POLICY BRIEF: MELLAN OFFER OCH FÖRÖVARE? EN NORDISK KARTLÄGGNING AV KOPPLINGARNA MELLAN KRIMINELL EXPLOATERING AV BARN OCH MÄNNISKOHANDEL Anniina Jokinen (HEUNI)
Med stöd av akademisk forskning, officiella rapporter, mediekällor och konsultationer med nordiska yrkesverksamma inom rättsväsendet lyfter denna kartläggande studie fram frågan om ungas inblandning i gängrelaterad brottslighet, med särskilt fokus på Sverige som en central referenspunkt i den nordiska debatten. Analysen betonar komplexiteten i att identifiera situationer där barn som deltar i brott i själva verket kan vara utsatta för exploatering och/eller människohandel, vilket kräver en nyanserad förståelse av sårbarhet, exploatering och tvång.
CENTRALA RESULTAT
• Barn kan rekryteras till och utnyttjas i brottslig verksamhet genom att deras sårbarheter utnyttjas, såsom ung ålder, negativa barndomsupplevelser inklusive traumatiska erfarenheter, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar samt ekonomiskt beroende. Utnyttjandet sker ofta utan tydlig användning av våld. • Att erkänna barn som exploateras i brottslig verksamhet som offer för exploatering, tvångsrekrytering och i vissa fall människohandel är avgörande för att säkerställa deras skydd och tillämpa principen om straffrihet enligt internationell rätt. Själva rekryteringen av barn i syfte att exploatera dem i brottsliga aktiviteter kan uppfylla den rättsliga definitionen av människohandel. För barn krävs det inte att medel som vilseledande eller missbruk av utsatt belägenhet kan bevisas. • Få jurisdiktioner har tydliga bestämmelser om straffrihet av barn som tvingats in i kriminalitet eller som är offer för människohandel. Felidentifiering av exploaterade barn som gärningspersoner kan leda till straffregister, avbruten skolgång samt placering i fosterhem eller institutioner. Dessa faktorer är i sig förknippade med ökad risk för återfall i brott och att utsättas på nytt, inklusive människohandel. • För att effektivt förebygga exploatering och människohandel av barn krävs att man bemöter och bearbetar negativa barndomsupplevelser, stärker skyddande faktorer, förbättrar identifieringen av våld som riktas mot barn och erbjuder tidigt stöd till familjer. Dessa insatser minskar sårbarheten och bidrar till att förebygga både exploatering och ungdomsbrottslighet.
Rapporten drar slutsatsen att ett traffickingperspektiv på kriminell exploatering av barn kan förbättra skyddet av offer och flytta fokus från straff till rehabilitering. Konkret innebär detta att brottsbekämpande myndigheter bör utreda om ett barn kan ha manipulerats eller tvingats av äldre förövare när de deltar i brottslig verksamhet. Detta kräver specialisering och ökad kompetens särskilt bland aktörer inom rättsväsendet samt social- och hälsosektorn, för att bättre identifiera de exploateringsmönster och samband som ligger bakom enskilda barns brottsliga handlingar.