Mitt i livet våren 2026_Falkenberg

Svenska kyrkan nära dig

Svenska kyrkan nära dig

VÅREN 2026

Svenska kyrkan nära dig

Låt orden vila och tystnaden tala på kristen retreat

Svenska kyrkan nära dig

DÄRFÖR SKAPAR MUSIKENS KRAFT MENING OCH SAMMANHANG

Svenska kyrkan

Svenska kyrkan

Mitt i livet Mitt i livet Mitt i livet Mitt Mitt Mitt

Svenska kyrkan MOA HERNGREN: ”Jag försöker att inte lyssna för mycket på min inre kritiker”

verkligen lyssnar?

Allt är inte bråttom

En ny tidning, var det riktigt genomtänkt?

I en tid när allt verkar gå i expressfart och ny teknik öppnar nya möjligheter kan en ny papperstidning kännas som ett förtvivlat försök att hålla fast vid det andra lämnat.

Möjligen har vi fel, men vi tror och hoppas att vi träffat rätt.

I den här tidningen kommer du att kunna stanna upp vid det som inte är bråttom och det är ganska mycket i livet som inte är det. Mycket har förändrats och mycket har blivit bättre, men att tänka, reflektera, att bry sig om varandra och lyssna tar precis lika lång tid idag som det gjorde igår.

”Kyrkan finns också i tystnaden och som den som lyssnar.”

Se de här sidorna som du håller i handen som en inbjudan till en andningspaus. Det du läser här skrev vi i januari och du får gärna läsa det när du vill, för allt är inte bråttom.

I VÅRT FÖRSTA nummer, som har temat ”Lyssna”, skriver vi om hur vår kyrka hörs i musik, klockklang och ord. Många tänker på kyrkan som olika ljud, men kyrkan finns också i tystnaden och som den som lyssnar.

Här finns det stilla rummet som för en kort stund stänger ute vardagens ljud. Här finns den planerade tystnaden där dagar i stillhet och innerlighet ger rum att andas och landa. Här finns den som kan lyssna till sorgen, smärtan, hoppet och längtan.

Svenska kyrkan är som de flesta av oss, ibland är hon tyst och lyssnar, ibland låter hon för mycket, men oftast är hon en god vän som lyssnar mycket, pratar en del och sjunger fantastiskt, för kyrkan, det är du och jag tillsammans med kyrkans Herre, Jesus!

Staffan Orrdal Kyrkoherde

HÄR FINNS VÅRA FÖRSAMLINGAR

Fagered

Falkenberg

Gunnarp

Källsjö

Morup

Okome

Skrea

Stafsinge

Susedalen

Torup

Ullared

Vessige

VinbergLjungby

Älvsered

skapar mening och sammanhang

26 Äldreboenden Musiken når dit orden inte räcker

28 Kulturarv Kyrkklockor

Tema lyssna

Från

vänster:

Anton Karls­

son, Joel Hedblom, Rebecka Carlsson, Novalie Matekovic.

Foto: MARTINA LARSSON

Att bli sedd, hörd och tagen på allvar

9 Vad händer när vi verkligen lyssnar?

Mötet

14 Moa Herngren Journalist och manusförfattare

Övrigt

18 Nyfiken på tro Hur lyssnar man egentligen på Gud?

30 Receptet

31 Korsordet

”Det är väldigt få gånger i kyrkohistorien där någon faktiskt hört Gud säga något”, säger prästen Johan Garde.

Foto: ZANDRA ERIKSHEDE

◗ Ungdomar vill bli lyssnade på – på riktigt. De vill att vuxna tar deras åsikter på allvar, hör vad de har att säga och finns där med stöd och vägledning. I Svenska kyrkan beskriver många unga att de faktiskt blir hörda. Att bli lyssnad på skapar en känsla av att vara betydelsefull, sedd och viktig. När unga får utrymme att uttrycka sina tankar växer både delaktighet och gemenskap.

Här kommer ett par snabba reflektioner från våra unga ledare i Torups församling.

Vad vill ni att vuxna ska lyssna mer på?

– Vi vill att vuxna ska lyssna mer på oss barn och höra våra åsikter. Men också lyssna på vad vi har att säga i allmänhet. Vi tycker det är viktigt att vuxna ger oss tips och stöd.

Hur känns det att bli lyssnad på i kyrkan?

– Det känns bra – eftersom vi känner oss hörda. Man känner sig mer värdefull och viktig då.

Nyfiken på konfirmation?

◗ Du som fyller 14 i år har chansen att konfirmeras nästa år. Därför vill vi bjuda in dig till KONFA 27 i Falkhallen i Falkenberg den 26 maj. Där berättar vi om vad konfirmation är.

På KONFA 27 får du träffa oss som jobbar med konfirmander men också unga ledare som själva precis konfirmerat sig. Bästa infon

REDAKTION

◗ Mitt i livet – Svenska kyrkan nära dig ges ut av Falkenbergs pastorat.

Omslagsbild: Alex Giacomini/Ikon Telefon: 0346-371 00

E-post: falkenbergs.pastorat@ svenskakyrkan.se Webb: svenskakyrkan.se/falkenberg

om vad konfirmation är alltså!

Vi bjuder på hamburgare, en massa kul aktiviteter och överraskningar. Då kan du lättare bestämma dig för om konfa är något för dig. Välkommen!

VI SES PÅ KONFA 27!

Datum: 26 maj. Tid: Kl 16.00–17.30. Plats: Falkhallen i Falkenberg.

Kontaktperson i Falkenberg: Henrik Enarsson henrik.enarsson@svenskakyrkan.se

Produktion: Verbum AB Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se

Tryck: Printagon, Helsingborg, 2026

Distribution: Postnord

Retreat

– att lyssna inåt

TEXT OCH FOTO: Henrik Enarsson

◗ Att vara tyst tillsammans med andra kan först kännas ovant. Vi är vana att skapa gemenskap genom ord, genom samtal och förklaringar. På en kristen tyst retreat får orden i stället vila. Tystnaden blir aldrig tom, utan fylld av lyssnande. Genom att stänga av mobiltelefonen i samband med retreatens början utestänger vi alla frestelser. Det finns bara ett fokus – att vara tyst och stilla alla tankar som snurrar i huvudet. För mig brukar det ta en dag innan lugnet infinner sig.

”I tystnaden behöver jag inte prestera eller förklara mig. Jag får bara lyssna – och märker att jag inte är ensam.”

Pax et bonum är latin och betyder Frid och allt gott, eller Fred och godhet.

I början hör vi ofta det inre bruset. Tankar, minnen och frågor träder fram när inget annat distraherar. Men efterhand vidgas uppmärksamheten. Vi börjar lyssna på ett annat sätt – till kroppen, till omgivningen och till stillheten själv. Små ljud blir tydliga: en knorrande mage, vinden utanför eller det egna andetaget.

I JANUARI BESÖKTE jag retreatgården Wettershus vid Vätterns östra strand. Jag har varit där många gånger förut och jag känner mig alltid lika välkommen. Jag gillar stället för dess enkelhet, närheten till naturen, det fina kapellet och samvaron inne i stor­

stugan. Jag gillar att i tystnad fästa blicken på fågelbordet när jag äter min måltid tillsammans med de andra. Jag gillar att bli väckt av en vällingklocka på morgonen. Att dela tystnad skapar en särskild gemenskap. Utan ord växer en ömsesidighet fram. Blickar, rörelser och hänsyn ersätter samtalet. Vi lyssnar genom att ge rum åt varandra ­ genom att inte kräva något. Den andres tystnad är lika viktig som min egen.

I DEN KRISTNA traditionen är lyssnandet centralt. Jesus drar sig ofta undan i tystnad för att lyssna till Gud. När vi gör detsamma öppnas ett annat språk – bortom orden. Många upplever att de efter en tyst retreat lyssnar annorlunda i vardagen ­ med större tålamod, mer närvaro och mindre behov av att fylla tystnaden.

Den tysta retreaten lär oss inte bara att vara tysta. Den lär oss att lyssna. Och i det lyssnandet kan något nytt få ta form.

Har du aldrig varit på retreat så kanske en endagars­retreat kan vara bra att börja med. I pastoratet arrangeras regelbundet retreater eller stilla dagar.

”Att dela tystnad skapar en särskild gemenskap”, skriver Henrik Enarsson, som flera gånger åkt på retreat till Wettershus utanför Gränna.

En erfaren tystnadsresenär

◗ Lars Bengtsson från Fagered har deltagit på Stilla dagar i Skrea församlingshem vid två tillfällen. Något han starkt rekommenderar. Han tycker fler borde testa att vara tysta tillsammans.

