Tyra Kleen var en av det tidiga 1900-talets mest egenartade konstnärer – en symbolist, författare och världsresenär som sökte sig bortom samtidens konventioner. I sitt konstnärskap smälte hon samman hon myt, andlighet och modernitet i ett uttryck som förenar skönhet med inre laddning.
Akvarellen ”De engel met het vlammenzwaard” från 1918 är ett utmärkt exempel på Kleens symbolistiska vision. Motivet – ängeln med det flammande svärdet – bär på religiösa och mytiska undertoner och kan tolkas som en gestaltning av både beskydd och andlig prövning. Kleen förenar här sin teosofiska livssyn med en stiliserad och poetisk formvärld där ljus, rörelse och färg får en nästan transcendental betydelse.
Tyras far Richard Kleen (1841–1923) var diplomat och tog henne ofta med på resor runt om i världen. Intresset för främmande språk, kultur och religion förde Tyra Kleen till studier i först Tyskland och därefter Paris, där hon ställde ut för första gången 1896. Tyra verkade i en tid då kvinnor ännu saknade rösträtt och var själv djupt engagerad i kvinnorättsfrågor. Hon gick sin egen väg genom livet som ogift kvinna, och dessutom verksam som konstnär.
Kleens intresse för religion, ritual och symbolik fördjupades, något som tydligt avspeglas i auktionens målning. Genom det precisa och dekorativa formspråket framträder hennes närhet till den europeiska symbolismens estetik, men också hennes egen särpräglade vision. Kleens konst präglas av ett symbolistiskt formspråk med drömska och poetiska motiv där människan och naturen smälter samman i stiliserade och metaforiska kompositioner. Hennes intresse för teosofi och spiritualism genomsyrar många av verken, liksom hennes engagemang i kvinnans frigörelse och rätt till självständighet.
Trots att Tyra Kleen var aktiv inom konstnärliga kretsar både i Sverige och internationellt var hon länge förbisedd i den svenska konsthistorien, till stor del beroende på rådande sociala och kulturella strukturer. Kleens konstnärskap har under de senaste decennierna fått förnyad uppmärksamhet. Måleri av Kleen är mycket sällsynt på auktionsmarknaden, vilket gör ”De engel met het vlammenzwaard” till ett ovanligt och betydelsefullt exempel ur hennes produktion.
408. Tyra Kleen (Sverige, 1874–1951) ”De engel met het vlammenzwaard”. Signerad Tyra Kleen och daterad 1918. Akvarell på papper 47,5 x 47,5 cm.
Stämpelsignerad Åke G samt signerad och intygad a tergo.
Utförd 1933/37. Duk 30,5 x 23 cm.
Proveniens: Hjalmar Gabrielson, Göteborg. Erik Sahle, Göteborg. Samling Håkan Larsson, Tranemo.
Utställningar: Modern Konst i Hemmiljö, Stockholm, 1941, kat. nr 141. Konsthallen, Göteborg, 1942, kat. nr 154. Stenmans Dotter, Stockholm, 1944, kat. nr 67. Göteborgs Konstmuseum, 1949, kat. nr 96. Göteborgs Konstmuseum, Varbergs museum, Norrköpings Konstmuseum, 1977, kat. nr 72. Liljevalchs konsthall, Stockholm, 1977-78, kat. nr 78. Riksutställningar, 1978-79, kat.nr 18. Göteborgs Konstmuseum, 1998-99 utan kat. nr.
Litteratur: Björn Axlund, ”Färgformen - Åke Göranssons liv och konst”, 2002, upptagen som kat. nr 193.
410. Karl Isakson (Sverige, 1878–1922) Stilleben med grön vattenkanna. Duk 53 x 65 cm.
Proveniens: Enligt text a tergo: Köpt 1940 af Hr. Professor Eijnar Nielsen. Bruun Rasmussen Kunstauktioner, Stockholm. Samling Håkan Larsson, Tranemo.
Utställningar: Göteborg, Oslo, Odense, Köpenhamn, ”Karl Isaksson-Udstillingen”, februari - maj, 1962, kat. nr 66.
Estimate: SEK 60 000 – 70 000 / EUR 5 460 – 6 370
411. Karl Isakson (Sverige, 1878–1922) Sittande kvinna i grön blus. A tergo intygad av Viggo Madsen och Aage Roose. Troligen utförd 1918–1919. Duk 82 x 57,5 cm.
Proveniens: Ahnestams konsthandel, Malmö. Olof Sagers samling, Malmö. Bukowski Auktioner, Moderna Vårauktionen, 30 april 2009, kat. nr 101. Privatsamling.
Signerad E Thoresen. Utförd ca 1949. Duk 27 x 22 cm.
Proveniens: Privatsamling, Halmstad. Inköpt från ovanstående omkring år 2000.
Utställningar: Borås Konsthall, ”Vilhelm Bjerke-Petersen, Egon Möller-Nielsen och Elsa Throresen”, 17 - 31 mars, 1949. Louis Hahnes konstsalong, Stockholm, 1950, kat. nr 29. Konsthallen, Örebro, ”Vilhelm Bjerke Petersen och Elsa Thoresen”, 2 - 16 mars 1952, kat. nr 12. Värmlands museum, Karlstad, ”Vilhelm Bjerke Petersen och Elsa Thoresen”, 6 - 24 september 1952, kat. nr 43.
Estimate: SEK 60 000 – 80 000 / EUR 5 460 – 7 280
Erik Olson
”Mot sensommaren var stämningen tryckande - hotande stillhet låg i luften - man såg båtarna krypa längs kusten för att hålla sig utanför minområdena på neutralt vatten. Den 1 september bröt andra världskriget ut. Fiskben och strandfynd målades till ett modernt Golgata med pinoredskap. Mitt bland spillrorna ligger badgäster sorglösa på stranden: Krucifixion-Exekution.” Viveka Bosson, ”Erik Olsson - en sökares vandring”, Halmstad 2001, s. 230-231.
418. Erik Olson (Sverige, 1901–1986) ”Krucifixion-exekution”. Signerad Erik Olson och daterad 1939. Pannå 40 x 50 cm.
Litteratur: Viveka Bosson red. ”Halmstadgruppen”, 1970, avbildad i svartvitt helsida som nr 100. Viveka Bosson red. ”Halmstadgruppen 50 år”, 1978, avbildad helsida i svartvitt s. 177. Viveka Bosson, ”Erik Olson - en sökares vandring”, Halmstad 2001, avbildad s. 231.
Lynn Chadwicks karaktäristiska gestalter känns omedelbart igen. De har ett alldeles eget tilltal, och deras distinkta formspråk liknar ingen annans. Majestätiska främlingar, gåtfulla, knappast vilande - snarare vaksamma. Med sina geometriskt förenklade former och med kantigt draperade mantlar väcker de associationer och fascination.
Chadwick debuterade på den brittiska konstscenen strax efter andra världskriget, tillsammans med en ny generation konstnärer. Europa låg i ruiner, världen var i chock efter att ha bevittnat krigets fasor, folkmord och atombombens verkningar. Chadwick själv tjänstgjorde under kriget som pilot i R.A.F. Han hade redan som ung haft en önskan om att få ägna sitt liv åt konsten. Hans föräldrars misstycke fick honom att kompromissa med sin yrkesbana och han utbildade sig därför inom arkitekturen. Innan kriget arbetade han som ritare på arkitektkontor. Någon egentlig konstnärlig skolning hade Chadwick inte och kanske kan man skönja arkitektritningens strama geometri i hans konstnärskap. Efter kriget var han fylld av en längtan att skapa, att åstadkomma något nytt.
Det dröjde dock innan han vågade ta steget fullt ut och bli konstnär, så han arbetade under några år framgångsrikt som formgivare och inredningsarkitekt. Under det sena 1940-talet försörjde Chadwick sig på att designa bland annat exponeringsställ, möbler och tapetmönster samtidigt som han arbetade med sin konst.
Det var genom Venedigbiennalerna 1952 och 1956 som Chadwick fick sitt internationella genombrott och han har sedan dess betraktats som ett av de viktigaste konstnärskapen inom den engelska efterkrigskonsten. Uttrycket i Lynn Chadwicks skulpturer är i högsta grad sammanlänkat med hans arbetsmetoder. I stort sett självlärd uppfann han sin egen teknik. Metoden har beskrivits som ett tredimensionellt tecknande med metallstänger, där Chadwick först böjde och formade stängerna till önskad form vilka därefter svetsades samman. Sedan fyllde han de delar som skulle vara solida. För vissa skulpturer använde han sig av metallplåtar, vilka gav intryck av ”metallhud”. Först i slutet av 1950-talet började han även gjuta i brons. Chadwick lade stor vikt vid patineringen av sina skulpturer och arbetade mycket med ytans struktur och färgnyanser.
Triangeln i olika utföranden är den grundläggande geometriska formen i Chadwicks konst, ibland sammansatt till rektanglar. Denna form, placerad lodrätt eller diagonalt, sällan horisontalt, utgör stommen i skulpturerna och skapar den formmässiga spänningen. Konstnären själv menade att triangeln var att betrakta som det enklaste utkastet av en människo- eller djurfigur och ur denna form skapades kroppen. Själv betonade han att han alltid utgick från människogestalten i sin konst.
Den aktuella skulpturen ”Maquette II Jubilee III” är från konstnärens 1980-talsproduktion vilken känns igen genom dess ikoniska och mogna uttryck där formerna har renodlats och skalats ned. Som betraktare möter vi två arketypiska och tidlösa former där det är svårt att säga om Chadwick hämtat sin inspiration från den neolitiska civilisationen eller om Jungs lära om arketypen och det kollektiva undermedvetna. Figurerna som befolkar konstnärens idévärld är hybrider som lånar drag av människor, fåglar, reptiler och insekter vilket gör att vi delvis identifierar oss med dem men samtidigt räds dem. I denna grupp är det egentligen bara figurernas ansikten som säger något om dem: kvadraten symboliserar mannen och triangeln kvinna (vilket är återkommande i hela hans produktion).
Chadwick beskrev själv konsten som en mörk inre kraft vilken manifesterade sig för konstnären och översattes genom dennes förmåga och skicklighet. Det som vi betraktare fått översatt av konstnären är vi även fria att tolka.
419. Lynn Chadwick (England, 1914–2003) ”Maquette II Jubilee III”. Signerad Chadwick, numrerad 7/9, med gjutarstämpel för Burleighfield Foundry, High Wycombe. Koncipierad 1984. Patinerad brons, höjd 50,8 cm.
Proveniens: Berkeley Square Gallery, London. Inköpt från ovanstående 1989. Därefter i arv till nuvarande ägare.
Utställningar: Marlborough Fine Art, London, oktober - november 1984 (ett annat exemplar utställt och avbildat s. 20 i katalogen).
Litteratur: Dennis Farr & Eva Chadwick, ”Lynn Chadwick Sculpture: With a Complete Illustrated Catalogue 1947–2003”, 2014, kat. nr C18, ett annat exemplar avbildat i svartvitt sid. 353.
422. Leon Arthur Tutundjian (Frankrike, 1906–1968) Utan titel. Signerad, enligt påskrift a tergo utförd 1926. Tusch på papper 17 x 12 cm.
Proveniens: Auktion i Paris, konstnärens kvarlåtenskap, 1979. Förvärvad på ovanstående auktion av Ulf Thomas Moberg, litteratur-och konstvetare, bl a författare till ”Nordisk konst i 1920-talets avantgarde”, 1995. Tomas Andersson, Per Ekström-museet. Privatsamling, Sverige, förvärvad av ovanstående på 1980-talet. Privatsamling, Sverige.
Signerad Wols. Utförd 1947. Blandteknik på papper 11,8 x 15,6 cm.
Proveniens: Grety Wols, (Wols fru). Galerie Michel Couturier, Paris. Paul Haim Galerie Europe. Rolf Walter, Solin Konsthandel, Stockholm. Privatsamling.
Utställningar: Galerie Europe, Paris, ”Wols”, 4 december 1959–6 februari 1960, kat. nr 13.
Litteratur: Shiego Chiba, L’oeuvre de Wols D’Universite de Paris 1, 1974, s. 223.
Estimate: SEK 30 000 – 40 000 / EUR 2 730 – 3 640
425. Theo Wolvecamp (Nederländerna, 1925–1992) Utan titel.
Signerad Wolvecamp och daterad -64 a tergo. Duk 40 x 40 cm.
Lotte Laserstein föddes i Ostpreussen, hennes far dog redan 1902 och hon växte upp hos sin mor och mormor i nuvarande Gdansk och i Berlin. 1927 tog hon examen på Konstakademien i Berlin, som en av de första kvinnliga eleverna, och fick omedelbart stora framgångar. Hon blev snabbt omtalad på stadens konstscen för sitt skickliga porträttmåleri, då speciellt av unga moderna kvinnor i 1920–talets Weimarrepublik. När nazisterna tog över makten 1933 avbröts hennes lovande karriär då hon i enlighet med den dåvarande ideologin kategoriserades som 3/4 judinna (hennes far– och morföräldrar var judar men inte hennes egna föräldrar). Det resulterade i att hon blev alltmer utestängd från konstscenen.
Genom en inbjudan att ställa ut på Galerie Moderne i Stockholm 1937 öppnades dock en möjlighet för henne att lämna sitt hemland. Hon reste från Berlin 1937 och lyckades samtidigt skeppa över en majoritet av sina konstverk till Stockholm. Utställningen genomfördes och hon kunde stanna kvar i Sverige på ett tre månaders visum. I Stockholm skaffade hon sig nya vänner och några av dessa hjälpte henne att ingå ett skenäktenskap, på den vägen fick hon svenskt medborgarskap.
Laserstein försökte bygga upp en ny tillvaro i Stockholm och försörjde sig främst på porträttbeställningar. Hon hade svårt att komma in i nya konstkretsar, då det där var modernismen och det abstrakta måleriet som lyftes fram. Hon ansökte om att bli medlem i Konstnärernas riksorganisation, KRO, men blev vid flera tillfällen nekad, vilket blev ett personligt nederlag. Hon ansågs inte vara tillräckligt modern, förmodligen bidrog hennes konsekventa fasthållande vid realismen under efterkrigsdecenniernas dominans av konstnärlig abstraktion, till att hon inte fick ett större genombrott i Sverige.
Laserstein fick en klassisk akademisk skolning och i hennes verk återfinns ofta referenser till konsthistorien. Men i sin konstnärligt expansiva fas under 1920– och 1930–talet, tog hon i sina motiv även intryck från samtida populärkultur. Hon influerades av den tidens frigörande mode för kvinnor; att bära löst sittande klänningar, att klippa håret kort, att klä sig och markera androgyna drag. Laserstein avbildade gärna moderna emanciperade kvinnor som utövade sport eller satt ensamma på café. Hennes konst räknas in i ”den nya sakligheten” och är på samma gång traditionellt figurativ och diskret upprorisk. Människan var Lasersteins främsta motiv och hon målade under sitt liv omkring 2000 porträtt. Hon kunde under hela sitt liv försörja sig på konsten, bland hennes klienter fanns välkända personligheter inom aristokratin såväl som inom politiken, näringslivet och kulturen.
1952 fick Lotte Laserstein en beställning att porträttera dåvarande landshövdingeparet i Kalmar, Ruben och Helga Wagnsson. I samband med det började hon att pendla mellan Kalmar och Stockholm. Hon fattade tycke för Öland där hon i mitten av 1950–talet köpte en sommarstuga. 1959 bosatte hon sig permanent i Kalmar. Laserstein fortsatte att måla porträtt men ägnade sig även åt blomsterstilleben och landskap. På utställningar i Kalmar ställde hon ut nya oljor, teckningar, akvareller och pasteller. Hennes ateljé och bostad låg på Norra Långgatan i Kalmar och där hängde hennes centrala verk från Berlinperioden.
1987 uppmärksammades Lasersteins måleri på två prestigefyllda gallerier i London vilket kom att innebära början på en internationell återupptäckt. 2003 uppmärksammades hon även i Tyskland genom en utställning på Museum Ephraim–Palais i Berlin. För den tyska utställningen och dess katalog svarade Anna–Carola Krausse som också skrivit sin doktorsavhandling om Lotte Laserstein samt en presentation av hennes liv och verk. ”Meine einzige Wirklichkeit” var temat för Berlinutställningen, ett citat från Lotte Laserstein som såg konsten som den verklighet hon levde i och för. I Sverige lyftes hennes konstnärskap först fram i en minnesutställning på Kalmar museum 2004, därefter på Judiska Museet och senare på Bror Hjorths hus i Uppsala.
Lasersteins konstnärskap har precis aktualiserats ytterligare med utställningen ”Ett delat liv”, 11 november 2023 – 14 april 2024 på Moderna Museet i Stockholm. Utställningen som först visades på Moderna Museet i Malmö den 6 maj – 1 oktober 2023 kurerades av Anna–Carola Krausse och Iris Müller-Westermann, den hittills största utställningen med Lasersteins konst i Norden.
Under hela sin karriär målade Laserstein porträtt, av sig själv, sina vänner och senare i Sverige livnärde hon sig på att måla beställningsporträtt. Genomgående förmedlar porträtten en stark närvaro och ett slags tidlös aktualitet. Som betraktare är det svårt att lämnas oberörd av dessa avbildningar.
426. Lotte Laserstein (Tyskland/Sverige, 1898–1993) Porträtt av Bo-Göran Sleman. Signerad Lotte Laserstein och daterad 1939. Olja på papper 91 x 54 cm. Verket kommer att inkluderas i den utökade Catalogue raisonné som förbereds av Anna-Carola Krausse, Berlin.
Proveniens: Inköpt på auktion i Roslagen för cirka 20 år sedan av nuvarande ägare.
Signerad Lotte Laserstein. Utförd 1937. Olja på papper 70 x 52 cm. Verket kommer att inkluderas i den utökade Catalogue raisonné som förbereds av Anna-Carola Krausse, Berlin.
Proveniens: Gåva till Bodil Hagbrink. Privatsamling Öland, gåva från ovan. Därefter i arv till nuvarande ägare.
Litteratur: Anna-Carola Krausse, ”Lotte Laserstein - Meine einzige Wirklichkeit”, 2022, avbildad i svartvitt s. 167.
429. Lotte Laserstein (Tyskland/Sverige, 1898–1993) Två flickor. Signerad Lotte Laserstein. Pastell på papper 29 x 40 cm. Verket kommer att inkluderas i den utökade Catalogue raisonné som förbereds av Anna-Carola Krausse, Berlin.
Proveniens: Inköpt direkt av konstnären. Därefter i arv till nuvarande ägare.
430. Lotte Laserstein (Tyskland/Sverige, 1898–1993) Petunior i vas.
Signerad Lotte Laserstein. Olja på papper 39 x 53 cm. Verket kommer att inkluderas i den utökade Catalogue raisonné som förbereds av Anna-Carola Krausse, Berlin.
Proveniens: Inköpt direkt av konstnären. Därefter i arv till nuvarande ägare.
432. Lotte Laserstein (Tyskland/Sverige, 1898–1993) Vilande flicka i gräset.
Signerad Lotte Laserstein. Pastell på papper 46 x 63 cm. Verket är troligen utfört på Öland. Verket kommer att inkluderas i den utökade Catalogue raisonné som förbereds av Anna-Carola Krausse, Berlin.
Bukowskis har nöjet att presentera ett urval ur en unik privatsamling av modern och avantgardistisk konst, samlad under nästan tre decennier av en engagerad och passionerad samlare. Redan från unga år var han aktivt delaktig på konstscenen, besökte utställningar, gallerier och ateljéer och utvecklade tidigt en ovanligt säker blick för god konst.
Genom åren har han byggt upp en samling av både etablerade och mindre kända konstnärer. Det personliga engagemanget har varit stort och han har ofta knutit nära vänskapsband med konstnärerna, vilket har gett ytterligare en dimension till konstverken.
Auktionens samling omfattar tretton verk av konstnärerna Endre Nemes, Vilhelm Bjerke-Petersen, Lennart Rodhe, Lars-Gunnar Nordström, CO Hultén och Rune Jansson. Tillsammans speglar de ett brett register av svensk modernism och avantgardism.
Samlingen omfattar katalognummer 433–445.
433. CO Hultén (Sverige, 1916–2015) ”Sanningens metamorfoser”.
Signerad CO Hultén. Utförd 1947. Olja och tempera på pannå 98 x 105 cm.
Proveniens: Dr. Gunnel Pålsson, Malmö. Galerie Bel’Art, Stockholm. Privatsamling, Stockholm.
Utställningar: Liljevalchs konsthall, ”Vandra och förvandla”, 17 november 1978 - 7 januari 1979. Galerie Bel’Art, Stockolm, ”CO Hultén - pionjären 1944 - 1955”, 2008. Skovhuset, Vaerlöse, Danmark, ”CO Hultén den svenske Cobra - Maler”, 16 februari - 6 mars, 2016. Museum Jorn, Silkeborg, 19 mars - 19 juni, 2016.
Litteratur: Galerie Bel’Art, Stockholm, avbildad i utställningskatalogen helsida, s. 36. Thomas Millroth, ”CO Hultén - The years of anticipation 1944–1955” , Galerie Bel’ Art, Stockholm 2008, avbildad s. 23.
434. Lennart Rodhe (Sverige, 1916–2005) ”Ytan Rämnar - Skred”. Monogramsignerad. Utförd 1953. Även signerad på spännramen och stämpelsignerad a tergo. Duk 61 x 43,5 cm.
Proveniens: Galerie Bel’ Art, Stockholm. Privatsamling, Stockholm.
Utställningar: Riksförbundet för bildande konst, Utställning 137, ”Tre målare”, 1954–55, kat. nr 8. Galerie Burén, Stockholm, ”Lennart Rodhe”, kat. nr 16- Galerie Bel’ Art, Stockholm. ”Lennart Rodhe, Målningar 1947–58”, 21 april - 19 maj 2001, kat. nr 9.
Litteratur: Galerie Bel’ Art, Stockholm. Lennart Rodhe, Målningar 1947–58, kat. nr 9, 21 april - 19 maj 2001, avbildad i utställningskatalogen.
436. Rune Jansson (Sverige, 1918–2014) ”Rött i rutan”.
Signerad Rune Jansson och daterad 2009. Duk 101 x 177 cm.
Proveniens: Galerie Bel’Art, Stockholm (erhållen direkt av konstnären).
Privatsamling, Stockholm.
Utställningar: Konstnärshuset, Stockholm, ”Rune Jansson Målningar 2009–2011”, 17 september - 5 oktober 2011.
Litteratur: Konstnärshuset, Stockholm, ”Rune Jansson Målningar 2009–2011”, 17 september - 5 oktober 2011, avbildad i utställningskatalogen, s. 39 (helsida) med text av Dore Ashton.
438. Endre Nemes (Ungern/Sverige, 1909–1985) ”Cyklon”.
Signerad endre nemes och daterad -58. Duk 120 x 100 cm.
Proveniens: Konstnärens dotter Catherine Nemes-Nagel (1947–2002). Stockholms Auktionsverk, Endre Nemes, 8 september 1999, kat. nr 115. Privatsamling, Stockholm. Galerie Bel’Art, Stockholm. Privatsamling, Stockholm.
Utställningar: Konsthallen, Göteborg, Separatutställning, 1958, kat. nr 12. Galerie Bel’Art, Stockholm, ”Endre Nemes Målningar 1958”, 1 oktober - 4 november 2016.
439. Endre Nemes (Ungern/Sverige, 1909–1985) Utan titel. Utförd 1958. Olja och tempera på pannå 100 x 70 cm. A tergo intygad av Catherine Nemes-Nagel Stockholm 28/9–1999.
Proveniens: Konstnärens dotter Catherine Nemes-Nagel (1947–2002).
Stockholms Auktionverk, ”Endre Nemes”, 8 september 1999. Privatsamling, Stockholm. Galerie Bel’Art Stockholm. Privatsamling, Stockholm.
Utställningar: Galerie Bel’Art, Stockholm, ”Endre Nemes Målningar 1958”, 1 oktober - 4 november, 2016.
Stämpelsignerad v.b.p. Utförd 1953. Krita på papper 68 x 113 cm.
Proveniens: Eva-Lisa Lennartsson, Stockholm (konstnärens änka). Kåre Myrberg, Lidköping (Barnbarn). Galerie Bel’Art, Stockholm. Privatsamling, Stockholm.
443. Vilhelm Bjerke-Petersen (Danmark, 1909–1957) ”För Stadsbiblioteket i Halmstad, XII”.
Stämpelsignerad v.b.p. Utförd 1953. Gouache och krita på papper 67 x 112 cm.
Proveniens: Eva-Lisa Lennartsson, Stockholm (Konstnärens änka). I arv inom släkten, Kåre Myrberg, Lidköping (barnbarn). Galerie Bel’Art, Stockholm. Privatsamling, Stockholm.
