I samma serie: Special-Kevin och piraterna (2020) Special-Kevin och varulvarna (2020)
Special-Kevin och Gustav Vasa Beta Pedagog AB Skutevägen 1, 432 99 Skällinge info@betapedagog.se www.betapedagog.se tel. 0340-355 05 © Text: Kalle Holmqvist, 2021 © Bild: Jonas Anderson, 2021 Författare: Kalle Holmqvist Illustratör: Jonas Anderson Redaktör: Isac Carlsson Art. nr beta-4593 ISBN 978-91-88871-64-0 Första upplagan, första tryckningen Dardedze Holografija, Lettland, 2021
Svanenmärkt trycksak, 3041 0971
Svanenmärkt trycksak, 3041 0971
KalLe Holmqvist
Jonas Anderson
Kapitel 1
Jävla Gustav Vasa! Det var en vanlig tisdag. Men en sak var inte som vanligt. Det var att jag hörde många fula ord. Det brukar jag inte göra. Jag var i skolan. Min lärare Joakim berättade om hur det var förr i tiden. – På 1500-talet hade Sverige en kung som hette Gustav Vasa. Det var för flera hundra år sen. Joakim berättade att kung Gustav Vasa ville bestämma allt själv. Några personer blev arga på Gustav Vasa. Då dödade han dem.
5
– Va? Dödade han dem? Hur då? sa jag. – Jag vet inte. Kom ihåg att räcka upp handen innan du pratar, sa Joakim. Min klasskompis Josef räckte upp handen. – Vad bra att du räckte upp handen, Josef. Vad ville du fråga? sa Joakim. – Är det rast snart? sa Josef. – Nej, vi har rast klockan halv tio, sa Joakim. Sen läste Joakim en text som stod i en bok. Jag lyssnade inte. Jag tänkte på Gustav Vasa i stället. Tänk om jag hade levt förr i tiden. Vad hemskt det vore om Gustav Vasa kom och mördade mig. Vilken elak människa!
6
– Jävla Gustav Vasa! skrek jag och slog handen i bänken. Alla mina klasskompisar tittade på mig och skrattade. Min lärare Joakim skrattade inte. Han lade ifrån sig boken och sa: – Men Kevin! Svär inte när du är i skolan. – Får jag svära när jag är hemma då? sa jag. – När du är hemma? Ja, det skiter väl jag i, sa Joakim och öppnade boken igen. – Du svor! sa min klasskompis Josef. – Nej … men, sa Joakim. – Du svor i skolan! sa min klasskompis Kim. – Nu får ni vara tysta, sa Joakim. – Men du svor faktiskt. Du sa skiter. Det är ett svärord, sa jag.
7
– Ja, du svor i skolan! sa min klasskompis Ebba. – Joakim svor! Joakim svor! skrek alla i klassen. Kim ställde sig på stolen och skrek: – Ingen får svära, ingen får svära. Sluta svära för fan! Min klasskompis Josef kastade ett suddgummi på Kim. – Aj! sa Kim. – Nu måste jag dricka kaffe, sa Joakim. Sen fick vi gå på rast fast klockan bara var kvart över nio.
8
Kapitel 2
Det händer något mystiskt Joakim är min favoritlärare. Jag har inga andra lärare. Förutom i hemkunskap och slöjd. Men det har vi bara en gång i veckan, så det räknas inte. Om jag hade haft andra lärare så hade kanske Joakim ändå varit min favoritlärare. Men det vet jag inte. Joakim brukar aldrig skrika. Det är skönt. Men ibland blir han trött. Då måste han dricka kaffe. Sen tjatar han ganska ofta. Ibland tror jag att jag ska få träningsvärk i öronen. Om det går att få det. Det gör det nog inte.
10
På onsdagen kom jag åtta minuter för sent till skolan. Åtta minuter är väldigt lite. Det tar till exempel tre år att åka till planeten Jupiter. Om man har en jättesnabb rymdraket. Annars tar det ännu längre tid. Det är så långt till Jupiter att ingen människa har åkt dit. Inga djur heller, tror jag. Men kanske aliens. Aliens betyder rymdvarelser. Ingen vet hur de ser ut. Jag tror att de är gröna och har långa öron. När jag kom fram till skolan sa Joakim att jag skulle tänka på att komma i tid. Det brukar han säga. Men sen sa Joakim något som han absolut inte brukar säga:
11
– Jo, förresten, Kevin. Det var en man här och frågade efter dig i går. – Vem då? sa jag. – Jag vet inte, sa Joakim. – Varför vet du inte det? sa jag. – Han sa inte vad han hette. Han kom in hit i klassrummet och ville prata med dig. Det var när alla utom jag hade gått hem. Han hade skägg. Han verkade arg. Jag undrar om jag inte sett honom någonstans … Men jag vet inte. Han hade en konstig mössa, sa Joakim. – Men jag känner ingen som har en konstig mössa. Hur vet du att det var mig han ville prata med? sa jag. Då sa Joakim så här: – Jo, den där mannen sa: Jag vill tala med unge herr Special-Kevin.