– Jag har varit på många tysta retreater i mitt liv, säger Lars. Främst är det gemenskapen jag söker. Att jag tillsammans med andra får möta mitt inre – det blir till en helande gemenskap.

”För mig handlar retreaten om att möta min inre kärna.”

5 retreatgårdar

... i södra Sverige, som erbjuder tysta, kristna retreater:

1 Killans bönegård på Österlen

2 Lilleskog utanför Alingsås

3 Pilgrimscentrum i Vadstena

4 Wettershus utanför Gränna

5 Äspögården utanför Smygehamn

Lars Bengtsson

Lars pratar varmt om sin vurm för det mystiska i religioner.

– Jag har en tydlig gudstro, men ingen tydlig religion, berättar Lars Bengtsson. Jag kan känna mig hemma i flera olika religioner.

EFTER SIN FÖRSTA retreat på kursgården Lilleskog utanför Alingsås 2005 har det blivit många fler tillfällen. Han har bland annat besökt S:t Davidsgården i Rättvik, pilgrimscentrum i Vadstena och favoriten Wettershus söder om Gränna.

– För mig handlar retreaten om att möta min inre kärna, säger Lars. Att få söka mig inåt och lyssna till mina tankar och känslor.

tack för hjälpen!

◗ Vilken härlig helg det blev på Rådhustorget i Falkenberg i början av december! Falkenbergs pastorat vill rikta ett stort tack till alla som var med och gjorde 2025 års insamling till Musikhjälpen till en succé.

Nu vet vi resultatet av insamlingen –hela 345 697 kronor. Med den summan hamnade vi på en hedrande 15:e plats på insamlingstoppen för hela Sverige. Wow!

Nu ser vi fram emot att slå förra årets insamlingsrekord vid nästa tillfälle i december. Mer om detta senare...

Musikens kraft skapar mening och sammanhang

Musiken har alltid haft en självklar plats i Svenska kyrkan. Genom toner, rytmer och tystnad får tron kropp och känslor får språk. I musiken möts förkunnelse, gemenskap och människors innersta längtan – och öppnar rum för både glädje, sorg, hopp och eftertanke.

TEXT: Henrik Enarsson

Under våren 2026 framförs flera större musikaliska verk runt om i Falkenbergs pastorat.

• En nyskriven Lukaspassion av Maria Löfberg och Bertil Murray spelas i Falkenbergs kyrka på palmsöndagen.

• Musikalen Jesus Christ Superstar framförs av bland annat Gospel Bliss i Vinbergs kyrka på långfredagen.

• Redan i början av mars sjöngs Lars­Erik Larssons Förklädd Gud av en projektkör i Ullareds och Drängsereds kyrkor.

FÖRSTEORGANISTEN OCH kompositören Maria Löfberg har komponerat en ny version av Lukaspassionen

– Den är uppbyggd på samma sätt som Bachs passioner, där bibeltexten inflikas av poetiska avbrott i form av koraler och arior, med ord från vår tid, säger Maria. Historien berättas med både ord och toner av kör, evangelist, sång­

I mars framförde kören Fyrklang tillsammans med en projektkör Lars­Erik Larssons Förklädd Gud. FOTO: PRIVAT

Jesus Christ Superstar sattes senast upp 2019.

Foto: INGER MYRÉN

solister och en liten instrumentalensemble. Det blir både ljuva, lite folkmusikaktiga tongångar men också hjärtskärande skildringar av lidandet och av hur den stora massan drogs med av makten, då liksom i vår tid.

ATT LYSSNA PÅ musik är att ge sig själv tid att känna, minnas och vila. I kyrkans sammanhang blir musiken mer än bara vackra klanger – den blir en form av förkunnelse som når dit orden ibland inte förmår. Psalmer, körsång och instrumental musik bär tron genom generationer och skapar gemenskap i gudstjänst och församlingsliv. Musiken samlar, berör och fördjupar, och är en oumbärlig del av kyrkans liv och uppdrag.

”Utan musik hade livet varit så trist och tyst.”

Karin Andersson, som var med och framförde Förklädd Gud

I samband med övningarna inför de olika uppträdandena i vår bad vi körmedlemmar reflektera kring vikten av att lyssna på musik i allmänhet.

Amanda Pedersson och Gunnar Stenbäck sjunger i Motettkören i Falkenberg.

– Musik är något som omfamnar själen på något vis, berättar Amanda. Den tröstar, gläder och får en på bra humör. Kören har varit en otrolig stöttepelare i mitt liv när det varit och ibland fortfarande är tungt i livet. Det är ett bra tillfälle att få träffa härliga människor som ger mig en fin gemenskap. Musik är verkligen magi på så många sätt.

– Att lyssna till musik är lika viktigt som det är att andas och att tala, säger Gunnar.

Helén Hellenäs och Heléne Persson från kören Gospel Bliss framför Jesus Christ Superstar tillsammans med solister och musiker för fjärde gången.

– Det ska bli spännande att vara med och sätta upp och sjunga

”En kyrkokör sjunger inte för att förgylla en gudstjänst utan för att förkunna ett glatt budskap och leda församlingen i lovsång och bön”, skriver organisten och kompositören

Maria Löfberg.

verket igen. Det känns tryggare den här gången eftersom vi har gjort det tidigare, säger Heléne Persson.

Men varför är musik så viktigt?

– Ofta känner jag en tröst, ett lugn men även en tacksamhet att musiken kan ge alla känslor som finns, berättar Heléne Persson.

– Jag lyssnar på musik när jag vill varva ner, i badet eller bastun. Eller kanske under lördagsmorgonens Ring så spelar vi – det ger en behaglig känsla, säger Helén Hellenäs.

Karin Andersson och Ann­Britt Andersson sjöng i projektkören som framförde Förklädd Gud

– Utan musik hade livet varit så trist och tyst, säger Karin. Jag har nästan alltid min telefon på mig med musik spelandes, det gör tillvaron ljusare.

Vad är speciellt med just Förklädd Gud?

Förklädd Gud förmedlar historian på ett vackert och härligt sätt. Texten är målande, berättande och är lätt att förmedla till dem som lyssnar.

– Musiken ger så mycket, man släpper det mesta runt omkring, berättar Ann­Britt. Man blir glad. Texter kan ge ett fint budskap eller frambringa ett vackert minne. Förklädd Gud är ett mästerligt verk om hopp och medmänsklighet som är tillägnat de svaga.

”Musiken är ett språk i lika hög grad som det talade ordet”

Hör, du som har öron!” Lek med tanken på om Jesus skulle sagt så om han vandrat på jorden idag, när så mycket av kommunikationen människor emellan sker på annat sätt än att vi lyssnar. Kanske skulle det ha hetat ’Läs, du som har en smarttelefon!’ I kyrkans liv är musiken bärare av evangeliet och det gör kyrkomusiken till något annat än underhållning. En kyrkokör sjunger inte för att förgylla en gudstjänst utan för att förkunna ett glatt budskap och leda församlingen i lovsång och bön. Kören är församlingens sångtränade medlemmar och inte bara artister som uppträder.

Organisten och kompositören Maria Löfberg har skrivit en helt ny Lukaspassion som spelas i Falkenbergs kyrka på Palmsöndagen.

Det är inte konstigt att vi har så mycket underbar kyrkomusik!

”Musik är något som omfamnar själen på något vis.”

Amanda Pedersson, som sjunger i Motettkören

MUSIKEN ÄR ETT språk i lika hög grad som det talade ordet och kombinerade med varann är de två ett oslagbart team. En text som sjungs är lättare att komma ihåg än något man läser eller hör reciteras. Kung David visste det liksom Martin Luther och Johann Sebastian Bach.

PÅSKEN ÄR KYRKANS viktigaste högtid, men eftersom den inte har blivit lika exponerad utanför kristenlivet, har vi inte lika många påsksånger jämfört med det stora utbudet av julsånger. Även kyrkomusikrepertoaren är begränsad och i första hand koncentrerad till skildringar av Jesu lidande, passionshistorien.

Maria Löfberg

Försteorganist i Falkenbergs församling

TEXT OCH ILLUSTRATION: Sophie Ekman

I en värld där samtalen ofta går för fort kan ett genuint lyssnande bli ett andrum. När någon verkligen hör oss händer något både i mötet och i oss själva.

har du försökt berätta något viktigt men märkt att den du pratar med verkar försvunnit bort i tankarna? Kanske känner du dig, just i den stunden, inte så viktig. Eller, handen på hjärtat, har du själv nickat och hummat när någon pratar, samtidigt som du i huvudet planerat morgondagens möten, funderat på middagen eller sneglat på mobilen som blinkar på bordet?

