Cabaret programbok

23 september - 21 oktober 2023

Willkommen, bienvenue, welcome!

”Har du någon drömroll?” är den vanligaste frågan till skådespelare och till regissörer: ”har du någon drömpjäs?”. Frågan är generellt omöjlig att svara på för det handlar så mycket om omständigheter. Men Cabaret är en drömföreställning som jag alltid vetat att jag, med rätt förutsättningar, har velat göra.

I grund och botten handlar detta om mitt möte med en LP-skiva vars konvolut innehöll bilder jag ville dyka rakt in i. Otaliga gånger spelade jag filmmusiken på vår grammofonspelare hemma när jag växte upp och kunde aldrig sluta fascineras av bilderna från filmatiseringen

med bland andra Liza Minelli och Joel Grey. Bilderna tog mig till en värld långt bortom det tidiga 80-talet i en svensk mellanstor stad. De andades både flärd och farligheter, konst och konstigheter, brutalitet och banalitet och jag ville vara en del av allt detta!

Här i Falun finns de helt rätta förutsättningarna; en stor orkester, en lokal som gjord för att förvandlas till nattklubb, medverkande på och bakom scenen som både besitter en excellens i sina respektive professioner och har ett sjujäkla engagemang. Detta sammantaget ger inte bara mig utan oss alla möjlighet att få dyka ned i det där underliga och farliga Berlin som porträtteras i Cabaret.

Cabaret hör till gruppen av föreställningar som konstant kommer i nya versioner. Jag tror det handlar om att den både handlar om en tid som är fascinerande och paradoxal men samtidigt handlar om något djupt mänskligt; ”vem är jag innerst inne?” och ”vad drömmer jag om att göra med mitt liv?” och ”hur ska jag lyckas med det i en värld där hotet om våld är konstant närvarande?”. Att Cabaret bygger på Christopher Isherwoods självbiografiska Farväl till Berlin från 1939 gör den än mer fascinerande!

Jag hoppas att publiken känner sig översköljda av vår föreställning, att de fått besöka Kit Kat Klub och haft en kväll där man både fått skratta och låtit sig drabbas av de människoöden vi försöker göra rättvisa på scenen.

Varmt välkomna!

Daniel Rylander, teaterchef och regissör

”I grund och botten handlar detta om mitt mote med en LP-skiva vars konvolut

inneholl bilder jag ville dyka rakt in i”

Kostymteckningar

Historien om Cabaret

1930-talet:

Christopher Isherwoods (1904–1986) noveller Mr Norris byter tåg (1935) och Farväl till Berlin (1939) som utgör den semi-biografiska antologin The Berlin Stories (1945) utspelar sig 1930–1933 i ett splittrat Berlin där jazzmusiken frodas i samma takt som klubbarna, kabaréerna och den dekadenta livsstilen. Parallellt är Hitler på väg att ta makten, vilket gradvis gör samhällsklimatet allt hårdare och svårare.

De båda verken baseras på Isherwoods dagboksanteckningar från mellankrigstidens Berlin och verken ger upphov till karaktärerna och miljön som senare skulle inspirera musikalen och filmen Cabaret. Isherwood och hans partner Heinz Neddermeyer tvingades fly ett alltmer hotfullt Nazityskland våren 1933.

1951:

The Berlin Stories var John van Drutens inspiration när han skapade pjäsen I Am A Camera som hade premiär 1951. Den blir en prisad succé och 214 föreställningar spelades kommande året. Titeln är ett citat saxat från första sidan i Farväl till Berlin: 1955:

”I am a camera with its shutter open, quite passive, recording, not thinking”

p y

En filmatisering av I Am A Camera släpps, regisserad av Henry Cornelius och skriven av John Collier. Filmen blev inte samma succé som musikalen och blev belagd med ett ”x-certificate” på grund av sitt ”promiskuösa” innehåll, vilket gjorde att många biografer och TV-kanaler inte visade den.

1966:

Musikalen Cabaret har premiär på Broadway med musik av John Kander, sångtexter av Fred Ebb, manus av Joe Masteroff och baserad på Isherwoods berättelser. Joel Grey spelar MC och den här produktionen blir en omedelbar succé prisad med flertalet Tony-priser och spelades hela 1166 gånger.

1972:

Filmen Cabaret, i regi av Bob Fosse och manus av Jay Presson Allen, släpps med bland annat Liza Minnelli som Sally Bowles och Joel Grey som MC. Den belönas med bland annat åtta Oscar-statyetter.

