Gloria juni 2020

juni 2020

Tema: SKATTER Resor och upplevelser är kanske den moderna människans främsta skatt. Men vad blir den nya statusprylen när vi inte längre kan flyga jorden runt? Kanske kommer coronaviruset lära oss att det verkligt värdefulla finns i relationerna till varandra.

Huvudkronor: Bli en drottning för en dag

IKIGAI: Hundraåringarnas hemlighet

CORONAN pandemin som förändrade allt

Sabina Mathiasson, pedagog:

”Alla möten är en skatt”

ODR SAMHÄLLSINFORMATION

20am3225_omslag_23450.indd 1

2020-05-29 11:04:26

Ledare & innehåll

6

VAD ÄR verkligen viktigt? Vilka värden vinner i längden? Vad är det jag värdesätter över annat? Eller annorlunda uttryckt: Vad i mitt liv är rikedomar? Hur ser mina skatter ut? Och var hittar jag dem? Skatterna kan naturligtvis vara materiella ting, föremål som betyder något särskilt för mig, eller som genom sin skönhet fyller mig med glädje och förundran. Men ofta kan det mest värdefulla vara något utöver det materiella. Det kan vara en vänskap som betyder mycket för mig, tillit i en relation, uppmuntran som jag får ta emot från oväntat håll. Kanske har jag fått ta emot ett betydelsefullt förtroende av någon, vilket jag vårdar. VÅREN 2020 har för de flesta inneburit pröv-

ningar av olika slag. Vi har fått anpassa oss till begränsningar vi inte varit vana vid, vi har levt med ovisshet och burit på oro. Men vi har också sett avgörande ansträngningar för människor som drabbats av sjukdom, och många har gjort insatser utöver det vanliga för medmänniskor och för viktiga verksamheter i samhället. Våren 2020 har också inneburit omprövningar. Mycket av det som vi tar för givet har visat sig inte vara självklart. Kanske har det varit lättare att se vad som är verkligt viktigt för mig när jag saknar det, eller när annat skalas bort. Berättelsen om den fattige Rabbinen Eisner från Krakow hjälper oss att förstå var vi ska leta efter skatten. Han drömde flera

nätter att det vid Slottsbron i Prag fanns en nedgrävd skatt. Uppfylld av sin dröm och sitt begär efter skatten begav han sig iväg på den långa resan till Prag. När han kom fram och började gräva efter skatten greps han av brovakten. Rabbinen berättade att han grävde efter en skatt, brovakten skrattade ut honom och sa åt honom att åka hem i stället för att tro på nonsens. Sedan berättade vakten att han också haft en dröm: att det fanns en skatt gömd bakom spisen hos en fattig rabbin i Krakow. Rabbi Eisner tog sig genast hem och där hittade han skatten bakom spisen. DE VERKLIGA skatterna hittar jag inte i första hand någon annanstans, långt borta, utan precis i min närhet. Med ny blick för vad som är väsentligt kan jag söka det i min vardag, mitt i livet. Gloria delas ut av Strängnäs domkyrkoförsamling med Aspö till alla hushåll i församlingen, och detta nummer har temat skatter. Jag hoppas att det hjälpa dig att hitta något i din närhet som är berikande och som kan vara till glädje. Jag önskar dig en välsignad sommar. CHRISTOFER LUNDGREN DOMPROST

FOTO: MAGNUS ARONSON

Den verkliga skatten finns kanske i din närhet

Innehåll 3

Aktuellt i Strängnäs

4

Värdefullt arbete

6

Drottning för en dag

7 Korsord 8 Krönika 9

Corona förändrade allt

12

Tema: Skatter

16 Porträtt: Siavosh Derakhti

”Med ny blick för vad som är väsentligt kan jag söka det i min vardag, mitt i livet.”

20

Tingen som bär minnen

22

Frihetsförmedlingen

25

Ogräs som krydda

26

Hemlöse Stefan blev jurist

30

Spaning: Ikigai

32

Barnens rättigheter N VA

ENMÄRK

E

T

S

EN DEL AV

Trycksak 5041 0004

Ges ut av Strängnäs Domkyrkoförsamling med Aspö Telefon: 0152-245 00 Post- och besöksadress: Biskopsgränd 2, 645 30 Strängnäs

2

20am3225_alla_sidor_23451.indd 2

E-post: strangnas.domkyrkoforsamling @svenskakyrkan.se Webbplats: svenskakyrkan.se/strangnas Omslagsbild: Catharina Fröjd

Redaktör och ansvarig utgivare: Sara Grant, sara.grant@verbum.se Produktion: Verbum AB Tryck: Stibo Complete 2019

Juni 2020

2020-05-29 11:04:24

Aktuellt i Strängnäs

Boktips

Domkyrkobibliotekarie Elin Andersson tipsar om böcker.

Tre spännings-böcker för sommarens regniga dagar BARN

BARN

5 frågor&svar

Vad är det finaste du har fått någon gång? ÄLVAN SETTLE:

– Mina fyra barnbarn och mina barnbarnsbarn.

VUXEN

Viktiga kartor för äventyrare och dagdrömmare Sarah Sheppard (Bonnier Carlsen, 2013 )

Greven av Monte Cristo Alexandre Dumas (Berghs: Klassiska berättelser, 2019)

Boktjuvarna. Jakten på de försvunna biblioteken Anders Rydell (2015)

Författaren och illustratören Sarah Sheppard har gett ut flera fina böcker som väcker äventyrs- och reslusten hos både barn och vuxna. I den här boken kan du lära dig allt om de största vulkanerna, de giftigaste djuren, de finaste ädelstenarna och skatterna och de värsta sjörövarna. Viktiga kartor tar dig upp till de högsta bergen och ner till den mörkaste havsbotten. Humoristiskt, faktaspäckat och fantasifullt!

Berghs förlag presenterar i sin serie Klassiska berättelser romaner som Frankenstein, Dracula och Greven av Monte Cristo i lättläst format. Den sistnämnda är verkligen en berättelse som har allt: förälskelse, svek, gruvlig hämnd och inte minst en gömd skatt. Boken skrevs som följetong, vilket förklarar berättelsens oväntade vändningar och ständiga cliffhangers. För den vuxne läsaren rekommenderas starkt den oavkortade versionen på några tusen sidor. Bästa sortens sommarläsning!

Genom århundradenahar miljontals böcker tagits som krigsbyten. Förr sågs plundringen som segrarens självklara rätt. Men även långt senare har böcker aktivt eftersökts och bibliotek skövlats i krig och konflikter. Under nazitiden stals mängder av böcker och konstföremål i syfte att utöva makt, bygga upp attraktiva samlingar eller ta kontroll över offrens berättelse. I den här boken reser Anders Rydell över Europa för att spåra upp bokskatter som stals under denna mörka tid i mänsklighetens historia.

BARBRAO SÖLVÉN:

– Det finaste jag har fått var när jag fick beröm av min mamma när jag var liten. HENRIK LARSSON:

– Min son. Han är 24 år.

EMELIE BERGER:

– Vi fick ta över en katt från våra grannar en gång och den katten och jag hade en väldigt särskild relation, det var som att vi var själsfränder. JONAS LIND:

– Det är ju många saker. Det första jag tänker på är såklart mina familj, men en annan typ av värdefull gåva är ju min musikalitet.

Annorlunda högtider och ceremonier i Coronatid I OCH MED Coronaviruset behö-

ver vi fira våra olika högtider på annorlunda sätt. Det är tillfällen då vi ofta samlar släkt och vänner och ibland reser långt. En del vigslar har nu blivit framflyttade i hopp om att fler ska kunna vara med. En del dop har kanske inte ens bokats. Men varken dop, bröllop eller begravning behöver vara synonymt med många gäster. Dopen med bara närmaste familjen kan vara nog så fina. Och vigslarna med bara brudpar, två vittnen och präst likaså. Ibland kan det vid just dessa tillfällen kännas som att det viktiga i riterna koncentreras och luften i kyrkan liksom vibrerar. Kan de erfarenheterna hjälpa

Juni 2020

20am3225_alla_sidor_23451.indd 3

oss att tänka annorlunda nu? Ett annorlunda sätt är att ha dop eller vigsel i en mindre krets nu och bjuda till fest senare. Man kan också spela in eller sända ceremonin digitalt om man vill att fler ska få dela stunden. Man kan dessutom ha en välsignelse över ingått äktenskap när man så småningom kan bjuda till den stora festen. BEGRAVNINGAR I kretsen av

de närmaste är redan ganska vanligt. Det är viktigt att kunna ta avsked när någon dör. Vi behöver bearbeta sorgen och erfarenheten hos psykologer, präster och

andra som jobbar med sorgebearbetning säger att begravningsceremonin är betydelsefull för att kunna gå vidare. Det är ett tillfälle då vi får prata om den döde och hedra honom eller henne. Det är också en markering av övergången mellan liv och död och ett tillfälle för just avsked. Därför är det allmänna rådet just nu att inte vänta med begravningarna utan just tänka annorlunda kring dem. Även begravningar kan sändas digitalt så att den som är sjuk eller bor för långt bort kan vara med. Man kan vara med i tanken genom att tända ett ljus hemmavid och minnas den som begravs. Man kan skriva ner några minnen av sin vän och dela

dem med fler? Man kan gå in i en kyrka där man bor och tända ett ljus. På Södra kyrkogården finns Strängnäs minneslund. Det är en plats dit många går och tänder ett ljus, lämnar en blomma eller bara sitter en stund och tänker på dem som gått före. Man kan också ha en minnesstund med inbjudna gäster vid ett senare tillfälle när omständigheterna tillåter. OM DU har funderingar kring hur du kan göra med dop, bröllop eller begravning, hör gärna av dig till en av oss präster i församlingen så kan vi fundera tillsammans! JENNY SJÖGREEN BITRÄDANDE KYRKOHERDE

3

2020-05-29 11:04:27

Intervju

Sabina Mathiasson, pedagog:

”Mötet i stunden är min skatt att vårda” Sabina Mathiasson har arbetat i Strängnäs domkyrkoförsamling i över 45 år. Ingen jobbar så länge med något om hon inte finner det riktigt värdefullt. Här berättar hon om sitt arbete och om vad det betytt för henne. TEXT: CARINA ÖJERMO

SABINA MATHIASSON har arbetat i Strängnäs domkyrkoförsamling på olika sätt sedan 1975. Sedan 1999 är hon församlingspedagog med ansvar för barn och familj. En del kommunikationsfrågor har det också blivit, bland annat arbetade Sabina några år med att göra just en församlingstidning motsvarande ”Gloria”. Men den absoluta merparten av arbetet har handlat om möten med barn och familjer i Strängnäs. – Den stora skatten genom åren har förstås varit alla möten med människor. Att få dela barns och vuxnas liv och funderingar. Att till exempel få en glimt av vad kyrkans öppna förskola fått betyda för den som kommit ny till staden. Hur det blivit platsen där man fått vänner, blivit sedd och mottagen. Det har varit en förmån att få vara med om det. I varje möte har jag försökt att vara ”här och nu”. Att ha fullt fokus på dem som är där, barn och vuxna, utan att snegla på något annat. Fokus på dem just i den stunden. Just då är de min ”skatt” att vårda. – Det är också fint att ha fått följa människor under lång tid. Jag minns en miniorgrupp jag hade i början på 1980-talet, en grupp flickor. Långt senare kom en av flickorna tillbaka till Öppna förskolan med sina små barn. Jag mötte också hennes barn genom de olika pedagogiska programmen i domkyrkan, och när hennes yngsta barn konfirmerades var jag där och tog konfirmationsfotot på gruppen. DE PEDAGOGISKA programmen för förskola

och grundskola har varit en stor del av Sabinas tjänst. Där har hon planerat, organiserat och genomfört upplevelse och lärande för 4

