Issuu

Jord & Skog

Skogsarbetaren är på hugget på sociala medier

Sidorna 8–9

Layout: Markus Pedersen

Omslagsfoto: Pernilla Rudenwall

Tryck: Borås Tidnings Tryckeri AB

Mathilda Alveflo: Ett steg närmare drömmen att

Mathilda Alveflo / mathilda.alveflo@ut.se

Visst är det trevligt att umgås med andra människor – men lugnet jag får när jag umgås med djur är något annat. Efter min deltidsflytt till Ulricehamn har jag kanske tagit första steget mot drömmen om att bli månskensbonde.

änk ett litet torp, inte jättestor husyta att sköta, med lite mark, något uthus och en liten ladugård. Tänk också ett par getter, kanske några får, två highland kettle-kor, en katt och åtminstone en hund. Tänk att

strosa runt på gården i en något urtvättad mjuk skjorta, ett par bekväma skor och byxor med färgfläckar från förra årets målarprojekt. Tänk att få tillbringa dagarna med världens roligaste yrke, journalist, och att sedan få komma hem på eftermiddagen och få in vardagsmotionen genom att sköta om djuren, gå promenader med hundarna och spatsera i trädgården.

För vissa kanske det låter fruktansvärt. För mig låter det helt underbart.

I början av året fick jag anställning här på Ulricehamns Tidning. Bara tre veckor senare packade jag V70:n full och körde till det lilla attefallshuset jag nu hyr på en gård utanför Brunn.

Än har jag inte riktigt lämnat storstaden bakom mig. Mitt förstahandskontrakt i Göteborg har jag fortfarande kvar och där tillbringar jag de flesta helger. Men när jag kommer hem till attefallshuset efter jobbet kan jag nu klappa får, hästar, kossor och inte minst få sällskap inne i huset en stund av mina hyresvärdars otroligt keliga katt.

Ekonomi för lantbruksoch landsbygdsföretag

• Bokslut och deklarationer

• Generationsskifte

• Redovisning

• Skog

Hör av dig!

0325-618 600 www.radgivarna.nu

Rådgivarna Sjuhärad

Kombinationen skogspromenad tillsammans med ”mina” hundar (okej juridiskt mina föräldrars men emotionellt mina hundar) är den absolut bästa kombon. FOTO: PRIVAT

Vi levererar betong till Er enligt önskemål!

Ring 0325-188 20 Tranemo Grus & Betong

Trots att det kräver mycket arbete att ta hand om djur finner jag ett lugn och en ro i det som jag har svårt att hitta någon annanstans.

Jag har alltid älskat skogen, landet och framför allt djur. Trots att det kräver mycket arbete att ta hand om djur finner jag ett lugn och en ro i det som jag har svårt att hitta någon annanstans.

Jag brukar säga att i min utopi leder min altandörr rakt ut i skogen och min ytterdörr rakt ut i storstaden. Sakta men säkert börjar storstaden i den utopin få mer parkliknande inslag. Kanske har några hus försvunnit, kanske finns där bara två sunkhak nu, inte femtiotvå. Kanske håller storstaden på att suddas bort helt från den utopin. Kanske har jag precis tagit första steget mot drömmen om att bli månskensbonde.

Vägbygge • Vägunderhåll Schaktning för grunder

Leveranser av grus, matjord m.m. VA-arbeten • Trädgårdsanläggning (plattläggning, plantering, stödmurar m.m) Omdränering av villor • Skogsvägar www.helgesmaskingravning.se

Bohestra, 523 96 Grönahög Mobil 070-550 74 96

Traktordelar och tillbehör

Vi har allt du behöver!

Ådalavägen 3 · Timmele 0321-840 55

ww w. r e se r v d elsimp o r t e n .s e

”Vi ville ha en partner som delar vår syn på skogen”

Syskonen Gunnel och Stefan är åttonde generationen på familjegården i Källshyltan, norr om Gnosjö. Här vill de återskapa miljön från deras barndom, med öppna hagar och ljusa gläntor. Samtidigt är syskonen noga med att skogen ska växa och ge bra avkastning i framtiden. För att förverkliga sina visioner har de valt Vida som partner. – Vida förstår vår syn på skogen och Andreas, vår inköpare, är kunnig och lyhörd. Han ser detaljerna och hjälper oss att nå våra mål, säger Stefan.

På så sätt kan skogen på gården fortsätta växa, från generation till generation.

Upptäck hur du kan få ut mer av din skog på vidasvag.se

Nelly och Mirjam går mot strömmen när allt färre unga vill bli lantbrukare

ULRICEHAMN

Mirjam Karlsson, 19, och kompisen Nelly Carlsson, 22, är två unga tjejer som vill ta över sina föräldrars gårdar i framtiden. Men vägen dit är inte lätt och Lantbrukarnas riksförbund har tidigare flaggat för en ökad brist på unga lantbrukare.

– Det är ett problem om vi inte blir fler, säger Mirjam Karlsson.

Det blåser kallt utanför gården Prästastommen mellan Timmele och Älmestad. Här bor 70 kor som tas om hand av bland annat Mirjam och Nelly, två unga lantbrukare som har förälskat sig i djuren.

– De är sociala, det är mysigt med kor. Jag kan inte se mig jobba med något annat, säger Mirjam Karlsson. Båda tjejerna har läst till djurskötare, Mirjam på lantbruksskolan Uddetorp och Nelly på Strömma naturbrukscentrum. De har samma mål: att ta över sina föräldrars gård i framtiden.

Men i dag är kraven på lantbrukare höga och allt fler unga har en utmaning i att kunna ta över efter ett generationsskifte.

– Det är inte omöjligt, men det är svårt. Det handlar mycket om ekonomi, djur, fastigheter, maskiner och bränsle kostar mer i dag än när våra föräldrar tog över gårdarna, säger Mirjam.

– Det handlar också om att skaffa sig kontakter med andra bönder. Det finns även mycket regler från myndigheter att hålla reda på, säger Nelly. Tjejerna uppskattar att det kostar minst tio till tolv miljoner att ta över en mindre gård med 100 djur, mark och maskiner.

Vi vill inte heller ta lån nu. Sedan är det också så att en del äldre inte vågar släppa taget.

Nelly tog studenten för tre år sedan och har hunnit få jobberfarenhet. Innan hon är redo att ta över en gård vill hon ha med sig sina syskon.

Nelly Carlsson, 22, och Mirjam Karlsson, 19, är två kvinnor som vill ta över sina föräldrars gårdar. Detta trots att LRF varnar för de ekonomiska svårigheterna för unga lantbrukare med att äga sina gårdar.

Mirjam tog studenten förra året och har sedan dess varvat arbete på föräldragården med andra gårdar.

Fakta: Utmaningar för unga lantbrukare

LRF har kartlagt de utmaningar unga står inför för att kunna ta över gårdar:

– En 20-åring har inte sparat så mycket pengar, annars hade jag kunnat köpa, säger Mirjam.

