Våga juni 2020

Juni 2020

Tema: Skatter

Porträttet: Siavosh Derakhti

”Jag var fascinerad av allt jag fick lära mig om den romska och judiska kulturen och historien”

Biskopens sommarhälsning i svåra tider Foton från förr: Känner du igen din bygd?

De skatter vi moderna människor samlar på oss tar ofta formen av upplevelser. Inte minst resor. Vad blir den nya statusprylen när vi inte längre kan flyga jorden runt på grund av coronaviruset?

Mikaela Alburg gör musikal med unga:

”Barn är smarta och fulla av idéer” ODR SAMHÄLLSINFORMATION

20am3224_omslag_23456.indd 1

2020-05-29 11:29:30

Ledare Annika Faström

Livet, en skatt värd namnet

S

ommar igen! Vi är många som längtat efter sol och värme, drömt om att ljuset ska komma tillbaka, ogillat mörkret. Vintern är verkligen lång och mörk. Kylan gör oss instängda. Jag går med blicken i marken till och från jobbet, skyndar fram för att komma undan kylan. Jag ber om mod att stå ut och om kraft att leva. När det vänder och ljuset kommer tillbaka börjar livet spira. I mig, i marken och på träd och buskar. Livet. En skatt värd namnet. Livet fick vi, var och en, från Gud. Vi föddes alla som små skyddslösa barn. Vi föddes att vara helt beroende av stöd, skydd och kärlek från föräldrar eller andra viktiga vuxna. Jag erkänner gärna att jag är beroende både av mina medmänniskors och av Guds kärlek och beskydd än idag. Livet kan vara gott och det kan vara tungt. I alla skeenden är också min tro en skatt. Den gör att jag orkar vara ett stöd för andra, att jag kan älska förbehållslöst och känna mig stark.

JAG HAR fått förtroendet att vara ordförande i Västra Frölunda pastorats kyrkoråd. Uppdraget är stort för mig, jag tar det på allvar.

6

Kanske just du, som läser det här, var en av dem som var delaktig i förra kyrkovalet. Det val som ledde till min nominering. Tänk på det, att din röst är viktig i kyrkovalet. Vi lever i en demokrati där du och jag har möjlighet att välja vilka som ska representera oss på olika sätt. Det här är också en riktig skatt! I september 2021 är det dags att gå till val igen. Läs på om nomineringsgrupperna, gå iväg och rösta. Gör din röst hörd och hjälp till att skapa den kyrka du vill ha.

Innehåll

I VÅRT pastorat finns många kyrkor. Där finns anställda och frivilliga som arbetar för att församlingsborna ska få gudstjänst, gruppverksamhet, musik, förskola, samtal, sopplunch, stöd när du behöver och mycket annat. Du får mycket för dina pengar om du är medlem! Välkommen till din församling, att vara medlem och till kyrkovalet för att använda dig av din demokratiska rättighet. 1 Kor.12:13 säger att vi alla hör ihop och är lika viktiga. Vilken skatt att bära med sig! ANNIKA FASTRÖM Ordförande i Västra Frölunda pastorats kyrkoråd FOTO: PRIVAT

Smultron – en av naturens alla skatter som ges åt oss som kärleksfulla små presenter.

FOTO: GETTY IMAGES

4 Utkiken 6 Bilder från förr: Känner du igen dig? 8 Gud i en kaffekopp 9 Existens: Pandemin som ­förändrade allt 12 Tema: Skatter 16 Porträttet: Siavosh Derakhti 20 Ting som bär minnen 22 Frihetsförmedlingen 25 Korsord 26 Intervju: Kenneth Linde 28 Mikaela Alburg leder ny musikalsatsning 30 Hitta ut i skärgården 32 Krönika: Klara Zimmergren

2

20am3224_ledare_23457.indd 2

Omslagsfoto: Ida-Maria Brunt Ansvarig utgivare: Sara Grant sara.grant@verbum.se Produktion: Verbum AB Tryck: Sörmlands Printing Solutions 2020 Annonser: Display i Umeå AB, 090-71 15 00, info@display-umea.se Nästa nummer av Våga kommer i september 2020

EN DEL AV

N VA

ENMÄRK

E

T

Redaktörer Västra Frölunda pastorat: Helena Andersson, Amanda Holmblad Redaktionen Västra Frölunda pastorat: Martin Lindblad, Maria Lif, Magdalena Moberg, Ann-Sofie Scherman Tel: 031-731 64 50 E-post: vastrafrolunda.vaga@svenskakyrkan. se vastrafrolunda.pastorat@svenskakyrkan.se

S

Redaktion

Trycksak 5041 0004

Juni 2020

2020-05-29 11:29:20

Krönika Susanne Rappman

Susanne Rappmann, biskop i Göteborgs stift, skickar en sommarhälsning i svåra tider.

H

äromdagen hörde jag om en fyra kilometer lång kö för att få ett mat­ paket. Fyra kilometer! Långsamt förstår jag vilka enorma konse­ kvenser som följer av den pågående pande­ min. Ingen är opåverkad och ett dödsfall är en svår händelse oavsett var i världen det händer. Pandemin förstärker världens orätt­ visor på ett alarmerande sätt. Rapporterna om hungersnöd och växande fattigdom är nedslående. Tacksamheten över att leva i ett land med fungerande sjukvård, rent vatten och från­ varo av korruption är stor.

JAG VILL gärna skicka en sommarhälsning till er som bor i Göteborgs stift. Den kommer i en tid som inte liknar någon de flesta av oss upplevt. Hälsningen har en dov bakgrunds­ färg för situationen är allvarlig. Den oro som många känner är värd att ta på stort allvar. Samtidigt rymmer min hälsning också ljusare färger.

Juni 2020

20am3224_biskop_23467.indd 3

Vår Gud bär sår På mycket kort tid har vårt samhälle förmått ställa om på ett imponerande sätt. Antalet intensivvårdsplatser i landet har mer än fördubblats. Enskilda och organisationer hittar samarbeten som leder till kreativa lösningar på nya problem. I Svenska kyrkan har vi uppmanat enskilda och församlingar att ställa om och att ställa upp snarare än att ställa in! Jag är stolt över att höra om allt som sker i denna anda. Klätt i kyrkans traditionella språkbruk ser jag många tecken på tro, kärlekshandlingar i mängd och en värld som mobiliserar hopp. Tro, hopp och kärlek – gåvor från Gud – tas verkligen emot och används i medmänni­skans och samhällets tjänst (1 Korintierbrevet 13).

Samtidigt ringlar sig den orättfärdigt långa matkön fram. Den visar tydligt att vi lever i en brusten värld. Att någon ändå organiserar kön är ett tecken på Guds närvaro. Vår Gud bär sår – det är mitt valspråk och vår tro. Vår Gud går med också i dödsskuggans dal. VI ÄR inte den första generation som drab­

bats av en pandemi. Kanske kan två andliga övningar som burit kristna före oss vara till hjälp. De är enkla och kan utföras var som helst 1. Uppmärksamma det goda i tillvaron. Till exempel solen som värmer och blommornas skönhet. Telefonsamtalet från vännen och maten på bordet. 2. Uttryck tacksamhet för detsamma. Med önskan om Guds rika välsignelse! SUSANNE RAPPMANN Biskop i Göteborgs stift

3

2020-05-29 11:29:25

FOTO: ANNIKA E PERSSON/MOSTPHOTOS

Sommar

Promenader

Varje tisdag hela sommaren 10.00– Promenadgrupp för kvinnor. T ill11.30 sammans promenerar vi på tisdagar, med samling utanför Tynnereds kyrka klockan 10.00. Vi räknar med att vara tillbaka cirka klockan 11.30. Ta med vatten­flaska och stavar om du vill. Vi håller avstånd till varandra! Ingen anmälan, bara att komma. Varje fredag hela juli 10.00– Vi möts i kyrkparken vid Västra 12.00 Frölunda kyrka. Ta med vattenflaska och stavar om du vill. Vi håller avstånd till varandra! Ingen anmälan, bara att komma. Några tisdagar i sommar med start 30 juni 10.30 Ut och gå – häng på! Följ med prästen Ebbe Appelros på vandring några tisdags­förmiddagar i sommar på natursköna Näset. Vi promenerar lugnt och gör ett par stopp under vandringen för något bibelord, reflektion och bön och avlutar med att avnjuta medhavd fikakorg. (Reservation såklart för dåligt väder!) Anmäl ditt intresse senast dagen ­innan till Ebbe på telefon: 0709-55 96 96 (ringa eller sms).

Världsmiljödagen

Fredag 5 juni 15.00– Världsmiljödagen firas i kyrkparken vid 18.00 Västra Frölunda kyrka.

Midsommarmusik

Söndag 21 juni 17.00 I Näsets kyrka bjuds det på midsommarmusik med sånger av bland andra Evert Taube, Olle Adolfsson Emelie Sundborn. FOTO: CORNELIA och Mats PaulWADSTEDT son förgyller sommarkvällen. Emelie Sundborn, sång och Hans Agrell, piano och orgel. Åsa Markung, präst.

Frälsarkransvandring

Onsdag 17 juni 12.30– Gå med präst Åsa Markung på 13.30 Frälsarkransvandring på Smithska udden.

Sommarkafé

Måndagar 29 juni–13 juli 11.00– Sommarkafé vid Västra ­Frölunda 14.00 kyrka. Vi är utomhus och håller avstånd. ­Välkommen!

i Västra Frölunda pastorat Kaffe på Näset!

En ny kaffeautomat finns att nyttja i Näsets kyrkas foajé. Njut gärna av en latte eller något annat gott på bänken i solen utmed kyrkväggen eller inne. Varierande öppettider i samband med gudstjänster med mera.

”Samling kring Livets pärlor”

Vi samlas dels i Positivparken och kyrkparken under sommaren. Se när på hemsida och övrig annonsering.

Prova på musikal!

Torsdag 13 augusti Barn och ungdomar åk 3-9 inbjuds till en prova på-dag inför höstens musikalsatsning i Näsets församling. Läs mer på sida 28.

Sändning på Facebook

Tynnereds församling planerar att sända gudstjänster, andakter och sommarmusik via ­Facebook. Följ oss på: www.facebook.com/ tynneredsforsamling

AW-räkfrossa

Fredag 28 augusti Afterwork-räkfrossa med långbord utomhus och allsång under Jarl Carlssons ledning. Priset är 120 kronor. För anmälan, se hemsidan! FOTO: ARTISTEER/ GETTY IMAGES

Med anledning av Coronakrisen: Annonserade gudstjänster och verksamheter äger rum under förutsättning att Folkhälso­myndighetens aktuella rekommendationer och riktlinjer möjliggör samlingen.

4

20am3224_utkiken_23464.indd 4

Vi hänvisar till uppdaterad information på vår hemsida: www.svenskakyrkan.se/vastrafrolundapastorat  På hemsidan finns även kontaktuppgifter om ni undrar något. Följ också gärna församlingarna via F ­ acebook.

Juni 2020

2020-05-29 11:29:13

Utkiken Västra Frölunda kyrka. FOTO: EMILIA LINDSTRAND/IKON

Västra Göteborgs miljöoch folkhälsopris är en uppmuntran för värdefulla insatser inom området. Passalen, Nattvandrarna och Tynnereds Scoutkår är några av de ­tidigare pristagarna.

FOTO: TOMMY HVITFELDT

Tynnereds församling vann pris!

Källa: Göteborgs stad TYNNEREDS FÖRSAMLING

var en av tre nominerade organisationer. Nomineringen löd: ”Tynnereds församling för att de uppmärksammar det stora problemet med våld i nära relationer och lägger fokus på svåra, tunga ämnen som förtryck mot kvinnor och flickor. Bland annat ordnade församlingen ett fackeltåg den 25 november i samband med Orange

Day. Församlingen arbetar även aktivt med att dela ut matkassar, promenadgrupp för kvinnor – en församling som gör mycket för sitt närområde.” – Priset på 5 000 kronor och ett diplom delades ut i samband med nämndens möte 26 maj. Vi sände en liten delegation från för-

samlingen som fick ta emot priset, säger Per Eriksson, församlingsherde i Tynnereds församling. Han riktar också ett varmt TACK till alla medarbetare, församlingsråd och ideella som finns bakom detta erkännande från stadsdelen för det församlingen gör!

Hej Niklas Schlosser! FOTO: LINA BEUTLER/IKON

... fastighetschef, Västra Frölunda kyrka ska renoveras, vad ska göras och varför?

