Mod är troligtvis lika olika tolkat som vi är olika som människor.
Eller så är mod olika vid olika tillfällen.
Mod att gå igenom en kohage.
Mod att hoppa fallskärm.
Mod att ha en åsikt.
Mod att ta sig utanför stadsgränsen.
Men också …
Modet att tro på sig själv.
Modet att tro fullt ut på sin egen idé.
Modet att låta bli att följa rådande vindar.
Mod att följa sin övertygelse utan att bry sig om vad andra gör.
Blå Station har ju en lång historia av mod.
För det var väl mod som startade Blå Station?
Modet, att mitt i livet som etablerad formgivare på säker mark, efter att precis ha blivit refuserad av sin största uppdragsgivare, våga byta fokus. Att våga tro på sin produktidé så mycket, att han efter en helg av avvägande diskussioner och med acceptans från sin fru, (som tyckte att det var en bra idé att starta ett möbelföretag med deras långhåriga, 22 åriga son...) …att där och då vintern 1985 ta beslutet, vi kör!
- Det var väl mod?!
Börge Lindau
…och tiden kom, då Börge Lindau gav uppdraget till sin son, det vill säga till mig, inte att rita nästa möbel (tyvärr), utan att finna nästa generation frilansdesigners till bolagets kommande kollektion. Jag var inte ens 30 fyllda och hade nu valet att antingen ta kontakt med den tidens etablerade formgivare (alla mer eller mindre vänner med Börge) eller ta mig tid och mod att söka bland de som ännu inte var etablerade, de vars skygglappar ännu inte vuxit ut.
Var hittar man dem? Hur attraherar man dem?
På möbelmässan 1994 lanserade Blå Station pallen Bimbo, ritad av Peter Brandt, som därmed blev företagets första frilansdesigner. Pallen prisades, med det då prestigefyllda Forsnäspriset, som det första i en lång rad utmärkelser. Detta gav givetvis modet enormt med syre, och Blå Station har sedan dess haft mod att följa Börge Lindau bevingade ord; Tinget är det viktiga – inte avsändaren!
Nu är det Johan Ansanders tid, det startade med Maximus mitt under pandemin 2020 och nu, 2026, har vi nöjet att lansera Frankfurter, en helt vanlig och alldeles speciell stol.
Det är mod att förstå skillnaden mellan att följa John och att gå sin egen väg.
Det är också mod att ställa frågor, vilja förstå och förändra.
Att tycka något är fint eller fult kräver endast egen smak.
Att våga vara blå när allt annat skall vara gult… de é mod!
Peace, Love & Good Design
Johan Lindau
FRANKFURTER
Efter stolen OM i traditionellt formpressat trä med nätta men generösa mått och en innovativ lösning av ryggen, sökte Johan Ansander någonting enkelt med fokus på detaljer, och med andra dimensioner för att ge en mer kroppslig, nära känsla. Som inspiration tänkte han på en del av sin egen underarm. Han ville också arbeta med mer volym i materialet och med rejäla radier, vilket man kan se i hur ryggen möter bakbenen. Ämnet i stolen är formpressad bok, för det är fint att ha ett lugnt träslag.
Stolen har fått namnet Frankfurter för den minner om en typ av stol med sitt ursprung i mitten av 30-talet. En enkel robust och hållbar typ som tål att få lite tuff hantering.
Johan Ansander
Industridesigner som är göteborgare i grunden, numera boende i Stockholm. Utbildad på konstfack. Vi träffades på Möbeldesignmuseet i Stockholm där han visade fåtöljen Maximus. Som en kontrast till Maximus sa Johan Ansander efter lanseringen att det vore kul om nästa projekt skulle handla om formgivning av något mer alldagligt, kanske med ett mer rationellt förhållningssätt till materialet.