20am3225_alla_sidor_23451.indd 4

”Det är vansinnigt roligt! Jag har en liten teaterådra som får flöda här. Och det ger så mycket tillbaka.” omkring 1 500 förskole- och skolbarn varje år. – Församlingen erbjuder pedagogiska program för förskolans femåringar, för förskoleklasserna och för årskurs 1–5. Alla pedagogiska program utom ett, det att bygga julkrubbor, genomförs i domkyrkan. Grundtanken är att få lära genom att uppleva med alla sinnen. Barnen får gå in i en roll eller ta del av en berättelse som får liv genom att de möter olika karaktärer under sin vandring i kyrkorummet. Ibland får barnen på egen hand lösa uppgifter med hjälp av det som finns i kyrkan. Domkyrkans rum i sig lockar. Det är inte bara ett vanligt rum. Där finns något mer. Det märks på barnen. De blir ofta överväldigade när de kliver in i kyrkan. ”Wow!” Det är mäktigt och det finns så mycket prång och detaljer att upptäcka. Syftet är att lära på ett lustfyllt sätt. FÖRSAMLINGEN HAR varit noga med att utforma de pedagogiska programmen så att de är i linje med läroplanen. Det är viktigt att tilltalet blir rätt så att alla barn, föräldrar och lärare känner sig bekväma, oavsett hur nära

eller långt ifrån kristen tro och Bibelns berättelser de står. Lärarna kan utan oro komma med hela klassen, och de allra flesta kommer. De är trygga. De vet vad de får och med vilket förhållningssätt de möts. Det är en stor insats både att planera och förbereda för alla besöken. I själva genomförandet är många, både ideella och anställda medarbetare med, men Sabina är också med och leder varje program och varje tillfälle. – Jag tror att det är viktigt för kontinuiteten. Det är också vansinnigt roligt! Jag har en liten teaterådra som får flöda här. Och det ger så mycket tillbaka. DE PEDAGOGISKA programmen är något som jag själv stolt lyfter fram när jag berättar om domkyrkoförsamlingen och fascineras av domkyrkan som en pedagogisk resurs. Programmen för förskola och grundskola har inspirerat till att på motsvarande sätt använda domkyrkan för gymnasi et och för upplevelsevandringar med vuxna. När Sabina pratar om möten med barn och barnfamiljer låter det som ett ömsesidigt delande av ”skatter”. Hon har fått bidra till sådant som blivit viktigt för dem hon mött, och de, inte minst barnen, har också gett henne mycket tillbaka. Att barnen har något viktigt att bidra med är ju en del av kyrkans syn på barn. Barnen hjälper oss att se perspektiv vi annars inte hade sett. – Ja, barnen har en självklar roll i församlingen. De ska också känna sig välkomna i kyrkorummet. Jag är glad över de små, låga stolarna som står längts fram i kyrkan, framför de ordinarie kyrkbänkarna. De uttrycker

Juni 2020

2020-05-29 11:04:28

Barnen har en självklar roll i församlingen, tycker Sabina Mathiasson. I Barnens kor, som hon varit med och utformat, har barnen en egen kyrka där de kan leka både gudstjänst, dop, bröllop och begravning och snart även kyrkfika.

Sabina Mathiasson Ålder: snart 65 år Yrke: domkyrkopedagog Bor: i villa i Strängnäs Familj: Min man Bengt, tre vuxna barn och tre barnbarn Mitt finaste minne från mina år i domkyrkoförsamlingen: Går inte att välja – det finns så många fina minnen, tillfällen och möten. FOTO: CATHARINA FRÖJD

att barnen är viktiga. Att barnen ser och hör vad som händer i en gudstjänst är förstås avgörande för deras upplevelse. ”BARNENS KOR” är en annan sådan sak. Tidigare fanns ”Barnens hörna” med leksaker, böcker, papper och kritor i södra vapenhuset. Att göra Vårfrukoret till Barnens kor öppnade för mycket mer än barnhörnan. Nu har barnen en egen kyrka där. Där finns allt av kläder och saker för att leka gudstjänst, dop, bröllop och begravning; ett litet altare att ställa i ordning, dockor i dopklänning, psalmsiffror att hänga upp, små prästkläder och biskopsmössor, en liten kista att leka begravning med, och inom kort kommer utsökta prinsesstårtor och bullar att leka kyrkfika med.

Används det mycket?

– Ja, enskilda föräldrar eller far- och morföräldrar kommer dit på vardagar med sina barn som får leka där. Det används också under gudstjänster, när barnen behöver gå ifrån en stund. Det blir lite lugnare för föräldrarna. Barnen kan leka utan att störa andra som firar gudstjänst. Det har varit kul att få vara en del i att utforma Barnens kor. Vilka andra drömmar har du kring barnets plats i kyrkan och gudstjänsten?

– Sedan några år tillbaka finns barnkyrkvärdar vid en del högmässor. Det är en bra Juni 2020

20am3225_alla_sidor_23451.indd 5

och viktig sak som vi ska vårda och utveckla. Att barnen delar ut psalmböcker, tänder förbönsljuset, tar upp kollekt och assisterar vid nattvardsutdelandet är viktigt både för dem och för oss vuxna. De tycker om att ha en uppgift, och de ger oss vuxna andra perspektiv. Barnet väcker något värdefullt inom oss. Ibland beskrivs kristen tro som en skatt, en gåva. Vad är särskilt viktigt för dig att lyfta fram i det kristna budskapet när du möter barn och familjer?

– Det är att du är älskad som den du är. Det finns en plats för alla. Det finns någonstans

Pedagogiskt program Förskolan, 5-åringar: Jul i domkyrkan. Påsk i domkyrkan. Förskoleklass: Vi bygger en julkrubba. Första skolåret: Vad gör vi i kyrkan – om livet i kyrkan i dag. Andra skolåret: Från palmsöndag till påskdag – en vandring inför påsken. Tredje skolåret: Att vara djäkne. Fjärde skolåret: Möte med medeltiden. Femte skolåret: I allhelgonatid – om livet och döden.

där jag inte behöver göra, där jag är viktig bara genom att vara. Det var det jag fick med mig när jag var liten, och det har jag försökt föra vidare – du är värdefull! Om några månader ska du runda av ditt arbete i församlingen. Du går i pension. Vilka skatter hoppas du väntar då?

– Första gången jag hade en grupp i kyrkans verksamhet var jag 15 år, nu slutar jag som 65-åring. Jag har fått möta barn i kyrkan under 50 år. Det är en stor omställning att gå i pension. – Det finns förstås skatter på den sidan också. Kyrkan kommer fortsatt att vara en stor del av mitt liv. Och jag hoppas på lite mer utrymme för sådant som inte hunnits med och som jag gillar, bland annat läsa och sy. I familjen finns också både äldre och yngre generationer som behöver hjälp. Det är roligt och fint att få göra det. Sabina är en stor älskare av filmen Sound of Music. Hon hör till dem som sett den massor av gånger. – Första gången var jag tolv år. Det finns en scen där Maria lämnar klostret för första gången. Hon säger: ”När Gud stänger en dörr, öppnar han alltid ett fönster.” Så tänker jag kring pensionen, nu stänger jag den här dörren, och det ska bli intressant att se vad som finns utanför det öppna fönstret.

5

2020-05-29 11:04:30

Huvudkronor

Kronor av olika slag kan man hitta på olika platser i kyrkan. En person som har en krona på huvudet är kanske kung eller drottning på något sätt — för en dag eller för ett liv, för ett folk eller för Gud. TEXT: MARIE RYDÉN DAVOUST

Brudkronan från Aspö

Drottning för en dag, klädd i en brudkrona i silver med ametister. Om du gifter dig i domkyrkan eller i Aspö kyrka få du låna den här kronan för det tillfället.

3

2

Drottning Kristina d.ä. krona

En drottningkrona för hennes begravning, även hon fick en krona tillverkat till sin begravning 1625. Den är gjort av guld med dekor i svart emalj. Vi vet nu att den är eftertraktad långt efter hennes död, men är snart tillbaka i domkyrkan.

5

Maria på månskäran

En drottningkrona av stjärnor har Maria fått i den här skulpturen. Motivet kommer från bibeln ”En kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud” (Uppenbarelseboken 12:1)

4

FOTO: UFFE SANDIN

S:t Erik

Från kungakrona till martyrkrona, Erik den helige var kung i Sverige under 1100-talet och legenden säger att han dödades i Uppsala och snart började det gå rykten om honom som martyr och helgon. Den här statyn av trä beställdes till domkyrkan på 1400-talet.

7

FOTO: UFFE SANDIN

Katarina av Alexandria

Hon dödades av kejsaren på 300talet då hon höll fast vid sin kristna tro och dessutom tackade nej att bli han hustru ”Har du ingen skam i kroppen? Jag tillhör min himmelske brudgum” ska hon ha sagt. Man kan säga att Katarina bytte sin prinsesskrona till en martyrkrona och det är med den hon avbildas.

6

20am3225_alla_sidor_23451.indd 6

6

Kung IX:s begravningskrona

Även på begravningen hade kungen en krona. Den här tillverkades just till det tillfället och lades ner i kistan. Den är gjord av guld, svart och vit emalj och dekorerad med bergkristaller och pärlor, och är ett fantastiskt hantverk. Snart tillbaka i domkyrkan.

8

Jesus med törnekrona

Törnekrona

Den här kronan har vassa taggar. Det är ingen vanlig kung som har den här på huvudet. Jesus fick en törnekrona på huvudet innan han korsfästes. Just den här törnekronan sätts inte på någons huvud utan används i olika pedagogiska program för att illustrera vad som hände på långfredagen.

I det lilla altarskåpet, tillverkat i Bryssel ungefär år 1500, kan vi se fantastiska detaljer. Här får Jesus törnekronan på huvudet och hånas av vakterna. ”Leve judarnas konung” sa de och spottade på honom och slog honom i huvudet, står det i evangelierna.

FOTO: UFFE SANDIN

FOTO: LIVRUSTKAMMAREN

1

FOTO: MAGNUS ARONSON

FO TO :

LIV

RU

ST

KA

MM

AR

EN

Drottning för en dag

FOTO: UFFE SANDIN

Juni 2020

2020-05-29 11:04:33

Korsord B IL D : P IX ABAY. C OM

ORDS 17:17 EN VÄN VISAR ALLTI D

......

BIBLISK RESTDROTPRODUKT TNING

SVAMLA SVAVEL

STÖT

3 JUNI 13:30 FRÅN KYRKANS HUS

TORNSPETS

FÖR MED SIG ORÖRD

FRÅNSLAGEN

YTSKIKT FALLA IHOP HÅLLA KOLL PÅ

LUSRÄFSA SP ETSIG KLOSS

KÄNNA TILL

CHEFA SLÄKT MED LAMA GÖR PIRUETTER FÖRSÄKRAN

KOM FÖRST

SPECERI ER

VID TVEK- TEATERSAMHET LARS

GAS

LÄKARE I USA

SES MED LÄTT ÄR JAKOBS BREV DEL AV

EFTER TILLÄGG MED TJIM OBEHAGLIG HÄNDELSE

LEDS AV ERNA SIFFRA KORT UPPSLUPPEN

NEUROLOGISK KORALLÖ SJUKDOM

SJÖFÅGEL VÄXLANDE

RUSKA OM

KROPPSDELAR

SMÅVÄXTA

GORE PÄRNUBO

GÅ AV OCH AN

TA EN GENVÄG

JOSEF OCH MARIA

ORIENTALISK VÄVNAD SUBTRARUNDHERA PI PIG MUSIKOST TECKEN

HET MASSA UPPEHÅLL

FÖRESKRIFT

YTMÅTT

PARADIS

JOB 2 :11 VAR JOBS VÄNNER?

PRELIMINÄRT SES MED HAKE HAR EGEN VÄNFÖRENING I STRÄNGNÄS OFRIA

TONA BORT

KORT SÅS

FÖRETAG

TIDBLAD

MJUK ATT TA PÅ

KATTVAPEN

GÖRA NÅGOT HÄRD SOM ÄR GULD VÄRD

FIRAS 8/9

SAMEBY

SES I BIT

HÖRS GÖR KLOCKOR HÄRMAPA

BESK KAN MAN SIN TID OCH STRÄV FÖRBISE

SOLGUD

BETE LJUST ÖL SÄTTER SIG PÅ TVÄREN

PSALTAREN

HAR MAKTEN

TOPP

FÖRFLYTTA SIG

AV EN STORMVIND URNA

PÄLSDJUR

I ROCKÄRMEN MARIA FRÅN ....... VAR NÄRA VÄN ME D JESUS

FÖRST I RAMSA

FILO PÅ GREKISKA OCH ...... PÅ LATIN

PI N

HIMLAKROPP

STAMMODER SÄNDER PROGRAM

MULLRA SJÄTTE TONEN BOULEVARD EN SORTS ELEKTRICITET

MITT I BUSS

LÄTT SLAG

KORSORDSKONSTRUKTÖR: HANNA FREDHOLM

TITTA LÄNGE RIVER RUNT

HÅRT UNDERLAG

SA NICKE

MOT MARKEN ÄMNAR

BRÖDKRYDDA

Skicka in din lösning senast den 24 juli till: Strängnäs domkyrkoförsamling med Aspö, Box 73, 645 21 Strängnäs. Märk kuvertet ”Korsord”. Bland de rätta svaren lottar vi fram två vinnare som får ett presentset med en bricka, domkyrkans egen te-blandning och choklad samt två vinnare som får te och choklad. Lycka till! Namn................................................................................................................................................................Telefonnummer.................................................................................................. Adress................................................................................................................................................................................................................................................................................................ Postnummer................................................................................................................................................ Postadress ...........................................................................................................