– Hej! Det stämmer, för att bevara huset för framtiden ska vi genomföra en upprustning både exteriört och interiört. Utvändigt kommer skiffertaket läggas om och sten och fogar på fasad och trappor ska renoveras. Invändigt blir det främst ytskiktsrenovering som putslagningar och måleriarbeten. Vi kommer ta bort pentryt i städförrådet till förmån för en till wc. Ett nytt pentry för blomberedning och fika kommer byggas i brudkammaren. När ska denna renovering äga rum?

– Vi har inte spikat något datum för byggstart men det kommer ske i höst och förväntas färdigställas innan jul.

FÅ KOLL I APPEN I appen Kyrkguiden hittar du information om det som händer i din kyrkorna där du befinner dig.

Hur kommer det påverka mig som gudstjänstbesökare och hur gör man med dop, vigsel och begravningar under renoveringen?

– Kyrkan kommer hållas stängd under perioden, så hänvisning till församlingssalen (där man kommer ha gudstjänster; reds anmärkning) och pastoratets andra kyrkor får ske under byggtiden. Kommer man kunna promenera och vara i kyrkparken under renoveringen?

– Absolut, parken och lekplatsen kommer vara tillgänglig. Juni 2020

20am3224_utkiken_23464.indd 5

5

2020-05-29 11:29:15

Fotoreportage

Näsets Bilförenings bussar vid ändstationen i Backa på Näset på 1920-talet. Huset i bakgrunden är ”Fridas” affär. Huset ligger kvar i ombyggt skick på Västra Palettgatan 9.

Vy över Tynnereds by från söder, kanske på 1940-talet. Husen i förgrunden låg där husen på Turmalingatan ligger idag. På ängarna i bakgrunden ligger bebyggelsen vid Grevegårdsvägen. Berget där bakom är Björkhöjden.

6

20am3224_bildrep_23463.indd 6

GKSS-hamnen i Långedrag förmodligen i slutet av 1920-talet. Yttre vågbrytaren håller på att byggas men inga bryggor finns innanför den. I bakgrunden Ängholmen med Ängholmens varv.

Juni 2020

2020-05-29 11:29:32

Känner du igen dig? Ester Olsson sitter nedanför gårdarna i Rud Mellangård år 1912. Platsen är ungefär där Mio möbler ligger idag. I bak­ grunden Kyrkan och Toftaåsen. I huset i mitten med en liten lada framför, bodde barn­ morskan Olivia Johansson med familj. Liva som hon kallades, har fått ge namn till en liten väg, ”Mor Livas stig”, och den dagliga verksamheten på sam­ ma plats där hennes hus låg.

Västra Frölunda Hembygdsförening Västra Frölunda Hembygdsförening arbetar för att bevara minnet av både det gamla Frölunda och det Frölunda som vi ser idag. Föreningen täcker upp den gamla socknen som inramas av Kungssten – Saltholmen – Näset – Långeberg – Frölundaborg. Läs mer om hembygdsföreningen samt om hur du kan bli medlem på: www.vfh.se

Juni 2020

20am3224_bildrep_23463.indd 7

Mycket har hänt på hundra år. Det är nästan så att det kan vara svårt att förstå vad gamla foton över närområdet föreställer, även för den som kan sin bygd. Gunnar Börgesson från Västra Frölunda hembygdsförening visar här några platser och förklarar vad det är vi ser. Källa: Samtliga bilder ur Västra Frölunda Hembygdsförenings arkiv. Bildbeskrivningar av Gunnar Börgeson.

7

2020-05-29 11:29:34

Tankar om själavård FOTO: SOFIA LIVARINEN, PIXABAY

När Gud uppenbarar sig i en kaffekopp Hur möts vi och lyssnar vi på varandra? Diakon Marie-Louise Marek filosoferar kring kaffe, själavårdande samtal och Gud.

S

olen och värmen har kommit till vårt Göteborg i skrivandets stund. Naturen blomstrar och en koltrast sjunger utanför mitt fönster. Det är mycket trivsamt att lyssna till och se på allt det vackra. Det är inte svårt att föreställa sig en skapande kraft som ligger bakom naturens under. I dag sitter jag vid mitt vardagsrumsbord i coronatider och jobbar hemma som många gör i denna stund. Datorn är igång och det är bara att sätta igång med jobbet! Skriva den där texten… men just idag är det svårt att komma igång på riktigt. Jag vill hellre ut i sommarvärmen. Min kaffekopp gapar tom bredvid mig. Jag ser chansen till en paus och smyger till köket för att fylla på. Först kaffe, sedan mjölk. Intresserat ser jag hur mjölken virvlar ner i det mörka kaffet, som ljus ner i det mörka. Allt blir ljusare, det bittra blir mildare. Vissa anser mjölken förstör kaffet, men inte jag. Jag tycker det blir bättre. Även honung hade jag i förr om åren i mitt kaffe. Det var en sjöman vi bodde granne med i barndomen som lärde vår familj det. Han var en rätt stökig person,

8

20am3224_gud_i_en_kaffekopp_23462.indd 8

med tatueringar av ankare och en sjöjungfru på armen. Han fixade inte livet på land riktigt, speciellt om frun var bortrest. Men mot oss barn var han ofta snäll. En kopp kaffe och en cigarett till honom och var sitt glas saft till oss barn bjöds det på. Det var spännande att höra hans anekdoter och leka med hans hund, en liten långhårig colli vid namn Charlie. DET ÄR något väldigt socialt med kaffedrick­

ande. Så även i kyrkan. Vi samlas till kyrk­ kaffe efter gudstjänster för att dela gemen­ skap och ett par ord. Om någon kommer för att prata i enskilda samtal eller till våra olika mötesplatser, ja, då kommer frågan: Vill du ha kaffe? Mjölk? Kanske te/chai? Socker? Ibland önskas bara ett glas vatten, det går också bra. Det är okej att säga vad vi behöver, vad vi vill ha och tycker om. Vi blir tydligare för oss själva och även för andra då. Alla dessa frågor är en öppning inför det fortsatta samtalet där en ännu viktigare fråga behöver ställas: Vad vill du att jag ska göra för dig?

”Det är okej att säga vad vi behöver, vad vi vill ha och tycker om. Vi blir tydligare för oss själva och även för andra då.”

Det är samma fråga som Jesus ställer till människor han möter som vill ha hans hjälp. Jesus utgår inte från att han vet vad personen framför honom önskar och behöver. Jesus frågar ödmjukt först och lyssnar till det som sägs. Något vi alla behöver öva på: att lyssna på varandra och våga säga vad vi innerst inne vill ha av livet. Min övertygelse är ju också att Gud är med i alla samtal, som en osynlig vän. Gud vill lyss­ na och hjälpa oss. Jag tror Gud var med när jag som liten pratade med sjömannen i hans trädgård. För honom var det troligtvis ett glatt avbrott i vardagen när vi barn i området kom på besök. Ibland var han rätt ensam. Jag tror också att Gud själv uppenbarar sig i per­ soner vi möter. Vi känner igen Gud i en varm blick, ett gott ord eller kanske i den människa som serverar kaffet till dig. Den som fixar och donar, den som vill tjäna dig och ta hand om dig för en stund. Så mycket värme och kärlek. Där är Gud. JAG SÄTTER mig åter vid vardagsrumsbordet

med min nyss påfyllda mugg. Nu ska det skri­ vas minsann, tänker jag. Inget ska störa mig. Jag försöker peppa mig själv och få tankarna rätt. Men det fungerar inte riktigt idag. ”Visst såg jag väl ändå en kaka i köket”, tänker jag och går snabbt dit för att titta… MARIE-LOUISE MAREK Diakon

Juni 2020

2020-05-29 11:29:12

PANDEMIN som förändrade allt Våra händer blir allt narigare och vårt inre uttorkat på mänsklig närkontakt. Coronaviruset har inte bara trängt sig in i drabbade lungor utan smittat av sig på hela samhället. På tankar, känslor och hela existensen. Farsoten har satt ljuset på vår skörhet och rädsla för ovisshet – och omsorg om varandra. AV HANNA WELIN FOTO: GETTY IMAGES

Juni 2020

20am322_corona_och_var_existens_23110.indd 9

9

2020-05-29 10:22:56

Existens Att leva i ovisshet

”Covid-19 är vare sig ett tredje världskrig eller klimat­för­ändringarnas crescendo. Det är bara ett virus. Och just detta bara och till synes helt meningslösa, är djupt skrämmande för oss.”

V

åren lyser och grönskan är skir. Sällan har ljuset och kraften i knoppar som brister varit lika hänförande som nu. Tillvaron har legat i coronaskugga sedan i mars, men naturen har haft sin gång. Det känns nästan overkligt. Världen har bommat igen och hela befolkningar satts i karantän. Rymdklädd sjukvårdspersonal kämpar dygnet runt för att rädda liv. Länder slåss om respiratorer och skyddsmasker. Flygplatserna ligger öde. Uppskjutna bröllop och inställda studentfester. Begravningar som måste följas via länk. ­Konkurser och massuppsägningar. Börsmiljarder försvunna i intet. Det är diagrammens och dödsstatistikens vår. Jämförandet av staplar och tabeller. Tidens gång har slutat att traska på. I stället följer den en kurva som till varje pris inte får bli för brant. När vi får fast vardagsmark under fötterna igen vet vi inte. Vi svävar i ovisshet. Och det är svårt. – Hur vi påverkas av allt som händer vet vi ännu inte. Det här är något helt unikt som inte går att jämföra med något annat. Väldigt många har fått sin tillvaro förändrad och bara det i sig är nog för att väcka stress och oro, säger Elisabet Wasteson, lektor i klinisk psykologi vid Mittuniversitetet. Hon och några kollegor har inlett en studie om hur svenskarnas psykiska hälsa påverkas av epidemin och dess följder. Det är de inte ensamma om. Forskare i hela världen är intresserade av coronatidens verkningar. Redan nu har Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin i Region Stockholm konstaterat att epidemin kan påverka den psykiska hälsan hos många, och att intensivvårdspatienter och vårdpersonal löper risk för posttraumatiskt stressyndrom. – Dessutom vet vi att ekonomiska kriser, att bli av med jobbet eller stressen över att inte kunna betala hyran, inte är bra för det psykiska måendet, säger Elisabet Wasteson. – Men än så länge är mycket höljt i dunkel. FIENDEN ÄR osynlig, men gör sig påmind överallt. Inte minst

i de två meter av tomrum som påbjuds denna luftkramarnas och digitala hjärtanas vår. Social distansering går på tvärs mot mänskliga instinkter och behov. Ändå är det just vad som krävs av oss. Och detta är något alldeles nytt. I kriser ska vi gå samman, kavla upp ärmarna och kämpa sida vid sida, men i stället är det passiv isolering som gäller. Att avstå umgänge är att visa solidaritet. För de flesta är det ingen liten prövning. De sociala relationernas avgörande roll för människans välmående är välkända. Vad gör den frivilligt påtvingade ensamheten med oss? – Många drabbas av social ensamhet när de rent fysiskt inte kan träffa kollegor, skolkamrater, vänner eller släktingar. Det är jobbigt, men samtidigt något som förhållandevis enkelt går att lindra, säger Helena Larsson, sjuksköterska och lärare vid högskolan i Kristianstad, som just disputerat med en avhandling om existentiell ensamhet inom vården.

10

20am322_corona_och_var_existens_23110.indd 10

Röst- och videosamtal har aldrig betytt så mycket som nu, inte minst för riskgrupper som inte ens bör träffa sina närmaste. För en del äldre tror Helena Larsson att den digitala, sociala livlinan till och med har gjort att det känts mindre ensamt än förut. Barnbarn har insett hur viktigt det är att slå morfar en signal eller bjuda in faster till en spelrunda över Skype. Grannar tar kontakt för att hjälpa till med matinköp och förskolebarn håller konsert på gräsmattan utanför äldreboendet. – Att andra visar omsorg om de äldre, inte bara de egna barnen eller syskonen, betyder väldigt mycket för måendet. Den typen av omsorg ser vi nu runt om i landet, säger Helena Larsson. MED DEN EXISTENTIELLA

och mer djupgående ensamheten och inre oron, är det svårare, menar hon. Den som det är svårt att sätta ord på och sällan pratas högt om. – Vi vet att den existentiella ensamheten ökar under kriser och dramatiska händelser, och när vi inte känner att vi har kontroll, säger Helena Larsson. Vi matas med dödstal och skrämmande berättelser. Och det finns inget vi kan göra. – Svenskar är generellt ett praktiskt folk, men nu är vi i en situation som vi inte kan lösa genom att agera. Vi måste gå från ett görande tillstånd till ett varande. Många av de gamla är redan där, i varandet, så kanske är de bättre rustade än vi yngre. Vi uppmanas vara passiva, och vilka är vi då? Pandemin har ställt saker på sin spets. Varför är vi beredda att skjuta till hundratals miljarder för att rädda människor från covid-19, men låter barn dö i kolera och flyktingar ­drunkna i Medelhavet? Hur kan det vara en självklarhet att nu offra tillväxt och sänka BNP, när det ansetts omöjligt att göra det för att hindra en klimatkatastrof ? På våra sjukhus ställs vårdpersonal – och vi som samhälle – inför plågsamt svåra val när prioriteringarna hårdnar.