Historien om den unge, fräcke och begåvade pojken som drog till Paris (1908 - 1911) för att gå i lära hos livsnjutaren Henri Matisse, tillhör en av 1900-talets svenska favorithistorier inom konstens sfär. Det första mötet med Matisses måleri beskrev Isaac som en färgexplosion: ”Plötsligt stod jag framför en vägg som sjöng, nej, vrålade av färg och strålande ljus. Här stod jag inför något helt nytt och hänsynslöst i sin ohämmade frihet”. Denna frihet tilltalade Grünewald och han anmälde sig snabbt till Matisses framstående målarskola vars radikala inriktning många av tidens främsta konstnärer drogs till.
Hos Matisse lämnar Grünewald och de andra svenska eleverna den nordiska koloriten och den återhållna penselföringen och övergår till en expressiv färgskala och dramatiska former. Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén, hans blivande fru, kom att bli frontfigurerna för den banbrytande expressionismen som kom att förändra den svenska konsthistorien i grunden.
Nio av De Ungas medlemmar på utställningen 1910 med Isaac Grünewald som nummer fyra från vänster.
Denna nya banbrytande konstriktning som helt bröt med tidigare traditioner togs inte emot med öppna armar av vare sig kritiker eller galleribesökare till en början. Det kom att dröja nästan ett decennium, till den stora Expressionistutställningen 1918 på Liljevalchs, innan Sverige hade tagit detta nya sätt att se på konsten till sig. Expressionistutställningen är en milstolpe i svensk konsthistoria och kom att bli det publika genombrottet för de konstnärer som deltog; Isaac Grünewald, Sigrid Hjertén och Leander Engström. Isaac deltog med 220 konstverk, Sigrid med 170, medan Leander Engström fick nöja sig med att ställa ut 65 konstverk.
På denna utställning visades flera av den svenska modernismens mest betydelsefulla verk som ”Det sjungande trädet”, ”Apachedansen”, ”Tjurfäktning” och ”Cirkus”.
Ur utställningskatalogen till det ”Det sjungande trädet” säger Isaac Grünewald med egna ord, sid 49.
”Jag passar på tillfället att här säga några ord om den moderna tekniken. Redan Manet har sagt: ”Ju plattare desto konstnärligare, låt oss göra spelkort.” Han insåg att ju mindre skuggor, ju mindre modellering, desto starkare färgverkan, desto större ljusverkan. Expressionisterna har gått ännu längre. I stället för att som Manet sätta in dessa knappa skuggor, använder de i många fall konturer för formens begränsande. Endast vid prononcerade belysningse ekter är de tvungna att använda sig av skuggor. Men dessa skuggor blir då ej djupare valörer, utan står i färgmotsättning till ljuset. Man kan t ex räkna med gul ljus, såsom solljuset, blått ljus såsom dagsljuset, strålkastarbelysning med grönt, rött eller blått ljus o s v. Skuggorna står då alltid i kontrast till ljusets färg.
Kallt ljus framkallar då alltid varma skuggor. Varmt ljus kalla. Med utgångspunkt från dessa kontraster vinner expressionisten i ljusverkan då han icke behöver sänka ned skuggan i valör. För att ta ett exempel. Om en person sitter vid ett fönster, belyst av kallt dagsljus, kan man om man sätter skärt i ljuset på ansiktet använda gult i samma valör i skuggan, och ansiktet får genast form. Använder man t ex grönt i skuggan ernår man en våldsammare formverkan, då det gröna ju samtidigt är komplementfärg till det skära.”
446. Isaac Grünewald (Sverige, 1889–1946) ”Cirkus”.
Utförd 1918. Duk 170,5 x 131 cm.
Proveniens: Konstnärens privata samling. Nordén auktioner, Stockholm, 20 november 1997, kat. nr. 88. Privatsamling, Sverige.
Utställningar: Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Grünewald - Hjertén - Engström, 1918, kat. nr 69 (då med titeln ”Strålkastare, cirkus”). Galerie La Licorne, Separatutställning, Paris, 1921, kat. nr 22. Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Isaac GrünewaldMålningar 1904-1944”, 7 - 29 oktober 1944, kat. nr. 130. Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Retrospektiv*, Stockholm, 1945, kat.. nr 130. Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Jubileumsutställning 1909 års män”, mars-april 1959, kat. nr 56. Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Det sjungande trädet”, 1989, kat. nr 78. Borås Konstmuseum, ”Det sjungande trädet”, 1990, kat. nr 78. Norrköpings Konstmuseum, ”Det sjungande trädet”, 1990, kat. nr 78. Kalmar Konstmuseum, ”Grünewald”, 16 mars - 20 maj 1991, kat. nr. 26. Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Liljevalchs 100 år”, 2021, kat. nr 10.
Litteratur: Sixten Strömbom, ”Isaac Grünewald”, Stockholm 1934, omnämnd s. 29. Utställningskatalog, ”Det sjungande trädet”, 1989/1990, Liljevalchs konsthall, Norrköpings Konstmuseum, Borås Konstmuseum, avbildad helsida i färg s. 47. Bernhard Grünewald, ”Orientalen - bilden av Isaac Grünewald i svensk press 1909-1946”, Stockholm, 2011, avbildad s. 103. Per Gedin, ”Isaac Grünewald – modernist och människa”, Stockholm 2015, omnämnd s. 189.
"Cirkus" på Expressionistutställningen 1918 på Liljevalchs, Stockholm.
”I samband med sin stora expressionistutställning håller Grünewald sitt föredrag i april 1918 inför Estetiska föreningen i Uppsala, Den nya renässansen inom konsten, som är ett program för hans konstnärliga ambitioner: »Förenkling, storhet, uttrycksfullhet, klarhet, se där den nya konstens lösen«, heter den första meningen. /…/
Återgivningen av »verkligheten« är inte längre konstens uppgift, framhåller Grünewald: »Vår tids konstnärer söker en högre realitet än den visuella.« Ännu impressionisterna återgav naturen som de såg den, epressionisterna däremot gör en syntes av det sedda. /…/ Tidsavståndet mellan upplevelsen och målningen är viktig, understryker Grünewald – impressionisten målar omedelbart det han ser, allt kommer med, stort som smått, expressionisten är minnesmålare, han har förträngt allt oväsentligt, han har bara »det essentiella klart i sitt minne«. Per Gedin, ”Isaac Grünewald – modernist och människa”, 2015, sid. 184-185.
”Cirkus” ingår i en svit med tre målningar från åren 1917/18 som hängde på paradplats i matsalen i paret Grünewalds villa i Saltsjöbaden. ”Apachedansen”, privat ägo och ”Tjurfäktning”, som finns på Norrköpings konstmuseum, har alla tre motiv hämtade från manegen där ett spel mellan rörelse, färg, form och ljus är i fokus.
”Isaac Grünewald gör en hel rad märkliga målningar kring 1916-1918 där han fullkomnat tekniken med färgplanen som glider i varandra och med ett centrum i stark rörelse. Cirkus från 1918 är en sådan målning, där bara det väsentliga i konstnärens minne finns kvar – de två cirkusryttarna, en man och en kvinna på en röd respektive gul häst, där manegen helt utan perspektiv bilder ett färgplan mot ett annat som skapats av gult strålkastarljus mot en blå botten, som består av den mindre viktiga cirkuspubliken. Rörelsen finns i de båda hästarna.” Per Gedin, ”Isaac Grünewald – modernist och människa”, 2015, sid.189.
”Cirkus” tillhör den handfull banbrytande målningar som Isaac Grünewald utförde under andra halvan av 1910-talet som för alltid har skrivit in sig som de mest betydelsefulla verken under den tidiga modernismen. ”Cirkus” ingick i Isaac Grünewalds privata samling och ägdes inom familjen innan den såldes på auktion 1997. Verket har sedan dess varit i samma privatsamling i Sverige.
Matsalen från Isaac Grünewalds villa i Saltsjöbaden med ”Cirkus” på paradplats i mitten flankerad av ”Apachedansen” och ”Tjurfäktning”. Foto: Nacka lokalhistoriska arkiv.
450. Isaac Grünewald (Sverige, 1889–1946) Blomster i blå vas.
451. Evert Lundquist (Sverige, 1904–1994)
”Från trädgården/Från trädgården II”.
Signerad Evert Lundquist a tergo. Duk 58,5 x 65 cm.
Proveniens: Beaux Arts Gallery, London. Marlborough Fine Art Ltd., London. Svensk privatsamling.
Utställningar: Gummesons konstgalleri, Stockholm, ”Evert Lundquist”, mars - april 1962, kat. nr 51. Galleria d’Arte del Cavallino, Venedig, 1962, kat. nr 21.
456A. Sven X:et Erixson (Sverige, 1899–1970) ”Promenade de Anglais i Nice”.
Signerad Sven Erixson och daterad -26. Dukpannå 45 x 50 cm.
Proveniens: Conrad Pineus, Göteborg, Stockholms Auktionsverk, Moderna, 25 april 2013, kat. nr 740.
Utställningar: Liljevalchs konsthall, ”Nio Unga”, 15 maj - 6 juni, 1926, kat. nr 254. Konsthallen, Göteborg, ”Modern svensk konst”, 1927, kat. nr 47. Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Samlarnas utställning”, 1937, kat. nr 133. Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Sven Erixson”, 12 oktober - 12 november, 1961, kat. nr 34. Lars Bohman Gallery, Stockholm, ”Sven X:et Erixson”, 3 juli - 18 augisti, 2013.
Litteratur: Konstrevy 1927, nr 5, avbildad s. 18. I. Rydbeck, ”En konstsamling i Göteborg” (Konstrevy X 1934), avbildad s. 136. Carl Nordmark, ”Conrad M. Pineus Konstsamling”, 1940, avbildad s. 33. J.P. Hodin, ”Sven Erixson”, 1940, avbildad s. 20, omnämnd s. 23. Sveriges Allmänna Konstförening Publikation lxxv, ”Sven Erixsons konst”, 1967, avbildad i svartvitt s. 41.
Upptagen i X:et-sällskapets verkkatalog, 2003, under år 1926, s. 10..
456B. Sven X:et Erixson (Sverige, 1899–1970) ”Hamnen i Nice”. Signerad Sven Erixson och daterad -26. Duk 45 x 53 cm.
Proveniens: Postmästare Sebastian Engström, Bromma. Stockholms Auktionsverk, ”Modern art & works of art”, 24 april, 2008, kat. nr 933.
Utställningar: Moderna Museet, ”Sven Erixson-utställningen”, november 1969 - januari 1970, kat. nr 45. Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Sven Erixson”, 12 oktober - 12 november, 1961, kat. nr 36a.
Signerad med ankare och daterad -17. Akvarell på papper, 29 x 17,5 cm. Akvarellen äkthetsbedömd av Jan-Torsten Ahlstrand, 2010.
Proveniens: Privatsamling, Västervik. Antikhandlare Bo Johansson, Björnkulla, Västervik. Privatsamling, Stockholm, förvärvad av ovanstående ca 1983. Craaford Auktioner, Täby, 2024.
Litteratur: Jan Torsten Ahlstrand: ”GAN. Gösta Adrian-Nilsson. Modernistpionjären från Lund. 1884-1920. Lund 1985. Jämför akvarell sid. 116.
456D. Gösta Adrian-Nilsson (Sverige, 1884–1965) Komposition med organiska former.
Signerad G.A-N och daterad 1922. Akvarell, färgpenna, tusch och blyerts på papper, 30 x 23 cm.
Proveniens: Förgyllaremästare samt rammakare Wilhelm Strömberg, Norrköping. Konstverket utgjorde ersättning för inramning utförd av Strömberg för GANs räkning. Bukowski Auktioner, Stockholm, Moderna Vårauktionen 2008, kat. nr 105.
457. Ragnar Sandberg (Sverige, 1902–1972) ”Baderskorna/Flickor i vattnet”.
Signerad RS och daterad -35. Duk 35 x 43 cm.
Utställningar: Riksförbundet för bildande konst, ”Tre målare”. Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Ragnar Sandberg”, 26 oktober 2002 - 6 januari 2003. Göteborgs Konstmuseum, ”Ragnar Sandberg”, 8 februari - 21 april, 2003.
461. Inge Schiöler (Sverige, 1908–1971) Blomsterstilleben. Signerad Inge Schiöler. Pastell på papper 45 x 37 cm.
(d)
462. Inge Schiöler (Sverige, 1908–1971) Blomsterstilleben. Signerad Inge Schiöler. Pastell på papper 45 x 37 cm.
Christian Berg
Bukowskis har fått förtroende att sälja en samling Christian Berg som omfattar katalognummer 463–468. Skulpturerna är förvärvade direkt ifrån konstnären och har sedan gått i arv till nuvarande ägare.
Skulptören Christian Berg (1893–1976) var en av den svenska modernismens mest konsekventa och visionära gestalter. Hans konstnärliga liv präglades av en ständig rörelse – både geografiskt och andligt – där resorna blev avgörande för hur han utvecklade sitt formspråk.
Efter studier vid Konstakademien i Stockholm begav sig Berg till Paris under 1920-talet, vid en tid då staden var centrum för den moderna konsten. Där mötte han Jean Arp, Constantin Brancusi och Fernand Léger, vars idéer om formens renhet och skulpturens andliga dimension kom att prägla honom djupt. Hos Brancusi lärde han sig att skala bort det överflödiga, att låta formen tala med tyst intensitet. I Paris kom han i också i kontakt med de svenska konstnärerna Waldemar Lorentzon, Erik Olson, Otto G Carlsund och Gösta Adrian-Nilsson som studerade för Fernand Léger på Academie Moderne.
1928 debuterar Christian Berg med en utställning på Galérie Mots et Images i Paris tillsammans med de andra svenskarna som studerade för Léger. Någon månad senare ställde han ut igen, den här gången på Galérie Aubier i Paris. Kritiken var positiv, vilket sporrade utställarna till att försöka ställa ut inför hemmapubliken i Sverige. Den första utställningen anordnades av Göteborgs Konstförening i oktober till november 1928.
Under 1930- och 1940-talen företog han flera resor till Grekland, Egypten och Italien, där mötet med antika och arkaiska skulpturer gav honom en djup förståelse för proportion, rytm och materialets kraft. I Medelhavsljuset såg han hur sten och brons kunde bära både tidlöshet och rörelse. Resorna till Nordafrika förde honom nära naturens element – vind, ljus, värme – vilket senare återspeglas i hans organiska formspråk.
Ett tydligt exempel på detta är hans återkommande torso-motiv, där den mänskliga kroppen reduceras till en rytmisk, nästan andlig volym. I dessa skulpturer frigörs kroppen från anatomin, och han använder postkubismens inverterade form för kontrastverkan. Ett svällande bröst, eller ett rundat lår, framställdes som en hålighet för att uttrycka en tänkt volym. Torson blir här inte en kropp, utan en upplevelse av en mänsklig gestalt – en abstraktion som rör sig mellan antikens segergudinna och modernismens reduktion.
1954 besöker Berg första gången badorten Xylokastron på Peloponnesos i Grekland. Pinjeskogen, med sina vridna stammar, går hela vägen ner till vattnet och sätter sin prägel på hela byn. Berg skissar i blyerts och olja och resultatet är en serie fristående skulpturer färdiga 1956-57. Det är ett motiv där naturens växtkraft och människans andlighet möts i ett och samma material. Likt pinjeträden som vrider sig efter ljuset söker människan sin existentiella balans.
När Berg återvände till Sverige förde han med sig dessa erfarenheter och blev en centralgestalt i det svenska 1900-talets skulpturkonst. Hans verk präglas av ljus, klarhet och stillhet, där det nordiska möter det universella.
463. Christian Berg (Sverige, 1893–1976) ”Vattenfigur II”.
Signerad C.B. Numrerad ex. 2. Gjutarstämpel E. Pettersson Fud. Koncipierad efter 1960. Mattslipad/patinerad brons. Höjd 42 cm.
Monterad på stensockel. Höjd inklusive stensockel 54 cm.
Proveniens: Inköpt direkt av konstnären. Därefter i arv till nuvarande ägare.
Litteratur: Torvald Berg, ”Christian”, 1991, upptagen som nr 38, jfr bild s. 189.
464. Christian Berg (Sverige, 1893–1976) ”Pinjestammar I”.
Signerad C.B och numrerad EX. 2 undertill. Koncipierad 1956–57. Gjutarstämpel E. Pettersson Fud. Brungrönpatinerad brons, höjd 39 cm. Monterad på stensockel, höjd 9,5 cm.
Proveniens: Inköpt direkt av konstnären. Därefter i arv till nuvarande ägare.
Litteratur: Torvald Berg, ”Christian”, 1991, upptagen som nr 58, jfr bild s. 191.
465. Christian Berg (Sverige, 1893–1976) ”Pinjestammar II”.
Signerad C.B och numrerad EX. 2 undertill. Koncipierad 1956–57. Gjutarstämpel E. Pettersson Fud. Brungrönpatinerad brons, höjd 41 cm. Monterad på stensockel, höjd 9 cm.
Proveniens: Inköpt direkt av konstnären. Därefter i arv till nuvarande ägare.
Litteratur: Torvald Berg, ”Christian”, 1991, upptagen som nr 65, jfr bild s. 192.
Estimate: SEK 20 000 – 25 000 / EUR 1 820 – 2 280
466. Christian Berg (Sverige, 1893–1976) ”Pinjestammar III”.
Signerad C.B och numrerad EX. 3 undertill. Koncipierad 1956–57. Gjutarstämpel E. Pettersson Fud. Brungrönpatinerad brons, höjd 40 cm. Monterad på stensockel, höjd 9,5 cm.
Proveniens: Inköpt direkt av konstnären. Därefter i arv till nuvarande ägare.
Litteratur: Torvald Berg, ”Christian”, 1991, upptagen som nr 71, jfr bild s. 193.
467. Christian Berg (Sverige, 1893–1976) ”Solbåten I”.
Signerad C.B. Numrerad Ex.1. Koncipierad 1959/62. Polerad brons. Höjd 27,5 cm. Monterad på stensockel. Höjd inklusive stensockel 40 cm.
Proveniens: Inköpt direkt av konstnären. Därefter i arv till nuvarande ägare.
Litteratur: Torvald Berg, ”Christian, Min upplevelse av skulptören Christian Berg”, 1991, kat nr 83, s.193.
Estimate: SEK 50 000 – 60 000 / EUR 4 550 – 5 460
468. Christian Berg (Sverige, 1893–1976) ”Spjutbörd II”.
Signerad C.B. Numrerad Ex.1. Gjutarstämpel E. Pettersson Fud. Koncipierad 1962. Svartpatinerad och polerad brons. Höjd 35,5 cm. Monterad på stensockel. Höjd inklusive stensockel 47 cm.
Proveniens: Inköpt direkt av konstnären. Därefter i arv till nuvarande ägare.
Litteratur: Torvald Berg, ”Christian”, 1991, upptagen som nr 116, jfr bild s. 197.
Estimate: SEK 40 000 – 50 000 / EUR 3 640 – 4 550
Tove Jansson
Övergången mellan 1930- och 1940-talet var en tid då Tove Jansson hittade sin plats och blev självständig som konstnär. 1933 påbörjade Tove studier vid Finska Konstföreningens ritskola i Helsingfors, som vanligtvis kallas Ateneum. Där skulle hon vara kvar fram till våren 1937, med återkommande avhopp från studierna. Efter fyra år hade hon ändå etablerat sig som konstnär. Under denna period hände det mycket inom den finländska konstvärlden, man riktade sig utåt, mot europeisk modernism, och ordnade internationella utställningar.
År 1938 gjorde hon sin första studieresa utomlands och inspirerades av kulturen i Tyskland men framförallt av de konstnärliga strömningarna i Paris och Bretagne. Hon ska ade sig en vid hemkomsten en egen ateljé och målarkarriären fick full fart efter en första separatutställning mitt under kriget, 1943.
Kring decennieskiftet bröt Vinterkriget ut, vilket kastade en skugga över Toves liv både som konstnär och privatperson. Det var svårt att få tag på konstnärsmaterial, vänner skickades till fronten och stämningen präglades av en allmän osäkerhet. Trots oroligheterna, var krigstiden en produktiv tid för Tove och hon etablerade sig på den konstnärliga scenen. Den berättande rösten och skönhet är en del av hörnstenarna i Tove Janssons produktion och enligt Erik Kruskopf gav Jansson en idyllisk, rentav harmonisk bild av livet under de tunga krigsåren i sin konst, i vilken det knappt finns några direkta referenser till kriget. Det är med andra ord föga förvånande att verken tilltalade den samtida betraktaren då de gav en motvikt till och flykt från krigets vardag.
Tove framstod från första början som en sällsynt fågel som oförskräckt följde sin egen väg. Före och under kriget stod hon för kritisk satir i den politiska tidskriften Garm och protesterade modigt mot Finlands samarbete med Nazityskland. Även i hennes privatliv var Toves väg okonventionell. Kvinnors ställning, självständighet, kreativitet och jämställdhet var särskilt viktiga för henne, och hon ifrågasatte invanda tankemönster och fördomar – inte som en högljudd agitator, utan som en tystlåten revolutionär vars hela existens var i linje med hennes tro.
I auktionens målning ”Badande pojkar” kan man ana spåren av modernismens förgrundsgestalter - Matisse och Cézanne – både i de levande formerna och i koloriten där hon med en utsökt känsla för valörer ställer varma och kalla färger emot varandra. Motivet är både samtida och klassiskt där betraktaren får ta del av några pojkars lek vid vattnet. Som ofta i Janssons värld, såväl i hennes målningar som i hennes illustrationer, finns det en dualism av ljus och mörker, både bokstavligt och bildligt. ”Badande pojkar” förvärvades av säljaren föräldrar på deras bröllopsresa i Helsingfors 1949 och har aldrig varit ute på konstmarknaden.
469. Tove Jansson (Finland, 1914–2001) Badande pojkar. Signerad Tove. Pannå 50 x 75 cm.
Proveniens: Förvärvad av ägarens föräldrar på bröllopsresa i Helsingfors 1949. Estimate: SEK 600 000 – 800 000 / EUR 54 550 – 72 730 (d)
470. Tove Jansson (Finland, 1914–2001) Filifjonka med orm. Med dedikation ”Till Åke av Tove och Ormen i salongen på Skatudden, det var fantastiskt att får vara med om!”. Blandteknik på papper 22,5 x 16,5 cm.
Proveniens: Gåva direkt från konstnären till vännen Åke Lindman, regissör och skådespelare. Gåva till nuvarande ägare från ovanstående.
Lili Elbe skapade ett antal stilleben under sin konstnärliga karriär, främst under de tidigare åren. Dessa stilleben utgjorde en viktig del av hennes konstnärliga utbildning och tidiga arbete. Efter sin könskorrigerande operation slutade hon helt att måla för att istället bli modell för sin hustru, Gerda Wegener.
Hennes konst, under båda identiteterna, var djupt personlig, men stilen förändrades i takt med att hon utforskade sin nya identitet. Hennes stilleben betraktas idag som en betydelsefull del av hennes tidiga konstnärliga produktion. Berättelsen om Einar Wegener och hennes transition till Lili Elbe publicerades kort efter hennes död (med pseudonymer för de personer som nämndes i boken) och har senare återberättats i romanen The Danish Girl (2000) av David Ebershoff samt i den prisbelönta filmatiseringen med samma namn (2015).
472. Lili Elbe (Danmark, 1883–1931) Stilleben med blomster.
Signerad Einar Wegener. Utförd på 1910-talet. Duk 65,5 x 47 cm.
Estimate: SEK 40 000 – 50 000 / EUR 3 640 – 4 550
474. Lotte Laserstein (Tyskland/Sverige, 1898–1993) Hönsgården. Signerad Lotte Laserstein. Pannå 33 x 41 cm. Verket kommer att inkluderas i den utökade Catalogue raisonné som förbereds av Anna-Carola Krausse, Berlin.
Proveniens: Inköpt direkt av konstnären. Därefter i arv till nuvarande ägare.
Signerad Lotte Laserstein. Pastell på papper 63 x 47 cm. Verket kommer att inkluderas i den utökade Catalogue raisonné som förbereds av Anna-Carola Krausse, Berlin.
Proveniens: Inköpt direkt av konstnären. Därefter i arv till nuvarande ägare.
Signerad Lotte Laserstein. Pannå 35 x 25 cm. Verket kommer att inkluderas i den utökade Catalogue raisonné som förbereds av Anna-Carola Krausse, Berlin.
Studie till auktionens målning i samlingarna på Särestöniemi-museo, Kaukonen, Kittilä, Finland.
Reidar Särestöniemi
Året 2025 markerar 100-årsjubileet av Reidar Särestöniemis födelse, en av Finlands mest uppskattade och banbrytande konstnärer. Auktionens målning från 1958, utförd under hans år i Leningrad, skildrar fiskare med dagens fångst – ett sällsynt exempel från hans tidiga produktion.
