Mitt i livet_sommaren 2026_Falkenberg

Svenska kyrkan nära dig

SOMMAREN 2026

ANNIKA ANDERSSON

KORENADO AKTUELL

MED NY BUSKIS

PÅ VALLARNA

tala

ARASH GILAN: ”Den som verkligen berör talar för att den inte kan låta bli”

Varför når vissa ord in?

Vem talar i kyrkan?

Om vi backar tiden sådär hundra år, så var svaret givet: Prästen talar i kyrkan och han gör det från predikstolen. Så har det inte alltid varit och så skulle det inte heller fortsätta vara. Idag talar kyrkan med en mångfald av röster. Vi är många som berättar berättelsen tillsammans, berättelsen om Jesus Kristus.

När vi har något viktigt att tala om, så kan vi inte lägga det ansvaret på en enda människa. Vi måste göra det tillsammans. Vi behöver berätta på olika sätt, med ord, med bilder, med toner och inte minst med det vi gör. I en kyrka där många röster får plats, där kommer berättelsen att berättas gång på gång och hela tiden nå fler.

TROTS ATT VI ibland möter bilder av tomma kyrkbänkar, så kanske det är så att den kristna kyrkan aldrig nått fler människor än idag. Idag är tiden inte uppdelad på samma sätt som för hundra år sedan. Då var det lättare att veta när du arbetade, sov, åt, gick till kyrkan och roade dig. Idag är det annorlunda; vi lyssnar på en podd medan vi städar, ser på nyheterna medan vi äter frukost och, faktiskt: Det finns folk som ber sin dagliga bön i bilen. Jag gör ingen värdering av utfallet för vare sig bönen eller bilkörningen, men så är det.

Vår kyrka har ett uppdrag; inte att berätta om Jesus Kristus för hundra år sedan, utan att göra det här och nu.

Mitt i detta flöde möter du och jag kyrkans budskap gång på gång. Den goda predikan som lyfter, inspirerar och utmanar mig, men också kyrktornet som visar sin siluett mot himlen, klockornas ljud som når oss med kvällsvinden, den bekanta melodin som kommer från radion och den där tidningen som kommer i brevlådan, allt detta talar om kyrkans ärende i

världen; om hoppets och glädjens budskap till varje människa.

VÅR KYRKA HAR ett uppdrag; inte att berätta om Jesus Kristus för hundra år sedan, utan att göra det här och nu. Därför är vi många som talar tillsammans. Den helige Franciscus levde på 1200-talet. Idag hade han kanske kallats influencer, för han kom att göra ett bestående intryck på många. Han formulerade en maning om predikan som vi kan ha nytta av också idag: Predika alltid evangelium, och om nödvändigt, använd ord!

Staffan Orrdal Kyrkoherde

HÄR FINNS VÅRA FÖRSAMLINGAR

◗ Fagered

Falkenberg

Gunnarp

Källsjö

Morup

Okome

Skrea

Stafsinge

Susedalen

Torup

Ullared

Vessige ◗ VinbergLjungby

Älvsered

Innehåll

Din församling

4 När språket blir mer än att bara höra

6 Intervju Annika Andersson Korenado, komiker och skådespelare

25 Bilden Altartavlan i Rydöbruks kapell

26 Kalendarium

28 Mötesplatser

Tema tala

9 Varför når vissa ord in?

Mötet

14 Arash Gilan Författare, filosof och talare

Övrigt

29 Bönen Ett samtal med Gud

30 Receptet

31 Korsord

”Teckenspråket är ju bara ett språk, precis som andra familjer pratar andra språk hemma”, säger Mikaela Tyell, vars mamma är döv sedan födseln.

Foto: HENRIK ENARSSON

Barnens egna ord till Gud

◗ Barns böner kan vara både enkla, konkreta och fyllda av stora drömmar. I deras tankar ryms allt från lek och rörelse till längtan efter trygghet och fred i världen. När barn får sätta ord på vad de skulle vilja be om till Gud, speglar deras svar både vardagens glädjeämnen

och de djupare önskningar som finns i deras hjärtan. Vi träffade tre flickor som regelbundet besöker miniorerna i Mariagården i Ullared.

Tillsammans visar deras svar hur barns böner kan rymma hela livet –från det lilla till det allra största.

Så här svarade de

Hedda tänker på lek och skratt: ”Jag vill be om

SVANENMÄRKET

Trycksak 3041 0934

PEFC/03-31-107

PEFC-certifierad

Denhärprodukten

kommerfrånhållbart skogsbrukoch kontrolleradekällor www.pefc.se

en studsmatta.”

Julia drömmer om rörelse och gemenskap: ”Jag vill be om att

få gå till en idrottshall.”

REDAKTION

◗ Mitt i livet – Svenska kyrkan nära dig ges ut av Falkenbergs pastorat.

Omslagsbild: Henrik Enarsson

Telefon: 0346-371 00

E-post: falkenbergs.pastorat@ svenskakyrkan.se Webb: svenskakyrkan.se/falkenberg

Astrid lyfter blicken mot något högre: ”Jag vill be om fred.”

Kontaktperson i Falkenberg: Henrik Enarsson henrik.enarsson@svenskakyrkan.se

Produktion: Verbum AB Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se

Tryck: Printagon, Helsingborg, 2026

Distribution: Postnord

När språk handlar om att förstå – inte bara att höra

Hur vet man att man verkligen förstår varandra? För Mikaela och Titti Tyell är svaret enklare än man kanske tror. Det handlar inte främst om vilket språk man använder – utan om relationen mellan människor.

TEXT: Mikaela Tyell, Henrik Enarsson FOTO: Henrik Enarsson

◗ Mikaela, som arbetar som diakon i Falkenbergs pastorat i Morups församling, är uppvuxen med teckenspråk. Hennes mamma

Titti är döv sedan födseln. I deras liv möts teckenspråk och talat språk varje dag – men framför allt möts två människor som är vana vid att förstå varandra.

När de får frågan om när kommunikationen fungerar som bäst, är de överens:

– Egentligen handlar det inte om vilket språk vi använder, säger Mikaela. Kommunikation lyckas när vi hör och förstår varandra –och det gäller oavsett språk.

Titti fyller i:

– Ja, det handlar om hur man förstår varandra i livets sammanhang.

TECKENSPRÅKET I SIG är inget som de upplever som ett hinder i vardagen – snarare tvärtom.

– Det är ju bara ett språk, precis som andra familjer pratar andra

”Jag har sett hur mina barn fått möta fördomar, eller känt att de behövt hjälpa mig att hänga med.” Titti Tyell

”För mig är teckenspråk mitt modersmål, det är lika naturligt som vilket talat språk som helst”, säger Mikaela Tyell, vars mamma TItti är döv sedan födseln.

språk hemma, säger Mikaela.

Samtidigt finns det erfarenheter som skiljer sig från många andra familjer. Mikaela beskriver hur omgivningens fördomar ibland påverkar mer än språket i sig. Som barn till döva föräldrar har hon vid tillfällen fått ta ansvar som egentligen inte borde ligga på ett barn, till exempel att tolka i olika situationer.

– Det är något som samhället ibland förväntar sig, men som inte blir bra, säger hon. Titti känner igen det:

– För mig påverkar inte språket min vardag – det är ju mitt språk. Men jag har sett hur mina barn fått möta fördomar och märkliga frågor, eller känt att de behövt hjälpa mig att hänga med. Trots utmaningar beskriver båda kommunikationen mellan dem som självklar.

– Hur vet du att du förstår någon som talar till dig? säger Mikaela. För mig är teckenspråk mitt modersmål, det är lika naturligt som vilket talat språk som helst. Vi bara vet att vi förstår.

Titti instämmer:

– Ja, vi bara vet. Och missar man något får man fråga igen – precis som alla andra.

EN TYDLIG SKILLNAD mellan teckenspråk och talat språk är hur mycket kroppen är med i kommunikationen.

– Känslor blir mer dramatiska, säger Mikaela.

Titti utvecklar:

– Det handlar inte bara om händerna. Man använder mimik och hela kroppen. Du kan till exempel inte vara arg i dina tecken och samtidigt le – allt hänger ihop.

Precis som i många familjer har de också utvecklat egna uttryck.

– Jag tror att barn till döva ofta skapar egna tecken, ungefär som barn hittar på egna ord, säger Mikaela. Skillnaden är att de tecknen ibland följer med upp i vuxen ålder.

