#13 AI AI Kapten

Nummer 2 - 25/26

AI AI

Innehåll

2. Vem är vår kapten?

5. Tipssida

7. Ta tillbaka fritiden!

7. Visste du att...

9. Storebror ser dig

10. Vem styr i den digitala ”demokratin”?

11. Nej till Chat Control!

13. Debatt om AI: En arg text om AI

14. Debatt om AI: Låt inte rädslan styra – framtiden kan bli fantastisk!

15. Debatt om AI: Jag hatar AI.

16. Debatt om AI: AI? Ja tack! (Fast på ett miljöpartistiskt sätt)

Bladet

Grön Ungdom

Ringvägen 125, 116 61 Stockholm

Kontakt: bladet@mp.se

Ansvarig utgivare

Julius Eberhard

Layout

Julia Berntsson

Omslag

Árdís Modén

17. Panoptikon i fickan

18. Tips för livet med knapp-telefon

19. Resurrected Internet Theory – ett manifest

20. Miljöhjälten och klimatboven

21. Vi måste tala klarspråk om pornografiindustrin

23. Vad fan?

24. Rita fula saker, laga äcklig mat, skriv konstiga texter

25. Knep & Knåp

25. GU-vinster från kongressen

Bladet är Grön Ungdoms medlemstidning. Vi har funnits sedan 2019. Vår vision är att vara en grön plattform för medlemmarna där vi kan göra allt ifrån att debattera världshunger till att dela med oss av roliga minnen från lokalavdel ningarna. Detta är den 13:e upplagan.

Redaktionen väljs varje år på riksårsmötet, men alla kan vara med och bidra. Har du en text, bild eller annan idé du vill dela med dig av? Hör av dig till bladet@mp.se.

Följ oss på instagram! @bladet_gronungdom

Vem är vår kapten?

Världen blir mer uppkopplad för varje dag. AI skriver texter, algoritmer

vända digitaliseringens kraft för frihet,

av vilka värderingar som styr den. Så –AI AI kapten – nu styr vi mot en digital

Blev ni lurade? Gick ni på att jag skrivit texten ovan? Ganska slagkraftigt ändå.

gör det med oss? Hur kan vi hantera det på bästa sätt? Leva i en digital värld, utan att fullkomligt uppslukas och tappa verkligheten. Eller är verkligheten lika verklig online? Det är där vi swipar fram både framtida ligg och livspartners. Där vi beställer hem kläderna vi sätter på oss, vare sig det är second hand eller direkt från Temus lager. Där vi blir matade med information som berättar för oss vad vi ska köpa, hur vi ska vara och vad vi bör göra. Informationsflödet tar aldrig slut. Det formar vår verklighet och hur vi uppfattar den värld vi lever i.

Men som med det mesta finns det flera sidor av samma mynt. Samtidigt som digitaliseringen har inneburit mycket negativt har det också givit oss massor. Vi kan hålla kontakten med människor på andra sidan jorden. Nyheter sprids lättare och snabbare (dock också desinformation). Vi får underhållning i form av film, serier och spel. Och inte minst kan vi som politiskt parti nå ut till massvis av personer via sociala medier som vi kanske aldrig annars hade nått ut till.

Det är viktigt att hålla ett nyanserat perspektiv på den verklighet vi upplever. Men det är också viktigt att ställa oss de svåra frågorna. Har vi makt över vår digitala verklighet eller har den makt över oss? Vem styr skutan egentligen? Vem är vår kapten? Det du kommer att få läsa i detta nummer är inte hela sanningen om en digitaliserad värld – men förhoppningsvis en början på fler samtal och fler perspektiv.

Tilda Lagerhäll

Chefredaktör/kapten för Bladet

REDAKTION 2025/2026

Árdís

Inget nummer om internet

utan memes

Amelia Sporre & Elsa Remén

Skribenter för Bladet

TIPS TIPS TIPS TIPS

BOKTIPS

PODDTIPS

Café Bambino

Videopodd med författaren Tone Schunnesson och Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson. De har haft ett intressant projekt där de lanserat en egen kryptovaluta. – Anton Bylin

Babels torn

Sveriges största tvärpolitiska podcast där en socialdemokrat, centerpartist, moderat och vår alldeles egna slaypolitiska talesperson Agnes Tillberg diskuterar aktuella politiska frågor, samhällsfenomen och allmänt trams.

Paradiso

Stacken - Annika Norlin

Humoristisk och tankeväckande roman som skildrar en grupp människor utanför samhället.

– Sara Bergengren

Skärmhjärnan : hur en hjärna i osynk med sin tid - Anders Hansen

Hur hjärnan påverkas av vårt skärmsamhälle och vad du kan göra för att må bättre i en tid där vår hjärna inte är anpassad för vår samtid.

– Tilda Lagerhäll

Att uppfinna världen: hur historiens största feltänk satte käppar i hjulet - Katrine Marçal Med djupdykningar i allt från valfiske och rymddräkter till klimathot och artificiell intelligens visar Katrine Marçal hur grundmurade föreställningar om manligt och kvinnligt har präglat det moderna samhällets uppkomst. Och fortfarande gör.

– Anonym grön

Politiken

SvD:s podd Politiken med Maggie Strömberg, Torbjörn Nilsson och Henrik Torehammar hjälper dig att ligga steget före i svensk inrikespolitik. – Sally af Geijerstam

Dead Internet Theory - P3 Dystopia

Ett avsnitt av P3 Dystopia där det diskuteras kring om det mänskliga internet är döende. – Árdís Modén

– Redaktionen

SR-podden om att hacka sig till perfektion. Varje vecka utforskar de kontroversiella metoder i jakten på att optimera livet. – Nora Pryssander

Allt annat än perfekt

I denna nystartade podd delar Sara Ohlson och Atefeh Sebdani med sig av sina tankar och berättelser om inre och yttre hållbarhet i en ohållbar värld. – Linnea Edwards

Maskinerna är våra vänner

Kjell Höglund – Árdís Modén

Frankenstein - Mary Shelley

Vetenskapsmannen

Victor Frankenstein skapar i denna banbrytande roman en levande varelse från död materia. En berättelse där det går att dra många paralleller till teknikutvecklingen idag.

– Anton Bylin

Ord kan krossa betong - Masha Gessen

Spännande berättelsen om Pussy Riots, punkgruppen som gjorde uppror mot Putins Ryssland och kastade ljus på det ryska samhällets brist på demokratiska rättigheter.

– Edit Ädel

Häng City - Mikael Yvesand

Hyllad debutroman av Mikael Yvesand som följer några vänner som precis gått ur sjätte klass i Luleå sommaren 1999. Ett Luleå som kommer att skakas av ett fruktansvärt brott.

– Katrin Wissing

FILMTIPS

Minority Report

Filmen utspelar sig i framtiden där alla blir övervakade av kameror och ansiktsigenkänning konstant. Det har tagits fram ett system som visar brott innan de begås så att polis kan stoppa brottet innan det begås, men systemet är inte helt bristfälligt.

– Elsa Remén

Robotar

Animerad film där du får följa roboten Rodney som ger sig av till Robot city för att få träffa sin barndomsidol. Rodneys liv blir till ett äventyr som kan komma att förändra hela robotvärlden.

– Árdís Modén

Alltid rött alltid rätt

Imperiet

Min Maskin

Imperiet – Nora Svensson

– Elsa Remén

Mother nature

RAYE & Hans Zimmer

– Sara Bergengren

Environmental anxiety RAYE

– Sara Bergengren

MUSIKTIPS

Fontaines dc:s låt in the modern world/Sam Fender/ Lana/One Direction.

– Agnes Tillbergs fireproofs

Smartare än hjärnan

Dokumentärserie på SVTplay med psykiatrikern Anders Hansen där det i fyra avsnitt tas upp olika perspektiv gällande hur våra hjärnor påverkas av AI och att leva i en tid med teknologi som överträffar vår egen intelligens.