Fienden är osynlig, och det gör oss rädda. Men oron har väckt en motrörelse av omsorg.

Juni 2020

2020-05-29 10:22:58

– Hur ser vi på mänskligt värde? Det är så många etiska frågor nu. Och de finns där i vår vardag och de val vi gör för att skydda varandra. En som inte kan låta bli att nästan slaviskt ta del av nyheter, presskonferenser och debatter, är författaren Maria Küchen. – Jag följer allt, uppmärksamt och hjälplöst. Jag kan ju inte påverka eller förändra det som sker. Covid-19 är vare sig ett tredje världskrig eller klimatförändringarnas crescendo. Det är bara ett virus. Och just detta bara och till synes helt meningslösa, är djupt skrämmande för oss, menar Maria Küchen. Vi vill inte bara ha kontroll över tillvaron, i västvärlden är vi också marinerade i individualism, tron på att vi är unika individer med rätt att styra och forma våra egna liv. Vi har, menar hon, fått lära oss att ett gott liv bygger på våra personliga val, att ålder bara är en siffra och att vi kan träna oss friska. Plötsligt dyker det upp en osynlig liten livsform och reducerar oss till organismer i en biologisk population. – Det här blev särskilt tydligt när 70-plusarna protesterade mot att de skulle behöva hålla sig hemma. De var ju så friska, pigga och alerta. Men viruset tar inte hänsyn till att 70 är det nya 50. Våra kroppar är de åldrande organismer de är. I någon mån går vi kanske alla igenom en sorts identitetskris, menar Maria Küchen. Pandemin har visat hur tillvaron kan förändras i ett nafs, något som de flesta som är födda här i landet förskonats från att erfara. – Jag tror också att det slumpartade har varit svårt att hantera. Att några råkade vara på den där festen och blev smittade eller hade sportlov en vecka senare när smittan kommit igång i Italien. Att det inte finns någon att skylla på. Det bara är som det är. Vissa drabbas, andra inte. Livet är orättvist. Men även om slumpen spelar roll för vem som smittas och Juni 2020

20am322_corona_och_var_existens_23110.indd 11

insjuknar, löper vissa högre risk. Riskgrupper, vårdpersonal med bristande skyddsutrustning och, som så ofta, de mindre priviligierade. Alla kan inte jobba hemifrån eller undvika kollektivtrafik. Statistiskt sett har den fattigaste delen av befolkningen redan sämre fysisk och psykisk hälsa. Och de som har osäkra anställningsvillkor är de första att förlora jobbet. Vi sitter måhända i samma båt, men med olika bagage och utrustning. SAMTIDIGT HAR coronapandemin visat att vi är beredda att

göra stora uppoffringar för att skydda de äldre och sköra – att rädda liv är viktigare än vinstmaximering. Många har fått tid att reflektera över världen så som den var i februari, vart den nu är på väg och vad som egentligen är av värde. – Är verkligen välfärdssektorn tärande? Är konsumtionssamhället nödvändigt? En rad existentiella frågor har dykt upp och jag tror att det finns en möjlighet i det här. Att vi får andra perspektiv. Det säger Margareta Kristensson, professor emeritus vid institutionen för hälsa, vård och omsorg vid Linköpings universitet, som ingår i en forskargrupp som ska studera pandemins verkningar på allt från hälsa till brottslighet. – Vi ser en motrörelse i samhället av omsorg, engagemang och tillit. Det skapas grupper som syr virusskydd och handlar åt de äldre. Det skickas blommor och roliga filmer. Människor går samman och visar att de bryr sig om varandra. Det är fantastiskt. Hon tvekar en kort sekund. – Det kan låta naivt, men jag hoppas och tror att vi börjar reflektera över andra sätt att leva. För vissa grupper i samhället krävs mer än någonsin. Men för många andra har tempot gått ner. Det är ett undantagstillstånd utan slutdatum, fyllt av osäkerhet. Men det kan också ses som ett andrum. Den polska författaren och Nobelpristagaren Olga Tokarczuk reflekterade i en text i DN i april: ”Är det möjligen inte så att vi har återvänt till livets normala rytm? Att det inte är viruset som är en störning av normen, utan precis tvärtom – att den där hektiska världen före viruset var onormal?” Oavsett om vi håller med eller inte, är det här en vår då fler har tid att fundera över saken. – När vi inte lever i det vardagliga bruset kan det vara lättare att ta vara på våra andra existentiella dimensioner, som inte handlar om att göra utan om att vara. Lyssna på musik och gå ut i naturen, precis som vi har sett att människor också gör, säger Helena Larsson. – Det, liksom att ha en tro, hjälper och lindrar den existentiella ensamheten. Maria Küchen berättar att hon försöker finna ett slags ­sinnesro i ovissheten. – Det finns något mycket skrämmande i att inte veta och inte kunna påverka, men om man försonas med ovissheten ger den också vila. Det blir som det blir. Jag kan släppa det. 11

2020-05-29 10:22:59

TEMA: SKATTER De skatter vi moderna människor samlar på oss tar ofta formen av upplevelser. Inte minst resor. Vad blir den nya statusprylen när vi inte längre kan flyga jorden runt? Kanske kommer coronaviruset lära oss att det verkligt värdefulla finns i relationerna till varandra.

Flest prylar när den dör vinner, sägs det ibland om den som söker materiell status. Nu jagar vi också upplevelser – efter listor med allt vi vill hinna innan vi dör. Vi fortsätter samla skatter på jorden, bara formerna förändras.

Prestation ger statuspoäng AV MATS KARLSSON ILLUSTRATION: ANNA GUNNESTRÖM DET KALLAS ”bucketlist”, en lista över sådant som man ska

göra innan man trillar av pinn – eller ”kick the bucket” på engelska. De är vanligast på sociala medier, där det ibland kommer inlägg som ”Yes, nu har jag klarat en punkt till på min bucketlist!” intill en bild med personen på toppen av Kebnekaise. Det har också blivit en genre i bokbranschen, en störtflod utlöst av boken 101 saker du ska göra innan du dör från 2005. Den har fått efterföljare som 1001 golfhål du måste spela innan du dör. Tidningsrubriken ”30 saker du måste ha på din bucket­list inför sommarlovet” innehåller också ett av de

12

20am322_tema_skatter_22266.indd 12

magiska orden ”ska” och ”måste”. En bucketlist kan uppfattas som att man gör livet till ett dataspel, som Pokemon Go – man måste besöka vissa platser, utföra bedrifter och samla så mycket poäng som möjligt. Men en sådan lista behöver inte enbart vara till ondo, anser psykologen Fredrik Sandin. – Det beror på vad man jagar, det kan finnas många fördelar med att sätta upp mål. Det kan hjälpa dig att ta steg på vägen mot något du vill uppnå, som hjälper dig att leva ett bättre liv. Men jagar man bara materiella statusmarkörer finns det en risk att det blir ytterligare en stressfaktor än att du utvecklas som person, säger han. Den generation som växte upp efter andra världskriget har fått uppleva ett ekonomiskt uppsving utan motstycke i svensk

Juni 2020

2020-05-29 10:23:06

historia. För många av dem blev det viktigt att deras barn skulle ”bli något”, det vill säga läkare, ingenjör eller ekonom. Många ville visa sitt välstånd med en fin villa och ny bil varje år. I dag är det upplevelser som visas upp – vid sidan av ett oklanderligt hem, som fortfarande är viktigt. Det är status att visa upp bilder från resmål. Inte från fjärran stränder som föräldrarna for till för att koppla av, utan från berg som bestigits, forsar som har ränts eller långlopp som sprungits. I stället för att skaffa sig ett statusyrke, presterar man genom att klara självförverkligande utmaningar. Ju större utmaning, desto högre poäng i sociala medier. Men nu som då finns ett aber: Oavsett hur stora skatter vi samlar blir vi sällan nöjda. Juni 2020

20am322_tema_skatter_22266.indd 13

– Lyckoforskningen visar att en ny bil eller en större lägenhet ger en ganska kortvarig boost av välbefinnandet. Ganska snart är man tillbaka på samma grundnivå igen. Därmed inte sagt att det är fel att skaffa ny bil eller nytt boende, men det är ganska ytligt att tro att det är vägen till lycka, säger Fredrik Sandin. SKILLNADEN MELLAN i dag och förr är att sociala medier ger oss närmast oändliga möjligheter att jämföra oss med varann. Många följer influencers som talar om vilka saker och upplevelser som vi ”måste” skaffa oss. – Det är viktigt att skilja på interna och externa motivationsfaktorer. De externa är sådant vi kan ta på, köpa. De interna kan vara att bli en bättre förälder, att våga be chefen

FORTS.

13

2020-05-29 10:23:08

Tema Skatter

”Forskning visar att hjärnans lyckocentrum stimuleras mer när man ställer upp för andra än om man gör något för sig själv.”

om högre lön, att prata inför en grupp, att bli mer känslomäs­ sigt öppen. Sådana mål kan man också sätta, tipsar Fredrik Sandin. Han hjälper bland annat människor som har prestations­ inriktade jobb, och ibland försöker prestera lika mycket på sin fritid, att sakta ned. Ett sätt är att visa sig själv medkänsla, att ge sig själv råd man skulle ge en stressad vän: ”Strunt i det, sätt dig och ta en kopp te”. Att acceptera sig själv och fokusera på det som är viktigt i livet. DEN SOM fortsätter överprestera riskerar att till sist gå in

i väggen. Då blir listorna annorlunda. Journalisten Tanja Dyreland drabbades av stroke efter år av stress. Hon saktade ned, blev mindfulnesscoach och gjorde en ny ”bucketlist”. En av punkterna var att tomglo, att stanna upp och bara glo på ingen­ting några minuter. Att för en stund släppa fokus. Att tillbringa mer tid med sina barn och sin familj skulle också kunna vara en punkt på en bucketlist. Inte så flashigt att visa upp i sociala medier, men bättre för både det egna och omgivningens välbefinnande. Just det är en av de vanligaste sakerna människor ångrar på sin dödsbädd: att de inte tillbringade mer tid med sina barn och närmaste. Detta enligt boken Top five regrets of the dying från 2012, av sjuksköterskan Bronnie Ware som jobbade inom palliativ vård. Många ångrar också att de jobbat för mycket och att de inte varit tillräckligt sanna mot sig själva. Att man inte tjänat mer pengar, skaffat mer prylar eller varit med om tillräckligt häfti­ ga upplevelser tillhör däremot inte topp fem. Upplevelser är inte av ondo, så länge de inte går ut över vik­ tigare saker. I stället för att jaga spektakulära upplevelser att pricka av på en lista kan målet vara att tillbringa mer tid med barnen, och på köpet uppleva saker tillsammans.

bok Lyckans verktyg. Skälet är att vi vänjer oss vid nya omständigheter och faller tillbaka till en grundnivå. Hela 50 procent av vår upplevda lycka beror på generna, bara 10 procent på omständigheter kring oss. Resterande 40 procent beror på medvetna hand­ lingar och val vi gör. Något vi kan välja enligt Lyubomirsky är att göra fler goda gärningar (det räcker inte att vara snäll i största allmänhet), vilket ger oss energi och på sikt förändrar vår självuppskatt­ ning. Att vårda nära relationer ger en robustare lycka, inte snabba kickar som vi vänjer oss vid och tröttnar på. Att lära sig förlåta och ta hand om kropp och själ, är två andra råd hon ger. Och att sätta upp rimliga mål, som är ens egna och meningsfulla. Aktiva mål bör inte fokusera på en prestation, utan sådant som sätter igång en process: att gå med i en för­ ening, att börja ge blod, att lära sig mer om konst. Det innebär nya utmaningar men ger oss också positiva erfarenheter som stimulerar oss att gå vidare.