Juni 2020

20am3225_alla_sidor_23451.indd 7

7

2020-05-29 11:04:34

Krönika

Vilka Corona-vanor tar du med dig?

D

et är en märklig tid vi lever i. En vår som inte liknar andra. Vi får inte resa hur vi vill. Vi uppmanas att stanna hemma. Många har ställt om sina vanor. Man stannar hemma och självisolerar, minimerar fysiska kontakter, aktiviteter man har brukat göra ställs in. Vi promenerar, gör utflykter ut i skog och mark där vi hoppas träffa på så få som möjligt. En del arbetar mer än förut, mer intensivt. En del har permitterats eller förlorat sina arbeten. En del jobbar på nya sätt hemifrån. En del har själva drabbats av sjukdom och ohälsa. När livet ställs på sin spets, när vi inte längre kan ta något för givet, så blir också konturerna skarpare tänker jag. Det som är viktigt, det som är värdefullt på riktigt blir tydligt. När luften inte räcker till och vi kippar efter andan mellan hostattackerna. Eller hjälplöst ser på avstånd när någon nära kämpar. Tänk om man ändå bara fick hålla handen. Saknaden efter nära och kära som man inte får träffa. Plötsligt känns den, fast det i vanliga fall kan gå månader mellan samtalen utan att jag tänker på det. När ensamheten blir tyngre och mörkare. Eller den påtingade samvaron man inte kan värja sig från.

VAD ÄR värdefullt? Och vad ger vi värde? I mellanrummet mellan de frågorna finns hela livet. Livet som vi fyller med relationer, arbete, fritidsaktiviteter, måsten och ambitioner. Och det är inte alltid det vi ger mest värde, det vi lägger ner mest energi och tid på, som egentligen är det vi anser vara mest värdefullt. Det är som att vi blir fartblinda och glömmer bort oss själva på vägen, att vi går vilse bland prylar och drömmen om det lyckliga livet. På ett ställe i Bibeln står det ”Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.” (Matteusevangeliet 6:19–21) Vilka skatter samlar du på? Var är ditt hjärta?

”Det är som att vi blir fartblinda och glömmer bort oss själva på vägen, att vi går vilse bland prylar och drömmen om det lyckliga livet.”

I MINA sociala medier stod plötsligt en fråga ut som fick mig att stanna upp. ”När det här är över, vad vill du ta med dig för corona-vanor då?” Frågan följdes av ett svar från frågeställaren. Hen jobbade just nu hemifrån och vill inte sluta att både lämna och hämta sin dotter från förskolan och spendera tid med henne inte bara en eller två eftermiddagar i veckan utan alla dagar. Hen hade upptäckt hur värdefullt just detta är för dem. Jag funderar och stavar på vad jag vill ta med mig för coronavanor när det här är över, var mitt hjärta är. Kanske är det att äta middag ihop som familj lite oftare. När man pendlar och har barn som har olika aktiviteter blir det inte alltid så. Kanske är det enkelheten att träffas några vänner digitalt en stund någon kväll då och då. Kanske är det gåvan att bara få vara eller njuta friheten i att få resa och röra sig utan bekymmer. Vad vill du ta med dig? JENNY SJÖGREEN BITRÄDANDE KYRKOHERDE

8

20am3225_alla_sidor_23451.indd 8

Juni 2020

2020-05-29 09:36:39

PANDEMIN som förändrade allt Våra händer blir allt narigare och vårt inre uttorkat på mänsklig närkontakt. Coronaviruset har inte bara trängt sig in i drabbade lungor utan smittat av sig på hela samhället. På tankar, känslor och hela existensen. Farsoten har satt ljuset på vår skörhet och rädsla för ovisshet – och omsorg om varandra. AV HANNA WELIN FOTO: GETTY IMAGES

Juni 2020

20am322_corona_och_var_existens_23110.indd 9

9

2020-05-29 10:22:56

Existens Att leva i ovisshet

”Covid-19 är vare sig ett tredje världskrig eller klimat­för­ändringarnas crescendo. Det är bara ett virus. Och just detta bara och till synes helt meningslösa, är djupt skrämmande för oss.”

V

åren lyser och grönskan är skir. Sällan har ljuset och kraften i knoppar som brister varit lika hänförande som nu. Tillvaron har legat i coronaskugga sedan i mars, men naturen har haft sin gång. Det känns nästan overkligt. Världen har bommat igen och hela befolkningar satts i karantän. Rymdklädd sjukvårdspersonal kämpar dygnet runt för att rädda liv. Länder slåss om respiratorer och skyddsmasker. Flygplatserna ligger öde. Uppskjutna bröllop och inställda studentfester. Begravningar som måste följas via länk. ­Konkurser och massuppsägningar. Börsmiljarder försvunna i intet. Det är diagrammens och dödsstatistikens vår. Jämförandet av staplar och tabeller. Tidens gång har slutat att traska på. I stället följer den en kurva som till varje pris inte får bli för brant. När vi får fast vardagsmark under fötterna igen vet vi inte. Vi svävar i ovisshet. Och det är svårt. – Hur vi påverkas av allt som händer vet vi ännu inte. Det här är något helt unikt som inte går att jämföra med något annat. Väldigt många har fått sin tillvaro förändrad och bara det i sig är nog för att väcka stress och oro, säger Elisabet Wasteson, lektor i klinisk psykologi vid Mittuniversitetet. Hon och några kollegor har inlett en studie om hur svenskarnas psykiska hälsa påverkas av epidemin och dess följder. Det är de inte ensamma om. Forskare i hela världen är intresserade av coronatidens verkningar. Redan nu har Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin i Region Stockholm konstaterat att epidemin kan påverka den psykiska hälsan hos många, och att intensivvårdspatienter och vårdpersonal löper risk för posttraumatiskt stressyndrom. – Dessutom vet vi att ekonomiska kriser, att bli av med jobbet eller stressen över att inte kunna betala hyran, inte är bra för det psykiska måendet, säger Elisabet Wasteson. – Men än så länge är mycket höljt i dunkel. FIENDEN ÄR osynlig, men gör sig påmind överallt. Inte minst

i de två meter av tomrum som påbjuds denna luftkramarnas och digitala hjärtanas vår. Social distansering går på tvärs mot mänskliga instinkter och behov. Ändå är det just vad som krävs av oss. Och detta är något alldeles nytt. I kriser ska vi gå samman, kavla upp ärmarna och kämpa sida vid sida, men i stället är det passiv isolering som gäller. Att avstå umgänge är att visa solidaritet. För de flesta är det ingen liten prövning. De sociala relationernas avgörande roll för människans välmående är välkända. Vad gör den frivilligt påtvingade ensamheten med oss? – Många drabbas av social ensamhet när de rent fysiskt inte kan träffa kollegor, skolkamrater, vänner eller släktingar. Det är jobbigt, men samtidigt något som förhållandevis enkelt går att lindra, säger Helena Larsson, sjuksköterska och lärare vid högskolan i Kristianstad, som just disputerat med en avhandling om existentiell ensamhet inom vården.

10

20am322_corona_och_var_existens_23110.indd 10

Röst- och videosamtal har aldrig betytt så mycket som nu, inte minst för riskgrupper som inte ens bör träffa sina närmaste. För en del äldre tror Helena Larsson att den digitala, sociala livlinan till och med har gjort att det känts mindre ensamt än förut. Barnbarn har insett hur viktigt det är att slå morfar en signal eller bjuda in faster till en spelrunda över Skype. Grannar tar kontakt för att hjälpa till med matinköp och förskolebarn håller konsert på gräsmattan utanför äldreboendet. – Att andra visar omsorg om de äldre, inte bara de egna barnen eller syskonen, betyder väldigt mycket för måendet. Den typen av omsorg ser vi nu runt om i landet, säger Helena Larsson. MED DEN EXISTENTIELLA

och mer djupgående ensamheten och inre oron, är det svårare, menar hon. Den som det är svårt att sätta ord på och sällan pratas högt om. – Vi vet att den existentiella ensamheten ökar under kriser och dramatiska händelser, och när vi inte känner att vi har kontroll, säger Helena Larsson. Vi matas med dödstal och skrämmande berättelser. Och det finns inget vi kan göra. – Svenskar är generellt ett praktiskt folk, men nu är vi i en situation som vi inte kan lösa genom att agera. Vi måste gå från ett görande tillstånd till ett varande. Många av de gamla är redan där, i varandet, så kanske är de bättre rustade än vi yngre. Vi uppmanas vara passiva, och vilka är vi då? Pandemin har ställt saker på sin spets. Varför är vi beredda att skjuta till hundratals miljarder för att rädda människor från covid-19, men låter barn dö i kolera och flyktingar ­drunkna i Medelhavet? Hur kan det vara en självklarhet att nu offra tillväxt och sänka BNP, när det ansetts omöjligt att göra det för att hindra en klimatkatastrof ? På våra sjukhus ställs vårdpersonal – och vi som samhälle – inför plågsamt svåra val när prioriteringarna hårdnar.

Fienden är osynlig, och det gör oss rädda. Men oron har väckt en motrörelse av omsorg.

Juni 2020

2020-05-29 10:22:58

– Hur ser vi på mänskligt värde? Det är så många etiska frågor nu. Och de finns där i vår vardag och de val vi gör för att skydda varandra. En som inte kan låta bli att nästan slaviskt ta del av nyheter, presskonferenser och debatter, är författaren Maria Küchen. – Jag följer allt, uppmärksamt och hjälplöst. Jag kan ju inte påverka eller förändra det som sker. Covid-19 är vare sig ett tredje världskrig eller klimatförändringarnas crescendo. Det är bara ett virus. Och just detta bara och till synes helt meningslösa, är djupt skrämmande för oss, menar Maria Küchen. Vi vill inte bara ha kontroll över tillvaron, i västvärlden är vi också marinerade i individualism, tron på att vi är unika individer med rätt att styra och forma våra egna liv. Vi har, menar hon, fått lära oss att ett gott liv bygger på våra personliga val, att ålder bara är en siffra och att vi kan träna oss friska. Plötsligt dyker det upp en osynlig liten livsform och reducerar oss till organismer i en biologisk population. – Det här blev särskilt tydligt när 70-plusarna protesterade mot att de skulle behöva hålla sig hemma. De var ju så friska, pigga och alerta. Men viruset tar inte hänsyn till att 70 är det nya 50. Våra kroppar är de åldrande organismer de är. I någon mån går vi kanske alla igenom en sorts identitetskris, menar Maria Küchen. Pandemin har visat hur tillvaron kan förändras i ett nafs, något som de flesta som är födda här i landet förskonats från att erfara. – Jag tror också att det slumpartade har varit svårt att hantera. Att några råkade vara på den där festen och blev smittade eller hade sportlov en vecka senare när smittan kommit igång i Italien. Att det inte finns någon att skylla på. Det bara är som det är. Vissa drabbas, andra inte. Livet är orättvist. Men även om slumpen spelar roll för vem som smittas och Juni 2020

20am322_corona_och_var_existens_23110.indd 11

insjuknar, löper vissa högre risk. Riskgrupper, vårdpersonal med bristande skyddsutrustning och, som så ofta, de mindre priviligierade. Alla kan inte jobba hemifrån eller undvika kollektivtrafik. Statistiskt sett har den fattigaste delen av befolkningen redan sämre fysisk och psykisk hälsa. Och de som har osäkra anställningsvillkor är de första att förlora jobbet. Vi sitter måhända i samma båt, men med olika bagage och utrustning. SAMTIDIGT HAR coronapandemin visat att vi är beredda att

göra stora uppoffringar för att skydda de äldre och sköra – att rädda liv är viktigare än vinstmaximering. Många har fått tid att reflektera över världen så som den var i februari, vart den nu är på väg och vad som egentligen är av värde. – Är verkligen välfärdssektorn tärande? Är konsumtionssamhället nödvändigt? En rad existentiella frågor har dykt upp och jag tror att det finns en möjlighet i det här. Att vi får andra perspektiv. Det säger Margareta Kristensson, professor emeritus vid institutionen för hälsa, vård och omsorg vid Linköpings universitet, som ingår i en forskargrupp som ska studera pandemins verkningar på allt från hälsa till brottslighet. – Vi ser en motrörelse i samhället av omsorg, engagemang och tillit. Det skapas grupper som syr virusskydd och handlar åt de äldre. Det skickas blommor och roliga filmer. Människor går samman och visar att de bryr sig om varandra. Det är fantastiskt. Hon tvekar en kort sekund. – Det kan låta naivt, men jag hoppas och tror att vi börjar reflektera över andra sätt att leva. För vissa grupper i samhället krävs mer än någonsin. Men för många andra har tempot gått ner. Det är ett undantagstillstånd utan slutdatum, fyllt av osäkerhet. Men det kan också ses som ett andrum. Den polska författaren och Nobelpristagaren Olga Tokarczuk reflekterade i en text i DN i april: ”Är det möjligen inte så att vi har återvänt till livets normala rytm? Att det inte är viruset som är en störning av normen, utan precis tvärtom – att den där hektiska världen före viruset var onormal?” Oavsett om vi håller med eller inte, är det här en vår då fler har tid att fundera över saken. – När vi inte lever i det vardagliga bruset kan det vara lättare att ta vara på våra andra existentiella dimensioner, som inte handlar om att göra utan om att vara. Lyssna på musik och gå ut i naturen, precis som vi har sett att människor också gör, säger Helena Larsson. – Det, liksom att ha en tro, hjälper och lindrar den existentiella ensamheten. Maria Küchen berättar att hon försöker finna ett slags ­sinnesro i ovissheten. – Det finns något mycket skrämmande i att inte veta och inte kunna påverka, men om man försonas med ovissheten ger den också vila. Det blir som det blir. Jag kan släppa det. 11

2020-05-29 10:22:59

TEMA: SKATTER De skatter vi moderna människor samlar på oss tar ofta formen av upplevelser. Inte minst resor. Vad blir den nya statusprylen när vi inte längre kan flyga jorden runt? Kanske kommer coronaviruset lära oss att det verkligt värdefulla finns i relationerna till varandra.