– Tilda Lagerhäll

The royal tenenbaums

Amerikansk komedi i regi av Wes Anderson där en dysfunktionell familj bor under samma tak igen efter att pappan blivit svårt sjuk.

– Agnes Tillberg

Ta tillbaka fritiden!

Utanför fönstret rullar vågorna. Vi gungar med och rör oss ner i dalarna och upp i topparna. Ibland är allt vi ser runt oss vatten, ibland ser vi horisonten, men det var länge sedan vi såg tecken på mänskligt liv. Den enda kontakten vi har med omvärlden är via den lilla Nokia-liknande apparaten som vi varje dag använder för att skicka vår position till våra närmast anhöriga hemma i Sverige. Mobilen har jag lagt på en hylla över min säng men jag har varken använt den eller ens hållit den i handen sedan vi lämnade hamn för några dagar sedan.

De senaste dagarna har tiden mest spenderats med en bok eller stickor i hand, kämpandes med mitt första stickprojekt någonsin (!!!). Ja, tänka sig att det skulle krävas social media detox i denna extrema skala för att jag äntligen skulle ta tag i min livslånga önskan att lära mig att sticka. Som om inte det vore nog har jag dessutom tagit mig an den enorma samlingsvolym av Liftarens guide till galax-

en som jag så länge sneglat lite nervöst på i bokhyllan där hemma. Även ett och annat parti av olika egensinniga kortspel har spelats med familjen vid matbordet.

Hemma har jag en snittskärmtid som jag knappt vågar titta på och dagarna flyger, inte sällan, förbi och lämnar mig undrandes vad jag gjorde med all tid egentligen. Här varvas istället mina vaktpass, då jag ska styra och hålla utkik efter båtar, med där mysiga aktiviteterna man tänker att de bara höll på med förr, när de hade tid.

Det är svårt att tänka sig en tillvaro utan mobilen när man är hemma och mitt i det samhälle som är, och gör oss beroende av skärmar. Är man däremot utom täckning, har man inte längre något val. Visserligen upptäcker man vilka delar av den digitala utvecklingen som faktiskt gjort våra liv mycket lättare men framfö rallt inser man hur mycket tid

över man skulle ha om man inte hela tiden hade mobilen på mindre än en armlängds avstånd.

Jag är såklart inte den enda som varit på resor eller i andra sammanhang varit utan täckning, och därmed mobilen under en längre tid. Att många av oss nog använder våra skärmar lite för mycket, är ingen ny tanke. Insikten slår mig ändå nästan lika hårt varje gång jag finner mig i situationen igen. Jag lägger märke till hur skönt det är att ta en paus från sociala medier, notiser och nyheter. Ändå fortsätter jag använda mobilen lika mycket när jag har möjlighet igen, ibland nästan mer för att kompensera för tiden jag gått miste om. Hur hälsosamt är det på en skala…?

Det är otroligt vilket hårt grepp skärmarna och i synnerhet mobilerna har om oss. Så mycket i samhället hänger på att vi alltid har dem med oss; bussbiljetter, swish, möjligheten att kontakta vem som helst när som helst. Detta är sådant som gör våra liv lättare, tack för det! Men är det inte synd att om man vill ha tillgång till dessa smarta lösningar har man också tillgång till sociala medier, spel, onlineshopping, och nämnde jag

sociala medier!? Man kan såklart stå emot trycket och inte ladda ner diverse sociala medier (och oj vad jag beundrar dessa starka principfasta människor) men nästintill ofrånkomligt blir då en form av utanförskap. Åtminstone känns det så när man en gång laddat ner apparna och, så att säga, fastnat.

Jag kan verkligen längta tillbaka till de där gångerna då jag tvingats vara helt frånkopplad den digitala världen. Livet flyter, på något sätt, på i en annan takt då. Samtidigt är det svårt att föreställa sig en värld utan alla de smarta lösningar som många av oss använder sig av dagligen. Jag riktar främst min kritik mot sociala medier, och där finns det mycket att kritisera men att de slukar vår tid utan att vi verkar märka, är en av del. Det är antagligen den del vi har störst makt att påverka själva men uppenbarligen inte ett lätt problem att lösa ändå. Kanske kan vi ändå försöka? Kanske kan vi försöka titta ut genom fönstret eller ner i en bok när vi åker buss nästa gång. Kanske kan vi lägga mobilen i väskan istället för fickan så att den är, åtminstone en aning, svårare att nå. Som med klimatet krävs det att vi alla förändrar vårt sätt att leva för att ett skifte ska vara möjligt. Det är inte lätt, men nödvändigt om vi vill havår fritid tillbaka.

Nora Pryssander Skribent för Bladet

Storebror ser dig DEBATT

Har du nånsin haft en känsla av att någon spionerar på dig? Det kan vara för att det finns någonting som spione rar hela tiden. Vi har sakta men säkert fått ett övervakningssamhälle och det har byggts upp mitt framför oss.

Vad vi säger och pratar om blir också uppfångat. Om vi pratar med vänner om att vi ska köpa till exempel gitarrer får vi reklam om “de bästa gitarrer na” och “musikaffärer i närheten” tio minuter senare. Övervakningen har ju kommit gradvis tillsammans med att internet och hemsidor utvecklats vilket är varför det är så normalise rat, men det gör det inte okej. Om vi tänker på Google som en person så blir det ur ett annat perspektiv. Denna person håller koll på vad vi gör, vart vi är och vad vi kan tänkas vilja ha nästan hela tiden. Det låter lite likt en stalker, eller hur? Missförstå mig rätt: det är skitbra att kunna söka upp ”Mr. Bean har en bror??” eller ”Vilka svam par är giftiga??”, men vi kan inte säga att det är gratis att googla, för priset är vårt privatliv och det är något av det viktigaste vi har.

“Can one ever be too aggressive in preserving order?”

- Syril Karn i serien Andor

Varje gång vi trycker “Acceptera cookies” accepterar vi att hemsidan samlar in vår data och skapar en profil om oss och vilka vi är. Därifrån kan vi få riktad reklam och det blir allmän information om vad vi tycker, tänker och vilka vi är. Om vi istället trycker på “Neka cookies” får vi kanske inte

tillgång till hemsidan, så “valet” vi har mellan cookies eller inte cookies (det är frågan) finns egentligen inte. Ett argument för att vi ska bli övervakade är att “Om vi inte har något att dölja gör det väl inget att vi blir övervakade hela tiden? Om vi inte gör något konstigt?”. Det är bara det att till exempel jag och Jimmie Åkesson har lite olika syn på vad som kan räknas som “misstänkt”. Jag skulle säkert skrivas upp på Jimmies “Dessa är förmodligen terrorister”- lista för att jag söker på om det är någon Gaza-demonstration nära mig eller om jag söker på Ebba Grön.

Jag fick ett SMS som frågade om jag ville vara med och delta i undersökningar. Jag hade aldrig gått in på deras sida eller hört talas om företaget innan så hur hade de fått reda på mig? Jag gick in på deras hemsida och de hade skrivit att de kontaktade människor de trodde kunde vara intresserade på baserat på ålder, plats och intressen. Jag hade, som skrivit, aldrig gått in på denna webbplats eller haft någon kontakt med dessa innan, hur kunde de veta så mycket om mig? Allt vi söker på, pratar om och vilka vi är finns ute på internet och är redo för vem som helst att ta reda på och det är så sjukt läskigt.

Jag vill inte att främlingar ska söka upp “Elsa Remén” och kunna se vart jag bor, hur gammal jag är, och jag vill inte att de ska

kunna prenumerera och få mitt personnummer. Vi har sakta men säkert fått ett övervakningssamhälle och det har byggts upp mitt framför oss.

Elsa Remén Skribent för Bladet

Vem styr i den digitala ”demokratin”?