I deras fall har även familjebakgrunden satt sin prägel. Mikaelas

”Teckenspråket är mycket lättare att visa nyanser. Det blir mer passionerat och levande, och känslorna blir synliga på ett annat sätt”, säger Mikaela Tyell, som talar teckenspråk med sin mamma.

pappa är dansk, vilket gör att vissa tecken blivit en blandning av olika teckenspråk – något som är unikt just för deras familj.

För Mikaela finns det tydliga styrkor i båda språken.

– Teckenspråket är mer rikt på känslor. Man använder hela kroppen och målar upp en bild av det man vill säga. Det blir mer kraftfullt än i talat språk, säger hon.

Samtidigt lyfter hon fram att det talade språket ofta fungerar smidigare i samhället.

– Samhället är ju uppbyggt kring svenska, och det gör vardagen enklare i många situationer.

När det gäller att uttrycka känslor upplever hon att teckenspråket har en särskild styrka.

– Det är mycket lättare att visa nyanser. Det blir mer passionerat och levande, och känslorna blir synliga på ett annat sätt.

Men det finns också saker hon kan sakna.

– I teckenspråket saknar jag ibland mängden ord. Det talade språket har en större ordbank, vilket gör det lättare att förmedla viss kunskap och information på djupet.

Skillnaderna kan ibland visa sig i små, oväntade detaljer.

– Till exempel meningen ”jag älskar dig”. För mig känns den mer laddad i talat språk. På teckenspråk blir den mer avslappnad, kanske för att det finns ett snabbtecken för det, säger Mikaela.

OM HON FICK önska skulle hon kombinera det bästa av båda världar: teckenspråkets uttrycksfullhet och det talade språkets bredd.

Kanske är det just där, i mötet mellan olika språk och erfarenheter, som den djupaste förståelsen uppstår – inte i orden eller tecknen i sig, utan i viljan att nå varandra.

ANNIKA ANDERSSON KORENADO

skratten, tajmingen och buskishantverket.

”Har publiken suttit och garvat i två timmar –då är jag väldigt nöjd”

TEXT OCH FOTO: Henrik Enarsson

◗ Vi träffar Annika Andersson

Annika Andersson Korenado

Ålder: 58 år.

Yrke: Komiker och skådespelare.

Familj: Fyra barn tillsammans med maken Tomas Korenado.

Bor: I Falkenberg.

Korenado i slutet av mars. Hon är mitt uppe i arbetet med manuset till sommarens uppsättning på Vallarna, Saltstänk & Smuggelsprit I år firar buskisen 30 år här, och

Annika har varit med från början. Det märks. Hon pratar med både stolthet och värme om scenen i Falkenberg – och om publiken som återvänder, år efter år.

Men allt började i mindre skala.

När var det första gången du stod på en scen och fick riktig respons?

– Det fick jag nog när jag var med i Mårdaklevsrevyn, säger

Annika och ler. Det var mina två första år på scenen. Herregud –folk skrattade ju. Och dessutom mer än jag hade trott.

Skratten har följt henne sedan dess. Men vad betyder de egentligen?

– Vet du vad, går publiken hem med känslan av att ha suttit och garvat i två timmar – då är jag väldigt nöjd, säger hon. Visst finns

Foto:

det tillfällen då vi vill väcka andra tankar också, men det viktigaste är ändå att folk har roligt.

TROTS ATT VÄRLDEN ibland känns rörig förändrar det inte hennes syn på uppdraget.

– Nej, egentligen inte. När vi sitter och skriver är det ett arbete. Vi väger varje ord. Vi vill använda så få ord som möjligt – få, men kärnfulla. Då kan vi säga mycket, fast på ett humoristiskt sätt.

Just orden – och hur de lever på scen – är centrala i buskisen. – När vi skriver vet vi vilka skådespelare som ska vara med. Vi känner deras tajming och sätt att agera. Det gör att vi formar rollerna efter personerna. Samma replik kan betyda helt olika saker beroende på hur och när den sägs.

Men är manuset roligt redan nu?

– I dag har vi skrattat jättemycket, säger hon. Men det går upp och ner. I mitten av maj börjar repetitionerna, och då ska manuset vara klart. Det lovar jag.

och

I år firar buskisen 30 år på

”Det finns alltid repliker som blir favoriter. Man vet att publiken kommer att reagera. Men det är inte alltid de repliker vi trodde från början.”

Tidigare i år blev Annika oväntat viral i en reklamfilm för Falkenbergs kommun, där hon klagar på allt som är bra.

– Det är kontrasten som gör det, säger hon. Torra konstateranden mot vackra bilder. Orden i sig är inte roliga – det är sammanhanget och hur man säger dem.

OCH JUST DET där – hur något sägs – återkommer hon till.

– Det finns alltid repliker som blir favoriter. Man vet att publiken kommer att reagera. Men det är inte alltid de repliker vi trodde från början. Det förändras under hela spelperioden.

– Vi följer manus mer än folk tror, säger Annika. Vi är inte alls så spontana. Visst improviserar vi ibland, särskilt om något inte landar. Då testar vi oss fram. Funge-

... filmen om Falkenberg!

◗ Filmen ligger på Youtube –sök på Annika Andersson, Falkenberg, så dyker den upp.

rar det nya behåller vi det – annars ryker det direkt.

Balansen gäller också språket.

– Vi är ganska snåla med svordomar. De används mest som förstärkning. Och även när vi är ”under bältet” så är vi snälla. Vi använder inte fula ord. Men... ordet röv använder vi ganska ofta, säger hon och skrattar.

SAMTIDIGT FINNS DET mycket som händer mellan raderna.

– Ibland kan publiken tänka ord som vi aldrig säger. Och då är det ju upp till dem.

När hon får frågan om sitt eget uttryck på scen tvekar hon.

– Det får nog andra svara på. Men jag älskar samspelet – både med publiken och mellan oss på scen. Ju bättre det fungerar, desto bättre blir föreställningen.

OM SALTSTÄNK & SMUGGELSPRIT

◗ På den halländska kusten kämpar det nedgångna badhotellet Klitterviken för att behålla sin forna glans, trots att ägarinnan Estrid vägrar inse verkligheten. Samtidigt

smugglar hennes make Hubert sprit i hemlighet.

◗ Snart urartar allt i en kaotisk och humoristisk röra fylld av missförstånd, smuggelaffärer och förvecklingar.

Publiken i sig är också en medspelare.

– Vi spelar för ungefär 1 600 personer varje kväll. Ofta börjar publiken andas i takt med varandra. Ibland kan en persons skratt dra i gång alla – ibland händer ingenting. Det är väldigt olika. Under en säsong finjusteras allt. – Vi märker om något inte riktigt fungerar. Då kan vi ändra tajming, dra ut på en replik eller snabba upp den. Det är där hantverket kommer in. Och när man spelar utomhus påverkas allt – fåglar, bilar, väder.

PÅ VALLARNA ÄR en sak särskilt viktig: det nyskrivna.

– Vi spelar alltid nyskrivet. Det görs inte så många nya komiska pjäser på svenska i dag. För oss är det roligare – och det ger en annan nerv, eftersom vi styr processen själva.

LÄS MER

◗ ... och boka biljetter på Vallarnas hemsida: https://www.vallarna.se/

tala

Varför når

vissa ord in? tema

TEXT OCH ILLUSTRATION: Sophie Ekman

Vi lever i en tid där orden aldrig tycks ta slut. Men vissa ord berör mer än andra, och stannar kvar.

vi möter tusentals ord varje dag. Det talas till oss i sociala medier, nyhetsflöden, poddar, tal och kampanjer, och i våra egna samtal. De flesta passerar snabbt. De flimrar förbi och försvinner nästan lika fort som de kom. Men ibland händer något. En mening stannar kvar. Någon säger något som verkligen träffar. En formulering kan fortsätta att arbeta i oss långt efter att samtalet tagit slut.

Vad är det egentligen som gör skillnaden?

För Susanne Dahl, präst i Svenska kyrkan vid Umeå universitet, handlar det mycket om vad som händer i mötet mellan människor.

– Att det uppstår någon form av kontakt i kommunikationen. När något verkligen berör säger det ofta något sant om livet, det finns en särskild angelägenhet i det.

Det handlar också om att den som talar själv är berörd, menar Susanne.

”När något berör säger det ofta något sant

om livet.”

Susanne Dahl, präst

– Det finns en ärlighet i orden då, och det märks. Ofta är det berättelser som berör mest.

– Och det behöver inte vara något dramatiskt, utan det kan vara små vardagliga berättelser. Det enkla som gestaltar något skav i livet, eller en erfarenhet av godhet.

