Det är lågkonjunktur, tidigt nittiotal och i TV-rutan tappar björnen Baloo björnungen Kit Cloudkicker i en oändlig loop. Tony pressar sig närmare skärmen medan hans mamma bär hem extra lådor från fabriken och packar dem om nätterna. Mamma talar fyra språk om vartannat och säger att allt är som det ska. Varje lördag dyker pappa upp och uttrycker faderskärlek och misstänksamhet. I radhuslägenheten börjar saker flytta på sig. Någon rör sig i deras hus. Men allt är som det ska. Jesus på väggen ler med sitt brinnande hjärta, mamma jobbar ännu mer, och på tv tappar björnen Baloo björnungen Kit Cloudkicker. Men allt är som det ska.
I romanen Mamma fortsätter Adrian Perera skärskåda arbetarklassens villkor, migration och trasiga familjer ur barnperspektiv. Romanen med rötter i skräckgenren håller läsaren fången i den lilla pojken Tonys kropp under sex dagar, ständigt medveten om föräldrarnas kompromisslösa kärlek. Där andra författare tar till blod och stympning använder Perera språket för att skapa obehag.