FRANKFURTER
I denna lilla trycksak hittar du formgivare som fått sin första produkt lanserad av Blå Station ...men vi började visst bakifrån med 2026
...så låt oss ta det ifrån början
OBLADO Var det bara ren nyfikenhet? Lusten att utforska de tekniska möjligheterna kring en rund ring av formpressad björkfaner? Funderingar kring om en liten rund sits ska ha tre eller fyra ben? Eller bara ett? Om en sits behöver en rygg att luta sig mot? Och hur högt över marken gillar folk att sitta? På tre ben, eller fyra? Med en rygg att luta sig mot, eller inte? Börge kunde inte bestämma sig...och var ovillig att utesluta något alternativ. Så det blev en hel familj av pallar, stolar och bord...OBLADO. Och ett eget möbelföretag, Blå Station.
Börge Lindau 1986
Bimbo i presenterades på mässan 1994. Idag är den en klassiker. Pallen fick både Forsnäspriset och Utmärkt Svensk Form 1994. Den erhöll Guldstolen som Bra Klassiker 2005.
Vi hade koll på Peter redan då han gick på Konstfack, men då sökte vi inga frilansdesigners. Peter blev den första externa formgivaren som ritat möbler till Blå Station. På baksidan av ett designförslag han sänt oss fanns en teckning gjord med färgpenna av en formpressad pall som gick att stapla kors och tvärs. Den ville vi ha!
POINT
Sommaren 1994 tog Jesper examen från Royal College of Art i London. Hans examensarbete var ett trumset, en lampa och en fällbar stolstavla. Jesper hade gjort tre prototyper som han tog med sig ner till Åhus och presenterade för oss. Resultatet av det mötet blev Point.
Jesper Ståhl
Jesper ville göra en stol man kan njuta av även när den inte används som stol. Den skulle kunna hängas upp på väggen och plötsligt få ett annat värde. Point utgår från den platta ytan.
En skiva plywood som kan fällas ut till en stol med ben och sits, antingen åt det ena eller åt det andra hållet.
Och när du är trött på att sitta. Vik ihop. Häng upp. Och titta!
- Vem har målat den tavlan?
- Det är inte en tavla. Det är en stol!
CHEESE
Ihopfälld 362x830x35 mm
Sitthöjd 450 mm
Total höjd 730 mm
Bredd 362 mm
Bjup 435 mm
Vikt 1.9 kg
Ett viktproblem...Funktion och enkelhet. Cheese blev en nätt & lätt fällbar stol, enkel att bära med sig. För att förstärka visuell lätthet och vikt gjordes stora runda hål som i en schweizerost. Kraven satte ramarna för form och proportion och sin skenbart fragila konstruktion till trots höll stolen även för Möbelinstitutets hårda prov.
Josefin utbildade sig på Chalmers tekniska Högskola men var gäststudent under ett år på HDK 93-94. Där tilldelades eleverna en uppgift: Gör en stol av trä som väger högst 3 kg.
Josefin Larsson 1995
SÖNDAG
En liten bänk för stora utrymmen och små. Funktionell och tidlös. Formpressad för att kombinera en enkel, slät yta med styrka och smäckra linjer. Elegans med återhållsamhet - en bänk med söndagskänsla.
Lotta Josefsson & Annette Petersson är båda inredningsarkitekter och utbildade på HDK i Göteborg. När de ritar möbler kallar de sig Vardag. Börge Lindau var deras opponent. Hans uppgift var att kritisera Annettes och Lottas examensprov. Så mycket kritik blev det knappast, för Börge tog examensprovet, bänk Söndag, in i Blå Stations kollektion.
HASHI
Sitthöjd 450 mm
Länd 2950 mm
Bredd 640 mm
Hashi var en bänk, men också en bro, en symbol. Den gav ett mervärde till övergången, gav mellanrummet ett uttryck. När det nya årtusendet började, när vårt land förbands med Danmark och Blå Station gick över i nästa generation blev Hashi en länk mellan då och sedan, mellan gammal och ung, mellan japansk kultur och nordisk tradition. Hashi var en plats för möte, för vila, för tanke…En bro...mellan
Mitsue Watanabe & Yoku Mukai
Börge gick bort April 1999. Samma år träffade vi Mitsue och Yuko på Bella Center i Köpenhamn. De kom från Japan
där de studerat vid
Musashino Art University och nu studerade de vid
Royal Danish Academy
Deras bänk Hashi i formpressad björk, vars form var ett utsnitt av en gigantisk cirkel, kändes viktig för oss.