När hon själv predikar eller talar återkommer hon ofta till en grundläggande fråga: vad betyder orden egentligen?

– Vi använder ofta väldigt stora ord. Ta till exempel ordet nåd. Hur landar det? Min tanke är att vi alla har erfarenheter av nåd, även om vi inte alltid använder just det ordet. Eller ”Gud är kärlek”. Det är jättefint, men det kan också bli en helt tom utsaga. Det berör mig inte om jag inte vet vad jag menar. Vad är Gud? Och vad betyder egentligen kärlek?

I sitt arbete försöker hon ofta översätta kyrkans språk till något mer vardagligt.

– Ibland behöver man nästan göra sig främmande inför sitt eget språk. Kan jag gå ner lager efter lager tills jag landar i något som ligger nära livet? Något enkelt, som en konkret erfarenhet av att ta emot kärlek. Det kan vara omsorg från en främling, eller kärleken

jag fått ta emot av mina barn.

Som studentpräst möter hon dagligen unga vuxna som befinner sig mitt i livets stora frågor.

– Många lever med en ganska hög grad av press, att man ska ha en plan för sitt liv och veta vart man är på väg. Men livet är ju ingen rak linje. När något inte blir som man har tänkt kan känslan av att det är jag som är dålig bli stark.

Susanne tror att vi människor ofta bär på mycket ensamma.

– Men när någon säger något som speglar det vi själva känner kan man upptäcka att man inte är ensam. Det är något av det mest läkande, som får våra axlar att sjunka.

För det är när orden får kontakt med livet som något kan hända mellan människor, menar Susanne.

– Kanske handlar det egentligen om att bryta ensamhet.

Till sist lyfter hon också att orden lever sitt eget liv när de väl är sagda. Hur de tas emot beror på den som lyssnar.

– Jag kan inte påverka hur de landar. Och där är

Retorik handlar inte bara om att formulera sig, utan om att förstå hur språk fungerar.

Fsamtalet fantastiskt, för där får man en känsla för hur orden tas emot. I en predikan eller i en text, får man släppa dem. Det är både spännande och lite läskigt.

ör Lena Lid Falkman, retorikforskare och universitetslärare i ledarskap och kommunikation, handlar det om att förstå vad som händer i språket, både när vi talar och när vi påverkas av det.

Hon minns hur hennes egen syn på tal förändrades när hon som ung åkte till USA för att studera.

– Det hade inte funnits i min världsbild att ”att prata” kunde vara ett eget ämne.

På college var muntlig framställning en självklar del av undervisningen. Studenterna förväntades stå inför andra, presentera och argumentera.

– När jag tänker tillbaka på min egen skoltid i Sverige så höll jag kanske tre presentationer totalt, från förskola till magisterexamen.

”Vad vill den här personen att jag ska

veta, känna och göra?” Lena Lid Falkman, retorikforskare

kort

om

Susanne Dahl

Ålder: 51 år.

Familj: Stor.

Bor: Umeå.

Gör: Studentpräst vid Umeå universitet. Poet och skribent. Har sommarpratat i P1 och medverkar återkommande i Sveriges Radios andakter och Helgmålsbön.

Motto i livet: Återvänder ofta till Sinnesrobönen.

Susanne Dahl, studentpräst och poet.

”Jag har tänkt på det talet i över 20 år. Det var inte retoriskt avancerat. Det var bara så starkt.”

Lena Lid Falkman

kort

om

Lena Lid Falkman

Ålder: 55 år.

Familj: Maken Tomas, barnen Winston och Ellinor. Dessutom alldeles för många katter.

Bor: På gård i Ölme utanför Karlstad.

Gör: Forskare i ledarskap, retorik och kommunikation.

Lektor vid Karlstad Universitet samt forskare vid Handelshögskolan i Stockholm.

Motto i livet: ”Den längsta resan, är resan inåt.” (Dag Hammarskjöld).

»

Skillnaden märks fortfarande, menar hon. I USA tränas förmågan att tala inför andra tidigt.

– Jag var volontär i en klass där barnen varje dag hade något som kallades ”show and tell”. Ett barn fick berätta om något de tyckte om. Och läraren sa bara: ”Great, great!”

Samtidigt ser hon också en baksida.

– Ibland kan det låta väldigt bra, men innehållet är lite tunnare. Man litar på att det låter övertygande.

ISverige har retoriken vuxit som ämne, både i skolan och på universiteten, berättar Lena. Men många saknar fortfarande verktyg.

– Man får uppgiften att presentera, men inte så mycket stöd i hur man faktiskt gör. Det blir mer ”gå upp och prata”, utan att riktigt få hjälp i hur man bygger upp ett framförande.

Lena Lid Falkman, lektor och forskare.

För Lena handlar retorik inte bara om att formulera sig, utan om att förstå hur språk fungerar.

– Vad försöker den här personen få mig att göra? Vad är det de egentligen vill säga?

Men det handlar också om varför vissa ord når in och stannar kvar, och det är något som ligger nära det Susanne Dahl beskriver.

– Jag tror att det ofta handlar om igenkänning. Att någon sätter ord på något jag själv upplever eller känner. Och det kan bli väldigt starkt när någon formulerar något som jag själv inte riktigt kunnat sätta ord på.

Hon minns särskilt ett tal hon hört för många år sedan. En kvinna fick ett talarpris efter att hennes man, som var polis, hade blivit mördad. Under rättegången berättade hon om allt det liv de inte skulle få tillsammans. Barn de aldrig skulle få, livet som inte blev.

– Jag har tänkt på det talet i över 20 år. Det var inte retoriskt avancerat. Det var bara så starkt. Och kanske just därför fastnade det.

För att vi ska bli berörda är det en kombination av flera faktorer som spelar in, menar Lena. Vad som sägs, hur det sägs, i vilket sammanhang och vem som talar. Men när det gäller om vi litar på den

Vi påverkas mer än vi tror, både av vad som sägs och hur det sägs. Att

◗ Försök att förstå, inte bara få rätt. Så lyssnar du mer medvetet

lyssna medvetet handlar om att både ta in och samtidigt tänka kritiskt.

◗ Fråga dig: Vad vill den här personen att jag ska veta, känna och göra?

◗ Fundera över avsikten bakom budskapet. Vad är det som egentligen sägs?

◗ Var uppmärksam på hur något uttrycks, inte bara innehållet.

◗ Var vaksam på

starka känslor, de kan påverka mer än vi märker.

som talar blir andra saker avgörande. – Den kanske viktigaste faktorn är kompetens. Att man upplever att personen vet vad den talar om. Det är därför vi ofta litar på till exempel läkare eller präster, de har en tydlig expertis.

Det handlar också om hur personen uttrycker sig. – Om man upplever att någon verkligen försöker förklara något på ett begripligt sätt, kan man känna tillit även om man inte håller med. Och autenticitet spelar stor roll. Om en person är genuin och står för det den säger, då respekterar vi det.

Samtidigt ser hon en utveckling som oroar.

– Fake news, AI och det politiska läget gör att vi får problem med trovärdighet. Det handlar inte bara om att vi ibland blir lurade, utan också om att vi inte riktigt vågar tro på någonting längre. Vi börjar tvivla på fakta och berättelser. Trovärdigheten i det offentliga samtalet riskerar att urholkas.

I en tid av valrörelser, snabba budskap och starka känslor blir det särskilt tydligt. Och tonläget har förändrats enligt Lena.

– Jag tycker att samtalet har blivit mer social media-ifierade. Allt blir kortare och snabbare, och mycket formas till så kallade soundbites, alltså meningar som kan stå för sig själva och klippas ut.

Hon saknar ibland mer självdistans och humor.

– I dag är samtalet ofta antingen väldigt allvarligt eller ganska hätskt. Jag kan sakna att politiker visar att de blir berörda, inte bara arga, utan faktiskt berörda av människors situation. Jag tror att också politiker ibland skulle vinna på att våga säga: ”Där hade jag fel.”

Att lyssna på tal lite mer medvetet är ett råd från Lena.

– Vad vill den här personen som talar att jag ska veta, känna och göra? Vad är egentligen avsikten bakom budskapet? Om man försöker få syn på det tror jag att man kommer ganska långt.

5

1

talar du så att orden når in

Börja i det som känns igen

Ord når fram när de får kontakt med människors egna erfarenheter. Det kan handla om att sätta ord på något som skaver eller något vi alla bär, men inte alltid säger högt.

2

Gör det konkret

Berättelser och exempel från vardagen gör orden levande och lätta att ta till sig.