Särestöniemi växte upp i Lappland under enkla förhållanden, och hans konstnärliga talang upptäcktes tidigt av morbrodern som hjälpte honom att komma in på Konstakademin i Helsingfors. Efter studier i både Finland och sedermera i Leningrad, vid Ilja Repin-institutet för konst, skulptur och arkitektur under åren 1956–1959, utvecklade han en egen, uttrycksfull stil som förenar en djup känsla för naturen med ett starkt personligt uttryck.
En studie med samma motiv som auktionens målning finns i samlingarna på Särestöniemi-museo, Kaukonen, Kittilä, Finland.
477A . Reidar Särestöniemi (Finland, 1925-1981)
Fiskare med dagens fångst.
Signerad R Särestöniemi och daterad -58. Duk 113,5 x 138,5 cm.
Proveniens: Förvärvad på konstgalleri i Tampere omkring 1970. Privatsamling Estland.
Endel Kõks var en estnisk konstnär som lämnade ett betydande avtryck i den estniska konsthistorien. Han föddes i Tartu och studerade vid Konstakademien Pallas mellan 1934 och 1940, där han inspirerades av Karl Pärsimägi. Kõks första o entliga utställning var 1938 i Tallinn, och han blev snabbt uppmärksammad för sina verk.
Efter att ha flytt till Tyskland 1944 och senare bosatt sig i Sverige 1950, deltog Kõks i flera internationella utställningar, bland annat i New York och Stockholm. Han hade separatutställningar i Örebro och Uppsala samt medverkade i grupputställningar som ”Estnisk och Lettisk konst” på Liljevalchs konsthall i Stockholm 1946.
Kõks produktion var varierad och inkluderade landskap, porträtt, stilleben, collage och monumentalmålningar. Hans stil kännetecknas av starka färger och kontrasterande ljus. Hans studier i Frankrike och resor i Europa gav honom en bred konstnärlig grund. Han integrerade olika stilar och tekniker, vilket bidrog till hans unika och mångfacetterade uttryck. Kõks utvecklade en särskild teknik för att använda starka färger i kombination med mörka konturer, vilket blev ett kännetecknande för hans stil.
Köks finns representerad i många samlingar och museer, både i Estland, Sverige, Tyskland, Kanada och USA. Han var även författare till böcker och artiklar om estnisk konst och en viktig röst inom den estniska diasporan, där han bidrog till att bevara och främja estnisk kultur genom sin konst. Kõks avled den 25 november 1983 i Örebro.
478. Endel Kõks (Estland/Sverige, 1912–1983) Figurscen.
Signerade E Köks och daterade -66. Diptyk, duk vardera 200,5 x 120 cm.
I början av mars 1927 for Ivarson till Italien (Rom, Florens, Fiesole) för att senare fortsätta till Cagnes, och Sydfrankrike. Under perioden nådde han sitt koloristiska klimax där djupt ultramarinblått spelade huvudrollen med rött, grönt och gult som viktiga accenter. Motiven från denna period är ständigt återkommande; himlen, havet, jorden, kvinnan och barnet. Dessa element stod för en idealtillvaro, en dröm om naturens lustfyllda härligheter.
Stubelius skriver om perioden i Cagnes: ”Att Ivarsons måleri där i hög grad utvecklades, bevisar alla de vackra dukar, som finns kvar från denna tid. De flesta är små, pärlemorskimrande, blonda skildringar av staden på kullen med sina minnen från romartiden och senare tid. Ivarson har målat trädgårdarna på sluttningarna både inåt land och nedåt medelhavsstranden, tvätterskorna vid fjällbäckarnas klara vatten och deras brokiga tork i trädgårdarna, kaféerna med sina parasoller. Överallt fikonträd, mimosa och alla tänkbara blommande buskar och träd. Över alla de andra höjer sig jättehöga eucalyptus. Bakom skymtar Alperna eller Medelhavet.
Vad Ivan Ivarson njöt i denna ljuvliga natur! Han vandrade i de varma, kryddoftande dalgångarna inåt land. Hettan ångade eteriska oljor ur timjan och mynta. Han hade haft reumatisk feber och kände nu eländet bakas ur kroppen. Dagligen badade han i det blå havet och solade sig på plagen”. (s. 28)
När Ivarson 1929 kom tillbaka till Sverige efter vistelsen i Frankrike och Italien, kunde han i lugnet på Stenungsön i Bohuslän låta intrycken från utlandsvistelsen sjunka in och han fann nu sitt språk och sin kolorit som vi känner igen som omisskännligt ”Ivarsonsk”.
Ivarsons skildringar är inga direkta avbildningar, snarare är målningarna fyllda av hans känslor inför naturen. Han måleri bär på en expressiv ådra och kompositionerna är intensivt skälvande i sin koloristiska styrka. Auktionens målning är ett mycket fint exempel ur Ivarsons produktion med sydländska motiv från hans resor.
484A. Ivan Ivarson (Sverige, 1900–1939)”Slottsplatsen i Cagnes”.
Signerad I. Ivarson. Utförd 1927-1932. Duk 85 x 95 cm
Utställningar: Färg och Form, Stockholm, ”Ivan Ivarson”, oktober 1936, kat. nr 25. Färg och Form, Stockholm, Jubileumsutställning, 1942. Sundbybergs Allmänna Konstförening, ”Konst ur Sundbybergshem” 20-27 maj, 1951.
Litteratur: Arne Stubelius, ”Ivan Ivarson”, 1954, avbildad i svartvitt s. 29. ”Konst i svenska hem”, vol. I, upptagen s. 279, upptagen under samling nr 451 Tandläkare Bertil Claesson, Landsvägen 58, Sundbyberg.
489. Sivert Lindblom (Sverige, 1931–2023) ”Människa mot vitt”.
Signerad Sivert Lindblom och daterad 1978 a tergo. Bly och trä 47 x 39 cm.
Proveniens: Stockholms Auktionsverk, ”Lennart Ellison Collection”, 27 oktober 2010, kat. nr 685. Bukowski Auktioner, Stockholm, ”Glädje, omtanke, respekt – En samtida samling H061”, 14 oktober, 2020, kat. nr 69. Bukowski Auktioner, Stockholm, ”BLÅ – Ett livsbo H065”, 4 oktober, 2022, kat. nr 33. Privatsamling.
Olle Bonniér var väl förtrogen med den internationella konkretismen, men han bröt snabbt med dess begränsningar. I hans verk finns en schamanistisk, närmast magisk, kvalitet; men också tankar om att verket inte enbart är vad som syns inom bildytan. Det kan associera till ljud, ljus, och framför allt sträcka sig långt utanför sina gränser. ”Positiv-Negativ” utgör ett dramatiskt möte mellan starka färger som kolliderar och ger en nästan explosiv komposition. Färgerna är laddade med positiv och negativ energi som ger upphov till en dynamik där formerna sätts i rörelse och konturerna griper tag i varandra och stoppar rörelsen för en kort stund, resultatet blir en dokumentation av ett ständigt pågående skeende.
Målningen ”Positiv-Negativ” är en ”detalj” till en ridå på småskoleseminariet i Lycksele. Idag heter skolan Johan Skyttes och är en modern skola inhyst i en äldre kulturhistorisk miljö. I ”Positiv-negativ” samspelar en mängd färger och former på ytan till jämviktsfält som tillsammans blir en harmonisk helhet. 1947 debuterade Olle Bonniér på samlingsutställningen ”Ung Konst” där konkretismen fick sin programförklaring. Tillsammans med bland andra Lennart Rodhe, Arne Jones, Lage Lindell och Karl-Axel Pehrson fångades Olle Bonniér av konkretismen, vars förebilder var Paul Klee och hans systematiska experiment med synvillor och formförhållanden. Tidigt lämnade Bonniér det föreställande måleriet och inriktade sig på att organisera bildytan i geometriska figurer, en annan stark inspirationskälla för honom var Réalités Nouvelles utställningar i Paris. 1948 skrev Bonnier den text i Prisma som kom att uppfattas som konkretisternas programförklaring: ”I det konkreta måleriet har objekten försvunnit, medvetandet dragit sig bort från den yttre form det förut koncentrerat sig på, in i sig självt, och vad mera: med utgångspunkt från den abstrakta idén om totalvärdet av dynamiska krafter, går målaren till verket i avsikten att låta den givna ytan vara det jämviktsfält, där dess krafter sår sin konkreta gestaltning. Formernas mångfald försvinner, ersätts av en form: bildytan med dess otaliga uttrycksmöjligheter.”
491. Olle Bonniér (Sverige, 1925–2016) Positiv-Negativ ”Detalj ur ridån till Lycksele seminarium”.
Signerad Olle Bonniér. Utförd 1954. Duk 203 x 135 cm.
Proveniens: Stockholms Auktionsverk, Modern art and works of art, 29 oktober 2009, kat. nr 1176. Privatsamling.
Antonio Saura föddes i Huesca, Spanien. År 1954 flyttade Saura till Paris, där han mötte Benjamin Péret och andra surrealister. Hans verk från denna period präglas av biomorfa former och erinrar om målningar av Joan Miró. När han 1957 slog sig ner i Madrid började han måla i en stramare stil, med motivkretsar begränsade till återkommande teman såsom den kvinnliga kroppen och porträttet. Stilistiskt hämtade han inspiration både från New York-skolans expressionism och från Art Informel-konstnärer som Jean Fautrier. Samma år grundade han konstnärsgruppen El Paso tillsammans med andra Madrid-baserade konstnärer.
De ständiga politiska oroligheterna under 1960-talet ledde till att Saura fick en konfliktfylld relation till sitt konstnärskap. År 1965 och återigen 1967 förstörde han hundratals av sina målningar. År 1968 övergav han oljemåleriet helt under en tioårsperiod och arbetade i stället med andra medier.
Retrospektiva utställningar har hållits på flera institutioner, bland annat Stedelijk Van Abbemuseum i Eindhoven, Nederländerna (1963), Institute of Contemporary Arts i London (1966) och Museo de Arte Contemporáneo i Madrid (1982). År 2003 visade Guggenheimmuseet i Bilbao utställningen Antonio Saura: Memory and Recollection.
Saura mottog ett flertal utmärkelser och hedersbetygelser, däribland Guggenheim International Award (1960) och Grand Prix des Arts de la Ville de Paris (1995). Han tilldelades även Carnegie-priset för sitt bidrag till Documenta i Kassel, Västtyskland (1964).
492. Antonio Saura (Spanien, 1930–1998) ”Autorretrato 209”. Signerad A Saura och daterad -62. Även signerad och daterad på spännramen a tergo. Duk 60 x 73 cm.
Proveniens: Galerie Rodolphe Stadler, Paris. Collection Gomez, Tennesse. Galerie Blanche, Stockholm. Privatsamling, Sverige, inköpt från ovanstående 1975.
Utställningar: Galerie Blanche, Stockholm, ”Antonio Saura”, 6 september - 1 oktober 1975, kat. nr 5 (utställd under titeln ”Autoportrait”). Bukowski Auktioner, Stockholm, ”Modernt före moderna, Bukowskis önskeutställning”, 27 september - 1 oktober 2013.
Litteratur: Antonio Saura, ”Livre de raison”, omnämnd som ”1962/Stadler/Retrato 209–20f”.
498. Carl Kylberg (Sverige, 1878–1952) ”Kvarn vid havet”.
Signerad CK. Utförd 1923. Duk 51 x 61,5 cm. Ramen utförd av konstnärens hustru Ruth 64,5 x 76 cm.
Proveniens: Konstnären Filip Wahlström, Göteborg. G. Sundblad, Mölndal. Anna-Lisa ”Aisa” Sandeblads samling, Göteborg. Privatsamling. Uppsala Auktionskammare, Internationell Kvalitetauktion, 18–19 november, 2020, kat. nr 405.
Utställningar: Möjligen utställd på Gummesons konsthall, Stockholm, ”Carl Kylberg”, november 1926, kat. nr 28 eller 36 (titulerad ”Kvarn”).
Konsthallen, Göteborg, ”Carl Kylberg”, februari 1936, kat. nr 129. Konstakademien, Stockholm, ”Carl Kylberg”, februari 1937, kat. nr 63.
Litteratur: Brita Knyphausen, Carl Kylberg - färg och idé, 1965, upptagen i verkförteckningen nr. 77, s. 248.
Estimate: SEK 60 000 – 80 000 / EUR 5 460 – 7 280
497. Carl Kylberg (Sverige, 1878–1952) Landskap.
Signerad CK. Pannå 66 x 55 cm.
Proveniens: Gåva direkt från konstnären. Därefter i arv till nuvarande ägare.
Estimate: SEK 50 000 – 60 000 / EUR 4 550 – 5 460
Carl Kylberg
Carl Kylbergs havsbilder är drömlika och gåtfulla. Han uttrycker skönheten i solnedgången, skepp vid horisonten, ett stilla hav, ett rofyllt lugn. Som tonåring mönstrade Carl Kylberg på skolskeppet Abraham Rydberg inspirerad av sin äldre bror Fredrik som var sjöman och redan hade rest med samma skepp. De upplevelser han fick under denna relativt korta period kom senare att inspirera honom till ett av hans mest kända verk ”Den flygande holländaren” och några andra hemlighetsfulla fartyg som han skildrade i en atmosfär av skimrande ljus och sällsamt dunkel. Själv berättade Kylberg gärna om sitt existentiella möte med det oändliga havet och det ensamma skeppet då han skulle mönstra på Abraham Rydberg där det låg på redden utanför Sandhamn. Han kom dit i skymningen och såg skeppet ligga som en drömsyn på det blanka vattnet i sommarens döende ljus.
”De brinna, dessa färger, så starkt i målarfantasien, att de förtära form och innehåll, förnuft och mening” skrev Ragnar Josephson i sin recension av Kylbergs första separatutställning 1926. Kylbergs kärlek till färgen var stark. Färgerna fanns inom honom och med dem kunde han ge uttryck för sina känslor. Han hade en förkärlek för rött, grönt, gult, blått och orange.
Vissa motiv återvände han gärna till som t.ex. Meditation och Flygande Holländaren. Även motivet ”Morgon i hamn” har han varierat tre gånger. Det är svårt att fastställa den exakta tidpunkten när han har utfört målningen då han oftast signerade sina målningar först när de skulle säljas eller ställas ut. Kylberg är i sina havsmotiv en utpräglad romantiker och uttrycker sin längtan genom fartygen, fartygen som färdas över haven. Han målade det han drömde om. Han såg bilden i sitt inre och kunde därför måla en intensivt solbelyst havsutsikt som ”Morgon i hamn” i sin ateljé på Strandvägen i Stockholm.
Kylberg sökte i sitt måleri uttryck för det själsliga, det universella och allmänmänskliga. I sina dagböcker kommenterar han löpande sitt måleri och där kan man finna nyckeln som belyser hans djuptänkande konstnärskap. I hans scenografi fanns idéerna om människoödet som en färd, skeppet som nalkas land med människornas öden ombord eller far i väg ut på det stora vida havet och går det oväntade ödet tillmötes.
Kylberg är svår att placera inom någon specifik konstnärlig ”-ism”. Vincent van Gogh har haft en betydande inverkan på Kylbergs konst genom sin befriande teknik. I viss mån kan Kylbergs verk jämföras med William Turners, eftersom båda på ett självklart sätt förenar människa och natur. En gemensam nämnare mellan Turner och Kylberg är solen. Den utgör en självklar del av verkligheten och genom sina många färgskiftningar blir den även en ingång till något djupare och mer abstrakt.
Målningen ”Morgon i hamn” är signifikant för Kylbergs mogna stil, med ett starkare uttryck och mer intensiva färger. Motivets karaktär är typisk för Kylberg, och många av hans havsvyer kom till under sommarvistelser i danska Aalgarde 1936-37.
Kylberg ansåg att färgen var grundläggande för ett äkta och betydelsefullt måleri. Han byggde sina bilder med färg, men såg sig själv inte som en expressionist. Han tog avstånd från expressionisternas brutala färger och groteska överdrifter. Istället använde han omvärlden och landskapet som medel för att nå djupare känslor och kommunicera med betraktaren. Som han uttryckte det: ”Kärnan i målning är inte annat än att uttrycka det som syns i själen, inte att måla av hus och ytliga händelser…”
Kompositionen i ”Morgon i hamn” är uppbyggd av horisontella färgband. Förgrunden utgörs av en landremsa som smälter samman med det soldränkta havet. I den spegelblanka viken ligger ett segelfartyg, som Brita Knyphausen tolkar som symboler för både färd och längtan. Segelfartyget står för ankar, men kan när som helst ge sig av, då havet sträcker sig utanför ramen.
Knyphausen citerar Kylberg: ”[...] en tavla skall endast vara en ingångsport [...] Denna port måste vara sådan att den drar och lockar till vidare sökande.” För att uppnå detta använde Kylberg tekniska metoder som luftperspektiv och breda penseldrag, där vissa färgstråk svävar framför andra, vilket ger en känsla av djup. I detta kontemplativa motiv, som bär en nästan sakral känsla med havet som en länk mellan jord och himmel, kan vi frestas att se Kylberg som en eskapist. För honom handlade den måleriska processen om att leda oss in i en drömvärld. Kylberg ville ge betraktaren verktyg att se bortom det bekanta och aktivera oss i mötet med bilden. ”Jag kan inte öda dyrbar tid på att överbevisa människor om det de redan vet […] Jag vill överbevisa människor om att deras själs ögon också kan se.” (Carl Kylberg).
499. Carl Kylberg (Sverige, 1878–1952) ”Morgon i hamn”.
Signerad Carl Kylberg. Utförd 1939. Utsikt från konstnärens ateljé på Strandvägen 13 i Stockholm. Duk 100 x 82 cm.
Proveniens: Einar och Gerd Ljunggrens samling, Sollefteå, Bukowski Auktioner, Stockholm, Moderna Vårauktionen 2004, kat. nr 49. Privatsamling.
Utställningar: Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Carl Kylberg”, 20 april - 12 maj 1946, kat. nr 34. Musée National d’Art Moderne, Paris, ”Carl Kylberg”, oktober-november 1951, kat. nr 42. Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Carl Kylberg: Minnesutställning”, 13 mars - 4 april 1954, kat. nr 124. Svensk-Franska Konstgalleriet, Stockholm, 1964, kat. nr 17.
Litteratur: B. Knyphausen, ”Carl Kylberg”, 1965, kat. nr 234. ”Konst i svenska hem”, vol. I, upptagen s. 325, upptagen under samling nr 530 Överläkare Einar och Gerd Ljunggren, Lasaerettet, Sollefteå.
505. Philip von Schantz (Sverige, 1928–1998) Utan titel. Signerad PvS och daterad -73. Duk 65 x 82 cm.
Proveniens: Förvärvad direkt av konstnären. Därefter i arv till nuvarande ägare. Bukowski Auktioner, Modern Art + Design 616, 15 maj 2019, kat. nr 606. Privatsamling.
Peter Dahl föddes i Oslo 1934 men flydde med sin familj till Sverige under andra världskriget. Han utbildade sig vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, där han senare också blev professor i måleri. Den konstnärliga banan tog sin början i en ateljé i Huddinge, där han skapade flera offentliga utsmyckningar och successivt etablerade sig som en betydande gestalt i det svenska konstlivet.
I Sverige blev Peter Dahl snabbt folkkär, inte minst genom sina humoristiska och livfulla illustrationer till Fredmans epistlar på 1980-talet. Samtidigt löpte kärleken till hemlandet Norge – och minnena från den tidiga barndomen där – som en röd tråd genom hela hans konstnärskap.
Hans omfattande produktion spänner över många uttryck: konstpolitiska skandaler, burleska krogscener, inträngande porträtt och laddade relationsdramer. Allt präglas av en stark berättarlust och en känsla för det mänskliga. Själv konstaterade Dahl i en intervju i slutet av 1980-talet: ”Motiven har egentligen alltid varit desamma sedan tonåren. Det är barocka scener, och det är vardagsrumsscener.”
I samband med en utställning på Sven-Harrys konstmuseum, där målningen Bar visades, skrev konstkritikern Dan Backman på sin hemsida den 31 maj 2018: ”Precis som en av förebilderna, Rembrandt, är det inte bara regelrätta självporträtt utan han placerar även in sig själv i många av motiven. Det faller sig förstås naturligt i bilderna från krogen, där han håller hov med kollegor och bekanta som en riktig målarfurste.”
506. Peter Dahl (Sverige, 1934–2019) ”Bar”.
Signerad Peter Dahl och daterad 1986. Duk 200 x 150 cm.
Utställningar: Prins Eugens Waldemarsudde, Stockholm, ”Peter Dahl”, 20 mars - 24 maj, 1999, kat. nr 93. Sven-Harrys Konstmuseum, Stockholm, ”Peter Dahls världar”, 4 maj - 19 augusti 2018.
Sven Erixson målade några enstaka Stockholmsmotiv redan under 1920-talet – som “Stockholms ström i marsgrått” (1927) – men det var först efter flytten till Urvädersgränd 1931 och vidare till Bastugatan 15 år 1934 som han på allvar började skapa en svit målningar från huvudstaden, framför allt från området kring Slussen. Det var det virvlande folklivet som han i första hand ville skildra, det han själv såg och upplevde och här fångade han stadens skiftande årstider: “Vårkväll, Stockholm” (1931), “Sommardag, Mosebacke torg” (1932), “Folkliv på Katarina kyrkogård” (1931), den vintriga utsikten från ateljén på Urvädersgränd 9 i “Stad i ljus” (1932), samt auktionens “Höstkväll på Götgatan” (1937).
Området kring Slussen var under tidigt 1930-tal en plats i stark förändring. Här växte det nya trafiksystemet fram mellan 1933 och 1935, samtidigt som den gamla Katarinahissen ersattes av en ny. Under detta decennium målade Erixson minst ett tjugotal verk med motiv från Katarinahissen och Slussen, varav flera idag finns representerade på landets främsta museer.
506A. Sven X:et Erixson (Sverige, 1899–1970) ”Höstkväll på Götgatan”.
Signerad Sven Erixson och daterad -37. Duk 65 x 81 cm.
Utställningar: Sundbybergs Allmänna Konstförening, ”Konst ur Sundbybergshem” 20-27 maj, 1951. Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Sven Erixson”, 12 oktober - 12 november, 1961, kat. nr 143. Moderna Museet, Stockholm, ”Sven Erixson”, 1969, kat. nr 104. Kunstnernes Hus, Oslo, ”Sven Erixson Bror Hjorth”, 20 januari - 18 februari, 1973, kat. nr. 75.
Litteratur: Sveriges Allmänna Konstförening Publikation lxxv, ”Sven Erixsons konst”, 1967, avbildad i svartvitt s. 111. Upptagen i X:et-sällskapets verkkatalog, 2003, under år 1937, s. 31. ”Konst i svenska hem”, vol. I, upptagen s. 279, upptagen under samling nr 451 Tandläkare Bertil ClaesSon, Landsvägen 58, Sundbyberg.
Utställningar: Liljevalchs konsthall, Hilding Linnqvist, 28 september - 27 oktober 1957, kat. nr 216. Riksförbundet för bildande konst, utställning nr 62.
Litteratur: ”Konst i svenska hem”, vol. I, upptagen och avbildad i svartvitt s. 279, upptagen under samling nr 451 Tandläkare Bertil Claesson, Landsvägen 58, Sundbyberg.
Gösta Adrian-Nilsson, mer känd under signaturen GAN, räknas som en av den svenska modernismens banbrytare. Under 1910- och 20-talen intog han en unik position på den svenska konstscenen där han rörde sig fritt mellan kubism, futurism och expressionism och skapade en egen inriktning som han själv kallade för kubofuturism.
Målningen Röd figur, utförd omkring 1923–24, hör till den period då GAN:s måleri präglas av en stark geometrisk disciplin och en intensiv färgpalett. I början av 1920-talet bosätter sig GAN i Paris och lär känna Fernand Léger. Även om GAN tog vissa intryck av Léger, så är den syntetiskt-kubistiska stil som GAN utvecklade i Paris helt olik Légers strama ”maskinkubism”. GAN är mera detaljerad, varierad och dynamisk i sin kubism.
I auktionens ”Röd figur” är de centrala gestalterna två stiliserade, nästan arkitektoniska kroppar i röda toner som dramatiskt framträder mot en gråare bakgrund, en stadsscen som lyses upp som av en strålkastare i form av en gatlykta. Fascinationen för den manliga kroppen som symbol för styrka, rörelse och inre energi är återkommande i GANs konstnärskap.
GANs målningar från 1920-talet tillhör höjdpunkterna i svensk modernism – kraftfulla och nyskapande.
Signerad GAN. Utförd i Paris cirka 1923-24. Pannå 35 x 27 cm.
Proveniens: Gåva till ”Britta” från konstnären 1937. Därefter i byte till nuvarande ägares far 1977. Bukowski Auktioner, Höstens Moderna Auktion 557, 26 oktober 2010, kat. nr 29. Privatsamling, förvärvad på ovanstående auktion.
Utställningar: Lunds Konsthall, ”Gan och Wiwen Nilsson”, 1977, kat nr 148.