POLSTERGEIST
Egentligen är Polstergeist inte en soffa, det är en hel liten familj av soffor med olika uttryck. Utan ryggstöd är Polstergeist en bänk, med ett eller två ryggstöd en soffa och vänder man ryggarna så att man sitter mitt emot varandra blir det en tête-á-tête. Det är en sitsmodul och en ryggmodul som i olika tänkbara kombinationer kan bli sex varianter.
Christine är danska, utbildade sig i Helsingfors och på Danmarks
Designskole men hon kunde lika gärna blivit konstnär…
Soffan Polstergeist var hennes examensarbete 2000 som vi fick upp ögonen för och gärna ville hitta en möjlig väg att tillverka, idén var enkel men utförandet komplext.
Christine Schwarzer 2OOO
ISLAND
Sparsmakad i sin design, minimalistisk utan att bli
anonym Big Island and Small Island är bra exempel på hur det skandinaviska och det japanska korsbefruktar varandra.
Under tiden Tomoyuki studerade vid Det Kongelige Danske Kunstakademi kom han till oss för att presentera en produktidé. Det var en vacker presentation, med små vita miniatyrer av en bänk. Det kändes självklart att bänken skulle gå att fälla ihop men det gjorde den inte. Vi samtalade om det och han återkom ett par veckor senare med en uppdaterad, nu fällbar variant. Inte den smartaste fällfunktionen men intresset var väckt.
Tomoyuki Matsuoka 2OO1
DANCER
Dancer visades för första gången på vår utställning i Daikanyama under Swedish Style i Tokyo 2001. En stol där samma formpressade del används både till sits och rygg.
Dan föddes i Sverige, växte upp i Japan och föredrog att prata engelska. Han studerade både på
Hokkaido Tokai University i Japan, HDK i Göteborg och Konstfack i Stockholm.
År 2000, under sin studietid, fick han en praktikplats hos oss och arbetade under Johans ledning med att utveckla en egen stol.
INNOVATION C
Efter att ha studerat flygresenärer och deras beteende, vilka hjälpmedel och arbetsredskap de använde, vilka funktioner de behövde. Kom han fram till sitt-yta, bordsyta, ryggstöd och armstöd. Han minimerade funktionerna och sammanförde dem till en möbel som klarade alla önskemål. Redan då, 2001, tänkte Fredrik att morgondagens möbler kommer att kräva mer än en funktion. Innovation C blev pionjär för en ny generation multifunktionella möbler.
Året var 2001 och Konstfacks
Master-elever hade för en gångs skull fått en verklighetsbaserad skoluppgift, att göra möbler för en flygplats. Projektet kallades
Arlanda Pir F.
När Johan besökte elevutställning på Möbelmässan i Stockholm, såg han en oväntad tolkning av uppgiften och skickade en hälsning till formgivaren som inte var på plats; -Hör av dig till mig, för antingen har du nåt fel i huvudet eller så har du en riktigt bra förklaring!
Fredrik Mattson
STING
Tillverkad i endast två material: strängpressad aluminium och rostfritt stål, är Sing fortfarande världens mest innovativa stol!. Men Sting hade aldrig funnits om vi lyssnat på expertisen, på dem som kunde sitt material och sin process, för enligt dem var Sting omöjlig att producera. Men vår vilja, lust, och övertygelse smittade av sig gjorde att det omöjliga blev möjligt.
Mattson & Borselius
– Rita en helt vanlig stol – gjord på ett helt nytt sätt. Det uppdraget fick
Fredrik Mattson under möbelmässan i Milano 2002, året vi visade Innovation C. Han gick då fortfarande på Konstfack och projektet involverade så småningom även hans klasskamrat, Stefan Borselius. Resultatet blev en stol som är flerfaldigt prisad och som gör oss stolta för alltid.