3

Stanna upp vid orden

Fundera över vad du egentligen menar. Stora ord behöver fyllas med innehåll för att beröra.

4

Var tydlig och begriplig

Sträva efter att bli förstådd, inte bara att låta övertygande.

5

Visa att du menar det

När du själv är berörd och står för det du säger, märks det. Det finns en ärlighet i orden – och den går att känna igen.

Varför litar vi på folk?

◗ Inom retoriken

brukar man tala om tre saker: 1 Ethos: vem som talar. Vi

lyssnar mer när vi upplever att någon är trovärdig och vet vad den talar om.

2 Pathos: vad vi känner. Ord som berör kan väcka igenkänning, hopp eller oro.

3

Logos: vad som sägs. Att det finns en tanke och ett innehåll som går att förstå.

◗ Tillsammans påverkar de hur vi tar emot det som sägs.

ARASH GILAN FÖRFATTARE, FILOSOF OCH TALARE

”Ord har aldrig varit så billiga som i dag.”

kort om

Arash Gilan Ålder: 40 år. Familj: Gift och har tre barn.

Bor: Uppsala. Gör: Författare, filosof, talare. Grundare och VD för Viva Media. Programledare för VD-podden.

Aktuell: Med boken 404: Människan saknas (Volante, 2026).

Motto i livet: Jag söker det som inte kan mätas.

Arash Gilan arbetar med ord. Han skriver, talar och föreläser om AI och framtidens ledarskap. Ändå är det inte de mest välformulerade orden som har format honom. Snarare de mest sanna.

TEXT: Sophie Ekman FOTO: Mikael M Johansson

◗ Arash Gilan sitter i sin poddstudio. Ljuset är varmt och ombonat. Bakom honom lyser en diskret neonskylt.

Det är något med hans närvaro som stannar kvar. Han ler ofta, och med hela ansiktet. Värmen märks innan han ens har sagt något.

I sitt arbete rör han sig dagligen i en värld där språket produceras i ett allt snabbare tempo. Han leder samtal om AI och framtidens arbetsliv, skriver böcker och möter ledare som vill förstå vad tekniken gör med oss. Men när jag frågar vad som händer med språket i vår tid svarar han direkt:

– Ord har aldrig varit så billiga som i dag. Aldrig så tillgängliga. Men det säger inget om närvaro. Skillnaden, menar han, är avgörande. Att nå ut är en sak. Att nå in är en annan.

– De flesta talar för att övertyga. Men den som verkligen berör talar för att den inte kan låta bli.

”De flesta talar för att övertyga. Men

den som verkligen

för att den inte kan

berör talar

låta bli.”

Han säger att vi har tränat bort vår intuitiva förmåga att känna igen det äkta.

– Det är som en själslig muskel. Det som berör har kostat något. Man hör det i rösten, i pauserna, i det som nästan inte sägs.

Han citerar filosofen Simone Weil, som skrev att uppmärksamhet är den renaste formen av generositet.

– Ett tal som berör är inte ett framträdande. Det är ett möte.

ARASH RÖR SIG obehindrat mellan egna erfarenheter och andras tankar. Böckerna blev tidigt ett sätt för honom att utveckla språket och förstå världen. Att tänka tillsammans med andra röster, och så småningom skriva sina egna.

Under det senaste året har han arbetat med en ny bok. När han nästan var färdig upptäckte han dock att något saknades.

– Jag hade skrivit något som var korrekt och polerat. Men jag kände ingenting när jag läste det. Jag hade skrivit om människan, men jag var inte människan.

Till slut raderade han nästan allt och började om.

ord handlar ytterst om att möta människors behov av att bli sedda.

– Jag insåg att jag kunde skriva teoretiskt om kärlek och lidande. Men vad betyder det för mig? Hur har jag upplevt det? Det blev tillslut en mer personlig och blottande bok. Och jag är faktiskt lite rädd nu när den kommer ut. Men den känns sann.

Kanske är det, menar Arash, det enda vi egentligen kan begära av livet. Att det är sant.

För honom är det inte en abstrakt tanke, utan något som vuxit fram ur erfarenhet, och den började tidigt.

Han föddes 1985 i den kurdiska delen av Iran. När han var åtta år kom han till Sverige tillsammans med sin ensamstående mamma. De hamnade i Hedemora i Dalarna.

– Det var en tuff tid.

Men han minns människor som såg honom. En lärare. Och så prästen Gunnar i Hedemora och hans fru Elisabeth som öppnade sitt hem.

– De mest avgörande orden i mitt liv har sällan varit de mest välformulerade. Det är de som varit sanna.

Han berättar att han växte upp utan sin pappa.

– På många sätt har hans frånvaro och tystnad format mig mer än tusentals ord.

Förra året åkte han tillbaka och hälsade på Gunnar.

– Vi satt tillsammans och behövde inte säga så mycket. Vi grät mest. Jag sa till honom att om jag bara får betyda för en människa vad du har betytt för mig, då har livet haft mening.

NÅGRA ÅR TIDIGARE hade hans eget förhållande till orden förändrats rejält. Efter en lång utredning fick Arash diagnosen myastenia gravis, en neurologisk sjukdom som påverkar musklerna. För en person vars liv kretsar kring kommunikation blev det mer än en medicinsk diagnos. Det blev en existentiell kris.

– Min gåva i livet har alltid varit orden. Och plötsligt bar de inte. Jag hade svårt att tala, och jag tappade något av min identitet.

Under en längre period låg han på sjukhus. – När man ligger där finns inga retoriska finesser. Jag minns att jag låg sjuk och bad till en Gud jag inte ens visste om han fanns. Det var inga teologiska formuleringar. Det var desperation. Men det var äkta. Efteråt förstod han att sjukdomen också förändrade hur han såg på livet.

som får ord att nå in, enligt Arash:

1 Kroppen. Närvaro märks. I rösten, i blicken, i hur du står eller sitter. Vi lyssnar inte bara med öronen, vi känner med hela kroppen.

2 Sårbarhet Det som berör är inte perfekt. Det finns en spricka, något som är på riktigt och inte polerat.

3 Tystnad

Allt behöver inte fyllas med ord. I pausen får det som sagts sjunka in. Det är där samtalet blir ett möte. 3 sätt

”Min gåva i livet har alltid varit orden. Och plötsligt bar de inte.”

– Jag insåg att vi ofta betraktar kroppen som en maskin, något som bara ska fungera. Men kroppen är inte en maskin. Den är ett levande system. Och när den stannar upp tvingas man också stanna upp och fråga sig vad livet egentligen är.

Sjukdomen är en del av hans liv i dag. Men den har förändrat hans sätt att se på ord. Och tro. – Tron betyder mycket för mig, men jag har inga färdiga svar. Jag är en sökare. Jag brukar beskriva mig som en tvivlande troende.

Arash önskar att han gick till kyrkan oftare än han gör. Och han tror att Svenska kyrkan har en viktig roll i den tid vi går in i.

– Vi står inför en existentiell förändring. När mycket arbete tas över av autonoma system kommer frågor om mening och identitet att bli ännu viktigare. Vad är en människa? Vad är vårt värde när vi inte längre definieras av vår produktivitet?

Det är frågor han själv lever med dagligen, i en värld där artificiell intelligens utvecklas i snabb takt. AI kan i dag formulera nästan vad som helst. Perfekta tal. Perfekta formuleringar.

FRÅGAN ÄR OM vi känner skillnaden?

– AI kan skriva en bön, men den kan inte be den. Den har inte legat vaken klockan tre på natten och undrat om livet har mening. Orden har ingen kropp. De har inte kostat något.

Han berättar om ett begrepp från den sydafrikanska filosofin Ubuntu.

– Det betyder ungefär: ”Jag är för att du är.” Människan blir till i relation. Det är därför mötet aldrig kan ersättas av en maskin.

Det som bekymrar honom är inte kvaliteten på det AI skriver.

– Faran är att den skriver tillräckligt bra för att vi ska sluta anstränga oss. För skrivande är inte bara kommunikation. Det är tänkande. När vi slutar brottas med orden slutar vi brottas med oss själva.

Samtidigt finns en paradox.

– Ju mer AI kan formulera åt oss, desto mer värdefullt blir det genuint mänskliga. Sprickan i rösten. Tvekan. Den ofärdiga meningen.

Han beskriver vår tid som en resonanskris.

– Vi har aldrig haft så mycket information, men aldrig varit så rådlösa. Volymen har ökat, men vikten per ord har nästan kollapsat.

