Våga Västra Frölunda 3-2020

DIN TIDNING FRÅN SVENSKA KYRKAN | VÄSTRA FRÖLUNDA PASTORAT | HÖSTEN 2020

PHILIP DE CROY:

”I Sverige tror vi att vi avskaffat döden”

5

BÖCKER OM LIVET OCH DÖDEN PETRA MEDE, ­PROGRAMLEDARE:

”Nu när jag ­ blivit äldre kan jag göra vad jag vill”

Så går det till när KISTAN KREMERAS efter ceremonin

TEMA

GRÄNSLAND

Livet och uppbrottet som ingen slipper ODR SAMHÄLLSINFORMATION

SOMMAREN 2020

01_Omslag_VFRO_HÖSTEN 2020.indd 1

3

2020-09-10 14:08

LEDARE

Vid avskedet som många fruktar får kyrkan tala om hopp om liv

V

!

i lever alla i gränslandet. I gränslandet mellan liv och död. Sanningen är den att ingen av oss vet när dagen för gränsöverskridandet äger rum eller ens närmar sig. Det kan komma hastigt, men för den som har förmånen att få förbereda sig och ta farväl av nära och kära så kan vi tala om möjligheten till ”ett livets avslut ”. Kanske låter det märkligt att tala om tiden innan man lämnar det jordiska som en förmån. Jag tror att många tänker och hoppas på att få somna in när man minst anar det. Kanske i sömnen, då övergången från liv till död sker alldeles obemärkt, men jag tänker med tacksamhet på mannen som fick sex veckor på sig att tala, berätta, gråta och skratta tillsammans med sina anhöriga. Han lärde mig mycket när han sa: ”Jag skulle inte ha velat vara utan dessa dagar. Stackars dem som inte får tid på sig att dö.” Det är vackert och trösterikt sätt att tänka kring döendet som en möjlighet och en förmån. Jag hoppas att jag, när den dagen kommer kan vara stark nog och minnas vad mannen sa. DET ÄR DOCK svårare för dem som är kvar. Tomrummet efter en älskad människa ljuder smärtsamt högt och förlusten går många gånger inte att med ord

beskriva. Tröstande ord kan i stället få motsatt effekt och kanske är din närvaro och ditt lyssnande det enda som kan härbärgera och bära sorgen. En människa som sörjer behöver trygghet, värme och uppriktighet. VI HAR SOM kyrka en oerhörd kraft i vårt fantastiska uppdrag med att få människor att våga närma sig ”gränslandet”. Varje gång jag eller du sitter vid en dödsbädd och ser hur kroppen töms på liv kan kyrkan med sin närvaro räcka en tröstande blick eller hand. Vid avskedet som många fruktar får kyrkan tala om ”hopp om liv” och förmedla närvaro, värme och delaktighet. Jag vågar påstå att detta viktiga och stora uppdrag är kyrkans kärna. Att ha förmånen att förmedla tröst när sorg råder, att förmedla hopp när tomhet och saknad breder ut sig, att förmedla ljus när det är som mörkast är för mig det absolut största. Vid begravningsgudstjänsten avslutar jag alltid mina tal med att säga ett ord om den tro och det hopp som bär över all sorg, saknad, förlust och tomhet. Ett hopp om ett evigt liv.

Agneta Olsson

Församlingsherde i Styrsö församling

NY FORM! »» Välkommen

till din försam­ lings­tidining i ny skrud! Vi hoppas att du ska uppskatta den nya for­ men, men ändå känna igen dig. Trevlig läsning!

2

Kyrkan har i ­ ppdrag att få u människor att våga närma sig gränslandet.

HÖSTEN 2020

02-03_Ledare/Innehåll_VFRO_HÖSTEN 2020.indd 2

2020-09-10 14:11

Ingvild är din nya kyrkoherde

10

INNEHÅLL

Tema gränsland 10 Uppbrottet som ingen slipper 15 Philip de Croy, ­thanatolog Porträttet 18 Petra Mede, ­programledare

EN DEL AV

Frölunda pastorats nya ­kyrkoherde.

Psaltaren 74:17

”Jag önskar att jag vågade lita på att Gud har allt under kontroll”, ­säger Cajsa Teng­ blad, hälso­ pedagog, som deltar i samtalsserien Nära dig. Foto: ANNA ­HÅLLAMS

N VA

ENMÄRK

Trycksak 5041 0004

E T

Övrigt 22 Spaning Naturens roll i kristider

”

!

VÄLKOMMEN!

»» ... Ingvild Fallegård, ­Västra

u stakade ut alla gränser på jorden, D sommar och vinter är ditt verk.

S

Din församling 4 Utkiken 6 Sorgearbete Eva om att vara den som blir kvar 26 Lokalrep Kistans väg till g ­ raven 29 Samtalsserie ­ Nära dig med temat ­sårbarhet

»Från »  och med september har pastoratet och dess fem församlingar en ny chef och kyrko­herde. Ingvild Fallegård kommer senast från Torslanda-Björlanda församling, och hon efterträder Martin Lindblad. Hon har också arbetat för norska utlandskyrkan i Houston, Texas, USA, i fyra år, och som sjukhuspräst och folkhögskollärare. I nästa nummer av Våga kommer du att få veta mer om Ingvild.

Karantänkonserter fortsätter i höst »I»  slutet av mars ställdes alla konserter in. Många var tvungna att hålla sig hemma för att begränsa smittspridningen. Frilansmusikerna blev arbetslösa och levande musik blev en bristvara. Inom några dagar började dock Musik i Älvsborg i samarbete med föreningen Göteborgs internationella orgelakademi (GIOA) att livestreama konserter från Älvsborgs kyrka en gång i veckan. Under våren sändes 13 konserter och två orgelsagor. Satsningen har uppmärksammats såväl i natio-

nella som internationella medier. Tack vare musikernas medgivande ligger konserterna fortfarande ute på Youtube ytterligare en tid (sök på: Älvsborg & GIOA Quarantine Concerts). Vill du lyssna live?

»» Under hösten fortsätter vi att bjuda

in till livestreamade karantänkonserter. Kom och lyssna live eller på nätet: Tid: Varje söndag kl 19.00. Plats: I Älvsborgs kyrka eller via ­hemsidan www.svenskakyrkan.se/ vastrafrolundapastorat

REDAKTION Lokalredaktion: Helena Andersson och Amanda Holmblad, redaktörer. Maria Lif, Magdalena Moberg. Telefon: 031–731 64 50 E-post: vastrafrolunda.vaga@svenskakyrkan.se vastrafrolunda.pastorat@svenska­ kyrkan.se Omslagsfoto: Maria Östlin

Ansvarig utgivare: Sara Grant sara.grant@verbum.se Produktion: Verbum AB Tryck: Stibo Complete Katrineholm Annonser: Display i Umeå AB, 090–71 15 00, info@display-umea.se

»» Nästa nummer av Våga kommer i december. HÖSTEN 2020

02-03_Ledare/Innehåll_VFRO_HÖSTEN 2020.indd 3

3

2020-09-10 14:11

UTKIKEN

MÖT HÖSTEN I DIN KYRKA

Näsets församling Meditation och rörelse Datum: Onsdagar under hösten 2020 med start onsdag 9 september. Tid: 18.30–19.30. Plats: Näsets kyrka.

FÖLJ OSS!

»» För infor-

mation om gudstjänster och högtider, se vår hemsida eller följ församlingarna på Facebook. Man kan även ladda ner Kyrkappen för att kunna se vad som händer i just din kyrka: Webben: www. svenskakyrkan. se/vastra-­ frolundapastorat Instagram: @vastrafro­ lundapastorat Facebook: Sök på församlingsnamnet.

4

»» Ge dig själv en stunds balans och

närvaro för kropp och själ. Öppet för alla, ingen anmälan. I den stora sorgens famn Datum: Söndag 1 november. Tid: 17.00. Plats: Näsets kyrka.

»» I den stora sorgens famn – ljusgudstjänst med musik. Lovisa Westbacke, sång; Ann-Sofie Scherman, piano och orgel; Ebbe Appelros, präst.

Styrsö församling Enskild andakt, ljuständning, bön och samtal Datum: Söndagar. Tid: 11.00–13.00. Plats: Styrsö kyrka.

»» Styrsö kyrka är öppen söndagar för enskild andakt, ljuständning, bön och samtal. Vid frågor kontakta församlingsherde Agneta Olsson.

Tynnereds församling Nära dig – en föreläsningsserie på temat sårbar Plats: Tynnereds kyrka. Datum: 6 oktober, 20 oktober, 3 november, 17 november. För mer info: Se sid 29. Livesändning

»» Tynnereds församling livesänder sina söndagsgudstjänster på Facebook. Se: www.facebook.com/­ tynneredsforsamling Ungdomskaféet Heaven Datum: Fredagskvällar.

»» Kafé Heaven är där det händer varje

fredagskväll. Av ungdomar för ungdomar. Välkommen till ungdomsvåningen i Tynnereds församlingshem. Ungdomsledare finns alltid på plats.

Västra Frölunda ­f örsamling Musikalprojektet Klimat punkt nu Datum: Onsdagar. Tid: 17.00–18.30. Plats: Västra Frölunda församlingshem.

»» Välkommen att delta musikalsats-

ning om fred, miljö och rättvisa. För mer info: Se notis i spalten på sid 5.

Tid: 18.00–22.00.

HÖSTEN 2020

04-05_Utkiken_VFRO_HÖSTEN 2020.indd 4

2020-09-10 14:15

MISSA INTE!

!

HÅLL UTKIK!

Klubben After school Datum: Tisdagar och torsdagar Tid: 14.00–16.30. Plats: Västra Frölunda församlingshems undervåning bredvid kyrkan.

»» Välkommen till en fritidsverksamhet

i Västra Frölunda församling för barn i årskurs 4–6. Vi pysslar, spelar musik, bakar, gör läxor, spelar spel och pingis, äter mellanmål och umgås med kompisar. Klubben är kostnadsfri. Anmäl er via hemsidan: www.svenskakyrkan.se/vastrafrolundapastorat/ fritidsklubben. Där finns även kontaktuppgifter om frågor finns.

Älvsborgs församling:

Andakt på nätet »» Varje vecka kommer en kort andakt kring kommande söndags tema ut på hemsidan. Dessa andakter är inspelade i någon av pastoratets kyrkor. Du hittar dem här: www.svenskakyrkan.se/ vastrafrolundapastorat/ andaktpanatet

Var med och skapa en musikal »I»  höst startar Västra Frölunda församling upp en musikalsatsning. Musikalen vi ska spela heter ”Klimat punkt nu” och är en berättelse om fred, miljö och rättvisa. Nu vill vi bjuda in dig som tycker att det är skoj med musik, teater, ljud, ljus, smink, rekvisita, hår, eller att snickra. Till en musikal behövs alla! Alla åldrar är välkomna och inga speciella förkunskaper behövs. Det enda som krävs är att du tycker att det låter kul. Vill du vara med?

»» Vi kommer att jobba med projektet

i Västra Frölunda församlingshem. Dag och tid: Onsdagar 17.00–18.30 »» Mer information och anmälan till pedagog Maria Högberg. Tel: 0737–73 67 20

Foto: HÅKAN BEWERT/MOSTPHOTOS

Samtalsgrupp: En fot i golvet

»» Alla drabbas vi av en kris någon

gång i livet; sjukdom, arbetslöshet, skilsmässa eller liknande. En fot i golvet är en samtalsgrupp i Älvsborgs församling som startar i september 2020 (men det går bra att ansluta senare). Det ­planeras för åtta träffar under året. Varje tillfälle är två timmar.

Kostnad: 300 kronor. Bok och fika ingår. Anmälan: Till diakon Ingela Flood: ingela.flood@svenskakyrkan.se 031–731 87 07

RENOVERING PÅGÅR »» Västra Frölunda kyrka kommer

Foto: GETTY IMAGES

att genomgå en omfattande renovering både in- och utvändigt. Kyrkan kommer därför att vara stängd fram till den 31 mars 2021. Gudstjänster, veckomässor samt morgon- och middagsböner kommer att firas i församlingssalen. För mer info: Kontakta gärna ­expeditionen på 031–731 64 50. HÖSTEN 2020

04-05_Utkiken_VFRO_HÖSTEN 2020.indd 5

5

2020-09-10 14:15

SORGEARBETE VEM? Änkan Eva om att vara den som blir kvar:

Efter en tid börjar isflaken närma sig varandra Eva förlorade sin man för ungefär två år sedan. Tiden efteråt var n ­ attsvart sorg och saknad. Men tidens gång gjorde sitt och till slut l­ärde hon sig att leva med sin sorg – och kunde till och med vara glad igen. Text: Helena Andersson

”

»Eva »  och hennes man träffades som unga vuxna och var sedan gifta i många år. De fick barn och levde ett aktivt liv som innefattade mycket umgänge, familj, jobb, projekt och resor. Men så en dag för knappt två år sedan förändrades Evas liv i grunden när hennes man hastigt gick bort. Ingen hade kunnat förutspå att det skulle hända och chocken var ett faktum.

i är så rädda för att V störa. Jag tycker att man ska störa!

6

– Det var hemskt. Det gick inte att ta in, jag var som i en bubbla.