På eftermiddagen den 29:e oktober rapporterade Daily Mail att halva världen var utan internet efter driftstörningar hos Microsoft och Amazon. Jag satt mitt i min tentaperiod, med en skärmtid som skulle få varje “från skärm till pärm”- fanatiker att svimma, och trots att driftstörningarna inte påverkade mig kände jag hur stressen steg. Hur skör den digitala inAtt en tillfällig störning hos ett företag i praktiken hade kunnat stoppa upp hela mitt liv, lämna mig handlingsförlamad och sabba mina chanser att klara min tenta.

Att halva världen under några timmar stod utan internet visar hur mycket av vår vardag, vår kommunikation och vår ekonomi som vilar på några få företags servrar. Makt och kontroll över det digitala rummet är inte spridd, den är koncentrerad, privat

När utmaningar i det digitala samhället diskuteras i offentligheten läggs fokus ofta på individens ansvar, att “ta kontroll över sin skärmtid” eller “göra bättre val online”. Men dessa val sker inom ett system som någon annan äger. Meta, Google, Amazon, Microsoft, några få företag, som kontrollerar den digitala infrastruktur som vårt samhälle vilar på. Ekonomiskt och politiskt kapital är koncentrerat till en liten grupp människor, vars beslut påverkar allt från hur vi kommunicerar till hur vi uppfattar världen.

Det finns en illusion om friheten på nätet. Att vi har tillgång till all information, ofiltrerat och på lika villkor. I själva verket drivs plattformarna av algoritmer utformade för att maxi mera vinst åt deras ägare. Det som genererar klick hamnar överst. Re aktioner premieras framför fakta och reflektion. Det påverkar vilka nyheter vi ser, vilken kultur som får spridning, vad vi konsumerar och hur vi relaterar till varandra. Makten har delvis flyttat från parlament till privata plattformar.

Techjättarna har skapat ett digitalt monopol. En liten elit har samlat en enorm makt, både ekonomiskt och politiskt. Jeff Bezos, Elon Musk, Mark Zuckerberg och Bill Gates är inte bara miljardärer, de är aktörer med globalt inflytande över infrastruktur, kommunikation och informationsflöden. Deras kapital är beroende av att nätet förblir oreglerat, och de använder sitt inflytande för att hålla det så. Flera ledande teknikföretag har donerat betydande summor till politiska kampanjer för att bevara sitt inflytande och motverka regleringar. Till exempel bidrog flera aktörer inom tekniksektorn till att finansiera Donald Trumps presidentkampanj (få har nog missat den minst sagt oklara och kontroversiella “bromancen” mellan Trump och Elon Musk, en relation som gav Musk stort inflytande i frågor om teknologi och regleringar).

Utvecklingen har gått för långt för att lösas med individuellt ansvar, det är varken marknaden eller demokratin som styr. Vi behöver en systemförändring: insyn i algoritmer, reglering av digitala monopol och någon form av demokratisk kontroll över plattformarna. Framförallt behöver vi ett förändrat fokus i debatten. Att förstå makten hos de digitala plattformarna är avgörande för att kunna skydda både demokratin och jämlikheten.

Det digitala samhället har gjort sig djupt beroende av några få aktörer, techjättarna. När en tillfällig driftstörning hos Microsoft kan märkas världen över blir det tydligt: internet är inte bara infrastruktur - det är en maktfaktor.

Nora Svensson Skribent för Bladet

Donald Trump Elon Musk

Lovetester 100%

DEBATT

Nej till Chat Control!

Tänk dig att du skriver med en kompis. Ni skrattar åt de där internskämten som bara ni förstår och ni skickar roliga bilder och videor till varandra. Kanske skriver ni även om tuffa saker och delar med er av era djupaste känslor och tankar. Saker som bara är mellan dig, din kompis och en AI som scannar alla meddelanden, bilder och videor ni skickar till varandra. Precis så kommer det vara om det kritiserade förslaget som i folkmun kallas Chat Control går igenom.

Förslaget lades ursprungligen fram av EU-kommissionären Ylva Johansson år 2022. Syftet är att bekämpa och förebygga sexuella övergrepp mot barn och hindra spridningen av barnpornografi, något som såklart är mycket viktigt. Förslaget innebär dock att all privat kommunikation i olika chattappar kommer att scannas av en AI i jakt på barnpornografi. Detta gäller även appar med end-to-end kryptering där så kallade “bakdörrar” ska byggas in så att AI kan scanna trots krypteringen. Förslaget har blivit hårt kritiserat och har redan fallit i Europaparlamentet en

gång. Ylva Johansson är dock tillbaka med en finslipad version som kallas Chat Control 2.0, och därför är ämnet uppe på tapeten igen trots kraftiga protester.

Det mest uppenbara problemet med Chat Control är att förslaget är olagligt i sin helhet. Privat kommunikation räknas som en mänsklig rättighet och är både grundlagsskyddad och del av europakonventionen. Förslagets författare är väl medveten om detta och har erkänt att det bryter mot de mänskliga rättigheterna. Trots det försöker hon rättfärdiga massövervakningen och hänvisar till förslagets goda syfte, men ska politiker verkligen kunna tumma på de mänskliga rättigheterna bara för att de tycker att det finns ett bra syfte med det? Mänskliga rättigheter borde inte vara uppe för debatt, och det är det första problemet med Chat Control.

Det andra stora problemet är skanningen i sig. Allt innehåll som AI:n anser misstänkt kommer leda till en automatisk rapport till myndigheterna så att en polis kan se materialet och göra

en bedömning. Risken är dock stor att AI:n kommer ha svårt att bedöma vilket material som är misstänkt, och i praktiken innebär detta att poliser kommer ta del av många bilder som inte var menade för deras ögon. Dessa bilder och meddelanden kan vara mycket känsliga - exempelvis nakenbilder som har skickats i förtroende mellan partners. Om AI:n flaggar en sådan bild så blir det upp till en polis att försöka avgöra om det är en vuxen person på bilden eller inte. Det skulle både vara förödande för människors integritet och slösa på polisens tid och resurser.

Det finns också en risk att AI:n börjar spana efter andra saker om tekniken hamnar i fel händer. Många kommer bli rädda för att skriva vad de faktiskt tycker och tänker i privata chattar eftersom det kan granskas på uppdrag av staten. Självcensur kommer därför bli ett vanligt fenomen och politiska meningsmotståndare och aktivister riskerar att tystas, något som skulle bli ett mycket stort demokratiskt problem. Massövervakning likt det som föreslås är klassiskt för diktaturer och

är ett stort kliv i fel riktning - mot ett totalitärt samhälle! De som förespråkar Chat Control hävdar att AI:n inte alls kommer börja granska andra saker, men samtidigt föreslås högt uppsatta politiker vara ett undantag för AI-scanning. Varför skulle AI:n inte få scanna politiker om de nu inte har någonting att dölja? Eller är det så att de trots allt visst är oroliga för att AI:n ska börja leta efter andra saker och vill hålla sina chattar privata av den anledningen?

Det är sjukt mycket dubbelmoral och helt absurt att politiker kan lägga förslag som inte innefattar dem själva men som drabbar alla andra!

Mitt i allt detta kan jag inte heller låta bli att undra, är massövervakning verkligen det bästa sättet att bekämpa barnpornografi på? Förespråkare av Chat Control vill gärna hävda det samtidigt som de inte agerar på uppenbara fall av barnpornografi, exempelvis när Shein säljer en sexdocka som ser ut som ett barn. Mer om den kan ni läsa i Elsas artikel. Här blir det uppenbart att barnpornografi finns överallt och att vi måste agera mot den hemska industri

som barnpornografi är, men för förespråkarna av Chat Control verkar allt handla om kontroll. Och i ärlighetens namn, är någon förvånad? Samhället blir allt mer totalitärt och dem som vill begränsa våra rättigheter blir allt mer högljudda. Det är därför viktigare än någonsin att vi är medvetna om konsekvenserna av ett beslut som Chat Control. I vårt digitaliserade samhälle där vi håller kontakten genom chattappar är det viktigare än någonsin att vi kan ha trygga och privata konversationer som ingen annan får ta del av. Ingenting rättfärdigar massövervakning i våra privata konversationer, och Chat Control kommer inte medföra någonting bra. Åtminstone ing enting som är så pass bra att det rättfärdigar ett övervakningssamhälle där staten granskar och lagrar dina internskämt, dina bilder och allt du säger som de kan vända emot dig.

