ARG. 2 -
No 1
10 MARS 1974
Mån a vill klara sig sj'älva .
.
.
••
.
Samhället har i allt högre grad börjat satsa på öppenvård för pensionärer. Det är en utveckling i rätt riktning för alla dem som både kan och vill ta hand om sig själva, ha sin egen bostad och sitt eget liv. Men för att det här skall fungera behövs det service i olika former. Det är faktiskt inte många år sedan myndigheterna på allvar fick upp ögonen för b\.a. det som kallas rekreation för pensionärer. I • Helsingfors finns numera två rekre_a tionscentra för pensionärer, i Mejlans och Tarvo, där man kan syssla med hobbyverksamhet, läsa tidningar, träffa folk, vara med om program som pensionärerna själva har gjort upp, dansa. En annan form av service är den som s.k. servicecenter erbjuder. Sådana finns det inte många av i landet än så länge. Vi kan nämna två färska exempel: Röda Korsgården i Mariehamn, som kom till 1972, och alldeles nya Takahuhti servicecenter i T ammerfors. Se mlttuppslaget!
På ansvarigt håll har man kommit fram till att idealet vore att daghem och servicecentra kunde ta emot alla som vill komma. Man har insett hur viktigt det är att gamla människor kommer bort hemifrån emellanåt, får träffa andra människor, knyta sociala kontakter. Men än så länge räcker inte platserna till . . . . . . . .
••
BEGAGNADE l{LADER I CHARMIG SHOP När stadgarna till Esbo-Grankulla svenska pensionärsförening r.f. utarbetades var man förutseende nog, att ta med en paragraf som tillät föreningen att bedriva affärsverksamhet. Och den paragrafen kom väl till pass, när en lokal i bottenvåningen av ett hus på övergårdsgränden 3 i Sökö blev tom. Då passade man på att hyra lokalen, för att starta en butik för använda kläder.
Med frivilliga krafter målade man, lånade och tiggde ihop till inventarier, och resultatet är verkligen fräscht. Den 8 december kunde man öppna, och nu rullar affärerna för fullt. Tor Petrell är väl den som har butiken som sitt verkliga skötebarn. Han är själv sjukpensionerad i förtid, och har fått rådet att "ta det lugnt". Och hur fungerar denhär verk-
lu,tt hald år sedan hade man ~mtii-0 med! .· .
Hitd& lir det -tribn$t skänkt kfade~ ·till dia . · .- 1l4gqt mm nttm@c
•
a
samheten, och vad säljer man där? Butiken är öppen tre dagar i veckan: måndag, onsdag och lördag mellan kl. 13-16, förutom på onsdag, då man har öppet till kl. 20. Och de medlemmar som har velat har antecknat sig på en lista, och turas om att stå i affären. Dethär gör de alla helt gratis och frivilligt, de jobbar för sin förening, för att de tycker att det är roligt. Och varorna då? Ja, det är begagnade, hela och rena kläder. För det mesta barnkläder, men också vuxna tycks växa ur sina kläder. Det hände bl.a. en dam som hade låtit sy en dräkt, och inte hunnit använda den mer än ett par gånger. Skor. för att köparen inte i affären hunnit prova dem ordentligt, utan sedan konstaterat att de inte passar. För att man får allting, så har man inga anskaffningsutgifter, utan kan i stället sälja billigt. Och så fort som barn växer, så händer det ju ofta att de helt enkelt inte hinner växa ur sina kläder. Se sid. 3
Begagnade kläder, hela och rena, säljer Esbo-Grankulla Slenska pensionärsförening i sin diakonishop i Sökö. Samlade kring "galgen" fr.v. Hjördis och Tor Petrell, Harry Wahlsberg och Harriet Strengell.