BONNIER CARLSEN
VINTER & VÅR
I GAMMELSKOGEN
E
n gång fick Vips en kotte i huvudet. ”Aj, sa Vips” och tappade sin vandringsstav. Men vad konstigt, någon hade skalat bort fjällen på kotten. Då såg Vips upp. Där på en gren satt en ekorre och tittade med stora ögon. Den darrade. ”Hej”, sa Vips snällt. ”Oroa dig inte. Det gjorde inte så ont.” Men ekorren blev rädd, tog ett skutt och satte fart mot storskogen. Vips följde efter. ”Hallå, stanna, jag är din vän!” Men ekorren bara fortsatte allt djupare in i skogen.
2025/ 2026
Snart blev det kväll och Vips fick hängmattan. Vilken tur att ryggs tänkte Vips. I den finns ju allt ja Mörkret kom och de väldiga trädstammarna knirkade. Långt storlommens sång. Det kändes så gammelskogsgläntan att Vips so morgon vaknade Vips tidigt av e trummande. Ur ett hål i ett träd pärluggla fram. Som tur var såg Vips. Ugglor gillar att äta näbbm började Vips bli orolig. Hur ska
Plötsligt var den försvunnen. Vips blev tvungen att stanna och pusta ut i en glänta. Andfådd och häpen såg sig Vips omkring. Det här var en helt ny plats. Träden var väldiga. På tjocka, skrovliga stammar växte tickor. I grenarna hängde långa trådiga lavar. Omkullvälta träd låg inbäddade i mossa. Kanske hade de legat på marken i hundra år?
Ekorren skuttade lätt från sten t samtidigt till att Vips hängde me Vips staven framför sina fötter. D Då såg Vips att det låg en hel h under trädet, skalade på samma en av ekorrens matplatser, försto Nästa gång jag ser en sådan hä ska jag se upp, tänkte Vips. Och redan ekorren med en ny kotte.