Proveniens: Konsthandlaren Birgitta Hellstrands dödsbo, Galerie Galax i Göteborg. Privatsamling. Bukowski Auktioner, Modern Art & Design 660, november 2024, kat. nr 843. Privatsamling.
Ett liv i konstens tecken – en privatsamling med modern svensk och internationell konst
Bukowskis har glädjen att presentera Ett liv i konstens tecken – en privatsamling med modern svensk och internationell konst, en unik privatsamling som nu för första gången visas på auktion.
Bakom samlingen står ett par vars gemensamma liv präglades av en djup och livslång kärlek till konsten. Maken i paret målade och tecknade själv i sin ungdom och intresset kom att följa honom genom livet. Deras passion växte fram tidigt och kom med tiden att forma både deras hem och deras gemensamma livsverk. Under flera decennier byggde de tillsammans upp en betydande och personligt präglad samling av verk från några av 1900-talets mest framstående konstnärer – både svenska och internationella. Samlingen var så omfattande att paret ibland nödgades byta konsten på väggarna i sitt hem.
Samlandet tog sin början på 1960-talet, en tid då paret med stor nyfikenhet och kunskap började förvärva verk av konstnärer som Lucio Fontana och Roberto Matta. Genom åren fick de även möjlighet att möta flera av de konstnärer vars verk de samlade, bland andra Karel Appel och Bengt Lindström, som de besökte i Paris. Dessa möten kom att få stor betydelse för deras fortsatta samlande.
Under nästan två decennier bodde paret på Franska Rivieran, där deras konstintresse fortsatte att blomstra. Genom möten med gallerister och
konstnärer vid Medelhavet utvidgades deras nätverk och ledde till nya upptäckter - flera av dagens mest välkända namn inom den moderna konsten kom att bli en del av samlingen.
Resultatet är en samling som sträcker sig över ett liv levt i konstens tecken. Samlingen speglar den moderna konstens utveckling genom flera epoker och länder och omfattar verk av konstnärer såsom Pablo Picasso, Lucio Fontana, Victor Vasarely, Roberto Matta, Andy Warhol, Antoni Tàpies, Jan Voss, Erró, Dado, Bengt Lindström, Joan Miró och Björn Wessman.
Samlingen omfattar katalognummer 519-552 och delar säljs parallellt på onlinetemaauktionen F725: Ett liv i konstens tecken – en privatsamling med modern svensk och internationell konst den 11 - 20 november.
519. Karel Appel (Holland, 1921–2006) Utan titel.
Signerad Appel. Akryl på papper uppfäst på duk 69 x 85 cm.
Proveniens: Förvärvad direkt av konstnären eller Piet Moget. Ett liv i konstens tecken – en privatsamling med modern svensk och internationell konst.
När Karel Appel gick bort år 2006, 80 år gammal, uppmärksammades han med stora retrospektiva utställningar runtom i Europa. Vägen dit hade dock varit lång – från de första försöken i ett krigshärjat Amsterdam till en internationell position som en av efterkrigstidens mest originella och expressiva målare.
Appel utbildade sig vid Rijksakademie i Amsterdam under den tyska ockupationen och debuterade 1947 med en separatutställning i Groningen. Hans första större uppdrag, en väggmålning i stadshuset i Amsterdam, möttes av häftig kritik och täcktes över i tio år – ett tidigt bevis på hur provocerande hans färgstarka, spontana stil kunde uppfattas. Efter denna motgång lämnade han hemlandet och slog sig ned i Paris, där han snart fann likasinnade bland unga avantgardister.
År 1948 var Appel en av grundarna till den banbrytande Cobra-gruppen, tillsammans med bland andra Asger Jorn, Constant, Corneille, Christian Dotremont och Joseph Noiret. Namnet bildades av medlemmarnas hemstäder – Copenhagen, Brussels, Amsterdam – och blev synonymt med en ny, fri konstnärlig hållning. Cobra förenade målare och poeter i ett gemensamt sökande efter spontanitet och skaparglädje, i direkt kontrast till det tidens intellektuella och geometriska abstraktion.
Appels måleri präglas av en intensiv energi och stark närvaro. Färgen läggs på tjockt, ibland direkt ur tuben, och de kraftfulla penseldragen ger motiven – ofta djur, människor eller fantasiväsen – en både brutal och lekfull karaktär. I sina egna ord förklarade Appel: “If I paint like a barbarian, it’s because we live in a barbarous age.” Hans verk speglar både aggression och livslust, ofta med en naivistisk humor som mjukar upp det vilda uttrycket.
Den här målningen visar tydligt Appels mognadsperiod i slutet av 1960/början av 1970-talet: färgerna är kraftfulla men harmoniskt balanserade, ytan är rik och taktil, och figurerna framträder nästan plastiskt mot bakgrunden. Det är ett verk fyllt av rörelse, rytm och skaparglädje – ett måleri där spontanitet och struktur samverkar.
521. Karel Appel (Holland, 1921–2006) Utan titel.
Signerad Appel. Troligen utfört i slutet av 1960/början av 1970-talet. Duk 100 x 100 cm. På spännramen märkt i blyerts ”layla” (avser trol. Piet Mogets fru).
Proveniens: Förvärvad från Piet Moget. Ett liv i konstens tecken – en privatsamling med modern svensk och internationell konst.
Roberto Matta Echaurren föddes 1911 i Santiago, Chile. Familjen, av baskisk härkomst, tillhörde landets välbärgade och ledande samhällsklass. Efter avlagd examen i arkitektur 1931 lämnade han Chile och for till Italien, Spanien, Jugoslavien, England och Sovjet. Vid 23 års ålder arbetade han i Paris som ritare i den välrenommerade arkitekten Le Corbusiers ateljé. Genom vänner och rekommendationer fick Matta tillfälle att möta Salvador Dalí. Den katalanske konstnären blev mycket imponerad av den unge arkitektens teckningar och uppmanade honom att visa dessa alster för den franske poeten André Breton, surrealismens ledare och främste teoretiker. Teckningarna gjorde starkt intryck på Breton och 1937 anslöt sig Matta till surrealistgruppen. Vid andra världskrigets utbrott 1939 lämnade flera av surrealistgruppens medlemmar Europa och for till USA. I New York blev Matta länken mellan de europeiska surrealisterna och New York-skolans konstnärer. Han kom att stanna till 1948 varpå han återvände till Europa och Frankrike.
Matta bosatte sig i Paris 1954 och utförde de kommande åren ett flertal resor till Kuba, Sydamerika och Afrika. Utöver sitt måleri har Matta även utforskat andra tekniker, bland annat skulptur, keramik, fotografi och videoinstallationer.
Mattas målningar visar på en inre oändlig rymd, en obestämd sfär som ger fantasin fritt spelrum och där ögat följer organiska, geologiska och geometriska formationer i ständig förvandling.
Galleristen Siwert Bergström belyser i sin bok ”Matta” (edition GKM, 1988), konstnärens band med Sverige. Ett flertal utställningar och samarbeten ledde till bestående vänskapsband med svenska konstnärer och musiker, skribenter och författare.
1956 ställde Matta ut för första gången i Sverige på Galleri Colibri i Malmö. Eldsjälen bakom galleriet var konstnären CO Hultén som sett den stora surrealistutställningen i Paris några år tidigare. Imponerad av hur Matta hade lyckats förnya surrealismen banade han väg för att ta Mattas konstnärskap till Sverige. 1959 var Matta inbjuden att ställa ut på Moderna Museet av Pontus Hultén, vilket blev konstnärens första separatutställning på ett museum.
Siwert Bergström skriver ”Jag tror att det är mycket tack vare Mattas stora intresse för och breda spektrum av kunskaper om allt som finns omkring oss, på jord och himmel, synligt och osynligt, som han har kunna utveckla sitt måleri till det stora måleri som det är. Ett ivrigt, febrilt sökande att hitta nya vägar, nya infallsvinklar.”
522. Roberto Matta (Chile, 1911–2002) ”Azzoppi la natura”. Signerad med monogram. A tergo daterad -76. Duk 100 x 100 cm. Ett certifikat utfärdat av Alisée Matta, Archives de l’oeuvre de Matta medföljer verket.
Proveniens: Ett liv i konstens tecken – en privatsamling med modern svensk och internationell konst.
Samlarparet på besök i Bengt Lindströms ateljé i Paris.
Victor Vasarely
Victor Vasarelys konstnärskap är idag mer aktuellt än någonsin. De visuella effekter som han skapade genom att måla för hand i mitten av 1900-talet föregrep estetiken i dagens datorspel och digitala konst. De starka färgerna, de böljande geometriska kompositionerna liksom hans kontrastrika svartvita målningar upplevs idag som tidlösa.
Victor Vasarely, född 1906 i Ungern, anses med sin nyskapande konst med fokus på kontrasterande färger och optiska illusioner vara en av huvudmännen bakom Opkonst-rörelsen. Undervisad av Láslo Moholy-Nagy kom han i kontakt med Kandinsky, Gropius, Le Corbusier och Mondrians verk samt funktionalismen vid Bauhaus, som även den gjorde starkt intryck på honom. 1930 flyttade Vasarely till Paris där han framgångsrikt arbetade som grafisk formgivare och systematiskt undersökte det optiska och känslomässiga omfånget hos de olika grafiska teknikerna. Det ledde till en ökad förståelse för den geometriska formen och dess förmåga att framkalla en sinnlig uppfattning av rymd, materia och energi. Vasarely utvecklade sin egen form av geometrisk abstraktion som han varierade i oändlighet därmed skapande olika optiska mönster med kinetisk e ekt. Färg och form ansåg han vara oskiljaktiga och geometriska former arrangerades i fluorescerande färger på ett sådant sätt att ögat uppfattade en fluktuerande rörelse. Själv sammanfattade Vasarely detta förhållningssätt med orden: ”Varje form är grund för en färg, varje färg är attribut för en form”. På detta sätt överfördes former från naturen till rent abstrakta element i hans målningar.
Auktionens ”OL-MA” är ett slående exempel på Vasarelys 1970-talsmotiv med sina dubbla sfärer komponerade av cirklar och kvadrater i regnbågens alla färger.
530. Victor Vasarely (Frankrike, 1906–1997) ”OL-MA”.
Signerad Vasarely samt a tergo signerad och daterad 1972, numrerad 2708. Pannå 100 x 52 cm. Vi tackar M. Pierre Vasarely för hjälp med information om detta verk.
Proveniens: Kenneth Åberg Konsthandel. Inköpt från ovanstående 1974. Ett liv i konstens tecken – en privatsamling med modern svensk och internationell konst.
Signerad i trycket och numrerad 9266/10000. Färglitografi, 1969. Tryckt av Studio Quattro, Campalto-Venedig. Utgiven av Dorothea Leonhart, München. Bildstorlek 82 x 54 cm. Bladstorlek 85 x 56 cm.
Proveniens: Ett liv i konstens tecken – en privatsamling med modern svensk och internationell konst.
532. Pablo Picasso (Spanien, 1881–1973) ”L’Ecuyère et les clowns”. Signerad med blå krita och numrerad 48/50. Färglitografi, 1961. Bladstorlek 56 x 76,3 cm (Arches).
Proveniens: Galerie La Gravure, Malmö. Ett liv i konstens tecken – en privatsamling med modern svensk och internationell konst.
533. Lucio Fontana (Italien, 1899–1968) ”Concetto Spaziale”. Signerad. Färgserigrafi med stansade hål. Tryckt av Sergio Tosi, Milano. Dagmått 69 x 31,5 cm.
Proveniens: Galerie Leger, Malmö. Ett liv i konstens tecken – en privatsamling med modern svensk och internationell konst.
Litteratur: Harry Ruhé & Camillo Rigo, ”Lucio Fontana. Graphics, Multiples and more, Amsterdam 2006, s.185.
534. Roy Lichtenstein (USA, 1923–1997) ”Mirror #4” ur Mirror Series.
Signerad med blyerts och numrerad 73/80. Linoleumsnitt och serigrafi, 1972. Utgiven och tryckt av Gemini G.E.L., Los Angeles med deras blindstämpel. Diameter 52 cm. Bladstorlek 71 x 71 cm.
Proveniens: Ett liv i konstens tecken – en privatsamling med modern svensk och internationell konst.
535. Andy Warhol (USA, 1928–1987) ”Campbells soup Beef Consommé”. Signerad med bläckpenna och numrerad 6/250 a tergo. Färgserigrafi, 1968. Tryckt av Salvatore Silkscreen Co. Inc. New York. Utgiven av Factory Additions, New York. Bladstorlek 88,9 x 58,4 cm.
Proveniens: Galleri 69, Göteborg. Ett liv i konstens tecken – en privatsamling med modern svensk och internationell konst.
536. Andy Warhol (USA, 1928–1987) ”Cream Mushroom” ur: ”Campbell’s soup II”. Signerad med bläckpenna och numrerad 6/250 a tergo. Färgserigrafi, 1968. Tryckt av Salvatore Silkscreen Co. Inc. New York. Utgiven av Factory Additions, New York. Bladstorlek 88,9 x 58,4 cm.
Proveniens: Galleri 69, Göteborg. Ett liv i konstens tecken – en privatsamling med modern svensk och internationell konst.
Född i Montenegro år 1933 växte Miodrag Đurić, känd som Dado (ett smeknamn han fick av sin mor), upp i en tid präglad av politisk och familjär instabilitet. Från och med 1943 ockuperades området av Nazityskland och blev skådeplats för våld, tortyr och avrättningar. Som vittne till dessa händelser blev Dado märkt för livet – ett trauma som kom att prägla hela hans konstnärliga skapande.
Året därpå, efter sin mors död, togs Dado om hand och uppfostrades av sin farbror, som var målare. Han utbildade sig vid konsthögskolorna i Hercegovina och Belgrad, där han mötte Marco Celebonovic. Denne uppmuntrade honom och hjälpte honom att resa till Paris.
Dado anlände till Frankrike 1956 och blev assistent åt litografen Gérard Patris. Han träffade även Jean Dubuffet, som introducerade honom för sin framtida gallerist Daniel Cordier – den som gav honom hans första separatutställning år 1960.
Under de följande åren samarbetade Dado med André François-Petit, Isy Brachot, Jeanne Bucher samt Pierre Nahon. Hans berömmelse spreds utanför Frankrikes gränser med utställningar i New York och flera europeiska städer.
År 1970 anordnade Centre National d’Art Contemporain i Paris hans första retrospektiva utställning, och 1991 öppnades i hans födelsestad Cetinje ett museum helt tillägnat konstnären.
Idag finns Dados verk representerade världen över i några av de mest betydelsefulla museisamlingarna.
537. Djuric Miodrag Dado (Frankrike, 1933–2010) Utan titel. Signerad Dado och daterad -65. Duk 26 x 96 cm. Verket är verifierat av Amarante Szidon.
Proveniens: Ett liv i konstens tecken – en privatsamling med modern svensk och internationell konst.
Signerad Beata Fransson och numrerad 1/5 och daterad 2004 på etikett a tergo. C-print 65 x 83 cm.
Proveniens: Ett liv i konstens tecken – en privatsamling med modern svensk och internationell konst.
Estimate: SEK 6 000 – 8 000 / EUR 550 – 730 (d)
552. Lucio Fontana (Italien, 1899–1968) ”Concetto Spaziale Taglio”. A tergo signerad L. Fontana och numrerad 66/75. Biskviporslin. Utförd 1968. Även märkt a tergo ”ars porcellana - rosenthal relief reihe” och ”by courtesy of marlborough - new york - london - roma”. 42 x 26 cm.
Proveniens: Ett liv i konstens tecken – en privatsamling med modern svensk och internationell konst.
Litteratur: Harry Ruhé and Camillo Rigo, Lucio Fontana. Graphics, Multiples and more.., 2006, C-3, s. 145.
555. Albert Johansson (Sverige, 1926–1998) ”Hejdad rörelse”.
Signerad och daterad Albert Johansson Sweden 1959 a tergo. Blandteknik på pannå 179 x 89,5 cm.
Proveniens: Föreningen konst i skolan, Stockholm, deponerad vid Karlskoga folkhögskola av konstnären enligt etikett a tergo. Uppsala Auktionskammare, Internationell kvalitetsauktion, 20 maj 2021, kat. nr 515. Privatsamling.
Adamson-Eric anses vara en av Estlands mest betydelsefulla konstnärer och var under 1920- och 30-talen en av landets mest beresta. Han studerade först vid Charlottenburgs konsthantverksskola i Berlin 1923 men hans intresse övergick dock snart till måleri, som han studerade i Paris 1924–1926 för Charles Guérin vid Académie Colarossi, Roger Bissiére vid Académie Ranson, André Lhote och Moise Kisling vid Académie Montparnasse samt i Vasily Shukhayevs ateljé. Efter dessa studier reste han flitigt runt i Europa innan han 1934 bosatte sig permanent i Tallinn. Hans produktion är mycket bred och omfattar måleri, konsthantverk och design. I Estland visas hans målningar visas både på Estlands konstmuseum och på Adamson-Eric-museum i Tallinns gamla stad.
Få målningar från hans tidiga period i Paris finns bevarade. Den aktuella målningen beskrivs av konstnären själv i sina publicerade ”Minnen”, i monografin om konstnären (se litteraturlistan nedan), på följande sätt: ”Hur som helst reste jag vid jul till Estland; före det valde jag ut några av mina bästa oljemålningar, rullade ihop dem och tog dem med mig. När jag stannade i Berlin på vägen tillbaka lämnade jag två av dem där och de ställdes ut på en icke-jurybedömd utställning i Berlin 1925. En av dem var troligen ’Serenade’ och den andra ’Orientalisk motiv’.”
”Serenade” visas nu på Adamson-Eric-museet och föreställer en figur som spelar gitarr. Auktionens målning är betydligt mer avancerad med en sittande figur; knäna utsträckta i byxor och sandaler i orientalisk stil. Adamson-Eric har åstadkommit ett unikt verk genom att införliva olika stilar från de konstnärer han mött i Paris, liknande de kubistiskt-futuristiska målningarna av den svenske konstnären Gösta Adrian-Nilsson. Huvudet på den sittande figuren påminner om Malevitj, medan de regnbågsfärgade formerna i knät är orfiska i Delaunays anda. Bakgrunden i svalare färger ger en arkitektonisk stabilitet som balanserar verket. Helhetsintrycket är dock expressionistiskt med en utsökt känsla färgvalörer av den unge konstnären.
556. Adamson-Eric (Estland, 1902–1968) ”Orientalisches motiv”. Signerad Erich Adamson. Duk 100 x 100 cm.
Proveniens: Gåva från konstnären till Ragnhild Bergenholm, Berlin 1925. Stockholms Auktionsverk, Moderna, 22–23 oktober 2013, kat. nr 1397. Privatsamling, Sverige.
Utställningar: ”Novembergruppe” , icke jurybedömd utställning i Berlin, 1925. Prins Eugens Waldemarsudde, ”Form och färg, André Lhote och svensk kubism ” 16 september 1917 – 21 januari 2018. Litteratur: Art Museum of Estonia, Adamson-Eric Museum, “Adamson-Eric”, 2017, mentioned in the recollections by Adamson-Eric, page 112. “Form och färg, André Lhote och svensk kubism (Shape and Colour, André Lhote and Swedish Cubism)”, Prins Eugens Waldemarsudde, 16 September 1917 – 21 January 2018. Full colour picture, page 45, and partly shown on the dust cover.
562C. Lage Lindell (Sverige, 1920-1980) ”Landskap med figur och får, Gotland”.
Signerad LL. Duk, 76 x 91 cm.
Proveniens: Fröken Maja-Lisa Karlsson, Nässjö. Svensk privatsamling. Uppsala Auktionskammare, Internationell kvalitetsauktion 10–13 december 2019, kat. nr 595.
Utställningar: Moderna Museet, Stockholm, ”Evert Lundquist-utställningen”, 7 september–13 oktober 1974, kat. nr. 82.
562D. Carl Fredrik Reuterswärd (Sverige, 1934-2016) ”Rött spel”.
Signerad Carl Fredrik Reuterswärd samt signerad och titulerad a tergo.
Utförd 1962. Lack och tempera på duk 54 x 65 cm.
Proveniens: Privat samling, Stockholm. Galerie Bel’Art, Stockholm. Privat samling, Stockholm. Bukowski Auktioner, Stockholm, Modern Art + Design 636, 17 november, 441.
Peter Dahl är en av Sveriges mest färgstarka och folkkära konstnärer. Hans konstnärliga verksamhet spänner från 1960-talets studietid, genom 1970-talets vänsterradikala och samhällskritiska engagemang till 1980-talets starkt självbiografiska verk fram till 1990-talets barinteriörer och spelhålor. På 1990-talet blev Peter Dahl även nationalromantisk med ödesmättades landskapsscener, för att i början av 2000-talet ägna sig åt yppiga, luftiga, ulliga moln av varierande former. Hans konstnärskap visar på en bredd och intensitet som placerat honom bland de mest betydande konstnärerna i Sverige.
Peter Dahl föddes i Oslo flyttade efter några år till Bromma utanför Stockholm. Redan vid 13 års ålder bestämde han sig för att bli konstnär. Efter studentexamen började han studera på Konsthögskolan i Stockholm med bland annat Lennart Rodhe som huvudlärare. Den första utställningen hölls på Galerie Prisma 1967. Året därpå sålde han målningen ”Galler” till Moderna Museet. Första genombrottet ägde rum 1970 då han ställde ut en serie målningar, kallad ”Vårat rum” där syftet med målningarna var att med brutal tydlighet skildra den lilla människans rädsla för upplevelsen av värnlöshet och rädsla inför den stora människan. Hans nästa serie målningar, ”Drömmar i so hörnet”, kom att skaka om hela det svenska konstetablissemanget med sociala klasskonflikter som spelades upp i groteska bildsviter. Peter Dahl fick sitt stora publika genombrott under åren 1982-1984 då han skapade illustrationerna till Bellmans Fredmans epistlar.
Auktionens målning ”Nöjestempel” ställdes ut på Prins Eugens Waldemarsudde 1987. I en intervju i SvD den 18/12 1987 skrev konstkritikern Michael Winiarski så här: ”I utställningskatalogen kallar Sven Delblanc dig för en stor dramatiker. Men är du inte lika mycket en biograf, en minnesteckningar av det du varit med om till exempel på krogen?
- Det är klart att jag får inspiration av det jag upplever. Men man skall inte förväxla verklighet och konst. Det är där skillnaden ligger mellan realism och naturalism. Jag håller väl på med en sorts realism fast den har en romantisk underton. Att Peter Dahl bland sina främsta inspiratörer nämner de stora människoskildrarna - namn som Rembrandt, Josephson, Amelin, X:et och Manet - är nog ingen slump.
- Jag är inte surrealist men jag har ett surrealistiskt arbetssätt. Jag suddar över tavlorna och gör om dem flera gånger, ända tills jag är säker på att jag uttrycker något som finns i mitt undermedvetna. Jag är stillös och tidlös. Stilen är underordnad, motivet får helt bestämma.”
563. Peter Dahl (Sverige, 1934–2019) ”Nöjestempel”.
Signerad Peter Dahl och daterad 1987. Duk 150 x 200 cm.
Utställningar: Prins Eugens Waldemarsudde, ”Peter Dahl”, Stockholm den 26 december 1987–6 mars 1988.
Litteratur: Utställningskatalogen, Prins Eugens Waldemarsudde, ”Peter Dahl”, Stockholm den 26 december 1987–6 mars 1988, avbildad på helsida i färg, s. 18. Folke Edwards, ”Peter Dahl”, Stockholm 1996, avbildad s. 131.
Signerad Olle Olsson Hagalund. Utförd 1938. Pannå 45 x 53 cm.
Proveniens: Byggmästare Jonas Näsvall. Björn Näsvall, Bromma. Därefter i arv till nuvarande ägare.
Utställningar: Färg och Form, Stockholm, ”Olle Olsson”, debututställning 1938, kat. nr 59. Riksförbundet för bildande konst, utställning nr 75. Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Olle Olsson HagalundMinnesutställning”, 1973, kat. nr 15. Lunds Konsthall, ”Olle Olsson Hagalund”, 15 juni - 25 augusti 1974, kat. nr 62.
Under 1930-talet vid studieresor i Europa fann Olle Olsson en ny motivvärld bortom sitt kära Hagalund i Solna. 1939 reste han med sin Maja till Paris utan att kunna ett enda utländskt ord. De besökte museer, satt på trottoarserveringar, åkte buss och metro och studerade intensivt alla spännande människotyper som vimlade i metropolen.
I målningarna från 1940-talet hade Olle Olsson Hagalunds målningar befolkats av människor som vandrade omkring på gatorna bland de gamla husen i Hagalund. Dessa motiv ersattes framåt mitten av 1940-talet av kvinnoporträtt som inte är porträtt, utan snarare avbildade som berättelser med titlar som Gul hatt, Flicka framför spegeln, Flicka med gul blomma i håret eller som här — Efter Maskeraden.