Flest prylar när den dör vinner, sägs det ibland om den som söker materiell status. Nu jagar vi också upplevelser – efter listor med allt vi vill hinna innan vi dör. Vi fortsätter samla skatter på jorden, bara formerna förändras.

Prestation ger statuspoäng AV MATS KARLSSON ILLUSTRATION: ANNA GUNNESTRÖM DET KALLAS ”bucketlist”, en lista över sådant som man ska

göra innan man trillar av pinn – eller ”kick the bucket” på engelska. De är vanligast på sociala medier, där det ibland kommer inlägg som ”Yes, nu har jag klarat en punkt till på min bucketlist!” intill en bild med personen på toppen av Kebnekaise. Det har också blivit en genre i bokbranschen, en störtflod utlöst av boken 101 saker du ska göra innan du dör från 2005. Den har fått efterföljare som 1001 golfhål du måste spela innan du dör. Tidningsrubriken ”30 saker du måste ha på din bucket­list inför sommarlovet” innehåller också ett av de

12

20am322_tema_skatter_22266.indd 12

magiska orden ”ska” och ”måste”. En bucketlist kan uppfattas som att man gör livet till ett dataspel, som Pokemon Go – man måste besöka vissa platser, utföra bedrifter och samla så mycket poäng som möjligt. Men en sådan lista behöver inte enbart vara till ondo, anser psykologen Fredrik Sandin. – Det beror på vad man jagar, det kan finnas många fördelar med att sätta upp mål. Det kan hjälpa dig att ta steg på vägen mot något du vill uppnå, som hjälper dig att leva ett bättre liv. Men jagar man bara materiella statusmarkörer finns det en risk att det blir ytterligare en stressfaktor än att du utvecklas som person, säger han. Den generation som växte upp efter andra världskriget har fått uppleva ett ekonomiskt uppsving utan motstycke i svensk

Juni 2020

2020-05-29 10:23:06

historia. För många av dem blev det viktigt att deras barn skulle ”bli något”, det vill säga läkare, ingenjör eller ekonom. Många ville visa sitt välstånd med en fin villa och ny bil varje år. I dag är det upplevelser som visas upp – vid sidan av ett oklanderligt hem, som fortfarande är viktigt. Det är status att visa upp bilder från resmål. Inte från fjärran stränder som föräldrarna for till för att koppla av, utan från berg som bestigits, forsar som har ränts eller långlopp som sprungits. I stället för att skaffa sig ett statusyrke, presterar man genom att klara självförverkligande utmaningar. Ju större utmaning, desto högre poäng i sociala medier. Men nu som då finns ett aber: Oavsett hur stora skatter vi samlar blir vi sällan nöjda. Juni 2020

20am322_tema_skatter_22266.indd 13

– Lyckoforskningen visar att en ny bil eller en större lägenhet ger en ganska kortvarig boost av välbefinnandet. Ganska snart är man tillbaka på samma grundnivå igen. Därmed inte sagt att det är fel att skaffa ny bil eller nytt boende, men det är ganska ytligt att tro att det är vägen till lycka, säger Fredrik Sandin. SKILLNADEN MELLAN i dag och förr är att sociala medier ger oss närmast oändliga möjligheter att jämföra oss med varann. Många följer influencers som talar om vilka saker och upplevelser som vi ”måste” skaffa oss. – Det är viktigt att skilja på interna och externa motivationsfaktorer. De externa är sådant vi kan ta på, köpa. De interna kan vara att bli en bättre förälder, att våga be chefen

FORTS.

13

2020-05-29 10:23:08

Tema Skatter

”Forskning visar att hjärnans lyckocentrum stimuleras mer när man ställer upp för andra än om man gör något för sig själv.”

om högre lön, att prata inför en grupp, att bli mer känslomäs­ sigt öppen. Sådana mål kan man också sätta, tipsar Fredrik Sandin. Han hjälper bland annat människor som har prestations­ inriktade jobb, och ibland försöker prestera lika mycket på sin fritid, att sakta ned. Ett sätt är att visa sig själv medkänsla, att ge sig själv råd man skulle ge en stressad vän: ”Strunt i det, sätt dig och ta en kopp te”. Att acceptera sig själv och fokusera på det som är viktigt i livet. DEN SOM fortsätter överprestera riskerar att till sist gå in

i väggen. Då blir listorna annorlunda. Journalisten Tanja Dyreland drabbades av stroke efter år av stress. Hon saktade ned, blev mindfulnesscoach och gjorde en ny ”bucketlist”. En av punkterna var att tomglo, att stanna upp och bara glo på ingen­ting några minuter. Att för en stund släppa fokus. Att tillbringa mer tid med sina barn och sin familj skulle också kunna vara en punkt på en bucketlist. Inte så flashigt att visa upp i sociala medier, men bättre för både det egna och omgivningens välbefinnande. Just det är en av de vanligaste sakerna människor ångrar på sin dödsbädd: att de inte tillbringade mer tid med sina barn och närmaste. Detta enligt boken Top five regrets of the dying från 2012, av sjuksköterskan Bronnie Ware som jobbade inom palliativ vård. Många ångrar också att de jobbat för mycket och att de inte varit tillräckligt sanna mot sig själva. Att man inte tjänat mer pengar, skaffat mer prylar eller varit med om tillräckligt häfti­ ga upplevelser tillhör däremot inte topp fem. Upplevelser är inte av ondo, så länge de inte går ut över vik­ tigare saker. I stället för att jaga spektakulära upplevelser att pricka av på en lista kan målet vara att tillbringa mer tid med barnen, och på köpet uppleva saker tillsammans.

bok Lyckans verktyg. Skälet är att vi vänjer oss vid nya omständigheter och faller tillbaka till en grundnivå. Hela 50 procent av vår upplevda lycka beror på generna, bara 10 procent på omständigheter kring oss. Resterande 40 procent beror på medvetna hand­ lingar och val vi gör. Något vi kan välja enligt Lyubomirsky är att göra fler goda gärningar (det räcker inte att vara snäll i största allmänhet), vilket ger oss energi och på sikt förändrar vår självuppskatt­ ning. Att vårda nära relationer ger en robustare lycka, inte snabba kickar som vi vänjer oss vid och tröttnar på. Att lära sig förlåta och ta hand om kropp och själ, är två andra råd hon ger. Och att sätta upp rimliga mål, som är ens egna och meningsfulla. Aktiva mål bör inte fokusera på en prestation, utan sådant som sätter igång en process: att gå med i en för­ ening, att börja ge blod, att lära sig mer om konst. Det innebär nya utmaningar men ger oss också positiva erfarenheter som stimulerar oss att gå vidare.

Prylar, ­pengar och prestationer ger ett kort rus, men allt känns snabbt som vanligt igen. FOTO: NASTCO/ GETTY IMAGES

PSYKOLOGEN OCH författaren Alf B Svensson, som föreläser om familjeliv och relationer, jämför den moderna lyckoforsk­ ningens rön med kristen etik: – Det viktigaste är att man vårdar sina relationer, särskilt dem inom familjen. Att älska sin nästa som sig själv, det är något man får jobba med hela livet. Forskning visar DET HAR sagts i minst två tusen år, och det är att hjärnans lyckocentrum stimuleras mer när fortfarande rykande aktuellt: ”Samla inte man ställer upp för andra än om man gör skatter här på jorden, där mal och mask något för sig själv. I stället för att sätta upp en bucketlist förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. kan man tänka på vad man skulle vilja Samla skatter i himlen, där varken mal bli hågkommen för efter sin död, av sin eller mask förstör och inga tjuvar bry­ äkta hälft, sina barn och sina arbets­ ter sig in”, säger Jesus i Matteusevan­ ... som ger varaktig lycka: kamrater, tipsar han. Har man för­ geliet. Relationer – att ta hand om våra nära verkligat sina drömmar men försakat Prylar, pengar och prestationer ger ger robust glädje familjen har man inte prioriterat rätt. kickar, men de är i allmänhet kort­ Goda gärningar – att göra något – Man kan visst ha en lista, bara man variga och vi triggas att hela tiden att ­konkret för andra sätter upp mål som är meningsfulla, söka mer. Ingen blir i det långa loppet Mål som kan nås – utmaningar inte bara sådant som är roligt. Man kan lyckligare av att förändra sina levnads­ som peppar och stimulerar inte söka lyckan, den uppstår som en bief­ omständigheter, visar ”ett imponerande fekt av att man reflekterar över sitt liv och stort forskningsmaterial”, skriver den ame­ gör något meningsfullt, säger Alf B Svensson. rikanska psykologen Sonja Lyubomirsky i sin

TRE SAKER

14

20am322_tema_skatter_22266.indd 14

Juni 2020

2020-05-29 10:23:09

FOTO: GETTY IMAGES

Skattletarnas otroliga fynd Böcker och filmer är fulla av dem – hemliga skatter som gömts av pirater eller människor på flykt. Skeppsvrak på havets botten med skattkistor i lasten, eller sjörövarskatter på pyttesmå öar dit bara en mystisk karta visar vägen. Men de finns på riktigt också. Än i dag händer det att människor snubblar över rikedomar som varit försvunna i hundratals år. AV SARA GRANT

FOTO: MOSTPHOTOS

FOTO: GETTY IMAGES

FOTO: GETTY IMAGES

Moskén i hamnstaden Caesarea i Israel.

Metalldetektor – god hjälp vid skattletande.

Lämningar av Sandby borg på Öland.

Mynt i hamnen

Gemensamt offer

Kvarglömd slant

År 2015 hittades ett par tusen guldmynt, minst tusen år gamla, i den gamla hamnen Caesarea mellan Haifa och Tel Aviv i Israel. Sportdykarna som hittade skatten trodde det var leksaker först, men experter kunde konstatera att de var från Fatimidynastin, som styrde i Mellanöstern åren 909–1117. Förmodligen kommer de från ett fartyg som var på väg hem efter att ha tagit upp skatt i riket.

England är fullt av amatörskattletare, och ibland gör de verkliga fynd. Dave Crisp sökte av ett fält i Somerset med metalldetektor år 2010 när den plötsligt gav utslag. Han grävde och fick syn på en lerkruka och under den ett litet mynt. Arkeologer fick gräva vidare och fick fram 52 000 mynt från 200-talet, som vägde 160 kilo tillsammans. Forskarna tror att krukan och mynten är ett offer till gudarna som ett helt samhälle gått ihop om.

För 1 600 år sedan inträffade en massaker på Sandby borg på Öland. Gärningsmännen stal allt de kunde komma över, men missade uppenbarligen en del. Sommaren 2014 hittades ett guldmynt nere i ett stolphål, en så kallad solidus, som var den lön som romerska staten betalade ut till de som tjänstgjorde som legosoldater på 400- och 500-talen.

FOTO: GETTY IMAGES

FOTO: GETTY IMAGES

FOTO: GETTY IMAGES

Shree Padmanabhaswamy-templet i Indien.

Guldtackor kan ha olika vikt och storlek.

Vikingaskatten hittades utanför Harrogate.