En arg text om AI

Det känns som att det inte går att lita på något i världen längre. Varje gång jag ser en bild, ett inlägg på Instagram eller tittar på nyheterna frågar jag mig själv om det är AI eller verklighet. Jag går runt och är paranoid konstant.

För några veckor sedan såg jag vad jag trodde var ett helt vanligt klipp på Instagram, en tjej som 1997 stod utanför biosalongen och grät i en intervju över att Jack dog i Titanic (sorry om jag spoilade detta för någon...). Allt såg verkligt ut och det var ingen AI-vattenstämpel. Men sen gick jag in för att kika på kommentarerna, och det visade sig att det var en AI-genererad video. Den såg så verklig ut och varför skulle någon generera något sånt? Inget jag ser online längre är kul eftersom jag bara tror att det är fake.

Jag ser även hur användningen av AI ökar i vår vardag. Vänner och släkt runt om mig söker inte längre fram fakta om den frågan de undrar, de frågar Chat GPT istället. Sen när blev Chat GPT en standard i folks vardag? Vad har hänt med att sitta och fundera lite för sig själv? Eller fråga någon i ens omgivning om svar? Om vi bara frågar en AI-tjänst om svar kommer vi sluta forma våra egna åsikter.

Jag oroar mig även om normaliseringen kring AI i skolan. Det är ofta prat om hur elever fuskar med AI, men varför pratar ingen om lärarnas AI användande? Mitt historia prov i åk. 2 var skrivet av AI. I en annan kurs hänvisade en lärare mig att använda Chat GPT för att korta ner en text. Till vårt gymnasiearbete skulle vi skriva in vår idé till en AI-tjänst och så skulle den generera fram en bild, på så sätt skulle vi ta reda på om våra idéer var förståeliga eller inte. Är inte skolan till för att vi ska lära oss? Vi ska väl bli egentänkande och kloka människor? Vad visar det då för standard om våra lärare uppmuntrar

oss att sluta tänka själva? Dessutom är jag trött på elever som fuskar med AI. Jag vill ha tillbaka tiden där vi fuskade genom att ta hjälp av varandras svar, hitta facit på Quizlet och den enda källan vi orkade kolla på var Wikipedia. För det var inte ens fusk på riktigt, vi letade fortfarande fram information och skrev våra egna svar.

Och ja, jag förstår att AI kan vara bra i vissa fall. Det kan vara ett verktyg för att snabbare komma fram inom forskning, vara ett stöd i den svåra vardagen eller hjälpa oss lösa svåra digitala koder. Men AI borde inte vara så lättillgänglig som det är idag. Det är skadligt för klimatet, människan och kreativiteten.

Jag är rädd att vår framtid är hotad. Kanske inte av AI-robotarna i sig, men definitivt av människans användning av AI. Vi är lättlurade, slutar tänka för oss själva och lär oss mindre. Hur kommer livet se ut om 50 år? Kommer det bara vara människor som ligger i sängen hela dagen med VR headsets där vi umgås med AI-robotar? Eller kanske en hel generation som inte kan skriva och läsa för att AI gör allt åt dem? Det låter dystopiskt och overkligt, men det känns som att det är där vi kommer hamna. Jag ska avrunda nu, men jag hade även kunnat ta upp hur AI snor konst, förstör miljön, utnyttjar land och människor, ökar arbetslösheten, gör oss latare, politiker som ger felaktiga citat, etc, etc, etc…

Nea Stenström

Låt inte rädslan styra –framtiden kan bli fantastisk!

Det händer mycket i världen. I tider av mycket mörker är det lätt att bli pessimistisk. Det är rimligt. Det kan till och med vara smart. Men att helt låta den misstänksamma ådran styra, det är väl ändå konservativt och tråkigt? Mycket är skit, men verkligen inte allt.

Vi lever i en intressant tid. Med de senaste årens stora AI genombrott ställs vi inför nya dilemman. I stora samhällsförändringar sker, som ordet avslöjar, just förändringar. Omvälvande förändringar är naturligt läskiga. Med dem kommer osäkerhet och risker, men också möjligheter! Så även med AI. Jag känner starkt att vi inte får styras för mycket av rädslan!

Missförstå mig rätt, att AI-utvecklingen kommer med svåra moraliska, etiska och kanske rent ideologiska nötter att knäcka är sant. Det betyder inte att vi helt ska ställa oss mot utveckling. Om vi ratar det nya helt kommer vi börja låta som konservativa teknik-skeptiker. Och ja - den gröna rörelsen är, med rätta,

delvis konservativ. Vi vill bevara jorden för att det är rätt. Vi vill i viss mån konservera. Men att gå in för djupt i teknikskeptisismen leder oss till foliehattens territorium, dit vill i alla fall inte jag. När den moderna uppfinningen kameran fick sitt genombrott fanns liknande risker. Konstnärer var rädda att porträtt- och målerikonsten helt skulle konkurreras ut. Foton skulle ta över världen och vi människor skulle fastna i bildens värld och få en helt ändrad syn på världen. Men ur teknikskiftet föddes fotokonsten. Idag är vi visserligen mycket fångade i fotots värld, men jag kan inte hålla med om att det är för det sämre. Kameran möjliggjorde en ny och nära journalistik, tillgängliggjorde information till enormt mycket fler och skapade massvis av kreativitet. Detta har varit helt avgörande för inte minst miljö och klimatrörelsen, men även andra rättvise- och solidaritetkamper runt vår jord.

Självklart är AI-utvecklingen mycket mer komplex än

kamerans. AI kommer att påverka samhället enormt. Men jag uppmanar allafastna inte bara i det dåliga! Framtiden blir vad vi gör det till, och AI kanske kan vara en pusselbit i ett nytt grönt, spännande och smart sätt att leva. Jag tänker arbetstidsförkortning, minskade trafikolyckor och snabbare vård! Jag tänker frigjord tid från administration i vården! Jag ser framför mig ny teknik för att minska och effektivisera våra utsläpp. Allt kommer inte vara som det alltid har varit. Vi ska vara med och forma en rättvis framtid med rimliga begränsningar av teknik som riskerar att slå fel. Men utvecklingen är oundviklig och i slutändan kanske ändå fantastisk!

Mvh en försiktig grön optimist.

Agnes Tillberg Rätts- och jämställdhetspolitisk talesperson för Grön Ungdom

AI fördummar oss.

Jag avskyr AI. Förutom de mer uppenbara konsekvenserna för energianvändningen och miljön kan AI:s effekt ifrågasättas. Jag ska förklara varför - håll till godo!

En måndagskväll i oktober fick jag nog. Jag har inte bett om Google:s AI - tjänst vid dess sökmotor. Den dök bara upp i somras. Och min tes om att AI är både opålitlig och lynnig bevisades. Mitt främsta exempel på detta är att jag denna måndagskväll googlade på “Google AI hur ta bort”. Det är enda gången som Google AI inte dykt upp i sökmotorn när jag har sökt på en fråga. Detta tycker jag säger sig självt.