Vi lever i en tid där så mycket pockar på vår uppmärksamhet – mejl, notiser, vardagslogistik. Att vara helt närvarande i ett samtal kan kännas som en omöjlighet. Ändå är det kanske just det vi längtar mest efter, att någon verkligen hör oss.

”För mig är lyssnande både en övning och en kärlekshandling.”

Annika Telléus, författare

För Annika Telléus, författare till Konsten att lyssna, är lyssnandet långt mer än en social färdighet. – För mig är lyssnande både en övning och en kärlekshandling. Det är ett sätt att visa att jag ser dig och vill förstå dig, säger hon.

Att vara närvarande i ett samtal är inte alltid enkelt. När någon berättar något är vi ofta snabba att svara med våra egna erfarenheter: ”Ja, det där känner jag igen!” Vi vill visa att vi förstår, men istället riskerar vi att krympa den andres utrymme. Fokus glider från personen framför oss till oss själva. Annika beskriver det hon kallar för lyssnarskalan. I ena änden finns icke-lyssnande, i den andra finns läkande lyssnande. Vi rör oss hela tiden längs skalan. I vissa relationer räcker det att bara finnas, men ibland behöver vi vara fullt närvarande, öppna och empatiska.

– Att bli medveten om var man befinner sig är ett första steg. Man kan komma på sig själv mitt i samtalet: Oj, nu tog jag över. Det är helt okej att säga det högt. Det visar självinsikt och öppnar rummet för den andre igen.

Och om man själv blir avbruten?

– Då kan man vänligt men tydligt säga: Jag vill gärna berätta klart. Det kan kännas ovant, men det är ett sätt att värna sin berättelse.

Annika berättar att det inte handlar om att den andre inte är

– Jag säger det för att jag vill kunna vara helt närvarande när vi väl pratar.

Varför är det då så svårt att lyssna i vår tid?

– För att vi inte tränar på det, menar Annika och förklarar:

– Vi lever i ett tempo som hyllar snabbhet. Hela samhället premierar att ha många bollar i luften, men lyssnande kräver motsatsen: stillhet och fokus.

Hon använder ibland en enkel symbol när hon föreläser, den så kallade lyssnarmössan.

– Jag har till och med stickat riktiga lyssnarmössor som jag brukar ha med mig, säger hon glatt och tar fram ett par mössor från sin väska.

– Mössan är en påminnelse om att vara medveten. När är min mössa på? Och när är den av? Om jag är stressad, hungrig eller tänker på min deadline är den av. Det är mänskligt. Men då kan jag säga: Jag vill gärna lyssna på dig, men jag kan inte just nu. Kan vi ta det klockan tre?

Annika inleder ibland samtal och poddinspelningar med några samlande ord:

”Låt mig vara öppen, äkta och nära. Låt samtalet bli varmt, utforskande och fullt av tillit. Låt oss ta fram det bästa i varandra och välkomna det som sker.”

Att erkänna när man inte kan lyssna är också en del av lyssnandets etik.

– Det finns något väldigt mänskligt i att våga säga: Jag vill, men jag orkar inte just nu. Det är mycket mer kärleksfullt än att låtsas.

Mobiler, smartklockor och ständiga notiser är några av vår tids största lyssnarfiender.

– När din klocka burrar eller mobilen blinkar bryts inte bara ditt fokus. Den som pratar känner sig också mindre viktig. Vår vilja att vara tillgängliga hela tiden gör att vi inte är närvarande någonstans, och därför inte tillgängliga alls.

För att hitta tillbaka till närvaron använder Annika kroppen.

– Kroppen vet ofta före tanken när vi är på väg bort. Jag brukar sätta mig lite längre fram på stolen, luta mig framåt, söka ögonkontakt. Bara det hjälper mig att bli närvarande igen. Och om tankarna vandrar

Annika Telléus:

Varje människa är en skattkista. Men för att upptäcka det måste vi vara nyfikna.

”Att ge någon annan plats är inte att förlora sin röst. När vi lyssnar på riktigt händer något mellan oss. Vi blir sedda, hörda och kanske lite mer mänskliga.”

Albin Tanke, präst och psykoterapeut

iväg, för det gör de ibland, då kan jag le åt det och hämta hem mig själv.

Hon berättar om en vän som hamnade mellan två pratsamma män på en middag.

– De pratade oavbrutet om basket och ledarskap. Hon ställde massor av frågor,t men fick inga tillbaka. Efter flera timmar sa en av männen plötsligt: Du ställer så initierade frågor, varför då? Då visade det sig att hon själv spelat basket på landslagsnivå och

Albin Tanke: Det är i mötet, i att någon lyssnar, som våra berättelser får kontur. Det kan vara oerhört läkande.

satt i företagsledning. Först då såg de henne.

Annika ler åt minnet.

– Det är en så talande bild. När vi inte öppnar upp för den andre går vi miste om människor, om hela världar. Varje människa är en skattkista. Men för att upptäcka det måste vi vara nyfikna.

För Annika är närvaro också en motståndshandling.

– I ett samhälle som rusar fram blir lyssnande nästan revolutionärt. Att lägga undan mobilen, stilla tankarna och säga: Nu är du viktigare än allt annat, det är en kärlekshandling.

Hon berättar om den tidigare amerikanske hälsoministern Vivek Murthy som, efter en turné runt om i USA, upptäckte att ensamhet låg bakom många av vår tids stora problem såsom psykisk ohälsa, missbruk och våld.

– Han sa: Att lyssna är ett av de mest kraftfulla sätt

Så övar du dig i att lyssna på riktigt

◗ Lägg undan mobilen Din närvaro är den största gåvan.

◗ Våga vara ärlig Säg när du inte orkar lyssna just nu.

◗ Sätt på ”lyssnarmössan” Fråga dig själv: Är jag verkligen här nu?

◗ Var tyst lite längre än det känns bekvämt Ofta kommer något mer.

◗ Ställ följdfrågor ”Berätta mer”, i stället för ”Jag har också …”.

◗ Använd kroppen Luta dig fram, sök ögonkontakt, visa med hela dig att du är med.

vi kan hjälpa människor att känna sig mindre ensamma. Och det är så sant. Lyssnande säger: Du finns, du betyder något.

Lyssna inåt, till din kropp, din längtan och rösterna omkring dig.

– Men det finns också en annan sorts tystnad, den som är fylld av oro eller rädsla. Då behöver man hjälpa till att bryta den varsamt, kanske genom att ställa en enkel fråga: Hur känns det just nu? eller bara visa att man finns kvar. Det handlar inte om att ge svar utan om att skapa trygghet nog för att orden ska kunna

Han berättar hur mycket som kan ske i ett rum där någon får tala utan att bli avbruten.

– Vi talar fram oss själva. Det är i mötet, i att någon lyssnar, som våra berättelser får kontur. Det kan vara

Precis som Annika betonar Albin vikten av att vara ärlig när man inte kan eller orkar vara närvarande.

– Jag försöker alltid välja ärlighetens väg. Jag kan säga: Jag hinner inte nu, men jag vill verkligen höra dig. Kan vi prata senare?

Det är mycket bättre än att låtsas lyssna medan jag tittar på klockan.

– Att lyssna kräver mod, säger han. Modet att ge plats åt någon annan, att stå kvar i det svåra och att låta sig beröras. Jag har varit präst i över tjugo år, och jag behöver fortfarande öva varje dag.

ör Albin handlar det också om demokrati och människovärde.

– Om människor slutar våga tala därför att de inte blir lyssnade på, då tystnar vi som samhälle. Det är en fara. Lyssnande är ett sätt att värna människovärdet och varandra.

Han menar att grunden i denna hållning är just detta: att se och bekräfta den andra.

– Vi läker i relationer. Och vi lyssnar fram oss själva genom andra. När jag möter en människa med empati och tid händer något med båda. Lyssnandet säger: Du

I en tid där så mycket handlar om att höras mest, blir det motsatta en stillsam motkraft.

Att ge någon annan plats är inte att förlora sin röst. När vi lyssnar på riktigt händer något mellan oss. Vi blir sedda, hörda och kanske lite mer mänskliga.

MOA HERNGREN

JOURNALIST OCH MANUSFÖRFATTARE

Alltid på lyssnarplats

Relationer och perspektiv har alltid drivit Moa Herngren. Hon lyssnar tills hon hittar kärnan i det som skaver – och det som binder oss samman.