– Vi vill inte heller ta lån nu. Sedan är det också så att en del äldre inte vågar släppa taget, säger Nelly Carlsson.

Enligt Jordbruksverket var genomsnittsåldern år 2024 för svenska lantbrukare runt 59 år och siffran har inte sjunkit sedan dess.

– Genomsnittet är äldre. Många väljer att jobba först och få mer erfarenhet eller plugga vidare. Ingen av våra klasskamrater har tagit över någon gård, säger Nelly. Hur ser arbetsmarknaden ut med att få jobb på gård?

– Det var ganska lätt. Det finns gårdar som lägger ut på nätet att de söker folk, men det är oftast större gårdar. Det är lättare att få jobb på en mindre gård via tips, säger Nelly. Tjejerna jobbar på flera gårdar, men olika dagar i veckan. Detta då det inte finns tillräckligt att göra för att kunna arbeta heltid på en och samma gård. – Vi har antingen morgon- eller

• Brist på eget kapital.

• Svårigheter att köpa ut syskon.

• Äldre med mer kapital köper upp gården.

• Nuvarande ägare vill inte släppa taget.

• Risk för osämja i familjen vid ägarskifte.

• Brist på kunskap.

• Lagar och regler är för svåra.

• Brist på lönsamhet.

Källa: LRF:S rapport ”Många vill –men få kan” från 2023.

kvällspass. Vi börjar som tidigast vid 05 och slutar som senast vid 18, säger Nelly.

För de unga lantbrukare som vill äga en egen gård finns det möjlighet att söka om ett startstöd hos Jordbruksverket. Men kraven för att få ansöka är många, bland annat måste personen ha arbetslivserfarenhet, bedriva ett jordbruk på minst fyra hektar jordbruksmark och ha startat eller varit delaktig i ett jordbruksföretag de senaste fem åren.

– Ett bidrag kan självklart hjälpa, men det är mer komplicerat än så. Jag har två syskon och alla ska ha sin del. En lösning kan därför vara att arrendera en gård innan jag har möjlighet att köpa, säger Mirjam.

Samtidigt uppger tjejerna att intresset för lantbruksutbildningar ökat, något som bekräftas av Mirjams tidigare rektor Karin Rosén på lantbruksskolan Uddetorp. Hon uppger att de slagit rekord i antal ansökningar.

– Statusen och kvalitén har höjts på min utbildning. När vi är fler intresserade som söker gör det att kraven på att komma in blir högre. Samtidigt är det också fler tjejer som söker, säger Mirjam.

Men ett ökat intresse och startstöd för unga hjälper inte. Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, menar att svenskt lantbruk står inför ett vägskäl där många unga vill, men inte kan.

– Det finns en oro för framtiden, hur ska vi få in unga i lantbruket? Det handlar mycket om pengar, ansvar och en ofantligt stor regelbörda som jag tror skrämmer många unga. Det är väldigt tungt och komplext med mycket dokumentation, säger Amanda Zetterberg, ordförande i LRF Ulricehamn.

LRF vill också att det ska satsas på att höja lönsamheten för lantbruk.

– Hur ska vi kunna finansiera stora satsningar som köp av lager, djur och själva fastigheten? Stora investeringar kräver långsiktig stabilitet i lagar, politik och myndigheter för att våga göra valet att investera, säger Amanda Zetterberg.

För Nelly och Mirjam är det inte ekonomin som skrämmer mest, de är båda överens om att de vill mogna mer först.

– Jag vill jobba mer och få mer erfarenhet, det är ett stort ansvar. Jag kan inte se mig själv ta över en gård de närmsta fem åren, säger Mirjam.

– Jag väntar på att mina syskon ska bli klara med sina utbildningar. Vi vill alla tre samarbeta, det finns inget annat jag vill göra än att ta över gården, säger Nelly.

Michaela Bjerkebo

Text

michaela.bjerkebo@ut.se

Pernilla Rudenwall

Foto

pernilla.rudenwall@ut.se

”Ett nytt 2018 är en stor utmaning. Sannolikt kommer den typen av extrema väderhändelser att återkomma oftare, till följd av klimatförändringarna”, säger Ola Hallin, försöksledare vid Rådde gård i Länghem.

FOTO: ANNA

Rådde

leder försök med framtidens foderodling

LÄNGHEM

Flera försök för att klara framtidens odling av foder planeras vid Rådde gård i Länghem.

Redan 2023 inledde Hushållningssällskapet Sjuhärad ett treårigt projekt med ekonomiskt stöd från sparbankerna i Sjuhärad. Inriktningen handlar om hur den gröna näringen kan möta framtidens utmaningar, främst med fokus på de klimatförändringar som väntas, och som redan i viss mån har börjat visa sig. – Vi tyckte att projektet var så lyckat att vi har enats om att dra igång ett nytt treårsprojekt med fortsatt fokus på odling och skogsbruk i Sjuhärad, säger Ola Hallin, som är försöksledare vid Rådde gård i Länghem

Projektet, som genomförs 2026–2028, har tre inriktningar:

1. Gemensamma seminarier, inriktade på skog och odling. Exempelvis grovfoderdagar där företrädare för näringen får ta del av de senaste resultaten från fältförsök.

2. Morgondagens gröna företagare –info om bankkontakter och liknande. 3. Forskning och fältförsök. – Syftet är att studera och utveckla livsmedelsproduktionen i Sjuhärad. Ytterst handlar det om vår mat, att vi har en fungerande livsmedelsproduktion, trots alla de utmaningar som vi ser idag och framöver, säger Ola Hallin.

Att man har fått med bankerna som delfinansiärer har delvis att göra med att samhället är beroende av ett aktivt lantbruk som är ekonomiskt hållbart. Vad är utmaningen?

– Det finns flera utmaningar, men även möjligheter. Att vi får ett nytt 2018 är en stor utmaning. Sannolikt

Om: Rådde gård

• Det är Hushållningssällskapet som driver Rådde gård i Länghem.

• På gården finns dikoproduktion, vallodling, skog och en försöksstation som används i projekt och fältförsök. Syftet är att att bidra till en utveckling av livsmedelsproduktionen i Sjuhärad.

FRAMTIDENS FODER

Framtidens foder kallas satsningen som Rådde gård i Länghem planerar för. Den övergripande målsättningen är att stärka Sjuhärads vallodlare. Några exempel:

• Genomföra demonstrationsodling i vall med strategier för vallfröblandning, kvävemängd och skördestrategi.

kommer den typen av extrema väderhändelser att återkomma oftare, till följd av klimatförändringarna. – Det finns även möjligheter. Förädling som ger möjligheter att odla mer är också något som vi förväntar oss. Vi har exempelvis fått en större majsodling till följd av det varmare klimatet.

– Till följd av dyrare insatspriser, på exempelvis mineralgödsel, är utmaningen att hitta sätt att minska behoven. Att hitta sätt att dra nytta av att näringen cirkulerar är ett område som är spännande att titta närmare på. Med längre växtsäsong kommer frågan om hur odlare kan anpassa sig och dra nytta av detta. Bättre avkastning, men samtidigt – vad är utmaningarna?