Självklart hade det varit en sak om AI hade rätt i sak, men min erfarenhet är att AI ofta har fel. Jag brukar för Google AI gå in och fact-checka infon som dyker upp genom de länkar som det hänvisas till. AI - funktionen har i många fall utan belägg dragit egna komplexa slutsatser. Detta irriterar mig gång på gång, AI borde ju vara effektivt? Istället verkar det kontraproduktivt för min informationshantering i vardagen. Dessutom, de få gångerna jag, genom en kompis användning, har varit i kontakt med Chat-GPT för att ställa en fråga relaterat till studierna, har även det slagit fel. Självfallet krävs statistik för att avgöra hur ofta och hur fel AI har, för att kunna säga något generellt. Men mina anledningar ovan är ändå skäl nog för att jag ska vilja avstå från Chat-GPT, särskilt eftersom det inte ens effektiviserar min informationshantering i studierna eller vardagen.

Och visst, jag är pessimistisk och kanske även en smula konservativ i teknikfrågor som dessa. Men jag tycker även att jag är realistisk. I tider av digital övervakning, chat-control och cookies på i princip varenda hemsida hajar jag

specifikt till vid frågan om AI. Vad säger att teknisk övervakning inte är lika illa som mer uppenbar övervakning?

Skräckexemplet på det senare är samhället i dystopin 1984, samt hur den kinesiska regimen går i allt mer auktoritär riktning för att ta ett nutida exempel. Om en så pass “liten” del av denna nya tekniska vetenskap fylls av AI, som i sin tur i fallet med Google AI motverkar sin egen radering, hur stora problem kan ligga framför oss?

Sara Bergengren

AI? Ja tack!

(Fast på ett miljöpartistiskt sätt) DEBATT

När jag söker på begreppet “AI” bland titlar, nyckelord och abstract i Scopus, en av de mest väletablerade databaserna för vetenskapliga artiklar, får jag 2,114,550 sökresultat. När jag av dessa utesluter alla som innehåller ordet “risk” får jag istället 1,597,675 sökresultat. Även om det är en rätt klumpig slutsats att dra, så tyder ändå siffrorna på att bara en mindre del av AI-forskningen faktiskt handlar om riskerna. Ändå får just den delen ofta en oproportionerligt stor plats i debatten. I den här texten vill jag istället ta tillfället i akt att lyfta den andra sidan av forskningen, en betydligt roligare och coolare del, nämligen den om möjligheter.

För om det är något som står klart för mig som student på ett tekniskt universitet, så är det att samhällets bild av AI ofta är lite skev: deepfake-skapare, ordförrådsdödare och någon (eller något) som “tar alla våra jobb”. Men det är långt ifrån den känslan jag får av AI när jag och mina kompisar letar examensarbeten eller går igenom kursinnehåll. Ord som oftare dyker upp är: optimering, effektivisering och förbättring. Lite vagt kanske, så låt mig ge några exempel.

Två av mina kompisar gör sitt exjobb på ett universitetssjukhus, där de utvecklar en AI-modell som ska hjälpa läkarstudenter att träna på att bemöta svåra eller utmanande patienter.

Två andra vänner till mig ska skriva för ett energibolag. De kan inget om el, men det gör inget, för de kan programmera. Deras AI-modell ska bidra till optimering av elanvändning. När kärnkraften fasas ut blir dessutom utvecklingen av AI-modeller likt denna helt avgörande, eftersom förnybara energikällors varierande natur kräver ständig optimering för att elnätet ska förbli stabilt.

Och det här är bara två exempel från min absoluta närhet. AI finns överallt: i jordbruket, i våra telefoner, i fabrikerna, på vägarna. Listan kan göras hur lång som helst.

För vad är egentligen AI? Låt mig, för retorikens skull, mansplaina lite kort. AI, eller artificiell intelligens, handlar om att få datorer att lära sig av data, att känna igen mönster och härma dem. Ju mer data den får att öva på, desto bättre blir den. Lite som en människa. Men det är vi människor som bestämmer hur den ska lära sig, genom att skapa algoritmer, och vilken data den ska tränas på.

Vad är då min poäng? Jo, att det inte är AI i sig som är problemet, utan hur vi väljer att använda den. Vi måste skapa lagstiftning både kring utformningen av algoritmerna och kring vilken data algoritmerna får öva på. Det är så vi ser till att AI blir samhällsnyttigt. För AI är inte en tänkande varelse, utan ett kraftfullt verktyg som kan bearbeta enorma mängder information, mycket mer än vad en människa någonsin skulle kunna göra. Optimering, effektivisering och förbättring, vi är miljöpartister och borde gilla det. Och att endast fokusera på den fjärdedel av forskningen som handlar om riskerna är trångsynt.

Vi ska inte sluta prata om riskerna med AI. För de finns. Men vi borde, precis som vi gör i så många andra frågor, titta och lita på forskningen. Och den säger det här: AI är en avgörande pusselbit i omställningen till ett grönt samhälle. Nej, vi behöver inte AI-genererade bilder på Daniel Helldén. Absolut inte. Men det är inte förrän vi förstår oss på, inte bara riskerna, utan också de otroliga möjligheter som kommer med AI, som vi kan ta ledningen för en verkligt hållbar AI-politik.

Panoptikon i fickan

Ibland scrollar jag tillbaka så långt det går i min kamerarulle. Jag tittar på folk som gör miner i min gamla skolkorridor och på en klasskamrat som flöt ut till havs på ett frigolitflak. Jag ser bilder tagna i smyg som någon har skickat till mig.

Tolv år gammal kämpade jag mig till en iPhone som jultidningsentreprenör. Det var ungefär samtidigt som smarta telefoner blev en grej och fast i ekosystemet har jag säkerhetskopierat sedan dess. Min kamerarulle är ett arkiv av vardagsövervakning.

När jag scrollar tillbaka tänker jag på den tankemodell som filosofen Foucault gjort populär: panoptikon. Tänk dig ett fängelse där cellerna är i en cirkel och ett stort vakttorn står i mitten. Tornet är mörkt så du kan inte se om vakten tittar, eller om det ens är någon där. Poängen är att du som fånge kan vara övervakad. Så du beter dig som om du är övervakad.

Idag kan ett lagomt sjukt klipp nå 100 000 människor på ett dygn. Vi vet att det inte är sannolikt. Poängen är att ett klipp kan nå 100 000 människor på ett dygn.

Känslan finns med jämnt, medvetet eller undermedvetet. Den finns varje gång du ska ta ton och stå upp för din sak, varje gång du ska testa en ny stil på stan och varje gång du ska ta ett nytt danssteg, flörta eller be en främling om hjälp.

Vi har alltid haft pinsamheter, skvaller och elaka människor. Men aldrig i mänsklighetens historia har vi haft en superkamera uppkopplad till ett globalt hypersnabbt algoritm-styrt nätverk i fickan. Detta gör oss ofria. Vi blir mer självmedvetna.

Vi chansar mindre. Vi stannar istället för att ta steget och vi uttrycker inte saker. Vi tappar inte kontrollen och vi fuckar inte ur. Istället håller vi oss i skinnet och ställer oss i någon slags mitt som ingen riktigt bestämmer över.

Vår digitaliserade värld bygger en skuggvärld fylld av allt det som aldrig får se dagens ljus. Allt som vi inte gör eftersom vi vet att det kan filmas, det kan läggas ut och det kan spridas. Jag undrar ofta vad som finns i den världen.

Nu tänker jag tillbaka till en juninatt i somras när jag var och fiskade i Jämtland. Vi var vid en fjälltjärn mitt i ingenting och hade inte sett en människa på de en och en halv milen mellan bilen och tältplatsen. Utan mobiltäckning fanns inget annat än där och då. Mitt i natten kunde jag inte sova och gick ut ur tältet. Stilla och ensam vaken tittade jag ut över dalen i månskenet. Jag visste att jag kunde göra precis vad jag ville och att det för alltid bara skulle stanna mellan mig och träden. Det fanns absolut noll sannolikhet att mina rörelser, uttryck eller ord skulle lagras på något kretskort med potentialen att laddas upp i något moln.

Jag gjorde absolut ingenting. Jag stod och kollade en stund, sen gick jag och la mig. Jag kände mig fri och det räckte.