Ibland beskriver han människan genom tre tillstånd: det sovande, det kalkylerande och det vakna. Det sovande följer strömmen utan att reflektera. Det kalkylerande optimerar. Den vakna försöker se vad som verkligen betyder något.

– Jag bär alla tre tillstånden i mig, men jag försöker vara vaken. Att vara vaken är inte att vara perfekt. Det är bara att börja se klarare vad som verkligen har värde.

ARASH BERÄTTAR OM en äldre kirurg som efter fyrtio år i yrket beskrev sitt arbete som ”kvalificerade gissningar”. Det handlade inte om slump, utan om erfarenhet. En intuition som satt i kroppen och som inte alltid gick att förklara, men som ändå var pålitlig. För Arash är det en bild av vad som håller på att gå förlorat.

– Vi har ersatt vår intuitiva förmåga med data. Kommunikation har blivit produktion. Alla producerar innehåll. Men innehåll fyller ett flöde. Mening fyller en människa.

Han talar om tekniken utan dramatik. Det är inte maskinerna i sig som oroar honom, utan vad som händer med oss.

I en tid av polerade AI-svar hörs det mänskliga fortfarande i tvekan, rytmen och det ofullständiga – något Arash Gilan vill lyfta fram i både podd och text.

Foto: MIKAEL M JOHANSSON

”Vi fruktar att maskinen ska få en själ. Men det vi egentligen borde frukta är att vi själva har tappat kontakten med vår.”

– Vi fruktar att maskinen ska få en själ. Men det vi egentligen borde frukta är att vi själva har tappat kontakten med vår. Mitt råd är att lägga all energi på det som är mänskligt och medmänskligt. Och låta maskinen ta hand om resten.

För honom ligger problemet inte i tekniken, utan i hur vi använder den.

– Många ledare använder ord som ett verktyg för kontroll. Men verkligt ledarskap handlar om att våga öppna sig. Att kunna säga ”jag vet inte”. Det är inte en svaghet. Det är där tilliten börjar.

ARASH PRATAR VARMT om sina tre barn. Han gläds åt att de blivit inbitna bokläsare, som han själv. Dottern har konfirmerats, något som betyder mycket

för honom. Han tror att unga människor behöver sammanhang där de får reflektera över livet, över tro och mening.

Framtiden för de egna barnen skrämmer honom inte.

– Nej, faktiskt inte. Jag känner mig trygg i vad som bär och inte bär. Jag har också lärt mig att jag inte kan forma mina barn fullt ut. De är det de är. Jag kan bara vara där.

För inte heller i föräldraskapet är orden självklara.

– Hur hittar man orden i kärlek? Det är frågor vi alla delar.

Det handlar, menar han, inte om att alltid få det rätt. Det känns inte alltid bättre. Men det känns sant. – Ibland saknar vi orden för det som verkligen betyder något. Men det finns saker som hjälper oss att hitta dem igen. Musik. Poesi. Naturen. Samtal med en vän. Och ibland måste vi acceptera att vi är ordlösa. Det är till orden han till sist återvänder.

– Jag har lärt mig att ord får sina egna vingar. När jag har släppt dem är de inte längre mina. De får betyda det de behöver för den som läser.

”Predika alltid. Och om det är nödvändigt, använd ord.”

Johan Garde, präst

Vad vill kyrkan säga om vår tid?

Kyrkan har ord som burit människor i århundraden. Men vem talar när vi säger ”kyrkan”? Och kan vi lita på att orden fortfarande betyder något?

Prästen Johan Garde reflekterar över röst, ansvar och mod.

TEXT: Sophie Ekman FOTO: Zandra Erikshed

Hur upplever du kyrkans röst i dag?

– Jag undrar om det inte håller på att ske, eller kanske redan har skett, ett skifte. Min upplevelse är att de stora orden, som nåd och förlåtelse, nästan har blivit lättare att prata om. Vi lever i ett väldigt prestationsbaserat samhälle. Mycket handlar om vad vi kan visa upp och mäta. I en sådan värld blir ord som nåd och förlåtelse viktigare.

– Samtidigt märker jag att fler, särskilt unga, söker sig till gudstjänster. Klimatkris, krig och oro gör framtiden osäker. Många känner mindre hopp än tidigare generationer. I en tid då allt verkade gå framåt kunde talet om brustenhet kännas irrelevant. I dag känns det snarare nödvändigt.

– När människor bär på oro behövs också ett språk för skuld, men inte bara på individens axlar. Det handlar inte bara om mig. Det finns också ett gemensamt ansvar som vi måste våga tala om.

För att utmana frågan lite, vem menar vi egentligen när vi säger ”Svenska kyrkan”?

– Om vi tar på allvar att varje döpt människa är en del av kyrkan, då är kyrkan inte bara präster och anställda. Att vara döpt är inte bara en identitet, utan också ett uppdrag. Vi är vana vid att det är prästen som talar. Men när en kristen människa uttrycker sig i sitt vardagsliv, på jobbet, i ett samtal eller i en diskussion, då är det också kyrkan som kommer till uttryck. Jag blir inte bara åhörare, utan också en möjlig röst.

Hur talar man om Gud med någon som är skeptisk mot religiösa ord?

– Det finns nog två delar i det. Den första brukar tillskrivas Franciskus: ”Predika alltid, och om det

är nödvändigt, använd ord.” Det bästa sättet att tala om kristen tro är kanske inte genom argument, utan genom hur vi lever. Att hjälpa. Att bära någon annans börda. Där talar vi, även utan ord. – Den andra delen handlar om språket. Det avgörande är kanske inte att använda de frommaste orden, utan att tala så att det man vill säga når fram. Ibland kan det vara svårt att säga: ”Hur ser Gud på oss?” Men om jag i stället säger: ”Jag är övertygad om att du är älskad. Att du är värdefull”, då är det ord som människor kan förstå.

I en tid då allt verkade gå framåt kunde talet om brustenhet kännas irrelevant.

I dag känns det snarare nödvändigt.

Om du bara fick välja ett av kyrkans viktigaste budskap just nu?

– När Jesus i Nasaret talar om att frambära ett glädjebud till de fattiga, förkunna befrielse för de fångna och ge de förtryckta frihet, då är det där allt börjar. Det handlar inte bara om yttre orättvisor, utan också om våra inre fängelser, om den skuld vi bär och det som binder oss. Vågar vi säga det, och leva det, kanske vi inte behöver så mycket mer.

Finns det ord du själv brottas med, men ändå inte vill släppa?

– Nåd. Kärlek. Förlåtelse. Hopp. Jag brottas nog med dem alla. Det är inte färdiga ord. Det är ord vi får leva med, och leva i. Kanske är det just det som gör dem så viktiga.

VAD GÖR EN PREDIKAN LEVANDE?

Predikan har i århundraden varit en självklar del av gudstjänsten.

I dag har den andra former och möter människor på nya sätt.

Vad händer med orden – och vad måste finnas kvar för att de ska bära?

Sandra Signarsdotter, kyrkoherde:

”Predikan måste tala rummets språk”

◗ Som kyrkoherde i Gustaf Vasa församling rör sig Sandra Signarsdotter inte bara i kyrkorummet. Hon har också predikat i barer, på konserter och festivaler, bland annat på Way Out West.

När är det fortfarande en predikan?

– För mig behöver tre saker finnas med: Jesus, hopp och bön. Finns de tre med, då är det en predikan. Jag ska peka på Kristus, bära hoppet och uppmuntra människor att våga be.

Vad händer med predikan när den flyttar till ett annat rum?

– Platsen förändrar språket. Jag brukar tänka på det som dialekter. ”Kyrkiska” fungerar i kyrkan, men i andra sammanhang finns inte tid att förklara begrepp. Då behöver man formulera sig så att människor förstår direkt.

– Man kan anpassa mycket: form, språk och längd. Men inte riktningen. Kärnan sitter inte i formen, utan i vad man faktiskt vill ge vidare. Och det blir inte mindre heligt för att predikan är kort.

Är det svårare eller lättare att tala om Gud utanför kyrkorummet?

– För mig är det ofta lättare. Jag tycker om att tala avskalat och folkligt. Vi är en luthersk folkkyrka. Språket ska inte lägga sig över människor, utan bära dem. Samtidigt finns det en särskild tyngd i kyrkorummet. Den samlade närvaron gör något med en.

Om du jämför predikan förr och nu, vad har förändrats?

– Förr var predikan en av de viktigaste platserna där människor hörde om världen och livet. I dag finns många fler röster. Det gör att predikan inte längre är självklar, men kanske behöver vara mer närvarande och äkta.

