INSPIRATION FÖR BOKCIRKEL
!?
Flickan i fönstret
GILL THOMPSON
Bokcirkelsfrågor
Vilken syster (Jo eller Con) har du lättast att förstå och varför? Varför tror du att systrarna fängslas så av opera? Tycker du att Ilse var modig eller dumdristig som skrev sin artikel om lägret Sachsenhausen? I kapitel 50 vill Edward att Jo tänker ut svar på obeställbara brev från föräldrar till sina sönder – soldater de tror lever men i själva verkat redan är döda. Om Jo lyckas övertyga människor om att deras söner har deserterat till neutrala länder kan det enligt Edward leda till att fler soldater lockas till att desertera när nyheten sprids. Tycker du att Jo gjorde rätt som vägrade att skriva de breven?
Är du nöjd med slutet? I epilogen anser Esther att hon har lärt sig ”olika sidor av moderskapet” av Ilse, Jo och Con. Vilka olika typer av mödrar tycker du att romanens karaktärer är exempel på? I sin kommentar skriver Gill att ”Tekniken må utvecklas, men det finns ingen maskin som kan ersätta den kanske mänskligaste konsten av alla – förmågan att skapa fiktion som roar, berör och trollbinder.” Hur tror du att AI kommer påverka skrivandet av romaner?
Finns det fler aspekter av s.k. ”svart propaganda” du tycker är oacceptabla, eller håller du med Edward om att allt är tillåtet ”i krig och kärlek”? När Esther rymmer från skolan undrar Jo och Con om det hänger ihop med att de inte har varit tillräckligt bra ”mödrar”. Tror du att så är fallet? I kapitel 55 säger Jo nej när Edward friar för andra gången. Tycker du att hon fattar rätt beslut? Vilken är din favoritkaraktär i romanen och varför? Vilken är din favoritscen i romanen och varför?
!?
Lyckliga sammanträffanden Som författare av historiska romaner vill jag gärna tro att jag är noggrann i min research. Mina böcker utspelar sig under och kring andra världskriget, och eftersom en del av mina läsare fortfarande minns den tiden skulle de snabbt påpeka eventuella felaktigheter. En berättelse som utspelar sig i det förflutna måste därför kännas både autentisk och trovärdig i sina historiska detaljer. Ibland dyker det dock upp nya, tidigare okända fakta – sådana som får det att isa längs ryggraden. Så var fallet med min femte roman, Flickan i fönstret. Titelfiguren är Esther, en liten flicka som tvingas skiljas från sin mamma under de mest brutala omständigheter. Gestapo gör en razzia i deras hem, och Ilse – en journalist som vågar skriva kritiskt om nazisterna – fängslas. Esther lämnas förkrossad. Trots att de hålls åtskilda finner de tröst i en ritual som etablerades när Esther var liten: varje gång de ser Venus – morgon- och aftonstjärnan – tänker de på varandra. Denna lilla handling blir deras livlina. Den tröstar Ilse i koncentrationslägret och ger Esther styrka när hon evakueras till England för att leva hos främlingar. Jag ska inte avslöja några detaljer om handlingen, men det sker en form av återförening i Berlin 1945. När jag letade efter en passande miljö till ett viktigt möte i boken upptäckte jag en restaurang som fanns på den tiden: Zum Gulden Stern – ”Den vägledande stjärnan”. Så underbart passande. Den verkliga lyckträffen kom dock när jag gjorde research om opera. Parallellt med Esthers och Ilses berättelse följer romanen två systrar vars passion för opera på 1930-talet för dem i kontakt med judiska musiker. Musikerna ber om deras hjälp att smuggla ut värdeföremål ur Tyskland för att finansiera sin flykt till England. I min roman heter systrarna Josephine och Constance Elliot, men de är inspirerade av de verkliga systrarna Ida och Louise Cook – hängivna operaälskare som räddade tjugonio judiska personer före kriget. I berättelsen tar Jo och Con hand om Esther. Efter att hon knappt överlever en bomb räd bestämmer de sig för att hemskola henne med hjälp av andra flyktingar. En sångare undervisar henne i franska genom sångtexter av Berlioz, och jag fastnade särskilt för dessa rader ur Les Nuits d’été: Même de loin, ma mère me défend, et ce baiser qu’elle m’envoie écarte le péril. Ungefär betyder det: ”Även på avstånd skyddar min mor mig, och kyssen hon sänder skingrar faran.” Ännu en stark koppling mellan Esther och Ilse.
Men den mest slående upptäckten sparade jag till sist. Efter kriget låter jag Esther, Jo och Con gå på opera i Berlin. Systrarna är överlyckliga över att åter få höra levande musik – och över att få dela upplevelsen med Esther. När jag letade efter en föreställning från tiden upptäckte jag att Beethovens Fidelio sattes upp på Theater des Westens i september 1945. Valet var mycket symboliskt: det var den enda teatern i Berlin som inte hade förstörts, och operan hyllar frihet och seger över förtryck. Dess tema – kampen mot tyranni – går inte förbi vare sig systrarna eller, hoppas jag, läsarna. I operan klär en kvinna ut sig för att rädda sin oskyldigt fängslade make. När jag läste den engelska översättningen av en av hennes arior (Komm, Hoffnung, övers. anm.) slog orden mig direkt: Come, hope, let not the last bright star In my anguish be obscured! Light up my goal, however far, Through love I shall still reach it. Vilken gåva för en författare som berättar en historia om hur en ”klar stjärna” förenar mor och dotter. I min roman börjar Esther gråta när hon hör de orden. Varje gång jag återvänder till den scenen får jag själv kämpa mot tårarna. För dem som upplevde kriget måste Fidelios budskap ha varit djupt berörande: att det goda kan segra över det onda, och att tyranni kan besegras. För mina karaktärer blir den ”klara stjärna” som förenar dem trots separationen till en symbol för hopp i mörkret. Det är, om något, en verklig slumpens lyckträff.
FOTO: STE
P H EN
FAY ERS
Gill Thompson