Ganska direkt kom allt det praktiska som behövde ordnas, med begravning och annat. Det var inget annat att göra än ta tag i det. Eva och barnen hjälptes åt med att fatta de olika besluten och att planera begravningen. Alla gjorde det de var bra på och hon berättar om en fin dag som blev betydelsefull och som familjen i efterhand är tacksam för. EFTER BEGRAVNINGEN BÖRJADE

den nya slags tillvaron ta vid, och nya frågor väcktes. Vardagen var tillbaka, men allt var annorlunda. Alldagliga saker påminde ständigt om den nya situationen, den som hon själv inte valt men ändå var tvungen att acceptera. Att handla

första gången och bara ha sig själv att handla till. Frågan om identitet växte i takt med det nya. Vem var hon nu, när hon bara var sig själv? Vad ville hon äta? Vad skulle hon lägga sin tid på? Hon hajade till över titeln ”änka” när hon för första gången såg den som en benämning på hennes egen civilstatus. Ordet tycktes hårt och hon kände inte igen sig. Parallellt med sorgen efter hennes man pågick en sorg efter hennes gamla jag. Eva är tacksam över familjen och vännerna som fanns runt omkring henne under den första svåra tiden. – Omgivningen hjälper mycket,

HÖSTEN 2020

06-08_Att leva vidare_VFRO_HÖSTEN 2020.indd 6

2020-09-10 14:16

FÖRSTA HJÄLPEN VID SORG Konkreta tips som gör det lite ­lättare att finnas där för någon som sörjer »» Sorg kan inte botas, men genom att dela den kan sorgen göras mer uthärdlig. De här tipsen är baserade på Svenska kyrkans långa erfarenhet av att möta Första hjälpen och stötta människor i sorg och är bara vid sorg några av de många saker vi som medmänniskor kan göra för den som sörjer. Underskatta inte det lilla, även en liten insats kan få stor betydelse.

Konkreta tips som gör det li att finnas där för någon som

Sorg kan inte botas, men genom att dela den Tipsen på den här affischen är baserade på Sv av att möta och stötta människor i sorg och ä vi som medmänniskor kan göra för den som sö även en liten insats kan få stor betydelse. Vill prata med är du välkommen till din församling fler konkreta tips på svenskakyrkan.se/fors

TA ANSVAR FÖR KONTAKTEN »» Varje sörjande

har sin egen sorgeprocess, vilketvi behöver ha förståelse för och tålamod med. Det kan Ta ansvar för kontakten Bryt tystnaden finnas en risk att vi försöker trösta bort Många känner att det är svårt att höra av Viktigast av allt är kanske att vi inte lägger ansvaret för kontakten på den sörjande. Vi kan sig till en medmänniska som sörjer. Vad ska sorgen eller visar frustration undvika att säga ”Ringöver mig om detatt är något, jag säga? Tänk om det bara blir tyst eller om jag finns här” eftersom risken är stor att den personen börjar gråta? Men det viktiga är orkar vara den som hör av sig. inte vad vi säger utan att vi bryter tystnaden. den håller i sig. Sorgsörjande harinteinget bäst-föDå är det bättre om vi säger ”Jag ringer dig på Och ibland är ett sms en bättre lösning än ett tisdag igen, svara om du orkar”. Ibland får vi telefonsamtal eftersom det kan vara lättare att re-datum och det finns ingen normal inget svar och det är helt okej, den sörjande både skicka och svara på. orkar inte alltid svara, men då kan vi ringa tilleller onormalt lång tid som baka, igen och igen.det tar att Konkreta tips gör det lite lättare Första hjälpen sörja. Vissa saker behöver heltsom enkelt att finnas där för någon som sörjer. vid sorg berättas om och om igen, så låt din kan inte botas, men genom att dela den kan sorgen göras mer uthärdlig. medmänniska älta Sorg det som har hänt, Tipsen på den här affischen är baserade på Svenska kyrkans långa erfarenhet av att möta och stötta människor i sorg och är bara några av de många saker det kan vara en viktig i att kan förstå vi somdel medmänniskor göra för den som sörjer. Underskatta inte det lilla, även en liten insats kan få stor betydelse. Vill du ha mer stöd eller någon att och bearbeta sorgen. prata med är du välkommen till din församling. Du hittar kontaktuppgifter och fler konkreta tips på svenskakyrkan.se/forstahjalpenvidsorg

BRYT TYSTNADEN »» Många känner

bara genom att finnas där och vara som vanligt. Det behöver inte vara märkvärdigheter. Vi är så rädda för att störa. Jag tycker att man ska störa! Orkade jag inte prata just då kunde jag ju bara låta bli att svara i telefon eller öppna dörren. EVA MENAR ATT det är bättre att

låta den som sörjer själv avgöra om hen vill bli störd eller inte. Hon berättar också om de oväntade hälsningarna – blommor till henne från barnens kompisar och kort från avlägset bekanta – och hur de omtankarna värmde på ett speciellt sätt. Sorgen innehöll många olika delar. Både saknaden efter en älskad människa och det ledsamma i

Eva liknar att han inte får uppleva det övriga Första hjälpen den första familjen får när tiden går vidare, sorg ­tvid iden vid att men också sorgen över att vara enförsöka hopsam med alla stora och små beslut pa på isflak och att behöva befinna sig i en ny som är för livssituation när man helst av allt långt ifrån skulle velat att allt var som förut. varandra Hon liknar den första tiden vid och att trilla att försöka hoppa på isflak som emellan gång på gång. hela tiden är för långt ifrån varFoto: MARTIN andra och att trilla emellan gång WAHLBORG/­ på gång. I början kunde gråten GETTY IMAGES bubbla upp när som helst, i affären eller någon annanstans. Ett stort ”varför?” följde henne och den Ta ansvar för kontakten närmaste familjen. Hon minns hur hon i början längtade efter att tiden skulle gå så att hon kunde få känna sig glad igen. Skratta kunde hon, men glädjen fanns inte där. » Viktigast av allt är kanske att vi inte lägger ansvaret för kontakten på den sörjande. Vi kan undvika att säga ”Ring mig om det är något, jag finns här” eftersom risken är stor att den sörjande inte orkar vara den som hör av sig. Då är det bättre om vi säger ”Jag ringer dig på tisdag igen, svara om du orkar”. Ibland får vi inget svar och det är helt okej, den sörjande orkar inte alltid svara, men då kan vi ringa tillbaka, igen och igen.

Ta initiativ

Visa närvaro

Det är bra om vi som stöttar kan vara den som föreslår en helt vardaglig aktivitet. Bjud på fika, kolla på en film eller ta en promenad i all sin enkelhet. Många som sörjer längtar efter en paus i sorgen och lite vanligt liv. Tänk på att den vi bjuder in kanske tackar nej och att det är helt okej, det viktiga är att vi frågar – och att vi vågar fråga igen.

Många av oss är rädda för att tränga sig på och det slutar ofta med att vi inte hör av oss alls. Kanske tänker vi att den sörjande behöver vara ifred eller att man ska vänta lite med att höra av sig tills ”det värsta gått över”. Det är viktigt att vi tydligt visar att vi finns där så att den sörjande inte känner sig isolerad, utanför eller ignorerad.

att det är svårt att höra av sig till en medmänniska som sörjer. Vad ska jag säga? Tänk om Ta ansvar för kontakten Bryt tystnaden det bara blir tyst eller om personen börViktigast av allt är kanske att vi inte lägger Många känner att det är svårt att höra av Konkreta tipspåsom gör Videt lättare ansvaret för kontakten den sörjande. kan lite sig till en medmänniska som sörjer. Vad ska jar gråta? Men det viktiga ärdetinte vad vi undvika att säga ”Ring mig om det är något, jag säga? Tänk om bara blir tyst eller om att finnas där för någon som sörjer. jag finns här” eftersom risken är stor att den personen börjar gråta? Men det viktiga är sörjande inte orkar vara den som hör av sig. inte vad vitystnaden. säger utan att vi bryter tystnaden. säger utan att vi bryter Och Då är kan det bättre om vimen sägergenom ”Jag ringer dig på Och ibland är ett sms en bättre lösning än ett Sorg inte botas, att dela den kan sorgen göras mer uthärdlig. tisdag igen, svara du orkar”. får vipå Svenska eftersom det kan vara lättare att Tipsen på den härom affischen ärIbland baserade kyrkans långa erfarenhet ibland är ett sms entelefonsamtal bättre lösning än inget svar och det är helt okej, den sörjande både skicka och svara på. av att möta och stötta människor i sorg och är bara några av de många saker orkar inte alltid svara, men då kan vi ringa tillvi som medmänniskor kan göra för den som sörjer. Underskatta inte det lilla, kan vara ett telefonsamtal eftersom det baka, igen och igen. även en liten insats kan få stor betydelse. Vill du ha mer stöd eller någon att prata med är du välkommen din församling. Du hittar kontaktuppgifter och på. lättare atttillbåde skicka och svara fler konkreta tips på svenskakyrkan.se/forstahjalpenvidsorg illustration: stina löfgren. sk17757

Ofta är det många som sörjer en människa samtidigt, där alla har haft sin egen relation och historia med den som dött. Det är viktigt att vi låter den närmast sörjande vara i fokus och undviker att ta över med våra egna minnen och känslor. Vi måste komma ihåg att låta den sörjandes känslor, oavsett vilka de är, vara de som gäller. Våra tankar och berättelser är såklart också viktiga – men inte viktigast.

GE UTRYMME »» Ofta är det

många som sörjer en människa samtidigt, där Ta initiativ Visa närvaro alla haft Det är bra om vi har som stöttar kan varasin den som Många av oss är rädda för att tränga sig på och föreslår en helt vardaglig aktivitet. Bjud på fika, det slutar ofta med att vi inte hör av oss alls. kolla påegen en film eller relation ta en promenad i all sin Kanske tänker vi att den sörjande behöver vara enkelhet. Många som sörjer längtar efter en ifred eller att man ska vänta lite med att höra paus i sorgen och lite vanligt liv. Tänk på att av sig tills ”det värsta gått över”. Det är viktigt och historia den vi bjuder in kanske tackar nej och att det är att vi tydligt visar att vi finns där så att den Bryt Ge utrymme helt okej,tystnaden det viktiga är att vi frågar – och att sörjande inte känner sig isolerad, utanför eller den som dött. Ofta Det är viktigt att vi vi vågarmed fråga igen. ignorerad. Många känner att det är svårt att höra av är det många som sörjer en människa sig till en medmänniska som sörjer. Vad ska samtidigt, där alla har haft sin egen relation låter den närmast sörjande i fokus jag säga? Tänk om det bara blir tyst eller om och historia med denvara som dött. Det är viktigt personen börjar gråta? Men det viktiga är att vi låter den närmast sörjande vara i fokus inte vadoch vi säger utan att vi bryter tystnaden. och undvikermed att ta övervåra med våra egna minnen undviker att ta över egna Och ibland är ett sms en bättre lösning än ett och känslor. Vi måste komma ihåg att låta den telefonsamtal eftersom det kan vara lättare att sörjandes känslor, oavsett vilka de är, vara minnen Vigäller. måste både skicka och svara på. och känslor. de som Våra tankarkomma och berättelser är såklart också viktiga – men inte viktigast. ihåg att låta den sörjandes känslor, oavsett vilka de är, vara de som gäller.

Ha tålamod Varje sörjande har sin egen sorgeprocess, vilket vi behöver ha förståelse för och tålamod med. Det kan finnas en risk att vi försöker trösta bort sorgen eller visar frustration över att den håller i sig. Sorg har inget bäst-före-datum och det finns ingen normal eller onormalt lång tid som det tar att sörja. Vissa saker behöver helt enkelt berättas om och om igen, så låt din medmänniska älta det som har hänt, det kan vara en viktig del i att förstå och bearbeta sorgen.

illustration: stina löfgren. sk17757

HÖSTEN 2020

06-08_Att leva vidare_VFRO_HÖSTEN 2020.indd 7

Ge utrymme

Ta initiativ

Visa närvaro

Ha tålamod

Det är bra om vi som stöttar kan vara den som

Många av oss är rädda för att tränga sig på och

Varje sörjande har sin egen sorgeprocess, vilket

» 7

2020-09-10 14:16

Första hjälpen vid sorg

Konkreta tips som gör d att finnas där för någon

Sorg kan inte botas, men genom att de Tipsen på den här affischen är baserade av att möta och stötta människor i sorg vi som medmänniskor kan göra för den även en liten insats kan få stor betydels prata med är du välkommen till din förs fler konkreta tips på svenskakyrkan.s

SORGEARBETE

”

Egentligen vill man ju inte att tiden ska skynda på, men det kunde ändå kännas så. Man blev trött på att vara ledsen.

»

Ta ansvar för kontakten

– Egentligen vill man ju inte att tiden ska skynda på, men det kunde ändå kännas så på ett plan. Man blev trött på att vara ledsen.

det, utan vet att de menar väl. Men den som inte har gått igenom samma sak vet faktiskt inte hur det är.