Vad hoppas du att människor tar med sig?

– Det beror på sammanhanget. På festivalscenen ville jag förmedla ett vi. Att sänka tröskeln. Om någon tänker ”kan det vara så här att gå till kyrkan, då vill jag prova”, då är mycket vunnet.

Din nästa drömpredikan, var sker den?

– Det skulle kanske vara under en Taylor Swift­konsert, säger Sandra och skrattar.

– Men egentligen handlar det inte om scenen, utan om att få vara där människor redan är.

Enligt Eskil är det inte formuleringarna man minns, utan känslan. Att någon vågade vänta. Att det fanns utrymme för tystnad och att det var på riktigt.

Foto: KENT ENG

Eskil Selander, församlingspräst:

”Utan

kontakt spelar inga ord någon roll”

◗ Eskil Selander är församlingspräst i Uddevalla, prästson och stand up-komiker. För honom har predikan och stand up en avgörande sak gemensamt: publiken.

När märker du att människor verkligen lyssnar?

– Det känns i kroppen. När rummet är med en. När man märker att människor inte sitter och väntar på att det ska ta slut, utan faktiskt är där.

Vad är det som gör skillnaden?

– Närvaron. Att börja i situationen, inte i sitt budskap. ”Nu är vi här. Och där är du.” Finns det barn som låter, är folk trötta, är det oro i rummet? Allt det måste få finnas med. Om man ignorerar det och bara kör på sitt manus, då märks det direkt.

Hur snabbt märker man att kontakten är bruten, och går den att återupprätta?

– Omedelbart. I stand up är det brutalt – ingen skrattar. I kyrkan är det mer subtilt, men det känns direkt.

– Det går att hitta tillbaka. Ofta handlar det då

om att släppa prestationen och våga vara ärlig. Människor vill att det ska bli bra.

Hur mycket betyder personen och tonen jämfört med innehållet?

– Mer än man tror. Människor lyssnar på hur du är, inte bara på vad du säger. Humor kan öppna ett rum, men får aldrig bli ett skydd. En predikan får gärna skava där livet skaver.

Vad har förändrats vad gäller predikan förr och nu?

– Förr var predikan ett av de få tillfällena där människor hörde någon tala om livet och världen. I dag är vi omgivna av ord. Det gör att predikan inte längre är självklar. Men kanske är det just därför den kan bli viktig, om den vågar vara något annat än brus. – I dag är predikstolen ett möte. Eller ingenting alls. Om det inte finns kontakt spelar det ingen roll hur sant eller klokt det som sägs är.

Vad vill du att människor ska ta med sig?

– Känslan av att det var på riktigt. Att tvivlet får finnas och att hoppet finns om att Gud alltid bär och är där.

”Fråga

djuren, de har något att lära oss”

hallå där

... Lovisa Mienna Sjöberg, docent med lång erfarenhet av samisk berättartradition och teologi.

Du talar om att djur och natur bär kunskap. Vad menar du med det?

– För mig handlar det om relation. Vi lever inte vid sidan av naturen utan i den. I Bibeln uppmanas vi att fråga djuren och lyssna till fåglarna och fiskarna. Det perspektivet har inte alltid fått så stort utrymme. I samisk tradition är det däremot självklart att världen talar, om vi är närvarande nog att uppfatta det.

Hur talar naturen?

– Genom förändring. Genom det som brukar vara och det som plötsligt inte är det längre. Om flyttfåglarna kommer sent, om vattnet är ovanligt lågt, om en växt inte längre växer där den brukar. För att uppfatta det behöver man vistas där över tid. Det handlar inte om något mystiskt, utan om uppmärksamhet.

Så det är en kunskap man övar upp?

– Ja. Människor som arbetar nära naturen, som fiskare eller renskötare, utvecklar den kunskapen. När man är ute i alla slags väder lär man sig att se skillnader. Man märker när något förändras.

I samisk berättartradition har den här kunskapen förts vidare muntligt. Berättelserna har varit ett sätt att tala om relationen mellan människa, djur och landskap. Det är inte bara något man tänker, utan något man gör.

Vad innebär det i praktiken?

– Att inte ta mer än man behöver. Att använda allt man tar. Att dela. Och att visa tacksamhet. I en praxis som kallas signelse, en form av välsignelse, ber man om lov innan man tar något från naturen. Man tackar och lägger det man tar i Guds förvar. Det skapar respekt.

– I vår tid blir det extra viktigt. Vi människor har mest makt och kan påverka hela livsmiljöer. Därför har vi också störst ansvar. Det handlar om hela det nät av relationer som håller livet samman. När vi ser oss som en del av den helheten förändras hur vi lever. Det börjar i närvaro.

Vad ger dig hopp?

– Att fler börjar bry sig. Förändringarna är tydliga och väcker oro. Men i den oron finns också en möjlighet. När människor börjar lyssna på allvar kan något förändras.

Sophie Ekman

När vi lär känna en plats över tid väcks också viljan att skydda den, menar Lovisa Mienna Sjöberg.

Foto: PRIVAT

5 tips

... från Lovisa –så kan du börja där du är:

1 Lär känna en plats i din omgivning under alla årstider, och återvänd dit över flera år.

2 Lägg märke till vad som förändras över tid.

3 Ta av hörlurarna. Sitt still en stund. Träna dina ögon och öron.

4Fråga dig: Vad är normalt här? Vad är annorlunda i dag?

5Visa tacksamhet för det du tar emot.

3 böcker om samtal som förändrar

TANTER PÅ TÅG

Jessika Devert, Printz Publishing

◗ I Tanter på tåg uppstår ett samtal som ingen av de inblandade hade planerat. När den stressade rektorn Cina missar snabbtåget och hamnar bredvid Sollan, en kvinna med ett tungt besked i väskan, börjar resan i irritation och tystnad. Men långsamt, mellan räkmackor och ljummet kaffe i restaurangvagnen, växer orden fram. Det som först är trevande småprat blir till samtal om livet, om det som varit och om det som ännu är ovisst. Och i mötet förändras något.

En varm, rolig och livsklok roman om hur oväntade möten kan öppna nya perspektiv, och om hur det är i det tillfälliga och oplanerade som något viktigt får ta form.

MOMO – EN BILDERBOK

Michael Ende, Berghs förlag

◗ I den tidlösa berättelsen om Momo står inte den som pratar högst i centrum, utan den som lyssnar bäst. Den föräldralösa flickan Momo bor i ruinerna av en gammal amfiteater och har en ovanlig gåva: hon lyssnar på ett sätt som får andra att våga berätta. Hos henne hittar människor tillbaka till tid, fantasi och vänskap. När ”de grå herrarna” börjar stjäla människors tid hotas både samtalen och närvaron. Det som tidigare fick ta plats trängs undan av stress, effektivitet och tomt prat. Momo visar att tid inte kan sparas, bara delas, och att verklig närvaro börjar med att någon lyssnar.

Denna omarbetade bilderboksversion av Michael Endes älskade klassiker från 1973 ger berättelsen nytt liv i ett rikt bildspråk, anpassat för nya och yngre läsare.

”Pensionen

innebär frihet, men också frågor om mening och riktning”, säger Åsa Kruse.

”Stanna upp och gör en inventering av livet”

DET NYA LIVET

SOM PENSIONÄR

Åsa Kruse Natur & Kultur

◗ När man går i pension förändras mycket. I Det nya livet som pensionär sätter Åsa Kruse ord på den omställning som många upplever, om frihet men också om oro, relationer och mening, och om vikten av att våga tala om det som händer.

Varför ville du skriva den här boken?

– När jag själv gick i pension startade jag en kurs för pensionärer på Senioruniversitetet. I mitt arbete som psykolog hade jag under många år mött frågor och oro hos blivande pensionärer. Kursen blev snabbt fullbokad, och då blev det tydligt för mig att behovet var stort. Där växte tanken fram att skriva den här boken.

Vad är det många underskattar när arbetslivet tar slut?

– Att omställningen kan bli mer genomgripande än man tror. Särskilt för den som har levt mycket genom sitt arbete och kanske låtit andra delar av livet, som relationer och fritid, stå tillbaka.

Du betonar vikten av att sätta ord på det som sker. Varför är det så viktigt?

– När vi sätter ord på tankar och känslor blir de mer begripliga. Genom samtal, både med oss själva och med andra, kan vi förstå var vi befinner oss och vad vi behöver framåt.

Många upplever att relationer förändras när man går i pension. Vad behöver man våga prata mer om?