1987-2023:

Ikoniska och ständigt aktuella Cabaret fortsätter att vara en populär musikal som sätts upp runtom i världen och utforskar teman som politik, samhälle och mänskliga relationer i en tid av förändring och osäkerhet. Flera hyllade Broadwayuppsättningar görs, bland annat åren 1993 och 1998 med nyckelpersonerna Natasha Richardson som Sally Bowles och Alan Cumming som MC.

Willkommen, bienvenue, welcome! Upplev

Dalateaterns och Musik i Dalarnas uppsättning har premiär 23 september 2023 på Magasinet i Falun. Premiar 23 september 2023, Magasinet i Falun www.cabaretfalun.se

Weimarrepublikens oro

När någon nämner Weimarrepubliken eller det glada 20-talet ser vi den framför oss: cabareten. 1922 finns det 180 registrerade cabareter i Berlin, huvudstaden i den bara drygt tre år unga Weimarrepubliken. I och med det tyska kejsardömets fall försvinner censuren och det blir det möjligt att satirisera och kritisera makten från scenen. Men först och främst handlar cabareten om rapp och fräck underhållning: Scenerna vid Potsdamer Platz, vid Kurfürstendamm eller i närheten av Unter den Linden kämpar om publikens gunst och förväntan om på att bli underhållen, gärna med lite naket, till tonerna av finurliga, skabrösa sånger som får publiken att glömma sina sorger för en stund.

För det är en orolig tid de lever i. Versaillesfredens krigsskadeståndskrav ligger som en mörk skugga över den unga republiken, och högernationalistiska konspirationsteoretiker sprider den så kallade Dolkstötslegenden, enligt vilken Tyskland aldrig förlorat kriget på slagfältet utan istället förråtts av socialdemokrater och judar som skrivit under fredsvillkoren bakom ryggen på militären. Det auktoritära kejserliga Tyskland ligger i spillror, samtidigt som delar av dess elit fortsätter att verka inom politiken, finanssektorn, rättsväsendet och militären. Ändå antas demokratiska reformer, pressfrihet och kvinnlig rösträtt råder från och med 1918. Visionärer och revolutionärer av olika politiska schatteringar ger sig in i debatten om vad Tyskland ska bli, på gatorna slåss högerradikala frikårer med kommunistiska revolutionärer.

Mitt i allt detta slår moderniteten igenom på bred front, kanske allra tydligast i Berlin på 1920-talet. Telefonin och radiomediet låter

budskap färdas blixtsnabbt och nå en masspublik. I nästan 4 000 tidningspublikationer i Tyskland förs en aldrig tidigare skådad mångfald av debatter, på biograferna visas filmer med imponerande specialeffekter, personbilen blir en del av gatubilden, fabrikerna spottar ur sig konsumtionsprodukter, neonskyltarna vid Potsdamer Platz lyser med löften om bättre hy och en snyggare figur.

”Pa gatorna slass hogerradikala frikarer med kommunistiska revolutionarer”

Många är de unga människor som lockas av den framrusande moderniteten och storstaden Berlin som dess självklara centrum. Författaren Irmgard Keuns roman Das kunststeidene Mädchen (sv. Konstsilkesflickan) gör omedelbar succé när den utkommer 1932, med sin historia om den självsäkra och humoristiska unga kvinnan Doris som i dagboksform berättar om sina misslyckade försök att bli en berömd skådis. Jobbet som maskinskriverska förlorar hon eftersom hon avspisat sin kladdiga chefs närmanden. Snart lämnar hon provinsstaden i Rhenlandet för storstaden Berlin. För att ta sig fram, ibland bara för att ha någonstans att bo över natten, inleder hon relationer med olika män: börshajar, gangsters, olyckliga änkemän.

Ja, på många vis liknar Doris sångerskan och dansösen Sally Bowles i Cabaret. Båda förkroppsligar de en krassare version av tidens framväxande kvinnoideal, den ”nya kvinnan”: en självständig, oberoende, konstnärligt och sexuellt frigjord kvinna som välkomnade modernitetens alla möjligheter. Keuns roman visar hur den här idealbilden bortsåg från den materiella verkligheten som majoriteten av tidens kvinnor levde i. Självständigheten och oberoendet från mannen byggde på det som idag går under benämningen ”fuck off-kapital”, alltså pengar. Eller för att citera ett annat berömt konstverk från mellankrigstidens Berlin, Tolvskillingsoperan: Först kommer käket, sen moralen.