Prylar, ­pengar och prestationer ger ett kort rus, men allt känns snabbt som vanligt igen. FOTO: NASTCO/ GETTY IMAGES

PSYKOLOGEN OCH författaren Alf B Svensson, som föreläser om familjeliv och relationer, jämför den moderna lyckoforsk­ ningens rön med kristen etik: – Det viktigaste är att man vårdar sina relationer, särskilt dem inom familjen. Att älska sin nästa som sig själv, det är något man får jobba med hela livet. Forskning visar DET HAR sagts i minst två tusen år, och det är att hjärnans lyckocentrum stimuleras mer när fortfarande rykande aktuellt: ”Samla inte man ställer upp för andra än om man gör skatter här på jorden, där mal och mask något för sig själv. I stället för att sätta upp en bucketlist förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. kan man tänka på vad man skulle vilja Samla skatter i himlen, där varken mal bli hågkommen för efter sin död, av sin eller mask förstör och inga tjuvar bry­ äkta hälft, sina barn och sina arbets­ ter sig in”, säger Jesus i Matteusevan­ ... som ger varaktig lycka: kamrater, tipsar han. Har man för­ geliet. Relationer – att ta hand om våra nära verkligat sina drömmar men försakat Prylar, pengar och prestationer ger ger robust glädje familjen har man inte prioriterat rätt. kickar, men de är i allmänhet kort­ Goda gärningar – att göra något – Man kan visst ha en lista, bara man variga och vi triggas att hela tiden att ­konkret för andra sätter upp mål som är meningsfulla, söka mer. Ingen blir i det långa loppet Mål som kan nås – utmaningar inte bara sådant som är roligt. Man kan lyckligare av att förändra sina levnads­ som peppar och stimulerar inte söka lyckan, den uppstår som en bief­ omständigheter, visar ”ett imponerande fekt av att man reflekterar över sitt liv och stort forskningsmaterial”, skriver den ame­ gör något meningsfullt, säger Alf B Svensson. rikanska psykologen Sonja Lyubomirsky i sin

TRE SAKER

14

20am322_tema_skatter_22266.indd 14

Juni 2020

2020-05-29 10:23:09

FOTO: GETTY IMAGES

Skattletarnas otroliga fynd Böcker och filmer är fulla av dem – hemliga skatter som gömts av pirater eller människor på flykt. Skeppsvrak på havets botten med skattkistor i lasten, eller sjörövarskatter på pyttesmå öar dit bara en mystisk karta visar vägen. Men de finns på riktigt också. Än i dag händer det att människor snubblar över rikedomar som varit försvunna i hundratals år. AV SARA GRANT

FOTO: MOSTPHOTOS

FOTO: GETTY IMAGES

FOTO: GETTY IMAGES

Moskén i hamnstaden Caesarea i Israel.

Metalldetektor – god hjälp vid skattletande.

Lämningar av Sandby borg på Öland.

Mynt i hamnen

Gemensamt offer

Kvarglömd slant

År 2015 hittades ett par tusen guldmynt, minst tusen år gamla, i den gamla hamnen Caesarea mellan Haifa och Tel Aviv i Israel. Sportdykarna som hittade skatten trodde det var leksaker först, men experter kunde konstatera att de var från Fatimidynastin, som styrde i Mellanöstern åren 909–1117. Förmodligen kommer de från ett fartyg som var på väg hem efter att ha tagit upp skatt i riket.

England är fullt av amatörskattletare, och ibland gör de verkliga fynd. Dave Crisp sökte av ett fält i Somerset med metalldetektor år 2010 när den plötsligt gav utslag. Han grävde och fick syn på en lerkruka och under den ett litet mynt. Arkeologer fick gräva vidare och fick fram 52 000 mynt från 200-talet, som vägde 160 kilo tillsammans. Forskarna tror att krukan och mynten är ett offer till gudarna som ett helt samhälle gått ihop om.

För 1 600 år sedan inträffade en massaker på Sandby borg på Öland. Gärningsmännen stal allt de kunde komma över, men missade uppenbarligen en del. Sommaren 2014 hittades ett guldmynt nere i ett stolphål, en så kallad solidus, som var den lön som romerska staten betalade ut till de som tjänstgjorde som legosoldater på 400- och 500-talen.

FOTO: GETTY IMAGES

FOTO: GETTY IMAGES

FOTO: GETTY IMAGES

Shree Padmanabhaswamy-templet i Indien.

Guldtackor kan ha olika vikt och storlek.

Vikingaskatten hittades utanför Harrogate.

Heliga diamanter

Guld på toaletten

Silver från vikingar

Shree Padmanabhaswamy-templet i Trivandrum, Indien, byggdes på 1500-talet. År 2011 bestämde sig myndigheterna i staden för att inventera vad som fanns i de många ­hemliga kamrarna i den stora byggnaden. I ett rum hittades en skatt värd flera miljarder: guldhalsband, guldrep, antikviteter i silver och hela säckar fulla med diamanter.

De indiska städarna trodde knappt sina ögon när de öppnade säckarna som lämnats kvar på toaletten på ett plan som landat i Kolkata år 2013 – där låg 24 guldtackor. De vägde omkring ett kilo styck och värdet var närmare 8 miljoner kronor. Hur guldet hamnat på toan har ingen helt rett ut.

David Whelan och sonen Andrew är två andra engelska skattletare som faktiskt hittat en gömd förmögenhet. Sommaren 2007 hittade de en hel vikingaskatt i silver – 617 silvermynt och 65 andra föremål. Skatten har daterats till 900-talet, och innehållet kommer från England, Frankrike, Tyskland och även Asien.

Juni 2020

20am322_paheng_skatter_22269.indd 15

15

2020-05-29 10:23:14

De två ­bästa vännerna ­under uppväxten var en judisk och en romsk ­kille. ­Siavosh ­fascinerades djupt av båda kulturerna.

16

20am322_portrett_siavosh_derakhti_22267.indd 16

2020-05-29 10:22:58

Porträttet Siavosh Derakhti

Siavosh Derakhti, social entreprenör:

Det var unikt att ­engagera sig för en annan folkgrupp Han är stolt över allt han åstadkommit, men framgången har haft sitt pris. Siavosh Derakhti var killen som sågs som omöjlig i skolan, men lyckades vända allt. Drivkraften har varit att få unga att se allas lika värde, tvärs över olikheter och gränser. Det arbetet tar aldrig slut. AV HANNA WELIN FOTO: JOI GRINDE HAN ÄR hyllad och mångfaldigt prisad, men har också fått ta emot hat och hot. I snart tio år har den unga malmöiten Siavosh Derakhti kämpat mot antisemitism, antiziganism, islamofobi och intolerans i alla dess former. – Det är så mycket vi mot dem i dag. Inte bara svenskar och invandrare utan turkar mot kurder, sunni mot shia, muslimer mot homosexuella. Och all antisemitism och allt hat mot svarta. Det säger Siavosh Derakhti, som 2010 startade föreningen Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet, UMFA, fast då under namnet Unga muslimer mot antisemitism. Vägen dit var inte självklar. Siavosh, killen som tidigare hade varit nära att sumpa skolan, som varit aggressiv och ansetts omöjlig, arrangerade en klassresa till Auschwitz under sitt sista år på gymnasiet. Efter att ha sett hur judar hotats och trakasserats hemma i Malmö, bestämde han sig för att se till att

Juni 2020

20am322_portrett_siavosh_derakhti_22267.indd 17

”Jag var fascinerad av allt jag fick lära mig om den romska och judiska kulturen och historien. Så när jag hörde hatiska kommentarer om judar visste jag vad det handlade om.” fler ungdomar fick göra samma resa. – Jag var den första unga personen som engagerade mig för en annan folkgrupp. Det låter ego, men då var det unikt. Nu står han mitt i ett hav av kartonger. Föreningen ska flytta till en mindre lokal i Västra

hamnen. I lådorna trängs papper och kontorsprylar med en lång rad priser, diplom och tidningsartiklar, Siavosh har ett imponerande antal. Han har tilldelats Raul Wallenbergpriset och utsetts till en av världens trettio mest inflytelserika personer under trettio av Forbes. 2013, när USA:s dåvarande president Barack Obama var på Sverige­besök, bad han om ett personligt möte med en enda person: Siavosh Derakhti. Han är stolt, men engagemanget och uppmärksamheten har också haft ett pris. – I flera år var det mycket glitter och glamour. Men jag var ung och allt gick så snabbt att jag tappade bort mig själv på vägen. Jag har växt upp i en machokultur där du inte får visa dig svag. Det fanns så mycket i mig som jag inte visade utåt och ibland vaknade jag upp på natten och bara grät. I dag, efter säkert femtio terapitimmar, mår jag bättre. FORTS.

17

2020-05-29 10:22:59

Porträttet Siavosh Derakhti

Siavosh fick ta emot det första Raoul Wallenberg-priset 2013, för att ha grundat Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet.

Samtidigt som han stod i strålkastarljuset möttes han också av hat, särskilt på hemma­ plan. Gamla kompisar vände sig emot honom. Han tar fram telefonen och visar upp inlägg där han kallas för en smutsig råtta och ”äcklig sionist”. Ett av dem är ett direkt dödshot. – Vissa har jag konfronterat direkt på stan när jag mött dem. Men det är klart att det varit jobbigt, det är ju människor jag delat tallrik med. STARTPUNKTEN FÖR Siavoshs egen resa var

egentligen varken besöket i Auschwitz eller antisemitismen han blev vittne till. Den bör­ jade med vänskap. Muslimen ”Sia” växte upp med två kompisar – den ena jude, den andra rom – och de tre var som bröder. – Jag identifierade mig med dem och var fascinerad av allt jag fick lära mig om den romska och judiska kulturen och historien. Så när jag hörde hatiska kommentarer om judar visste jag vad det handlade om. Det är det långt ifrån alla ungdomar som gör. Antisemitismen, men även antiziganis­ men, är i dag spridd, menar han, inte minst i högerextrema grupper och bland personer med rötter i Mellanöstern. – De kommer från diktaturer och länder med många islamister där du ska hata Israel och USA. De blir matade med myter och kon­

18

20am322_portrett_siavosh_derakhti_22267.indd 18

En resa till Auschwitz förändrade allt. Men egentligen hade Siavosh egen resa börjat långt tidigare.

– Alla som har flytt från ett helvete har ju kommit hit för att Sverige är en demokrati. Precis som mina föräldrar KOMPISEN FRÅN upp­ som var helt traumatise­ ..., unga mot antisemitism växten, han som är jude, rade. Då måste vi också & främlingsfientlighet, jobbar aktivt är stolt över Siavoshs respektera varandra. genom skolbesök, föreläsningar En av föreningens vik­ arbete. Men själv vågar och utbildningar av unga. De som tigaste åtaganden är att han inte vara öppen med ­rekryteras som ambassadörer varje år utbilda ett stort sin tillhörighet. Det är hör ofta själva till utsatta gäng ungdomar, som däref­ han inte ensam om. grupper. – Många judar i Malmö ter blir ambassadörer för för­ eningen och dess budskap. De och Sverige känner sig otrygga rekryterar medvetet unga från helt och judiska församlingen har stora olika områden i stan, som naturligt inte problem med hot, trakasserier och ska­ degörelse. möts, med olika bakgrund, läggning, religi­ I en globaliserad värld, med krig och sto­ on, kultur och politisk åskådning. Under ett ra flyktingströmmar, är också konflikterna år får de stötas och blötas mot varandra. De gränsöverskridande. Den som flytt till Sverige utbildas i historia och konflikthantering, lär kan hamna i samma trappuppgång som någon sig samarbeta och diskutera, får besök av från motståndar­sidan. Konfliktytor, intole­ talare och gör studieresor. Den längsta går rans och rasism måste därför både fångas upp till ett av nazisternas koncentrationsläger hos befolkningen i stort och hos dem som eller, som förra året, till Srebrenica i Bosnien kommer nya till landet, menar han. där de bland annat träffade mödrar till några spirationsteorier och ser dess­ utom alla judar som ansvari­ ga för Israels politik.

UMAF...