Sorter från Europa är inte alltid anpassade efter det tuffare nordiska klimatet. Hur utvecklingen ser ut framöver i takt med ändrat klimat är också en fråga att titta närmare på. – Det viktiga för oss är att titta på de förhållanden som råder här i Sjuhärad. Alltså hur odlarna här kan få så bra förutsättningar som möjligt att klara framtida utmaningar, säger Ola Hallin. Hur kan vi konsumenter märka något resultat av det som ni gör?

– Att vi har en bra livsmedelsproduktion. Vår förhoppning är att vi kan bidra till det, till en god utveckling som främjar lantbruket. Och att man som konsument kan känna stolthet över det som näringen i vårt område kan bidra med.

Christer Seldevall

Text christer.seldevall@ut.se

• Genomföra demonstrationsodling i vårkorn och höstvete.

• Undersöka nya produkter inom gruppen biostimulanter i ekologisk vall. Biostimulanter är samlingsnamn för många olika produkter som ska stärka/hjälpa växten att ge större skörd, öka motståndskraften mot stressfaktorer som torka samt förbättra näringsupptaget.

• Klimatförändringar i form av längre växtsäsong, varmare höstar och vintrar är faktorer att ta ställning till, då man väljer odlingsstrategi. Detta öppnar för frågor kring antalet vallskördar per år samt när det är optimalt att ta sista skörden på hösten.

Nelly Carlsson

SJÖDIN

omställningen från fossila bränslen inte är helt enkel. Just när det effektivare körning som är på modet för att minska förbrukningen.

FOTO: PERNILLA RUDENWALL

Effektivisering större fråga än elektrifiering inom jordbruket

ÅSARP

Eldrift, hybrider och mer bränslesnåla fordon är vad som gäller på privatmarknaden idag. I lantbruket går omställningen långsammare och svaret på varför är ganska enkelt. Att bruka jorden kräver mer effekt än dagens elektriska alternativ klarar av att leverera.

Vårsolen lyser skarpt över Gunnars maskiner i Åsarp. Ett karaktäristiskt marsdamm lägger sig på de blankpolerade traktorer som står uppradade på företagets område. De flesta lantbrukare som tänkt uppgradera maskinparken inför vårbruket är redan i mål.

Det gör att personalen på maskinföretaget kan titta framåt. Andreas Branell är en av fem anställda som jobbar med det som kallas ”Precision Tech”. Det handlar summariskt om fjärrstyrd övervakning av lantbrukets maskiner, för en optimerad användning.

– Tekniken, bland annat med satelliter, gör att allt kan mätas och utvärderas idag. Syftet med Precision Tech är att den som kör en traktor eller en skördetröska ska lära sig att köra mer effektivt, med tekniken som hjälp, säger Andreas.

En dator plockas fram och en traktors väg under en plöjning av en åker visas. Andreas Branell och vd:n på Gunnars maskiner, Marcus Jansson, beskriver hur en lantbrukare kan köra fem procent mer effektivt med ganska

enkla medel – och det betyder fem procent mindre bränsleåtgång.

Att Andreas Branell tar emot UT i Åsarp har sin grund i ovanstående effektiviseringsarbete – och i UT:s frågeställning per telefon till Gunnars maskiner: Varför går det så långsamt som det gör med lantbrukets omställning?

– Det låter enkelt att elektrifiera eller att jobba med hybridteknik men inom lantbruket är det en stor utmaning. En traktor av lite större modell tankar du med 300 liter bränsle åt gången. Det motsvarar 3 000 kw/h el. Den som är lite insatt inser att det skulle krävas ett ganska stort batteri, omöjligt att få in i en traktor med dagens batteriteknik, säger Andreas Branell.

– Att driva stora traktorer och andra maskiner på ren el ligger ganska långt fram i tiden. Det betyder inte att maskintillverkarna, John Deere i vårt fall, inte intresserar sig för frågan. Det finns gårdstraktorer på 140 hästkrafter som drivs helt på el idag och pratar vi om ännu mindre maskiner, för grönytor eller liknande, så finns det elalternativ. Det går också att minska oljeanvändningen genom att ha eldrift på generatorer som ersätter hydrauliken i maskinerna. Allt räknas på sista raden, säger Marcus Jansson. Både Andreas och Marcus ger en bild av att lantbrukarna själva visar ett stort intresse för energibesparingar. Finns det konkreta applicerbara exempel för den egna verksamheten så är bönderna på direkt.

Att det inte går att köra tunga traktorer på ren el gör inte att utvecklingen står still. Både Marcus Jansson och Andreas Branell hos Gunnars maskiner ser en ständig utveckling – främst hos mindre maskiner och när el ersätter hydraulik.

På en karta går det att se hur mycket drivmedel som går åt på olika platser för att bruka jorden. Utifrån datan går det sedan att optimera användningen av sin mark.

– Pratar vi om effektivare körning till exempel så visar datan att det finns mer att spara på små arealer än på stora, säger Marcus Jansson. – Sedan finns det delar som inte har något med ny teknik att göra, utan mer gammal vana. Det pratas en hel del om tomgångskörning av traktorer idag. Att låta bli att ha en traktor på tomgång en kvart då och då gör ju skillnad, säger Andreas Branell. – Och lantbruket är inte bara maskiner som du åker i. Många djurgårdar har elektrifierat sin foderhantering de senaste åren. De drevs tidigare med en dieselgenerator, säger Marcus Jansson.

Är biogas ett alternativ för bränsle framåt?

– Det är lite samma som med el, det behövs mycket energi. Men det finns tillverkare som jobbar med gasdrift. Biogas på gårdar är ju vanligt idag men förädlingen till fordonsgas är kostsam, säger Marcus Jansson. Vad krävs för att framtiden ska komma snabbare, vad gäller mindre utsläpp från diesel?

– Det är lite tråkigt att säga det – men stödpengar är nödvändigt för att större energieffektiviseringsprojekt ska bli av. En enskild lantbrukare, eller tillverkare av maskiner, har svårt att klara det på egen hand.

Henrik Erickson

Text

henrik.erickson@ut.se

Marcus Jansson och Andreas Branell konstaterar att

Dieselpriset slår mot jordbruket: ”Kännbart om det blir långvarigt”

ULRICEHAMN

De ökade dieselpriserna slår direkt mot det svenska jordbruket.

– Blir det långvarigt blir det kännbart, säger mjölkbonden Christer Sandberg på Tångabo gård.

Med 200 mjölkkor samt tillhörande marker, med vårbruk och bete är dieselpriset en av många viktiga faktorer för Christer Sandberg, som driver Tångabo gård.

Att priserna åter har gått upp, den här gången i samband med kriget mot Iran, är ett orosmoln, anser han.