PEEKABOO
Född ur en tid där nya behov av avskildhet uppstått. Hur liten kunde man göra en space där man kände sig trygg? Arbetet började med Borselius tankar kring arkitektur, samhället och personers egen sfär. När huven fälls ner får man ett litet rum för sig själv och ger en tydlig markering att man inte vill bli störd. Som ett par solglasögon syns man knappt genom det mörka plexiglaset i huven, men ser tydligt vad som händer utanför.
Stefan Borselius
Vi träffade Stefan när han fortfarande gick på Konstfack genom vårt samarbete kring framtagningen av stolen Sting. Han är en uppfinningsrik, klurig och estetisk formgivare. Ett par av Stefans starka sidor är att han tänker industriellt, är tekniskt och löser problem. Vilket passar oss, för vi ser oss som problemlösare.
Clip, blev ett smäckert och läckert fällbord med minimalt antal delar. En skiva och 2 par ben inklusive fällanordningen, inga lösa delar och onödigt trixande. Lätt som en plätt att fälla ut och ihop. Funktionellt, estetiskt och praktiskt.
Jonas Forsman
Han är utbildad på den tekniska designlinjen på Chalmers i Göteborg där han våren 2005 gjorde sitt examensarbete, ett fällbord som är ett tekniskt litet underverk. Som handledare valde han Johan Lindau. Jonas gjorde ett digert förarbete och granskade alla fällbord som någonsin gjorts för att sedan börja med konstruktionen som grund, inte utseendet.
STRAW
Staden Berlin vände sig till unga tyska designers i Berlin med uppgiften att tolka BAUHAUS. Deras verk skulle visas på under BAUHAUS 90-årsjubileum år 2009. Osko+Deichmann valde att ifrågasätta hur en värld med stålrörsmöbler skulle kunna ha sett ut – om BAUHAUS inte upptäckt hur man skulle göra för att få perfekt böjda rör.Intressant att tänka att Osko + Deichmanns lösning att knäcka eller kinka stålrör faktiskt skulle kunna gjorts redan för 100 år sedan, men ingen vågade prova. Straw är en ny definition av brutalism.
En färgstark och dynamisk designduo som lärde känna varandra när de studerade industridesign vid UDK, Univesity of Fine Arts i Berlin. Vi mötte dem för första gången på Salone Satellite i Milano där de ställde ut med en serie som hette Pebble som också producerades av Blå Station i många år från 2009 och framåt.
ANTOINETTE
Inspirerad av Marie-Antoinette och feminina former. En korsettliknande struktur täckt av en genomsiktlig mesh som hålls på plats av ett bälte runt ramens ”midja”. Det halvtransparenta nätet säkerställer att användarna inte är helt isolerade från sin omgivning.
Cate & Nelson
Hon från Strängnäs, Sverige och han från Sevilla, Spanien. De lärde känna varandra när de utbildade sig på IED i Madrid. Ingen av dem är från England, även om namnen kan vilseleda en att tro det. Men det var kanske där de möttes, i det engelska språket, en annan plattform, ingens hemmaplan, en verbal och visuell arena. De närmade sig oss med en designidé.
HIPPO
Flera år senare gjorde vi projektet HIPPO tillsammans med Mia för Danska SE-utställningen i Köpenhamn. Som de funktionalister vi är ville vi förena det tunga, traditionellt svenska med en rejäl skopa modern lekfullhet. Happy HIPPO. Tidlöst modern.
Internship hos Börge Lindau 1991 -1992
Mia fick stipendium från konstfack när hon avslutat sina studier, hon frågade Börge Lindau om hon fick gå vid hans sida ett tag för att lära sig skrået, sen bytte hon Stockholm mot Skåne för ett år på Blå Station.
Klim är Milk stavat baklänges. Resultatet av en elevuppgift på Aalto-universitetet där Christian studerade. Urspungligen var hyllplanen gjorda av återbrukade mjölkkartonger. De höll inte riktigt i löpande produktion så det blev lackerad MDF istället. En klurig knut på staget höll gavlarna starka och raka. Det ultimata hyllsystemet, enkelt, vackert och anonymt. Lätt att förändra och omplacera.