ETT HALVÅR EFTER begravning-

per tiden till att läka sår. Eva fick också erfara att tiden gjorde sitt i läkningsprocessen. – Det är olika för alla hur lång tid det tar, och så måste det få vara. Men efter en tid börjar isflaken närma sig varandra. Hon började engagera sig ideellt som volontär för att hjälpa andra i kris. Hon vet hur det är att få livet omkullkastat kan bidra med Alldagliga Första hjälpen erfarenhet och förståelse. Hon be­saker vid sorgpåminrättar att arbetet ger mening även de ständigt till henne själv, och har lett till nya om den nya bekantskaper och lärdomar. situationen. Frågan om Det behövde gå ett tag. Men så identitet växsmåningom gick det att vara glad. te i takt med Också. Sorgen finns där och Eva det nya. Vem vet att den kommer att finnas kvar. var hon nu, Men den är jämnare, den tar inte när hon bara längre över tillvaron utan det går var sig själv? att leva med den. Och det går att (Kvinnan på vara glad. bilden har – Det blir bättre. Så är det. Det inget med för kontakten vill jag skicka med den som behö- Ta ansvartexten att göra.) ver hopp om en ljusare framtid.l

en fick hon en inbjudan från sin ­församling om att vara med i en Leva vidare-grupp. Hon bestämde sig för att prova på det. Det var en grupp med fem, sex deltagare som alla hade mist sin livskamrat och som på många sätt befann sig i samma situation. De träffades en gång varannan vecka tillsammans med en präst och en diakon, och temana för samtalen följde det som var aktuellt för gruppdeltagarna. Vid ett tidigt tillfälle pratade de om begravningarna och vid en annan träff om det praktiska kring ekonomi och liknande. Det första samtalet efter jul handlade om hur den första julen som ensamstående varit. De lyssnade på varandra och fick själva sätta ord på tankar och känslor, men skrattade också mycket och hade trevligt ihop. Hon upplevde att det var skönt träffa andra som förstod hur hon hade det. – En del kan säga att de förstår hur det känns, och det gör mig ingenting, jag blir inte arg eller så för

PRECIS SOM DET ofta sägs, hjäl-

Viktigast av allt är kanske att vi inte lägger ansvaret för kontakten på den sörjande. Vi kan undvika att säga ”Ring mig om det är något, jag finns här” eftersom risken är stor att den sörjande inte orkar vara den som hör av sig. Då är det bättre om vi säger ”Jag ringer dig på tisdag igen, svara om du orkar”. Ibland får vi inget svar och det är helt okej, den sörjande orkar inte alltid svara, men då kan vi ringa tillbaka, igen och igen.

Fotnot: Eva heter egentligen något annat.

Foto: DRGROUNDS/ GETTY IMAGES

»

Bryt tystnaden

FÖRSTA HJÄLPEN tips som gör det lite lättare Första hjälpen VID SORGKonkreta att finnas där för någon som sörjer. vid sorg TA INITIATIV »» Det är bra om

Viktigast av allt är kanske att vi inte lägger Många känner att det är svårt att höra av ansvaret för kontakten på den sörjande. Vi kan sig till en medmänniska som sörjer. Vad ska undvika att säga ”Ring mig om det är något, jag säga? Tänk om det bara blir tyst eller o jag finns här” eftersom risken är stor att den personen börjar gråta? Men det viktiga är sörjande inte orkar vara den som hör av sig. inte vad vi säger utan att vi bryter tystnad Då är det bättre om vi säger ”Jag ringer dig på Och ibland är ett sms en bättre lösning än tisdag igen, svara om du orkar”. Ibland får vi telefonsamtal eftersom det kan vara lättar inget svar och det är helt okej, den sörjande både skicka och svara på. orkarinte intebotas, alltid svara, men då att kandela vi ringa Sorg kan men genom dentillkan sorgen göras mer uthärdlig. igenhär ochaffischen igen. Tipsenbaka, på den är baserade på Svenska kyrkans långa erfarenhet

av att möta och stötta människor i sorg och är bara några av de många saker vi som medmänniskor kan göra för den som sörjer. Underskatta inte det lilla, även en liten insats kan få stor betydelse. Vill du ha mer stöd eller någon att prata med är du välkommen till din församling. Du hittar kontaktuppgifter och fler konkreta tips på svenskakyrkan.se/forstahjalpenvidsorg

vi som stöttar kan vara den som föreslår en helt vardaglig aktivitet. Bjud på fika, kolla Ta initiativ Visa närvaro på en film eller ta en Det promenad i all sin är bra om vi som stöttar kan vara den som Många av oss är rädda för att tränga sig på föreslår en helt vardaglig aktivitet. Bjud på fika, det slutar ofta med att vi inte hör av oss al enkelhet. Många somkollasörjer på en film ellerlängtar ta en promenad i all sin Kanske tänker vi att den sörjande behöver enkelhet. Många som sörjer längtar efter en ifred eller att man ska vänta lite med att hö pausoch i sorgen och lite vanligt liv. Tänk på att av sig tills ”det värsta gått över”. Det är vik efter en paus i sorgen lite vanligt den vi bjuder in kanske tackar nej och att det är att vi tydligt visar att vi finns där så att den helt okej, det viktiga är att vi frågar – och att sörjande inte känner sig isolerad, utanför e liv. Tänk på att den vivibjuder in kanske vågar fråga igen. ignorerad. Ta ansvar för kontakten Bryt är tystnaden tackar nej och att det helt okej, det Ge utrymme Viktigast av allt är kanske att vi inte lägger Många känner att det är svårt att höra av Ofta är det många som sörjer en människa Konkreta tipspåsom gör Videt litesiglättare ansvaret för kontakten den till en– medmänniska som sörjer. ska samtidigt, där alla har haft sin egen relation viktiga ärsörjande. att vikanfrågar och att vi Vad vågar undvika att säga ”Ring mig om det är något, jag säga? Tänk om det bara blir tyst eller om och historia med den som dött. Det är viktigt att finnas där för någon som sörjer. jag finns här” eftersom risken är stor att den personen börjar gråta? Men det viktiga är att vi låter den närmast sörjande vara i fokus fråga igen. sörjande inte orkar vara den som hör av sig. inte vad vi säger utan att vi bryter tystnaden. och undviker att ta över med våra egna minnen illustration: stina löfgren. sk17757

Då är kan det bättre om vi men sägergenom ”Jag ringer dig på ibland är ett sms en bättre lösning än ett Sorg inte botas, att dela den kan Och sorgen göras mer uthärdlig. tisdag igen, svara om du orkar”. Ibland får vi telefonsamtal eftersom det kan vara lättare att Tipsen på den här affischen är baserade på Svenska kyrkans långa erfarenhet inget svar och det är helt okej, den sörjande både skicka och svara på. av attinte möta och stötta människor i sorgtilloch är bara några av de många saker orkar alltid svara, men då kan vi ringa vi som medmänniskor kan göra för den som sörjer. Underskatta inte det lilla, baka, igen och igen.

VISA NÄRVARO

och känslor. Vi måste komma ihåg att låta den sörjandes känslor, oavsett vilka de är, vara de som gäller. Våra tankar och berättelser är såklart också viktiga – men inte viktigast.

även en liten insats kan få stor betydelse. Vill du ha mer stöd eller någon att prata med är du välkommen till din församling. Du hittar kontaktuppgifter och fler konkreta tips på svenskakyrkan.se/forstahjalpenvidsorg

»» Många av oss

är rädda för att tränga sig på och det slutar ofta med att vi inte hör av oss alls. Kanske Ta initiativ Visa närvaro Ha tålamod vikanatt den sörjande behöver Varje sörjande har sin egen sorgeprocess, vilket Det är bratänker om vi som stöttar vara den som Många av oss är rädda för att tränga sig vara på och vi behöver ha förståelse för och tålamod med. föreslår en helt vardaglig aktivitet. Bjud på fika, det slutar ofta med att vi inte hör av oss alls. att man Kanske skatänker vänta att Det kan finnas en risk att vi försöker trösta bort kolla på enifred film eller taeller en promenad i all sin vi att den lite sörjandemed behöver vara sorgen eller visar frustration över att den håller enkelhet. Många som sörjer längtar efter en ifred eller att man ska vänta lite med att höra i sig. Sorg har inget bäst-före-datum och det paus i sorgen och lite vanligt liv. Tänktills på att ”det av sig tills ”det värstagått gått över”.över” Det är viktigt höra av sig värsta . finns ingen normal eller onormalt lång tid som den vi bjuder in kanske tackar nej och att det är att vi tydligt visar att vi finns där så att den Bryt Ge utrymme det tar att sörja. Vissa saker behöver helt enkelt helt okej, tystnaden det viktiga är att vi frågar – och att sörjande inte känner sig isolerad, utanför eller Det tydligt visar att vi berättas om och om igen, så låt din medmänniska vi vågar fråga igen. är viktigt att viignorerad. Många känner att det är svårt att höra av Ofta är det många som sörjer en människa älta det som har hänt, det kan vara en viktig del sig till en medmänniska som sörjer. Vad ska samtidigt, där alla har haft sin egen relation i att förstå och bearbeta sorgen. finns där så att den sörjande inte känjag säga? Tänk om det bara blir tyst eller om och historia med den som dött. Det är viktigt personen börjar gråta? Men det viktiga är att vi låter den närmast sörjande vara i fokus sig eller ignorerad. inte vad viner säger utan att viisolerad, bryter tystnaden. utanför och undviker att ta över med våra egna minnen Och ibland är ett sms en bättre lösning än ett telefonsamtal eftersom det kan vara lättare att

illustration: stina löfgren. sk17757 på. både skicka och svara

och känslor. Vi måste komma ihåg att låta den sörjandes känslor, oavsett vilka de är, vara de som gäller. Våra tankar och berättelser är såklart också viktiga – men inte viktigast.

HA TÅLAMOD »» Varje sörjan-

Ta initiativ Det är bra om vi som stöttar kan vara den som föreslår en helt vardaglig aktivitet. Bjud på fika, kolla på en film eller ta en promenad i all sin enkelhet. Många som sörjer längtar efter en paus i sorgen och lite vanligt liv. Tänk på att den vi bjuder in kanske tackar nej och att det är helt okej, det viktiga är att vi frågar – och att vi vågar fråga igen.

illustration: stina löfgren. sk17757

de har sin egen sorgeprocess, vilket vi behöver ha förståelse för och tålamod med. Visa närvaro Ha tålamod kan en risk attharvisin egen försöker Varje sörjande sorgeprocess, vilket Många avDet oss är rädda för attfinnas tränga sig på och vi behöver ha förståelse för och tålamod med. det slutar ofta med att vi inte hör av oss alls. Det kan finnas en risk att vi försöker trösta bort Kanske tänker vi att den sörjande behöver vara trösta bort sorgen eller visar frustration sorgen eller visar frustration över att den håller ifred eller att man ska vänta lite med att höra Sorg har inget bäst-före-datum och det av sig tills ”det värsta gått över”. Det är viktigt över att den hållerifinns isig.sig. Sorg har inget ingen normal eller onormalt lång tid som att vi tydligt visar att vi finns där så att den det tar att sörja. Vissa saker behöver helt enkelt sörjande inte känner sig isolerad, utanför eller finns berättasdet om och om igen, så låtingen din medmänniska ignorerad.bäst-före-datum och älta det som har hänt, det kan vara en viktig del i att förstålång och bearbeta sorgen. normal eller onormalt tid som det tar att sörja. Vissa saker behöver helt enkelt berättas om och om igen, så låt din medmänniska älta det som har hänt, det kan vara en viktig del i att förstå och bearbeta sorgen. Vill du ha mer stöd eller någon att prata med? »» Välkommen till din församling. Du hittar kontaktuppgifter och fler konkreta tips på: svenskakyrkan.se/­forstahjalpenvidsorg

8

HÖSTEN 2020

06-08_Att leva vidare_VFRO_HÖSTEN 2020.indd 8

2020-09-10 14:16

PROFILEN KORT OM...

Lotta ­Lundgren Ålder: 49 år. Yrke: Författare, programledare och matskribent. Bor: I Stockholm. Familj: Partnern Erik Haag, barn och bonusbarn. Aktuell: Nya projekt under hösten för bland annat TV4 och Coop.