Konstsilkesflickan fångar hur Weimarrepubliken var en tid när alternativa sätt att leva och älska fick ta plats, där homosexuell kärlek åtminstone i delar av samhället och i storstäderna fick utrymme att existera. Keuns roman är fräckt rättfram och oblyg, gång efter annan drar berättaren Doris ner byxorna på samhällets förljugna sexualmoral och kvinnosyn. Samtidigt får skrivandet en närmast existentiell laddning för Doris, i egenskap av ro, en hållpunkt av vila, mitt i en värld som rör sig allt snabbare: ”Jag skriver, eftersom min hand söker en sysselsättning, och mina tankar, min trötthet tas emot av skrivhäftets vita blad och linjer, de formar en vilobädd för mina bokstäver, och på så vis har åtminstone en del av mig tillgång till en säng.”

Markus Huss, universitetslektor i tyska med litteraturvetenskaplig inriktning

”Vi ar sa manga som mist en mentor, en inspirator, en lekkamrat och en van.”

Till minne: Gunnar Ekman

(1955-2023)

Det är tidig morgon när vi kliver av tåget.

– Jag går till konditoriet och köper något, säger Gunnar plötsligt.

– Snälla inte nu, klockan är mycket, vi är sena, svarar jag.

– Ensemblen behöver en bulle, det var en tuff repetition igår. Jag skulle bakat något åt dom men klockan var för mycket när jag kom hem, jag köper något gott. Gå i förväg du så kommer jag sen.

Gunnar besatt förmågan att läsa av stämningar och han kunde med små medel vända en situation till dess motsats.

Han hade gåvan att lyssna och att vara närvarande, mot kollegor, konduktören på tåget, någon i butiken eller vid övergångsstället. Han fick förtroenden och vänkretsen var stor.

Lika respektfull som han var mot människorna runt omkring sig, lika omsorgsfull var han i sin yrkesroll som scenograf. Karaktärernas kostymer, dramats olika sceniska rum, material, färgval, ljussättning. Han letade rekvisita, undersökte hur material betedde sig och hur tingen fungerade.

Valen gjordes med omsorg, inget lämnades åt slumpen. Noggrant tog han reda på varje projekts förutsättningar och var kreativ inom de ramar som han fick sig tilldelade. Med sin långa erfarenhet från teatrar i Sverige och utomlands, allt ifrån små länsteatrar till stora operahus, förstod och

accepterade han de givna förutsättningarna. Det var tryggt att arbeta med Gunnar.

Gunnar såg verkligheten som den var och accepterade den. Han var tydlig och ibland brutalt ärlig, men ärligheten var genomtänkt och sann, den var inte ämnad att såra, mer för att skapa en rörelse, en förflyttning, sträcka arbetet längre.

Hans lugn och hans humor, Gunnars skratt som var så befriande att man ibland skrattade bara för att han skrattade.

FSaknaden är monumental.

Vi är så många som mist en mentor, en inspiratör, en lekkamrat och en vän. Ett värmens, generositetens och kreativitetens rum har tystnat. Men alla minnen som det rummet fyllts av lever vidare hos alla som Gunnar berört.

Lisa Hugosson, f.d teaterchef Dalateatern

Manus Joe Masteroff

Musik John Kander

Sangtexter Fred Ebb

Oversattning Rikard Bergqvist

Musikaliska arrangemang David White

Regissor Daniel Rylander

Dirigent Josef Rhedin

Koreograf Cynthia Kai

Scenograf Gunnar Ekman

Kostym- & maskdesigner Paulina Åhnberg

Ljusdesigner Casper Törneman

”Kan du inte fatta att… om man inte gar emot allt det har gar man med.”

- Cliff Bradshaw

”Jag tror inte man kan bli en riktigt

stor skadespelerska

forran man haft

flera passionerade relationer.

Och fatt hjartat krossat.”