TEXT: Linda Newnham FOTO: Theresia Kölin

kort om

Moa Herngren

Ålder: 56 år.

Familj: Maken

Tomas, vuxna sonen Max och barnbarnet Harry, bonusbarnen

Wille, Nelly och Leia och bonusbarnbarnen

Axel, Signe och Ivar.

Bor: Gröndal, Stockholm.

Gör: Författare och manusförfattare.

Aktuell med: Boken Syskonfejden och huvudförfattare till tv­serien

Halva Malmö består av killar som dumpat mig tillsammans med Tove Eriksen Hillbom.

◗ Hon är manusförfattare till tv-serier som Bonusfamiljen och har elva böcker i ryggen, som succéromanerna Skilsmässan och Syskonfejden. Ändå, när hon sitter där vid datorn och skriver på sin nya bok, så kan den lilla elaka rösten inom henne säga saker som:

Dåligt! Är du helt säker på att du kan skriva?

Försäljningssuccé, ja tjena, du kanske bara har haft tur.

Har du ens något att säga? Vem vill läsa det där, liksom?

Bluff!

– Jag har alltid burit med mig en inre kritiker som är rätt högljudd. Det är en av mina värsta fiender i arbetet, ja, i livet överlag. Just den här gången har den inre kritikern varit extra högljudd. Ibland kan den sporra, jag vill överbevisa den, men på senaste tiden har den bara varit hindrande.

Så hur hanterar du den inre kritikern?

– Jag försöker att inte lyssna för mycket på den, utan bara fortsätta framåt. Samtidigt vill jag ju lyssna när den har något viktigt att säga, och våga göra stora omskrivningar.

Ja, det är ett konststycke att veta när man ska lyssna, både på andra och på den där inre rösten, och när man i stället behöver stå stadigt i sig själv. Moa säger att så länge som hon själv försöker bilda sig

”Jag har alltid burit med mig en inre kritiker som är rätt högljudd.”

en uppfattning kan hon vara ganska lättpåverkad åt olika håll.

– En person kanske säger något klokt och bra, sedan kommer nästa och säger något diametralt motsatt som också låter smart. Då kan jag svänga i mina åsikter.

Hur gör du för att vaska fram vad som är rätt beslut för dig?

– I skrivprocessen försöker jag ibland skärma av mig. Jag åker iväg och skriver, för jag är en introvert person som lätt blir invaderad av andras åsikter.

– I övrigt försöker jag lyssna till människor i min omgivning, samla på mig klokskap och synpunkter. I den processen kan jag svaja. Men sedan låter jag allt detta landa tills jag känner att jag bottnar i något.

Och om du ändå känner dig osäker?

– Då brukar jag återgå till ett råd jag fick av en god vän om att sitta lugnt i båten. Ibland, i svåra livssituationer, behöver man göra det för att så småningom ta sig fram till en punkt där man är redo. Jag säger inte att det är lätt, men med åren har jag blivit bättre på det.

VI SES ÖVER en kopp te i den sneda, rödmålade lilla skrivstugan i Vitabergsparken på Södermalm i Stockholm där hon har sitt kontor. Hon säger att även om hennes vanligaste arbetsställning är att ligga ner och skriva så sitter hon gärna vid skrivbordet här, för det är så vilsamt att titta ut på det gröna.

Moa fick kreativiteten med sig hemifrån. Uppvuxen

”Jag älskar att höra om människors olika livsöden och världar. Ja, jag är patologiskt nyfiken på andra.”, säger Moa Herngren.

» på Östermalm med en mamma och pappa som gjorde revolt mot sin bakgrund genom att låta barnen åka rullskridskor inomhus och måla på väggarna. De var också uttalade ateister.

– Jag har ingen uttalad gudstro, men redan som barn uppsökte jag på eget initiativ kyrkan, det är en så fridfull plats. Och jag har alltid funnit stor tröst i bönen. Jag tycker mycket om såväl sinnesrobönen som Franciskusbönen, och det finns mycket att hämta i flera religioner, tankar om respekt, förståelse och omtanke.

Som lillasyster till två kvicka storebröder, Felix och Måns, blev hon tidigt betraktaren.

– Vi åker på syskonresa då och då, och nu senast insåg jag en kväll hur mina bröder babblade på och jag blev den där tysta betraktaren igen, skrattar hon.

– Men som journalist har jag haft stor glädje av den sidan. Jag älskar att höra om människors livsöden och världar. Ja, jag är patologiskt nyfiken på andra.

JOURNALISTIKEN JA. VIA Jan Stenbeck-ägda TV1000 hamnade hon i mediabranschen, där hon efter att ha producerat program för TV3 och TV4 blev headhuntad som chefredaktör till tidningen Elle.

– Där vaknade mina skrivdrömmar från barndomen till liv igen.

I sitt skrivande har hon ofta hämtat stoff ur det som ligger henne nära. Så blev det också med intresset för bonusfamiljen, som väcktes när hon 2009 träffade sin man Tomas, som precis som hon hade barn sedan tidigare. Hon ett och han tre.

– Vi blev pangkära och kastade oss in i bonusfamiljen med en otrolig energi. Och som ensamstående mamma på heltid hade jag en dröm om att få den där sammansvetsade familjen.

Hon trodde att en bonusfamilj skulle påminna om kärnfamiljen hon själv växte upp i, visserligen inte problemfri, men…

... från Moa hur man kan lyssna för att förstå:

1 Släpp dina förutfattade meningar

Vi har ofta redan bestämt oss för vad någon ska säga innan de ens öppnat munnen.

Försök i stället att låtsas att ni aldrig har träffats. Var nyfiken och ställ öppna frågor..

2 Spegla den du lyssnar på Säg tillbaka vad du tror att personen menar och fråga om det stämmer. Det är en övning ni med fördel kan turas om att göra.

3

Snälltolka Utgå ifrån att den som pratar vill dig väl – inte illa. Den inställningen kan förändra hela samtalet.

”Olyckskorparna sa att det var början på slutet, och jag fick jobba en del med bilden av vad som är en ’riktig familj’.”

– Familjen Herngren var som en liten bubbla som gjorde allt tillsammans, så jag hade en ganska rosaskimrande bild av hur det skulle bli, men kom in i något som var större och mer svårnavigerat. Och när man försöker trycka in bonusfamiljen i en kärnfamiljsbox blir det skitdåligt.

Hon insåg att hon måste försöka förstå för att lösa, vilket hon delvis gjorde genom att påbörja arbetet med Bonusfamiljen och boken Fältguide för bonusfamiljen.

– Det var mycket spänningar och jag hamnade i en diplomatroll som innebar ständig medling.

Efter fyra år bestämde sig paret för att flytta isär men fortsätta vara gifta.

– Olyckskorparna sa att det var början på slutet, och jag fick jobba en del med bilden av vad som är en ”riktig familj”. Men det räddade vår relation, säger Moa, som sedan något år tillbaka bor ihop med Tomas igen.

– Men nu är det bara en 19-åring kvar, så frågor kring uppfostran och liknande är inte längre lika aktuella. Det är inte samma spänningar.

ERFARENHETERNA FRÅN BONUSLIVET satte spår, inte bara i skrivandet, utan också i hennes sätt att möta andra. Med åren lärde hon sig vikten av att lyssna på andra för att försöka förstå varifrån den personen kommer.

– I en bonusfamilj, där man kanske kommer från vitt skilda familjekulturer, gäller det att försöka förstå den andras perspektiv, varifrån du kommer, varför du känner som du gör och vill det här. Kan man förstå varandra, även om man inte håller med, så blir man inte lika irriterad och arg.

Det här med att ha olika perspektiv på samma situation har lett till böckerna Svärmodern, Skilsmässan och Syskonfejden. Och nu skriver hon alltså på en fjärde bok i vad hon kallar ”perspektivsviten”, där hon berättar historien ur flera personers synvinkel.

– Jag är fascinerad av fenomenet, hur människor kan ha så olika upplevelser av en relation eller händelse. Jag intervjuar många människor inför varje bok och har exempelvis träffat syskon där den ena tycker sig ha haft en harmonisk barndom med en härligt spontan mamma, medan den andra uppfattar uppväxten som traumatisk och mamman som en gränslös osäkrad pistol.

Varför är det så?

– Dels tror jag att vi föds med olika personligheter, dels har vi erfarenheter med oss som gör att vi tolkar situationer på vårt sätt. Men det leder inte sällan till missförstånd och konflikter.