– Hur man vill leva nu. Vad som är viktigt framåt, både var för sig och tillsammans. Ofta finns det i den här fasen ett större lugn som gör det lättare att vara ärlig och att ta emot varandras uppriktighet.

Om du fick ge ett råd till den som går i pension, vilket skulle det vara?

– Att stanna upp och göra en enkel inventering av livet. Hur ser min vardag ut, vilka relationer vill jag värna och vilka intressen vill jag fortsätta med eller prova på? För den som vill kan det också handla om att få vara till nytta i något sammanhang, till exempel ideellt eller i nära relationer.

ALTARTAVLAN I RYDÖBRUKS KAPELL

◗ Altartavlan i kapellet är utformad som en så kallad triptyk, vilket innebär att den består av tre sammanhängande delar. Denna form har använts i kyrklig konst sedan medeltiden och gör det möjligt att berätta en större, sammanhållen historia genom flera bildfält.

I Rydöbruks kapell skildrar de tre delarna centrala moment ur den kristna trosbekännelsen och knyter an till kyrkoårets viktigaste högtider.

Konstnären bakom altartavlan är Erik Olson, en framstående svensk målare och en av medlemmarna i den välkända Halmstadgruppen.

Gruppen, som var verksam under 1900-talet, blev särskilt uppmärksammad för att introducera och utveckla surrealismen i svensk konst. Erik Olson var en av dess mest betydelsefulla företrädare och arbetade ofta med symbolik och drömlika motiv för att uttrycka existentiella och andliga frågor.

Altartavlan i Rydöbruks kapell är ett fint exempel på hur modern konst kan samspela med traditionella religiösa motiv och ge dem nytt liv och djup.

visste du att !

◗ ... alla konserter som Svenska kyrkan i Falkenberg arrangerar i sommar har fri entré!

Välkommen till kyrkan

Caféer

Våffelcafé i Falkenberg Falkenbergs kyrka

13.30- Måndagar

15.30 6 juli, 13 juli, 20 juli och 27 juli. Vi träffas på innergården intill Falkenbergs kyrka.

Allsångscafé i Morup

Morups Prästgård

14.00- Torsdagar

25 juni, 2 juli och 9 juli. fikar, njuter av musikunderhållning och sjunger i allsånger. Vid fint väder ute i trädgården.

Kreativ fika i Morup

Morups prästgård

14.00- Måndagar

16.00 15 juni, 13 juli och 10 augusti. En gemensam stund för den kreativa. Ta med stickorna, målarverktygen, pärlplattan eller något annat som du finner rogivande.

Hoppets växthus

Morups kyrkogård

14.00- Onsdagar

16.00

Hela sommaren med start onsdag den 10 juni. Kom och dela gemenskap, samtal mitt i livet, fika, hopp och en kort andakt.

Skogstorps café

Skogstorps församlingsgård

14.00- Torsdagar

15.30 Vi fikar, spelar bingo, gör quiz med mera. Alla torsdagar med undantag för 18 juni, samt för sommaruppehållet 9 juli, 16 juli och 23 juli. Missa inte våffelcaféet i Falkenberg, den 6 juli, 13 juli, 20 juli och 27 juli.

SOMMARMUSIK

◗ Varje sommar bjuder Falkenbergs pastorat in till en levande och inspirerande konsertsäsong fylld av musik i många olika genrer. I år väntar ett stort och varierat program med omkring 50 konserter – allt från stämningsfulla klassiska framträdanden till moderna toner och lokala musikupplevelser.

Ta chansen att upptäcka nya favoriter, njuta av välkända melodier och uppleva musikens kraft i vackra miljöer runt om i pastoratet. Oavsett om du är musikälskare eller bara nyfiken finns det något för alla att uppleva i sommar.

Det bästa av allt – alla konserter har fri entré!

Välkommen att skapa sommarens finaste minnen tillsammans med oss.

LÄS MER

◗ ... på vår webbsida svenskakyrkan.se/ falkenberg eller skanna QR-koden.

När Svartrå kyrka håller sommaröppet kommer det också finnas kaffeservering.

i sommar

Sommarkyrkor

Skrea kyrka

14.00– Måndag-fredag 17.00 27 juli–11 augusti Värdar finns på plats.

S:t Laurentii kyrka i Falkenberg

12.00– Måndag-fredag i juli månad 15.30 Värdar finns på plats.

Middagsbön kl 12.00.

Svartrå kyrka

14.00– Måndag-fredag 13–24 juli

18.00 Kaffeservering.

Älvsereds kyrka

09.00– Måndag-fredag 6–31 juli

16.00

Öppna kyrkor

Gunnarps församling

◗ Gunnarps, Krogsereds och Gällareds kyrkor är öppna hela sommaren när arbete pågår. Kontakta vaktmästare för besök på övriga tider.

◗ Fegens kapell är öppet när arbete pågår. Kontakta vaktmästare för besök på övriga tider.

Ullaredsområdets församlingar

◗ Källsjö, Fagereds, Ullareds och Älvsereds kyrkor är öppna när arbete pågår. Kontakta vaktmästare för besök på övriga tider.

Torups församling

◗ Torups kyrka är öppen dagtid måndag-fredag.

◗ Drängsereds, Kinnareds kyrkor och Rydöbruks kapell är öppna när arbete pågår. Kontakta vaktmästare för besök på övriga tider.

Konst

Konstutställning

Morups kyrka

◗ Konstnären Christina Stenman ställer ut sina bilder. Hon fotograferar både i natur- och stadsmiljöer. Från midsommar till slutet av augusti.

Här, i Kyrkans hus, möts människor från olika delar av världen varje vecka över en kopp kaffe.

Foto: HENRIK ENARSSON

En plats där världen möts

På Mötesplats Världen i Falkenbergs församling samlas människor från olika delar av världen, med skilda språk, kulturer och livsberättelser.

Här, i Kyrkans hus, möts de varje vecka över en kopp kaffe.

◗ En vanlig kväll fylls rummet av 30–50 personer, och trots olikheterna uppstår något gemensamt – en vilja att mötas och förstå varandra, även när orden inte alltid räcker till.

Det som kanske betyder allra mest är känslan av att bli sedd.

Diakonen Jenny Dahlberg och diakoniassistenten Krikour Koldalian beskriver hur människor växer när de får bli lyssnade på. En av deltagarna, Jacqueline, sätter ord på det som många känner:

– Det handlar inte bara om att bli hörd. Man blir sedd också. Det ger en känsla av värde och tillhörighet.

”När vi delar livet med varandra börjar samtalen leva.”

För många fyller mötesplatsen ett tomrum. Här finns utrymme att dela både glädje och svårigheter, att få vara sig själv tillsam-

mans med andra. I den gemenskapen minskar ensamheten, och något nytt kan ta form.

SAMTALEN SOM UPPSTÅR är inte alltid beroende av språk. I ett rum där upp till tio olika språk kan talas samtidigt hittar kommunikationen andra vägar.

Kroppsspråk, blickar och känslor får bära det som orden inte förmår uttrycka. Krikour och hans fru Talin, som själva talar flera språk, hjälper ofta till att tolka, men lika viktigt är hur deltagarna stöttar varandra. De som har varit längre i Sverige hjälper dem som är nya, och steg för steg växer både förståelsen och gemenskapen.

– När vi delar livet med varan-

dra börjar samtalen leva, säger Jenny och Krikour.

MÖTESPLATSEN BLIR OCKSÅ en bro in i samhället. Här lär man sig om livet i Sverige, samtidigt som olika erfarenheter får mötas och berika varandra. För vissa får platsen en ännu djupare betydelse. Det finns deltagare som tidigare inte haft möjlighet att utöva sin kristna tro i frihet, och här får de göra det tillsammans med andra. Varje träff avslutas med en andakt, där böner kan bes på flera språk. Det blir en stund av stillhet och eftertanke, där mångfalden inte är ett hinder utan en styrka. Yvonne, en av deltagarna, sammanfattar vad mötesplatsen betyder:

– Man får vänner för livet och lär sig om andra kulturer. När kvällen går mot sitt slut och deltagarna lämnar Kyrkans hus bär de ofta med sig något mer än när de kom – en känsla av att vara sedd, att höra till. Och kanske är det just där, i mötet mellan människor, som något av det viktigaste sker: glädje, kärlek och en växande gemenskap.

Jenny Dahlberg, Krikour Koldalian

Bönen

– ett samtal med Gud

◗ Bönen är en uråldrig handling som förenar människor över tid, kultur och religion. Den kan vara ett stilla samtal i ensamhet, en gemensam ritual i kyrkan eller en spontan viskning i ett ögonblick av oro, glädje eller tacksamhet. Genom bönen söker vi tröst, vägledning, mening – och närhet till något större än oss själva. Till Gud.