- Sally Bowles

Davey

Konstnarligt team

Joe Masteroff Manus

John Kander Musik

Fred Ebb Sångtexter

David White Musikaliska arrangemang

Rickard Bergqvist Översättning

Daniel Rylander Regissör

Josef Rhedin Dirigent

Cynthia Kai Koreograf

Gunnar Ekman Scenograf

Paulina Åhnberg Kostym- och maskdesigner

Casper Törneman Ljusdesigner

Malin Byman Regiassistent

Dalasinfoniettan

Violin I: Staffan Eriksson KM, Manu

Berkeljon Johannes Paulsson, Sonia Flis

Violin II: Filip Gloria, Elias Gammelgård, Romeo Kaufeldt, Erik Arnberg

Viola: Nadine Jurdzinski, Anna Raihle, Mats Hedrén

Cello: Joanna Latala, Marika Erlandsson

Kontrabas: Jan-Anders Ernlund, Eric Nilsson

Piano: Taru Kurki

Gitarr/banjo: Christer Malmgren

Flöjt: Karin Lekteus, Tomas Hellström

Oboe: Inken Menck, Hannes Heinemann

Klarinett: Jonas Viklund, Marta Kania

Fagott: Louisa Slosar, Guglielmo Martignon

Horn: Christina Landén, Johan Lindstrand

Trumpet: Kristian Nilsson, Mats Heinemann

Trombon/bastrombon: Urban Wiborg

Altsaxofon/tenorsaxofon: Tomas Agnas

Slagverk: David Kangasniemi

Trummor: Per Mikaelsson

Dalasinfoniettans kor

Anna Garmo

Anna-Karin Åbom-Hagegård

Camilla Terfelt

Göran Morén

Inger Liss

Ingetora Aretorn

Iris Sjönneby

Johan Trolin

Kristina Mattsson

Lisbeth Svensson

Magnus Hedström

Maja Carlquist

Margareta Harg Eisen

Maria Sidhage

Maria Sjönneby

Marie Rönnerholm

Per Eriksson

Peter Lindholm

Sara Svensson

Åsa Trankell

Barn: Lea Rhedin

Sigrid Hesselrud

Administration

Susanna Gejrot Producent DT

Anders Norén Producent MiD

Jonas Martinsson Marknadsansvarig & säljstrateg, DT

Jonatan Aldén Kommunikationsstrateg, MiD

Anton Höjer SoMe-ansvarig & innehållskreatör, DT

Hacina Öhman Marknadsassistent

Mats Höjer Värdansvarig/publikarbete, DT

Cecilia Tegenfeldt Notbibliotekarie, MiD

Johanna Pettersson Lön & redovisning, MiD

Ledning

Daniel Rylander Teaterchef, DT

Mikael Horvath Teknisk chef, DT

Eva Erdman Produktionschef, DT

Marica Hallgren Ekonomiansvarig, DT

David Lundblad Länsmusikchef, MiD

Teknik

Fredrik Fuffen Jansson Scenmästare DT

Toril Hallqvist Ljustekniker DT

Daniel Sjögren Ljudtekniker DT

Thomas Nyström Ljudtekniker DT

Melinda Hörle Ljudtekniker

Klara Hampus Ljudtekniker

Charlee Salmelin Scentekniker

Patrik Björn Tekniker/följespot MiD

Andreas Tinnerholm Tekniker/följespot MiD

P-O Olausson Vaktmästare/transport DT

Yrma Åhnberg Följespot/tillverkning kostym & rekvisita

Saga Lekander Följespot/tillverkning rekvisita

Tillverkning

Linda Niemenen Maskör DT

Lotta Hjalmarsson Maskassistent DT

Erik Kjellander Dekor/verkstad DT

Johanna Hurtig Rekvisitör/scentekniker DT

Alva-Lou Borgvall Rekvisitör/kostymtillverkning

Åsa L Tigerstrand Kostymmästare/scentekniker DT

Sandra Bergstrand Teaterskräddare/scentekniker DT

Anna Nordlund Teaterskräddare DT

Matilda Wesslén Teaterskräddare DT

Frida Forshed Dekormålare

Sigyn Stenqvist Dekormålare

Reidar Linner Snickare

I repsal

Ia Olsson Sufflös

Myra Neander Sufflös/stand-in

Anita Agnas Repetitör

Taru Kurki Repetitör

Patrik Svedberg Repetitör

Helena Jonason Sångcoach

Program

Jonas Martinsson Redaktör, design & layout DT

George Grigoriadis Omslags- & medverkandefoton

Marcus Gårder Föreställningsfoton

Anton Höjer Detaljbilder DT

Samt ett stort tack till alla er som med er kompetens bidragit till att forverkliga Cabaret: Alvin Forsberg, Anna Isaksson, Asuka Nakamura, Daniel Eriksson, Erika O’Neill, Johan Joliden, Kent Vickström, Kevin Olausson, Krister Andersson, Kristin Danielsson, Lee Shiel, Ludvig Nilsson, Magasinet, Mathias Lundqvist, Printeliten, Signie Åhnberg, Tobias Hed

Based on the play by John van Druten and Stories by Christopher Isherwood Originally Produced and Directed on the New York stage by Harold Prince. Teaterförlag: Nordiska ApS - www.nordiska.dk.

XDT = Dalateatern & MiD = Musik i Dalarna

Längd: 3 timmar, inklusive paus.