att deras dagar må vara på jorden som himmelens dagar.

12 Och Herren skall ge oss kraft och göra våra ögon ljusare, och vi skola leva i skuggan av Nabukodonosor, kungen av Babylon, och i skuggan av hans son Baltasar, och vi skola tjäna dem många dagar och finna nåd i deras ögon. .

13 Be ock för oss till Herren, vår Gud, ty vi har syndat mot Herren, vår Gud; och ända till denna dag har Herrens vrede och hans vrede inte vänt sig från oss.

14 Och ni skall läsa denna bok som vi har sänt till er för att avlägga bekännelse i Herrens hus på högtiderna och högtidliga dagarna.

15 Och I skolen säga: Till Herren, vår Gud, tillhör rättfärdigheten, men för oss är ansiktena förvirring, såsom det har hänt i dag, för dem i Juda och för Jerusalems invånare,

16 Och till våra kungar och våra furstar och våra präster och våra profeter och våra fäder:

17 Ty vi har syndat inför Herren,

18 Och han var olydig mot honom och har inte lyssnat till Herren, vår Guds, röst, för att vandra i de bud som han öppet gav oss.

19 Från den dag då Herren förde våra fäder ut ur Egyptens land, till denna dag, har vi varit olydiga mot Herren, vår Gud, och vi har varit försumliga genom att inte höra hans röst.

20Därför hängde det onda vid oss och den förbannelse som Herren satte ut genom Mose, sin tjänare vid den tid då han förde våra fäder ut ur Egyptens land, för att ge oss ett land som flyter av mjölk och honung, som det är att se denna dag.

21 Ändå har vi inte lyssnat till Herren, vår Guds, röst, enligt alla profeternas ord, som han har sänt till oss:

22 Men var och en följde sitt eget onda hjärtas fantasi, att tjäna främmande gudar och göra vad ont i Herren, vår Guds, ögon.

KAPITEL 2

1Därför har Herren fullgjort sitt ord, som han har uttalat mot oss och mot våra domare, som dömde Israel, och mot våra kungar och mot våra furstar och mot Israels och Judas män,

2 För att komma över oss stora plågor, sådana som aldrig hänt under hela himlen, såsom det hände i Jerusalem, enligt det som är skrivet i Mose lag;

3 att en man skulle äta sin egen sons kött och sin egen dotters kött.

4 Dessutom har han överlämnat dem till att underordna sig alla de riken som finns runt omkring oss, till att bli en smälek och en ödeläggelse bland allt folket runt omkring, dit Herren har förskingrat dem.

5 Så blev vi nedkastade och inte upphöjda, därför att vi har syndat mot Herren, vår Gud, och inte varit lydiga mot hans röst.

6 Till Herren, vår Gud, tillkommer rättfärdighet, men för oss och våra fäder öppen skam, såsom det ser ut i dag.

7 Ty alla dessa plågor har kommit över oss, som Herren har förkunnat över oss

8 Men vi har inte bett inför Herren, att vi må vända var och en från sitt onda hjärtas fantasi.

9 Därför vakade Herren över oss för det onda, och Herren har fört det över oss, ty Herren är rättfärdig i alla sina gärningar som han har befallt oss.

10 Ändå har vi inte lyssnat till hans röst för att vandra i Herrens bud som han har lagt fram för oss.

11 Och nu, Herre, Israels Gud, som har fört ditt folk ut ur Egyptens land med en stark hand och hög arm och med tecken och med under och med stor makt,

och som har skaffat dig ett namn, som ser ut denna dag:

12 Herre, vår Gud, vi har syndat, vi har gjort ogudaktigt, vi har handlat orätt i alla dina rätter.

13 Låt din vrede vända från oss, ty vi är bara några få kvar bland hedningarna, dit du har skingrat oss.

14Hör våra böner, Herre, och våra bön, och befria oss för din egen skull och ge oss nåd inför dem som har fört oss bort.

15 för att hela jorden ska veta att du är Herren, vår Gud, eftersom Israel och hans efterkommande är uppkallade efter ditt namn.

16 Herre, se ner från ditt heliga hus och akta på oss; böj ditt öra, Herre, för att höra oss.

17 Öppna dina ögon och se; Ty de döda som äro i gravarna, vars själar är borttagna från sina kroppar, skola varken ge åt Herren vare sig lov eller rättfärdighet.