Modellen som ligger på soffan i Efter maskeraden tros vara Olle Olsson Hagalunds fru, Elsa Olsson. Hon förekommer i flera av hans målningar, och här släpper hon masken samtidigt son skira sommarblommor singlar mot golvet. Konstnären har infogat en liten amorin som i sitt broderade tillstånd siktar en pil av kärlek mot Elsa. Som i många av hans verk finns en humoristisk och varm ton, där människor skildras med stor kärlek och närhet.
Själv sa han att han aldrig visste vad det skulle bli när han började måla. Det ”kan vara något helt annat än det jag såg. Det blir så mycket av saga
och dikt. Jag är väldigt road av att måla kvinnofigurer, dubbelt road när jag dessutom är road av kvinnan. Man ser en kvinna på gatan, på en restaurang. Plötsligt får man den där knäppen.” (Eric Wennergren, ”Olle Olsson Hagalund”, Bonniers, Stockholm 1977, sid 70-72).
Olle Olsson Hagalund låter sig inte katalogiseras. Naivist, expressionist och romantiker är begrepp som brukar användas för att beskriva hans konst. Själv kallade han sig hellre flanör som livet igenom iakttog de människor han mötte. Olle Olsson-Hagalund skildrade människorna omkring sig med medkänsla, ömhet och beundran och hans längtan till idyllen känns fortsatt aktuell i vår omtumlande tid.
571. Olle Olsson-Hagalund (Sverige, 1904–1972) ”Efter maskeraden”. Signerad Olle Olsson-Hagalund och daterad 1944. Pannå 45,5 x 54,5 cm.
Proveniens: Björn Näsvall, Bromma. Privatsamling.
Utställningar: Gummesons Konsthall, Stockholm, ”Naket i svenskt modernt måleri”, 1947. Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Olle Olsson-Hagalund Minnesutställning”, 12 oktober - 30 december 1973, kat. nr 75. Lunds Konsthall, ”Olle Olsson Hagalund”, 15 juni - 25 augusti 1974, kat. nr 61.
Originalet till detta verk utfördes 1957. Auktionens collage är en fullskalig replika av det ursprungliga papier collé, utförd i en numrerad om 25 exemplar som ingick i en publikation om Marcel Duchamp av Ulf Linde – publicerad i Stockholm 1963 av Galerie Burén. Denna upplaga av handrivna collage skapades för att bidra till finansieringen av utgivningen.
Dedikationen Marcel déchiravit pour Ulf bär spår av Duchamps satiriska humor; det påhittade ordet ”déchiravit” är en fonetisk lek med orden ”déchire à vie” som, fritt översatt, betyder ”riven för livet”. I detta verk existerar alltså Duchamp själv i en slags fantomgestalt, hans vakande anlete hemsöker den moderna konstens betraktare.
Signerad med dedikation, daterad och numrerad Marcel decheravit pour Ulf (Linde) 1963, 17/25. Papperscollage 14,8 x 14,8 cm. Certifikat från Association Marcel Duchamp medföljer.
Proveniens: Galerie Burén, Stockholm Privatsamling, Sverige, säljarens far var god vän med Ulf Linde.
Litteratur: The Almost Complete Works of Marcel Duchamp (exhibition catalogue), Tate Gallery, London, 1966, no. 182, illustration of another example p. 77. Arturo Schwarz, The Complete Works of Marcel Duchamp, New York, 1997, vol. II, no. 557b, illustration of another example p. 811. Francis M. Nauman, Marcel Duchamp, the Art of Making Art in the Age of Mechanical Reproduction, New York, 1999, no. 8.31, illustration of another example p. 227.
”Painting is about the beauty of space and the power of containment” - Sam Francis
Sam Francis tycks ha sett sin konst och sin egen existens som delar av ett ständigt pågående flöde, vi är alla mitt inne i tidens och rummets centrum. Skapandet är en del i en ständigt pågående tillväxtprocess, en fusion av tidigare erfarenheter som kontinuerligt smälter samman med nya och omformas, där färger och former växer i och ur varandra i en obruten följd, som i en enhetlig jämn våg. Färg var för
Sam Francis mer än bara ett medium, den hade ett eget uttrycksfullt liv, den var bärare av känslor, närmast helig.
Claudia Friedrich skriver; ”Red, blue, yellow, green, violet - radiantly colored pigments are spontaneously and dynamically applied to paper and canvas. Thin rivulets flow across the ground, forming organic-looking constellations of form, encountering floating areas of color that emerge like luminous islands in a lake of white ground. Seemingly random and intuitive, patterns are woven, synapses established. Sam Francis’ works convey much more to us than they seem to at first glance: the finite delineation of the material through cropping and the dissolution of the separation between inside and outside provide insight into the artistic creative process. ”
575. Sam Francis (USA, 1923–1994) Utan titel. Stämpelsignerad a tergo, utförd 1985. Märkt Del 2236, SF85–470, S1–33P. Akryl på papper 35 x 49,5 cm.
Proveniens: Stockholms Auktionsverk, Modern Art and Design, 22 april, 2015, kat. nr. 398. Privatsamling.
582. Isaac Grünewald (Sverige, 1889–1946) ”Den Flygande Holländaren” (Soluppgång).
Signerad Isaac. Utförd 1916–18. Duk 125 x 200 cm.
Proveniens: Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Konstnärsförbundet”, katalog No 2, maj - juni 1916, kat. nr 182. (upptagen under titeln ”Soluppgång”). Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Expressionistutställning”, katalog nr 12, maj 1918, kat. nr 85 (upptagen under titeln ”Soluppgång”). Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Det sjungande trädet”, 8 september - 5 november 1989, kat. nr 75. Bukowski Auktioner, Stockholm, ”Orientalen”, 15–18 september 2011.
Litteratur: Bernhard Grünewald, ”Orientalen-Bilden av Isaac Grünewald i svensk press 1909–1946”, 2011, avbildad i färg s. 95.
Första gången Isaac Grünewald ställde ut den monumentala målningen ”Den flygande holländaren” var på Konstnärsförbundets utställning 1916 på Liljevalchs konsthall i Stockholm. Två år senare, 1918, återfinns den på den idag legendariska ”Expressionistutställningen”, även den på Liljevalchs, vid båda dessa tillfällen med titel ”Solnedgång”. Vid en jämförelse av fotografierna från de båda utställningarna finner man att målningen genomgått intressanta förändringar. Isaac har under de två åren omarbetat motivet, 1916 ser man en tillbakalutad yngling läsandes en bok i ett något diffust kustlandskap, 1918 har gestaltens eleganta kostym bytts ut mot en randig jacka och ett par byxor som slutar vid knäet, på klipporna i förgrunden har blommor och blad tillkommit och solen har fått ett annat utförande med starka strålar från en mörk solskiva. Ynglingens ansikte bär tydliga drag av Isaac själv, möjligen en något idealiserad bild.
Något som i stort sett är oförändrat är de runda klot som är utspridda över ytan. Bernhard Grünewald, barnbarn till konstnären och författare till den uppmärksammade boken ”Orientalen” (om Isaac och bilden av honom i svensk press 1909-1946), uppger att konstnären själv ska ha uttalat att motivet har sin uppkomst i en visuell idé om så kallade vädersolar, det vill säga de optiska fenomen i atmosfären som uppträder som
färgstarka prickar på himlen. Välkänd är den så kallade ”Vädersolstavlan” i Storkyrkan i Stockholm, som avbildar en sådan händelse 1535. Vädersolarna uppträder på himlen som färgstarka prickar till höger om solen.
Kort efter ”Expressionistutställningen” fortsatte konstnären att omarbeta konstverket till det vi ser idag. Publiken fick 1989 möjlighet att se ”Den flygande holländaren” på Liljevalchs omtalade separatutställning ”Det sjungande trädet” som även gick vidare till Norrköpings konstmuseum och Borås museum. Målningens ”förvandling” är spännande och har starka kopplingar till Isaacs situation i det svenska konstlivet. De sista förändringarna som sker är framförallt ynglingens överkropp som nu är naken, mer utlämnad, och ansiktet som inte längre är Isaacs utan mer ser ut som en mask med ”mesopotamiska” anletsdrag. Isaac har helt sonika förändrat innehållet i målningen; från att skildra en elegant estradör eller dandy, till att avbilda den främlingsgestalt som han så ofta utpekades som i den samtida konstdebatten. En symbolisk fantasi, läckert färgsprakande framställt, men med ett djupare innehåll.
Av stort intresse är även boken som gestalten läser med stor inlevelse. Solens starka strålar lyser på texten ”Den flygande holländaren”´, en vid
tiden omåttligt populär berättelse som handlar om ett spökskepp och dess kapten, Vanderdecken (i den holländska versionen) som misslyckats med att runda Godahoppsudden gång på gång och till sist svär på att han skall lyckas oavsett om Gud eller djävulen står emot honom. Gud tolererar förstås inte sådan hädelse utan dömer omedelbart kaptenen och hans skepp att intill domens dag segla på världshaven. Legenden finns i varianter från många språkområden och har inspirerat många författare och konstnärer.
Isaac Grünewald kände förstås även till Wagners opera ”Den flygande holländaren” som hade haft premiär 1872 på Stockholmsoperan och som därefter spelades gång på gång och hyllades av sin samtid. Operan utspelar sig vid den norska kusten och handlar mycket om hur förbannelsen kan brytas om ”den flygande holländaren” hittar en kvinna som kan vara honom trogen intill döden. En gång vart sjunde år tillåts han gå iland för att söka efter en sådan kvinna. Holländaren stöter samman med den norske kaptenen Daland, som imponeras av främlingens rikedom och uppmuntrar honom att gifta sig med hans dotter Senta. Senta, som är tillsammans med Erik, har under lång tid varit besatt av legenden om den flygande holländaren, och ömkat honom. Innerst inne har hon drömt om att bli den, som en dag finge befria honom från hans hemska
öde. När de två möts blir hon omedelbart kär. När holländaren senare ser Senta krama om Erik, blir han oresonligt svartsjuk och anklagar Senta för otrohet, varpå han avseglar i vredesmod. Obekymrad av Eriks protester kastar sig Senta i havet. Detta får till följd att holländarens skepp sjunker och de båda älskande tillsammans uppstiger till himmelen. Att dramat har starka kopplingar till Isaac Grünewalds ”Den flygande holländaren” känns tydligt, stranden till höger där kaptenen landstiger var sjunde år, skeppet vid horisonten och det blå havet som hela historien kretsar runt.
I det imponerande konstverket vävs drama, fantasi och drömmar samman och skapar något extraordinärt, vars motstycke är svårt att finna i Isaac Grünewalds konstnärskap. Få konstverks tillblivelse och förändring går att följa på detta fascinerande sätt, en process som skedde hos en konstnär som påverkades av det samtida kulturlivet inom såväl konst, litteratur som musik, den scen som Isaac och hans hustru Sigrid var en betydelsefull del av både i Stockholm och i Paris på 1910-talet.
Peter Dahl
Vi är välbekanta med Peter Dahls soffa från sviten ”Vårat rum”, 1969, ”Drömmar i soffhörnet”, 1970 och ”Kalles dröm”, 1971. I dessa samhällskritiska målningar riktas ett angrepp mot det borgerliga samhället: dröm och verklighet blandas så att gränserna kan tyckas oklara.
1975 blir Peter Dahl professor på Konstakademien i Stockholm. Han ger ut böckerna ”Modellteckningens grunder”, ”O Mecaenas” och ”Caribaniens historia”. Han inviger Galleri Händer med porträtt och ställer samtidigt ut på Svenska Bilder under temat Epabaren. Med 80-talet kommer den stora Bellmanutställningen och det stora folkliga genombrottet. Det har skrivits om Peter Dahl som en litterär målare och en målerisk författare. Målerisk genom sitt lätta handlag, flödande penselföring och varma kolorit. Litterär genom att han berättar en historia eller relaterar till en verklighet vi kan känna igen. Det är ögonblicksbilder med en förbehållslös öppenhet som tillsammans med en träffsäker iakttagelseförmåga möter oss i målningarna. Han berättar när han målar och målar när han berättar.
Folke Edwards skriver i sin bok om Peter Dahl, Stocholm 1996, s. 126-127 om auktionens målning:
”Samtidigt med dessa lössläppta backanaler, sinnliga frestelser och oblyga mutförsök hämtade från antikens hedonistiska drömvärld gör Peter en serie målningar av borgerliga interiörer som ligger hans egen verklighet närmare, exempelvis ”Aftonlampans sken” och ”Galleribesök”. Också här rör det sig om kvinnor men kvinnor som förvandlats till transparenta väsen, tyngdlösa, svävande och nästan utan kropp. Som hägringar som i nästa ögonblick kan upplösas och försvinna, måna om sin värdighet, vaksamma och förfinade på gränsen till självutplåning, i någon mening tragiskt substanslösa. Allt vilar, luften står stilla tiden har upphört och ingenting överraskande kan hända.”
583. Peter Dahl (Sverige, 1934–2019) ”Galleribesök”.
Signerad Peter Dahl och daterad 1986–87. Duk 200 x 150 cm.
Utställningar: Prins Eugens Waldemarsudde, ”Peter Dahl”, Stockholm den 26 december 1987–6 mars 1988.
Litteratur: Utställningskatalogen, Prins Eugens Waldemarsudde, ”Peter Dahl”, Stockholm den 26 december 1987–6 mars 1988, avbildad på helsida i färg, s. 29. Folke Edwards, ”Peter Dahl”, Stockholm 1996, avbildad s. 127.
586. Lotte Laserstein (Tyskland/Sverige, 1898–1993) Flicka i lila blus. Signerad Lotte Laserstein. Pastell på papper 62 x 47 cm. Verket kommer att inkluderas i den utökade Catalogue raisonné som förbereds av Anna-Carola Krausse, Berlin.
587. Lotte Laserstein (Tyskland/Sverige, 1898–1993) Flicka i solhatt.
Signerad Lotte Laserstein. Pastell på papper 39 x 29 cm. Verket är troligen utfört på Öland. Verket kommer att inkluderas i den utökade Catalogue raisonné som förbereds av Anna-Carola Krausse, Berlin.
588. Lotte Laserstein (Tyskland/Sverige, 1898–1993) Flicka med grön blus.
Signerad Lotte Laserstein. Pastell på papper 38,5 x 29 cm. Verket kommer att inkluderas i den utökade Catalogue raisonné som förbereds av Anna-Carola Krausse, Berlin.
Scenbild från Svenska Balettens uppsättning ”Midsommarvaka”, 1920. Fotograf okänd.
Nils von Dardel
Nils Dardel utförde år 1924 det lekfulla och nationalromantiska motivet ”Midsommar” i två versioner – en akvarell och en oljemålning. Oljemålningen ingick i Kunsthalle Hamburgs samlingar före andra världskrigets utbrott men har sedan dess gått förlorad. Akvarellen med samma titel finns bevarad och presenteras i denna auktion.
Det aktuella verket har karaktären av en teaterskiss, med en frånvaro av personliga bekännelser à la Dardel och utan de excentriska, inbäddade detaljer som ofta kännetecknar hans verk. Motivet Midsommar kan ses som en tillbakablick på Den Svenska Balettens glada dagar i 1920-talets Paris. Baletten, som grundades av Dardels vän Rolf de Maré och koreografen Jean Börlin, var då världens tredje största oberoende privata ensemble.
Inledningsvis var inriktningen nationalromantisk, och uppsättningen Midsommarvaka sattes 1920 upp med dekor och scenografi av Nils Dardel. Musiken präglades starkt av svensk folkton. I Dansmuseets samlingar i Stockholm finns flera av Dardels dekor- och dräktskisser till Midsommarvaka bevarade. Efterhand kom Den Svenska Baletten att influeras av tidens avantgarde – den moderna dansen gjorde sitt intåg hand i hand med dåtidens främsta tonsättare och bildkonstnärer, som ett uttryck för både expressionism och modernism.
Karl Asplund skriver om motivet och den saknade målningen:
”Så i den oljemålning Midsommar, 1924 (tidigare i Kunsthalle i Hamburg, nu försvunnen, kanske genom Hitlers ’rensningsaktion’), där han griper tillbaka på midsommarfantasien från Svenska Balettens dagar. Mellan vita Leksandsbjörkar tågar den dalaklädde spelmannen och den lustiga beväringen med handklaveret i spetsen för en tät klunga av leende masar och kullor – en lustig Dardelsk variant på Zorns ungdomskomposition Till dans. Här erinras man om Dardels ungdomliga entusiasm för den store Moramästaren. En akvarell med samma komposition finns bevarad.”
590. Nils von Dardel (Sverige, 1888–1943) ”Midsommar”. Signerad Dardel och daterad 1924. Akvarell på papper fäst på kartong 50 x 65 cm.
Proveniens: Hjalmar Gabrielssons samling, Långedrag, no 20. Karin Folkow, Göteborg. Privatsamling, Göteborg
Utställningar: Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Nils Dardel”, september - oktober, 1939, kat. nr 149. Kunstnernes Hus, Oslo, ”Den svenske maler Nils Dardel”, 1 - 23 december, 1939, kat. nr 85. Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Nils Dardel”, 25 mars - 1 maj 1955, kat. nr 459.
Litteratur: ”Konst i svenska hem”, vol. II, upptagen under samling 1071: ”Gabrielson, Hjalmar, Direktör, Långedrag”. Karl Asplund, ”Nils Dardel. II. De senare åren 1922-1943”, Sveriges Allmänna Konstförening, Publikation LXVII, 1958, omskriven och avbildad i svrtvitt s. 68.
592. Einar Jolin (Sverige, 1890–1976) Vy över Stockholms stadshus, olja på duk, signerad och daterad 1939. Signerad Jolin och daterad 1939. Duk 57 x 74 cm.
Mårten Andersson föddes 1934 i Freluga, strax utanför Bollnäs i Hälsingland. Hans far var en frihetslängtande själ som försörjde sig som snickare, plankstrykare och målare. Han avbildade gärna älgar på myrar och solnedgångar, men eftersom älgarna var svåra att få till fick sonen tidigt rycka in och hjälpa till. I Sörängs skola upptäckte lärarna Mårtens begåvning och såg till att han fick gå i målarkurs hos Bollnäskonstnärerna Per Englund och Fritiof Strandberg. Som 18-åring flyttade han till Stockholm och började på Konstfacks linje för dekorativ konst, där han stannade i två år. Under somrarna arbetade han hos Jerk Werkmäster i Rättvik, en viktig inspiratör som visade honom vägen till ett seriöst måleri.
Tillsammans med vännen Lennart Jirlow reste Mårten därefter till Italien och skrev in sig på den Fria Akademien i Florens. I Toscana mötte han hela västerlandets konsthistoria och insåg att den hälsingska provinsialismen, arvet från bonadsmålarna, Lim-Johan och Haaken Gulleson, var Sveriges svar på italienarnas Botticelli och Donatello. Italien blev en avgörande upplevelse som följde honom hem till Hälsingland. Väl tillbaka i Freluga fann han att hans motivvärld gick utmärkt att förena med det italienska arvet.
Mårten Anderssons konst kännetecknas av berättelser där varje målning bär sin egen historia. Han leker med tolkningar och perspektiv som gör
betraktaren rådvill, samtidigt som mystiken och det rituella samspelet mellan människa och natur ständigt finns närvarande. Hans färgpalett bygger på starka röda, blåa och gula toner, där även den existentiella ensamheten skymtar bakom färgernas lyster. Gränsen mellan sagans värld och verkligheten suddas ofta ut, och i hans motiv ryms både romantisk ljuvlighet och en drömsk surrealism.
Även om influenser från kolorister som Bror Hjorth, Sven Erixson och Vera Nilsson går att spåra, har Mårten Andersson gått sin egen väg. Liksom Bror Hjorth återkommer han gärna till motiv som dans, musik och framför allt hembygden. Han förstod tidigt att det var den hälsingska allmogekonsten, människorna och skrönorna i hans närhet som var hans främsta inspirationskällor och som samtidigt bar något universellt och exotiskt.
593. Mårten Andersson (Sverige, 1934–2017) Drömsk vy med fiskare. Signerad Mårten A och daterad 1966. Duk 73,5 x 100 cm.
Proveniens: Vinst i tävling hos Aftonbladet 1967. Därefter i arv till nuvarande ägare.
595. Max Walter Svanberg (Sverige, 1912–1994) Imaginistisk komposition med kvinna och fågel. Signerad och daterad Max Walters -52. Gouache på papp-pannå 31 x 55,5 cm.
596. Carl Fredrik Reuterswärd (Sverige, 1934–2016) ”Cigars”.
Signerad CFR. Utförd 1962. Lack och tempera på duk 62 x 100,5 cm.
Proveniens: Galerie Bel’Art. Privatsamling.
Utställningar: Galerie Bel’Art ”Carl Fredrik Reuterswärd – Wor(l)d – målningar och teckningar 1954–1962, verket är avbildat i färg på s. 8 i utställningskatalogen.
På sommaren 1948 arbetar Rodhe med att gestalta rum och rörelse genom att bara utgå från den enklaste av alla geometriska former, triangeln. Då han använde enbart trianglar blev bildrummet ofta grundare än vad han önskade. Genom färgsättning med kontrastverkan kunde ett visst djup skapas men det var svårt att skapa en illusion av rörelse i bilden. En triangel sedd från sidan förblir en triangel, bara lite smalare – och den håller sig kvar på ytan i bilden. Genom att skriva in elipser i trianglarna, skapades ett optiskt intryck av rörelse i bilden. Ögat uppfattar elipsen som en cirkel, ställd på snedden och trianglarna börjar därmed röra sig åt olika håll. Genom upprepning och färgsättning åstadkommer Rodhe perspektiv och djup, men han tillämpar inga principer mekaniskt. En udda form kan sabotera ordningen och ge upphov till ett helt annat förlopp. En ny färg kan helt omotiverat leta sig in utan att vara del av ett större sammanhang.
”Hösten 1948 kom tidskriften Prisma ut med sitt första nummer. Det innehöll bland annat en enkät – Har surrealismen spelat ut sin roll? – och i sitt svar skrev Rodhe:
Runt om i världen, framför allt i Schweiz, Frankrike och USA arbetar nu ( - ) konstnärer med rent konkreta bildelement. Man avstår helt från surrea -
listiska reminiscenser. Med linje-, färg- och valörmotsättningar försöker man skapa en konst som inte föreställer något och heller inte är associativ – vilket den abstrakta konsten är mer eller mindre. Det är en konst i Légers, Kandiskys, konstruktivismens och nyplasticismens anda – en konst för upptäcktsresande i linjernas och färgernas värld. Den är ett forskningsarbete, ty vi vet ännu alltför lite om de faktorer som skapar rummet, tiden och rörelsen. Därför verkar det hämmande att blanda in något så irrationellt och litterärt som surrealismen.” Red. Nina Öhman, ”Rodhe”, Stockholm, 1990, listad som nr. 29 i verksförteckningen, s. 50.
597. Lennart Rodhe (Sverige, 1916–2005) ”Kilar”. Monogramsignerad och daterad -48. Även signerad och betitlad på spännramen a tergo. Duk 46 x 33 cm.
Utställningar: Moderna Museet, Stockholm, 16 april - 5 juni 1988.
Litteratur: Red. Nina Öhman, ”Rodhe”, Stockholm, 1990, listad som nr. 29 i verksförteckningen, s. 126.
Roberto Matta Echaurren föddes 1911 i Santiago, Chile. Familjen, av baskisk härkomst, tillhörde landets välbärgade och ledande samhällsklass. Efter avlagd examen i arkitektur 1931 lämnade han Chile och for till Italien, Spanien, Jugoslavien, England och Sovjet. Vid 23 års ålder arbetade han i Paris som ritare i den välrenommerade arkitekten Le Corbusiers ateljé. Genom vänner och rekommendationer fick Matta tillfälle att möta Salvador Dalí. Den katalanske konstnären blev mycket imponerad av den unge arkitektens teckningar och uppmanade honom att visa dessa alster för den franske poeten André Breton, surrealismens ledare och främste teoretiker. Teckningarna gjorde starkt intryck på Breton och 1937 anslöt sig Matta till surrealistgruppen. Vid andra världskrigets utbrott 1939 lämnade flera av surrealistgruppens medlemmar Europa och for till USA. I New York blev Matta länken mellan de europeiska surrealisterna och New York-skolans konstnärer. Han kom att stanna till 1948 varpå han återvände till Europa och Frankrike.
Matta bosatte sig i Paris 1954 och utförde de kommande åren ett flertal resor till Kuba, Sydamerika och Afrika. Utöver sitt måleri har Matta även utforskat andra tekniker, bland annat skulptur, keramik, fotografi och videoinstallationer.
Mattas målningar visar på en inre oändlig rymd, en obestämd sfär som ger fantasin fritt spelrum och där ögat följer organiska, geologiska och geometriska formationer i ständig förvandling.