– Det blir kännbart för oss bönder om det blir långvarigt, säger han. Diesel behövs som drivmedel för traktorerna. För Christer Sandberg handlar det om vårbruket samt bete.

– På ett år gör vi av med 50-60 kubik, så det blir en del, konstaterar han.

I det korta perspektivet kommer det för hans egen del inte att göra någon större skillnad.

– Jag tankade upp så mycket jag kunde före kriget. Priset var då relativt lågt, samtidigt som det kom oroande signaler om att något var på gång. Så

jag använde de extra tankar som jag har tillgång till och fyllde upp. Vilket var väldigt bra, visade det sig, säger Christer Sandberg.

– I förlängningen spelar det roll. Nu har priset gått upp fem kronor plus moms, så det handlar om stora pengar. Trots de ökade kostnaderna som prishöjningen på diesel medför, måste verksamheten gå ihop och bära sig, konstaterar Christer Sandberg.

– Vi bönder är inga stora vinstmaskiner. Man får kämpa och vara rädd om pengarna för att få det att gå ihop.

Ökade kostnader för konstgödsel är också en effekt av de nu ökande priserna. också det slår mot ekonomin.

Vi kommer här in på diskussionen om Sveriges förutsättningar till självförsörjning då det handlar om livsmedel. Christer Sandberg noterar att frågan har varit aktuell i flera år.

– Men det verkar inte hända särskilt mycket inom det området. Vi saknar numera reserver, vilket jag kan tycka är lite klantigt av politikerna. Istället för att kraftiga skattesänkningarna borde en del av pengarna användas till att bygga upp reserver och förmåga att klara livsmedelsförsörjningen vid kriser av olika slag, säger han.

Fakta: Priset på gödsel ökar – slår mot matpriset

• För varje krona som priset på handelsgödsel/kväve ökar så stiger svenska bönders totala kostnader med cirka 200 miljoner kronor per år

• Just nu har priset stigit mer, kanske tre-fyra kronor, men utfallet på ett år blir beroende hur länge krisen består. Det skulle på årsbasis betyda en miljard för svenska bönder.

• Tar man en miljard på dagens konsumentpriser i butik så motsvarar det en ökning med 0,3 procent. Men med dagens påslag i senare led blir det snarare 1,5 procent ökning av matpriserna.

Varför händer inget? – Jag vet inte, politikerna pratar och pratar, men det verkar stanna där. Det är lite förvånande. Vi bönder är vana vid att planera långsiktigt för att klara verksamheten. Det tänket hade behövts i maktens korridorer.

Christer Seldevall Text christer.seldevall@ut.se

Din skog. Där för dig.

Vi bönder är inga stora vinstmaskiner. Man får kämpa och vara rädd om pengarna för att få det att gå ihop.

”Christer Sandberg

Din skog. Där för dig.

Sydved. Här för dig.

Din skog. Där för dig.

Sydved. Här för dig.

Sydved hjälper dig att skapa en skog med bra balans mellan miljö och produktion. En skog värdefull även för kommande generationer. Vi finns där för dig på det sätt du önskar.

Du bestämmer!

Gallra för att ge kraft åt din framtida skog

Vår gallringstjänst hjälper dig att skapa en livskraftig och värdefull skog för framtiden.

Läs mer på: sodra.com/gallring

”Man får kämpa och vara rädd om pengarna för att få det att gå ihop”, säger Christer Sandberg. FOTO: PERNILLA RUDENWALL

Skogshuggaren gör stor succé på sociala medier – nu vill företag sponsra honom

MÅNSTAD

Simon Hult har lagt ut hundratals videoklipp på sitt arbete i skogen. När han fått med katten Harald på tåget har engagemanget exploderat.

– Det har verkligen blivit en grej, säger han.

För drygt sex år sedan var Simon Hult en utbildad kock, som precis gått färdigt en hel kockutbildning i Göteborg. Sedan tröttnade han på stressen och pressen i kockbranschen.

– Jag har alltid haft ett intresse för skogen, och kände att det är det jag vill pyssla med i stället, säger 34-åringen.

Nu presenterar han sig som en ”Swedish lumberjack living with his cat Harald out in the woods” på sitt Instagramkonto. En svensk skogsarbetare, som bor ute i skogen med katten Harald, alltså.

Den inflyttade Månstadbon har nu över 10 000 följare på Instagram.

– Det här med Harald har ju verkligen blivit en grej, säger skogshuggaren när filmandet kommer på tal.

Sedan Simon Hult började ha med katten Harald på diverse videor så har visningarna bara blivit fler och fler.

Den mest populära videon har tittats på nästan en halv miljon gånger.

– Det har blivit otroligt där faktiskt. Jag och min lilla katt, säger Simon och ler.

Simon Hults liv i skogen har fått 1,1 miljoner visningar på sociala medier den senaste månaden.

För att orka arbeta i skogen gymmar Simon Hult drygt sex gånger i veckan.

– Många frågar ju sådär: tar du inte med Harald ut på jobb och så? Men nej. Många har ju katter i koppel eller en ryggsäck eller sånt där. Men det tycker jag är lite löjligt. Nej, han ska vara hemma.

Engagemanget på sociala medier ger definitivt ett lyft för det egna företaget, menar Simon Hult.

Det har också gjort att flera företag hört av sig för att sponsra skogshuggaren i hans arbete. Bland annat ska han lotta ut speciella viltchips till sina följare senare i vår. Och 34-åringen har dessutom varit modell för Blåkläder – med en hel låda arbetskläder som betalning för besväret.

– Det är ju väldigt kul. Jag hade ju velat ha Husqvarna som sponsor, det är det väl många som vill. Det kan väl bli aktuellt i framtiden kanske, säger Simon Hult.

Han greppar tag i sin motorsåg och kliver in i Gällstadskogen som är dagens arbetsplats. En fridfull tystnad lägger sig när skogshuggaren måttar upp vart nästa träd kan falla. Hur bra är du på att pricka? – Jävligt bra, svarar han rappt.

Många har ju katter i koppel eller en ryggsäck eller sånt där. Men det tycker jag är lite löjligt. Nej, han ska vara hemma.

Simon Hult

När UT därmed utmanar honom, som du kan se i videoklipp på ut.se, visar Simon Hult bevis på det. Vad är det bästa med jobbet som skogshuggare?

– Friheten. Att kunna bestämma själv. Och att jag reser runt mycket.

Simon Hult ångrar inte att han lämnade köket för ett yrkesliv i skogen. Vägen dit gick via ett skogligt basår, och en pausad utbildning mot att bli skogsmästare. Nu har han drivit eget i flera år och trivs superbra med det.

– Det går rätt bra. Våren och sommaren är ju högsäsong. Då strömmar jobben in.

Har du någon fördel av att du är utbildad kock när du är här ute i skogen?

– Goda matlådor kanske, säger Simon Hult och ler.

– Jag jagar ju också. Så jag gillar vilt, viltgrytor och husman. Ibland har jag med det i en sån här mattermos. Så man bara kan käka rakt ur.