”Mat är liv – bildligt och bokstavligen”, ­säger Lotta Lundgren. Foto: TALARFORUM

LOTTA LUNDGREN Matprofilen saknar måltidskultur för ensamma

»Måltiderna »  ger dagen värdighet, säger Lotta Lundgren, som gärna lägger ner både tid och kärlek i sin matlagning. Om det finns någon att bjuda på mat, vill säga. Är hon ensam är ätandet inte intressant. Hon lagar aldrig mat om hon inte har någon att laga den till. Oväntat att höra från en sådan matprofil som Lotta Lundgren, men det är helt sant, försäkrar hon. – Det är meningslöst för mig att laga mat om det bara är jag. Då värmer jag upp lite kikärter eller äter yoghurt. Å andra sidan gör jag desto mer när jag väl lagar mat för andra. När hela familjen är hemma direktmer, blir måltiderna extra viktiga. – Vi är en stor familj, och att laga och äta maten ger struktur och dramaturgi åt dagarna, de här dygnen när det inte händer så mycket annat. Att laga mat och låta det ta tid ger dagen dess glans och värdighet. Det blir en tröst är

09_Profilen Lotta Lundgren_Hösten 2020.indd 9

så många andra nöjen har ryckt ifrån oss. LOTTA LUNDGREN HAR tänkt mycket

på de som inte har någon att laga maten för eller äta den med. Vad sker i alla singelhushåll när många undviker restauranger och man avråds från fester och middagar? – Hur ska man orka ställa sig och laga mat när man är helt ensam, vare sig man är äldre eller yngre? Jag tror det går rätt dåligt. Det är en matkultur vi aldrig hör något om. Det är den hemliga maten. Och jag tror inte den är så rolig. Ibland drivs det friskt med trenden att visa upp måltider i sociala medier, även om är en enkel middag hemma vid köksbordet. – Men då delar du ändå din

”

matupplevelse med någon, på något vis. Då tror jag man äter bättre, det är lättare att skrapa ihop energin att laga en måltid då. VÅRDEN ÄR VÄLBEKANT med bristande matlust hos äldre som lever ensamma. Lotta Lundgren tror att det snarare är brist på livslust som drabbar dem när de inte får mat de kan njuta av. – Om maten är en symbol för liv, så är kanske det som de får i vården inte bilden av ett rikt liv, direkt. Lotta Lundgren ser inga problem med att använda maten som belöning och tröst när livet är jobbigt. – Inte alls! Det är fullständigt naturligt, det enklaste bonnatricket man kan tänka sig!

m maten är en symbol för liv, så är kanske O det som de äldre får i vården inte bilden av ett rikt liv, direkt. HÖSTEN 2020

9

2020-09-10 09:31

DÖDEN Uppbrottet som ingen slipper

Det är gränsen vi alla måste gå över en gång. Men i minnen och tankar finns de kvar, de som gått bort. I det gränslandet kan vi både sörja döden och fira livet. Text: Göran Tonström Illustration: Robert Hilmersson

10

HÖSTEN 2020

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 10

2020-09-10 10:28

Hร STEN 2020

10-17_Tema dรถden_Hรถsten 2020.indd 11

11

2020-09-10 10:28

d TEMA GRÄNSLAND

et är den ultimata jämlik­heten och det mest oundvikliga i hela vår tillvaro. Ändå är döden så svår att prata om. Vi som är vana att kunna styra och ställa i våra liv blir nästan förnärmade när döden uppenbarligen inte bryr sig om vad vi vill. Men kanske kan virushotet ha öppnat dörrar för oss att börja våga tala om det svåraste. Plötsligt gjorde döden entré i våra liv. Slog följe med oss, blev till en skugga av livet, ett ressällskap. Dag för dag nämndes det tal och siffror, allt högre och högre. Det som brukar sägas, att döden pratar vi inte om, stämde plötsligt inte alls. Om det nu någonsin gjort det. För om döden pratar vi, vi, och om döden är vi synnerligen med­vetna.

”

F

ör mig svepte dödsinsikten in som en isvind trots att inget särskilt hände. Den blåste genom sommaren 1956 och fortsatte långt in på hösten. Jag var sex år och har ingen aning om varför döden plötsligt ville presentera sig för mig.

öden är den optimala jämlik­ D heten eftersom vi alla ska dö, rik som fattig.

12

Men campingsemestern på Öland blev ett helvete. Då solen sjönk i Kalmarsund fräste den DÖD, DÖD, DÖD medan den försvann i havet. Och låten som tonade i valstakt från bilradion i den duvblåa PV:n,

var sorglig och löjlig på samma gång. Jag grät som det barn jag var och jag borrade in mitt huvud i mammas mage. Livet var förändrat. Och förgängligt. Plötsligt visste jag att döden var reell och skulle drabba också mig. Döden är den optimala jämlikheten eftersom vi alla ska dö, rik som fattig. Sedan spelar det ingen roll om vår aska sprids för vinden eller om stoftet grävs ner i ett mausoleum, stort som ett Attefallshus. Döda blir vi alla en gång. Så vi har ett enda val: att lära oss leva med döden. Ett livslångt åtagande som kan vara nog så knepigt att förlika sig med.

M

an kunde tänka sig att pandemin gjorde tanken på döden lättare. Vi delar den ju med så många och delad skräck kan, precis som delad glädje, göra tillvaron mindre hotfull. I själva verket har det blivit tvärtom: delad skräck är dubbel skräck. Den moderna människan som är van att styra och ställa i sitt liv, planera och bestämma, har i skuggan av döden blivit förolämpad av det som sker. Vad är detta? Så här var det inte tänkt? Vi hade andra planer! Samtidigt har vi kommit varandra närmare, trots uppmaningar om social distansering. För ingenting kan sammanföra människor som en stor katastrof. Det är enbart döden som är tillräckligt stor för att förena oss. Genom ett statsministermord, en naturkatastrof eller ett större terrordåd. För några år sen for jag till Paris och träffade dramatikern Lars Norén för en intervju. Ämnet för vårt samtal var just Döden. – Döden är det som ger mitt liv värde, slog han fast den där septemberdagen, som var den elfte, ett ödesmättat datum. – Jag har kommit en bra bit in i sista akten, sa han, och vet att döden närmar sig. Jag ser den tydligare och tydligare. Jag hoppas få höra slutackordet och

HÖSTEN 2020

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 12

2020-09-10 10:28

ha det klingande så att jag kan forma avklingandet, inte bara bli ett offer för det. För döden är bra för mig. Den tvingar mig att ifrågasätta allt jag gör, att diskutera mina moraliska motiv och se konsekvenserna. Det hade jag knappast gjort om inte döden varit så återkommande i mina tankar. Lars Norén har levt med döden, som människa och som författare. Och det finns många som har döden som jobb. Riitta Kauppila är rättsläkare och när jag träffade henne undrade jag förstås om hennes eget förhållande till döden. – Jag funderar ofta, sa hon. Undrar över om jag är rädd eller ej och hur jag själv skulle vilja dö. Tidigare tänkte jag som många andra att jag skulle föredra den där plötsliga varianten när man bara ramlar ihop. Men jag har sett vad det gör med anhöriga. Det är inte lätt för dem att acceptera och förstå. Jag skulle vilja bli så sjuk att jag är trött och bara vill somna. Det vore skönt. Tillsammans med anhöriga att hålla i handen. Efter alla år är det den lösningen jag kommit fram till.

Inte ens för den som har döden som jobb är frågorna enkla.

D

Finns det något som väntar efter döden?

– Nej, jag tror inte på det. Fast vem vet, ingen har ju kommit tillbaka och berättat.

O

Per-Anders Lindfeldt

ckså för proffs kan döden vara omskakande och förändra livet. Brandmannen Per-Anders Lindfeldt var en av de första på plats vid den stora diskoteksbranden i Göteborg 1998 där 63 ungdomar miste livet. – De flesta av oss har säkert insett att vi ska dö, sa han när vi träffades några år efteråt. Jag kanske tidigare än många andra eftersom jag så ofta kommer i kontakt med döden i jobbet. Det gör det extra viktigt för mig att leva. Vi har en begränsad tid och jag försöker omsätta döden till livet, göra så mycket som möjligt av det enkla.

– Känner man inte sorg kan man inte heller känna glädje. För att kunna leva måste man vara medveten om att man ska dö. Döden får aldrig bli rutin. Men medvetenheten om vår dödlighet kan vara förlamande, även om oron inte är någon psykisk sjukdom utan en helt normal reaktion på insikten om att livet är ändligt. Läkaren Ulla Zachrisson, som arbetar med palliativ vård, berättar i Claes Brittons bok Min mamma är död att i stort sett alla lider av dödsångest: – De patienter som inte känner dödsångest är lätt räknade – de som är så klara att de kan möta lidandet och döden med lugn. Jag skulle säga att det rör sig om en på hundra eller ännu mindre, kanske en halv på hundra, säger hon. et går inte att bota dödsångest, men man kan bearbeta den. Ett sätt är att intala sig att själva livet har en fortsättning och går vidare utan mig och min medverkan. Att livet inte är min exklusiva angelägenhet med full äganderätt. I boken Min mamma är död säger Claes Brittons dödssjuka mamma, just när hon har det som svårast, att vad är väl tre månaders lidande mot 800 månaders bra liv? När jag läser det inser jag att det är på mig och oss som tillhör den minoritet som faktiskt lever, som ansvaret vilar. Filosofen Torbjörn Tännsjö berättar för Anna Lindman i hennes bok Den där jävla döden, att han försonat sig med döden. – En minskad koncentration på den egna personen kan ge plats för en omtanke om andra, hävdar han. Om man fokuserar på att det finns andra individer som tar över efter mig så känns det bättre med den egna döden… Jag vill att vi ska göra oss lite mindre HÖSTEN 2020

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 13

» 13

2020-09-10 10:28

TEMA GRÄNSLAND

”

ag tror att det är en gåva att J någon gång få vara nära att dö.

Göran Skytte, journalist

rädda för att vi därmed ska kunna leva lite bättre. Eller med psykiatrikern Åsa Nilsonnes ord ur samma bok: Att för en kort tid få hålla stafettpinnen och sedan ge den vidare gör det lättare att acceptera döden som en del av livet.

M VISSTE DU ATT...

»» ... traditionen

att ta porträtt av avlidna familje­ medlemmar blomstrade kring sekel­ skiftet 1900. Seden över­ levde inte in i det moderna Sverige, men vittnar om att en människas död och begrav­ ning sågs som minnen värda att bevara.

14

ånga har under senaste halvåret varit svårt sjuka i covid och svävat mellan liv och död. Hur kan den närheten ha påverkat inställningen till vår dödlighet? För journalisten Göran Skytte blev dödsmedvetenhet en livsmedvetenhet. – Jag tror att det är en gåva att någon gång få vara nära att dö. I bästa fall ökar det känslan av värdet i att leva. Det självklara är inte längre självklart, skriver han i boken Förvandlingar – från död till liv. Och jag tror att han har rätt. Själv har jag varit död i tre kvart. Så lång tid tog det att byta ut blodådror från mitt hjärta mot liknande från min vad. Under tiden doktorerna klippte och sydde skötte en maskin om mitt blodomlopp. ”Jag känner av intimiteten i att mänskliga händer varit inne och rört vid min hjärtmuskel. Att någon stängt av och kopplat bort och anslutit det till en maskin som hållit mig vid liv. Att jag tekniskt sett har varit död”, skrev jag strax efter operationen. ”Hjärtat är en del av kroppen som brukar hållas skild från själen. Åtminstone i resonemang som rör själsliga angelägenheter. Fast jag blir alltmer övertygad om att de är intimt sammanfogade. Att det ena är den andras förutsättning och vice versa. Tillvaron rinner på men hinnan mellan liv och död är tunn. Jag lägger örat mot dörren för att försöka höra om någon rör sig bakom den, om där finns något. Men det är tyst.”

S

ociologen Norbert Elias har lagt märke till vår förlägenhet inför döden. Vi vet inte riktigt vad vi ska säga, ordförrådet blir torftigt och en känsla av pinsamhet hejdar våra ord. Och det beror på att civilisationen har höjt skamtröskeln, tror Elias. Att vi känner avsky för sånt vi sagt oss inte finns och därför anser det omöjligt att tala om. Sådant som döden. För egentligen tror vi inte att den finns. Inte på riktigt och i varje fall inte för mig.l

HÖSTEN 2020

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 14

2020-09-10 10:28

VEM? Philip de Croy, thanatolog, som skrivit en bok för alla som någon gång ska dö:

Vi förlorade något när vi städade bort döden från folkhemmet Philip de Croy är thanatolog och har förmodligen studerat mer kring döden och döendet än de flesta. Nu kommer hans bok om döden, en bok för alla som en gång ska dö. Men någon expert vill han inte säga att han är. – Nej, vi får treva oss fram tillsammans här.