Johan höll en föreläsning på Aalto-universitetet i Finland, vilket han gjort ett flertal gånger. Han blev erbjuden skjuts tillbaka till flygplatsen om han bara tittade på elevutställningen innan de åkte. Där träffade Johan tysken Christan Göbel, och föll för hans enkla självklara designlösningar.
Christian Göbel 2O12
ÅHUS
Åhus representerar Outofstocks
syn på vad Blå Station står för. Rolig men oväntad och samtidigt bekant. Bekväm och kompakt med en balans mellan fräschör och tidlöshet. Kompatibel med både moderna och historiska miljöer. Överflödiga och onödiga element är eliminerade, samtidigt har den karaktär och funktion genom det integrerade sidobordet.
Det multikulturella designkollektivet föddes ut ur ett möte i Stockholm, därav namnet Outofstock. Baserade i Singapore, Barcelona och Buenos Aires bedriver de sina egna verksamheter, med gör emellanåt projekt som Outofstock. Vi hade under flera år intressanta samtal kring design och värderingar i vår monter i Milano och frågorna blev mer och mer specifika, till sist frågade jag; -Intervjuar ni mig? Ett par veckor senare kom deras tolkning av Blå Station snyggt presenterad, och vi kunde inte tacka nej.
Outofstock Design
LUCKY
När Luka studerade på Royal College of Art i London var plywood på modet, och han var framför allt fascinerad av flexibiliteten i materialet.
Genom att montera sitsen på rätt sätt i fronten, åstadkommer man en helt naturlig elasticitet. Lucky är en stol utan kompromisser och genvägar, som kommer att stå i sig många decennier.
Johan mötte Luka, en ung formgivare från Slovenien, när han för första gången ställde ut på Salone Satellite, de ungas arena på möbelmässan i Milano. Han såg hans potential, men också ett olöst designproblem. Johan undrade om han fick hjälpa till.
Luka Stepan
2O17
MAXIMUS
Lika lätt och mjuk i formen som serietidnings bulligt mjuka framskissade möblemang. Och samtidigt en rejäl högst påtaglig tungviktare helt utförd i massiv trä. I arbetet med Maximus låg fokus på gestaltning, ett skulpterande förhållningssätt till materialet och samtida tillverkningsmetoder, allt för att undvika gängse rationella lösningar och formspråk som används för produkter gjorda i trä.
När pandemin 2020 ställde till det för alla Master-studenter från Konstfack bjöd Lars Bülow & Kersti Sandin in till en specialutställning på Möbeldesignmuseet i Frihamnen i Stockholm. På vernissageinbjudan fanns Johan Ansanders fåtölj Maximus, som vi gillade direkt. Vi var på plats och skrev, ett par dagar innan, till Johan Ansander och bad om ett samtal. Vi var intresserade.
Men då Johan Ansanders höll sin presentation av Maximus framgick att hans mål med projektet varit att utforska relationen mellan lokal produktion och samtida teknik men gett upp möjligheterna att tillverka Maximus industriellt då alla sagt att det var omöjligt. Vi är dock inte de som ger upp.
Johan Ansander 2O21
PRINSESSAN
Rak och ärlig med detaljerad sammanfogning inspirerad av ribbsängar. Prinsessan är lika välkomnande åt alla håll. beredd på både formella och informella möten.
Redan innan han var klar med sin master vid Konstfack debuterade Jonathan Hultgren som formgivare med Prinsessan. Temat för Jonathans master var vår ofrivilliga ensamhet och hur eftersatt vårt offentliga rum blivit. Men pandemin drabbade även honom och chansen att delta i en tävling i Karlshamn gav möjligheten att omvandla den egna forskningen i en konkret möbel. Johan Lindau satt i juryn, Jonathan vann förstapriset och Prinsessan hittade sin producent.
Jonathan Hultgren 2O23
Vi samarbetar med många fler begåvade formgivare än dem du hittar i denna lilla trycksak. Men de har inte startat sin karriär hos oss, och får därför inte plats i denna, du hittar dem istället på www.blastation.se