Emil Davidson

Text

emil.davidson@ut.se

Vi handlar och förädlar virke i närområdet

Är du markägare och ska avverka skog – hör av dig till oss! Ombesörjer även gallring, röjning, plantering, markberedning, skogsbruksplaner m.m

Jerker Strålin Inköpare 0321-26 261 jerker@liaredstra.com

Egenföretagaren gör många av sina jobb i Göteborgsområdet:

”Många barnfamiljer där vill ha hjälp”

FOTO: PERNILLA RUDENWALL

Om: Simon Hult

Ålder: 34

Bor: Månstad

Kommer från: Lerum

Familj: Singel, bor själv med katten Harald. Jobbar som: Skogsarbetare/ trädfällare, efter att ha skolat om sig efter ett år som kock. Intressen utöver skog och mat: ”Träning, jakt och resor. Att bara vandra ute i skogen, eller att pyssla med hemmafix. Fota har jag gjort lite innan också.”

Tips för den som vill bli bättre på att fälla träd: ”Ta motorsågkörkort. Då lär man sig mycket med säkerheten och sånt där. Det kan vara farligt att hantera en såg om man inte vet riskerna.”

Investera i din skogs tillväxt

Du kan i högsta grad påverka värdet på din skog. Redan från början. Vi har fokus på plantkvalitet, hög tillväxt och erbjuder ett brett sortiment av olika trädslag.

Läs mer på skogsplantor.se

Efter att Louise Sunesson, 35, blivit utbränd och sjukskriven gick det inte att komma tillbaka till arbetet. I stället skapade hon sitt egna jobb som passade henne bättre. ”Jag får livet att fungera och känner mig nöjd”, säger hon. FOTO: MICHAELA BJERKEBO

Än finns det en del kvar att göra innan ladugården blivit ett komplett fårstall.

”Nu jobbar jag efter mina egna värderingar och använder mina styrkor”, säger Louise Sunesson.

Louise blev utbränd på jobbet – nu går nya fårverksamheten med plus

ULRICEHAMNS KOMMUN

För sex år sedan blev Louise Sunesson utbränd och sjukskriven i ett och ett halvt år. Hon försökte återgå till sitt arbete, men det gick inte och kändes bara fel.

I stället valde hon att bli sin egen chef och satsa på fåravel.

Verksamheten startade 2023 med 40 tackor och två baggar. I dag har tackorna blivit 62 till antalet och om några veckor anländer runt 100 lamm till den lilla gården utanför Påbo. Trots att Louise Sunesson alltid älskat djur och har hållit på med hästar var det ingen självklarhet att börja med fåravel.

– Efter att jag blivit utbränd och samtidigt utredd för en autismdiagnos funkade det inte längre med jobb.

Jag kunde inte leva upp till arbetsgivarens krav och ville göra något annat på mitt sätt. Hästar är min hobby, men jag har alltid tyckt om får och kände att det skulle passa, säger hon.

När UT besökte gården 2023, cirka två månader efter start, höll Louise och hennes sambo Marcus Eklund på att bygga om ladugården till ett fårstall.

– I dag är vi ungefär två tredjedelar klara med djurplatserna. Det är min sambo som jobbar med det på fritiden, han har ett annat heltidsjobb.

Paret gör all renovering på egen hand och har bland annat sänkt golvet i ladugården, gjutit väggar och installerat belysning. Upprustningen har hittills kostat paret runt 150 000 kronor. Men än är det mycket kvar innan allt är klart.

– Efter ladugården är det markerna. Vi ska plöja, tilläggsså och gödsla. Vi blir egentligen aldrig klara, det finns alltid mer vi vill göra och saker som behöver underhållas, säger Louise Sunesson.

I framtiden finns en dröm om att ha en gårdsbutik och en fast plats där Louise kan sälja fårull. Nu åker hon runt på olika marknader och rekoringar.

Verksamheten Lilla Boarps lamm har hela tiden varit hennes huvudsysselsättning efter utbrändheten. Förra året gick företaget för första gången med vinst, varav merparten återinvesteras i verksamheten.

Vad är det bästa med att ha din egen gård?

– Att se djuren må bra. Jag trivs också med friheten och variationen i mitt

Det är så härligt som det låter, med fåren känner jag mig aldrig ensam.

Louise Sunesson

arbete. Jag är min egen chef och styr mina dagar. Jag tycker även det är kul att träffa kunder och arbeta med siffror till bokföringen. Det är så härligt som det låter, med fåren känner jag mig aldrig ensam.

Snart tar renoveringen en paus då lamningen drar igång i april. Enligt Louise ska 80 procent av de beräknade 100 födas under 72 timmar.

– Det blir inte mycket sömn då och jag släpper allt annat. Min sambo tar ledigt från jobbet och vi bevakar i skift. Vi har också kameror så att vi kan hålla koll på dem. Det är speciellt, lammen är otroligt söta, säger Louise Sunesson.

Michaela Bjerkebo

Text

michaela.bjerkebo@ut.se

Ä lgkon får skjutas efter skadegörelse

Christer Lundgren, 59, fick i slutet av 2025 sin skog förstörd av en älg. Nu har länsstyrelsen beviljat tillstånd för att skjuta kon och hennes kalv, då försök att skrämma bort duon inte haft någon framgång.

Det var i slutet på november 2025 som jägaren och skogsägaren Christer Lundgren i Limmared upptäckte skador på sin skog.

– Jag har märkt upp de drabbade träden, det är cirka 100 stycken som älgkon dragit av och repat barken på, säger han.

Till en början försökte han skrämma bort kon och dennes kalv under ordinarie jaktsäsong, men när det inte lyckades vände han sig till länsstyrelsen.

– Jag som skogsägare försöker bedriva skogsbruk, då kan jag inte ha vilt som förstör. Det tar 70 år för träd att komma upp och den här skogen är 45 till 50 år gammal. Jag plante rade den med pappa när jag var barn, det känns i hjärtat.

Skadorna på träden styrelsen vara allvarliga stamskador med risk för svampinfektion och granbarkborreangrepp. Då inga an dra åtgärder har fungerat beslutade länsstyrelsen att ge tillåtelse att skjuta älgkon och kalven. Detta som en sista åtgärd för att rädda skogen.

– Ett träd är värt ungefär 2 kronor och jag har 100 ska dade. Om inte kon skadar min skog, då skadar den någon annans.

För Christers del är det första gången som han bedriver skyddsjakt, något som innebär ett stort tålamod. – Jag får sitta och vaka på morgnar och kvällar tills jag ser dem. Jag har satt upp viltkameror och vi kan hjälpas åt att göra en ”drevkedja” där människor ”tjoar” fram älgen, säger han.

Enligt Christer kan en anledning till skadegörelsen vara näringsbrist eller att kon ätit något som orsakar en störning i magen.

Han har nu till mitten av april 2026 på sig att skjuta kon och dennes kalv. Därefter måste han skicka in en ny ansökan.