Boken för dig som en dag ska dö Philip de Croy Verbum

Begreppet thanatologi föddes ur en vanlig fråga: Vad är döden? Det var mitt emellan två förödande världskrig, där döden skördat otroligt många människor och ingen var oberörd. Döden drabbade alla, hög som låg i alla länder. Och man behövde svar på alla svåra frågor, de som egentligen saknade svar. En thanatolog är expert på frågor som rör döden, så vilken plats är mer passande för vårt möte med Sveriges enda thanatolog Philip de Croy, än en kyrkogård? Galärkyrkogården bakom Vasa­ museet på Djurgården i Stockholm är en av landets vackraste. Och här kommer han strosande mellan gravstenarna med sitt långa, svarta hår gungande i den ljumma sommarvinden. PHILIP DE CROY ägnar sina dagar åt religionsvetenskap i allmänhet och läran om döden i synnerhet. Han ansvarar för religion- och livsåskådning på Historiska museet och han far land och rike runt

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 15

”I Sverige tror vi att vi avskaffat döden”, säger Philip de Croy. Foto: MARCUS ­GUSTAFSSON

och förläser för gamla och unga om döden. Och nu har han skrivit en bok om den också. Boken för dig som en dag ska dö (Verbum), heter den. En bok för alla med andra ord. – Den hette först Handbok för dig som en dag ska dö, men vi ändrade det eftersom handbok lät så instrumentellt, som en instruktionsbok, vilket det ju inte är, säger han. Nej, hans bok innehåller i stället berättelser om döden genom tid och rum, handlar om våra riter

och är full av tips och råd. Både handfasta och reflekterande. Och den blandar den allmänna döden genom historien med den konkreta i Philips eget liv. Där var han först lite osäker: Skulle han verkligen berätta om sina personliga erfarenheter? Kunde det inte bli för smetigt? – Så kände jag att vi ska treva oss fram tillsammans här, säger han. För här finns kunskap, studier och ett sökande där jag pratar med läsaren och då måste jag blottlägga

»

HÖSTEN 2020

15

2020-09-10 10:28

TEMA GRÄNSLAND

”

avsett trosuppfattning och vad man O tänker sig ska hända med kroppen dör vi likt förbaskat och vi måste hantera det.

och dela mina egna reflektioner kring vad döden har varit för mig. När den varit som värst och när den var som bäst. Philip berättar om sin farfars död som ett exempel på hur det kan vara när döden är som den ”ska” vara. – Man är gammal och mätt på livet och somnar lugnt in, man känner sig färdig. Det är förstås sorgligt men samtidigt fint och döden är egentligen mest ett problem för de efterlevande. Det andra exemplet handlar om hans far. – Där var det svårare och jag kan ärligt säga till alla, att jag vet hur det är. Jag var en av er. Min far dog för tidigt i en sjukdom och jag var inte med när det hände. Så mycket handlar om dåligt sam­ vete, om ilska och sorg. Och jag kan konstatera att det finns inget bäst före-datum för sorgen. DEN TREDJE AV Philips erfarenheter är kanske också den svåraste. Den handlar om en människa och vän som stod honom nära, Zaida Catalán, som mördades under ett uppdrag som FN-jurist i Demokratiska republiken Kongo. – Zaida blev bara 36 år, skriver Philip i boken. Egentligen skulle Kongo ha blivit hennes sista insats på ett tag. Svenskan, chilenskan och världsmedborgaren var på väg hem. Hem från övergrepp, massgravar, hetta och Pukka-te. Hem till yoga och jordgubbar på Öland. Hem till mamma Maria och lillasyster Elizabeth. Hem till vännerna som längtade och till en helt annan vardag. Men så blev det inte. Kongolesisk milis mördade Zaida och hennes kollega Michael. Dessutom filmade de det ofattbara med sina mobilkameror. Så småningom hittades kropparna i en grav nära byn Moyo Musuila. – När vi tog farväl av Zaida i Kal16

”Det finns inget bäst ­före-datum för sorgen”, ­säger Philip de Croy som förlorade sin vän Zaida Cata­lán på ett brutalt sätt. Foto: PRIVAT

mars vackra barockkatedral kunde sorgen bara mätas i den stolthet vi alla kände över en dotter, syster, vän och kollega som i varje andetag försökt lappa och laga en trasig värld, avrundar Philip de Croy i sin bok. Vi sitter tysta ett tag där under den blå himlen på bänken på Galärkyrkogården. – Den händelsen är förstås extrem, konstaterar Philip till sist. Men den är en konstrastyta. Så här kan det också vara och många av våra migranter som har flytt från krig och förföljelse kan säkert känna igen sig i den våldsamma döden. FÖR DÖDEN HAR många ansikten på olika håll i världen. – I Sverige tror vi att vi avskaffat den, konstaterar Philip. Vi har flyttat den, vi har botat vissa sjukdomar, vi har lindrat andra. Vi har ökat livslängden, vi har världens lägsta barnadödlighet – vi är ett superfolk när det gäller välfärdsbygge med en sjukvård tillgänglig för alla. Och visst, det har vi gjort bra. Men vi har förlorat något på vägen: vår närhet till döden. – Döden har berört människor i alla tider. Oavsett trosuppfattning och vad man tänker sig ska hända med kroppen dör gör vi likt förbaskat och vi måste hantera det. Ta tag i vår ångest, vår rädsla, vår längtan och våra tankar kring det. Vad vi tror kommer att hända sedan och vad tror vi hände innan.

Så hur hanterar du din egen dödsångest?

– Oavsett om man kallar det ångest eller stark rädsla inför det förgängliga, så berör det mig också. Ibland när man kallar mig ”vår enda expert på döden” brukar jag tänka: Vadå expert? Jag kan ju ingenting. För så är det ju. – Jag vet lika lite som någon annan om vad som faktiskt händer efteråt. Man kan tro, hoppas och

Philip de Croy brukar kallas ”vår enda expert på döden”, ett attribut han tycker är knepigt. ”Jag vet lika lite som ­någon annan om vad som faktiskt händer ­efteråt”, säger han. Foto: MARCUS GUSTAFSSON

HÖSTEN 2020

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 16

2020-09-10 10:28

vilja men vetandet ligger bortom vår förmåga. Vi trevar oss framåt i ett gemensamt vi-sökande, söker efter något vi inte förstår, inte vet. Vi försöker sätta ord på det och skapa riter för tröst. Vi kan flytta fram döden, minska och pressa tillbaka den, men inte avskaffa den. Inte än så länge i alla fall. Vetandet ligger bortom vår förmåga. Och ändå har du nu skrivit en bok om döden?

– Tanken var den att runt omkring oss finns råd och tips om precis allt. Utom om döden. Döden som är det mest självklara som finns och som förenar oss alla, oavsett kön, läggning, hudfärg, klass, ålder. För förr eller senare kommer vi alla att dö. Så det där vi behöver greppa varandras händer och undersöka den. Där finns så många frågor och man vet inte riktigt vem man ska ställa dem till. Så var finns svaren samlade? Var kan man slå upp, vad ska jag göra? – Jag har jag tagit hjälp av experter, samtalat med läkare, jurister och psykologer för att få svar på de frågorna. Jag har kanske inte svar på allt, men ingångar som kan fungera som en brygga och öppna dörrar. Och så kan jag förstås ställa de lite obekväma frågorna. Detta är verkligen en bok för alla. En samlingsbok för den som är i döden, som ska stötta någon i döden. – Jag hoppas täcka så mycket som bara går. Och det som återstår skulle kunna leda till samtal. DÖDEN HAR BLIVIT väldigt närva-

rande under det här året i skuggan av den pågående pandemin. Kyrkorna har vanligtvis ett språk för döden, men har ibland saknat redskap och beredskap för den död vi upplever nu. Den är unik och pandemin har chockat alla, inklusive kyrkorna. – Döden har kommit närmre och vi måste lära oss att stå inför den tillsammans. Det är viktigt eftersom det kanske hämtar tillbaka något av allt som vi en gång tappade bort när vi städade undan döden från folkhemmet.l

Ringen är special­gjord för Philip. Den innehåller gravstenar – en ­liten kyrkogård i klackrings­ format. Foto: GÖRAN TONSTRÖM

KORT OM...

Philip de Croy Ålder: 36 år. Yrke: Religions­ vetare med inriktning thana­tologi (läran om döden). Bor: Söder­ malm i Stock­ holm. Familj: Maken Max och hun­ den Prins Hatt. Aktuell: Med Boken för dig som en dag ska dö och programkvällar på Historiska museet, där Philip jobbar.

HÖSTEN 2020

10-17_Tema döden_Hösten 2020.indd 17

17

2020-09-10 10:28

PORTRÄTTET

Petra Mede, programledare:

Att bli mamma blev min räddning Hon var 39 när hon slog igenom. Då hade hon en karriär som ­balett­dansös, en guideutbildning och en skadad rygg i bagaget. Sedan dess har Petra Mede synts överallt, även i predikstolen. Men Gud letar hon fortfarande efter. Text: Anna-Maria Stawreberg Foto: Maria Östlin

”

»Att »  det skulle bli en bok var inte alldeles självklart. Ändå sitter vi nu här på anrika bokförlaget Norstedts. Framför oss på det långa bordet ligger den: Petra Medes debutbok Skam och högmod i Säve­ dalen. Boken, som är så nytryckt att man nästan kan känna doften av trycksvärta, samsas med ett fruktfat, några klädombyten och en salladsbytta. Vi har redan kommit överens om att Petra ska äta samtidigt som vi pratar, men hon ber ändå först artigt om ursäkt för det.

I dag tycker jag fortfarande att jag hade mina bästa år mellan fem och tolv.

18

– Nej, att skriva bok var inte självklart. Jag är ganska rädd för att skriva och har respekt för litteraturen, även om jag som person har gott självförtroende, säger Petra. Att det blev en bok har flera orsaker: Petra är nyfiken som person och efter att ha varit sommarvärd i P1 år 2018 märkte hon att lusten att skriva mer bubblade inom henne. – Det har varit ett hårt arbete. Den här boken har tagit ett helt år att skriva, konstaterar hon nöjt.

Boken handlar om henne själv. Men hon vill absolut inte kalla det memoarer. Som läsare får man följa med på vindlande färder i hennes barndom. Hon är en lillgammal flicka. Samtidigt är hon en flicka som inte vill bli stor. En flicka som vill vara barn så länge som möjligt. En late bloomer, som man säger. – Jag kommer fortfarande ihåg vilken sorg det var när de andra kompisarna plötsligt ville sluta leka – när de tyckte att de var för stora! I dag tycker jag fortfarande att jag hade mina bästa år mellan fem och tolv, säger Petra ivrigt och lutar sig fram över bordet, så långt så att vår sociala distans nästan rubbas. BOKEN TAR OCKSÅ upp en dag i hennes vuxna liv. Mötet

mellan barnet Petra Mede och den vuxna Petra Mede ger en förståelse i varifrån hennes självkänsla och arbetsdisciplin kommer. Tidigt började hon dansa balett, och snart blev dansen hela hennes liv. Det var inom baletten hon hade sin framtid och hon var talangfull. Hon fick uppdrag både i Sverige och utomlands och framtiden såg ljus ut. Tills det en dag, när Petra var 20 år, knäckte till i ryggen. Petra tvingades flytta hem till föräldrarna och blev mer eller mindre sängliggande med svåra smärtor i tio år. – Jag hade kronisk värk och åt starka smärtstillande mediciner. Var sjukskriven och började tappa

»

HÖSTEN 2020

18-21_Porträttet Petra Mede_Hösten 2020.indd 18

2020-09-10 10:29

Petra Mede har fyllt 50 och funderar som bäst på vad hon nu ska bli. ”Jag skulle kunna tänka mig att jobba på fritids”, säger hon.

HÖSTEN 2020

18-21_Porträttet Petra Mede_Hösten 2020.indd 19

19

2020-09-10 10:29

PORTRÄTTET hoppet om att någonsin kunna leva ett normalt liv. Tack vare en ABF-kurs för långtidssjukskrivna kvinnor fick Petra ork att börja fundera på vad hon var bra på mer än dansen. Hon talade ju franska flytande och gillade historia. Utbildade sig till guide. Började känna att hon var värd något igen. Hittade tillbaka till glädjen. Hemifrån hade hon en rejäl dos humor, och nu ­fattade hon mod och anmälde sig till en amatör­ tävling i ståuppkomik och så småningom även till en kurs i ståuppkomik. Resten är historia, som man säger. I DAG ÄR hon ett känt ansikte i tv-rutan och har setts

både i rollen som Katja i Bonusfamiljen och som programledare i Helt sjukt. Hon leder med rutinerad hand stora galor, och har varit konferencier ett oräkneligt antal gånger för Guldbaggegalan, lett Mello och Eurovision Song Contest både 2013 och 2016, där hon också har dansat och sjungit på scen tillsammans med Måns Zelmerlöw inför miljoner människor. Dessutom har hon, tillsammans med Graham Norton från BBC, varit konferencier när Eurovision Song Contest fyllde 60 år. För att bara nämna några av de uppdrag hon haft sedan hon slog igenom på allvar som 39-åring. Nu har hon fyllt 50, och är lite orolig för boken som ligger framför oss på bordet. – Å andra sidan, min ryggskada har gjort mig modigare. Jag har redan fått ändra riktning i livet och vet att jag kan göra det igen.

Hur har du det hemma, finns glasbordet med guldkant kvar?

– I dag pendlar det mellan kitsch och det gedigna hantverk som min mamma står för…

Måns Zelmerlöw och Petra Mede ledde Eurovision Song ­Contest när tävlingen hölls i ­Sverige 2016. Måns hade året innan kammat hem segern med ”­Heroes”. Foto: EBU

”

fter att ha tillbringat en tid E i kloster kände jag att det livet verkade ha sina ljuspunkter.

Självförtroendet har hon med sig hemifrån. Hon växte upp med två föräldrar som trodde på henne och stöttade henne. Då, som barn, hade hon gärna levt ett mer excelarksordnat och förutsägbart liv, och inte fullt så bohemiskt som det var hemma hos familjen Mede. Hon ville ha det som grannarna, med finrum där vitrinskåpen var fulla av vackra porslinsfigurer. Hemma i Sävedalen fanns det visserligen inget finrum men det var högt i tak och gedigna material. I dag har Petra vett att uppskatta det hon fick med sig. – Men just då, när jag var barn, tänkte jag att ”Gud, vad fint de andra har det”. Då ville jag väldigt gärna bo i ett sånt där välordnat och välstädat hem som mina klasskamrater hade. Hemma hade vi ett helt rum där vi slängde in skräp och vi hade hundfåtöljer som var så fulla av päls att det inte gick att sitta i dem, säger Petra och skrattar. När Petra flyttade hemifrån var ett glasbord med guldkant och ett vitrinskåp de första möblerna hon köpte. Nu lever hon varannanveckasliv med dottern och är nybliven husägare. 20

KORT OM...