Vi pratar om en nyckel till goda relationer: förmågan att snälltolka varandra.

– I stället för att direkt anta det värsta är det bra att försöka tänka ”okej, vad menade personen egentligen?” Att utgå ifrån att den andra menar väl även om ord inte uppfattades så. För det som du upplevde som ett påhopp kanske bara var ett välvilligt tips. Snälltolkandet kan förändra hela dynamiken i relationen.

”Jag har ingen uttalad gudstro, men redan som barn uppsökte jag på eget initiativ kyrkan, det är en så fridfull plats. Och jag har alltid funnit stor tröst i bönen”, säger Moa Herngren.

”Att gå tillbaka till ett liv där allt inte kretsar kring barnens vardag känns spännande.”

Hon säger att skriva de här böckerna, där hon behövt sätta sig in i flera olika ”sanningar”, har varit lite som att gå i terapi.

– Böckerna handlar om psykologiskt utforskande hos människor, och enda sättet att göra det är att parallellt titta inåt själv. När man gör det kan man upptäcka mindre trevliga sidor hos sig själv, säger hon och ler snett.

Som vad?

– När jag skrev Skilsmässan började jag fundera på vissa av mina osköna beteenden därhemma, och hur de kan uppfattas som kontrollerande och dominerande. Exempelvis är det alltid jag som styr upp semestern, tar tag i, bokar och fixar. Jag har ofta tänkt ”att jag alltid ska behöva…”, men om jag ska vara helt ärlig finns det ett egensyfte i det också, jag får ju som jag vill.

Moa säger att försöka förstå en annan person också handlar om att försöka förstå sig själv.

– Att försöka se sig själv ur den andras filter kan vara nyttigt.

Moas och Tomas liv och relation är på väg att förändras igen, när yngsta barnet inom en snar framtid flyttar hemifrån.

– När min son Max flyttade tyckte jag att det var jättejobbigt, men jag har också varit väldigt mycket förälder i mitt liv. Det är 30 år sedan jag själv fick barn. Att gå tillbaka till ett liv där allt inte kretsar kring barnens vardag känns spännande. Bara en sådan sak som att inte behöva förhålla sig till varannan vecka-livet eller ha svar på frågan ”vad blir det till middag?” känns befriande även om man såklart kommer att sakna att ha barn hemma, säger hon.

Så vad bär framtiden med sig?

– Jag vet inte säkert. Men livet känns mer öppet än på länge. Känslan av att ”allt” är möjligt är tillbaka, vilket känns kluvet, lustfyllt och omtumlande på en och samma gång.

”Längtan efter en påse bilar, det är nog inte Gud.”

Hur lyssnar man på egentligen? Gud

Det är en fråga många bär, men kanske få vågar uttala högt. Här är prästen Johan Gardes bästa tips för den som vill börja lyssna.

TEXT: Sophie Ekman FOTO: Zandra Erikshede

Hur vet man att det är Gud man lyssnar på, och inte bara sina egna tankar?

– Vi måste börja med att erkänna att det är svårt, säger Johan.

– Vi tänker ofta att Gud ska tala som en röst i rummet, men så fungerar det nästan aldrig. Det är väldigt få gånger i kyrkohistorien där någon faktiskt hört Gud säga något.

– Nej, jag tror Gud oftare talar i det som rör sig inom oss: i längtan, samvetet eller en intuition. Längtan efter gemenskap, kärlek och mening ligger nära Guds röst. Men längtan efter en påse bilar… då är det nog inte Gud, säger han med ett skratt.

Kan man lyssna på Gud även om man inte är säker på att man tror?

– Ja! Bön kräver ingen färdig tro. Man kan börja i det mänskliga: i tystnaden, i sin längtan, i det som känns viktigt. Och om Gud finns – vilket jag tror – då kan Gud använda just de platserna för att nå oss. Det räcker att säga: ”Jag vet inte om du finns, men om du gör det så är jag här.” Det är en helt tillräcklig början.

Varför behövs tystnad?

– Vi fyller ständigt på med intryck, lever med poddar, musik, eller någon annans röst omkring oss. Men Gud talar ofta i det tysta. I Bibeln berättas det att Elia hörde Gud i ”den lilla viskningen”. Och för att höra viskningar måste man vara tyst. Vi tror att vi har tystnad i vardagen, men ofta är det noll minuter.

Är lyssnande samma sak som bön?

– Det överlappar. Men bön är inte bara att ”säga saker till Gud”. De flesta ber genom att prata, prata, prata. Om en fika med en vän varar i en timme och jag pratar i 59 minuter, då lyssnar jag inte.

– Lyssnande i bön handlar om att ge plats. Kanske låta tystnaden vara en del av samtalet. Inte för att det

ska kännas ”andligt”, utan för att Gud också måste få ordet ibland.

– Men tystnaden löser inte allt. Om jag bara gnäller i bönen kanske jag inte behöver mer tystnad, utan mer tacksamhet. ”Det är pissigt väder, men jag har tak över huvudet. Jag är trött, men jag har två ben som bär mig.” Den typen av perspektiv skapar också lyssnande.

Om man aldrig har bett, hur börjar man?

– Börja med ärlighet. Sitt eller gå en stund och fråga dig: vad längtar jag efter? Där talar Gud ofta. Man måste inte göra det ensam, tillägger han.

– Prata med någon. Det behöver inte vara en präst, bara ingen elak vän, som jag brukar säga, skrattar han. Att dela sina tankar hjälper oss att urskilja vad som är viktigt och vad som bara är brus.

”Det är väldigt få gånger i kyrkohistorien där någon faktiskt hört Gud säga något.”

Är naturen ett sätt att lyssna på Gud?

– Absolut. Naturen hjälper oss att bli tysta, så vi hör den där viskningen inom oss. Gud använder det vardagliga. En blomma vid vägkanten, fågelsång i mars… Allt som öppnar oss inåt. Om naturen får dig att stanna upp, känna tacksamhet eller få syn på din längtan.

Vilka tecken missar vi i vardagen som kan vara Guds närvaro?

– Det är nästan omöjligt att se Gud när man är mitt i allt. Därför kan det vara hjälpsamt att ge sig själv tid för en återblick. Mot slutet av dagen, fråga dig: ”Var fanns något gott i dag?” Ett leende, en kopp kaffe, något vackert. Gud finns ofta där, vi märker det när vi blickar tillbaka.

HUR TAR VI TILL OSS ORGELSPEL OCH PSALMER?

Musik har alltid haft en självklar plats i kyrkan. Men kan en gammal psalm tala till oss i dag? Kan orgeln beröra även den som är ovan?

TEXT: Anna Jonasson FOTO: Mikael M Johansson

Robert Bennesh, organist och körledare i Uppsala domkyrka:

”Orgeln är kyrkorummets starkaste röst”

◗ Redan som pojke i Lunds domkyrkas gosskör fascinerades Robert Bennesh av att stå i det enorma kyrkorummet och höra kyrkorgeln brusa.

– Kyrkan var, och är, en plats där man verkligen kan växa musikaliskt. Jag hade ledare som lät mig sjunga och testa olika instrument, berättar Robert.

Orgeln är hjärtat i Roberts arbete, och han beskriver den som en av kyrkorummets starkaste röster.

– Orgeln ramar in gudstjänsten. Den kan vara festlig, tröstande eller dramatisk och ange tonen för hela dagen.

Många tycker det är svårt att sjunga när orgeln låter mycket. Hur ska man tänka?

– Våga sjunga ut! Orgeln är inte där för att dränka, utan för att bära. Samtidigt är det organistens ansvar att registrera klokt, så att samspelet fungerar. Jag sjunger alltid själv när jag spelar, det hjälper både mig och församlingen att hitta en gemensam puls.

Hur vill du att människor ska känna när de hör orgeln i kyrkan?

– Upplyfta, berörda, fria att andas. På en begravning vill jag skapa en atmosfär som öppnar ett rum inåt. På en festdag vill jag att orgeln ska understryka

det pampiga och majestätiska. Orgeln kan gestalta och förstärka varje känsla.

Har du något tips för den som vill lyssna mer på orgelmusik?

– Gå på orgelkonsert! Många kyrkor erbjuder kortare konserter varje vecka. Där får orgeln vara helt fri och färgsätta musiken som en hel orkester. Många fastnar också för minimalistisk musik, så som Arvo Pärt, Philip Glass eller musiken från Interstellar. Den är repetitiv, lugnande och lätt att ta till sig. Men vill man upptäcka instrumentets fulla kraft tycker jag man lyssna på romantisk orgelmusik. Där hör man hela spektrat: tydliga melodier, solostämmor och stora klanger som växer fram och transformeras. Det är en perfekt ingång till hur mäktig orgeln faktiskt kan vara.