Heliga diamanter

Guld på toaletten

Silver från vikingar

Shree Padmanabhaswamy-templet i Trivandrum, Indien, byggdes på 1500-talet. År 2011 bestämde sig myndigheterna i staden för att inventera vad som fanns i de många ­hemliga kamrarna i den stora byggnaden. I ett rum hittades en skatt värd flera miljarder: guldhalsband, guldrep, antikviteter i silver och hela säckar fulla med diamanter.

De indiska städarna trodde knappt sina ögon när de öppnade säckarna som lämnats kvar på toaletten på ett plan som landat i Kolkata år 2013 – där låg 24 guldtackor. De vägde omkring ett kilo styck och värdet var närmare 8 miljoner kronor. Hur guldet hamnat på toan har ingen helt rett ut.

David Whelan och sonen Andrew är två andra engelska skattletare som faktiskt hittat en gömd förmögenhet. Sommaren 2007 hittade de en hel vikingaskatt i silver – 617 silvermynt och 65 andra föremål. Skatten har daterats till 900-talet, och innehållet kommer från England, Frankrike, Tyskland och även Asien.

Juni 2020

20am322_paheng_skatter_22269.indd 15

15

2020-05-29 10:23:14

De två ­bästa vännerna ­under uppväxten var en judisk och en romsk ­kille. ­Siavosh ­fascinerades djupt av båda kulturerna.

16

20am322_portrett_siavosh_derakhti_22267.indd 16

2020-05-29 10:22:58

Porträttet Siavosh Derakhti

Siavosh Derakhti, social entreprenör:

Det var unikt att ­engagera sig för en annan folkgrupp Han är stolt över allt han åstadkommit, men framgången har haft sitt pris. Siavosh Derakhti var killen som sågs som omöjlig i skolan, men lyckades vända allt. Drivkraften har varit att få unga att se allas lika värde, tvärs över olikheter och gränser. Det arbetet tar aldrig slut. AV HANNA WELIN FOTO: JOI GRINDE HAN ÄR hyllad och mångfaldigt prisad, men har också fått ta emot hat och hot. I snart tio år har den unga malmöiten Siavosh Derakhti kämpat mot antisemitism, antiziganism, islamofobi och intolerans i alla dess former. – Det är så mycket vi mot dem i dag. Inte bara svenskar och invandrare utan turkar mot kurder, sunni mot shia, muslimer mot homosexuella. Och all antisemitism och allt hat mot svarta. Det säger Siavosh Derakhti, som 2010 startade föreningen Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet, UMFA, fast då under namnet Unga muslimer mot antisemitism. Vägen dit var inte självklar. Siavosh, killen som tidigare hade varit nära att sumpa skolan, som varit aggressiv och ansetts omöjlig, arrangerade en klassresa till Auschwitz under sitt sista år på gymnasiet. Efter att ha sett hur judar hotats och trakasserats hemma i Malmö, bestämde han sig för att se till att

Juni 2020

20am322_portrett_siavosh_derakhti_22267.indd 17

”Jag var fascinerad av allt jag fick lära mig om den romska och judiska kulturen och historien. Så när jag hörde hatiska kommentarer om judar visste jag vad det handlade om.” fler ungdomar fick göra samma resa. – Jag var den första unga personen som engagerade mig för en annan folkgrupp. Det låter ego, men då var det unikt. Nu står han mitt i ett hav av kartonger. Föreningen ska flytta till en mindre lokal i Västra

hamnen. I lådorna trängs papper och kontorsprylar med en lång rad priser, diplom och tidningsartiklar, Siavosh har ett imponerande antal. Han har tilldelats Raul Wallenbergpriset och utsetts till en av världens trettio mest inflytelserika personer under trettio av Forbes. 2013, när USA:s dåvarande president Barack Obama var på Sverige­besök, bad han om ett personligt möte med en enda person: Siavosh Derakhti. Han är stolt, men engagemanget och uppmärksamheten har också haft ett pris. – I flera år var det mycket glitter och glamour. Men jag var ung och allt gick så snabbt att jag tappade bort mig själv på vägen. Jag har växt upp i en machokultur där du inte får visa dig svag. Det fanns så mycket i mig som jag inte visade utåt och ibland vaknade jag upp på natten och bara grät. I dag, efter säkert femtio terapitimmar, mår jag bättre. FORTS.

17

2020-05-29 10:22:59

Porträttet Siavosh Derakhti

Siavosh fick ta emot det första Raoul Wallenberg-priset 2013, för att ha grundat Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet.

Samtidigt som han stod i strålkastarljuset möttes han också av hat, särskilt på hemma­ plan. Gamla kompisar vände sig emot honom. Han tar fram telefonen och visar upp inlägg där han kallas för en smutsig råtta och ”äcklig sionist”. Ett av dem är ett direkt dödshot. – Vissa har jag konfronterat direkt på stan när jag mött dem. Men det är klart att det varit jobbigt, det är ju människor jag delat tallrik med. STARTPUNKTEN FÖR Siavoshs egen resa var

egentligen varken besöket i Auschwitz eller antisemitismen han blev vittne till. Den bör­ jade med vänskap. Muslimen ”Sia” växte upp med två kompisar – den ena jude, den andra rom – och de tre var som bröder. – Jag identifierade mig med dem och var fascinerad av allt jag fick lära mig om den romska och judiska kulturen och historien. Så när jag hörde hatiska kommentarer om judar visste jag vad det handlade om. Det är det långt ifrån alla ungdomar som gör. Antisemitismen, men även antiziganis­ men, är i dag spridd, menar han, inte minst i högerextrema grupper och bland personer med rötter i Mellanöstern. – De kommer från diktaturer och länder med många islamister där du ska hata Israel och USA. De blir matade med myter och kon­

18

20am322_portrett_siavosh_derakhti_22267.indd 18

En resa till Auschwitz förändrade allt. Men egentligen hade Siavosh egen resa börjat långt tidigare.

– Alla som har flytt från ett helvete har ju kommit hit för att Sverige är en demokrati. Precis som mina föräldrar KOMPISEN FRÅN upp­ som var helt traumatise­ ..., unga mot antisemitism växten, han som är jude, rade. Då måste vi också & främlingsfientlighet, jobbar aktivt är stolt över Siavoshs respektera varandra. genom skolbesök, föreläsningar En av föreningens vik­ arbete. Men själv vågar och utbildningar av unga. De som tigaste åtaganden är att han inte vara öppen med ­rekryteras som ambassadörer varje år utbilda ett stort sin tillhörighet. Det är hör ofta själva till utsatta gäng ungdomar, som däref­ han inte ensam om. grupper. – Många judar i Malmö ter blir ambassadörer för för­ eningen och dess budskap. De och Sverige känner sig otrygga rekryterar medvetet unga från helt och judiska församlingen har stora olika områden i stan, som naturligt inte problem med hot, trakasserier och ska­ degörelse. möts, med olika bakgrund, läggning, religi­ I en globaliserad värld, med krig och sto­ on, kultur och politisk åskådning. Under ett ra flyktingströmmar, är också konflikterna år får de stötas och blötas mot varandra. De gränsöverskridande. Den som flytt till Sverige utbildas i historia och konflikthantering, lär kan hamna i samma trappuppgång som någon sig samarbeta och diskutera, får besök av från motståndar­sidan. Konfliktytor, intole­ talare och gör studieresor. Den längsta går rans och rasism måste därför både fångas upp till ett av nazisternas koncentrationsläger hos befolkningen i stort och hos dem som eller, som förra året, till Srebrenica i Bosnien kommer nya till landet, menar han. där de bland annat träffade mödrar till några spirationsteorier och ser dess­ utom alla judar som ansvari­ ga för Israels politik.

UMAF...

”Mest av allt är jag trött på den politiska sandlådenivån. Visst behövs det hårdare lagar, men det är bara en del av lösningen. Det riktiga arbetet måste byggas underifrån.” Juni 2020

2020-05-29 10:23:01

Siavosh är tacksam för alla priser och utmärkelser, men medger att det gick för fort ett tag.

av dem som mördades i de jugoslaviska folk­ morden. – Att grannar kunde ge sig på varandra på grund av etnicitet, och så nära i tiden, fick dem att tänka att det skulle kunna hända igen, om vi inte jobbar aktivt emot. DEN SENASTE tiden har det varit tufft att

vara Malmöbo, säger han. Det råa våldet, avrättningarna på öppen gata, skrämmer långt ned i själen. Samtidigt är han, liksom så många andra i stan, trött på slentrianbilden av Malmö som den livsfarliga gangster­ staden. – Men mest av allt är jag trött på den poli­ tiska sandlådenivån. Visst behövs det hårdare lagar, men det är bara en del av lösningen. Det riktiga arbetet måste byggas underifrån. För det krävs långsiktiga resurser och före­ byggande insatser. – Barn och ungdomar måste bli sedda och supportade. Han tar sig själv som exempel. Det var först när han fick en lärare som uppmärksam­ made honom på allt det där som fanns bakom hans jargong och bråkiga attityd, som Siavosh började tro på sig själv och sin förmåga. I dag håller han långsamt på att minska sin egen betydelse i föreningen UMAF. En av anledningarna är att han inte längre orkar Juni 2020

20am322_portrett_siavosh_derakhti_22267.indd 19

Arbetet mot antisemitism är viktigt, men nu vill ­Siavosh att även ­romerna bli sedda.

Siavosh Derakhti Ålder: 28 Bor: Malmö Familj: Flickvän, de är förlovade. Föräldrar, syskon och två hundar. Gör: Social entreprenör och föreläsare. Driver den politiskt och religiöst obundna föreningen Unga mot antisemitism och främlingsfientlighet.

fara land och rike runt och föreläsa. Med en blinkning, men samtidigt ett allvar i rösten, förklarar han att han är utled på att vara den lyckade invandrarkillen som ska komma med inspiration och snabba lösningar. – Alla klappar mig på axeln. Men jag vill inte ha den rollen längre. Siavosh är en social entreprenör med ett stort kontaktnät och en lång rad framtida idéer att förverkliga. Men i minst tre år till har han lovat att fortsätta arbetet i Malmö. För att det behövs. Men till skillnad från 2010 görs det åtminstone en hel del i dag, konsta­ terar han. Malmö stad ska just dra igång en stor satsning mot antisemitism tillsammans med Judiska församlingen och sedan flera år driver rabbinen och en av stadens imamer dialogprojektet Amanah. – Nu hoppas jag att även romerna ska få mer stöd. Det får de knappt i dag. Kunskapen om den nationella minoritets­ gruppen är alldeles för låg, menar han. – Vi måste börja på gräsrotsnivå, alltså i skolorna, med undervisning om romernas historia i Sverige och en fördjupning om allt som Europas romer tvingats gå igenom före, under och efter andra världskriget. För nyckeln till förändring är, som alltid, kunskap, understryker han. Och mänskliga möten. 19

2020-05-29 10:23:03

Bok Föremålen berättar

”Sakerna är viktiga för våra identiteter” De miste allt, deras värld utplånades under kriget. Varje sak som påminner dem om förlusten är därför laddad av saknad men också varma minnen. Minsta ting från tiden kan bära en skatt för Dina och Jovan Rajs. EN PAPPERSLAPP. Något vi har i fickan och

kastar bort när vi inte längre behöver den för minnet. En golvplatta. Som vi trampar på utan att ägna den minsta uppmärksamhet. Men de kan också bära minnen av människor, platser, händelser – skärvor av en utplånad värld. Dina och Jovan Rajs överlevde båda Förintelsen. Jovan miste hela sin familj och Dina förlorade sin barndom då hon levde med falska id-handlingar i ett främmande land. Det är upplevelser som bara kan förstås av dem som varit med, minnen som etsats fast, saknad som alltid finns kvar. – Vår svenska svärson träffar sin släkt en gång om året – över hundra personer! Vi har ingen. De vi har lever bara i oss. Vi älskar våra släktingar som inte längre finns, säger Dina Rajs. Historier bleknar, människor glider med tiden in i den stora glömskan. Men finns minsta lilla sak att fästa minnen på kan även de som för länge sedan försvunnit bevaras. Därför har Dina och Jovan blivit samlare. – Kastar jag bort saker, så kastar jag också bort tiden, säger Jovan.