Även i Ulricehamn har skyddsjakt beviljats efter en älgko och dennes kalv som orsakat skador på skog i området Liared/Hössna.

När Skogsstyrelsen besökte mannens skog i februari 2026 kunde de konstatera att ”70 till 90 procent av stammarna hade någon form av vilt-

Christer visar upp de skador som älgkon orsakat på 100 av hans träd.

FOTO: PRIVAT

En trolig anledning till älgkons beteende kan vara näringsbrist eller problem med magen. Observera att bilden är en genrebild och visar inte den aktuella kon.

FOTO: PAUL KLEIVEN

Ge en gåva för världen

Som månadsgivare tar du ställning för alla människors rätt till ett värdigt liv.

Bli månadsgivare på svenskakyrkan.se/act

Läs mer och bli månadsgivare!

att kontakta oss! Tel 0321-352 52 alt. 070-555 62 55 www.nybergs-entreprenad.se

Gåva till nya månadsgivare

Paret i Böne bevarar hotade lantrasen: ”Del av historien”

DALUM

Paulina Görlin och Markuz Krantz har bott på Backgården i Böne sedan fyra år. Bland egna grödor, småbarn och får finns även ett sällsynt kulturarv –Orusthöns.

– Vi blir lite nördiga, vi älskar det, säger Paulina.

Vinden blåser hårt och molntäcket ligger grått över Backgården i Böne. Trots det springer en skara höns över grusplanen som ändå verkar trivas i det kärva vädret. De är dock inte helt vanliga fjäderfän – de tillhör den hotade lantrasen Orusthöns. På gården bor Paulina Görlin och Markus Krantz. Paulina är från Sundsvall och Markus är uppväxt i Lagan i Småland. Innan flytten till Böne bodde de tillsammans i en lägenhet i Borås.

– Vi har ett gemensamt intresse för djur och natur. Vi längtade också till landet och beslutade oss för fyra år sedan att slå om helt, säger Paulina Görlin.

Sedan dess har de bott på Backgården med dottern Stina och familjens senaste tillskott – sonen Ted. I samband med flytten kände paret att de verkligen ville skaffa sig en flock höns. Det blev självklart vilken typ av höna de skulle ha när de såg bild på Orusthönsen när de letade på nätet.

– Det var deras färg som var det första som vi blev intresserade av. Alla lantraserna har väl sitt unika yttre, men det här svart-vit-spräckliga är det nog bara dessa som har, berättar Markus Krantz.

Det som skiljer Paulina och Markus höns från andra är inte bara utseendet. Det är också att de är små och deras naturliga levnadssätt gör dem enkla att ta hand om. Något paret ansåg passade då de berättar att detta är första gången de bedriver en verksamhet på detta sätt. Att denna hönsras klarar sig såpass bra själv tycker paret är bra ekonomiskt och en fördel för nybörjare.

– Den här rasen är just från Orust och historiskt överlevde de på att hitta och äta fiskrens. Så vi vill ha dem

såhär naturligt och vill att de hittar sin mat på egen hand, säger Markus och syftar till hönsskaran som går och pickar i ett lövlöst buskage några meter bort.

Det finns ungefär 500 Orusthöns i hela Sverige. På Backgården i Böne bor 16 av dem. Tre tuppar och tretton hönor. Därmed har Paulina och Markus tagit på sig ansvaret att bevara hönsen renrasiga. Som ett led i det rapporterar de årligen in statistik om flocken till Svenska lanthönsklubben. I nästa led rapporterar de in data om rasens status till Jordbruksverket.

Att arbeta för att behålla en utrotningshotad art renrasig innebär att Paulina och Markus har en så kallad ”genbank” via Svenska lanthönsklubben. Besättningen är därmed genbanksansluten. Det kostar en liten summa per år, men för arbetet får paret även bidrag från Jordbruksverket. – Vi rapporterar in dödsfall, sjukdomar, missbildningar, ägg, hur många ägg som blev ruvade och hur många som faktiskt blev kycklingar, berättar Paulina.

Om familjen på Backgården

Ålder: Paulina Görlin är 31 år. Markus Krantz är 43 år. Arbete: Till vardags arbetar Paulina inom e-handel och Markus jobbar med dataspelsutveckling.

Familj: Dottern Stina, 4 år. Sonen Ted, 10 månader.

Instagram: @backgarden_ bone

Det är hårda riktlinjer kring att hönsen inte får beblandas med andra raser. Bland annat har de behövt mäta avståndet till grannens höns för att kunna beräkna om det finns risk för att hönsen däremellan parar sig. Utöver det beskriver paret att arbetet är ganska enkelt och inte speciellt tidskrävande. Trots det ser de en stor vikt av att bevara det sällsynta kulturarvet. – Jag tycker det är viktigt, det är ju en del av historien. Och de här hönsen i synnerhet, jag tror de mår bättre än produktionshöns, säger Markus.

Utöver hönsen har paret fler djur på gården – bland annat Gotlandsfår och Gutefår. Även dessa är lantraser och betydelsefulla för det svenska kulturarvet. Däremot är dessa arter inte lika hotade som Orusthönan, dessutom finns det korsningar mellan raserna i parets flock. Det innebär att paret inte har åtagit sig uppdraget att utgöra genbank för fåren.

– När vi flyttade hit så var vår mark igenväxt, därför skaffade vi får ungefär ett år efter vi flyttade. Så när de betar håller de marken öppen. Vi ser fåren som våra naturvårdare, berättar Paulina.

De går in mot fårhuset där de ulliga djuren ligger i flock och tuggar på halmen som täcker golvet. Där finns även små lamm som i princip är nyfödda. Dottern Stina kommer efter in i inhägnaden och börjar vant att kela med ett av fåren.

Paulina berättar att paret tillsammans har lätt för att nörda ned sig i olika lantraser och hur man ska ta hand om dem.

Paulina trivs tillsammans fåren och de andra djuren på gården. Paret i Böne har siktat in sig på lantraser och vill bygga ut verksamheten efterhand.

Gutefår.

Paulina Görlin och Markus Krantz bevarar den utrotningshotade lantrasen

Orusthöns.

FOTO: PERNILLA RUDENWALL

Orusthönsen är en nättare ras och det avspeglar sig på äggens storlek som är något mindre än de vi normalt ser i butikerna.

Jordbruk • Trädgård • Järnvaror • Trallvirke • Bränslepellets Vi hjälper gärna till!

Kvarnvägen 10 Dalstorp • 0321-600 19 • Ord. öppettider vard. kl. 9-18 året om. Under april, maj, juni och juli har vi också lördagsöppet mellan kl. 9-13.

Kvarnvägen 10 , Dalstorp • 0321-600 19

Mån–Fre 8.00–18.00 • Lörd 9.00-13.00 (april-juli) Kvarnvägen 10 , Dalstorp • 0321-600 19

Skillnaden på vanliga ägg och Orusthönsens är jättestor. Vi ser det när vi gör pannkakor, då ser det nästan ut som om man har saffran i för att äggen är så gula och mer näringsrika.