Vad tänker du att kyrkomusiken kan ge människor i dag?

– Ett sätt att landa. Musik gör något med oss som orden sällan kan. Folk som bara tänkt titta in en minut sätter sig ofta ner när de hör en ton. Musik öppnar upp för mötet både med oss själva och med något större.

När Roberts pappa dog när han var tolv fick han låna nyckeln till sin kyrka i Bjärred. Efter skolan satt han där och spelade allt möjligt. ”Det var som om rummet och klangen höll ihop mig. Det blev en del av min sorgebearbetning”, säger Robert.

Susanne Wiggort tar gärna en löptur, och inte sällan nynnar hon på en passande psalm.

Susanne Wigorts Yngvesson, psalmförfattare:

”Psalmerna rymmer hela livets rikedom”

◗ Av en slump började Susanne Wigorts Yngvesson skriva psalmer när hon för tio år sedan tilldelades ett stipendium för Anders Frostensons stiftelse Psalm och sång. Sedan dess har psalmpassionen följt henne i både forskning och arbete med Svenska kyrkans psalmbok.

Vad är det som gör att vissa psalmer överlever genom seklerna?

– Det är kombinationen av melodin som går in i hjärtat och en poesi som bär över tid. De psalmer som lever kvar uttrycker något grundläggande mänskligt, samtidigt som de rymmer de stora teologiska frågorna.

Många tycker att vissa psalmtexter kan kännas gamla. Hur kan man närma sig dem?

– Det är en fråga varje generation brottats med. Man ska bevara det poetiska och teologiska, men språket får inte bli obegripligt. Samtidigt behöver vi inte förstå varje ord, ibland får vi växa in i psalmerna. Därför behöver vi både de gamla och de nya.

Är det viktigt att sjunga med, även om man är osäker?

– Ja, det tycker jag. Psalmen är inte en föreställning

utan en gemensam bön. Det handlar inte om skönsång, utan om att låta våra röster få plats i liturgin. Även en svag eller trevande röst bär något viktigt.

Har du någon psalm som betyder extra mycket för dig?

– Just nu är det När mina dagar är slut ur psalmbokstillägget. Det var min svärmors favorit, och den sjöngs vid hennes begravning. Och även när jag löptränar dyker psalmer upp i huvudet. Du signade dag är en utmärkt löparpsalm, den funkar både i långsamt tempo och i nerförsbacke, säger Susanne och ler.

Vilken psalm kan vara bra för någon som vill börja sjunga?

– Guds kärlek är som stranden och som gräset av Anders Frostenson. Den är varm, lätt att ta till sig och ändå existentiellt djup. En fin ingång i psalmsången.

Vad önskar du att människor upptäcker när de lyssnar till psalmer?

– Livets rikedom. Psalmerna rymmer allt. Sorg, glädje, kärlek, tvivel, hopp. Det finns ingen fråga som psalmerna inte berör. Människor i alla tider har speglat sina liv i dem. Det kan vi fortfarande göra.

Att lyssna till naturen ger hopp

hallå där

... Pella Thiel, ekolog och utbildare i ekopsykologi, som lyfter lyssnandet på naturen som en väg tillbaka till det levande sammanhang vi alltid tillhört.

Varifrån kommer ditt engagemang för naturen?

– Jag växte upp på en liten gård i Stockholms skärgård, nära djur och landskap. Det präglade mig tidigt. Med åren har jag också sett konsekvenserna av vårt samhälles dövhet för naturen, som om den vore något utanför oss.

Du arbetar med ekopsykologi. Vad handlar det om?

– Ekopsykologin ser psyket som en väv av relationer vi deltar i, snarare än något vi bär inom oss. Vårt inre liv formas av de relationerna, eller bristen på dem. När vi ser oss som en del av en större helhet förändras både vår självbild och hur vi vill leva.

Vad betyder det att lyssna på naturen?

– Många av oss märker ju att vi mår bra när vi är ute, och forskning bekräftar det. Lyssnandet handlar också om att använda fler delar av oss än tanken, ett mer sinnligt och känslomässigt förhållningssätt. Då kan vi bli mer mottagliga för det som händer omkring oss, men också inom oss. Det är ett sätt att lära känna sig själv.

Vilka signaler hör du starkast just nu?

– Jag bor vid Östersjön, som ropar högt. Den mår inte bra, och det känns när man tar in det. Samma sak händer på många håll. Nyligen kom nyheten att fjällugglan är utrotad från Sverige, exempelvis.

– Det är inte alltid bekvämt att lyssna. Om vi låter sådant hända utan att låta det beröra oss, vilka är vi då?

– Samtidigt upplever jag något fint, nästan som att naturen saknar oss och vill att vi ska komma tillbaka, att relationen faktiskt går åt båda håll.

Vad kan en vanlig människa göra?

– Tillbringa mer tid ute och lägg märke till det levande omkring dig. Hitta gärna en plats nära hemmet och återvänd regelbundet. Tacka för maten du äter och tänk på var den kommer ifrån, vem som producerat den. Det är också viktigt att våga känna det som känns, även maktlöshet. Det behöver inte genast bli handling, men det påverkar vem vi är, och därifrån kan förändring växa.

Vad ger dig hopp?

– Människors längtan. Jag möter så många som vill något annat, som söker en djupare relation till naturen. Den längtan tror jag kommer att föra oss vidare, även om vi inte ser resultatet direkt.

Sophie Ekman

”Jag upplever det nästan som att naturen saknar oss och vill att vi ska komma tillbaka”, säger Pella Thiel, ekolog och utbildare i ekopsykologi.

Foto: MIKAEL M JOHANSSON

tips

... från Pella Thiel för att lyssna på naturen:

1 Ta en kort stund ute varje dag och lägg märke till det levande omkring dig.

2 Låt sinnena få plats: ljud, dofter, hur platsen känns i kroppen.

3 Våga bli berörd av det som känns, därifrån växer förändring.

4 Tacka för maten och fundera över landskapet som burit den.

5 Föreställ dig hur ett friskt ekosystem skulle kunna se ut. Fantasin hjälper oss att hitta riktning. 5

3 sätt att lyssna

HUR LÅTER

DJUREN?

Clara

Dackenberg

Natur & Kultur

◗ Vem vet hur grodan, blåsfisken eller den jättestora tigern låter? I denna färgstarka och fnissiga bilderbok bjuds läsaren in att lyssna, gissa och förundras över djurens oväntade läten.

En rolig högläsningsfavorit som tränar både fantasi och lyhördhet. En bok som verkligen påminner om att stanna upp och lyssna.

hur mår din hörsel?

◗ Hörseln följer oss hela livet och förtjänar samma uppmärksamhet som resten av kroppen. I dag finns teknik, som moderna hörlurar och appar, som gör det möjligt att göra enkla hörseltester hemma och samtidigt skydda öronen mot höga ljud, till exempel på konsert eller i bullrig miljö. Att kolla hörseln då och då kan vara ett enkelt sätt att ta hand om ett sinne som ofta tas för givet.

Styrka handlar om mer än om muskler, menar Petra Malm.

Foto: MARCUS GUSTAFSSON

”När vi är i balans är det lättare att hantera kriser”

Moderna hörlurar och appar, som gör det möjligt att göra enkla hörseltester hemma.

Foto: UGUR KARAKOC/GETTY

Petra Malm

Max Ström

◗ I boken Stark vill Petra Malm visa att styrka handlar om mer än muskler. Med träning, stillhet och reflektion som utgångspunkt uppmuntrar hon till att lyssna inåt, hitta balans och ta hand om både kropp och psyke. – Genom att vara mer medveten och närvarande, kan vi få mer kvalitet, säger Petra.

Du skriver om att lyssna mer på sig själv i en tid full av brus. Vad betyder det för dig?

– Det handlar om att reflektera och vara i kontakt med sig själv. Mobilen och alla intryck konkurrerar med vårt inre, och vi följer ofta andra i stället för oss själva. När vi stannar upp och reflekterar blir det lättare att se energitjuvar och vad som behöver förändras för att livet ska bli mer hållbart.

Hur märker man om man behöver bättre balans i livet?

– Jag brukar se hälsa som ett bord med fyra ben: rörelse, kost, vila/sömn och mental hälsa. När

alla ben är stabila står bordet stadigt. Om ett ben sviktar, till exempel om du sover för lite, kan balansen ändå fungera. Men ju fler ben som försvagas, desto större är risken att allt faller. När något skaver brukar jag därför se över vilka ben som är starka och vilka som är svaga. Det visar var jag behöver börja lägga min tid och energi.