BÅDA FÖDDES i norra Jugoslavien före andra

världskriget, Jovan i staden Petrovgrad och Dina i staden Ruma. 1941 invaderade Nazityskland med allierade landet och började genast avrätta och deportera judar. Jovan var åtta år när hela hans familj fördes bort: pappa Hugo, mamma Enci, brodern Djurica, morfar, mormor och hennes systrar, Jovans mostrar

20

20am322_ting_som_ber_minnen_22270.indd 20

och fastrar, farfar och farbröder. Alla. Jovan hade av sin mamma lämnats över till en moster i Belgrad som var gift med en kristen man och därmed hade ett visst skydd. Men de vågade inte hålla Jovan i den naziockuperade staden utan skickade honom till Szeged i Ungern. Två år senare intogs staden och judarna fördes iväg, i Jovans fall till slavarbete och sedan koncentrationslägren Bergen-Belsen och Theresienstadt, där han fritogs vid krigsslutet. Dinas närmaste familj hade turen att klara sig med livet i behåll, men splittrades. Pappa Miša togs till fånga och sattes som jugoslavisk reservofficer i krigsfångeläger i stället för utrotningsläger. Mamma Lea, farmor, farfar och treåriga Dina varnades av en tysk officer om att stadens judar skulle dödas och hann fly till ungerskockuperade Novi Sad. Där togs Dina om hand av en moster medan mamma och farföräldrarna for till Budapest för att se om det fanns bättre chanser där. Dina, mostern och morbrodern klarade sig med nöd och näppe undan razzior och Dina återförenades med mamma i Budapest. Där stannade de till krigsslutet, och kunde återvända till Novi Sad som befriats av Röda armén. Dit kom också pappa, märkt av sin fångenskap – men vid liv. MINNENA LÄMNAR aldrig Dina och Jovan.

Ändå är tingen viktiga, de saker som de fått med sig på flykt under krigsåren eller återvänt för att hitta. De gifte sig 1958 och bosatte

Ting som bär våra minnen – en berättelse om överlevnad Dina och Jovan Rajs

Bonnier Fakta, 2020

sig i Belgrad, för att tio år senare flytta till Sverige. Nu finns alla skärvor i deras hem, de föremål som utgör deras fysiska påminnelser om allt. – Sakerna är viktiga för våra identiteter. Ju fler vi hittar, desto fler luckor fylls i våra liv. Jag är lycklig för golvplattan från mitt barndomshem, jag tittar på den varje dag. I den staden hade jag kunnat leva, och sen studerat i Belgrad. Jovan också, säger Dina. Den trekantiga biten i tegelröd sten hämtade Dina till Sverige när hon 2003 för första gången efter kriget besökte hemstaden Ruma. Familjens hus fanns kvar, men var tomt och förfallet. Altangolvet var sprucket, och Dina plockade upp en bit som hon tog med sig. Det är nu allt som finns kvar av barndomshemmet. På Jovans papperslapp stod namn och adress till en man som skulle hjälpa hans tant Irma att fly, och som Jovan skulle söka upp. Men moster Irma fick inte hjälp utan fördes bort för att aldrig återvända. Trots sveket och tragedin har Jovan sparat lappen, som minner om att hon har existerat och vem hon var. Om dessa och 27 andra föremål berättar paret i den i vintras utkomna boken Ting som bär våra minnen. Var för sig har de tidigare skrivit flera böcker, men denna skrev de tillsammans. Den är resultatet av frågor de fått av elever i samband med föreläsningar i skolor: ”Dina, har du din docka kvar?” eller ”Jovan, har du sparat din gamla ryggsäck?” Allt sedan de blev pensionärer har Dina och Jovan Rajs rest runt och berättar om sina minnen i skolor. Det viktiga är inte bara att vittna om Förintelsen, utan även att berättelserna om flykt och förföljelse är allmängiltiga. Under skolträffarna och den frågestund de avslutar med brukar de tala om ryggsäckar, i form av minnen och trauman som människor bär på. Genom att få berätta, lämna över sin historia till andra och bli lyssnad på kan den som bär tunga trauman få hjälp att läka.

Juni 2020

2020-05-29 10:23:05

Sedan de blev pensionärer reser Jovan och Dina Rajs runt i skolor och berättar om sina erfarenheter av Förintelsen. ”Vi berättar inte det här för att någon ska tycka synd om oss, utan för att ge perspektiv.”

Alla har ryggsäckar, men vissa är tyngre än andras. Många bärs av dem som kommer till Sverige i dag, 50 år efter Jovan och Dina Rajs, på flykt undan krig och förföljelse. Judar har inte ensamrätt på lidande, betonar Dina: – Efter en skolträff kom två afghanska pojkar springande efter oss och lämnade över sina brev, som de hade skrivit med stor möda. De var 16 år och bästisar, en av dem skulle få stanna i Sverige och den andre skulle skickas tillbaka. De visade sina familjefoton från hemlandet. Jag grät hela tiden. Vad de barnen har tunga ryggsäckar! Under skolträffarna och pratstunderna har ibland lärare bett barn att skriva dikter eller rita teckningar av det som griper dem under Dinas och Jovans berättelser. Under åtta år har de samlat ihop över 800 teckningar. – Två, tre hundra har visats i utställningen Barns blick på Förintelsen på Forum för levande historia, resten har vi hemma. Vi ska Juni 2020

20am322_ting_som_ber_minnen_22270.indd 21

”Jag är lycklig för golvplattan från mitt barndomshem, jag tittar på den varje dag.” skänka dem alla till Barnteckningsmuseet i Eskilstuna, säger Dina. DET VAR långt ifrån självklart att börja berätta. Jovan Rajs fokuserade på sitt arbete som rättsläkare och Dina på sitt som arkitekt. Deras barn fick inget veta, de skulle få en normal uppväxt och leva sina liv på sitt eget sätt, resonerade paret. Först när äldsta dottern var 40 år fick hon läsa alla de minnen som de tecknat ned.

– Hon sträckläste. ”Jag visste allt”, sade hon sen. Redan när hon var fyra sade hon: ”Pappa, det är kriget på tv!” Hon hade förstått att det var något som inte stämde, berättar Jovan. Två barnbarn fick var sin av två ringar som Dina hade kvar. Ett av barnbarnen, nu poet och konstnär, är mycket intresserad och skriver dikter om bland annat Jovan, Dina och deras upplevelser. Det tänker de fortsätta att berätta om i skolor och för andra så länge de kan. Minnen de lever med och som inte får förvinna med dem, i en tid med krafter som förnekar att det hänt. I en tid då flyktingar åter söker sig till Sverige och den rika världen, med trauman som många av oss inte kan föreställa sig. Det sammanhanget är Dina och Jovan Rajs noga med att förklara: – Vi berättar inte det här för att någon ska tycka synd om oss, utan för att ge perspektiv. MATS KARLSSON

21

2020-05-29 10:23:08

Arbete och fritid

Här förmedlas frihet

Vi går till jobbet varje dag. Vi går dit oavsett det känns meningsfullt eller ej. Men tänk om vi fick bygga om hela systemet med frihet som grund? Tänk om Arbetsförmedlingen ersattes av Frihetsförmedlingen? Konstnärerna Lars Noväng och John Huntington har drivit den senare i fem år, som ett vänligt arbetskritiskt utforskande. AV MARIKA SIVERTSSON FOTO: FRIHETSFÖRMEDLINGEN FRIHETSFÖRMEDLINGENS hemsida dyker upp mitt i en googling, under ett trist och ändlöst arbetspass framför datorn. För en tröttögd informationsknegare ser den precis ut som Arbetsförmedlingens sida. Och med samma myndiga stämma som Af förmedlar arbete, förmedlar Frihetsförmedlingen frihet. ”Möt Sveriges största förmedlare av frihet. Vi finns där behoven finns.” ”Ny som sökande? Att öka sin frihet är inte alltid enkelt. Läs mer om hur du kommer igång”. Klart jag vill spränga mina bojor. Några dagar senare sitter jag i ateljén i Göteborg där de båda konstnärerna bakom Frihetsförmedlingen har sitt epicentrum. Lars Noväng och John Huntington har sedan 2014 drivit Frihetsförmedlingens hemsida som en permanent installation, och under åren har de ska-

22

20am322_arbete_frihetsformedlingen_22268.indd 22

pat en serie performances med anknytning till den. Ibland poppar kontor upp på olika platser i landet för frihetssökare och frihetsgivare, exempelvis. Och så finns möjlighet till frihetsövningar. Parafrasen på Arbetsförmedlingen är ett sätt att åstadkomma en utifrånblick på arbetssamhället. Det är lite av ett trick. Frihetsförmedlingen speglar förhållningssättet till arbete: frihet måste tillhandahållas till varje pris, utan någon reflektion över varför det ska vara så. – Frihetsförmedlingens budskap går igenom på grund av vårt förhållande till byråkratier. Hela ritualen med blanketter och webbformulär, och hemsidan med utformning som Arbetsförmedlingens, inger människor respekt. Konstnärligt är det spän-

nande att utforska den typen av maktutövning, den påverkar oss mycket, berättar Lars Noväng. Så samma typsnitt och byråkratiska språk som annars uppmanar mig att söka arbete, uppmanar mig i deras tappning att söka frihet. Och åtminstone min reflex är att omedelbart vilja langa in en ansökan. Men sen då? Till vad syftar allt detta? – För oss handlar det om att ställa frågan om politiska processer och förändringsarbete på samhällsnivå, säger Lars Noväng. Han påpekar att politiska förändringar de senaste typ 200 åren har varit maktskiften, medan inte mycket som är grundläggande i samhällets konstruktion har förändrats. Vi är i stort och smått marinerade i övertygelsen om att lönearbetet måste vara centralt:

Juni 2020

2020-05-29 10:57:18

t att u ­ tforska Vad händer om vi spegelvänder ­synen på arbete och ­frihet? En provocerande fråga när många har blivit av med jobben i den ekonomiska krisens spår, men Frihetsförmedlingen vill få oss att tänka.

– Mot den bakgrunden, hur ska vi bära oss åt för att problematisera lönearbetet? Hur sjutton gör vi för att tänka och tala i de sammanhangen? Med Frihetsförmedlingen utforskar vi de frågorna, ibland lekfullt och ibland allvarligt. NYCKELORDEN ÄR utforskande och frihet. Inte frihet att göra vad man vill, utan snarare frihet att ta ansvar. Hur kan vi ta ansvar för samhället tillsammans, hur kan vi bygga nya strukturer tillsammans, hur kan vi ge varandra förutsättningar till frihet? Alldeles i början fick KRIS, Kriminellas revansch i samhället, hjälpa till. – Vi ville undersöka frihetsbegreppet tillsammans med tidigare kriminella, som vi antog haft stor anledning att reflektera på djupet om frihet. Tanken var att de på grund av inlåsningen kunde lära ut sin expertis i att handskas med ofrihet, säger John Huntington. I samtalen kom överraskningar. Att sitta inlåst i fängelse var inte lika dramatiskt som att vara instängd i missbruk, exempelvis. Och de kriminellas erfarenhet av att frigöra sig från missbruk visade sig stämma fint överens med Frihetsförmedlingens uppfattning om frihetsbegreppet: de klarade det via gemensamt ansvarstagande och avstående från livsstilen som missbrukande kriminell.

Juni 2020

20am322_arbete_frihetsformedlingen_22268.indd 23

John ­Huntington och Lars Noväng.

”Vi ville undersöka frihetsbegreppet tillsammans med tidigare kriminella, som vi antog haft stor anledning att reflektera på djupet om frihet.” – Den livsstilen påminner mycket om idealet i arbets- och konsumtionssamhället – den är egoistisk, och innefattar massor av konsumtion. Det pekar på en medberoendeproblematik på samhällsnivå, säger Lars Noväng.

Han talar i ungefär samma termer när det gäller klimatförändringarna. Vi har skapat ett försörjningssystem som hotar vår egen överlevnad. Men vill vi ens leva våra liv så här? Eller är vi inlåsta i det? – Vår grundkritik är frågan om huruvida arbete är rätt sätt att fördela resurserna, börjar John Huntington. Sedan tar Lars Noväng vid (de tycks vara överens om att ständigt ta ordet från varandra): – Det är alltså den tankemodell som används. Men i realiteten är det ägande som ger ekonomiskt utfall nu, precis som det var på 1800-talet. Här finns en mytologisk aspekt som är väldigt intressant. Och så mycket i arbetssamhället är taget för givet på det viset, det är osynligt för oss. Det ifrågasätts inte och det blir därför ideologiskt väldigt kraftfullt. IFRÅGA OM ideologier bråkar Frihetsförmedlingen med dem alla, eftersom de uppfattar de ideologier som manifesterar sig i våra politiska sammanhang som del av problemet. De bidrar till maktskiften men inte systemförändring. Arbetslinjen ligger alltså fast genom alla dessa maktskiften. – Men den innebär dålig resursallokering. För att det ska fungera måste människor ägna enormt mycket tid åt att resa, sitta instängda

FORTS.

23

2020-05-29 10:57:20

Arbete och fritid Frågan om konsumtion och löne­arbete har blivit än mer ­aktuell de senaste månaderna.