Anton Bylin Språkrör Grön Ungdom

För ungefär ett halvår sedan fick jag en knapptelefon av en vän. Jag ville testa en vecka. Sen ville jag testa en till. Efter det, prova en månad… och så fastnade det. Med undantag för ungefär en månad i början av sommaren har jag använt mig enbart av knapptelefon när jag lämnar hemmet. Det har varit väldigt lärorikt och spännande! Framförallt har det varit skönt. På det här sättet har jag mer val om när jag är online (och engagerad) än innan.

1. Behåll din smartphone

Idag är BankID nödvändigt för allt. Du behöver appar för att betala parkering och handla i butiker. Att ha en smartphone hemma gör det lättare att leva ett vanligt liv. Jag försöker hålla min avstängd längst ner i en byrålåda.

2. Skaffa en kalender

Mitt liv finns nu för det mesta i min Classico kalender. Där finns möten, påminnelser, anteckningsblock och telefonbok (inte för att jag använder den så mycket).

3. Planera i förväg

Det är i ärlighetens namn lite mer omständigt att vara spontan. Adresser behöver tas reda på i förväg hemma. Men efter ett tag lär du dig staden på ett annat sätt. Och du inser att du faktiskt kan fråga folk på stan, oftast har de (äldre) bra koll.

4. Våga ring

Att skicka SMS med knapptelefon är hemskt. Det tar lång tid och blir ofta fel. Min modell är dessutom extra värdelös på den här punkten. Det är helt enkelt lättare att ringa mig och att jag ringer någon annan. Det finns många bonusar i detta, det är trevligare och går alltid snabbare.

5. Våga vänta

Det absolut svåraste för mig är att vänta på folk. Att sitta vid ett kafébord eller vänta utanför på en vän känns faktiskt rätt jobbigt. Att sitta och göra ingenting känns väldigt underligt när man är så van med att stirra in i telefonen.

Michael Johansson Ekonomisk-, arbetsmarknads- och internetpolitisk talesperson för Grön Ungdom

Resurrected Internet Theory

– ett manifest

Jag lyssnade häromdagen på ett av mina favoritavsnitt av podden “P3 Dystopia”. I avsnittet ställs frågan: Är det mänskliga innehållet på Internet på väg att dö? Är internet bara AI-genererat och fullt av botar som styr agendan och opinionen? Finns det knappt människor kvar som når igenom bruset? Det är intressanta frågor, och i dessa ligger korn av sanning, även om hela teorin absolut inte är sann.

En annan fråga som lyftes var: Varför har Internet blivit så tråkigt egentligen?

För det har det verkligen. Vattnet släcker inte min törst som förr. Maten förvandlas till aska i min mun. Mitt kära internet har blivit både tråkigt, men också ett överflöd av intryck och tomhet. Hur blev det så? Youtube som förr var ett kollage av kreativitet dränks nu i reklam. Instagram visar knappt innehåll från de kontona jag faktiskt följer längre.

På Instagram där jag vill se mina vänner, goths, människor som gör egna pilbågar, konstruktiva politiska takes, recept jag sparar men aldrig lagar, ny musik, och “When will you wear wigs”-videon. Jag vill inte mötas av en våg av reklam, följt av kroppshets, konservativa hemmafru-inspo-videor, polariserande skräp, och tips på hur jag ska påbörja min nya diet på rått kött, dadlar, och kokosolja. När jag ledsnat på slukhålet som är Instagram reels så kan jag inte ens vända mig till Pinterest längre, för det är även där bara ett reklam-träsk, och nästintill omöjligt att hitta konst skapat av människor.

Någonstans på vägen har internet blivit felriktat, och inte minst opersonligt. Jag

frågar mig själv vad som hände med det kreativa och opolerade. Jag saknar plottriga bloggar och genuina kontaktvägar. Nu ser jag snarare en plats där alla tvingas skräddarsy en fasad. När internet blev stort gick det inte att undvika utvecklingen i att det fanns pengar att tjäna. Algoritmer, datainsamling, och reklam dominerar nu för att fånga vår uppmärksamhet, och få oss att stanna på internet. Vi känner inte att vi klarar oss utan det. Mycket av informationen och underhållningen är gratis, men det innebär också att det är vi och vår uppmärksamhet som är den sanna produkten.

Vi behöver återuppliva det som gjorde att vi drogs till det från första början. Det har blivit allt svårare att nå genom bruset, och det är omöjligt att veta om en kommentar är skriven av en människa. Vilka åsikter är ens mina egna om jag inte kan veta vart det jag läser på internet kommer från?

Det kan kännas överväldigande och övermäktigt: hur kan vi ta oss ur denna spiral, särskilt om det inte bara finns mänskligt innehåll på internet?

Jag vet att vi måste bryta oss loss från detta. Jag vet knappt hur min dator fungerar, jag skulle aldrig kunna laga den, eller förstå hur en hemsida är skapad. Jag befinner mig redan i ett teknologiskt underläge. Vi måste lära oss mer om saker som vi spenderar oerhörda mängder tid på. För kunskap gör oss mäktiga och fria.

Vi måste göra internet roligt igen! Vi behöver våga tro att vi överlever utan det, och att våra tankar, våra interaktioner, och vår kreativitet spelar roll. Det är det som gör oss till människor, inte vad vi klickar på och repostar. Om vi ska spen-

dera tid på internet, så behöver det ge oss energi, inte dränera oss på intryck. Vi kanske måste börja vara lite konstiga igen, och inte oroa oss för att vara så polerade. Avfölj alla som inte inspirerar dig, lägg ut en konstig meme i ditt flöde (inte bara på storyn! våga förstöra din profile grid!), och skapa istället för att bara ta in allt. Minns du vilka reels du sett idag? Troligen inte. Det är dags att ta tillbaka makten, jag vill konsumera det jag minns och inspireras av!

Om internet nu blivit tråkigare, varför struntar vi inte bara i det? Ska vi inte våga skala ned från de stora techjättarna och utforska andra forum? Det kan kännas omöjligt. Skulden för internets nya tråkiga och smutsiga ansikte, ligger på stora kapitalistiska företag som bara vill krama ur så mycket uppmärksamhet, och därmed pengar, ur sina användare. Det finns andra forum än de stora som ägs av Google och Meta, men de är idag pyttesmå. Att bygga upp dem kommer inte att kännas exakt som det vi har nu. Vi kanske inte kommer kunna nå exakt alla, eller kunna göra allt vi kan göra idag med TikTok eller Facebook. Men det småskaliga och fokuserade skulle nog kunna bringa tillbaka en lycka och lustfylldhet kring internet. Vi kanske kan städa upp omkring oss, och återuppliva det som vi tyckte om med internet.

Modén Skribent för Bladet

Miljöboven och klimathjälten

Om det är något vi i förbundet är rungande överens om så är det att vi måste göra allt vi kan för att minska våra utsläpp och hindra klimatkrisens värsta konsekvenser. Men vad ska vi tycka när samma teknologiska utveckling som innebär enorma utsläpp, stor markanvändning och extrem vattenanvändning, också kan vara en del av räddningen. Det jag pratar om är såklart AI. Hur ska vi se på denna explosiva utveckling? Är det en miljöbov eller en klimathjälte?

Idag står AI-systemen för 0,1 procent av de globala växthusgasutsläppen.

Kanske låter det inte som så mycket, men det motsvarar ungefär Sveriges årliga utsläpp. Stora techbolag lovar klimatneutralitet till 2030, samtidigt som AI-boomen har inneburit att deras utsläpp ökar. Google har sedan 2019 ökat sina utsläpp med nära 50% och Microsoft med nära 30% sedan 2020. Vinstintressen prioriteras och de miljömässiga regleringarna är få. Den vardagliga användningen av AI-bottar som Chat GPT har ökat på en explo sionsartad nivå och det finns en oro över konsekvenserna av AI:s framväxt. Denna oro är rimlig, för om vi inte tar frågan på allvar finns det risk att AI blir en av våra stora miljöbovar.