”Mest av allt är jag trött på den politiska sandlådenivån. Visst behövs det hårdare lagar, men det är bara en del av lösningen. Det riktiga arbetet måste byggas underifrån.” Juni 2020

2020-05-29 10:23:01

Siavosh är tacksam för alla priser och utmärkelser, men medger att det gick för fort ett tag.

av dem som mördades i de jugoslaviska folk­ morden. – Att grannar kunde ge sig på varandra på grund av etnicitet, och så nära i tiden, fick dem att tänka att det skulle kunna hända igen, om vi inte jobbar aktivt emot. DEN SENASTE tiden har det varit tufft att

vara Malmöbo, säger han. Det råa våldet, avrättningarna på öppen gata, skrämmer långt ned i själen. Samtidigt är han, liksom så många andra i stan, trött på slentrianbilden av Malmö som den livsfarliga gangster­ staden. – Men mest av allt är jag trött på den poli­ tiska sandlådenivån. Visst behövs det hårdare lagar, men det är bara en del av lösningen. Det riktiga arbetet måste byggas underifrån. För det krävs långsiktiga resurser och före­ byggande insatser. – Barn och ungdomar måste bli sedda och supportade. Han tar sig själv som exempel. Det var först när han fick en lärare som uppmärksam­ made honom på allt det där som fanns bakom hans jargong och bråkiga attityd, som Siavosh började tro på sig själv och sin förmåga. I dag håller han långsamt på att minska sin egen betydelse i föreningen UMAF. En av anledningarna är att han inte längre orkar Juni 2020

20am322_portrett_siavosh_derakhti_22267.indd 19

Arbetet mot antisemitism är viktigt, men nu vill ­Siavosh att även ­romerna bli sedda.

Siavosh Derakhti Ålder: 28 Bor: Malmö Familj: Flickvän, de är förlovade. Föräldrar, syskon och två hundar. Gör: Social entreprenör och föreläsare. Driver den politiskt och religiöst obundna föreningen Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet.

fara land och rike runt och föreläsa. Med en blinkning, men samtidigt ett allvar i rösten, förklarar han att han är utled på att vara den lyckade invandrarkillen som ska komma med inspiration och snabba lösningar. – Alla klappar mig på axeln. Men jag vill inte ha den rollen längre. Siavosh är en social entreprenör med ett stort kontaktnät och en lång rad framtida idéer att förverkliga. Men i minst tre år till har han lovat att fortsätta arbetet i Malmö. För att det behövs. Men till skillnad från 2010 görs det åtminstone en hel del i dag, konsta­ terar han. Malmö stad ska just dra igång en stor satsning mot antisemitism tillsammans med Judiska församlingen och sedan flera år driver rabbinen och en av stadens imamer dialogprojektet Amanah. – Nu hoppas jag att även romerna ska få mer stöd. Det får de knappt i dag. Kunskapen om den nationella minoritets­ gruppen är alldeles för låg, menar han. – Vi måste börja på gräsrotsnivå, alltså i skolorna, med undervisning om romernas historia i Sverige och en fördjupning om allt som Europas romer tvingats gå igenom före, under och efter andra världskriget. För nyckeln till förändring är, som alltid, kunskap, understryker han. Och mänskliga möten. 19

2020-05-29 10:23:03

Bok Föremålen berättar

”Sakerna är viktiga för våra identiteter” De miste allt, deras värld utplånades under kriget. Varje sak som påminner dem om förlusten är därför laddad av saknad men också varma minnen. Minsta ting från tiden kan bära en skatt för Dina och Jovan Rajs. EN PAPPERSLAPP. Något vi har i fickan och

kastar bort när vi inte längre behöver den för minnet. En golvplatta. Som vi trampar på utan att ägna den minsta uppmärksamhet. Men de kan också bära minnen av människor, platser, händelser – skärvor av en utplånad värld. Dina och Jovan Rajs överlevde båda Förintelsen. Jovan miste hela sin familj och Dina förlorade sin barndom då hon levde med falska id-handlingar i ett främmande land. Det är upplevelser som bara kan förstås av dem som varit med, minnen som etsats fast, saknad som alltid finns kvar. – Vår svenska svärson träffar sin släkt en gång om året – över hundra personer! Vi har ingen. De vi har lever bara i oss. Vi älskar våra släktingar som inte längre finns, säger Dina Rajs. Historier bleknar, människor glider med tiden in i den stora glömskan. Men finns minsta lilla sak att fästa minnen på kan även de som för länge sedan försvunnit bevaras. Därför har Dina och Jovan blivit samlare. – Kastar jag bort saker, så kastar jag också bort tiden, säger Jovan.

BÅDA FÖDDES i norra Jugoslavien före andra

världskriget, Jovan i staden Petrovgrad och Dina i staden Ruma. 1941 invaderade Nazityskland med allierade landet och började genast avrätta och deportera judar. Jovan var åtta år när hela hans familj fördes bort: pappa Hugo, mamma Enci, brodern Djurica, morfar, mormor och hennes systrar, Jovans mostrar

20

20am322_ting_som_ber_minnen_22270.indd 20

och fastrar, farfar och farbröder. Alla. Jovan hade av sin mamma lämnats över till en moster i Belgrad som var gift med en kristen man och därmed hade ett visst skydd. Men de vågade inte hålla Jovan i den naziockuperade staden utan skickade honom till Szeged i Ungern. Två år senare intogs staden och judarna fördes iväg, i Jovans fall till slavarbete och sedan koncentrationslägren Bergen-Belsen och Theresienstadt, där han fritogs vid krigsslutet. Dinas närmaste familj hade turen att klara sig med livet i behåll, men splittrades. Pappa Miša togs till fånga och sattes som jugoslavisk reservofficer i krigsfångeläger i stället för utrotningsläger. Mamma Lea, farmor, farfar och treåriga Dina varnades av en tysk officer om att stadens judar skulle dödas och hann fly till ungerskockuperade Novi Sad. Där togs Dina om hand av en moster medan mamma och farföräldrarna for till Budapest för att se om det fanns bättre chanser där. Dina, mostern och morbrodern klarade sig med nöd och näppe undan razzior och Dina återförenades med mamma i Budapest. Där stannade de till krigsslutet, och kunde återvända till Novi Sad som befriats av Röda armén. Dit kom också pappa, märkt av sin fångenskap – men vid liv. MINNENA LÄMNAR aldrig Dina och Jovan.

Ändå är tingen viktiga, de saker som de fått med sig på flykt under krigsåren eller återvänt för att hitta. De gifte sig 1958 och bosatte

Ting som bär våra minnen – en berättelse om överlevnad Dina och Jovan Rajs

Bonnier Fakta, 2020

sig i Belgrad, för att tio år senare flytta till Sverige. Nu finns alla skärvor i deras hem, de föremål som utgör deras fysiska påminnelser om allt. – Sakerna är viktiga för våra identiteter. Ju fler vi hittar, desto fler luckor fylls i våra liv. Jag är lycklig för golvplattan från mitt barndomshem, jag tittar på den varje dag. I den staden hade jag kunnat leva, och sen studerat i Belgrad. Jovan också, säger Dina. Den trekantiga biten i tegelröd sten hämtade Dina till Sverige när hon 2003 för första gången efter kriget besökte hemstaden Ruma. Familjens hus fanns kvar, men var tomt och förfallet. Altangolvet var sprucket, och Dina plockade upp en bit som hon tog med sig. Det är nu allt som finns kvar av barndomshemmet. På Jovans papperslapp stod namn och adress till en man som skulle hjälpa hans tant Irma att fly, och som Jovan skulle söka upp. Men moster Irma fick inte hjälp utan fördes bort för att aldrig återvända. Trots sveket och tragedin har Jovan sparat lappen, som minner om att hon har existerat och vem hon var. Om dessa och 27 andra föremål berättar paret i den i vintras utkomna boken Ting som bär våra minnen. Var för sig har de tidigare skrivit flera böcker, men denna skrev de tillsammans. Den är resultatet av frågor de fått av elever i samband med föreläsningar i skolor: ”Dina, har du din docka kvar?” eller ”Jovan, har du sparat din gamla ryggsäck?” Allt sedan de blev pensionärer har Dina och Jovan Rajs rest runt och berättar om sina minnen i skolor. Det viktiga är inte bara att vittna om Förintelsen, utan även att berättelserna om flykt och förföljelse är allmängiltiga. Under skolträffarna och den frågestund de avslutar med brukar de tala om ryggsäckar, i form av minnen och trauman som människor bär på. Genom att få berätta, lämna över sin historia till andra och bli lyssnad på kan den som bär tunga trauman få hjälp att läka.

Juni 2020

2020-05-29 10:23:05

Sedan de blev pensionärer reser Jovan och Dina Rajs runt i skolor och berättar om sina erfarenheter av Förintelsen. ”Vi berättar inte det här för att någon ska tycka synd om oss, utan för att ge perspektiv.”

Alla har ryggsäckar, men vissa är tyngre än andras. Många bärs av dem som kommer till Sverige i dag, 50 år efter Jovan och Dina Rajs, på flykt undan krig och förföljelse. Judar har inte ensamrätt på lidande, betonar Dina: – Efter en skolträff kom två afghanska pojkar springande efter oss och lämnade över sina brev, som de hade skrivit med stor möda. De var 16 år och bästisar, en av dem skulle få stanna i Sverige och den andre skulle skickas tillbaka. De visade sina familjefoton från hemlandet. Jag grät hela tiden. Vad de barnen har tunga ryggsäckar! Under skolträffarna och pratstunderna har ibland lärare bett barn att skriva dikter eller rita teckningar av det som griper dem under Dinas och Jovans berättelser. Under åtta år har de samlat ihop över 800 teckningar. – Två, tre hundra har visats i utställningen Barns blick på Förintelsen på Forum för levande historia, resten har vi hemma. Vi ska Juni 2020

20am322_ting_som_ber_minnen_22270.indd 21

”Jag är lycklig för golvplattan från mitt barndomshem, jag tittar på den varje dag.” skänka dem alla till Barnteckningsmuseet i Eskilstuna, säger Dina. DET VAR långt ifrån självklart att börja berätta. Jovan Rajs fokuserade på sitt arbete som rättsläkare och Dina på sitt som arkitekt. Deras barn fick inget veta, de skulle få en normal uppväxt och leva sina liv på sitt eget sätt, resonerade paret. Först när äldsta dottern var 40 år fick hon läsa alla de minnen som de tecknat ned.

– Hon sträckläste. ”Jag visste allt”, sade hon sen. Redan när hon var fyra sade hon: ”Pappa, det är kriget på tv!” Hon hade förstått att det var något som inte stämde, berättar Jovan. Två barnbarn fick var sin av två ringar som Dina hade kvar. Ett av barnbarnen, nu poet och konstnär, är mycket intresserad och skriver dikter om bland annat Jovan, Dina och deras upplevelser. Det tänker de fortsätta att berätta om i skolor och för andra så länge de kan. Minnen de lever med och som inte får förvinna med dem, i en tid med krafter som förnekar att det hänt. I en tid då flyktingar åter söker sig till Sverige och den rika världen, med trauman som många av oss inte kan föreställa sig. Det sammanhanget är Dina och Jovan Rajs noga med att förklara: – Vi berättar inte det här för att någon ska tycka synd om oss, utan för att ge perspektiv. MATS KARLSSON

21

2020-05-29 10:23:08

Arbete och fritid

Här förmedlas frihet

Vi går till jobbet varje dag. Vi går dit oavsett det känns meningsfullt eller ej. Men tänk om vi fick bygga om hela systemet med frihet som grund? Tänk om Arbetsförmedlingen ersattes av Frihetsförmedlingen? Konstnärerna Lars Noväng och John Huntington har drivit den senare i fem år, som ett vänligt arbetskritiskt utforskande. AV MARIKA SIVERTSSON FOTO: FRIHETSFÖRMEDLINGEN FRIHETSFÖRMEDLINGENS hemsida dyker upp mitt i en googling, under ett trist och ändlöst arbetspass framför datorn. För en tröttögd informationsknegare ser den precis ut som Arbetsförmedlingens sida. Och med samma myndiga stämma som Af förmedlar arbete, förmedlar Frihetsförmedlingen frihet. ”Möt Sveriges största förmedlare av frihet. Vi finns där behoven finns.” ”Ny som sökande? Att öka sin frihet är inte alltid enkelt. Läs mer om hur du kommer igång”. Klart jag vill spränga mina bojor. Några dagar senare sitter jag i ateljén i Göteborg där de båda konstnärerna bakom Frihetsförmedlingen har sitt epicentrum. Lars Noväng och John Huntington har sedan 2014 drivit Frihetsförmedlingens hemsida som en permanent installation, och under åren har de ska-

22

20am322_arbete_frihetsformedlingen_22268.indd 22

pat en serie performances med anknytning till den. Ibland poppar kontor upp på olika platser i landet för frihetssökare och frihetsgivare, exempelvis. Och så finns möjlighet till frihetsövningar. Parafrasen på Arbetsförmedlingen är ett sätt att åstadkomma en utifrånblick på arbetssamhället. Det är lite av ett trick. Frihetsförmedlingen speglar förhållningssättet till arbete: frihet måste tillhandahållas till varje pris, utan någon reflektion över varför det ska vara så. – Frihetsförmedlingens budskap går igenom på grund av vårt förhållande till byråkratier. Hela ritualen med blanketter och webbformulär, och hemsidan med utformning som Arbetsförmedlingens, inger människor respekt. Konstnärligt är det spän-

nande att utforska den typen av maktutövning, den påverkar oss mycket, berättar Lars Noväng. Så samma typsnitt och byråkratiska språk som annars uppmanar mig att söka arbete, uppmanar mig i deras tappning att söka frihet. Och åtminstone min reflex är att omedelbart vilja langa in en ansökan. Men sen då? Till vad syftar allt detta? – För oss handlar det om att ställa frågan om politiska processer och förändringsarbete på samhällsnivå, säger Lars Noväng. Han påpekar att politiska förändringar de senaste typ 200 åren har varit maktskiften, medan inte mycket som är grundläggande i samhällets konstruktion har förändrats. Vi är i stort och smått marinerade i övertygelsen om att lönearbetet måste vara centralt:

Juni 2020

2020-05-29 10:57:18

t att u ­ tforska Vad händer om vi spegelvänder ­synen på arbete och ­frihet? En provocerande fråga när många har blivit av med jobben i den ekonomiska krisens spår, men Frihetsförmedlingen vill få oss att tänka.