Petra Mede Ålder: 50 år. Yrke: Komiker, skådespelare och programledare. Bor: Bromma i Stockholm. Familj: Varannanveckasliv med dottern Adeline, 8. Aktuell: Med debutboken Skam och högmod i Sävedalen.

DÄR HEMMA I Sävedalen fanns också en kyrka och dit gick flera av grannarna regelbundet. Det var tidigt en miljö Petra längtade efter, men eftersom föräldrarna var icke-troende, blev det inte särskilt många kyrkobesök under uppväxten. – Sävedalen kryllade av missionsförbundare och jag försökte gå på så många av kyrkans aktiviteter som möjligt, minns Petra. I vuxen ålder hade Petra en period av existentiella funderingar. På en bekants bröllop började hon prata med prästen och hennes grubblerier kom upp. – Den här prästen tipsade mig om Alpha-kursen och några dagar senare anmälde jag mig, berättar Petra. På kursen, som enklast kan beskrivas som en introduktionskurs i kristen tro, kom Petra i kontakt med Allhelgonakyrkan och sinnesrogudstjänsterna. På sinnesrogudstjänsterna används tolvstegsmodellen och gudstjänsterna är lite friare och ger deltagarna möjlighet till större delaktighet än traditionella gudstjänster. Det passade Petra bra. Hon började hänga allt ­oftare i Allhelgonakyrkan på Söder i Stockholm och det hände till och med att hon höll gudstjänst ibland. – Jag trivdes bra. Det var en stark sammanhållning och det blev lite av en community. Samtidigt är jag en stor individualist som trivs med att göra saker själv. Därför kände jag att det här med en församling kan bli lite kvävande, säger Petra. TROTS ATT PETRA kunde känna sig lite instängd i för-

samlingen fortsatte hennes religiösa sökande. Under en period var hon hos Mariasystrarna och levde klosterliv. – Det finns något tilltalande med klosterlivet. Nunnorna har alla sin uppgift, och efter att ha tillbringat en tid där kände jag att det livet verkade ha sina ljuspunkter, konstaterar Petra. Samtidigt är hon en rastlös själ. Och även om hon letade tyckte hon inte att hon hittade Jesus. – Jag skulle väldigt gärna vilja kalla mig själv troende. Vem vill inte det? Men tyvärr, jag kan inte räkna mig själv som troende i dag. Petra säger att, trots att hon ägnat år åt att leta efter Gud, är det närmaste en religiös upplevelse hon någonsin haft när hon blev mamma för åtta år sedan. – Att bli mamma blev min räddning. Det har haft en enorm effekt på mig. Jag blev förvånad över hur jag reagerade när jag fick barn. Jag blev biologistisk,

HÖSTEN 2020

18-21_Porträttet Petra Mede_Hösten 2020.indd 20

2020-09-10 10:29

”Det känns som om vad som helst kan hända nu”, säger Petra Mede.

kände så starkt att jag ville vara nära min dotter, och så känner jag fortfarande. Det var känslor som jag inte kunde föreställa mig, säger Petra allvarligt. Hon beskriver sig som en individualist. Säger att hon odlar ett utanförskap, och att hon är en person som frivilligt ställer sig utanför olika sammanhang. Samtidigt tär coronasituationen även på henne, eftersom den begränsar allas möjligheter till socialt umgänge. Det där umgänget vi själva väljer och som ger oss ny energi och nya influenser. – Jag har både ett enormt behov av sociala kontakter och ett starkt behov av att få vara ensam. Visst har jag några nära vänner som jag känt sedan jag var barn, men i övrigt är det mest bekanta och vänner som byts ut med jämna mellanrum, säger Petra. PETRA MEDE GILLAR att träffa nya människor och se-

dan hon fyllde 50 i våras har något hänt inom henne. Det är som om tiden har blivit mer värdefull. – Det känns som om vad som helst kan hända nu. Kanske utbildar jag mig till något nytt? Kanske börjar jag jobba med barn? Det är en lust som växt fram de senaste åren. Jag skulle kunna tänka mig att jobba på

Skam och högmod i Sävedalen Petra Mede Norstedts

fritids, eftersom jag fortfarande känner mig så nära den åldern, funderar Petra. Hon är fortfarande en late bloomer. Men i dag är 50 det nya 30, och när Petra tittar tillbaka på hur hennes egen mamma var när hon var mellan 50 och 60 minns hon att mamma ”gjorde massor”. – På något sätt är det som om jag, nu när jag blivit äldre, kan göra vad jag vill. Jag kan till exempel tillbringa långa perioder i Frankrike, något som jag alltid velat göra. När vi ses har tusentals svenskar förlorat sina jobb på grund av viruspandemin. Petra är inte ensam om att gå i nystartartankar. Visserligen har hon precis släppt en bok och visserligen har hon kontrakt på att spela in en fjärde säsong av Bonusfamiljen. Samtidigt har inspelningsstarten skjutits upp. – Just nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra den närmaste tiden. Jag har blivit med trädgård, så nu ska jag börja lära mig lite om trädgårdsarbete. Salladen är uppäten. Petra börjar packa ihop klädombytena i olika påsar. Det är dags att hämta dottern på fritids. Och vem vet, kanske blir det just på fritids vi får se Petra Mede i framtiden.l HÖSTEN 2020

18-21_Porträttet Petra Mede_Hösten 2020.indd 21

21

2020-09-10 10:29

SPANING

Naturens roll i kristider – hett ämne för forskare »När »  alla gamla invanda sätt att umgås försvann, och många samtidigt började jobba hemifrån, blev naturen vårt vardagsrum. Det gav nya utmaningar till de som sköter våra små och stora grönytor, men sam­ tidigt hoppas många på ett större intresse för miljö och natur. Nu vill forskarna ta reda på varför naturen blir så viktig i en kris. Det märktes redan under våren att det skulle bli en speciell tid. När många arbetsplatser och skolor ställ­ de om till distansarbete och klasser online, började svenskarna plötsligt röra sig utomhus som aldrig förr. Att promenera i naturen blev ett sätt att umgås och koppla av, när mycket annat inte var möjligt. TILL SLUT BLEV det nästan trångt även i skogen. Flera

”

naturreservat och nationalparker kunde rapportera en ökning av antalet besökare med upp till 75 procent. I Tyresta nationalpark söder om Stockholm, som i vanliga fall har upp emot 400 000 besökare om året, var alla besökare inte bara en positiv upplevelse.

tt ökat tryck på naturområden E kan leda till en större påverkan än de klarar av. Andreas Skriver Hansen, forskare i kulturgeografi

22

– Det blir otroligt mycket mer avfall och det är ofta fullt på parkeringarna. Vi försöker hänvisa till andra ingångar till parken, men det har hänt att folk parkerar på trottoarer, i bussens vändslinga och till och med i våra planteringar. Trycket på ved har också ökat. På de öppna eldplatserna försöker vi fylla på

med ved för att folk inte ska få för sig att ta ved från skogen, vilket inte är tillåtet. Vi hinner inte riktigt med, berättade nationalparkschefen Jonas Ekstrand för Natursidan.se. I Huddinge kommun utanför Stockholm gick man till och med ut med en guide till de minst populära utflyktsmålen i kommunen – trots att här finns stora ytor naturreservat och grönområden blev det helt enkelt för trångt på de mest besöka platserna. Men faktum är att alla faktiskt får plats, om man bara sprider ut sig och visar lite hänsyn. Och fördelar­ na med de nya friluftsvanorna är många. Och nu vill man vid Göteborgs universitet under­ söka dels hur coronapandemin ändrade människors friluftsvanor, men även i förlängningen försöka få en bättre bild av vilken roll naturen spelar för människor i kristider. − Det finns indikationer på ett kraftigt ökande in­

HÖSTEN 2020

22-23_Spaning friluftsliv_Hösten 2020.indd 22

2020-09-10 10:33

Forskning ­visar att naturen kan vara bra för både fysisk och psykisk hälsa. Foto: WELCOMIA/ GETTY IMAGES

tresse för natur och friluftsluftsliv, en situation vi inte befunnit oss i tidigare och som flera medier också har rapporterat om. Det är på många sätt positivt, men är samtidig en utmaning eftersom ett ökat tryck på naturområden kan leda till en större påverkan än de klarar av, säger Andreas Skriver Hansen, forskare i kulturgeografi och ansvarig för studien. TIDIGARE FORSKNING HAR pekat på att friluftsliv kan

vara bra för såväl den fysiska som mentala hälsan. I en tid av isolering och social distans är det därför intres­ sant att se på hur naturen kan erbjuda en möjlighet att lämna hemmet för att få energi och återhämta sig. Det kan också handla om att använda naturen som ett sätt att socialisera utan att vara rädd för att bli smittad. − Resultatet från studien kommer förhoppningsvis visa på betydelsen av friluftslivet för oss alla, samt naturens roll under en kris. Dessutom kan kunskapen

75 procent

»» Så mycket

kan antalet besökare i Tyresta nationalpark ha ökat i år jämfört med i fjol, enligt preliminär besöksstatistik. Källa: Natursidan.se

vara med till att öka förståelsen för hur förvaltning av naturområden behöver anpassas till de utmaningar som ett ökat besökstryck innebär. Detta gäller såväl skyddade områden som natur­ reservat och nationalparker, men även offentliga gröna områden och stadsparker. Mer långsiktigt kommer resultaten från studien också att bidra till forskning för bättre planering av våra friluftsområ­ den samt transport, folkhälsa och tillgång till natur. − Det här är en situation vi inte befunnit oss i tidiga­re och det är därför extra viktigt att ha koll på nya utvecklingar, speciellt de som händer plötsligt och går fort. Kan vi dessutom peka på betydelsen av friluftslivet och naturen, då kanske båda kan kom­ ma få en större roll i framtiden, framför allt inom den kommunala fysiska planeringen, säger Andreas Skriver Hansen.

Källa: Forskning.se HÖSTEN 2020

22-23_Spaning friluftsliv_Hösten 2020.indd 23

23

2020-09-10 10:33

5

BOKTIPSET

HISTORIER OM LIVET OCH DÖDEN

Dödenboken Pia Stalfelt Rabén & Sjögren

»En »  rolig och allvarlig bok som kom redan för 20 år sedan, och som sedan dess blivit avstamp till otaliga fantastiska samtal med både små och stora. Det är djupt tänkvärt och ibland dråpligt på ­samma gång. Med fina bilder och en nyfikenhet på hur olika människor i olika kulturer och tider faktiskt kan tänka och har tänkt kring döden, möter författaren det faktum att allt som lever förr eller senare faktiskt kommer att dö med en fakta, fabulering och medkänsla. De stora frågorna tas på allvar: Vem kan dö? Vad händer när någon dött? Var hamnar man sedan?

Både unga och gamla har funderingar. En bra bok kan sätta ord på våra tankar. I de här historierna är döden inte slutet, utan början på ­något annat. Ibland om och om igen. Text: Sara Grant

Adjö herr Muffin Ulf Nilsson & Anna-Clara Tidholm Bonnier Carlsen

Liv efter liv Kate Atkinsson Massolit förlag

»Lilla »  Ursula föds en februaridag 1910. Snön ligger tjock och läkaren hinner inte i tid. Ursula dör med navelsträngen om halsen. Men hon får en chans till. I det här livet hinner doktorn fram och hon över­ lever – bara för att kvävas av husets katt några dagar senare. Så får hon en chans till. Och lever lite längre, innan hon drunknar. Men det blir ett liv till, lite längre än det förra. Så fortsätter det, i en vindlande historia genom 1900-talets England, där Ursula får leva liv efter liv och hinner se mer och mer för varje gång.

Den stora skilsmässan C. S. Lewis Libris förlag

»En »  buss med en brokig skara resenärer är på väg från helvetet till himlen, och alla har de hamnat här i olika stadier av det jordiska livet. C.S Lewis bok kom ut första gången 1946, och på ett sätt som är typiskt för honom försöker han reda ut frågan om livet efter detta med liknelser, humor och allvar i en väldig blandning när passagerarna försöker reda upp sina frågeställningar och problem. Vem får följa med på resan? Vem vill följa med? Och vad händer när de kommer fram?

24

VISSTE DU ATT…

»» ... Adjö herr Muffin har översatts till arabiska, kore­ anska, japan­ ska, turkiska, polska och tyska – bland annat.

»Den »  belönades med Augustpriset när den kom ut 2002, och den här boken måste redan räknas till en klassiker bland svenska bilderböcker. Marsvi­ net herr Muffin tänker tillbaka på sitt liv. En gång kunde han bära hur många gurkor som helst, men nu är han trött och grå. Ändå har han haft det bra, vilket han också gör en lista över. Men en onsdag får han ont i magen. Berättelsen om hur det kan vara när ett älskat ­marsvin dör har hjälpt många barn att sätta ord på tankar kring sorg, saknad och det stora slutet.