över jobbet, behöva två bilar för logistiken och knappt hinna träffa barnen: – Vi vill inte detta som människor, men där är vi. Det är på det viset man blir uppskattad, tar sig vidare. Den formen av retorik styr oss; man jobbar mycket och ställer upp för sin arbetsplats. Och alla är överens om Arbets­kritiken är fortfarande grundläggande, att så här måste det vara. Men många jobb men de vill också förändra inifrån. – De byråkrater som har anslutit sig till nätbehöver kanske inte ens finnas. Tittar man verket har ofta hudnära erfarenheter av att bli från utsidan så känns det ju som … ”jamen instängda i NPM, New Public Management, varför då?” Ju fler som ser utifrån, desto större alltså i ett administrativt helvete som möjlighet till förändring. Med Fritvingar dem bort från vad de kan och hetsförmedlingen tycker sig Lars bör ägna sig åt i sin yrkesverksamhet. Noväng och John Huntington ha Det här fenomenet tycks ostoppbart, hittat en fungerande strategi. Och det har drabbat människor på bred förmedlingen använder sig av självfront, förklarar Lars Noväng: – Vi är inlåsta i en produktion som rekrytering. Vem som vill kan anmäla verkar väldigt avlägsen våra grundsig som frihetssökande. Eller frihetsCecilia läggande behov i samhället. Som ett givare. Jonasson teater­stycke, skulle man kunna säga. – I den traditionella moderna for– Sveriges men av konst är det konstnären som Konstnärerna exemplifierar med ­friaste byråforskning om kreativa yrken i den autonomt subjekt som gör den här krat. digitala sektorn: Idén om att värdet på positionsförflyttningen… men vi vill arbetet har med tidsåtgång att göra fördemokratisera positionen, säger Lars mår de anställda att sitta länge på konNoväng. toret för att motivera sina ofta mycket höga Han är inte lite stolt och skulle nog gärna löner. De har visat sig jobba extremt mycket ha fortsatt prata, men avbryts. John Huntingtid. Om de hade jobbat extremt mycket resulton har just fått ett sms från en frihetsgivare tat hade de ofta kunnat utföra samma arbete som rapporterar att hon sätter upp ett pop på ett par timmar i hemmet. up-kontor igen. Hon har gjort det tidigare, hemma hos sig själv. FRÅGAN SOM borde ställas, påpekar John Lars Noväng lyssnar uppmärksamt. Båda Huntington, är följande: Vad behöver vi som konstnärerna gläds. Självbemyndigande är samhälle, vad borde vi göra när vi arbetar? ett annat nyckelord, vid sidan av utforskande Uppenbart vill vi inte vara sönderstressade och frihet.

”Vi är inlåsta i en produktion som verkar väldigt avlägsen våra grundläggande behov i samhället. Som ett teaterstycke, skulle man kunna säga.” på kontor, kanske hålla på med metaproduktion istället för att uppfinna, odla, ta hand om gamla, ägna oss åt konst – vad det nu kan vara vi vill och behöver, fortsätter Lars Noväng. I utforskandet använder Frihetsförmedlingen mycket konkreta metoder. Vid frihetsövningarna finns en tid och en plats, men ­inget program. Ingenting händer, i alla fall inget som syns utifrån. I själva verket är händelsen en modernitetskritik: idén om framåtriktning och problemlösning genom aktivitet genomsyrar hela det moderna tänkandet. Att under tjugo minuter göra absolut ingenting, att avstå från görande, kan så sett innebära att göra plats för något helt nytt. Lars Noväng påminner om ett väl använt citat från Einstein: ”Det går inte att lösa problem med samma tänkande som har skapat problemet.” I EN MER beständig performance anställdes förra året Cecilia Jonasson som Sveriges friaste byråkrat, med uppgift att under ett år erbjuda frihet till landets övriga byråkrater. Hennes verksamhet har fått en fortsättning i nätverket ”Sveriges fria byråkrater”. Insikterna under anställningen och den input som kom från nätverket väckte frågan om meningsförlust i arbetslivet, vilket har lett till att Frihetsförmedlingen numera gör inspektioner på arbetsplatser, inbjudna eller ej.

24

20am322_arbete_frihetsformedlingen_22268.indd 24

Juni 2020

2020-05-29 10:57:21

Spaning Ätliga blommor

Krydda maten med ogräset FOTO: MOSTPHOTOS

Aldrig har väl svenskarna promenerat ute i det fria så mycket som våren 2020. Nu är det dags att släppa in naturen i matlagningen också. Här är sju ätliga växter att samla i midsommarbuketten. KÄLLA: FORSKNING.SE

Maskros Kan användas till: Sallader, maskrosvin, friterade maskrosknoppar. Historia: Världens längsta maskros enligt Guiness rekordbok är 177 cm lång och hittades i Kanada 2011. Sveriges längsta (hittade) maskros är 125 cm lång och hittades i Sjöbo 2015.

Nässlor Kan användas till: Nässelsoppa. Historia: Nässlornas stjälkfibrer har under tusentals år använts till tyg. Fibrerna är finare än linets, och ger ett tunt och glansigt tyg. I Danmark har man hittat nässeltyg från bronsåldern. I Sverige odlades nässlor under 1600- och 1700-talen, men med industrialismen och bomullens intåg minskade betydelsen under 1800-talet.

Viol Kan användas till: Kanderade violer är en delikatess och bladen kan man ha i sallad. Historia: Luktviolen hör till de första som fördes in som medicinalväxter till de svenska klostren. Den spred sig sedan från klostrens trädgårdar till såväl ”riddareborgar som bondstugor”. Luktviolen kan användas till parfym, men en enda droppe olja kräver väldigt många blad.

Tusensköna

Kirskål

Kan användas till: De späda bladen är goda i en sallad. Historia: Enligt gammal folktro skulle man äta upp de tre första tusenskönorna man såg när våren kom. Då var man skyddad från tandvärk resten av året. Troligtvis hjälpte detta inte mot just tandvärk, men det gav en välbehövd vitaminkick efter vintern.

Kan användas till: Kirskålspaj. Historia: Detta ogräs kommer från franska munkar som startade Alvastra kloster på 1100-talet. Förr i tiden trodde man att den fungerade som medicinalväxt enligt signalläran, där ”lika botar lika”. Eftersom kirskålens blad liknade en liten fot trodde man att den botade gikt i fötterna.

Harsyra Kan användas till: Smakar syrligt och kan användas i sallad. Historia: Inom folkmedicinen har harsyran använts som blodrenande medel, mot skörbjugg och vid gulsot och njursjukdomar. Eftersom den innehåller oxalsyra, kalium- och kalciumsalter får den endast användas i små doser, särskilt om du har njurbesvär.

Ramslök Kan användas till: Pesto eller soppa. Historia: Kallas också Sankta Britas lök – kanske var det heliga Birgitta som tog den med sig till Sverige. Under 1700-talet fick Linné höra talas om Sankta Bittaes lök som växte på Vadstena kloster och sades ha en avskräckande effekt på mullvadar. Han besökte Vadstena 1741, på väg hem efter sin ­gotländska resa. Han hade nog förväntat sig en sällsynt växt, men kände genast igen den gotländska ramslöken. FOTO: GETTY IMAGES

Juni 2020

20am322_etlig_bukett_23175.indd 25

25

2020-05-29 10:22:56

”Jag hittade min identitet i fängelsemiljön. Det blir lätt en sorts självuppfyllande profetia. Du blir sedd på ett visst sätt och anpassar dig till den bilden.”

26

20am322_stefan_olausson_22271.indd 26

Juni 2020

2020-05-29 10:23:12

Ett nytt liv

Stefan Olafsson, jurist:

Som hemlös ­brukade jag låtsas att jag var student För tio år sedan levde Stefan Olafsson som hemlös sprutnarkoman, med söndervittrade tänder och pulvriserat självförtroende. Idag är han jurist på en ansedd advokatbyrå. Vändningen var ett första godkänt betyg – och livräddningen av 86-åriga Heidi. Känslan av att även han var kapabel, med förmåga att göra gott. AV HANNA WELIN FOTO: JOI GRINDE

”DET SKULLE aldrig kunna hända mig.” ”Det måste vara något fel på föräldrarna.” ”Är man så dum får man skylla sig själv.” Tre inte alldeles ovanliga kommentarer om en kriminell narkoman. Men vad vet vi egentligen om varandra – och oss själva? Om livets vindlingar, om de små stegen som en dag leder fram till ett avgrundskliv. Stefan Olafsson växte upp i en trygg och kärleksfull familj i Nyköping. Han var kvicktänkt och duktig i skolan, men hade en växande rastlöshet och frustration inom sig och började tidigt röka och dricka. I sjuan var han berusad varje helg. Föräldrarna märkte inget, inte förrän han började skolka i nian. – De visste inte vad de skulle göra. Mina alkoholproblem blev bara värre, jag var stökig och för jävlig och jag misshandlade människor. På sin 20-åriga födelsedag dömdes han för första gången till fängelse. Ytterligare nio skulle komma att följa. – Jag visste att domen var rättvis. Men det som samtidigt hände var att jag hittade min identitet i fängelsemiljön. Det blir lätt en sorts självuppfyllande profetia. Du blir sedd på ett visst sätt och anpassar dig till den bilden.

Juni 2020

20am322_stefan_olausson_22271.indd 27

I dag är första intrycket av Stefan Olafsson milslångt från bilden av 20-åringen i cellen. I kostym och putsade skor, med skarp och intensiv blick, rör han sig självklart på Lagerlöfs advokatbyrå i centrala Malmö. Här har han jobbat i ett och ett halvt år, ända sedan han tog sin juristexamen i Lund. – Jag har en fantastisk chef. Under anställningsintervjun sa hon att hon bara bryr sig om vem jag är i dag och framåt. ÅREN EFTER den första fängelsevistelsen är dränkta i alkohol och en hel del droger. Stefan jobbade i en bar, kände sig tom och urholkad, med skavande mindervärdeskomplex. Det enda viktiga var tjejen, hans stora kärlek. Väl medveten om att han riskerade att supa bort både sig själv och kärleken opererade han in antabus och gick i terapi. – Ändå kunde jag inte sluta. När förhållandet till sist kraschade stängde han in sig i lägenheten i Stockholm och söp, dygnet runt i flera månader. Efter att ha skrivit ett avskedsbrev och förklarat att det var hans fel, stoppade han i sig en burk tabletter. Men han dog inte – och det såg han som ännu ett misslyckande. Dittills hade alkoholen

varit hans primära drog, nu blev det amfetamin. – Hämningarna släppte. Som jag såg det borde jag ju inte ens vara vid liv. Stefan gick rakt ut i hemlöshet. Flydde in i ruset, klippte banden till sitt forna jag, till sina drömmar och förhoppningar och bejakade identiteten som den hårda mannen på gatan. Våldsbrotten hörde alkoholen till, nu var det stölder och inbrott för att få ihop till drogerna som gällde. – Jag hade gränser som jag ansåg heliga. Exempelvis skulle jag aldrig göra inbrott hos privatpersoner eller börja med sprutor. Sån är inte jag, sa jag. Men moral och gränser är sällan så givna som vi vill tro, konstaterar han. Ingen vaknar plötsligt upp och tänker: I dag ska jag bli sprutnarkoman. – När jag väl stod där i knarkarkvarten, där jag var den enda som inte injicerade, befann jag mig på en plats där sprutor var det givna beslutet, säger Stefan. – Och idealet att aldrig stjäla av privatpersoner var heligt för mig till den dag då jag var så nedgången att jag inte såg något val. FORTS.

27

2020-05-29 10:23:15

Ett nytt liv

Stefan åkte fast, om och om igen. Han är tacksam över att polis och socialtjänst jagade honom, men menar att straffen han fick, på två till fyra månader, var verkningslösa. Även om han tände av i arresten och häktena, var han mentalt inställd på återfallet som bara låg någon månad bort. Dessutom fanns det droger på anstalterna. – Min erfarenhet är att korta straff inte har någon vårdande effekt. Att genomgå en förändring och bli motiverad till behandling är en process som kräver tid. För Stefans del tändes en första spirande drivkraft av en uppriktig fråga från en så kallad uppsökare på Österåkershäktet: Vad skulle han egentligen vilja göra? Han visste svaret. Det var ju plugga han ville, som han alltid hade velat. ”Varför gör du inte det då?” undrade hon. Ja, varför? Det var inte mer märkvärdigt än så. Ändå var det avgörande. Den fängelsevistelsen tog Stefan sitt första betyg på gymnasienivå, matte A. – Det kan låta fjuttigt, men jag var så stolt och tjatade säkert sönder mina vänner därute om Pythagoras sats. HAN HADE fått en riktning, en ny mening. Ute

Stefan är ännu inte redo för en nära kärleksrelation. ”Jag har bara haft så mycket att arbeta med, med mig själv”, säger han. Men han är säker på att den ­dagen kommer att komma.