18 Men den själ som är mycket förtvivlad, som går nedböjd och svag, och ögonen som sviker, och den hungriga själen, ska ge dig lov och rättfärdighet, Herre.

19 Därför ber vi inte vår ödmjuka bön inför dig, Herre, vår Gud, för våra fäders och våra kungars rättfärdighet.

20 Ty du har sänt ut din vrede och din harm över oss, såsom du har talat genom dina tjänare profeterna och sagt:

21 Så säger Herren: Böj era axlar för att tjäna Babels kung; så skall ni stanna kvar i det land som jag gav åt era fäder.

22 Men om ni inte vill höra Herrens röst för att tjäna kungen av Babylon,

23 Jag skall låta upphöra från Juda städer och utifrån Jerusalem, glädjens röst och glädjens röst, brudgummens röst och brudens röst; och hela landet skall bli ödelagt för invånare.

24 Men vi ville inte lyssna till din röst för att tjäna Babylons kung; därför har du gjort upp till de ord som du talade genom dina tjänare profeterna, nämligen att våra kungars ben och våra fäders ben skulle tas ur sin plats.

25 Och se, de kastades ut till dagens hetta och till nattens frost, och de dog i stora elände av hungersnöd, av svärd och av pest.

26 Och det hus som är uppkallat efter ditt namn har du lagt öde, såsom det är att se i dag, för Israels hus och Juda huss ondska.

27 Herre vår Gud, du har handlat med oss efter all din godhet och efter all din stora nåd, 28Som du talade genom din tjänare Mose den dag då du befallde honom att skriva lagen inför Israels barn, och sade:

29 Om ni inte hör min röst, så skall denna mycket stora skara förvandlas till ett litet antal bland folken, dit jag skall skingra dem.

30 Ty jag visste att de inte ville höra mig, ty det är ett hårdnackat folk; men i sina fångenskaps land skola de komma ihåg sig själva.

31 Och jag skall inse att jag är Herren, deras Gud, ty jag skall ge dem ett hjärta och öron att höra.

32 Och de skola prisa mig i deras fångenskaps land och tänka på mitt namn,

33 Och vänd om från sin hårda nacke och från sina onda gärningar, ty de skola komma ihåg sina fäders väg, som syndade inför Herren.

34 Och jag skall föra dem tillbaka till det land som jag med ed lovade deras fäder, Abraham, Isak och Jakob, och de skola bli herrar över det, och jag skall föröka dem, och de skola icke förminskas..

35 Och jag skall sluta ett evigt förbund med dem att vara deras Gud, och de skola vara mitt folk; och jag skall inte mer driva mitt folk Israel ut ur det land som jag har givit dem.

KAPITEL 3

1 O Herre, den allsmäktige, Israels Gud, själen i ångest, den oroliga ande, ropar till dig.

2 Hör, Herre, och förbarma dig; ty du är barmhärtig, och förbarma dig över oss, ty vi hava syndat inför dig.

3 Ty du förblir evinnerligen, och vi förgås med all säkerhet.

4 O Herre, den Allsmäktige, du Israels Gud, hör nu de döda israeliternas och deras barns böner, som har syndat inför dig och inte lyssnat till din Guds röst; ty det som orsakar dessa plågor håller fast vid oss .

5 Kom inte ihåg våra förfäders missgärningar, utan tänk på din makt och ditt namn nu vid denna tid.

6 Ty du är Herren vår Gud, och dig, Herre, skall vi prisa.

7 Och därför har du lagt din fruktan i våra hjärtan, i avsikt att vi skulle åkalla ditt namn och prisa dig i vår fångenskap: ty vi har påkallat all missgärning hos våra förfäder, som syndat inför dig.

8 Se, vi är ännu i dag i vår fångenskap, dit du har skingrat oss, till smälek och förbannelse, och för att bli föremål för betalningar, enligt alla våra fäders missgärningar, som avvek från Herren, vår Gud.