För många är bönen ett sätt att sätta ord på hopp, rädsla och längtan. Den kan ge struktur åt vardagen, skapa lugn i en stressig

tillvaro och hjälpa oss att reflektera över livet. Men bönen är inte bara personlig. Den kan också föra människor samman, när vi samlas kring samma ord och samma tro. Oavsett form eller tradition fortsätter bönen att spela en viktig roll i människors liv.

LJUSBÄRARE I KYRKOR har både praktisk och symbolisk betydelse. Det är stora ljusstakar med plats för många ljus, ofta vackert utformade och anpassade efter kyrkans stil och historia. Att tända

Att tända ett ljus kan vara en del av bönen.

Foto: MAJA BRAND/ IKON

ett ljus kan vara en del av bönen, en stund för eftertanke, eller ett sätt att minnas någon som har gått bort. Ljuset kan också symbolisera en önskan eller en bön för någon annan.

Kyrkorna i Falkenbergs pastorat är oftast öppna dagtid under vardagar, och du är alltid välkommen in för att tända ett ljus och sitta en stund i stillhet. Det kan bli ett enkelt men kraftfullt sätt att tala med Gud.

Sofi Wernersson

Så kan du be

◗ Vill du börja be men vet inte hur?

Här är ett enkelt tips: börja med tre meningar där du fyller i med egna ord.

något du ångrar eller vill släppa taget om.

frisk och somrig

Rabarber- och jordgubbsglass på pinne

Glasspinnar som smakar sommar! Syrlig rabarber och söta jordgubbar är en oslagbar kombination. Friskt, svalkande och gott en varm dag.

RECEPT OCH STYLING: Sophie Ekman FOTO: Eva Hildén

6-8 pinnglassar

250 g rabarber, ca 2 stjälkar

250 g jordgubbar

1 dl vatten

1 dl strösocker

1 msk pressad citron

1 tsk vaniljsocker

Gör så här:

◗ Skölj och skär rabarbern i bitar. Lägg i en kastrull med vatten och socker. Koka tills rabarbern mjuknat, ca 5–10 minuter.

Tips: Doppa formarna snabbt i varmt vatten så lossnar glassarna lättare.

◗ Rensa jordgubbarna och mixa dem till en slät puré.

◗ Rör ner jordgubbspurén tillsammans med citron och vaniljsocker i rabarberkompotten.

◗ Häll smeten i glassformar och sätt i pinnar.

◗ Frys i minst 4 timmar eller tills de stelnat helt.

Midsommartwist

Vill du göra glassen extra somrig? Byt ut hälften av vattnet mot fläder-

blomssaft. Det lyfter fram både jordgubbarna och rabarbern och ger en riktig midsommarsmak.

Krämigare variant

Byt ut hälften av vattnet mot yoghurt (gärna grekisk eller turkisk). Det gör glassen mildare och lite krämigare, som en frisk frozen yoghurt.

I SÅN FINNS DROPPAR FÖR SMÅ KNOPPAR RÖVAS BORT

VID KÄLLAN HADE

JESUS OCH DEN

SAMARISKA KVINNAN ETT GIVANDE SÅNT

KNAPPHÄNDIGT SKOLÄMNE

ENDAST SOM BRUDENS AXLAR

DÖLJER NIANS SNOK ELLER DINGLAR FRÅN METKROK

KRISTUS SOM KASTAR BOJ GOJA

ANTAL APOKALYPSRYTTARE

STRÅ VIRUS HOS FOLK & FÄ TA PÅ UPPLOPPET BÖRDA

SÄNG

VILL DOM I NÖD & LUST

FYNDIG SÅN GER HÖGA SÅNA I VITSTÄVLING TIDNINGSAFFISCH GYCKEL KAN VI BÅDE GE I NÅT & GE OSS PÅ NÅT, MILT TALAT

SKÅDEPLATSEN

FRANSK POLISSOLDAT

FICK HEN SOM MISSRÄKNAT SIG FLUOR MOR MED SIERRA BERÖRDA LEDER BLODET FRÅN HJÄRTAT SLÄPADE BILD SOM BLUNDER

TRÄDET KALL I KUB

GODDAG I PARIS SES FARBROR? PARADGATAN

KIK

SVINGAR SPÖ MED JÄRNHAND

DOV DUO SOM HÄCKAR

TAS OM HAND

JOBBA

SKOR

HJULMITT

HÄSTHÅR ANTILOPER KLÖSTE ÄR DET EN IMORGON OCKSÅ

HÖRS JU SÄLLAN UNDER VIGSEL PORTVAKT

FRAMFÖR ÅRTAL ARK I BIBELN

GARVMEDEL

KROPPSDEL SOM ÄN IDAG BÄR SPÅR AV FÖRBJUDEN FRUKT

TAR BORT LACK

GRÄVER HEN SOM GARVAR FÖRST ÅT ANDRA?

Sommarkrysset

GÖR SÅ HÄR

GES PÅ HEDER & SAMVETE

ÄR HEN SOM PLÅGAS AV DÖDSSYNDEN INVIDIA

!grattis

Vi gratulerar vinnaren av vårkrysset:

SKA BO MED LAMM, ENLIGT JESAJA

BÖR VI FÖRSKOLEKLÄDER

OFF-TOPIC I CHATT DET ATT FÖRA SAMMAN

◗ Lös korsordet så du får fram en mening i de färgade rutorna. Vinnaren presenteras i nästa nummer och får en bok.

Glöm inte att ange din postadress!

Skicka in din korsordslösning till: Falkenbergs pastorat Nygatan 41

311 31 Falkenberg.

... eller mejla korsordslösningen till: falkenbergs.pastorat@svenskakyrkan.se

Vi vill ha ditt svar senast den 29 juni!

Namn:

Adress:

Postadress:

Telefon:

E-post:

VIRRIG

IDROTTSPLATS

LEMUR-KRYSS 2026

Konstruktör: lena-holmlund.com

◗ Grattis Petra Jörmalm! En aktuell skönlitterär bok skickas till dig.

FACIT ... till korsordet hittar du på vår hemsida efter den 29 juni: svenskakyrkan. se/falkenberg/ mitt-i-livet

DIN KYRKA

Prenumerera

på våra digitala nyhetsbrev

◗ Under 2026 lanserar Falkenbergs pastorat fyra nya digitala nyhetsbrev som ger dig en tydligare inblick i församlingarna nära dig. Nyhetsbreven skickas ut via e-post en gång i månaden och är ett enkelt sätt att hålla sig uppdaterad om det som händer i just din församling.

I nyhetsbreven kan du ta del av kommande evenemang, gudstjänster, konserter, aktiviteter och andra aktuella händelser i det lokala kyrkolivet. Här lyfter vi det som är på gång, det som engagerar och det som skapar gemenskap – allt samlat direkt i din inkorg. Varje utskick skickas ut veckan före månadsskiftet, så att du i god tid kan planera din kommande månad.

SÅ HÄR GÖR DU

◗ Att prenumerera är enkelt. Anmäl ditt intresse genom att skanna qr-koden i spalten här intill med mobilkameran (du ska inte ta ett foto – bara skanna). Följ sedan länken som visas för att välja det nyhetsbrev som passar dig bäst.

BEHÖVER DU HJÄLP?

◗ Om du inte har möjlighet att läsa nyhetsbrevet digitalt eller vill ha hjälp att registrera din adress, ring oss på 0346-371 00.

... våra fyra nyhetsbrev, som är indelade enligt följande:

◗ Falkenbergs & Skrea församlingar

◗ Gunnarps och Torups församlingar samt församlingarna i Ullaredstrakten

◗ Morups, Stafsinge & Vinberg-Ljungby församlingar

◗ Okome, Susedalens & Vessige församlingar

LÄS MER

◗ Välj ett eller flera nyhetsbrev och missa inte det som händer i din närhet! Följ qr-koden:

Hitta din väg – olika sätt att konfirmera sig

◗ Konfirmation i Falkenbergs pastorat är mer än bara en tradition – det är ett växthus för livet där du får växa, fundera och upptäcka vem du är. Här finns plats för alla frågor om tro, livet och framtiden – inga är för små eller för stora.

Välj bland flera olika konfirmationsgrupper och hitta den som passar just dig.

Ta chansen att uppleva gemenskap, nya perspektiv och minnen för livet.

Anmäl dig enkelt via webben och börja din resa idag!