Dagens AI-användning omfattar dock inte enbart genereringar av kattvideor, dejtingtips och skolfusk. Redan idag används AI för att förutspå naturka tastrofer och förebygga klimatföränd ringar, samt underlätta för samhällen som påverkas. I studier som gjorts för att undersöka om AI påskyndar eller bromsar arbetet för att uppnå FN:s hållbarhetsmål visar det sig att nettoef fekten faktiskt är positiv. Hur då, tänker ni då. Jo, AI har potential att både minska koldioxidutsläppen och effekti visera energiförbrukningen i områden som transporter, materialproduktion, avfallshantering och energistyrning. Områden som har stor miljöpåverkan. Det här förutsätter dock styrning där AI används med avsikt och eftertanke, och där techjättar regleras. Det kräver (miljöpartistisk) styrning.

Låt oss åka en tidsmaskin till 80-talet, till internets uppkomst. Det varnades

om att internet skulle ta över hela världen och använda all energi. Idag skulle jag säga att de flesta av oss inte har så mycket emot just internet i sig. Nu är det 2025 och vi står inför en liknande utveckling.

Jag har inget svar om AI är en miljöbov eller en klimathjälte. Tiden kommer att avgöra det. Tid vi bör använda till att göra det bästa vi kan av denna teknik.

vill jag inte utesluta det som en del i vår verktygslåda. Samtidigt krävs en politik som tar hänsyn till den artificiella intelligensens miljökonsekvenser och etiska risker. Det krävs ett holistiskt synsätt som inte blundar för varken fördelar eller nackdelar. Det krävs att vi kan ha flera bollar i luften samtidigt.

Tilda Lagerhäll

Chefredaktör för Bladet

TIPS: Läs WWFs rapport “How AI can unlock green transformation” för intressanta perspektiv på AI och miljö.

Vi måste tala klarspråk om pornografiindustrin

Pornografi framställs ofta som något privat, något ofarligt. Men bakom den till synes frivilliga konsumtionen döljer sig ofta strukturer som direkt och indirekt främjar exploatering av människor, och i förlängningen även barn. Den industriella produktionen av pornografi skapar en kommersiell logik där sexualitet blir en vara och där gränser suddas ut.

Det är svårt att inte se kopplingarna mellan den storskaliga pornografiindustrin och fenomen som grooming och mänsklig trafficking. När sex visualiseras, paketeras och säljs som konsumtionsvara, normaliseras tanken att sexualitet kan köpas. Att den är avsedd för andras åskådning. Att den sker utan djupare hänsyn till individens integritet och värde. Det skapar klimat där barn, de allra mest sårbara, lättare kan bli föremål för övergrepp.

En rapport från region Öst publicerad av SVT visar att ärenden mot barnpornografi och andra sexuella övergrepp på nätet förra året låg på cirka 800 fall,

mot 237 år 2019, alltså en över trefaldig ökning. Detta är inte bara statistik, det är barn som manipulerats, lurats, hotats och utnyttjats. Polisen beskriver hur förövarna arbetar med olika strategier: som “kompisen”, som “pojkvän/ flickvän”, som skrämmande hot, för att komma nära barn och exploatera dem. I Region Nord har man med hjälp av AI identifierat över 600 barn i Sverige som varit utsatta, varav över 75 i regionen. Det är ett kvitto på att problemet finns, men också på att vi skulle kunna veta ännu mer om vi hade bättre verktyg och insatser.

När barn blir objekt för sexuell exploatering, via bilder, filmer, grooming, trafficking, då är det en attack mot deras värdighet och rätt till en trygg uppväxt. Och bakom ligger en sexualiserad kultur där gränserna för vad som är “normalt” gradvis luckras upp.

Pornografiindustrin och dess logik, konsumtion, prestation, objektifiering, bidrar till en kultur där sex blir performance och kraftuttryck snarare

än ömsesidig respekt och vilja. Det sker en normalisering av mer extrema handlingar, och det sker en marknad för bilder och filmer där gränserna ständigt pressas. Denna kultur smittar även av sig på barn och unga som växer upp med en sexualitet som är serverad, snabb, ofta brutal och utan tydlig gräns för vad som är acceptabelt.

När barn sedan träder in i denna miljö, via grooming, via kontakt med vuxna som utnyttjar dem online, så är det inte bara en individuell tragedi: det är ett samhällsproblem. Polisen kallar det för ett “stort samhällsproblem”.

Grooming, då vuxna bygger relationer eller manipulerar barn online för att få tillgång till sexuella bilder, filmer eller direkta övergrepp, är ett växande problem. Pornografiindustrin skapar ett klimat där sexuellt material sprids och efterfrågas, vilket i sin tur gör att marknaden för barnsexuellt material vuxit. Trafficking, då barn eller unga tvångsutsätts, flyttas, hotas eller utnyttjas för sex, blir ofta en del av samma kedja.

Konsumenter efterfrågar nytt material. Producenter söker nya källor. Barn blir en del av ekonomin.

Att ignorera pornografi innebär att vi blundar för strukturen. Att motarbeta bara ett (t.ex. grooming) utan att se sambandet mellan pornografiindustrin och trafficking blir otillräckligt. Vi måste angripa hela kedjan – från produktion och distribution, till konsumtion och efterfrågan.

Vad krävs då för att bryta kedjan? Jo, starkare lagstiftning och straff. Budskapet att barn aldrig får vara i fokus för sexuell exploatering måste vara kristallklart. Lagstiftning som tar hänsyn till pornografiindustrins roll, dess kedjor och webbaserade spridning måste stärkas. Förebyggande arbete bland unga. Skolor och föräldrar måste rusta ungdomar med kritiskt tänkande. Vad innebär samtycke? Vad innebär respekt? Hur skiljer sig verklighet från den pornografiska framställningen? Vi behöver utveckla sexualundervisningen och våga prata om de tabubelagda ämnena. Annars kommer vi aldrig till botten

av problemet och barn som utsätts för grooming hamnar i skymundan genom skam eller att inte våga söka hjälp. Stöd till utsatta barn och överlevare. De barn som redan utsatts behöver stöd, psykologiskt, socialt och juridiskt. Samhället har en skyldighet att rädda, skydda och rehabilitera. Minskad konsumtion och ökad medvetenhet. Att konsumera pornografi utan att förstå dess baksidor är att ge näring åt strukturer vi inte vill ha. Vi behöver internationellt samarbete. Trafficking och barnpornografi är gränsöverskridande. Attackerar vi dem krävs samarbete över länder, delning av kunskap och samordnade insatser.

Vi har fakta: barn exploateras på nätet i allt större omfattning. Vi har exempel från polisens arbete som visar på hur utmanande det är att hinna med alla ärenden och hur många som ännu inte hittats. Vi har en pornografiindustri som, även om den inte alltid direkt involverar barn, skapar förutsättningar för en sexualiserad kultur som gör grooming och trafficking möjligt.

Det är hög tid att vi som samhälle slutar se pornografi som något obekymrat, isolerat till “vuxnas underhållning”, och i stället ser det som en del av ett system som kan skada både individer och framtiden för våra barn. Vi måste stå upp för en kultur där barns värdighet inte är till salu, där sexualitet bygger på samtycke, respekt och trygghet – inte konsumtion, utsatthet eller exploatering.

Det är dags att agera – för barnens skull, för offrens skull, för samhällets skull. Därför har vi i IU en kampanj mot trafficking där vi uppmärksammar prostitution och anti-trafficking genom att belysa vägar in i prostitution, livet som prostituerad och vägar ut ur prostitution. Vi vill ge en plattform åt de ofta tystnade offren inom den moderna tidens slaveri. Det är dags för torskarna att fiskas!