28

20am322_stefan_olausson_22271.indd 28

på gatan föll han tillbaka i trappuppgångarnas och sprutornas allt mer tärande liv, men långt bort hägrade ändå en studiedröm. En av alla desperata nätter, 2009, sneddar han över en parkeringsplats på Östermalm. Han är på väg till ett företag där han planerat göra inbrott, men ser en bildörr som står på glänt och en äldre kvinna som halvligger i sätet. Han blir irriterad, han måste ju fixa pengarna. Stefan står och väger. Men han gör det, han går fram till kvinnan, till Heidi, och larmar efter hjälp. Tre poliser är först på plats, en av dem har tidigare gripit honom. Men nu bemöts han som en ansvarsfull livräddare och när ambulansen har kört iväg tar poliserna honom i hand och tackar för insatsen. – Jag var helt uppfylld av att ha gjort en så odiskutabelt god gärning. En fullständigt avgörande känsla, konstaterar Stefan. Med ett tydligt budskap riktat till honom själv: trots sin utsatthet, trots den inre demonen som skrek efter pengar till drogerna, var han en person som gjort något gott utan tanke på egen vinning. – Jag visste att jag var en samhällsplåga. Jag var djupt egoistisk, den sidan av mig var störst. Men det fanns något inom mig som, när det väl kom till kritan, gjorde det rätta. Två månader senare får han ett samtal från Heidi som hämtat sig från den stroke hon hade fått, och nu vill träffa honom. – Jag gick dit samma kväll. Hennes sätt att se på mig var något helt annat än vad jag var

Juni 2020

2020-05-29 10:23:17

”När jag började plugga undrade jag förstås om jag, med min bakgrund, skulle klara det. Så jag höjde min ambitionsnivå för att visa att jag kunde prestera. Och jag presterade”, säger Stefan, som i dag jobbar på ­advokatbyrån Lagerlöfs.

van vid. Och hon vågade lämna mig ensam i sitt vardagsrum. Efter det bestämde sig Stefan för att vara ärlig mot Heidi: Han var en hemlös sprut­ narkoman som hade begått inbrott. – Hon var tyst och tittade sig runt. Sedan lutade hon sig fram och sa: Det där kommer du att komma över. Hon räckte över ett kuvert. I det fanns tillräckligt mycket för att köpa en fin klocka – samma klocka som nu skymtar under Stefans kavajärm, som han pantsatt gång på gång, som han i fängelsemiljöns hårda värld fick sitta i isoleringscell för att behålla. TVÅ ÅR senare, 2011, dömdes Stefan till sitt tionde fängelsestraff. Den här gången skulle han sitta inne på Österåkersanstalten i ett och ett halvt år, tillräckligt länge för att åstad­ komma en förändring – om han vågade stå emot gängtrycket, om han vågade blicka inåt, om han verkligen ville. Det gjorde han. Stefan gick igenom behandlingen, studerade hårt och höll sig för sig själv. Strax före frigivning­ en fick han chans att göra högskoleprovet. När han gick ut genom fängelsegrinden, för första gången ren, stod porten till universite­ tet öppen. – Som hemlös brukade jag promenera runt på KTH och låtsas att jag var en student bland andra, bara för att få känna känslan. När Stefan öppnade kuvertet där han väl­ komnades till juristprogrammet, knappade han omedelbart in numret till sin mamma. – Vi bara grät, båda två. Tårarna kommer också nu när han berät­

Juni 2020

20am322_stefan_olausson_22271.indd 29

betat av sina skulder och skaffat det vikti­ gaste som hör ett vuxet liv till. Efter alla år utan ens en säng, har han nu en alldeles egen tvårums­lägenhet. – I dag upplever jag att jag lever min gott­ görelse. Som tydligast är det när jag, som målsägandebiträde, står på brottsoffrens sida. Ibland har jag ärenden där gärningsmannen är ungefär som jag var.

”Hennes sätt att se på mig var något helt annat än vad jag var van vid. Och hon vågade lämna mig ensam i sitt vardagsrum.” tar. Stoltheten, men också skulden. Vetska­ pen om helvetet han dragit ner familjen i. – Min mamma brukade fråga sig vad hon hade kunnat göra annorlunda. Men hon gjor­ de inget fel eller något annat med mig än med mina syskon. I dag har de nära kontakt och med tiden har det också blivit lättare för syskonen att släppa in honom känslomässigt. – Jag försöker be om förlåtelse genom handling. När Stefan muckade för sista gången låg han på minus, i allt. Steg för steg har han

PÅ LAGERLÖFS sköter Stefan också ­nästan all migrationsrätt, asyl- och anknytnings­ ärenden som spelar en avgörande roll i männi­skors liv. Han betonar att han är jurist och inte flyktingaktivist, men säger att han önskar att de som svepande pratar om att flyktingar bluffar, hade satt sig in i sisådär ett tiotal ärenden. – När du slutar se folk på gruppnivå, utan träffar och pratar med individer, ser du något annat. Jag har både haft starka och svagare ärenden, men det finns inte en enda klient jag inte har känt sympati för. Vid sidan av arbetet jobbar Stefan som volontär på Stadsmissionen. Att träffa utsatta människor – individer – är något han tror är viktigt, för alla. Själv kommer han aldrig att glömma Heidis blick hemma i vardagsrum­ met. Hur hon, i hans tandlösa och härjade ansikte, såg en man som hade gjort gott. Efter avtjänat straff, avslutad behandling och påbörjad utbildning ringde Stefan åter­ igen på Heidis dörr. I flera år hade han spelat upp scenen i huvudet. Nu var det dags. – Jag lutade mig fram och sa: ”Vet du, jag har kommit över det.”

29

2020-05-29 10:23:18

Spaning Det som gör livet värt att leva

IKIGAI Hundraåringarnas hemlighet

Gör det du brinner för och lev längre. Det är innebörden av begreppet ikigai, ännu en österländsk filosofi som snabbt sprider sig i den stressade västvärlden. Det japanska ordet ikigai kan översättas med ungefär ”essensen” eller ”det som gör livet värt att leva”. Anledningen till att stiga upp på morgonen, enligt de spanska författarna Hector Garcia och Francesc Miralles som lanserat begreppet i boken Ikigai från 2017. Men redan året före dök ordet upp på en blogg, där det kanske för första gången nämndes på svenska. Bakom den står Mårten Hedin i skånska Höllviken, som arbetar med personlig utveckling och företagscoaching. – Jag försöker alltid hitta spännande koncept på tema ledarskap och personlig utveckling. Av och till söker jag runt på nätet och den ena träffen leder till den andra. Plötsligt dök detta upp, och jag tyckte det var en fin modell – även rent grafiskt, säger han. – För att trivas behöver vi fler dimensioner än de materiella. Det är ett kärnfullt sätt att beskriva processer liknande andra som jag jobbat med, där målbilder är viktiga. I CENTRUM för boken står invånarna i den så kallade ”Hundraåringarnas by” på den japanska ön Okinawa, där ovanligt många människor blir ovanligt gamla. När Garcia och Miralles for dit för att ta reda på varför mötte de åldringar som var aktiva, glada och tillfreds. En förklaring var just ikigai, det som ger deras liv mening livet ut. Författarna fokuserar på fyra ingredienser som tillsammans ökar lycka och välbefinnande: Att ägna sig åt något man brinner för är

30

20am322_ikigai_22272.indd 30

grunden, annars blir man i längden tom. Men man bör också vara ganska bra på det, annars blir man osäker. Dessutom bör det gå att få betalt för det, annars kan man inte försörja sig. Slutligen bör det finnas en efterfrågan, annars känner man sig inte värdefull. Detta ritas upp i ett så kallat venn-diagram med fyra cirklar. Där de möts finns ikigai. Hittar man något att syssla med som hamnar mitt i prick är det bingo. Annars är det bara att leta vidare. MÅNGA TIDNINGSARTIKLAR om ikigai går

ungefär ut på att ”så blir du lycklig på jobbet”, något som kanske skulle falla företagskonsulter på läppen. Men fullt så enkelt är det inte. För det finns fler ingredienser i Okinawaåldringarnas recept på ett lyckligt liv. Några av dem är inte så lätta att föra över till vår väster­ländska livsstil. ”Hundraåringarnas by” Ogimi är just en by,

på landsbygden. De gamla har alltid jobbat med kroppen, ofta utomhus i ständig rörelse. De är väldigt noga med att äta hälso­samt – fisk tre gånger i veckan och mycket grönt – och aldrig frossa. Idealet är att fylla magen till 80 procent. På så sätt blir de inte dästa och slöa, och oxidationsprocesser i kroppen minskar. Oerhört viktigt är också gemenskap – att jobba ihop och umgås på fritiden. Det är kan-

Juni 2020

2020-05-29 10:22:56

ske den viktigaste förutsättningen, fjärran från västvärldens individualistiska ideal. Detta är också något som Mårten Hedin jobbar med, även om han aldrig tagit in ikigai i sin coaching. – Jag fokuserar på sådant som ger personligt välmående och smittar av sig i en grupp. Mitt grundramverk baseras på att man känner sig själv och sina emotionella förmågor.

Kärt barn har många namn Begreppet ikigai har blivit populärt kanske för att det är ett enda ord, och dessutom österländskt och lite mystiskt. Men det finns andra teorier som också försöker greppa den här svårgripbara känslan av mening, på ett lite mer vetenskapligt sätt.

I modern psykologi pratar man exempelvis om PERMA – Positive emotions (positiva känslor, Engagement (engagemang), Relationships (relationer), Meaning (meningsfullhet) och Accomplishments (uppnådda mål).

MATS KARLSSON

Juni 2020

20am322_ikigai_22272.indd 31

31

2020-05-29 10:22:59

Barnkonventionen

Barnen har rätt till något mer DEN 1 januari blev barnkonventionen lag

i Sverige. Den lyfter fram en mängd olika rättigheter som ska skydda barns liv och tillvaro.En av artiklarna, artikel 14, handlar om friheten att utöva sin religion eller tro, ”…barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.” I Sverige är vi vana att tänka på religions­ frihet som friheten att slippa tvingas in i en religion man inte valt själv. Vi lägger fokus på friheten från. En del av det handlar förstås om vår historia. Länge var kyrkan en myn­ dighet, och kristendom en självklar norm i skolan. Det fanns inget val, inga alternativ, ingen mångfald i det som presenterades. Mindre ofta talar vi om rätten till and­ lighet och religion, friheten till en religion. Men något går förlorat om vi aldrig talar om tro och andlighet. I vår strävan att låta barn bestämma själva riskerar vi att stänga dörren för ett barn att få möjlighet att utforska livets stora frågor. EN ANNAN artikel, nummer 27, i barnkon­ ventionen handlar om barns rätt till andlig utveckling.

32

20am322_barnkonventionen_22693.indd 32

”… varje barns rätt till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling.” Artikel 27 Barn har rätt att bemötas på ett sätt där deras funderingar kring existentiella frågor tas på allvar. Gläntar vi på dörren till något som är större än oss själva, öppnas också dörren till en värld där ditt eget värde inte mäts i uppmärksamhet på nätet, antal vänner eller snyggaste skorna. I stället har du ett värde i dig själv, som går långt utöver det vanliga livet. Du är värdefull för den du är. Inte för vad du gör eller har. Du är inte vad du presterar – ditt värde ligger långt utöver vad som är möjligt att mäta. Barn och unga drabbas allt oftare av

­ sykisk ohälsa. Kanske för att vi vuxna p misslyckats med att visa dem en dimension av tillvaron där det finns en mening långt bortom det materiella. Då blir helt normala livskriser fall för psykiatrin. Det är svårt att vara ung i en värld som skakas av klimatkriser, främlingsfientlighet och konflikter, och en tro är inget vaccin mot motgångar och ledsamheter. Men att få möta ett språk som talar om tro, hopp och kärlek ger motståndskraft, något som kan bära genom livets mörka dagar. ”JAG VILL att barnet ska få välja själv”, säger många. Det är förstås helt riktigt. Ing­ en ska tvingas till en religion. Men slår det över till att aldrig prata om tro eller livfrå­ gor med våra barn, riskerar vi att göra dem en björntjänst. Att öppna upp en värld för barnet bety­ der inte att alla andra vägar är stängda. Tvärtom blir det lättare att förhålla sig till olika livsåskådningar och traditioner om man har lärt känna ett andligt språk tidigt i livet.

SARA GRANT

# X 2020

2020-05-29 10:23:00