Galleristen Siwert Bergström belyser i sin bok ”Matta” (edition GKM, 1988), konstnärens band med Sverige. Ett flertal utställningar och samarbeten ledde till bestående vänskapsband med svenska konstnärer och musiker, skribenter och författare.
1956 ställde Matta ut för första gången i Sverige på Galleri Colibri i Malmö. Eldsjälen bakom galleriet var konstnären CO Hultén som sett den stora surrealistutställningen i Paris några år tidigare. Imponerad av hur Matta hade lyckats förnya surrealismen banade han väg för att ta Mattas konstnärskap till Sverige. 1959 var Matta inbjuden att ställa ut på Moderna Museet av Pontus Hultén, vilket blev konstnärens första separatutställning på ett museum.
Siwert Bergström skriver ”Jag tror att det är mycket tack vare Mattas stora intresse för och breda spektrum av kunskaper om allt som finns omkring oss, på jord och himmel, synligt och osynligt, som han har kunna utveckla sitt måleri till det stora måleri som det är. Ett ivrigt, febrilt sökande att hitta nya vägar, nya infallsvinklar.”
609. Roberto Matta (Chile, 1911–2002) ”Composition II”. Signerad med monogram. Duk 60 x 73.5 cm. Ett certifikat utfärdat av Germana Matta Ferrari, daterad den 20 december 2010 medföljer. Proveniens: Galleri Roy Uddenberg, Göteborg. Lennart Ellison Collection. Stockholms Auktionsverk, ”Lennart Ellison Collection”, 27 oktober, 2010, kat. nr 638. Privatsamling, Sverige. Estimate: SEK 300 000 – 350 000 / EUR 27 280 – 31 820 (d)
610. Lage Lindell (Sverige, 1920–1980) Utan titel.
Signerad LL. Uppfodrad duk 50 x 25 cm.
Proveniens: Ingemar Dahlbergs samling. Bukowski Auktioner, Stockholm, Modern Art + Design 640, 17 maj, 2022, kat. nr 551.
Signerad Thorvald Hellesen och daterad -23. Med dedikation: ”A mon cher ami Otto, Noël 1926, Thorvald Hellesen”. Gouache på papper, bladstorlek 63,3 x 47,8 cm, bildyta 55,5 x 38 cm. På framsidan med stämpel: A.M.C, på baksidan med stämplar: Galerie Romanet, Paris och Albert Maurin Carrot.
Proveniens: Galerie Romanet Paris Fransk samling Albert & Simone Carrot Genom arv inom familjen sedan 1970-talet.
Signerad Thorvald Hellesen och daterad -23. Gouache på papper, bladstorlek 53 x 37 cm, bildyta 45,2 cm x 29 cm. A tergo stämpel: Galerie Barreiro, Paris.
Proveniens: Galerie Barreiro, Paris. Privatsamling, Europa.
Utställningar: Galerie 1900–2000, Paris, ”Thorvald Hellesen”, 1986, kat nr 23.
När Evert Lundquist slog igenom 1950 som nyexpressionist hade han redan varit verksam i 30 år. Han började i den nya saklighetens anda på 1920-talet och i 1930-talets tunga expressionism, påverkad av James Ensor.
Konsthistoriens giganter som Rembrandt, Chardin och van Gogh ledde honom till det pastosa måleriet, där linjer, former och färger föds samtidigt. Själv har han sagt: ”Jag trevar tills jag kommer till den punkt då det osar hett.” Lundquist skildrar det anspråkslösa, som en spade, ett ljus, en steg eller något så enkelt som en stol. Motiv som får intensitet genom starkt förenklade former, nästan upplösta av färgmassorna.
Tillsammans med Sta an Hallström, Olle Nyman, Torsten Renqvist, Sixten Lundbom och Roland Kempe tillhörde Evert Lundquist Saltsjö-Duvnäs-gruppen, en av de mer betydelsefulla konstnärsgrupperingar Sverige haft. De blev vänner under elevtiden på Konstakademin och bodde några år i Saltsjö-Duvnäs under 1940-talet. Alla rönte de stor framgång, inte minst Staffan Hallström och Olle Nyman, men allra mest Evert Lundquist, som också ställdes ut mycket internationellt.
Genom sitt visionära och samtidigt utmanande enkla måleri blev Lundquist en av de allra mest betydande konstnärerna i sin generation. Han representerade Sverige på Sao Paolo-biennalen, där han vann pris, och blev utvald att delta i Guggenheim International Award i New York 1964 för världens 100 bästa konstnärer, samt på Dunn International på Beaverbrook Art Gallery i Kanada och på Tate Gallery i London. Internationella museer köpte verk av Evert Lundquist och betydelsefulla internationella gallerier ville ställa ut honom, men han bestämde sig efter några år att dra sig tillbaka från den internationella konstmarknaden. Från 1953 bodde och arbetade han i en vitputsad byggnad vid Drottningholms Slott. Några år före sin död blev han totalt blind, men fortsatte ändå måla in i det sista. Huset är bevarat som Evert Lundquists ateljémuseum.
I det aktuella verket har Lundquist avbildat en stol med så mycket färg att den nästintill lyfts fram ur djupet fram mot betraktaren. Auktionens målning är ett framstående exempel på hur de ensamma, suggestiva föremål som växte fram ur Lundquists pensel på 1950-talet och början av 1960-talet.
Evert Lundquist är representerad på bland annat Museum of Modern Art (MOMA) i New York, Tate Gallery i London, Centre Pompidou i Paris, Moderna Muséet i Stockholm, Nationalmuseum i Stockholm, Norrköpings konstmuseum, Malmö Museum, Göteborgs Konstmuseum, Kalmar konstmuseum samt muséer i Umeå, Linköping, Eskilstuna, Värmland och Västergötland. Har har även utfört o entliga utsmyckningar runt om i Sverige. Moderna Museet har visat flera stora retrospektiva utställningar med Evert Lundquists måleri, den första redan 1974, som blev mycket uppmärksammad och hyllad.
Jacqueline de Jong föddes 1939 i Hengelo, Nederländerna, och avled 2024 i Amsterdam. Under en mer än sextio år lång karriär utforskade hon teman som våld, banalitet, erotik och humor i mänskliga relationer. Måleriet var kärnan i hennes konstnärskap, men hon arbetade också med teckning, skulptur, grafik, smycken och bokutgivning.
Hennes tidiga liv präglades av trauma och förflyttning. Under andra världskriget gick familjen under jorden; hon och hennes mor flydde mot Schweiz med hjälp av den nederländska motståndsrörelsen efter att ha arresterats vid den franska gränsen och nästan deporterats till Drancy. I slutet av 1950-talet studerade hon drama i Paris och vid Guildhall School of Music and Drama i London. Därefter arbetade hon vid Stedelijk Museum i Amsterdam samtidigt som hon studerade konsthantverk och konsthistoria.
Under denna tid mötte hon den danska konstnären och CoBrA-grundaren Asger Jorn, vars inflytande påverkade hennes tidiga konstnärliga utveckling. Även om han var en viktig mentor och partner under tio år fann de Jong snart sin egen riktning. Hon gick med i Situationist International, lämnade gruppen när den tog avstånd från konstnärligt skapande, och grundade och redigerade själv den ambitiösa tidskriften The Situationist Times (1962–67). Genom detta arbete och sina experiment inom måleri,
grafik, skulptur och politisk konst etablerade hon sig som en ledande avantgardistisk röst.
De Jongs måleri undviker en linjär utveckling och återvänder ofta till både formella och konceptuella frågor. Hennes verk från 1960-talet omfattar uttrycksfull abstraktion och de våldsamma men humoristiska serierna Accidental Paintings och Suicidal Paintings, liksom den kvicka och erotiska serien Private Lives of the Cosmonauts. Teman som sexuellt begär, krig och våld återkommer genom hela hennes karriär – från 1980-talets Série Noire och Paysages Dramatiques till 1990-talets mer konfliktpräglade målningar. Under 2010-talet hämtade de Jong inspiration från de groteska formerna hos groende potatisar för att utforska naturens absurda och humoristiska sidor genom nya material och fotografisk tryckteknik. I sina senare oljemålningar återvände hon till tidigare motiv, nu med fördjupad resonans och tyngd.
616. Jacqueline de Jong (Nederländerna, 1939–2024)
”Le Consommateur Excité”.
Signerad De Jong. Duk 80 x 60 cm. Vi tackar Lucas Haberkorn, chefsintendent på Museum Jorn, Silkeborg för bekräftelse av äktheten.
Siri Rathsman var en av de svenska konstnärer som tidigt sökte sig till kontinenten och aktivt deltog i det europeiska avantgardet. Född i Sundsvall och utbildad vid Carl Wilhelmsons målarskola samt Göteborgs Musei rit- och målarskola, sedermera Konsthögskolan Valand, fortsatte hon sina studier i Köpenhamn och Paris. Vid Académie Moderne undervisades hon av Raoul Dufy och Othon Friesz, och påverkades starkt av den tidiga modernismens färg- och formexperiment. Under 1920-talet arbetade hon i en nyrealistisk stil med landskap, interiörer och porträtt, men utvecklade gradvis ett alltmer nonfigurativt bildspråk med inslag av kubism och surrealism.
Från sin ateljé i Paris skrev Rathsman som korrespondent för Göteborgs Handelsoch Sjöfarts-Tidning under signaturen Comtesse Belloni, och var en del av den kulturella och politiska kärnan i Paris. Under andra världskriget rapporterade hon från Vichy och utvisades 1943 på grund av sina frispråkiga artiklar – samma år publicerade hon boken Vichy förlorar spelet, en skarp skildring av krigets Frankrike. I måleriet tog hon samtidigt ställning mot nazismens förtryck genom ett nonfigurativt uttryck som trotsade den censur som riktades mot modern konst.
Efter kriget återvände hon till Paris där hennes konst präglades av större färgprakt och rytmisk frihet, ofta i form av grafiska blad och färglitografier. Hon ställde regelbundet ut i Paris, Zürich, Bryssel, London, Stockholm och Göteborg, bland annat tillsammans med samtida som André Masson och Maurice Estève. Den retrospektiva utställningen på Svensk-Franska Konstgalleriet 1951, som visade verk från tre decennier, blev hennes konstnärliga genombrott i Sverige.
Siri Rathsman är representerad på bland annat Nationalmuseum, Moderna Museet, Göteborgs konstmuseum, Malmö konstmuseum och Norrköpings Konstmuseum. Hennes konst bär tydligt spår av det intellektuella och politiska engagemang som präglade hela hennes liv – ett uttryck för mod, frihet och konstnärlig integritet.
618. Siri Rathsman (Sverige, 1895–1974) Utan titel. Signerad Siri Rathsman. Duk 97 x 130 cm.
Proveniens: Bukowski Auktioner, Modern Art + Design 648, 16 maj 2023, kat. nr 770. Privatsamling, Berlin. Stockholms Auktionsverk Hamburg, ”Art & Antiques”, 10 juni, 2024. Privatsamling, Stockholm.
Axel Törneman påbörjade sin konstnärliga utbildning som elev till Carl Wilhelmson för vilken Törneman studerade vid Valand i Göteborg 1899. Lärotiden hos Wilhelmson blev kort men betydelsefull och Törneman tog bestående intryck av lärarens teknik att arbeta med ren färg ansatt i fläckar.
Året därpå reste Törneman till München där han följde undervisningen vid konsthögskolan och påverkades av ”Jugends” linjestil och symbolistiska ämnen. Från München reste Törneman via Dachau till Paris där han vistades 190205 och företog studier på bl. a. Académie Julian. Vid sidan av de betydelsefulla studierna kom mötet med impressionisternas måleri att sätta djupa spår i Törnemans konstnärskap. Han uttalade även beundran för post-impressionister som van Gogh och Gauguin.
Vid tiden kring 1904 då han målade auktionens aktuella självporträtt började Törneman finna de bärande formerna för sitt märkvärdiga måleri.
Sitt definitiva genombrott fick Törneman med nästa stora arbete, ”Nattcafé”, vilket påbörjades i Paris och fick sin slutliga form efter hemkomsten till Sverige och Värmland 1906. Liksom ”Bretagnare” målades även ”Nattcafé” i två versioner (version I i privat ägo och version II i Thielska Galleriet, Stockholm). Så snart version I var färdig i januari 1906 påbörjades version II. Den anmäldes till Salongen på våren 1906 men refuserades. Under sommaren företog han smärre omarbetningar av båda versionerna. ”Nattcafé II” visades på Salon d’Automne i Paris 1906 under namnet ”Lumière Artificielle” och väckte stor uppmärksamhet. 1907 inköptes målningen av Ernest Thiel (nu i Thielska galleriet, Stockholm). ”Nattcafé” kan utan tvivel betraktas som ett av den svenska modernismens viktigaste genombrottsverk.
Törneman tillhörde också en betydelsefull övergångsgeneration och kom till viss del att inta en isolerad ställning mellan de gamla och de unga, mellan konstnärsförbundarna och de egentliga expressionisterna, Matisse-lärjungarna av 1909 års årgång. Beröringspunkter fanns med bägge dessa grupperingar men Törneman var sin egen man. Till detta kommer även att Törneman hade starka beröringspunkter med det internationella avantgardet vilket visas av en inbjudan av Emil Nolde att som ende svenske konstnär ställa ut med Neue Künstlervereinigung, föregångaren till Der Blaue Reiter.
Ur Anita Theorell, ”Axel Törneman 1880-1925: pionjär i brytningstid”: Hösten Paris 1904: ”Tillbaka i Paris bor Axel på 50 rue Jacob. Han har fått låna Pattersons ateljé då denne rest till London på en månad. Det går bara några dagar innan han sätter sig för att skriva sitt första brev till Gudrun Hoyer-Ellefsen, som är kvar i Coudeville. Det är ett konventionellt och långt brev, men undertecknat ”Din Axel”. Något måste ha hänt mellan dem kort innan Axel återvände till Paris och bara fyra dagar senare författar han sitt andra brev, denna gång med en mer glödande ton. ”Just nu älskar jag för ett ögonblick vansinnigt” skriver han från restaurang La Closerie des Lilas och försöker locka henne till Paris med att Wilhelm Tell och Tannhäuser spelas på operan. En brinnande, dramatisk kärleksrelation tar sin början. Om nu Axel inte målat några ”stora verk” under sommaren 1904 så formligen exploderade skaparkraften under hösten, nu åter i Paris. ”Gjorde ett själfporträtt som är bättre än det hemma tror jag alldeles ljust och tydligt fullkomligt lefvande”. /.../ Han experimenterar, finner nya färger, tekniker. För första gånger målar han samma motiv flera gånger för att ta fram olika uttryck.”
625. Axel Törneman (Sverige, 1880–1925) ”Självporträtt med cigarett”. Signerad A. Törneman och daterad 1904. Duk 104 x 122 cm.
Proveniens: Axel Törnemans kvarlåtenskap. Stockholms Auktionsverk, Fine Art & Antiques, 5 juni 2013, kat. nr 1839. Åmells Konsthandel, Stockholm. Privatsamling.
Utställningar: Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Axel Törneman”, 15 september - 15 oktober 1967, kat. nr 16. Thielska Galleriet, Stockholm, ”Axel Törneman: bohemliv och modernitet”, 6 februari - 6 juni 2021, kat. nr 3.
Litteratur: Utställningskatalog, Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Axel Törneman”, avbildad s. 13. Kurt Almqvist mfl. ”Axel Törneman och modernismen”, 2021, avbildad på omslag. Anita Theorell, ”Axel Törneman 1880-1925: pionjär i brytningstid”, 2021, avbildad helsida s. 247. Thielska Galleriet (red. Korspkog & Cavalli-Björkman) ”Axel Törneman: bohemliv och modernitet”, 6 februari - 6 juni 2021 avbildad helsida s. 2.
I Paris, som en av Fernand Légers elever fick Erik Olson tillträde till den etablerade konstscenen och ställde ut flera gånger. Auktionens målning påbörjades sannolikt redan 1924 när Erik tillsammans med Otto G. Carlsund vistades i byn Mayet d’École i Vichy-trakten hos Carlsunds mormor. Därifrån skrev Erik till brodern Axel 15 september 1924: ”Jag arbetar med trenne bilder; framställningar av bönder i naturlig miljöföreställande former: människor och djur mot hus, mot landskap och träd. Det blir så – inga helt abstrakta element längre, alltid föreställande – ja, varför inte, en skildring, dvs. en komponerad.” I ytterligare ett brev från Mayet den 3 oktober skriver han: ”Léger… har pekat mot den sanna formen och givit oss stöten till ett fortsättande av den gamla, kristallklara stilen, som lyste bakom kyrkljusen för sekler sedan. Det fladdrande, barocka äro icke våra ideal. När jag ser en enkel lantman gå över fälten
eller på vägen förbi mitt fönster, kan jag bli fullkomligt slagen av de utvecklingsmöjligheter en enda figur egentligen har. Och jag sätter också detta som ett mästerprov att kunna måla denna enda figur, rätt och slätt, utan krumbukter och utsvävningar. En ståtlig linjerytm, plastiska volymer, intryck av monumental rörelse utan konvulsioner.” (Viveka Bosson, ”Halmstad – Berlin – Paris”, sid. 126).
626. Erik Olson (Sverige, 1901–1986) ”Franskt bondfolk”. Signerad Erik O och daterad 1926, även signerad och betitlad verso. Duk 29 x 24 cm. Även målad verso.
Proveniens: Bukowski Auktioner, Stockholm, Moderna, 29–31 maj, 1990, kat. nr 239.
Denna eleganta interiör, med stilistiska kopplingar till såväl Aubrey Beardsley (1872-1898) som Gerda Wegener (1886-1940), vars motiv utmärks av påfallande orientalism har tidigare sålts (Bukowskis, Stockholm, auktion 426, ”Moderna”, 16-17 maj 1984, kat nr 3) under den deskriptiva titeln ”Othello”. William Shakespeares berömda tragedi, publicerad 1622, låg förvisso i tiden inom Stockholms konstnärskretsar i början av 1910-talet. Den litterära inspirationen till föreliggande katalognummer torde emellertid kunna spåras betydligt längre tillbaka än till Shakespeares dagar. Mer troligt handlar det om en scen ur ett annat mästerverk inom litteraturhistorien: ”Tusen och en natt”.
Det är sedan tidigare belagt att GAN under åren 1916-18 utförde ett antal motiv (i regel akvareller) på beställning av Gummesons konstgalleri på Strandvägen i Stockholm. Beställningen gällde illustrationer till sagor ur ”Tusen och en natt”. GAN (som var måttligt road av projektet) såg sig
nödgad att bistå Gummesons begäran då han, som vanligt, var i stort behov av pengar (GAN omnämner detta i sina dagböcker under benämningen ”Tusen och en natt-eländet”...).
Pedro Westerdahl – GAN-specialist Curator samt katalogredaktör för utställningen ”Gösta Adrian-Nilsson. Sjömanskompositioner -färgens dramatik och stadens dynamik”, Sven-Harrys konstmuseum, Stockholm, 2019
627. Gösta Adrian-Nilsson (Sverige, 1884–1965)
Ur Tusen och en natt.
Signerad GAN. Troligen utförd 1916–18. Duk 57 x 57 cm.
Proveniens: Bukowski Auktioner, Moderna auktionen nr 426, 16–17 maj 1984, kat. nr 3, färgplansch nr 2.
Vid första världskrigets utbrott 1915 återvände familjen Grünewald–Hjertén till Sverige från Paris. Med i bagaget fanns kunskaperna om färgerna, fauvismen och expressionismen – influenser som paret hade tillägnat sig av Matisse och de tyska expressionisterna de mött i Berlin.
År 1917 blev det år då Isaac Grünewald fick sitt egentliga genombrott med separatutställningar i Stockholm, Köpenhamn och Bergen. Porträttet av Grünewalds syster Anna utfördes under denna viktiga tid, som var både ytterst produktiv och turbulent för konstnären. Det är ett inkännande och personligt porträtt, samtidigt präglat av ”förenkling, storhet, uttrycksfullhet och klarhet” – ledorden för den nya konsten enligt Isaac Grünewald.
Porträttet av Anna visades på Expressionistutställningen 1918 på Liljevalchs konsthall i Stockholm. Utställningen blev en betydande manifestation för modernismen och expressionismen, men också för konstnärerna Leander Engström, Isaac Grünewald och Sigrid Hjertén. Familjerna Grünewald och Engström hade länge umgåtts, ställt ut tillsammans och följt varandra sedan tiden vid Matisseakademien i Paris.
Utställningssalarna på Liljevalchs fylldes av tätt hängande målningar, flödande av djärva färger i oväntade kombinationer. De tre unga konstnärerna, som av konstskribenter utmålades som radikaler och bolsjeviker, ville bryta sig loss från det naturalistiska måleriet och finna sitt eget uttryck. Samtidigt kämpade de för rätten att uttrycka sig på sina egna villkor.
Anders Wahlgren förklarar i sin text i Liljevalchs katalog från 2008 hur denna tid präglades av revolutionen i Ryssland 1917, och att det inte var ovanligt att man i kulturkretsar jämställde konst med politik. Kritiken mot de tre expressionisterna lät inte vänta på sig, men trots kritikerstormen strömmade en nyfiken publik till – och modernismens genombrott i Sverige var ett faktum. Engström, Grünewald och Hjertén fortsatte att måla på sitt personliga och radikala sätt och nådde ut till en allt större publik.
Anna Grünewald (1890–1977) var en blivande operasångerska vid Kungliga Operan och en stark, självmedveten kvinna. Grünewald har porträtterat sin syster i en färgsprakande framställning där hon stolt poserar aftonklädd, med vit rävboa och solfjäder i handen. Hon framträder lika kontroversiellt modernistisk i sin hållning som Isaac i sitt måleri. Pälsboan lyser vit i det starka elektriska ljuset som suddar ut skuggorna i hennes ansikte. Under luggens dramatiska svarta hårlock betraktar hon med stadig blick något utanför bildens ram. Den djärva rosaröda färgen i klänningens överdel återkommer i det broderade draperiet som teatraliskt faller bakom henne. Motivet blir en scenbild där de varma och kalla färgerna tar plats som skådespelare. De varma röda ljusfälten framkallar kalla blågröna skuggor, och denna ”optiska problematik” sysselsätter konstnären i målningen. Det är ett inkännande porträtt som speglar systern Annas styrka, uttrycksfulla elegans och klara syn på sin samtid.
På väg till en konsert på Tivoli i Köpenhamn träffade Anna sin blivande make och flyttade till Malmö 1919. Anna GrünewaldGoldman blev en viktig del av stadens judiska församlingsliv. Under krigsåren deltog hon aktivt i flyktinghjälpen och tilldelades den danska frihetsmedaljen för sina insatser.
628. Isaac Grünewald (Sverige, 1889–1946) ”Anna”.
Signerad Isaac. Utförd 1917–18. Duk 130 x 84 cm.
Proveniens: Stockholms Auktionsverk, ”Moderna”, 25–26 april 2012, kat. nr 850. Privatsamling.
Utställningar: Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Expressionistutställningen”, maj 1918, kat. nr 100. Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Det sjungande trädet”, 8 september - 5 november 1989, kat. nr 63. Norrköpings Konstmuseum, ”Det sjungande trädet”, 19 november 1989 - 28 januari 1990, kat. nr 63. Borås Konstmuseum, ”Det sjungande trädet”, 11 februari - 8 april 1990, kat. nr 63. Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Sigrid Hjertén”, 17 mars - 28 maj 1995.
Litteratur: Per I. Gedin, ”Isaac Grünewald - Modernist och människa”, 2015, omnämnd och avbildad helsida 238.
På våren 1914 reste Einar Jolin hem från Paris för att deltaga i Baltiska utställningen i Malmö, en exposition med konstnärer från länderna kring Östersjön. I Paris hade han gått i lära hos Henri Matisse och utfört rader av modellstudier och skaffat sig en spontan och naturlig snabbhet i penselarbetet. Hans plan var att återvända till Paris efter sommaren, men någon återfärd blev det förstås inte eftersom 1:a världskriget bröt ut mitt i sommaren, den 28 juli. När nu vägen till Frankrike var stängd beslöt Einar Jolin sig för att stanna i Stockholm och lyckades få tag i en egen liten ateljé på Söders höjder, Fiskargatan 9, i det sk ”Skandalhuset” i närheten av Katarina Kyrka.
Jolins tidiga konstnärsår fylldes bland annat av ett livligt människostudium, ett intresse som under åren i Paris förbyttes från en ambition att skildra modellernas karaktär till att inordna dem nästan som dockor i ett ra nerat färg- och formspel. Läroåren hos Matisse gav hans måleri en ny dekorativ inriktning med ett spännande förhållande mellan modell och miljö, med en mästerlig kolorit och en förmåga att låta unga, söta familjeflickor eller dandyaktiga unga män posera på ett både naivt och trohjärtat sätt.
Porträtten skildrar en tid, en tidsanda, senaste mode och början på en ny epok.
När Jolin 1916 målar den eleganta unga modellen är han en konstnär, som redan under några år uppmärksammats för sina målningar, som inbjudits att delta i Baltiska utställningen i Malmö och som etablerat sig i egen ateljé i Stockholm.