Du har levt i extrema miljöer men också sett vardaglig styrka. Vad har du lärt dig om mod när livet inte går enligt plan?

– Mod hänger ofta ihop med hur vi mår. När vi är i balans är det lättare att hantera kriser och sådant vi inte kan påverka. Är vi i obalans ligger känslorna mer på utsidan, och livets svårigheter blir svårare att bära.

Om du fick ge läsarna en sak att börja med redan i dag – något litet som kan göra stor skillnad –vad skulle det vara?

– Prioritera sömnen. Sätt en påminnelse på kvällen som hjälper dig att varva ner, avsluta skärmtid och annat som stör sömnen. Lämna telefonen utanför sovrummet och se till att du får de timmar du behöver varje natt.

TYSTNAD

◗ I en värld full av notiser, röster och ständiga intryck har tystnaden blivit något ovanligt. Ibland till och med lite obekvämt. För när det blir tyst hör vi plötsligt våra egna tankar, och det är inte alltid vi vet vad de vill…

Samtidigt är tystnad ett värdefullt litet mellanrum där allt får sakta ned en stund, där hjärnan landar och kroppen hinner ikapp. Forskning visar att när ljuden runt oss försvinner går hjärnan in i ett mer återhämtande läge, där stressnivåer sjunker och intryck får sorteras.

Ofta räcker några minuter här och där. Har du testat att stänga av bruset på väg hem, sitta en stund utan att scrolla, eller bara låta rummet vara tyst ett ögonblick? Det är ofta i de stunderna hjärnan börjar arbeta på ett annat sätt, mer långsamt, mer sammanhängande.

I tystnaden händer något. Vi hör oss själva tydligare, känner efter, blir mer närvarande. Och kanske är det just därför det kan kännas både ovant och välgörande på samma gång.

När gav du dig själv en stund av tystnad senast?

Falkenbergs pastorat besöker olika äldreboenden med andakt, musik och gemenskap.

Musiken når dit orden inte räcker

TEXT OCH FOTO: Henrik Enarsson

Musik har en unik förmåga att nå fram när orden inte längre räcker. På äldreboenden blir sången en bro till minnen, gemenskap och tröst – särskilt för personer som lever med demens.

◗ Det börjar ofta med ett svagt nynnande. En välbekant melodi sprider sig bland stolarna i samlingssalen. Någon minns första raden av texten, någon annan tar vid i refrängen. Plötsligt sjunger alla – även de som för en stund sedan verkade långt borta.

I samlingssalen blir sången en bro mellan då och nu.

På våra äldreboenden märks gång på gång musikens kraft. För den som lever med demens kan sången väcka något inom oss som orden inte längre når. När vi i Svenska kyrkan besöker olika boenden med andakt, musik och gemenskap, händer något egendomligt: ansikten ljusnar, händer klappar i takt och minnen

som verkade glömda hittar vägen tillbaka genom tonerna.

För oss är de här mötena en självklar del av vårt uppdrag. Att finnas nära människor i livets alla skeden – också när orden sviker och tillvaron krymper – är en bärande tanke i vårt diakonala arbete. Psalmerna, bönerna och de välkända melodierna bär på en trygghet som många haft med sig hela livet och som fortfarande ger tröst och igenkänning.

I SAMLINGSSALEN BLIR sången en bro mellan då och nu. Den skapar gemenskap, inte bara mellan de boende, utan också mellan personal, anhöriga och kyrkans medarbetare. I stunden spelar det mindre roll vem som minns vad –här finns plats för alla, precis som man är.

När andakten avslutas dröjer ofta tonerna kvar. Ett leende, en tår eller en hand som söker en annan. För kyrkan är det en påminnelse om musikens och närvarons kraft – och om att tron, liksom sången, kan leva kvar långt bortom det som går att sätta ord på.

Att finnas nära människor i livets alla skeden – också när orden sviker och tillvaron krymper – är en bärande tanke i vårt diakonala arbete.

... vi regelbundet besöker följande äldreboenden:

Tröingeberg: Dals ängar

Slöinge: Björkhaga

Stafsinge: Berguven och Solhaga

Ullared: Furugården Torup: Sjölunda Ätran: Ätranhemmet Falkenberg: Tallgläntan, Hjortsberg, Trädgården och Boken

Linnéa Persson, boende på Björkhaga i Slöinge

◗ Linnéa berättar att hennes första kontakt med kyrkan var när hon åkte på pakethållaren på sin mammas cykel. Hon var runt fyra år och bodde en mil från Asige kyrka dit de åkte för att vara med på gudstjänsten. Linnéa är en van kyrkobesökare, men sedan hon flyttade till ett äldreboende är hon hänvisad till Susedalens församlings andakter på boendet.

– Jag besöker gudstjänsterna på Björkhaga med glädje, säger Linnéa Persson som passerat 90-årsstrecket. När vi sjunger psalmer som vi känner igen blir det roligare.

– Jag tar med mig mycket från bönerna, psalmsången och musiken, som jag kan tänka på efteråt, berättar Linnéa. Gudstjänsterna betyder mycket för mig eftersom jag inte kan ta mig till kyrkan – det ger mig lugn och ro.

Peter Ekberg, aktivitetsansvarig, Humana

”Andakterna ger mig lugn och ro” ”Kyrkan ser verkligen våra boende”

◗ Peter Ekberg är aktivitetsansvarig för Dals Ängars äldreboende, Humana. Han ser till att få dit

Barbro Persson, pensionerad musiker

”Det märks att sången är uppskattad”

◗ – Min uppgift är att spela och sjunga i psalmerna och sångerna, berättar Barbro. Vi har alltid en sångstund med populära sånger efter andakten. Det märks tydligt hur uppskattad andakten och sångstunden är. Ingen lokal på Dals Ängar har instrument så jag tar alltid med mig mitt dragspel.

– Det känns positivt att hälsa på och se alla, lära deras namn, byta några ord om hälsoläget eller något annat personligt, säger Barbro. Jag hoppas att vi upplevs som ”en frisk fläkt” bland alla andra aktiviteter som hålls på boendet.

de boende och att det är ordning under andakten.

– Från 2025 är vi ett äldreboende enbart för äldre med demens, säger Peter. Och jag upplever att många av våra boende uppskattar andakterna mycket.

– Våra boende gillar både Barbro och Susanna och de uppskattar den lättsamma stämningen. Men det viktigaste är att kyrkan verkligen ser våra boende och känner många av dem.

Barbro Persson, pensionerad musiker, tar med dragspelet när hon åker ut till boenden för att spela.

Susanna Tegberg, församlingspräst

”De äldre är en del av vår församling”

◗ Susanna Tegberg är församlingspräst i Vinberg-Ljungby församling och leder andakterna på Dals Ängars äldreboende.

– Det är viktigt att vi erbjuder de boende ett andaktsliv, de är ju en del av vår församling, säger Susanna. Många gånger är vi uppemot 30 personer på andakterna och det är ju ungefär som en vanlig söndag i kyrkan. Jag ser andaktsgemenskapen på Dals Ängars äldreboende som en viktig del av Vinberg-Ljungby församlings gudstjänstliv.

Peter Ekberg.

– Musikern Barbro och jag väljer medvetet psalmer som de äldre kan och känner till, berättar Susanna. Vi plockar också fram annan musik som de känner igen, gärna från skoltiden. Varje gång sjunger vi bönen Gud som haver barnen kär på melodin Blinka lilla stjärna och ber Fader Vår och Trosbekännelsen, som alla kan och känner igen trots att man glömt mycket annat. Det ger igenkänning och trygghet.

När kyrkklockan styrde tiden

När morgondimman dröjer sig kvar över landsbygden och byns hus ännu ligger stilla, bryter ett välbekant ljud tystnaden.

Kyrkklockans klang. Den är både vardaglig och högtidlig, så självklar att vi ofta glömmer att den bär på århundraden av historia, teknik och symbolik.

◗ De första kyrkklockorna kom till Norden någon gång under 1000-talet, troligen inspirerade av sydeuropeiska klostertraditioner. Men deras funktion var redan då tydlig: att samla, varna och markera tidens gång.

I en värld som saknade armbandsur och mobilalarm var kyrkklockan det enda som angav tiden som dessutom hördes långt över fälten. Den styrde arbetsdagen, kallade folket till gudstjänst och signalerade fest eller fara.