12
Oj, vad mystiskt, tänkte jag. Då måste det vara mig det handlade om. Det finns jättemånga som heter Kevin i världen. Men det finns bara en person som heter Special-Kevin. Det är jag som är den personen.
13
Kapitel 3
Gubbar med spjut och svärd Egentligen heter jag bara Kevin. Men min moster Alexandra brukar kalla mig Special-Kevin, eftersom jag är lite speciell. Jag går till exempel i en specialskola. Det är roligt, för på min specialskola finns det ett pingisbord i förrådet. Ibland tar vi fram det och spelar pingis. Min granne Lukas går på en annan skola. Det är inte en specialskola. I deras förråd finns det bara två hinkar och en dammsugare.
14
Det finns en till sak som är lite speciell med mig. Det är att jag har en specialhjärna. Den kan tänka väldigt mycket. Ibland tänker den så snabbt att ingen annan förstår vad jag menar. Det är tråkigt för dem. När vi hade rast på onsdagen började min special-hjärna tänka på skogen som finns bakom skolan. Den är inte lika stor som regnskogen i Amazonas. För den är jättestor. Men det är några träd i alla fall. – Kolla! Jag tror att det är någon som går omkring i skogen, sa jag till Ebba och Josef. De brydde sig inte. – Jag måste gå dit och titta, sa jag. Ebba och Josef ville fortsätta att spela pingis. Jag gick i väg själv.
15
Jag smög runt skolan och tittade in i skogen. Jag såg att det stod fem gubbar där. De hade hjälmar på huvudet. En av dem ropade till de andra: – Uppställning, alla soldater! Jaha, det är soldater, tänkte jag. Soldater brukar ha gevär och kanske atombomber. Jag har sett en bild på det. Men de här soldaterna hade inga gevär. Tre av soldaterna hade långa spjut. De andra två hade svärd i handen. Spjut och svärd hade man förr i tiden. Jag tror att det var flera hundra år sen. Eller i alla fall innan jag var född. Det här var konstigt, tänkte jag. Jag smög närmare för att se bättre. Då råkade jag trampa på en kotte. Det knakade.
16
– Vad var det? ropade en av soldaterna. – Är det någon där? ropade en annan. Han pekade åt mitt håll.
Tidigare böcker om Special-Kevin
Special-Kevin och piraterna En dag träffar Kevin en gubbe med stort skägg, hatt och svärd. Gubben ser inte bara ut som en pirat, det visar sig att han faktiskt är en pirat. Kevin blir nyfiken och smyger ombord på piratgubbens båt. Men plötsligt börjar båten röra på sig … ANTAL SIDOR: 76 beta-4591 ISBN: 9789188871053
Special-Kevin och varulvarna En dag berättar Kevins lärare att man förr i tiden trodde att människor kunde förvandlas till varulvar. Men att det förstås inte var sant. När Kevin senare träffar på två stora, varglika hundar, börjar han misstänka att det trots allt finns varulvar på riktigt. ANTAL SIDOR: 82 beta-4592 ISBN: 9789188871183
Jag har sett den riktiga kungen på teve. Jag kommer inte ihåg vad han hette. Han hade glasögon och grått hår. Han hade inget skägg. Han skrek inte.
– Jag tror inte på att du är kung, sa jag till den arga gubben.
Special-Kevin och Gustav Vasa är den tredje boken i en serie underfundiga och humoristiska kapitelböcker för den som har kommit i gång med läsningen. Kevin är en glad, fantasifull och nyfiken kille. Och så är han lite speciell, det är därför han kallas för Special-Kevin. Kalle Holmqvist skriver böcker för både barn och vuxna. De flesta handlar om historia och märkliga händelser förr i tiden. Han arbetade tidigare i många år som elevassistent på särskolan. Jonas Anderson är en flitigt anlitad barnboksillustratör. Hans bilder är färgstarka, välgjorda och uttrycksfulla.
Art. nr beta-4593
9 789188 871640