Vad fan?

”Sexdocka för manlig onani, med erotisk kropp och äkta vagina och anus”. En barndocka med ”erotisk kropp”. Så beskrevs barnsexdockan som såldes på SHEIN och Amazon fram till den tredje november 2025. Hur fan hamnade vi i en värld där det behövdes att folk hotar att förbjuda en hemsida i ett helt land för att detta ska bli borttaget?

Barnsexdockan från SHEIN och Amazon har blivit en stor nyhet. De har slutat säljas nu och SHEIN och Amazon har föreslagit att de ger namnen på de som köpte dockorna till polisen, som plåster på såren antar jag? Har de bett om ursäkt för att de sålde dessa? Självklart inte, varför skulle de det? De som köpte dockorna bär självklart en skuld. Att lägga hela skulden på köparna och inte ta konsekvenserna av företagets egna val att sälja dessa dockor är inget annat än fegt. Det är oklart hur länge annonserna låg ute men produkterna togs bort “så snart vi blev medvetna om dessa allvarliga brister”. Vilka är de “allvarliga bristerna” undrar jag? Är det dockan eller är det att de blev upptäckta av media? SHEIN sa också att de “upprätthåller en nolltoleranspolicy mot allt innehåll eller produkter som bryter mot våra plattformspolicyer eller tillämpliga lagar”. Det var jävligt många lagar som bröts där men de missade visst det. Om ni gissar hur mycket dockan kostade så säger jag sen, okej? Den kostade tvåtusen svenska kronor. VÄLDIGT många har tvåtusen kronor att köpa vad de vill för. Men jag menar, vem behöver tänka på etik och rätt och fel när det finns pengar att tjäna?

“Hur såg ens dockan ut om folk blev så sura?”, kanske ni undrar nu. Jo, barnsexdockan hade långt brunt hår i flätor, ett litet linne och en nallebjörn. Den var också bara 80 cm lång och såg

så otroligt oskyldig ut, sådär som bara små barn gör innan de blir informerade om att det finns vuxna som vill våldta dem. Det finns ju också skoluniformer och barnkläder att handla på samma sida om köparna skulle vilja anpassa dockan så att den blev “bättre”, om den inte var tillräckligt söt eller snygg innan. Om du tyckte det var sjukt så kommer du inte att tycka om nästa sak: den gick att ställa in i “våldtäktsmode”. Det betyder att det gick att ställa in den så

inte har känslor att de tänker att det är okej att ha sex med en docka som är inställd på att det ska vara som en våldtäkt. Visst, det är ingen människa men när det ser ut som en människa och är som en människa tycker jag att det inte är okej, även om det är en docka. För det är så det börjar. Visst, personen är inte ute och våldtar barn och människor (just nu) men hen har skaffat något att öva på, vilket mest största sannolikhet minskar tröskeln att behandla en människa på samma sätt.

“Drömkvinnan är en sexdocka –tänd, tyst och tillgänglig”

- Jenny Bengtsson i Dagens

ETC

att den gjorde motstånd om personen tyckte mer om barnet på det sättet. Jag skriver det igen: det fanns en inställning som gjorde att BARNET kämpade emot om köparen tycker det är bättre på det sättet.

Just att det var en sexdocka i form av ett barn gör det ju extra omänskligt men många andra sexdockor är kvinnor som ligger stela och låter folk göra vad de vill. Det kanske inte borde komma en så stor chock att den finns i barnformat. Människor blir så avtrubbade av att det inte är en människa och att den ändå

När någon beställer sexdockor och tittar på porr får de en orealistisk bild av vad sex är, och som Jenny Bengtsson från Dagens ETC skrev i sin debattartikel blir sexidealet just så: tänd, tyst, tillgänglig. En kropp där samtycke inte är nödvändigt. Personer som bara haft sex med en docka eller bara tittat på porr innan får en felaktig uppfattning av vad sex är, vilket kan innebära direkt fara för en eventuell framtida verklig sexpartner. Den delen av sex som handlar om två personer som båda vill, och har något att säga till om, blir mindre viktig. Därmed blir sexuella övergrepp inte långt bort. En normalisering att köpa och ha sex med barndockor är omänskligt och får aldrig bli okej.

Tvåtusen kronor är något väldigt många har. Jag trodde bara att folk hellre lade de pengarna på andra saker än känslan av att våldta ett barn. För helt ärligt: vad fan? Elsa Remén Skribent för Bladet

Rita fula saker, laga äcklig mat, skriv konstiga texter

När vi sedan frågar AI om nya idéer, varför skulle den inte då upprepa något som redan gjorts tidigare, något den vet

Det här resonemanget leder mig vidare. Det finns många saker som oroar mig med utvecklingen av AI och hur stor plats den tar i vårt samhälle: energiförbrukningen, hur den minskar värdet av intellektuellt tänkande och färre arbetstillfällen är bara några av dem. Men utan tvekan kan jag säga att det som skrämmer mig mest är risken att AI för evigt förändrar (förstör) mänsklig

Att vara kreativ, att hitta på konstiga nya varelser att måla, att blanda udda ingredienser för att skapa en ny maträtt och att knåpa på nya sätt att ge liv åt era fantastiska texter; det här är det absolut bästa med livet. Att skapa, och att skapa något som kommer från själen (ja, smartphone-fiskar och musk <3 trump inkluderade), är min mening med livet. Det behöver inte vara allas, men kreativitet och originalitet är något mänskligt i sig

Låt oss inte ge vår mänsklighet till en algoritm. Rita fula saker, laga äcklig mat, skriv konstiga texter. Det gör dig mänsklig!

Julia Berntsson Formgivare för Bladet

1. Chatbot

2. Digitalisering

3. Trend

4. Techjätte

5. Skärmtid

6. Robot

7. Uppkoppling

8. AI

9. Tiktok

10. X

11. Algoritm

12. Influencer

GU-VINSTER

FRÅN KONGRESSEN I OKTOBER 2025

I oktober var det dags för Miljöpartiets kongress! Det innebär att partister från hela landet möttes i Västerås för att bland annat bestämma kring Miljöpartiets politik och partiprogram. Bladet var på plats för att sälja tidningar, men inte minst för att bevaka vilka beslut som togs. Grön Ungdoms kongressombudsgrupp gjorde ett fantastiskt jobb med att sätta våra frågor på tapeten, och kongressen avslutades med många vinster för Grön Ungdom.

Vilka var då dessa vinster, för den som inte var på kongressen? Jo, här kommer några av dem:

Ny skattepolitik à la Das kapital

Grön Ungdom tog strid om mer specifik och riktad skattepolitik för att komma åt de allra rikaste i samhället. Resultatet? Miljöpartiet är nu för en ny förmögenhetsskatt som ska träffa det allra rikaste. Dessutom vill man införa en miniminivå på förmögenhetsskatt inom EU, utreda en markvärdesskatt och återinföra statistik över svenska förmögenheter.

Miljöpartiet vill nu förbjuda privatjet och lyxyachter som drivs med fossila bränslen

En viktig vinst för att komma åt de allra rikaste som släpper ut allra mest!

Gratis TBE-vaccin upp till 18 år

Idag avgörs tillgång till TBE-vaccinet av hur mycket pengar man har. Det är inte rätt, och därför driver nu Miljöpartiet att det ska bli kostnadsfritt för alla barn!

EU-förbud mot fossilreklam

Miljöpartiet vill nu förbjuda fossilreklam på EU-nivå.

MP vill förbjuda telefonförsäljning

Det är vad det låter som, du ska inte behöva bli kontaktad mot din vilja av någon som enbart vill sälja saker till dig!

Införa kulturljudzoner

Miljöpartiet driver nu ett införande av kulturljudzoner, i stil med dagens miljözoner. Detta betyder att man vill tillåta högre ljud på vissa platser för att värna om kulturlivet!

FACIT KNEP & KNÅP