9 Hör, Israel, livets bud, lyssna till att förstå vishet.

10 Hur går det till för Israel, att du är i dina fienders land, att du har blivit gammal i ett främmande land, att du är orenad med de döda,

11 Att du räknas med dem som går ner i graven?

12 Du har övergivit vishetens källa.

13 Ty om du hade vandrat på Guds väg, skulle du ha bott i frid för evigt.

14 Lär dig var är vishet, var är styrka, var är förstånd; så att du också må veta var dagarnas längd och livet är, var ögonens ljus och frid är.

15 Vem har fått reda på hennes plats? eller vem har kommit in i hennes skatter?

16 Var har hedningarnas furstar blivit, och de som rådde över djuren på jorden?

17 De som hade sin tidsfördriv med himlens fåglar, och de som samlade ihop silver och guld, på vilka människor litar på och inte gjorde slut på att få dem?

18 Ty de som arbetade i silver och var så noggranna och vilkas gärningar är outgrundliga,

19 De har försvunnit och gått ner i graven, och andra har kommit upp i deras ställen.

20 Unga män har sett ljus och bott på jorden, men kunskapens väg har de inte känt,

21 De förstod inte dess stigar och grep den inte; deras barn var långt borta från den vägen.

22 Det har inte hörts om det i Kanaan, och det har inte setts i Theman.

23 Agarenerna som söker visdom på jorden, köpmännen i Meran och Theman, upphovsmännen till fabler och forskare av förstånd; ingen av dessa har känt vishetens väg eller minns hennes stigar.

24 O Israel, hur stort är Guds hus! och hur stor är platsen för hans besittning!

25 Stor och har ingen ände; hög och omätbar.

26 Där fanns jättarna som var kända från början, som var så stora och så krigskunniga.

27 Dessa utvalde inte Herren och gav dem inte kunskapens väg.

28 Men de förgjordes, eftersom de inte hade någon vishet, och gick under genom sin egen dårskap.

29 Vem har stigit upp till himlen och tagit henne och fört ner henne från molnen?

30 Vem har gått över havet och funnit henne och vill hämta henne för rent guld?

31 Ingen känner hennes väg och tänker inte på hennes väg.

32 Men den som vet allting känner henne och har hittat henne med sitt förstånd; han som förberett jorden för evigt har fyllt den med fyrfotade djur.

33 Den som sänder ut ljus och det går, kallar på det igen, och det lyder honom med fruktan.

34 Stjärnorna lyste på sina vakter och fröjde sig; när han ropade på dem, säga de: Här är vi; och så med glädje visade de ljus för honom som skapade dem.

35Denne är vår Gud, och ingen annan skall tillräknas i jämförelse med honom

36 Han har upptäckt hela kunskapens väg och gett den åt Jakob, sin tjänare, och åt Israel, hans älskade.

37 Sedan visade han sig på jorden och samtalade med människor.

KAPITEL 4

1 Detta är boken med Guds bud och lagen som består för evigt: alla som håller den skola leva till liv; men de som lämnar det skall dö.

2 Vänd om dig, Jakob, och grip den; vandra inför dess ljus, så att du må bli upplyst.

3 Ge inte din ära åt en annan, inte heller det som är nyttigt för dig åt ett främmande folk.

4 O Israel, lyckliga är vi, ty det som är behagligt för Gud har blivit känt för oss.

5 Var vid gott mod, mitt folk, Israels åminnelse.

6 Ni såldes till folken, inte för eder utplåning, men eftersom ni väckte Gud till vrede, blev ni överlämnade åt fienderna.

7 Ty ni retade upp honom som skapade er genom att offra åt onda andar och inte åt Gud.

8 Ni har glömt den evige Guden som har uppfostrat er; och ni har bedrövat Jerusalem, som ammade er.

9 Ty när hon såg Guds vrede komma över eder, sade hon: "Hören, ni som bor i Sion! Gud har fört över mig stor sorg;

10 Ty jag såg mina söners och döttrars fångenskap, som den eviga förde över dem.

11 Med glädje närde jag dem; men sände bort dem med gråt och sorg.

12 Låt ingen glädja sig över mig, en änka och övergiven av många, som för mina barns synder har lämnats öde; därför att de avvek från Guds lag.

13 De kände inte till hans stadgar och vandrade inte på hans buds vägar, och de trampade inte på tuktans stigar i hans rättfärdighet.