– Mot den bakgrunden, hur ska vi bära oss åt för att problematisera lönearbetet? Hur sjutton gör vi för att tänka och tala i de sammanhangen? Med Frihetsförmedlingen utforskar vi de frågorna, ibland lekfullt och ibland allvarligt. NYCKELORDEN ÄR utforskande och frihet. Inte frihet att göra vad man vill, utan snarare frihet att ta ansvar. Hur kan vi ta ansvar för samhället tillsammans, hur kan vi bygga nya strukturer tillsammans, hur kan vi ge varandra förutsättningar till frihet? Alldeles i början fick KRIS, Kriminellas revansch i samhället, hjälpa till. – Vi ville undersöka frihetsbegreppet tillsammans med tidigare kriminella, som vi antog haft stor anledning att reflektera på djupet om frihet. Tanken var att de på grund av inlåsningen kunde lära ut sin expertis i att handskas med ofrihet, säger John Huntington. I samtalen kom överraskningar. Att sitta inlåst i fängelse var inte lika dramatiskt som att vara instängd i missbruk, exempelvis. Och de kriminellas erfarenhet av att frigöra sig från missbruk visade sig stämma fint överens med Frihetsförmedlingens uppfattning om frihetsbegreppet: de klarade det via gemensamt ansvarstagande och avstående från livsstilen som missbrukande kriminell.

Juni 2020

20am322_arbete_frihetsformedlingen_22268.indd 23

John ­Huntington och Lars Noväng.

”Vi ville undersöka frihetsbegreppet tillsammans med tidigare kriminella, som vi antog haft stor anledning att reflektera på djupet om frihet.” – Den livsstilen påminner mycket om idealet i arbets- och konsumtionssamhället – den är egoistisk, och innefattar massor av konsumtion. Det pekar på en medberoendeproblematik på samhällsnivå, säger Lars Noväng.

Han talar i ungefär samma termer när det gäller klimatförändringarna. Vi har skapat ett försörjningssystem som hotar vår egen överlevnad. Men vill vi ens leva våra liv så här? Eller är vi inlåsta i det? – Vår grundkritik är frågan om huruvida arbete är rätt sätt att fördela resurserna, börjar John Huntington. Sedan tar Lars Noväng vid (de tycks vara överens om att ständigt ta ordet från varandra): – Det är alltså den tankemodell som används. Men i realiteten är det ägande som ger ekonomiskt utfall nu, precis som det var på 1800-talet. Här finns en mytologisk aspekt som är väldigt intressant. Och så mycket i arbetssamhället är taget för givet på det viset, det är osynligt för oss. Det ifrågasätts inte och det blir därför ideologiskt väldigt kraftfullt. IFRÅGA OM ideologier bråkar Frihetsförmedlingen med dem alla, eftersom de uppfattar de ideologier som manifesterar sig i våra politiska sammanhang som del av problemet. De bidrar till maktskiften men inte systemförändring. Arbetslinjen ligger alltså fast genom alla dessa maktskiften. – Men den innebär dålig resursallokering. För att det ska fungera måste människor ägna enormt mycket tid åt att resa, sitta instängda

FORTS.

23

2020-05-29 10:57:20

Arbete och fritid Frågan om konsumtion och löne­arbete har blivit än mer ­aktuell de senaste månaderna.

över jobbet, behöva två bilar för logistiken och knappt hinna träffa barnen: – Vi vill inte detta som människor, men där är vi. Det är på det viset man blir uppskattad, tar sig vidare. Den formen av retorik styr oss; man jobbar mycket och ställer upp för sin arbetsplats. Och alla är överens om Arbets­kritiken är fortfarande grundläggande, att så här måste det vara. Men många jobb men de vill också förändra inifrån. – De byråkrater som har anslutit sig till nätbehöver kanske inte ens finnas. Tittar man verket har ofta hudnära erfarenheter av att bli från utsidan så känns det ju som … ”jamen instängda i NPM, New Public Management, varför då?” Ju fler som ser utifrån, desto större alltså i ett administrativt helvete som möjlighet till förändring. Med Fritvingar dem bort från vad de kan och hetsförmedlingen tycker sig Lars bör ägna sig åt i sin yrkesverksamhet. Noväng och John Huntington ha Det här fenomenet tycks ostoppbart, hittat en fungerande strategi. Och det har drabbat människor på bred förmedlingen använder sig av självfront, förklarar Lars Noväng: – Vi är inlåsta i en produktion som rekrytering. Vem som vill kan anmäla verkar väldigt avlägsen våra grundsig som frihetssökande. Eller frihetsCecilia läggande behov i samhället. Som ett givare. Jonasson teater­stycke, skulle man kunna säga. – I den traditionella moderna for– Sveriges men av konst är det konstnären som Konstnärerna exemplifierar med ­friaste byråforskning om kreativa yrken i den autonomt subjekt som gör den här krat. digitala sektorn: Idén om att värdet på positionsförflyttningen… men vi vill arbetet har med tidsåtgång att göra fördemokratisera positionen, säger Lars mår de anställda att sitta länge på konNoväng. toret för att motivera sina ofta mycket höga Han är inte lite stolt och skulle nog gärna löner. De har visat sig jobba extremt mycket ha fortsatt prata, men avbryts. John Huntingtid. Om de hade jobbat extremt mycket resulton har just fått ett sms från en frihetsgivare tat hade de ofta kunnat utföra samma arbete som rapporterar att hon sätter upp ett pop på ett par timmar i hemmet. up-kontor igen. Hon har gjort det tidigare, hemma hos sig själv. FRÅGAN SOM borde ställas, påpekar John Lars Noväng lyssnar uppmärksamt. Båda Huntington, är följande: Vad behöver vi som konstnärerna gläds. Självbemyndigande är samhälle, vad borde vi göra när vi arbetar? ett annat nyckelord, vid sidan av utforskande Uppenbart vill vi inte vara sönderstressade och frihet.

”Vi är inlåsta i en produktion som verkar väldigt avlägsen våra grundläggande behov i samhället. Som ett teaterstycke, skulle man kunna säga.” på kontor, kanske hålla på med metaproduktion istället för att uppfinna, odla, ta hand om gamla, ägna oss åt konst – vad det nu kan vara vi vill och behöver, fortsätter Lars Noväng. I utforskandet använder Frihetsförmedlingen mycket konkreta metoder. Vid frihetsövningarna finns en tid och en plats, men ­inget program. Ingenting händer, i alla fall inget som syns utifrån. I själva verket är händelsen en modernitetskritik: idén om framåtriktning och problemlösning genom aktivitet genomsyrar hela det moderna tänkandet. Att under tjugo minuter göra absolut ingenting, att avstå från görande, kan så sett innebära att göra plats för något helt nytt. Lars Noväng påminner om ett väl använt citat från Einstein: ”Det går inte att lösa problem med samma tänkande som har skapat problemet.” I EN MER beständig performance anställdes förra året Cecilia Jonasson som Sveriges friaste byråkrat, med uppgift att under ett år erbjuda frihet till landets övriga byråkrater. Hennes verksamhet har fått en fortsättning i nätverket ”Sveriges fria byråkrater”. Insikterna under anställningen och den input som kom från nätverket väckte frågan om meningsförlust i arbetslivet, vilket har lett till att Frihetsförmedlingen numera gör inspektioner på arbetsplatser, inbjudna eller ej.

24

20am322_arbete_frihetsformedlingen_22268.indd 24

Juni 2020

2020-05-29 10:57:21

Korsord B I LD:PI XA B A Y.COM

LÅTA TILLÅTERSLIPPA STÄLLD GÅNGAR ÄMNAR

ORDS 17:17 EN VÄN VISAR ALLTID ...... ?

FI LO PÅ GREKISKA OCH ...... PÅ LATIN?

SKRATTRETANDE

MED EMBLA MEDVETSLÖSHET

HYDROGEN TEATERLÄKTAR

BRÖDKRYDDA EFTERRÄKNING

VÄRMEKÄLLAN AV GLAS I SAGAN

SES MED VE ALTERNATIV

TILLÅTELSE

SPELAR DE BÄSTA I

AVHYVLING

RYKA GÅ TYST PROTESTERA

GESTIBEARBETA KULERA GÖR DEN MED SOM HÄNDHUR GÅR IN ERNA DAGS

TAR INTE BRÖDKANT PÅ SIG SKULDEN NATRIUM

NÅLFORMIGT BLAD

E-ÄMNE STOPPA I SIG HOJT

FYNDTI LLFÄLLE FRÅGA SIG

FÅ TAG I TA REDA PÅ

LÖGNAKTIG GRÄSET HÄRJAR SJUNGER PÅ NÄTET ÄR EN BIBELDEL

KAN MAN FALLA PÅ EXPLODERAR LÄTT

FISKOLJA

SKIVA

UPPRETADE

SYMPATISK

RUNDSTYCKE

ÖVERFART

EMBRYO

GÅ UT MED

GARDNER

TALAR OSAMMANHÄNGANDE

DJURHÅR BELÄGGNING DOFT

JINDER

MEDFÖR UTGIFTER HÖRS I RUSNING

PLANTERA

NACKHÅR

STOPPA OM

KAN VARA RÅGAT SIGNAL

DEL AV ANSIKTE POPULUS TREMULA MORALLÄRA

SKAPAD AV JORD GUDSVIND EN SORTS RÅTTA

HOPPA I GALEN?

FÖRSTA DELEN AV SKIMÄR

ARKEIKU M

STOPPAR HUVUDET I SANDEN

NÄRA FÖRBUNDNA AVGÖRANDE RÖST STRUNTPRAT

HELGONBILD MELLANRUM

FOLKREPUBLIK

KORSORDSKONSTRUKTÖR: HANNA FREDHOLM

FLÄCKFRI

SIFFRA

TANDDEL KAN VARA ÄDEL

SKONINGSLÖSA

JOB 2:11 SÅ MÅNGA VAR JOBS VÄNNER

MARIA FRÅN ? SOM VAR JESUS VÄN

HÖR IHOP

Sommarkryssning Lös korsordet så får du fram en mening i de färgade rutorna. Skicka in ditt svar till vastrafrolunda.vaga@svenskakyrkan.se. Det går också bra att skicka in svaret till Tidningen Våga, Västra Frölunda pastorat, Frölunda kyrkogata 2, 421 47 Västra Frölunda. Glöm inte uppge ditt namn och din adress. Vinnaren presenteras i nästa nummer och får presentkort på Din Bok. Senast 10 augusti 2020 vill vi ha ditt svar. Vinnaren i förra numrets korsordstävling var Lilly & Alice Jansson. Grattis!

Juni 2020

20am3224_korsord_23459.indd 25

25

2020-05-29 11:29:18

Intervju Kenneth Lindhe

”Vi måste komma ihåg att vi inte äger Guds skapelse jorden” Kenneth Lindhe är förtroendevald i Västra Frölunda pastorat och med i den arbetsgrupp som driver pastoratets arbete för klimatet framåt. Våga hörde av sig och ställde några frågor om kyrkan och klimatet – två ämnen som han känner starkt för. AV HELENA ANDERSSON Berätta lite om ditt engagemang för klimatet. Varför är den frågan viktig för dig och hur hänger den ihop med kyrkan och gudstron?