Jolin kom att bli en populär porträttmålare. Den inre porträttlikheten fick stå tillbaka för en yttre elegans som passade tidens anda och de avbildade perfekt. Återigen var det hans förmåga att koncentrera sig på det enkla och sköna hos den avbildade som gjorde hans verk populära.
631. Einar Jolin (Sverige, 1890–1976) Sittande modell.
Signerad Einar Jolin och daterad 1916. Duk 104 x 84 cm.
Utställningar: Gummesons Konsthall, Stockholm, ”Naket i svenskt modernt måleri”, 1947.
När Evert Lundquist slog igenom 1950 som nyexpressionist hade han redan varit verksam i 30 år. Han började i den nya saklighetens anda på 1920-talet och i 1930-talets tunga expressionism, påverkad av James Ensor. Konsthistoriens giganter som Rembrandt, Chardin och van Gogh ledde honom till det pastosa måleriet, där linjer, former och färger föds samtidigt. Själv har han sagt: ”Jag trevar tills jag kommer till den punkt då det osar hett.” Lundquist skildrar det anspråkslösa, som en spade, ett ljus, en stege, ett träd, men ofta även kvinnor. Motiv som får intensitet genom starkt förenklade former, nästan upplösta av färgmassorna.
Genom sitt visionära och samtidigt utmanande enkla måleri blev Lundquist en av de allra mest betydande konstnärerna i sin generation. Han representerade Sverige på Sao Paolo-biennalen, där han vann pris, och blev
utvald att delta i Guggenheim International Award i New York 1964 för världens 100 bästa konstnärer, samt på Dunn International på Beaverbrook Art Gallery i Kanada och på Tate Gallery i London. Internationella museer köpte verk av Evert Lundquist och betydelsefulla internationella gallerier ville ställa ut honom, men han bestämde sig efter några år att dra sig tillbaka från den internationella konstmarknaden. Från 1953 bodde och arbetade han i en vitputsad byggnad vid Drottningholms Slott. Några år före sin död blev han totalt blind, men fortsatte ändå måla in i det sista.
”Om Dardels fantasifulla dukar ofta förbryllar på grund av motivens dubbelbottnade karaktär verkar i stället hans porträtt, enkannerligen av barn, så mycket klarare och djupt mänskliga. Här finns ingenting excentriskt eller svårtytt, ritstiftet trollar fram ungarna precis som de går och står i verkligheten. Och det sker med den varsamma ömhet en barnkär man måste känna inför de små modellernas hjälplöshet och ogrumlade själar. Här kommer några av konstnärens bästa egenskaper i dagen: värmen, inlevelsen och det lätta handlaget, som gör att bilderna får något av älvalik luftighet över sig.” (Prins Wilhelm i förordet till Barn i Blyerts, Bonnier, 1947)
Orden stämmer väl in på auktionens målning ”Hoppa bock” från 1930. De fyra barnen är oskuldsfulla, vackra och fulla av liv. Den lille pojken svävar med lätthet i språnget över sin sittande kamrat. De två lite äldre flickorna står bredvid, lutade mot varandra, och betraktar leken. Pojkarna är inkomponerade i en strikt triangelformation. De passiva flickorna i bildens högra sida balanseras av den lilla energiska hunden som vilt skällande följer hoppet i dukens vänstra hörn. Dardel har i detta barnporträtt inte arbetat i blyerts utan utfört det i olja, pålagd i anmärkningsvärt pastosa lager. Färgerna är klara och intensiva vilket framkallar en overklig, närmast drömlik känsla.
Målningen ”Hoppa bock” har ursprungligen funnits i Helfrid Kempes (1885 – 1975) ägo. Dardel var ofta gäst hos paret Carl och Helfrid Kempe på Ekolsund och han gästade även familjens sommarhus Granudden utanför Härnösand. 1927 hade Dardel målat Helfrid Kempes porträtt och de förblev förtrogna vänner. Han har också tecknat henne i blyerts 1929 och utfört ett stort porträtt i olja 1936. Dardel kom att bli familjens porträttör och det finns flera kända porträtt av de fem barnen.
Den livsbejakande målningen ”Hoppa Bock” har varit utlånad av Helfrid Kempe till ett antal stora utställningar. I katalogen för Liljevalchs utställning ”Nils Dardel”, 1939 återfinns det aktuella verket samt tre teckningar av barnen Kempe; Hans, Maj och Margareta och Maj.
640. Nils von Dardel (Sverige, 1888–1943) ”Hoppa bock”.
Signerad Dardel daterad 1930. Pannå 81 x 65 cm.
Proveniens: Fru Helfrid Kempe, f. Hammarberg (1885-1975). Inköpt på auktion, 1980-tal. Därefter i arv till nuvarande ägare.
Utställningar: Skånska Konstmuseum, ”Nils Dardel”, Akademiska Föreningen, Lund, 2 - 13 april, 1939, kat. nr 69. Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Nils Dardel”, september - oktober, 1939, kat. nr 198. Nordiska Museet, Stockholm, ”Barnet i konsten”, 1941. Carnegie Institute, Pittsburgh (med titel ”Leap frog”). Liljevalchs konsthall, Stockholm, ”Nils Dardel”, 25 mars - 1 maj, 1955, kat. nr 226.
Litteratur: Karl Asplund, ”Nils Dardel - II. De senare åren 1922–1943”, Sveriges Allmänna Konstförening, 19587, avbildad i svartvitt s. 82.
Olle Olsson Hagalund har genom sin konstnärliga gärning framför allt kommit att förknippas med den plats där han föddes, levde och verkade – stadsdelen Hagalund i Solna. I sina målningar ville han visa en annan bild av Hagalund än den som ofta framställdes i dåtidens tidningar och medier, där området skildrades som en kåkstad. Samtidigt begränsade sig Olsson inte enbart till sitt älskade Hagalund. Med jämna mellanrum gav han sig ut i Stockholms innerstad som en av många flanörer i den livliga huvudstaden. Han tyckte om att ströva på Djurgården, längs Strandvägen och vid stadens kajer. Diskret skissande på ett papper dolt i handflatan förberedde han de målningar som senare utfördes i större format, i den sedvanliga färgprakten.
I auktionens målning har Olle Olsson Hagalund fångat fotgängare som hastar fram en regnig höstdag på Hamngatan. Till höger i bild syns de kala träden vid Kungsträdgården, och i fonden skymtar Dramatiska teaterns siluett. Framför den svänger en spårvagn runt Nybroplan. Människorna hukar under sina paraplyer när de trängs fram på trottoarerna. Scenen är dunkel och kulen, men som den kolorist han var har Olsson låtit klara inslag av gult, rött och blått tränga undan novemberdagens dystra mörker.
Knallgul lyser varningsskylten som en sol på refugen mitt i gatan, och röda accenter framträder i den regnvåta asfaltens speglingar. Betraktarens blick dras särskilt till damen under det röda paraplyet, vars hela gestalt färgats i rött. Resultatet blir en ögonblicksbild präglad av storstadens puls och stress, där konstnären mästerligt låter små detaljer få stor betydelse.
Målningen Hamngatan i regn ställdes ut i samband med konstnärens första framträdande på Konstgalleriet i Göteborg 1942. Den omnämns i konstkritikern, professor Sten Karlings, recension av utställningen. Olle Olsson Hagalund visade där ett 50-tal målningar, varav de flesta var stadsbilder fyllda av atmosfär och liv. Motiven från kåkbebyggelsen i Hagalund dominerade alltså inte denna gång. Under 1940-talet deltog Olle Olsson Hagalund i en rad utställningar, och den stora succén kom 1945 på SvenskFranska Konstgalleriet i Stockholm.
641. Olle Olsson-Hagalund (Sverige, 1904–1972) ”Hamngatan i regnväder”.
Efter avslutad skolgång vid Norra Latin och Stockholms privatgymnasium valde Axel Törneman att utbilda sig till konstnär. År 1899 påbörjade han sina studier vid Valands målarskola under Carl Wilhelmson. Även om tiden vid Valand var kort blev den avgörande för hans senare konstnärskap; under Wilhelmsons ledning lärde han sig att skildra det arbetande folkets liv med klara, rena färger och en direkt närvaro som skulle följa honom genom hela hans produktion.
År 1900 reste Törneman vidare till München, där han studerade vid Konsthögskolan och inspirerades av Jugendstilens linjer och symboliska motiv. Efter München fortsatte han till Dachau, där han kom i kontakt med en internationell konstnärskoloni under Adolf Hölzels ledning. Här utvecklade Törneman en kombination av symbolismens suggestiva motiv med en kraftfull expressionistisk färgbehandling. En av hans mest kända målningar från denna tid är ”De blinda”, som idag ingår i Värmlands museums samling.
Samtidigt från denna period är auktionens målning ”Trappan”, 1901, ett exempel på Törnemans tidiga symbolistiska stil.
”This range of different styles of teaching, and the contrasting examples of work to which Törneman was exposed, produced in him a synthesis of
Germanic symbolism and a forceful Expressionist technique. Unfortunately, most of the paintings from this early phase of the artist’s career are lost; one example to survive is The Stairs [cat. no. 2] of 1901, in which a a gnarled tree trunk rises up before a flight of steps leading to an imposing building. The ghostly figure of a girl, which he had perhaps intended to eliminate by over-painting, appears in the foreground. The work is done in a range of blues and greys, and is suggestive of nightfall”. (Utdrag ur ”Axel Törneman. An eccentric Swedish colourist”, s. 2.)
642. Axel Törneman (Sverige, 1880–1925) ”Trappan”.
Signerad AT och daterad 1901. Utförd i München Uppfodrad duk 96 x 85 cm.
Proveniens: Galleri Moser & Klang, Stockholm. Privatsamling.
Utställningar: Galleri Moser & Klang, Stockholm, ”Axel Törneman 1880–1925”, 1985. Leighton House Museum, London, ”Axel Törneman. An eccentric Swedish colourist”, 17 maj - 1 juni 1989, kat. nr 2.
Litteratur: Leighton House Museum, London, ”Axel Törneman. An eccentric Swedish colourist”, utställningskatalog, 1989, avbildad s. 14.
645A. Christian Berg (Sverige, 1893–1976) ”Blomform I”.
Signerad C.B. Koncipierad 1929 -1930. Polerad brons, höjd 31,3 cm, monterad på svart träsockel höjd 9 cm.
Proveniens: Museiman och konsthistoriker Hans Eklund, Stockholm. Privatsamling.
Litteratur: Sven Sandström, ”Christian Berg - Livslinjer och formtankar”, 1962, motivet upptagen som kat. nr 23. Torvald Berg, ”Christian: min upplevelse av skulptören Christian Berg: en illustrerad berättelse om far, hans liv och arbete”, 1991, nr 45, upptagen s. 188, illustrerad s. 189.
1924 startade Léger den fria konstskolan, Académie Moderne i Paris, vilken blev Europas modernaste undervisningsplats för unga konstnärer. Bland den första elevkullen fanns ett flertal skandinaver, bland andra Otto G. Carlsund, Franciska Clausen, Waldemar Lorentzon och Erik Olson. Vid denna tid blev muralmåleriet en viktig del i Légers fortsatta konstnärskap. Han ville få ut bilden på gatan, täcka stadens byggnader med gigantiska färgkompositioner.
”Varför är det endast de högre klasserna som äger våra målningar. Alla borde få njuta av färgens och formens magi. Låt oss få ut målningarna på gatan” utropade han. Léger utförde sina första abstrakta muralmålningar till den stora utställningen Art Déco i Paris 1925. De unga svenska eleverna Otto G. Carlsund och Erik Olson fick under de följande åren arbeta i Légers ateljé med att förstora lärarens skisser och mindre oljor till större monumentalmålningar. Under andra världskriget var Fernand bosatt i USA där han bland annat var anlitad som lärare på Yale University tills han återvände till sitt hemland vid mitten av 1940-talet. Han fortsatte att vara produktiv under de sista åren av hans liv och arbetade inom flertalet tekniker fram tills hans död 1955.
Fernand Léger försökte göra sin konst tillgänglig för folket, konsten skulle vara jämlik. Från slutet av 1940-talet och framåt återkom han till motiv med bland annat cyklister, utflykter på landsbygden och cirkusen – som hyllade arbetarklassens fritidsaktiviteter. Särskilt cirkusen är en tillgänglig arena där alla åskådare är jämlika, förenade i sin fascination över clowner, trapetsartister och djurnummer. Auktionens ”Jongleur et danseuse” målad ett år före konstnärens död, samma år som verket La grand parade (Guggenheim museet, NY) som räknas som kulmen på hans livslånga strävan att både avbilda och nå en publik bortom den lilla kretsen av finsmakare som är bekanta med bildkonsten.
646A. Fernand Léger (Frankrike, 1881–1955) ”Jongleur et danseuse”. Signerad F.L och daterad -54. Gouache på papper lagt på duk, 18 x 22,5 cm.
Proveniens: Galerie Bourdon, Paris. Förvärvad från ovanstående 1954. Sotheby’s, Paris, Impressionist and Modern Art, 3 december 2008, kat. nr 52. Förvärvad på ovanstående auktion. Svensk privatsamling.
Litteratur: Paris, Maison de la Pensée française, Fernand Léger, œuvres récentes, 1954, kat nr. 26.
Endre Nemes var en banbrytande konstnär som kom att bli en centralgestalt inom svensk modernism.
Hans unika konstnärskap förenar det verkliga med det overkliga, en balans mellan tydlighet och mystik, där surrealistiska inslag möter djup symbolik och intellektuell reflektion. I hans målningar blandas människor, arkitektur och teknologi i drömlika, ofta futuristiska världar, där gränserna för tid och rum löses upp.
Nemes föddes 1909 i Pécsvárad, Ungern, i en judisk familj som senare flyttade till Tjeckoslovakien. Denna omvälvande tid satte tydliga spår i hans konstnärliga uttryck. Han inledde sin bana som tidningstecknare i Prag och utvecklade tidigt en expressionistisk stil, inspirerad av Edvard Munch och Oskar Kokoschka. När nazismen bredde ut sig tvingades han fly, först till Finland och Norge, och 1938 nådde han Sverige där han snart etablerade sig som konstnär. 1941 höll han sin första utställning i landet och 1948 blev han svensk medborgare.
Under 1950-talet verkade han även som lärare vid Valands konstskola i Göteborg, där han kom att påverka en hel generation konstnärer.
Auktionens verk, den monumentala kompositionen ”Musselkonsert”, påbörjades 1967 och bearbetades vidare både 1975 och 1979, ett arbetsätt som var typiskt för Nemes. Målningen är ett utmärkt exempel på hans förmåga att skapa fantasifulla universum där historia, samtid och framtid möts.
Under de senare åren har intresset allt mer väckts för Endre Nemes konstnärskap, inte minst i Europa, I Pécs, Ungern, öppnade 1984 ett museum tillägnat hans konst, och hans verk finns idag representerade på museer i bland annat Prag, Bratislava, Philadelphia, Brooklyn samt på Moderna Museet i Stockholm.
647. Endre Nemes (Ungern/Sverige, 1909–1985) ”Musselkonsert”.
Signerad och daterad Endre Nemes 1967–1975 samt signerad och daterad Endre Nemes 1967–75–79 a tergo. Akryl, olja och tempera på dubblerad duk, 249 x 169,5 cm.
Proveniens: Uppsala Auktionskammare, Internationell Kvalitetsauktion, 4–7 december 2018, kat. nr 526. Privatsamling.
Utställningar: Göteborgs konsthall, ”Endre Nemes: Målningar och collages 1964 -1968”, 10 februari - 3 mars 1968. Kunstnernes hus, Oslo, 1969. Lunds konsthall, ”Endre Nemes”, 8 oktober - 4 november 1969.
Litteratur: Jan-Gunnar Sjölin, Endre Nemes: De olikartades förmälning det förgångnas återfödelse – en studie av Endre Nemes’ senare skapande 1965 - 85, 1996, upptagen s. 74, nr. 517, avbildad helsida s. 75.
Liksom många andra konstnärer upplevde Baertling ett motstånd under sin samtid, länge var han i Sverige ”den ständigt omstridde bankmannen som försökte måla”, trots att han till skillnad från många samtida konstnärer nådde långt utanför sitt hemlands gränser under sin livstid.
Baertlings måleri utvecklade sig från 1940-talet från det figurativa, steg för steg mot det nonfigurativa. När gränserna efter andra världskriget öppnades sökte sig Baertling, som många andra, till den nya konstens jaktmarker – Frankrike. 1950-talet var Baertlings tongivande decennium. Under de första åren på 50-talet tog han längre och längre ledigheter från sitt bankarbete på Skandinaviska Banken och reste till Paris. Där i konstens Mekka kom han i kontakt med de nya konstnärliga vindarna på Salon des Réalités Nouvelles och sökte upp konstnärer som André Lhote, Fernand Léger, Victor Vasarely, Richard Mortensen och Auguste Herbin. Den senare blev helt avgörande för hans fortsätta utveckling som konstnär. Herbin presenterade Baertling för den framsynta galleristen Denise René som omedelbart installerade honom i sitt ”stall” av konstruktivister.
Baertling övergav OP-konsten som inspirerat honom en tid och började skapa en alldeles egen stil där trianglar och diagonaler blev huvudtemat. Från geometriska grundelement byggde han upp en ny bildvärld av måttförhållanden, proportioner och syntetiska, programmerade färgklanger. Intensiva färgfält som inneslutits i svarta diagonalkonturer skapar en dynamik som få andra konstnärer lyckats få fram. De svarta linjerna som är svagt bågformade, sk sabellinjer, påförde Baertling allra sist. Under 1960-talet fördes vinkelspetsarna, vilket är tydligt i auktionens ”KSIA”, utanför bildytan och därmed skapade han sin ”öppna form”, där funderingarna runt genomkorsade riktningar i rymden fick sin egen kompositionsform. Baertling föredrog artificiella färgnyanser som inte gav naturassociationer och menade att svart var en magisk färg, både lätt, glad och vacker. Gunnar Berefelt beskriver färgernas verkan mot varandra så här; ”Som den antagligen mest påtagliga och aktiva effekten i Bærtlings konst bör framhållas gränskontrasten, när två färger får en tillräckligt lång och distinkt avgränsning tycks de växelvis tränga in ett stycke över grannfärgens domän. Just vid gränslinjen oscillerar, flämtar, de båda färgfälten”.
”Det finns en svensk konstnär som givit ett fullkomligt originellt bidrag till vår tids konst, fullt jämförbart med de främsta mästarnamnen i modern konsthistoria –nämligen Olle Bærtling så skrev Gunnar Berefeldt, professor i konstvetenskap vid Stockholms universitet, till minne av konstnären i Sydsvenska Dagbladet 4.9 1981. Utställningen, som var ett samarbete med Moderna Museet i Stockholm planerades som en hyllning till Bærtlings 70-årsjubileum, men blev en minnesutställning p g a hans hastiga bortgång.
648. Eric Grate (Sverige, 1896–1983) Utan titel.
Signerad Eric Grate och numrerad 1/3. Gjutarstämpel H. Bergman cire perdue. Patinerad brons. Höjd 64 cm.
”N°5-1959” skapades under den period då Anna-Eva Bergman fann det formspråk som skulle komma att prägla hennes konst: lysande, essentiella former fyllda av både monumentalitet och återhållsamhet. Mot en strukturerad blå bakgrund framträder en ensam figur – delvis fartyg, delvis berg, delvis tidlöst tecken. Dess klarhet är slående, ytan levande med det metalliska skimmer som blev hennes signum.
Bergman, född i Stockholm och uppvuxen i Norge, levde och arbetade i Skandinavien, Spanien och Frankrike. 1957 gifte hon om sig med Hans Hartung och tillsammans bosatte de sig i Paris. Deras hem och ateljé på Rue Gauguet gav Bergman friheten att utforska större format – en befrielse som hon själv beskrev som ett avgörande steg mot ”den storslagna stilen”. Detta verk, med sin djärva enkelhet och strålande yta, föregriper de monumentala dukarna från 1960-talet, inklusive de berömda serierna Pyramide och Tombeau de Théodoric.
I slutet av 1950-talet var Bergman redan erkänd av ledande franska kritiker som Pierre Gindertael, Michel Ragon och Herta Wescher. De berömde hennes förmåga att destillera en känsla av täthet och enhet, att frammana himmelska och jordiska former som förmedlade både tröst och kraft i en tid präglad av konformism. Hennes utställning 1958 på Galerie de France bekräftade henne som en konstnär med sällsynt potential – och det var i direkt anslutning till denna framgång som ”N°5-1959” skapades.
Idag hyllas Bergman som en av de mest framstående europeiska abstraktionisterna under efterkrigstiden. Stora retrospektiva utställningar – Voyage vers l’intérieur på Musée d’Art Moderne de Paris (2023) och Becoming Anna-Eva Bergman på Nasjonalmuseet i Oslo (2024) – har säkrat hennes plats inom den moderna konstens kanon. Centre Pompidou har nyligen förvärvat viktiga verk, och hennes internationella marknad har förstärkts genom representationen av Galerie Perrotin.
”N°5-1959”är därför mer än en sällsynt tidig folie-målning: det är ett kristallklart uttryck för Bergmans vision precis vid tröskeln till mognad. Dess styrka ligger i dess enkelhet – en enda form, lysande och absolut – som förkroppsligar både hennes nordiska sensibilitet och den parisiska avantgarden. Verket, som håller museal kvalitet, är en milstolpe i hennes oeuvre och fångar ögonblicket då hon trädde in i sin ”stora stil”.
649. Anna-Eva Bergman (Norge, 1909–1987) ”N°5–1959”. Signerad AEB och daterad 1959. Tempera och metallfolie på papper, 27 x 37,5 cm. Verket är upptaget i Catalogue raisonné över Anna-Eva Bergman.
Proveniens: Galleri Kaare Berntsen, Oslo. Inköpt från ovanstående omkring 2005/2006. Estimate: SEK 400 000 – 500 000 / EUR 36 370 – 45 460 (d)
Par under Edens Äppelträd ur Paradissviten var ursprungligen en del av en svit med sju målningar utförda för sällskapsrummet på Stångberga gård norr om Stockholm. Storbyggmästaren Clas Groschinsky (1885–1966) hade under 1940-talet låtit uppföra ett nytt corps-de-logi i rött tegel och anlitade sin vän, konstnären Isaac Grünewald, för utsmyckningen av rummen. Uppdraget omfattade både väggmålningarna i det nästan kvadratiska sällskapsrummet och en färgsättning som skulle ge varje rum i huset sin egen karaktär och ton.
I det monumentala huvudmotivet ur Paradissviten, som nu presenteras i denna auktion, utgår Grünewald från en blå grundskala i kobolt och ultramarin. Adam och Eva är placerade under ett gungande äppelträd omgivet av vattenfall, fyrfota djur, klippformationer och blomsterställningar. Hela scenen badar i ett blått skimmer, där de rosa tonerna i Evas hy kontrasterar mot det gröna lövverket, samtidigt som den rosa färgen återkommer
i trädets bark och i ljusets spel över klipporna. Inspirerad av Henri Matisse och den franska färgexpressionismen låter Grünewald färgen och fantasin spela fritt – ett uttryck för hans vilja att föra in en modern, färgintensiv stil i svensk konst, både i privata och offentliga rum.
Under mellankrigstiden hade Grünewald deltagit i flera tävlingar om offentliga utsmyckningar, bland annat för Konserthuset, Stadshuset och andra statliga byggnader. Hans djärva färgval och fria former väckte ofta debatt – Kritiker menade att hans expressiva färgval och fria former stred mot den klassiska arkitekturens harmoni, medan anhängare såg honom som en banbrytare som förnyade det offentliga rummet.
Trots motstånd lyckades han genomföra flera betydande verk, däribland väggmålningarna i Konserthuset i Stockholm på 1920-talet, samt dekorativa uppdrag för teatrar, rådhus och privata interiörer.
Isaac Grünewald
1927 dekorerade Grünewald en salong i Bankdirektör Olof Aschenbergs villa i Saltsjöbaden där det centrala motivet var kunskapens träd, omgivet av Adam, Eva, syndafallet och utdrivandet ur paradiset. 1928 fick han ännu ett monumentaluppdrag, bokförläggare Åke Bonniers matsal i Villa Bonnier, Diplomatstaden och några år senare dekorerade Grünewald stora matsalen hos bokförläggare Tor Bonnier på Bisslinge Gård norr om Stockholm.
När den färgstarke entreprenören, donatorn och byggmästaren Clas Groschinsky sökte en konstnär för sitt nya hem föll valet därför naturligt på Grünewald. Han var professor vid Konsthögskolan i Stockholm och en centralgestalt i svensk konstliv, ofta engagerad i debatten om modernismens plats i samhället. Stångberga gård såldes 1951 till professorn och öronläkaren Paul Frenckner, som bevarade det så kallade Grünewaldrummet och lät en konservator se över målningarna.