Att gjuta en kyrkklocka var förr ett specialiserat hantverk, omgärdat av både yrkesstolthet och mysterium. Klockgjutarna reste

från by till by, slog upp sina verkstäder på kyrkbacken och formade formen direkt i jorden.

UNDER ÅRHUNDRADENA utvecklades en mängd olika signaler. En viss följd av slag kunde betyda att en bybo dött; en annan att fiender närmade sig. Vid eldsvåda ringde man i en särskilt snabb takt som hördes mil bort. På bröllopsdagar ljöd klockorna länge och stolta, medan botdagar och fastetider ofta markerades med långsammare, tyngre klämtningar.

Än i dag finns eko av dessa traditioner kvar. Många församlingar ringer till helgmål, då helgen officiellt inleds och vid begravningar finns fortfarande den klassiska “lilla och stora klockans” dialog: först långsamma slag i den mindre klockan, sedan i den större – en symbol för livets två poler, födelse och död.

Sofi Wernersson

Medeltida klang i Älvsereds klocktorn

◗ I klocktornet i Älvsered hänger en klocka inköpt 1875 från Mårdaklevs kyrka. Men jämte den ”nya” klockan hänger en av de äldsta kyrkklockorna i Sverige som fortfarande används. Den är gjuten av Mäster Håkan på 1300-talet och är försedd med runskrift.

Runorna var lättare att rista in än de latinska bokstäverna. Inskriften karvades in i gjutformen så när klockan gjutits blev texten spegelvänd.

Den medeltida klockan i Älvsered klämtar fortfarande.

Foto: KATHARINA SPRINGER

Många dåtida klockor har spruckit, gjutits om och fått ny inskrift, men Älvsereds klocka har klarat sig undan detta.

TEXTEN LYDER ”AVE Maria och Jesus” och gjutarens namn, som har tolkats till Håkan, var en gjutmästare som man vet har gjutit och signerat ytterligare tre runklockor, samtliga i Västergötland.

Tittar man noga på klockan ser man att den är avfilad på kanten, flisspån av klockmetall ansågs förr vara ett mycket verksamt medel mot allehanda sjukdomar.

Torgny Karlsson Älvsered

Klocktornet i Älvsereds kyrka.

saftig och solgul

Påsktårta med ananas och kokos

En saftig och solgul ananastårta med fluffig kokosfrosting – lika frisk som festlig. Dekorera med vackra ananasblommor så blir den en riktig påskdröm på fikabordet.

RECEPT OCH STYLING: Sophie Ekman FOTO: Eva Hildén

2 dl vetemjöl

2 dl strösocker

½ tsk salt

1 tsk bikarbonat

1 msk rivet limeskal

2 ägg

1 dl neutral olja

2 dl krossad ananas med spad (ca 230 g)

Smör + kokosflingor till formarna

Kokosfrosting:

1 dl mascarpone

2 dl kokosgrädde (väl kyld, 20–30% fetthalt)

½ dl florsocker

Dekor: Ananasblommor (se tipsruta)

Gör så här:

◗ Sätt ugnen på 175°C. Smörj två springformar (18 cm) och bröa med kokosflingor.

◗ Blanda mjöl, socker, salt, bikarbonat och limeskal i en skål.

◗ Vispa ihop ägg, olja och krossad ananas. Rör ner i mjölblandningen.

◗ Fördela smeten i formarna och grädda ca 25–30

min tills kakan är genomgräddad. Låt svalna helt.

◗ Vispa ihop mascarpone, den fasta delen av kokosgrädden (gärna kyld över natten) och florsocker till en luftig frosting.

◗ Lägg ihop bottnarna med frosting emellan och ovanpå. Dekorera med ananasblommor..

Gör ätbara blommor!

◗ Skär ananas i tunna skivor.

◗ Lägg på en plåt och torka i ugnen, 100°C varmluft, ca 1,5 timme tills torra men böjliga.

◗ Lägg i muffinsformar och torka till blommor.

GÖR VI JU, FAKTISKT, NÄR VI ÄR LYHÖRDA

STAD I HÖG GRAD

TONÅRSTRAKTOR

CEREMONI VÄRLDSLIGA IGGY & ICONA, MEN OCKSÅ PRÄST I RYSKORTODOXA KYRKAN

SÄREGNA FRID

GENUINT OCH MEDVETET LÅNA SITT ÖRA TILL EN MEDMÄNNISKA

LÖSES UNDER SVÄLLNING I VARMT VATTEN

FRÅNSLAGEN

STÅR PER VID PORT KRAFT

VILLE JU LILL-BABS LIVET

GRÅBENTJUT

NATRIUMKLORIDFJÄRD I STOCKHOLM

GNISSELLJUDET

HEMSIDA HOVDAM

BYRON

SKRIVER SPÖKE FRÅN FINKAN? ÅTER

ÅKER GRÅ GREVE?

STAJLA MED STRUT KORT

SKÖNHETSDYRKARE

SILVER SCEN

FNATTEAVKOMMA

TAR HELIG DJUPT INNAN DYK?

TAR JU FARTYG

SOM INTE HAR EN SUSNING GJORDE

VINDEN PÅ SVENSK Ö?

SÄMRE VARIANT

ÄNDLÖS SPURTA

FOTBOLLSFÖRRÅD I LONDON?

EUROPAFLOD FLOTT VERKTYG

OHÄMMAD UNDERLEVERANTÖR?

NYPA BORT

BRAGDSIMONSSON I BASSÄNG

SÅN RIT

KAN BLI DROPPEN FÖR HUVUDPERSONEN

SOM BERYKTAT SKÄR

STIRRA

FÖR BORT VÄRME

RÖSTRÄTTELLEN NEON

ROMAN MED VALKA

MAKLIGT

FAR FRAM VÅRDSLÖST

GUILLOUROMAN KASSALJUD

LYSSNAS PÅ EFTER MATEN? KANSKE MED VISS IMAM? OSKICK

BEDÖVAR BYTET MED ELEKTRISK STÖT

BARRTRÄD

HÄNGER FRÅN TAK

FORNGUD EJ EFTERLYST HASSE

HANÖBUKTORT INSYLTADE CYLINDERN

SYFTE

LYSSNAD PÅ I NEW YORK

KÖTTSTUVNING

Vårkrysset

GÖR SÅ HÄR

◗ Lös korsordet så du får fram en mening i de färgade rutorna. Vinnaren presenteras i nästa nummer och får en bok. Glöm inte att ange din postadress!

Skicka in din korsordslösning till: Falkenbergs pastorat Nygatan 41

311 31 Falkenberg.

... eller mejla korsordslösningen till: falkenbergs.pastorat@svenskakyrkan.se

EDGAR ALLAN

SVÄNG

SJÖNG BELLMAN ATT VI SEN SKULLE TA DITO EN

LEMUR-KRYSS 2026 Konstruktör: lena-holmlund.com

... till korsordet hittar du på vår hemsida efter den 10 april: svenskakyrkan. se/falkenberg/ mitt-i-livet

Namn:

Adress:

Vi vill ha ditt svar senast den 10 april!

Postadress: Telefon: E-post:

... våra fyra nyhetsbrev, som är indelade enligt följande:

◗ Falkenbergs & Skrea församlingar

◗ Gunnarps och Torups församlingar samt församlingarna i Ullaredstrakten

◗ Morups, Stafsinge & Vinberg-Ljungby församlingar

◗ Okome, Susedalens & Vessige församlingar

LÄS MER

◗ Välj ett eller flera nyhetsbrev och missa inte det som händer i din närhet! Följ qr-koden:

Prenumerera på våra digitala nyhetsbrev

◗ Under 2026 lanserar Falkenbergs pastorat fyra nya digitala nyhetsbrev som ger dig en tydligare inblick i församlingarna nära dig. Nyhetsbreven skickas ut via e-post en gång i månaden och är ett enkelt sätt att hålla sig uppdaterad om det som händer i just din församling.

I nyhetsbreven kan du ta del av kommande evenemang, gudstjänster, konserter, aktiviteter och andra aktuella händelser i det lokala kyrkolivet. Här lyfter vi det som är på gång, det som engagerar och det som skapar gemenskap – allt samlat direkt i din inkorg. Varje utskick skickas ut veckan före må-

nadsskiftet, så att du i god tid kan planera din kommande månad. Att prenumerera är enkelt. Anmäl ditt intresse genom att skanna QR-koden med mobilkameran (du ska inte ta ett foto – bara skanna). Följ sedan länken som visas för att välja det nyhetsbrev som passar dig bäst.