26

20am3224_kenneth_23458.indd 26

FOTO: PRIVAT

– Jag har alltid varit naturintresserad och mina föräldrar tog mig tidigt ut i skogen. Sedan blev jag scout och i vuxen ålder blev jag aktiv i Friluftsfrämjandet. Mitt klimat­ intresse väcktes på allvar när min yngste son i mellanstadiet skrev en uppsats om en utrotningshotad groda i Australien. Under min tid i energibranschen var jag, i mitten av 90-talet, med och drev fram ”miljömärkt el”, det vill säga el som inte produceras av fossila bränslen. – Mänskligheten har under många år ska­ pat en obalans i naturen, som vi nu börjar se effekterna av. Detta har skett genom att vi utnyttjat jordens resurser i sådan omfatt­ ningen att de inte räcker till för kommande generationer. För att minska resursutnyttjan­ de och därmed minska klimatpåverkan är det många som måste bidra. Om vi alla hjälps åt och var och en tar små steg, kan effekterna bli stora. Som för många har exempelvis avfalls­ sortering och återvinning varit självklart för mig under många år. – Vi måste komma ihåg att vi inte äger Guds skapelse jorden utan vi förvaltar den med uppgift att se till att allt detta kommer till bästa nytta för allt levande nu och i fram­ tiden. Jag tycker det är intressant att jämföra

klimatkrisen med coronapandemin. I båda fallen är det många forskare som tydliggör vad vi bör vidtaga för åtgärder för att komma till rätta med katastroferna. I pandemin så vidtar politikerna kraftfulla åtgärder bygg­ da på expertisen, men i klimatfrågan sker relativt lite. Beror skillnaden på att Covid-19 ger omedelbara konsekvenser, medan konse­ kvenserna av klimatförstöringen syns fullt ut först på längre sikt? – Jag anser att Svenska kyrkan har en mycket viktig roll i klimatfrågan genom att dels naturligtvis agera i den egna verksam­ heten på ett sätt som ger så lite klimatpå­ verkan som möjligt och dels även göra sin röst hörd i samhällsdebatten i klimatfrågan. Svenska kyrkan ska vara en opinionsbildare för ett nytt förhållningssätt till jordens resur­ ser. Av den anledningen har Västra Frölunda pastorat beslutat att miljöcertifiera våra fem församlingar samt bjuda in allmänheten till diskussionsträffar i olika klimatfrågor. Pastoratet har även valt klimatet som ett av tre prioriterade områden att arbeta med de närmaste åren. Varför ville du bli förtroendevald i Svenska ­kyrkan och vad innebär det uppdraget?

– Goda vänner var aktiva och kyrkans verksamhet intresserar mig. För mig är det betydelsefullt att Svenska kyrkan engagerar sig i angelägna samhällsfrågor. När Svenska

Kenneth Lindhe brinner för kyrkan och klimatet. Och han älskar att vara ute i naturen.

Juni 2020

2020-05-29 11:29:24

FOTO: JOHANNES FRANDSEN/IKON

Skatter dolda i mörker ”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse”.

J

a, så skriver poeten Tomas Tranströmer i en dikt, och är det inte så det är i livet många gånger? Det som först kändes så fel, det som inte alls blev som vi hade tänkt oss – det öppnade dörren till något helt nytt, en glad överraskning mitt i det svåra! Jag tror var och en av oss kan ge något, kanske rentav många exempel på det, med tanke på denna märkliga vår som inte liknat något annan. Jag tänker på vad coronavirusets framfart har gjort med oss alla och vår livsstil, vårt samhälle, vår kyrka. Vad har det väckt för tankar? Vad har det lett till för förändringar? Vilka prioriteringar har vi tvingats göra? ”Det blev inte som vanligt, det blev annorlunda” är väl det omdöme jag själv kan ge om den gångna tiden, där framför­allt påsken blev firad på ett nytt sätt. Men blev det sämre? Nej, det blev riktigt bra. KREATIVITETEN HAR flödat och framfö-

”När vi gått vilse h ­ ittar vi plötsligt den där ­härliga gläntan”, skriver Brita Rudberg Österberg, präst i Tynne­reds församling, här intill.

kyrkans organisation i Göteborg ändrades blev det viktigt att vara med och diskutera den nya organisationen och verksamheten, utifrån min erfarenhet från många organisationsförändringar inom näringslivet. – Som förtroendevald gäller det att skapa förtroende bland våra medlemmar för vad vi gör och vill åstadkomma. Eftersom jag sitter som ordförande i kyrkofullmäktige har jag även uppdraget att skapa ett positivt debattklimat som leder fram till tydliga beslut. Det är ju kyrkoval nästa år, vad tänker du inför det?

– Kyrkovalet nästa år blir det andra i den nya organisationen och jag hoppas att valdeltagandet ökar genom att våra aktiviteter har inneburit att flera känner sig inkluderade i kyrkans olika verksamheter. Inte minst i dagens situation med pandemin, måste kyrkan ge tröst, hopp och framtidstro. Jag utgår från att klimatfrågan får en central roll i nästa års kyrkoval. Juni 2020

20am3224_kenneth_23458.indd 27

”Jag tycker det är intressant att jämföra klimatkrisen med coronapandemin. I båda fallen är det många forskare som tydliggör vad vi bör vidtaga för åtgärder för att komma till rätta med katastroferna.” Vad ska du göra i sommar?

– Vi brukar varje sommar vandra i Alperna och även besöka några europeiska vindistrikt, men i år blir vi av förklarliga skäl hemma. Om det är lämpligt att lämna närområdet, kanske vi kan åka till Höga kusten och vidare upp till polcirkeln för att uppleva midnattssolen. Förhoppningsvis slipper vi myggen!

rallt har jag slagits av den omtanke och kärlek som krisen har framkallat. Fina egenskaper som givetvis fanns där innan, men som kanske har fått komma till sin rätt extra mycket när det vi tagit för givet inte har fungerat på vanligt sätt. Jag blir påmind om ett bibelord från Jesaja 45:3, där Gud säger: ”Jag ger dig skatter, dolda i mörkret, gömda rikedomar”. Är det inte just i mörkret, i kaoset, i krisen som de där skatterna kan glimra till? Eller – för att återknyta till diktraden i början – när vi gått vilse hittar vi plötsligt den där härliga gläntan! JAG VET inte vad du har funnit eller lärt

dig efter vårens kris. Kanske är det insikten om hur skönt det är att ta sig ut i friska luften och gå, att ta sig tiden att stilla reflektera över livet, eller att ringa alla de där samtalen som ofta inte blir av när livet bara rullar på som vanligt… Min förhoppning, både för mig och för dig, är att de där små skatterna av tro och kärlek, de där gläntorna av hopp och tröst, ska få fortsätta att berika våra liv – även när vi inte längre räds ett virus. Med önskan om en skön sommar! BRITA RUDBERG ÖSTERBERG Präst i Tynnereds församling

27

2020-05-29 11:29:26

Barn och unga Musikalsatsning

Mikaela Alburg sätter upp musikal med unga:

”Barn är fulla av briljanta idéer” På vilka sätt är det roligt att jobba med barn Skådespelaren, regissören och sångpedagogen och ungdomar, tycker du? – Det bästa med att jobba med barn och Mikaela Alburg leder en ny musikalsatsning för ungdomar är att de för de mesta är smarta, fantasifulla och fulla med briljanta idéer! Och barn och unga på Näset i höst. det bästa med att jobba i grupp är att alla är olika och vi då kan inspire– Alla får vara med i musikalen precis på ras av varandra. riktar sig musikalsatsningLÅTER Vilka det sättet som en själv vill, säger hon. en till? Krävs det några förkun-

Mikaela Alburg är tusenkonstnären som skådespelar, regisserar, dansar, sjunger och är sångpedagog. Utöver det har hon jobbat som musiklärare och barnkörledare. Hon har utbildat sig på musikhögskolan i Göteborg och på Wendelsbergs Folkhögskola, är med och driver Septemberteatern och Sångkapellet och syns också då och då som ena halvan av Lusse & Mickan. Bland annat. I höst startar hon upp en musikalverksamhet för barn och ungdomar i Näsets församling. Vad har du för visioner och förhoppningar inför hösten?

– Att vi blir två stora grupper med peppade barn och ungdomar som tillsammans skriver och sätter upp vår egen musikal! Mitt mål är helt enkelt att alla barn och ungdomar som vill vara med ska få testa på både att sjunga, dansa och skådespela, men framför allt att vi ska ha grymt kul ihop. Genom att skriva en egen musikal så kommer vi också jobba med ämnen och teman som gruppen själv tycker

är både roligt och viktigt.

DET KUL?

Hur kommer upplägget att se ut, i grova drag?

Missa inte prova på-dag den 13 augusti!

– Förhoppningsvis blir vi två grupper, en för årskurs 3–5 och en för årskurs 6–9. Beroende på hur stora grupperna blir så kommer de skriva var sin eller en gemensam musikal. Vi träffas en gång i veckan under höstterminen och avslutar hela projektet med att spela upp för vänner och familj. De första träffarna kommer vi pröva på lite dans, göra lite teaterövningar och sjunga tillsammans. När vi känner oss varma i kläderna så börjar vi skriva på vår musikal. Vi börjar med att bestämma en handling, väljer pop-låtar som vi tycker passar in eller skriver om texter på låtar vi vill ha med, och gör sedan danser som passar till musiken. Till sist syr vi ihop allt till en sprakande föreställning. Torsdag 13 augusti kommer vi ha musikal-workshop, och då är alla som är nyfikna på projektet välkomna på prova-på!

skaper för att få vara med?

– Musikalprojektet välkomnar alla barn och ungdomar från åk 3–9. Inga förkunskaper behövs, bara du är peppad på att vara med.

Vad har du att säga till den som tycker att detta låter väldigt kul, men också lite läskigt?

– Alla får vara med i musikalen precis på det sättet som en själv vill. Det går bra att bara vara med och sjunga, bara dansa, bara skriva manus eller bara pyssla ihop rekvisita och kostymer. Det går också bra att vara med på allt och göra lite av varje. Det är det som är det bästa med musikal, det finns helt enkelt plats för alla och alla behövs! Allting är ju såklart lite läskigt i början, men i det här projektet ska vi vara schyssta mot varandra och alla ska få pröva och välja själv vad en helst vill göra. HELENA ANDERSSON

Var med och sätt upp en musikal – så går det till Vem får vara med? Satsningen riktar sig till barn och unga i årskurserna 3-9, med möjlighet att dela upp gruppen i ett yngre och ett äldre gäng. När träffas vi? Träffar i Näsets församlingshem en gång i veckan under hösten till och

28

20am3224_konfa_23466.indd 28

med premiären i slutet av november. Vem leder projektet? Konstnärlig ledare för projektet är Mikaela Alburg. Är du eller någon du känner nyfiken på detta? Missa inte prova på-dagen torsdag 13 augusti! Vi träffas 10.00–12.00 med gruppen

årskurs 3–5, och 13.00–16.00 med gruppen årskurs 6–9. Anmälan inför hösten och mer ­information: svenskakyrkan.se/vastrafrolundapastorat/ nyheter/provapamusikal

Juni 2020

2020-05-29 11:29:21

Konfadags! FOTO: PRIVAT

FOTO: IDA-MARIA BRUNT

Mikaela Alburg är med och driver September­ teatern och Sång­ kapellet.

Märta Stina Larsson och Tuva Langemalm.

Nu längtar vi till konfirmationen TUVA OCH Märta Stina var två av de konfirmander som skulle åkt från Frölunda och Tynnereds församlingar till Assisi i norra Italien i mars. Våren blev ju som bekant inte som någon hade tänkt och resan ställdes in. Men bortsett från resan, som egentligen var en liten del sett till helheten, kunde resten av årets konfaträffar bli av som planerat. Tuva och Märta Stina sammanfattar sitt år som konfirmander så här:

Konfirmationsåret har varit mycket lärorikt och intressant. Vi har fått lära oss mycket om kristendomen, t.ex. om Franciskus, genom roliga teatrar och uppgifter. Ledarna och faddrarna har varit väldigt trevliga och stöttande under hela perioden. Varje gång vi åkte dit för en konfaträff var det alltid roliga lekar och aktiviteter som väntade tack vare de snälla faddrarna. Även fast man kan tro att det var en stor besvikelse att vi inte fick åka till Assisi så brydde vi oss egentligen inte så mycket. Alla ledare och faddrar gjorde sitt bästa för att göra vårt lov så bra och roligt som möjligt och de lyckades. Nu är det bara dags för att längta till ­självaste konfirmationen och vi tror att det utan tvekan kommer att bli fantastiskt. TUVA LANGEMALM & MÄRTA STINA LARSSON REDS ANM: Konfirmationen hölls i maj, med begränsat antal familjemedlemmar på plats i kyrkan, men allt streamades så att övriga släktingar kunde följa med. Och det blev mycket riktigt fantastiskt.