På 1970-talet flyttades delar av Paradissviten till en villa i Äppelviken i Stockholm, men sviten splittrades senare och kan idag endast delvis spåras. Bukowskis har tidigare sålt ”Kvinna vid källa” och ”Kvinna vid vattenfall” ut Paradissviten från 1943.
656. Isaac Grünewald (Sverige, 1889–1946) ”Par under Edens Äppelträd” ur Paradissviten.
Signerad Grünewald och daterad -43. Tempera på pannå 130 x 297 cm.
Proveniens: Storbyggmästare Clas Groschinsky (1885–1966), Stockholm. Professor Paul Frenckner, Stockholm. Privatsamling.
Veikko Keränen i hans ateljé i Näsbypark. Familjen flyttade till villan i Slottsparken omkring 1972, och ateljén byggdes ett par år senare.
”Det finns en tidsdimension också i skulptur. Den är på väg, åt flera håll samtidigt. Så balanserar den.” – Veikko Keränen
Veikko Keränen (1935–2004) var en svensk-finsk skulptör med en stark förankring i den klassiskt modernistiska traditionen. Han arbetade i material som brons, sten, trä och metall, och hans konst präglas av en djup känsla för form, rum och rörelse.
Keränen föddes i Finland 1935 men kom till Sverige som krigsbarn 1944. Han placerades hos en familj i Lycksele, där han som nioåring började tälja små träfigurer i pannrummet som ett sätt att uttrycka sig när språket ännu var främmande. När han senare blev vuxen valde han att stanna i Sverige, ett beslut som kom att forma både hans liv och konstnärskap.
Hans konstnärliga bana började med musiken. Han upptäckte tidigt jazzen, lärde sig spela saxofon och turnerade under flera år som musiker. Rytmen, improvisationen och balansen mellan struktur och frihet i jazzen skulle senare återkomma som teman i hans skulpturer.
Efter musikåren började han studera vid Konstfack, på linjen för silversmide, och fortsatte därefter sin utbildning vid Kungliga Konstakademin 1962–1967. Där blev han del av en dynamisk konstnärlig miljö under professorerna Arne Jones, Asmund Arle och Bror Hjorth, tillsammans med studiekamrater som Lena Cronqvist, Lars Hillersberg och Ernst Nordin.
Keränens formspråk utvecklades till ett eget, djupt personligt uttryck. Hans arbeten bär tydliga spår av den europeiska modernismen, och han kände ett konstnärligt släktskap med namn som Constantin Brancusi, Giacometti, Jean Arp och Matisse. Periodvis levde och arbetade han i Frankrike och Italien, där han fann inspiration i både tradition och samtida konst.
En av hans vänner, konstkritikern Thomas Millroth, beskrev hans skapandeprocess så här: ”Veikko Keränen skulpterar genom att ta bort. Utanför ateljén visade han mig en ganska stor bit svart diabas som han just börjat hugga i. ’Den här’, sade han och pekade, ’tror jag kommer att handla om’ – och så nämnde han ett namn på en jazzmusiker. Jag såg bara stenen och de färska spåren efter verktygen, men själv såg han vad han ville ta bort där för att det som dolde sig skulle komma fram.”
Totalt skapade Keränen ett trettiotal offentliga skulpturer runtom i Sverige. Han finns även representerad på flera nordiska museer, bland annat Moderna Museet i Stockholm, och i samlingar i Europa, Australien och USA.
Efter hans bortgång 2004 tömdes ateljén i Näsby Park. Skulpturerna har sedan dess förvarats i ett orört förråd, en tyst skatt av ett helt livs konstnärligt arbete. Ur detta har nu ett urval gjorts till den aktuella auktionen, som spänner över mer än fyrtio års skapande och vittnar om en konstnär som alltid sökte balans, mellan rum och rörelse, mellan form och frihet.
Parallellt presenteras ytterligare skulpturer ur samlingen i temaauktionen Veikko Keränen – Ett liv i skulptur 11–20 november.
Veikko
657. Veikko Keränen (Finland/Sverige, 1935–2004) ”Billie on my mind”. Utförd 1976. Blankpolerad brons. Monterad på stensockel. Höjd inkl. sockel 32 cm.
Lennart Jirlow föddes och växte upp i Stockholm. Det ovanliga efternamnet kan härledas till farfadern, Oscar Andersson, som var flaggunderofficer i flottan med bostad på Skeppsholmen. Han ville skilja sig från mängden och tog sig namnet Jirlow efter sjötermerna gir och lov. Som 9-åring utförde Lennart Jirlow sin första oljemålning, vilken han lyckades sälja för 5 kr. Därefter satsade han varje vecka sin veckopeng på penslar och pannåer. Det var konstnär han ville bli, och så blev det. 1952 antogs han – 16 år gammal och som yngste elev det året – till Konstfack.
Två år senare gav sig Jirlow ut på sin första stora Europaresa. Han besökte Holland för att studera Rembrandt och reste sedan vidare till bland annat Paris, Neapel och Florens. I den sistnämnda staden kom han att stanna i fyra hela år för att studera vid Accademia di Belle Arti - den florentinska Konstakademin. 1958 kom han tillbaka till Stockholm för att senare samma år göra sin debututställning hos galleri Modern konst i hemmiljö på Strandvägen.
Under 1960-talet fortsatte Jirlow att ställa ut regelbundet, bland annat i Göteborg och Stockholm. Men än viktigare var hans första utställning på Galerie des Beaux-Arts i Paris 1965, vilken kom att bli hans egentliga genombrott. Hans stil hade vid det här laget tagit sig det detaljerade, färgrika och till synes naiva uttryck vi vant oss vid idag, och motivkretsen
kretsade kring det franska vardagslivet: interiörer från familjeägda bistroer, idylliska landsortshotell med blomsterbalkonger, bagaren med sina baguetter, kocken i sitt kök, gendarmen i sin uniform. Kombinationen tilltalade fransmännen och utställningen uppmärksammades i såväl franska som svenska medier.
Vid tiden för genombrottet i Frankrike var Lennart Jirlow sedan ett år bosatt i Provence, men framgången i Paris ledde till flera utställningar i den franska huvudstaden under 70-talet, och det dröjde inte länge förrän Jirlow skaffade sig bostad och ateljé även där. Motiven handlade främst om de små trevligheterna i vardagen: besöket på restaurangen, bistron eller vinkällaren, kaffestunden i pergolan, utflykten med skärgårdsbåten, promenaden i parken eller längs den palmkantade strandpromenaden. Lennart Jirlows bilder är fyllda av berättarglädje och deras minsta gemensamma nämnare är, nästan utan undantag, lusten till färgen och till livet.
680. Lennart Jirlow (Sverige, 1936–2020) ”Le bistrot”. Signerad L. Jirlow. Duk 73 x 92 cm.
Proveniens: Stockholms Auktionsverk, Modern Art & Design, 28 april, 2014, kat. nr 748.
Utställningar: Åmells konsthandel, Stockholm, ”Lennart Jirlow”, katalog 84, 2005, nr 1.
Sten Eklunds konstnärskap kretsar kring icke-närvaron av människan. Både i hans grafiska produktion och i hans delikata glasmålningar bygger han kompositionen med fragment av byggnader, maskiner och objekt. De geometriskt uppbyggda verken blir till spår av människan, av hennes framfart och produktion och där en strukturerad ordning råder i frånvaron av ett mänskligt kaos.
På en gång tidlös och samtidigt högst samtida interagerar Eklunds konst med konstnärer som Marcel Duchamp och Öyvind Fahlström. Redan från början kritikerrosad har Eklund alltid ansetts vara före sin tid. Glasmålningarna från det sena 1960-talet och tidiga 1970-talet liknar vid första anblicken exakta arkitekt- eller ingenjörskonstruktioner. Den blanka eleganta, ytan stänger på sätt och vis ute betraktaren som får kämpa för att tränga igenom glaset för att nå de djupare dimensionerna bakom som ställer frågor om utveckling och existens.
Björn Springfelt, tidigare chef på Moderna Museet, ställde ut Sten Eklund i Lund 1968 och berättar om vilken upplevelse det var för honom att möta Eklunds konst, att upptäcka det som går på tvärs, som inte uppfyller
våra konventionella förväntningar utan tvingar oss att tänka om och tänka nytt. Maskinerna hos Sten Eklund är inte absurda som hos Picabia utan ruvar på energier, färdiga att gå igång bara vi hittar rätt knapp att trycka på.
Den aktuella målningen ingår i en serie av verk som symboliserar färjor över Themsen. Som i alla glasmålningarna arbetar Eklund med en speciell färg, Humbrol emaljfärg (oljebaserad), vilken många vuxna kommer ihåg från målandet av flygplansmodeller i barndomen. Färgen är pålagd i omvänd ordning mot vanligt dukmåleri, dvs det främsta lagret är pålagt först, vilket ställer väldiga krav på utförarens teknik.
684. Sten Eklund (Sverige, 1942–2009) ”Inriktade fronter”. Signerad SE och daterad 68. Olja på glas 44,5 x 57,5 cm.
Proveniens: Galerie Bel’Art, Stockholm. Privatsamling.
Utställningar: Galerie Bel’Art, Stockholm, ”Paintings on glass”, March 14 - April 8, 2009.
686. Max Ernst (Tyskland/Frankrike, 1891–1976) ”Chéri Bibi”. Signerad Max Ernst och numrerad 6/175. Gjutarstämpel Valsuani Cire Perdue. Koncipierad 1973 och gjuten i brons vid ett senare tillfälle av Valsuani, Paris i en upplaga av 175 plus 15 artists proof. Höjd 33,5 cm.
Litteratur: Jürgen Pech, ”Max Ernst - Plastische Werke”, 2005, s. 206, ett annat exemplar i upplagan avbildad s. 207.
690. Arman (Armand Pierre Fernandez) (Frankrike/USA, 1928–2005) Sans titre (Coupe de Trompette).
Signerad Arman. Utförd 1989. Numrerad 37/100. Två delade trumpeter i förnicklad brons, monterad på sockel, total höjd 59 cm. Utgiven av Factorum art, Diego Strazzer, Verona. Gjuten av Fonderia Immart, Rom.
Litteratur: M. Moreau and D. Durand-Ruel, Arman. Catalogue Raisonné des Multiples I, Paris 2014, nr 31.
Under 1960-70-talets första år skapades en ny konstinriktning i USA. Ur Popkonsten, som en reaktion gentemot den abstrakta expressionismen, sökte en grupp individer, till synes oberoende av varandra, utveckla ett nytt måleri. Denna nya typ av måleri hade den gemensamma nämnaren att utgångspunkten var en fotografisk bild. Kameran och dess möjligheter uppmärksammades och inbjöd till nya tekniker och möjligheter, man började måla efter fotografier. Denna nya typ av måleri fick benämningen fotorealism och bland förgrundsgestalterna finner vi bland annat konstnärer som Richard Estes och Chuck Close.
Robert Bechtle var även han en av fotorealismens pionjärer. Under hela sitt liv verkade han i hemstaden San Fransisco, det är även staden och det amerikanska livet han tillägnat sitt konstnärskap. I många av målningarna finner vi miljöer signifikanta från San Francisco och kanske främst området Bay Area, de branta backarna, de amerikanska bilarna och stadens karakteristiska arkitektur är återkommande.
Utgångspunkten för Bechtles konstverk är alltid ett fotografi, det tysta och stilla USA skildras i en solblekt färgskala med en suggestiv känsla som ger betraktaren en inblick i det amerikanska livet.
690A. Robert Alan Bechtle (USA 1932–2020) Utan titel. Signerad R.B och daterad -75. Akvarell på papper, 20 x 29,5 cm..
Proveniens: Stefanotti Gallery, New York. Stockholms Auktionsverk, Moderna, 26-28 oktober, 2010, kat. nr 1223. Privatsamling, Stockholm.
Signerad Olof Ågren och daterad 1928. Duk 60,5 x 80 cm.
Litteratur: Prins Eugens Waldermarsudde, Stockholm, ”Olof Ågren”, 1974, jfr kat nr 85 ”Mosebacke Torg”, 1928 (Stockholms Skoldirektion), avbildad s. 38.
696B. Olle Nyman (Sverige, 1909–1999) Landskap med hus. Signerad O. Nyman. Pannå 35 x 59.5 cm.
Litteratur: Prins Eugens Waldermarsudde, Stockholm, ”Olof Ågren”, 1974, jfr kat nr 85 ”Mosebacke Torg”, 1928 (Stockholms Skoldirektion), avbildad s. 38.
698. Ragnar Sandberg (Sverige, 1902–1972) Vid skjutbanan.
Signerad RS. Duk 59 x 99 cm.
Proveniens: Bukowski Auktioner, Moderna Höstauktionen 2001, kat. nr 73. Bukowski Auktioner, Moderna Höstauktionen 2006, kat. nr 95. Sjökapten Christer Ericsson. Därefter i arv till nuvarande ägare.
702. Ingegerd Torhamn (Sverige, 1898–1994) ”Splitter”. Monogramsignerad it samt signerad på etikett a tergo Ingegerd Torhamn. Olja på pannå 46 x 55 cm.
706. Madeleine Pyk (Sverige, 1934–) ”Boxas med molnen”.
Signerad M Pyk. Duk 79 x 67 cm.
Estimate: SEK 50 000–75 000 / EUR 4 630–6 940 (d)
708. Salvador Dalí (Spanien, 1904–1989) ”Le Cabinet anthropomorphique”.
Signerad och numrerad 202/330. Patinerad brons. Längd 22 cm. På lös stensockel. Gjutarstämpel Foneria Mibrosa, Barcelona. Certifikat från Art Now Gallery medföljer.
Proveniens: Art Now Gallery, Göteborg. Privatsamling.
712. Marc Chagall (Frankrike, 1887–1985) ”Chloe is carried off by the Methymneans”, ur: ”Daphnis and Chloe”. Färglitografi, 1961 (ur den osignerade upplagan om 250 ex). Tryckt av Mourlot, Paris. Utgiven av Verve, Paris. 42 x 64 cm (Arches).
Proveniens: Bukowski Auktioner, Höstens Moderna Auktion, Stockholm 569, 24 oktober 2012, kat. nr 374. Privatsamling.
712A. Marc Chagall (Frankrike, 1887–1985) efter, ”Sirène au poète”, ur ’Nice et la Côte d’Azur’.
Signerad med blyerts och numrerad 39/150. Färglitografi, 1967, av Charels Sorlier, efter Marc Chagall. Bildstorlek 61,5 x 45,5 cm.
Litteratur: Mourlot CS 27.
Estimate: SEK 80 000–100 000 / EUR 7 410–9 260
713. Marc Chagall (Frankrike, 1887–1985) efter, ”Fiancés dans le ciel de Nice” ur: Nice et la Côte d’Azur”. Signerad med blyerts och numrerad 148/150. Färglitografi, 1967 av Charles Sorlier efter Marc Chagall. Bildstorlek 61,5 x 45,5 cm. Bladstorlek 74,5 x 53 cm.
716. Marcel Duchamp (Frankrike, 1887–1968) ”Arturo Schwarz: The large glass and related works vol II”. Den kompletta utgåvan bestående av nio ramade etsningar, plåtstorlek 34,5 x 23,5 cm, på handgjort papper med vattenstämpeln THE LARGE GLASS II, 1967-1968, signerad med blyerts av konstnären och författaren och numrerad 133 av 150 (det finns också femton exemplar numrerade med romerska siffror), utgiven av Galleria Schwarz, Milano, 1967, med titel-, text- och tirage, lös (som utgiven), i gott skick, tillsammans med den ursprungliga orange linneklädda portfölj-lådan med lila präglad titel i trälåda totalt: 49 x 31,5 x 9 cm.
Proveniens: Casa d’Aste Capitolium, Brescia, ”Auction 150: A Private Collection Session II”, 15 december 2011, kat. nr 451. Privatsamling.
715. Marcel Duchamp (Frankrike, 1887–1968) ”Green box”. Portföljen, bestående av en faksimil av Témoins Ocullistes (se Schwarz 383.a) och 93 anteckningar, fotografier och faksimiler, 1934, signerad med röd penna på insidan av ryggen (blekt), numrerad 153, från upplagan på 300 (det finns också en lyxutgåva på 20 inskrivna med romerska siffror), lös (som utgiven), på olika papper, utgiven av Edition Rrose Selavy, Paris, förvarad i en grönflockad kartong (93 delar).
Proveniens: Sotheby’s, New York, Prints & Multiples, 20 April 2016, kat. nr 80. Privatsamling.
717. Max Ernst (Tyskland/Frankrike, 1891–1976) ”Ou boivent les loups”, ur: ”Tristan Tzara”. Signerad med blyerts och numrerad 2me état 1/2. Etsning, 1932. Plåtstorlek 20 x 12 cm. Bladstorlek 25,5 x 22 cm.
721. Marc Chagall (Frankrike, 1887–1985) ”Frontispice” ur ”Le Cirque”. Färglitografi, 1967, utgiven av Éditions Verve. Signerat och numrerat försättsblad, 199/250 medföljer. 42,5 x 32,5 cm (Arches).
722. Fernand Léger (Efter) (Frankrike, 1881–1955) ”La lecture”. Signerad med blyerts och numrerad 224/350. Färglitografi, 1953. Utgiven av Galerie Louis Carré, Paris. 43 x 55 cm. Bladstorlek 54,5 x 68 cm (Arches).
Proveniens: Bukowski Auktioner, Modern Art + Design 632, 10 maj 2021, kat. nr 765. Privatsamling.
Litteratur: Saphire E23.
Estimate: SEK 25 000 – 30 000 / EUR 2 280 – 2 730
721A. Alex Katz (USA, 1927) ”Day Lily I”. Signerad med blyerts och numrerad 46/90. Färglitografi, 1969. Utgiven av Brooke Alexander, Inc. och Fischbach Gallery, New York. Bladstorlek 52,5 x 70,5 cm.
Litteratur: Schröder 25.
Estimate: SEK 80 000–100 000 / EUR 7 410–9 260
723. Henri Matisse (Frankrike, 1869–1954) ”L’Homme endormi”. Signerad med blyerts och numrerad XIV/XXIV. Akvatintetsning, 1936. Plåtstorlek 24,8 x 17,5 cm. Bladstorlek 33,5 x 25,5 cm.
Litteratur: Duthuit 771.
Estimate: SEK 70 000 – 80 000 / EUR 6 370 – 7 280
724. Joan Miró (Spanien, 1893–1983) ”Petite Gravure Noire”.
Signerad, daterad och numrerad 13/13 med blyerts. Etsning, 1953. Plåtstorlek 7,5 x 10 cm. Bladstorlek 24 x 28 cm (Arches).
728. Joan Miró (Spanien, 1893–1983) Utan titel, ur: ”Les Essencies de la Terra portfolio”.
Signerad med blyerts och numrerad 27E/100. Blandteknik på litografisk grund, 1968. Utgiven av Poligrafa, Barcelona. Tryckt av Mourlot, Paris. Bladstorlek 49,8 x 36 cm.
727. Joan Miró (Spanien, 1893–1983) ”Le rhinocérine”.
Signerad med blyerts och numrerad 10/50. Färglitografi, 1971. Bladstorlek 120 x 77,2 cm (Arches).
Litteratur: Mourlot 699.
Estimate: SEK 40 000 – 60 000 / EUR 3 640 – 5 460
729. Pablo Picasso (Efter) (Spanien, 1881–1973) ”La Bacchanale”, ur: ”Dans l’Atelier de Picasso”.
Signerad med rödkrita. Färglitografi, 1957, av Fernand Mourlot efter Pablo Picasso. Tryckt och utgiven av Mourlot, Paris. 30 x 40 cm. Bladstorlek 32,5 x 44 cm (Arches).
Proveniens: Galerie Larsson, Gävle. Bukowski Auktioner, Vårens Moderna Auktion 2015, Stockholm 584, 21 april 2015, kat. nr 183. Privatsamling.
730. Pablo Picasso (Spanien, 1881–1973) ”Couple: Femme et homme-chien, avec femme à la fleur”, ur: Series 156. Stämpelsignerad och numrerad 45/50. Etsning, torrnål, akvatint och skavtstål, 1972. Plåtstorlek 36,5 x 49 cm. Bladstorlek 50 x 65,5 cm.
732. Pablo Picasso (Spanien, 1881–1973) ”Paloma et sa Poupée sur Fond noir”.
Signerad med röd krita och numrerad 42/50. Litografi, 1952. Utgiven av Galerie Louise Leiris, Paris. Tryckt av Mourlot, Paris. Bildstorlek 69,5 x 54,7 cm. Bladstorlek 75,5 x 56,5 cm (Arches).
Proveniens: Inköpt på Galerie Artek, Helsingfors, 1953. Därefter i arv till nuvarande ägare.
Utställningar: Galerie Artek, Helsingfors, ”Picasso”, 18–30 november 1953, kat. nr 57.
Signerad med blyerts och numrerad epreuve d’artist. Färglitografi, 1956. Tryckt av Pons, Paris. Utgiven av L’oeuvre Gravée, Zürich. Bildstorlek 43 x 58 cm. Bladstorlek 50 x 64,5 cm (BFK Rives).
Signerad med blyerts och numrerad 8/72. Färglitografi, 1968. Tryckt av James Webb. Utgiven av Gemini G.E.L., Los Angeles, med deras blindstämpel.
Bladstorlek 54,5 x 44,5 cm.
Litteratur: Gemini 100.
Estimate: SEK 20 000 – 25 000 / EUR 1 820 – 2 280
Litografin ”A l’heure de l’observatoire - Les Amoureux” bygger på Man Rays ikoniska surrealistiska målning med samma titel skapad mellan 1932 och 1934 och visar fotografen Lee Millers sensuella, karmosinröda läppar som svävar fritt över himlen ovanför Paris observatorium. Målningen tillkom som en reaktion av parets uppbrott 1932 och har kommit att bli en ikon inom surrealismen.
736. Man Ray (USA/Frankrike, 1890–1976) ”A l’heure de l’observatoire - Les Amoureux”.
Signerad med blyerts och numrerad 23/150. Färglitografi, 1970. Utgiven av J. Petithory, Paris.
Bildstorlek 35,4 x 89,4 cm. Bladstorlek 67,5 x 104 cm.
“In Stowaway, I pushed my intrinsic interest in abstraction, in images without the baggage of images, and I pushed color and form around to create the most exciting surface I could imagine, trying to make light come out of a piece of paper.” —James Rosenquist
James Rosenquist djärva hantering av samspelet mellan realism och abstraktion gav honom en särställning inom den amerikanska konstscenen under andra hälften av 1900-talet. Han räknas som en av pionjärerna inom Pop-konsten, trots att han själv snarare beskrev sin tillhörighet bland surrealisterna.
737. James Rosenquist (USA, 1933–2017) ”The Stowaway Peers Out at the Speed of Light”. Signerad med blyerts och numrerad 36/40. Färglitografi, 2001. Tryckt och utgiven av Universal Limited Art Editions, West Islip, New York, med deras blindstämpel. Bladstorlek 117,5 x 268 cm.
740. Zao Wou-ki (Kina, 1921–2013) Utan titel, ur ”Canto Pisan”.
Signerad med blyerts och numrerad 147/150. Akvatintetsning i färg, 1972. Utgiven av Pierre Belfond, tryck av Atelier Bellini, Paris. Plåtstorlek 40,7 x 25,6 cm.
Estimate: SEK 20 000 – 25 000 / EUR 1 820 – 2 280
HÖSTEN 2025
CONTEMPORARY ART & DESIGN
Visning 17–21 oktober | Liveauktion 22–23 oktober
IMPORTANT TIMEPIECES
Visning 17–21 oktober | Liveauktion 22 oktober
HELSINKI DESIGN SALE
Onlineauktion 24 oktober–2 november
MODERN ART & DESIGN
Visning 12–17 november | Liveauktion 18–19 november
HELSINKI WINTER SALE
Onlineauktion 21–30 november
IMPORTANT WINTER SALE
Visning 4–9 december| Liveauktion 10–12 december
SYSTEMBOLAGET – FINE WINE & SPIRITS
D069: 1–3 september | D070: 29 september –1 oktober
D071: 3–5 november | D072: 8–10 december
Alla dryckesauktioner sker online
Katalogpriserna anges i svenska kronor SEK och Euro €. Bukowskis allmänna villkor för köpare och säljare, budgivningsinstruktioner, blanketter för inropsuppdrag och telefonbud samt avvikande villkor för specifika objekt hittar du på www.bukowskis.com. Vi reserverar oss även för eventuella skriv- och tryckfel.
Bukowskis Stockholm
Arsenalsgatan 2
Box 1754
111 87 Stockholm, Sweden
T +46 8 614 08 00
F +46 8 611 46 74 www.bukowskis.com
All lots with a lower estimate value of 15 000 SEK and above in the Art section of Modern Art and Important Winter/Spring’s hammer sales are searched against the Art Loss Register database.