– Det är intressant att veta hur vissa raser är eller hur man får anpassa sin livsstil efter dem. Utifrån de förutsättningar vi har försöker vi vara så självhushållande som möjligt. Det hoppas vi kunna utöka med tiden också.

Paret har diskuterat att skaffa fler lantraser till gården, utöver Gotlandsfår, Gutefår och Orusthöns. Då har de fastnat för Linderödssvin och Fjällkor. Paulina tänker att de då ska vara genbank och bevara även dessa raser. Men det får vänta något. – Planen är att försöka skala upp och skapa ett litet mini-lantbruk. Då blir det att sälja lite kött, ägg och skinn då, främst till privatpersoner, berättar

– Vi odlar både grönsaker och rotfrukter sen får vi ägg från hönsen och kött från fåren. Och skillnaden på vanliga ägg och Orusthönsens är jättestor. Vi ser det när vi gör pannkakor, då ser det nästan ut som om man har saffran i för att äggen är så gula och mer näringsrika, säger PauTror du att ni i framtiden inte ens behöver gå till mataffären?

– Jo, det kommer vi nog alltid behöva göra, säger hon med ett skratt.

VÅRA TJÄNSTER

• Klippning med Bracke C16

• Plockar ut bioenergi i skog och betesmark där det finns flis att hämta.

• Slutavverkning och gallring med vanliga aggregat

• Skotning av virke samt grot.

• Vi köper flis och virke.

• Utför pressning och strängläggning inom lantbruk

• Försäljning av nötkött

Paulina Görlin

Paret Ingrid och Dan Lundgren har arbetat tillsammans på gården i över 30 år.

FOTO: LOVISA PROOS

Osäkert läge för mjölkpriset: Intäkterna har minskat med miljonbelopp på bara ett år

MÅNSTAD

Mjölkbönderna Ingrid och Dan Lundgren har arbetat på gården i Månstad i över 30 år tillsammans. Under den tiden har priset på mjölk varierat upp och ner – men aldrig har läget varit så osäkert som nu.

– Om vi inte får in tillräckligt med pengar så är det till slut djuren som får lida för det.

I Månstad, Tranemo, ligger mjölkgården Björnarp. Det är en av tre bondgårdar som Dan Lundgren, 64 år, och Ingrid Lundgren, 63 år, äger. Här finns det runt 115 kor och två mjölkmaskiner som är igång under dygnets alla timmar.

Dan har tillbringat hela sitt liv på gården. Efter att ha växt upp här började han i vuxen ålder att arbeta på gården. – Lönsamheten har alltid varit dålig, man gör inte det här för att tjäna pengar. För att klara av det måste man tycka om det. Bondeyrket pågår 24 timmar om dygnet och man måste alltid vara redo om något i produktionen skulle gå snett, säger Dan Lundgren. – Vi är vana att lösa problem hela

tiden. Det är någon katastrof varje vecka, berättar Dan och skrattar till. Enligt Arla styrs mjölkpriset till största del av efterfrågan. Butikernas utbud av mjölk och andra mejeriprodukter är inte bara inhemsk, utan delar av produkterna importeras även från andra länder. Konkurrensen gör att priserna ofta anpassas efter vad konsumenten är villig att betala.

Priset ut mot konsumenten blir inte nödvändigtvis lägre för att böndernas ersättning minskar, trots att det ofta finns ett samband. Det är fortfarande mellanhanden, alltså butikerna, som bestämmer och reglerar priset för kunderna.

Sedan Dan tog över gården Björnarp, som är ansluten till Arla, för 45 år sedan har priset på mjölk varierat. Vissa år har det varit bättre, andra sämre. Bara sedan i somras har ersättningen för mjölkbönderna minskat rejält, med cirka 1,80 kronor per liter. enligt paret Lundgren. Vanligtvis fluktuerar priset upp och ner med ungefär 20 öre per liter.

Ingrid och Dan berättar att priset i somras var väldigt bra, på 6,21 kronor per liter, medan baspriset i dag är på låga 4,30 kronor. På ett år innebär den

här minskningen förlorade intäkter på över fem miljoner kronor berättar Dan.

– Förra året var ju ett bra år och då är det många som satsar på att utöka och bygga nya stall, säger Dan.

– Men det är tufft när priset går ner såhär. Vi som ändå har hållit på länge är inte lika sårbara, eftersom vi med tiden har hunnit göra amorteringar och kunnat göra investeringar. Det är som allra svårast för nya lantbrukare.

På gården har Dan Lundgren över 100 mjölkande kossor.

Investeringarna handlar dels om uppgradering av maskiner men också sätt för att förbättra för djuren. Det kan handla om upprustning i ladugården eller nya maskiner. När priset går ner till så lågt som 4,30 kronor per liter, finns det ingen möjlighet för liknande investeringar.

Både Ingrid och Dan räds å framtida lantbrukares vägnar. De beskriver problemet att stora gårdar som är till salu kräver stora investeringar för att den som vill köpa. Det är pengar som unga och nya lantbrukare sällan har. Även om gårdarna säljs för en bråkdel av vad de är värda är det fortfarande för mycket pengar för att yngre lantbrukare ska känna att det är värt riskerna.

– Som bonde måste man själv må bra också, för annars gör man inget bra jobb och det märker djuren av också, berättar Dan. De menar att dragningskraften till yrket måste bli starkare, men då krävs det ett säkrare ekonomiskt klimat som gör att det är hållbart.

För runt tio år sedan investerade paret Lundgren i två nya mjölkmaskiner.

Ett alternativ skulle vara om man kunde binda mjölkpriset till kanske ett halvår.

– Vi har en son som tänker ta över gården och det är också därför vi fortsätter att investera i nya robotar och maskiner, berättar Ingrid.

Dan fortsätter:

– Vi kan ju inte ta ut vad gården är värd, det går inte för honom att betala det priset.

Vad skulle kunna vara en lösning för det här problemet?

– Ett alternativ skulle vara om man kunde binda mjölkpriset till kanske ett halvår. Likt hur vi kan binda foderpriser eller priset på spannmål. Det hade gett mer trygghet, särskilt för nya mjölkbönder.

Lovisa Proos

Lovisa.proos@ut.se

Ulricehamn

har

fått tre nya lodjurskullar och fler kungsörnar

En lodjursunge och en vuxen lodjurshona fångades på en av Länsstyrelsens viltkameror i Ulricehamns kommun.

FOTO: LÄNSSTYRELSEN VÄSTRA GÖTALAND

ULRICEHAMN

Vinterns rovdjursinventering börjar gå mot sitt slut. Enligt Nelly Grönberg, rovdjurshandläggare på länsstyrelsen pekar allt på att tre lodjurshonor i trakten har fått ungar.

Inventeringen är ännu inte helt färdigställd, då resultaten ska granskas och godkännas av flera parter innan en nationell rapport presenteras. Men redan nu står det klart att både lodjur och varg har fått tillökning i trakten.