Vill du konfirmera dig? Anmälan är öppen för alla som vill konfirmeras 2020/2021. ­Titta in på ­hemsidan och läs mer om våra olika konfirmations­alternativ där! svenskakyrkan.se/vastra-frolunda-pastorat/ konfirmation-2020/21

Juni 2020

20am3224_konfa_23466.indd 29

29

2020-05-29 11:29:23

Sommar i skärgården FOTO: AGNETA GLEMME

Solvarma klippor och lummig skog Styrsöprästen Agneta Glemme ger sina bästa tips för dagsutflykter på öarna i Södra skärgården — varken längre eller dyrare än en ”enkelbiljett” bort. VAKNAR DU en sommarmorgon och inte

vet vad du ska göra så är en tur ut till Södra skärgården ett härligt förslag. Du kommer att möta ett Bohuslän i miniatyr, ett fullt smultronstrå med vackra platser och sköna strövtåg för kropp och själ som kan bli minnen för livet eller iallafall något att plocka fram när hösten och vintern knackar på. Solvarma klippor, stilla skogsstigar, sammetslent hav och smala bygator. Fåren betar, seglen fladdrar och fiskebåtarna går ut för att du ska kunna köpa en näve färska räkor till kvällen i solnedgång. Öarna är så gott som bilfria, men golfbilar och flakmopeder susar respektive puttrar fram på flera. Charmiga Köpstadsö är skottkärrornas ö och inget annat transportmedel är tillåtet på ön som även kallas Kössö. Bor du i stan finns det varje dag en båt som går direkt från Stenpiren ut till övärlden och

30

20am3224_skergarden_23461.indd 30

annars är det Saltholmens brygga som gäller. Dit tar du dig allra bäst med cykel eller spårvagn, men bil kan också fungera om du finner en parkeringsplats… innan båten går. Cykeln kan du i mån av plats ta med på båten. Vid Lasse Dahlqvists plats finns stora och tydliga kartor uppsatta över öarna, väl värda att kasta ett öga på innan du kliver på båten till din ö. På själva båten finner du sedan Skärgårdsbolagets ovärderliga folder med matnyttiga tips, adresser och telefonnummer för en lyckad dagsutflykt i vattnen innanför Vinga fyr. Båtarna går nästan alltid men inte så ofta som bussar och spårvagnar på fastlandet, därför är det klokt att titta på turlistan innan man eventuellt blivit strandsatt mot sin vilja.

Vilka öar finns?

Skärgårdsbolaget har turer som går till Asperö, Brännö, Köpstadsö, ­Styrsö, Donsö,

Vargö, Källö, Knarrholmen, Kårholmen, Sjumansholmen och Vrångö.

Vilken ö skall jag välja?

Alla öarna har något alldeles unikt och du kan gå iland var som och finna det du letar efter eller upptäcka något du inte visste fanns. Du kan åka ut till en av alla vackra öar eller ta båten mellan, till någon mer, till exempel Styrsö och Brännö eller Donsö och Vrångö. Mellan Styrsö och Donsö finns en bro och mellan Asperö och Brännö tar resan endast fyra minuter. Du får ta med cykeln på båten om det inte redan blivit fullt på din tur. På Vrångö finns möjlighet att hyra kajak och ta sig ut för en tur på det blå och skulle du vilja vara kvar och inte behöver åka hem kan du övernatta på de flesta av öarna i stuga, på vandrarhem eller pensionat. Och det är verkligen dans på Brännö brygga varje lördag under juli och augusti... om inget annat anges!

Vill du vandra?

Då har alla öar lugnare vägar, smala gränder samt stilla naturstigar. På Styrsö, Donsö, Brännö (Galterö) och Vrångö finner du natursköna och rofyllda slingor eller leder

Juni 2020

2020-05-29 11:29:12

FOTO: PONTUS WELLGRAF/UNSPLASH

som tar dig runt på ön. Varför inte gå till Brännholmsviken på Styrsö, ta dig ut till Galterö naturreservat, en stenbro från Brännö, promenera södra naturslingan på, båtarnas ö, Donsö eller meditativa Tärnstigen på Vrångö, ytterst i havsbandet.

Är du hungrig?

!

AGNETA GLEMME Präst i Styrsö församling

OBSERVERA att texterna på detta upp-

slag skrevs med ett normalläge i åtanke. Vi ber er följa Folkhälsomyndighetens rekommendationer för att hindra spridningen av coronaviruset. Juni 2020

20am3224_skergarden_23461.indd 31

Lika självklara som glass och salta bad I sommar är det 19:e året som Styrsö kammarmusiker tillsammans med Svenska kyrkan anordnar konserter i den vitkalkade kyrkan från 1750-talet, högt belägen på Styrsö ute i Göteborgs södra skärgård.

FOTO: MAGDALENA MOBERG

Alla öar utom Köpstadsö, Källö, Knarrholmen, Kårholmen, Vargö och Sjumansholmen har affärer, restauranger och kaféer. Medhavd matsäck är då ett gott alternativ om du vill vara helt fri att sitta ner på en soldränkt klippa eller en välplacerad utsiktsbänk. Stora Rös på Styrsö och Lotsutkikarna på Brännö och Vrångö är vidunderliga platser med – som man redan hör på namnet – vidsträckt utsikt. Badställen ligger likt ett pärlband och väntar ända från Kvistevik på Asperö via Utterviken på Styrsö till Nötholmen på Vrångö och alla namnlösa lena klippor däremellan som formats av havets vågor och inbjuder dig till en svalkande simtur i solen. På Styrsö, Donsö, Asperö, Brännö och Vrångö finns många kyrkor. I Styrsö församling har vi inte bara ställt om utan även flyttat ut och många av våra gudstjänster firas, vid lämpligt väder, utomhus och du inbjuds under sommaren till meditativa vandringar på öarna samt konserter (se på vår hemsida). Det finns en mängd somriga smultronställen att finna bara några minuters båtfärd från Saltholmen och det finns fler att hitta. Upptäck ditt alldeles egna och trä upp det på strået… Skön sommar!

STYRSÖ KAMMARMUSIKDAGAR

Nils Edin, som till vardags spelar viola i Rune Henriksson och Nils Edin. symfonikerna i Göteborg, är ett välkänt ansikte på Styrsö när det kommer till Kammarmusikdagarna. David Huang och Ulf Wallin som är Det är en kall och blåsig aprildag när solistpedagog. vi möts, men kyrkan är någorlunda Kammar­musikdagarna har b ­ livit lite varm. Där möter vi även Rune Henriksav ett begrepp för många. Folk kommer son, kantor i Svenska kyrkan på Styrsö. till Styrsö från öarna runt om i skärDen vackra miljö som dessa konserter gården men också från olika delar av får äga rum i. Ett intimt och varmt möte fastlandet för att uppleva gemenskap, med vacker musik, som bara är för dem musik, glädje och festivalkänsla. som är där just då och något unik som Både Nils och Rune hoppas på att kan beröra människor på olika sätt. dagarna ska gå att gå att genomföra När jag frågar Nils om vad de vill förtrots det rådande läget i världen. medla med dessa konserter säger han: Känslan jag har när jag promene– Glädje, musik och värme! rar ner till båten, som ska ta Under de 18 åren som mig tillbaka till Saltholmen har gått har de haft olika är glädje, förväntan och teman och i år kommer en övertygelse om att det delvis vara fokus det kommer att bli fanpå Beethoven. Ett tastiska musikdagar De planerade datumen för fesflertal kända musiker även i år på Styrsö! tivalen är 3–5 augusti i Styrsö och solister kommer, kyrka. För mer information går MAGDALENA MOBERG bland annat pianisten

3–5 augusti

det bra att höra av sig till Styrsö församling, via mejl eller telefon.

31

2020-05-29 11:29:14

Krönika Klara Zimmergren

Trösten i svansar som bankar i golvet

P

å Youtube cirkulerar ibland klipp på barn som fyller år. En falsk happy birthday-sång (dessa klipp är ofta från USA) hörs medan två föräldrar skrider in i barnrummet bärandes på en bricka med tända ljus. När sången är slut skuffar någon av föräldrarna fram en stor kartong på golvet. Det pyjamasklädda, sedan länge rävsovande födelsedagsbarnet, öppnar flikarna och ut tittar en liten förskrämd… hundvalp. Barnet tittar på valpen. Valpen tittar förskräckt på männi­ skorna i rummet med sina höga röster och deras skrämmande tända eldar i händerna. Det är nu det märkliga händer. Och också det som är anledningen till att just detta klipp ligger på Youtube. Barnet tycks sluta andas. På sin höjd kan hen bara pipa fram ett ”Oh my God” innan allt övergår i en högljudd hjärtskärande gråt. Alltså nu snackar vi inte lite snyft utan hulkningar. Vad som sker i barnet vet säkert någon barnpsykolog bättre än jag, det handlar i alla fall inte om att barnet tyckte att valpen var ful, min gissning är att det har något att göra med en låång längtan efter något man aldrig trodde man skulle få. Och när det till sist händer och man skulle bli glad så blir det helt tvärtom. Och sådant måste ju bara läggas ut för att hela världen skall få se, tycker en del föräldrar. Vad valpen tänker? – Kan någon vara snäll att trycka tillbaka mig ner i lådan, tejpa igen ordentligt och illa kvickt ta mig bort från den där ”minimänniskan” som låter så läskigt.

MEN DET kom ingen krullig terrier. Det kom en skilsmässa i stället och många ledsna människor runt mig. Tur att det

20am3224_kronika_23460.indd 32

”Och den lånade hunden och jag gick genom kohagarna och inom mig blev allt skrattigt och varmt igen.” Och där och då lovade jag mig själv att alltid ha en hund i mitt liv. Så blev det. Affirmationen funkade! Fast jag hann bli över tjugo innan jag hämtade min första egna valp. TVÅ HUNDAR har jag hunnit slå följe med i mitt liv. Över stock

och sten, i sorg och glädje. De är små fredsmäklare på fyra ben, och även om de ibland kan driva en till vansinne, med sina drifter och viljor, så är de alltid, om de får, helst inställda på glädje och därför har de för mig varit rena rama anti­depressiva medlet. Och på promenaderna har jag fått vänner jag aldrig skulle mött utan dom. Efter flera år i hundlöshet eftersom jag behövt göra annat, känner jag starkt att det räcker. Så i sommar börjar det om igen. Nya band skall knytas, svansar skall banka i golvet och en annan liten elvaåring skall få hålla om en fyrbent vän. Och i skrivande stund får vi människor fortfarande, trots det rådande läget i landet, faktiskt gå ut i naturen och kanske byta några ord och skratta litegrann en kort stund med någon vi inte känner. Sådana ögonblick behöver vi mer än någonsin nu. Hundar kan sånt – in dog we trust. KLARA ZIMMERGREN

FOTO: FOTO: ANNA ANNA HJALMARSSON HJALMARSSON

NÄSTAN ALLA barn vill i någon ålder ha en hund. Det verkar ingå i ett barns utveckling. Förresten behöver det inte vara en hund, en ko går bra, en get? Kanske en hamster, bara det är ett djur. Många barn blir hörsammade också och hur det blir med alla gnagare som de flesta ungar till slut tröttnar på och som föräldrarna får ångest över behöver jag inte ta upp här. Men så finns det barn som inte bara vill ha en hund, de behöver verkligen en hund. Jag var det barnet. Och som jag tjatade och önskade, ett tag tänkte jag att om jag inte låg på så mycket så kanske den skulle komma just därför, eller om jag ritade tillräckligt många teckningar på oss i familjen plus en hund och lade ut lite överallt i huset så kanske det skulle präntas in i mina föräldrars medvetande, och så helt plötsligt skulle de bara utan att tänka över det åka och köpa en åt mig. Nu i efterhand vet jag att det jag sysslade med faktiskt var affirmation. Det vill säga; att om man regelbundet och ödmjukt skickar ut bilder av något man verkligen önskar sig, ut i världsalltet, så skall det tydligen bli så till slut.

fanns en klok vuxen i vår närhet, som ordnade en lånad hund till den rädda elvaåringen som var jag. Och den lånade hunden och jag gick genom kohagarna och inom mig blev allt skrattigt och varmt igen. Efter promenaderna när jag gett henne iskallt vatten ur en brunn, la vi oss i skuggan i gräset och jag fick hålla om hennes varma pälskropp hur hårt jag ville. Och när jag suckade min skilsmässobarnsorosuck så bankade hennes svans i gräset som att hon ville säga: Bli glad igen!

2020-05-29 11:29:12