14 Må de som bor omkring Sion komma, och kom ihåg mina söners och döttrars fångenskap, som den eviga har fört över dem.

15 Ty han har fört över dem ett folk från fjärran, ett skamlöst folk och ett främmande språk, som varken vördade en gammal man eller förbarmade sig över barn.

16 Dessa har fört bort änkans kära och älskade barn och lämnat henne som var ensam öde utan döttrar.

17 Men vad kan jag hjälpa dig?

18 Ty han som förde dessa plågor över dig skall rädda dig ur dina fienders händer.

19 Gå din väg, mina barn, gå din väg, ty jag har lämnats öde.

20 Jag har tagit av mig fridens kläder och påtagit mig min böns säck; jag vill ropa till det eviga i mina dagar

21 Var vid gott mod, o mina barn, rop till Herren, så skall han befria er från fiendernas makt och hand.

22 Ty mitt hopp är till det eviga, att han skall frälsa dig; och glädje har kommit till mig från den Helige, på grund av den barmhärtighet som snart kommer till dig från den evige vår Frälsare.

23 Ty jag har sänt er ut med sorg och gråt, men Gud skall ge mig er igen med glädje och glädje för evigt.

24 Liksom nu Sions grannar har sett din fångenskap, så skola de snart se din frälsning från vår Gud, som kommer över dig med stor härlighet och evighetens glans.

25 Mina barn, uthärda tålmodigt den vrede som kommer över er från Gud, ty din fiende har förföljt dig; men snart skall du se hans undergång och trampa honom på halsen.

26 Mina ömtåliga har gått tuffa vägar och förts bort som en hjord som fångats av fiender.

27 Var vid god tröst, o mina barn, och rop till Gud, ty ni skall komma ihåg av honom som förde detta över er.

28 Ty såsom det var eder avsikt att gå vilse från Gud, så vänd tillbaka och sök honom tio gånger mer.

29 Ty han som har fört dessa plågor över dig skall ge dig evig glädje med din frälsning.

30 Ha ett gott hjärta, Jerusalem, ty han som gav dig det namnet skall trösta dig.

31 Olyckliga är de som plågade dig och fröjdade sig över ditt fall.

32 eländiga är de städer som dina barn tjänade; olycklig är hon som tog emot dina söner.

33 Ty liksom hon fröjde sig över din fördärv och gladde sig över ditt fall, så skall hon bedrövas över sin egen ödeläggelse.

34 Ty jag skall ta bort fröjden för hennes stora skara, och hennes stolthet skall förvandlas till sorg.

35 Ty eld skall komma över henne från det eviga, längta efter att bestå; och hon skall vara bebodd av djävlar under en stor tid.

36 O Jerusalem, se dig omkring mot öster, och se den glädje som kommer till dig från Gud.

37 Se, dina söner kommer, som du har sänt bort, de kommer församlade från öster till väster genom den Heliges ord, och gläder sig över Guds härlighet.

KAPITEL 5

1 Ta av dig, Jerusalem, sorgens och lidandets klädsel, och ta på dig den härliga härlighet som kommer från Gud för evigt.

2 Kast om dig en dubbel klädsel av den rättfärdighet som kommer från Gud; och sätt ett diadem på ditt huvud för den eviga härligheten.

3 Ty Gud skall visa din glans för varje land under himlen.

4 Ty ditt namn skall för evigt kallas av Gud, rättfärdighetens frid och äran av Guds tillbedjan.

5 Stå upp, Jerusalem, och stå i höjden och se dig omkring mot öster, och se dina barn samlade från

väster till öster genom den Heliges ord, och gläds åt Guds åminnelse.

6 Ty de gick bort från dig till fots och fördes bort av sina fiender, men Gud för dem till dig upphöjda med härlighet, såsom rikets barn.

7 Ty Gud har bestämt att varje hög kulle och långa stränder skall kastas ner och dalar fyllas upp för att jämna ut marken, så att Israel kan gå i trygghet i Guds härlighet.

8 Dessutom skola även skogen och varje väldoftande träd överskugga Israel genom Guds befallning.

9 Ty Gud skall leda Israel med glädje i ljuset av hans härlighet med den barmhärtighet och rättfärdighet som kommer från honom.