Den snörika och kalla vintern har underlättat inventeringsarbetet för länsstyrelsen.

– Det har varit jättebra för oss. Snön gör att vi kan spåra djuren och se deras beteenden, särskilt när det gäller varg. Det är svårare att göra enbart med DNA, säger Nelly Grönberg.

Vid inventeringen följer man spår i snön och letar efter tecken på revirmarkeringar och föryngringar. För varggruppen i Brängen har man kunnat konstatera att det är samma revir

markerande par som tidigare, och att det har fötts nya valpar under våren 2025.

– Brängen är en familjegrupp, alltså en större grupp med vargar, och det har fötts valpar under 2025, säger Nelly Grönberg.

Exakt hur många djur som finns i Brängenreviret är svårt att säga då antalet varierar över tid.

– Unga hanar börjar vandra ut nu så man får alltid bara en ögonblicksbild när vi ser gruppen på kameror.

Nelly Grönberg är rovdjurshandläggare på Länsstyrelsen i Västra Götaland. FOTO: PRIVAT

När man räknar antalet vargar i en familjegrupp räknar man dock på 10 vargar. Även om gruppen inte alltid består av så många djur fångar man med den siffran även upp ensamvandrande djur som kan röra sig i området.

Just viltkamerorna är extra viktiga för lodjursinventeringen. En kamerabild som visar en lodjurshona med ungar kan räcka för att en föryngring ska godkännas.

– Kamerorna är viktigare för lodjursinventeringen än för varginventeringen. För varg krävs DNA för att kunna fastställa vilka individer som finns i området, säger Grönberg. Även lodjuren är svåra att räkna på men Nelly Grönberg berättar att man per lodjurshona som fått ungar räknar man på 5,5 lodjur. Detta för att även fånga upp honor som inte fått ungar och hanar som rör sig i området. Med tre lodjursföryngringar i Ulricehamn räknar man därav att det finns ungefär 16 lodjur i trakten.

Utöver varg och lodjur inventerar länsstyrelsen även kungsörn. Förra året konstaterades tre häckningar i Västra Götalands län, vilket är ovanligt många.

– Det är väldigt roligt, vi har inte haft så många häckningar historiskt sett, säger Nelly Grönberg. Inventeringen pågår till slutet av mars och resultaten kommer sedan att sammanställas i en nationell rapport.

Mathilda Alveflo

Text

mathilda.alveflo@ut.se

När andra banker helst möts i molnet, möts vi helst hos Martin.

Ulricehamns Sparbank är inte som andra banker. Vår vinst delas inte ut och iväg – utan tillbaka och hem till bygden genom satsningar på service, idrott, kultur och lokalt näringsliv. Vi kallar det Sparbanksidén. Tack vare att du investerar i oss, kan vi investera i dig.

Så när andra banker satsar på digitala kundmöten, satsar vi på lokala specialister som kan möta entreprenörer likt Martin på plats, där de är. Läs mer på ulricehamnssparbank.se/darduar

Slut efter fem decennier som mjölkbonde – korna har flyttat från Broddarp

LJUNG

Lantbrukarna blir allt färre – i Broddarp har nu den sista mjölkbonden Anders Andersson slutat med mjölkproduktion och korna har gått till ett ny ladugård i Borgstena.

– Det är fullt ståhej idag, säger Maja Svensson.

Hon och sambon Fillip Bertilsson har tagit emot en första transport med mjölkkor under lördagsförmiddagen. Snart kommer nästa. Korna råmar högljutt i ladugården. De behöver bekanta sig med den nya miljön, och göra upp i flocken. Några knuffas lite, andra tittar nyfiket när vi går förbi.

– Det känns roligt och pirrigt, säger Maja. Men också lite läskigt, jag hoppas de ska trivas och att allt ska gå bra. Några dagar senare besöker BT mjölkgården i Broddarp, därifrån kom korna till Maja och Filip. I ladugården som Anders Anderssons föräldrar byggde 1953 är det tystare än vanligt. Anders Andersson pekar på de tomma platserna där mjölkkorna stod så sent som för en vecka sedan.

– Där stod 569, där stod 586, säger Anders Andersson

Han hann vara mjölkbonde i exakt 50 år. 1976 började han hjälpa sin far, 1981 tog han själv över.

Anders Anderssons lantbruk är nog som de allra flesta tänker när de tänker lantbruk. En ladugård med kor vid ett foderbord, med manuell mjölkning. Anders Andersson har levererat bra mjölk till Gäsene mejeri – så pass bra att han fått ta emot medalj från kronprinsessan Victoria.

– Det var stort, då var vi 103 stycken som fick guldmedalj. Idag är det kanske 15 eller 20 per år, men det är ju inte så konstigt. Det finns ju inte så många kvar.

När många andra har lagt ned har Anders fortsatt. I Broddarp, såsom i många andra byar runtomkring på landsbygden, var det lantbruk på nästan varje gård. Grannen lade ned sitt för ett tiotal år sedan.

– Såklart har man gått och grunnat, man blir ju inte yngre direkt.

Anders Andersson har levererat mjölk i femtio år. Nu lägger han mjölkningen på hyllan.

FOTO: TIM ANDERSSON RASK

Anders Andersson fick höra talas om att Maja och Filip köpt en egen gård i Borgstena och skulle börja med mjölkproduktion – inte helt vanligt i en tid när de småskaliga mjölkbönderna blir allt färre.

– De frågade om jag ville sälja mina kor, men det fick jag tänka på. Det var inte ett helt lätt beslut för Anders som tillbringat stora delar av sitt liv ute med korna. Men till slut blev det så.

– Jag har alltid tyckt att det har varit roligt att jobba med djur, de är ju individer som du och jag. Det finns kor man får gå varligt fram med när man ska mjölka, andra som är på ett helt annat sätt. Det har varit fint.

Sista lördagen i februari kom mjölkbilen för sista gången till Klackholmen, efter det gick den första av två transporter till Borgstena. – Det känns såklart lite konstigt. Jag har nog varit lite tagen över att den här tiden av mitt liv är klar nu.

Om Anders Andersson hade fått styra över allt hade någon annan i bygden tagit vid hans gård. Men så blev det inte, i stället har mjölkkorna nu fått ett nytt hem närmre Borås. Har du någon hälsning till Maja och Filip?

– Jag önskar dem all lycka naturligtvis, givetvis. Det har ju varit ett mantra för mig att jag skulle kunna lämna över djur till dem som jag inte behöver skämmas för och det kommer jag inte behöva göra, säger Anders Andersson på Klackholmen i Broddarp.

Jennie Ölund

Text

jennie.olund@bt.se

Tim Andersson Rask

Text

tim.andersson@bt.se

Det är lite vemodigt att gå i en snart helt tom och tyst ladugård. FOTO: TIM ANDERSSON RASK

Filip Bertilsson och Maja Svensson har fått hem Anders Anderssons mjölkkor. FOTO: JENNIE ÖLUND