De sju morden på Evelyn Hardcastle Stuart Turton Modernista förlag

»På »  godset Blackheath har tiden hakat upp sig. Släk­ ten Hardcastle samlas till maskeradbal, men kvällen slutar med att dottern Evelyn, nyss hemkommen från Frankrike, mördas. Det är bara det att festkväl­ len upprepar sig, och Evelyn går samma våldsamma öde till mötes gång på gång. Enda sättet att bryta cirkeln är att lösa mordmysteriet. Men hur ska det lyckas, när berättaren Aiden Bishop varje dag föds in i en ny festdeltagares kropp. Vem vill hålla kvar honom i tiden?

HÖSTEN 2020

24_Boktipset_Hösten 2020.indd 24

2020-09-10 10:05

KORSORD PLATS INSIKTSFÖR VATTEN- FULL VÄRLD

BI LD : P I X A BA Y.CO M

I DET FRIA

GE BIFALL I BESKED ROM

1 THES 5:14 UPPMUNTRA DE

.........

JORDART ALLA ....... DAG FIRAS DEN 2 NOV

SJÄTTE TONEN

UTAN INNEHÅLL PUDEL

ÄR SCOUTEN ALLTID SES MED TVÄRS KALLES FLICKVÄN SES VINDÖGD

ÅKER SMÅ GÄRNA

TVÄTTMEDEL

OKONSTLAD

HÖGSTA NIVÅ

RÖRA SIG PLANLÖST

BEDYRAR

BUSKE

SKYNDA EN SORTS LJUD LITEN BIT

HESITERA KÄND SYSTER

FINNS KVAR

HUDFLAGA

DEL AV KONSTRUKTION

SE EN SKYMT AV

INTE FÖR ALLTID BRINGA KLARHET

HAR I LÖN

UTAGERAD

GÖRA SIG AV MED FÖRST I RAMSA ELÄNDIGA BRICKMAT

FRÖSKAL

ETT ANNAT NAMN PÅ DEN HELIGE ANDE

KAN BEDRA

LETAR SOMMARMED MÅNAD FRENESI

STORMCENTRUM VÄGER TUNGT

TAR INTE NONCHALANT

GÖRA AV MED

FYLLA KISTAN

YRKESGRUPP

»» ... Simon

VILL INTE RETSTICKA

HÅLLARE

­ årtenson, M vinnare i det senaste korsordet.

AVDELNING LJUSFENOMEN

FIGUR

UTRYMME

HÄNG MED!

BEST

JÄTTEORM

VAXBLEK

BESTÄMMER DEL AV BÅTNAMN

HÖRS HÄRMAPA

!

GRATTIS!

FRÅNSLAGEN BLIR STÖRRE

HÄNDA

URDJUR

KAOLIN

HÖRS FRÅN MISSNÖJD SES MED STUBB

BLÅSER DET UPP TILL I JON 1:4

MARINADEN

PERSIEN FÖRR SJUNGANDE MISS

VILL BERED- SÄCKVÄV VILLIG

KAN MAN LÅTA SAKEN

FIRAS 12 SEPT YTMÅTT

ARENA

GORE

VARA MYCKET ÅTERHÅLLSAM

MJÖLKPRODUCENT

TANDDEL BATTERI

GÖR SÅ HÄR »» Lös korsordet så får du fram en mening i

de färgade rutorna. Vinnaren presenteras i nästa nummer och får ett presentkort på Din Bok. Skicka in ditt svar till: Tidningen Våga, Västra Frölunda pastorat Frölunda kyrkogata 2 421 47 Västra Frölunda ... eller mejla lösningen till: vastrafrolunda.vaga@svenskakyrkan.se Vi vill ha ditt svar senast den 26 oktober.

Namn: Adress:

Postadress: HÖSTEN 2020

25_Korsord_VFRO_HÖSTEN 2020.indd 25

25

2020-09-10 14:17

BEGRAVNING ­ vibergs VAD? Så går det till på K ­krematorium ­efter ­begravningsgudstjänsten

Kistans färd mot graven Text & foto: Magdalena Moberg, vaktmästare i Älvsborgs församling

När kistan tas ut ur kylrummet tilldelas den ett nummer på en liten keramikplatta som kommer att följa den döda ner i ­urnan.

26

»Kyrkklockorna »  har tystnat och alla anhöriga har lämnat kistan i kyrkan för att gå vidare till min­ nesstunden för att tillsammans minnas och hedra den avlidnes minne. Vad händer nu? Begravningsbyråns personal kommer oftast någon halvtimme efter att begravningen avslutats och lastar in kista och blommor i bilen. Blommorna körs till grav­ platsen eller minneslunden, lite beroende på var de anhöriga vill ha dem, och efter det körs kistan vidare till krematoriet. Jag som kyrkvaktmäs­ tare brukar berätta för de anhöriga att kistdekorationen kommer att kastas när den kommer till krematoriet, den följer alltså inte med den döda i kremeringen ( jag återkommer senare till varför den slängs) och då väljer nästan alla att låta kist­dekorationen få följa med och pryda gravplatsen istället. När väl kistan ankommit till krematoriet tas den emot av personalen där. De har en mycket viktig arbetsuppgift som görs med stor vördnad och noggrannhet. På kistan finns en kod som identifie­ rar vem som ligger i kistan. Man

scannar in kistan, som sedan ställs in i ett av de stora kylrummen på en specifik plats som är märkt med ett nummer, kopplat till just den kistan. DE NYA KYLRUMMEN på Kvibergs krematorium är de vackraste kylrum jag har sett. De är luftiga och ljusa och skänker ett lugn till dem som vistas där. Alla barnkis­ tor som kommer in till Kviberg får en speciell plats. I den gamla delen av krematoriet som är lite mindre, lugnare och där inga truckar kör runt har krematoriechefen Roger Johansson bestämt att de ska få vila tillsammans. I kylrummet förvaras kistan tills det är dags för kremation, det kan vara upp till en månad från det att dödsfallet inträffat. När kistan tas ut ur kylrummet scannas den ännu en gång och tilldelas ett nummer på en liten keramikplatta som kommer att följa den döda ner i urnan, för att personen flera hundra år framåt ska kunna identifieras. De fyra nya ugnarna som byggts på Kvibergs krematorium ligger belägna i ett vackert rum med stora glaspartier som vetter mot kyrkogården, där allt i skrivande stund står i full blom. Allt är teknikstyrt och överva­ kas in i minsta detalj. Kisttrucken

är kopplad till ugnens dator och öppnar inte luckorna förrän ugnen är i rätt temperatur och ventilerad från tidigare kremering. Truck­ ens dator får en grön symbol och personalen får klartecken att köra in kistan i ugnen. Detta är den mest kritiska delen av processen. Vid insättningen är det alltid två i personalen som är med, inget får gå fel. Dessutom finns det kamera­ övervakning i hela huset att gå tillbaka till. KISTAN ÄR INNE i ugnen ungefär en

och en halv timme. Det är viktigt att kistan är av rätt mängd trä, då den måste ha en viss mängd med ”bränsle” för att allt ska kunna kremeras. Därför får man inte kre­

HÖSTEN 2020

26-27_Efter begravningen_VFRO_HÖSTEN 2020.indd 26

2020-09-10 14:18

FAKTA OM...

När kremeringen är klar rakas askan ner i en askpotta och keramik­plattan flyttas från övre delen av ­ugnen till den nedre för att visa att askan nu finns där.

mera kroppen i vad som helst utan det måste vara en godkänd kista av rätt material. När kremeringen är klar öppnar man en lucka på andra sidan ugnen och med stor noggrannhet ”rakas” askan ner i en askpotta för att kylas ner innan den transpor­ teras in i ett annat rum. Samtidigt flyttas keramikplattan från övre delen av ugnen till nedre delen av ugnen för att visa att askan finns i askpottan. Efter cirka en timme har askan svalnat och läggs i en kvarn som separerar eventuella metaller som funnits i kroppen och kistan. Efter det överförs askan varsamt till urnan som de anhöriga valt ut och även den streckkoden scannas in i datorn.

På detta sätt vet man i vilken del av processen som kistan befinner sig, och ringer en anhörig kan perso­ nalen säga precis vad som sker med den avlidna. Vad händer med all metall och guld som fanns i kroppen?

Metallen återvinns och peng­ arna går till allmänna arvsfonden. Guldet smälter och försvinner till­ sammans med askan ner i urnan. Varför ska vi inte skicka med ­farmors kristallvas i kistan?

Många vill skicka med sina anhöriga saker i och på kistan. Jag skrev innan att kistdekorationen slängs innan kistan scannas in vid leveransen till krematoriet och an­ ledningen till detta är att ­ugnarna går sönder om det kommer in

kremeringar i Göteborg »» 87–88 procent av de avlidna kremeras i Göteborg med omnejd, resten jord­ begravs, det vill säga att hela kistan sänks ner i graven. »» Kvibergs krematorium har tillstånd till 10 000 kremeringar per år. »» Antal kre­ meringar på Kviberg 2019: 5 747 stycken. 3 200 var göteborgare, resten i när­ området. »» Ugnarna drivs med miljödiesel i den nya delen av krematoriet och kommer upp i 900– 1000 grader.

20 minuter

»» Så lång tid

tar det för havsurnan att lösas upp i havet. Urnan är gjord av potatismjöl. »» Att sprida askan i havet kräver god­ kännande av länsstyrelsen.

De fyra nya ugnarna på Kvibergs krematorium ligger belägna i ett vackert rum med stora glaspartier som vetter mot kyrkogården.

främmande föremål. Glas, till exem­pel, smälter ut på keramik­ plattan som förstörs och en ny platta kostar upp mot 200 000 kronor att byta ut. Om man vill skicka med sin anhörig något ska det vara av brännbart material och läggas i kistan. När askan väl fått sin plats i urnan, placeras den i ett speciellt rum. Där har varje begravnings­ byrå sin hylla med urnor som ska hämtas och gravsättas. Nuförtiden finns urnor som har en liten tyg­ påse med blomsterfrön hängan­ de runt sig, som så småningom kommer i jorden och får pryda gravplatsen med vackra blommor. HELA PROCESSEN KRING kremering

av kistan tar cirka tre timmar. Personalen ser till att allt görs med värdighet. Ingen stress och ingen som springer eller talar högt. Om man vill kan man få vara med under kremeringen på Kvibergs krematorium. Där finns ett speciellt rum där man som anhörig kan få vara och se när kistan sätts in i ugnen och där man sen i lugn och ro får vistas tills det känns dags att åka hem. Efter detta återstår urnsättning alternativt spridning av askan i minneslund eller hav (att sprida askan i havet kräver godkännande av Länsstyrelsen). HÖSTEN 2020

26-27_Efter begravningen_VFRO_HÖSTEN 2020.indd 27

27

2020-09-10 14:18

SAMTAL NÄRA DIG

Sårbarheten – en större kraft än godheten Foto: BJORN-LARSSON/GETTY IMAGES

”

»Hagar »  är slavinna från Egypten hos stamfadern Abraham som finns i nuvarande Irak. 4 000 år tillbaka i tiden. Hon föder som surrogatmamma en son åt Abraham och hans fru Sara. Kort efter blir Sara själv med barn. Hagar och hennes son blir föraktade, och hon förstår att de inte är önskvärda längre i Abrahams hus. Hagar orkar inte förnedras och hon flyr mot sitt hemland. På väg dit stannar hon i öknen vid en buske. Hon är vilse och yrar av hettan. Barnet skriker och hon orkar inte längre. Sårad, svag och helt ensam med sitt barn. Varifrån? Varthän? Utan rötter, utan framtid och på flykt.

Hagar och ­sonen ­Ismael finns som ­staty i Lin­ köping.

I det sanna sårbara ligger det enorma kraften till människans befrielse. I den situationen kommer Herrens ängel och möter henne. ”Varifrån kommer du och vart är du på väg? Öppna dina ögon, Hagar, och se brunnen med vatten. Ta hand om ditt barn, jag är med dig.” Hon förstår att det är Gud själv som ser henne och hon säger: ”Du är Seendets Gud.” HON SOM KOM från och levde i ett utanförskap blev

sedd av Herren. Hon som var på flykt blev funnen av honom. Slavflickan som var på flykt blev sedd. När man läser lite emellan raderna i Bibeln om vem Gud är upptäcker vi att det varken är den andliga eller moraliska styrkan som ger oss tillträde inför Gud. När kraften rinner ur oss, kommer Gud till vår räddning. När allt hopp är ute, förbarmar sig Herren över sina barn. När vi blottar våra sår, blir vi helade. Gud låter sig inte hindras av något för att nå fram till en ensam och sårbar människa.
Vem är Gud? Lamm eller lejon? URTIDENS GUD SJÄLV gör ett val och skapar någon lik

sig själv. Vem är Han? Lamm eller lejon? Universums Gud, Han vars kraft är som ljuset, Han som spände himlen och satte solen att lysa om dagen. Gud tyckte att människan var det vackraste av allt han hade gjort. Hans ansikte var vänt mot människan i skapelsens stund. Kärlek och sårbarhet skapar liv.

28

Det blev inte riktigt som varken Gud själv eller vi hade förväntat oss, i allt det goda smyger det som splittrar sakta in. Varför gör inte Gud något? Och när vi litar och väntar att starka ledande ska förändra och leda rätt visar Guds tydlig att den verkligheten är precis omvänt. I det sanna sårbara ligger det enorma kraften till människans befrielse. Såret på korset, såren Kristus bär på sina händer och fötter. Ett tecken på liv. Ett tecken på en väntan, ett tecken på förlåtelse. Lejonets sårbarhet och lammets styrka kännetecknar vår Gud. Precis som med Hagar då är det samma idag. Vi får lära oss att lyssna mer till rösten som säger: Vänta, stanna upp, vad gör du? Var kommer du ifrån och vart är du på väg? Vänd dig om, jag ser dig, lyssna! Idag befinner sig jorden och människan i ett vänteläge. Tvungen isolering. Är det ett tecken på svaghet eller tecken på liv?

Suzana Enmark

Församlingsassistent i Tynnereds församling och ansvarig för Nära dig

HÖSTEN 2020

28-29_Nära dig samtalsserie_VFRO_HÖSTEN 2020.indd 28

2020-09-10 14:20

Foto: ANNA HÅLLAMS

HÖSTENS PROGRAM FÖR SAMTALSSERIEN NÄRA DIG

I samarbete med Sensus

Tisdag 6 oktober

Maja Kin

Föreläsare: Maja Kin Från Tynnered till vita duken »» – Jag heter Maja Kin och jag växte upp i Tynnered. Jag började tidigt drömma om att få se världen och göra film. När jag var 14 var det hemmafester, trimmade moppar och bäng-jage. Nu är jag 32 och har precis flyttat hem till Sverige efter tre år i Los Angeles. Jag växte upp med en ensamstående mamma med rätt så tight ekonomi. Jag kände ingen som gjorde det jag ville göra och jag vågade inte heller riktigt be om att bli tagen på allvar men på något sätt har jag ändå lyckats komma i rätt riktning mot min drömmar. Och kan jag, så kan du också!

Tisdag 20 oktober

Läs mer...

»» ... om Hagar i artikeln på sid 28: Sår-

Ingvild Fallegård

Föreläsare: Ingvild Fallegård Om Hagar »» Ingvild är sedan den 1 september ny kyrkoherde i Västra Frölunda pastorat och kommer för att prata om Hagar, en kvinna i Bibeln med ett särskilt livsöde.

barheten – en större kraft än g ­ odheten.

... Cajsa Tengblad, hälsopedagog, föreläsare och författare som gästar Nära dig i Tynnereds kyrka den 3 november.

”Jag pratar om det jag själv behöver höra”

Tisdag 3 november Föreläsare: Cajsa Tengblad Kroppsnöjd och själsstark – ­livs­strategier för kropp och själ »» Hur kan vi bli vän med oss själva? Hur kan vi acceptera oss själva som vi är i en tid som strävar efter perfektion? Hur kan vi stå emot skeva ideal och stärka vårt psykiska immunförsvar? Cajsa Tengblad, hälsopedagog, föreläser utifrån sin femte bok Kroppsnöjd och själsstark. Hon kommer även att sjunga och spela egna låtar. Varmt välkomna till en energigivande kväll!

Hej Cajsa! Hur har sommaren varit?

– Lugn och skön. Har köpt hus, blivit sambo och mest hängt hemma på takterrassen. Vi bor nära Vättern så det har blivit en hel del bad. Hur har du klarat corona­ situationen?

Tisdag 17 november Joakim Sällquist

Föreläsare: Joakim Sällquist Vägen ut »» Joakim är skådespelare och beroendestödjare. Han ska prata om vändningen som kom, tack vare Gud, från missbruk och psykisk ohälsa till att bli en prisad skådespelare. 2019 fick han en Guldbagge fick för sin roll i filmen Goliat, och han visar med sin otroliga historia att ingenting är omöjligt.

HALLÅ DÄR!

– Jobbmässigt har det varit tufft. Vårens alla föreläsningar blev ombokade till hösten, så nu är jag riktigt sugen på att möta människor igen! På din hemsida kan man läsa att du är en ”norrlänning i exil” och bor nu i Jönköping. Hur hamnade du där?

– Min exman kommer från Jönköpingstrakten, så vi flyttade hit från Stockholm 2001.

Har du alltid varit kristen?

– Ja.

Du föreläser bland annat om hälsa, självbild och relationer, hur kommer det sig?

– Jag brukar säga att jag pratar och skriver om det jag själv behöver höra och läsa. Hälsa, självbild och relationer är några av livets viktigaste och mest spännande ämnen som vi alltid kan lära oss mer om. Vad önskar du att du vågade?

– Slappna av, njuta av livet och lita på att Gud har allt under kontroll. Tack och välkommen till Tynnered och Västra Frölunda!

– Tack själv, ser verkligen fram emot att möta er! HÖSTEN 2020

28-29_Nära dig samtalsserie_VFRO_HÖSTEN 2020.indd 29

29

2020-09-10 14:20

KRÖNIKA

lla människors liv är värda att nämnas i ord. Att minnas och stanna upp vid. Jag brukar säga det ibland när jag har begravningar. Särskilt viktigt är det när jag begraver någon som inte har några anhöriga, släktingar eller vänner som närvarar vid begravningen. Det finns få saker i mitt jobb som är så starkt som när vi begraver någon utan anhöriga. Sedan jag prästvigdes har jag haft några sådana begravningar. Orsakerna har varit liknande: perioder av hemlöshet, missbruk och/eller psykisk ohälsa. Det är inte så vanligt att man som präst får ha sorgesamtal med personal från socialtjänsten eller någon kontaktperson som varit utsedd av ovanstående. Jag minns ett samtal med en kontaktperson som försökte ge en så ärlig och varm bild av den avlinda som möjligt. Men hen visste inget om barndomen, tonåren eller annat i tidiga vuxenåren. Hen visste inte mycket om drömmar eller förhoppningar. Ett annat samtal har ägt rum med grannar till en man som hade fått en lägenhet av socialtjänsten och som precis skulle försöka på nytt med sitt liv. Grannarna kunde dela lite mer om sin relation då de började umgås lite grann precis innan dödsfallet. Men inte heller de kunde säga så mycket om bakgrunden. ATT FÖRBEREDA OCH genomföra begravningar där

vi inte vet så mycket och dit nästan inga sörjande kommer är väldigt speciellt. Men det finns alltid saker som är gemensamma för oss människor oavsett hur våra liv blev; att vara barn – barnets behov av omsorg, kärlek och tillit, men också barnets nyfikenhet, skaparlust, upptäckarglädje. Att vara tonåring – sökande efter tillhörighet, sammanhang och identitet. Kanske första förälskelsen, sexualiteten som väcks till liv, drömmar om framtiden, vad vill man bli? Hur vill man leva? Även om det på ytan kan se och verka annorlunda så är vi människor inte så olika som vi ibland tror. Alla vill vi bli sedda, bekräftade och älskade. Jag försöker att aldrig försköna någon människas liv i griftetalet. Jag tycker att det är viktigt att vi kan se

30

”

Foto: PICTURES4YOU/MOSTPHOTOS

Alla människors liv är värda att nämnas i ord A et finns inget så starkt som när D man kan tala så nära sanningen som möjligt. att alla människor har både styrkor och svagheter. Det finns inget så starkt som när man kan tala så nära sanningen som möjligt. ATT BARA VARA präst, musiker, vaktmästare och begravningsentreprenör i ett kapell på en begravning är ovanligt, men det är en av de gudstjänsterna som stannar kvar i ens hjärta. Vi sjunger psalmer, ber böner och jag håller griftetalet med en visshet om att Gud är närvarande och har varit en del av den människans liv. Allt sker enligt handboken och precis som vilken begravning som helst, men ändå inte. Vid avskedet har musikern ibland spelat något stycke och vi har suttit i stillhet och lyssnat och jag brukar alltid tänka: ”Alla människors liv är värda att nämnas i ord. Att minnas och stanna upp vid.”

Maria Lif

Församlingsherde i Älvsborgs församling

HÖSTEN 2020

30_Krönika Maria Lif_VFRO_HÖSTEN 2020.indd 30

2020-09-10 14:19

Foto: ALEX GIACOMINI/IKON

KONFIRMATION VÄLKOMMEN ATT BLI KONFIRMAND 2020/2021 »» Många har anmält sig, men än

finns det platser kvar i flera av våra konfirmationsgrupper. Välkommen att bli konfirmand i Näsets, Styrsö, Tynnereds, Västra Frölunda och Älvsborgs församlingar! Så här anmäler du dig:

»» Läs mer om våra

olika konfirma­ tions­­alternativ och anmäl dig här: svenskakyrkan.se/ vastra-­frolundapastorat/konfirmation-2020/21

HÖSTEN 2020

31_Konfa_VFRO_HÖSTEN 2020.indd 31

31

2020-09-10 14:21

KRÖNIKA

Kulörta lyktor på livets väg

I

somras fick jag äran att sommarprata i P1. Jag valde skilsmässa som tema, ur olika synvinklar. Dels mina föräldrars separation och vad den gjorde med mig som liten flicka, samt hur jag tacklade mitt eget uppbrott senare i livet. Skilsmässa är inget ovanligt, speciellt inte när man har passerat femtio, och inom mig hade jag lagrat berättelser, scener och bilder jag hört ifrån människor jag träffat. Eftersom jag är författare är jag något besatt av dramatik, och tyvärr är skilsmässan ett perfekt drama som kan berättas hur många gånger som helst. Jag hade nästan på känn att detta ämne kunde landa bra mitt i sommaren, då pressen på det perfekta sommarupplägget och ”lyckliga familjen” skjuts i höjden. Man skall sitta många, runt middagsbordet, gärna utomhus, ha tillgång till massor av andra ungar som ens barn kan leka sig sönder och samman med till sena natten, tonvis med vänner och, framför allt, en härlig ”intakt” familj att tuffa runt i landet med och kanske hälsa på andra familjer och deras studs­mattor. Det där är ju som godis för sociala medier. Upp med det bara. Vilken familj har snyggaste och mest påhittiga hemestern?!

JAG FICK MÅNGA mejl efter programmet. En del var vilsna, mitt i sin första sommar som skild, utan barn varannan vecka. Andra kände att de börjat läka men förundrades över att den person de en gång älskat mest i hela världen som visste allt om ens inre, nu framstod som en total främling som man bara kunde kommunicera med via mejl angående barnens månads­peng. Skilsmässokänslor spänner över så mycket. Frihet, lättnad, hat, panik och kanske passion. För de vuxna menar jag nu. Vad barnen anbelangar, kan en separation många gånger vara något obegripligt, skrämmande och onödigt, men också, för vissa barn, en enorm lättnad. Jag har vänner som när de själva blivit vuxna ställt sina föräldrar mot väggen och frågat sina föräldrar varför i hela friden de aldrig skiljer sig. Ofta kommer inget svar. Kanske eventuellt något irriterat muttrande om att ”det där är för sent nu.” Jag fick också många mejl som handlade om misslyckande. Att man inte lyckats med ”projektet familj”. För det skall man tydligen skämmas. Det tror jag vi behöver sluta med. Nu. Genast. Det är ingen lätt grej att hålla ihop. Det är ett arbete som ständigt pågår och några kanske helt enkelt inte skall leva ihop hela livet. Andra hittar rätt person från början, trivs tillsammans och kör på tills döden skiljer dom åt. 32

Foto: YINYANG/ GETTY IMAGES

”

JAG TYCKER INTE det är så dumt att föreställa sig livet som en väg. Där man får chansen att slå följe med olika människor. Under vissa sträckor. Det är en vanlig metafor, det finns säkert en miljon texter om livet som en färd, en vandring, en resa genom berg och dal. Mörker och ljus. På min livsstig ser jag framför mig att det hänger kulörta lyktor i träden. Och vägen är (såklart) ingen tråkig raksträcka utan kringlande, backig och ibland ser man inte alltid bakom kröken. Men ljuset från lamporna kan man ändå alltid skönja och den stora poängen med vandringen går ut på just det. Att följa ljus.

ägen är ingen tråkig rak­sträcka V utan kringlande, backig... Om jag vänder mig om och ser på vägen jag redan avverkat, ser jag att några lampor är släckta och andra fortsatt tända. De släckta är människor jag släppt taget om på vägen. Eller som varit tvungna att släppa min hand. Kanske har de gått bort, eller så kanske det bara tog slut, man hade inget kvar att ge varandra. Energin räckte inte till. Men under den tiden de var tända för mig lyste de banne mig som attan. Och några lyser än. Min familj och mina allra äldsta vänner till exempel. SEDAN ÄR JAG ju liksom inte den enda som vandrar på

livets väg. Alla har ju sina egna stigar att trampa upp. Därför måste stigen dela sig ibland. Den där kompisen, eller den där gamle pojkvännen, eller kanske till och med den man är gift med måste en dag slå in på en annan väg. Händer skall släppa taget om varandra och det kan vara jobbigt och skrämmande. Men när man har gått vidare själv ett tag, brukar man vara redo att byta ut ordet misslyckande mot… tacksamhet. För att man fick gå bredvid och lysa starkt för varandra. Ett tag. Och det bästa är att bakom kröken väntar nya personer. Redo, att med stark energi slå följe med oss på vägen.

Klara Zimmergren

Komiker och radioprofil

HÖSTEN 2020

32_Klara krönika_VFRO_HÖSTEN 2020.indd 32

2020-09-10 14:24