Mer än du tror våren 2026_Örnsköldsvik

VÅREN 2026

! Sångarna i Husum Varje psalm har ett budskap

GERT-OVE PETTERSSON: ”En del personer har ett stort behov att prata om sin sorg”

JONAS NYSTRÖM

VILL ATT KYRKAN SKA VARA EN UNIK MÖTESPLAS

tema

När du hör någon på riktigt

Långsamhet – en motkraft i en snabbspolad värld

SVT:s slow-tv satsning med högläsning av Sara Lidmans kulturförklarade romanklassiker

Hjortronlandet, fångade min uppmärksamhet under trettonhelgen. Flera kända skådespelare turades om att i direktsändning läsa boken som delvis är skriven på Norsjöbondska. Läsningen pågick i 10 timmar från en fåtölj intill en sprakande brasa. Det var så lagom att avsluta den intensiva juloch nyårshelgen med att ta del av denna kulturupplevelse. Dock dröjde det inte många minuter innan jag höjde volymen, lämnade tvn och började fixa och dona med annat i hemmet samtidigt som jag lyssnade.

Multitasking, att göra flera saker samtidigt är lite av min paradgren. Det funkar inte i mitt arbete som präst eftersom uppdraget i mångt och mycket handlar om närvaro och lyssnade, men hemma när det gäller hushållsarbetet och det så kallade livspusslet är det en fördel att kunna jonglera många saker samtidigt. Hemma älskar jag att “plugga in” hörlurarna med en bok då jag ska städa, tvätta, stryka, laga mat, rasta hunden, klippa gräset osv. Fort blir det gjort med en spännande deckare som sällskap. Ofta lyssnar jag dessutom på lite högre hastighet, på så sätt blir det inte långrandigt och man hinner plöja mycket handling på kort tid. Det är effektivt och funkar för mig.

I Bibeln möter vi gång på gång människor som hör Guds röst i stillheten.

KANSKE ÄR DET inte bara jag som höjer hastigheten och multitaskar. Vi lever i en tid och ett samhälle där effektivitet premieras. Den digitala utvecklingen och det faktum att vi ger oss själva mer och mer skärmtid gör något med oss. Forskare talar om hur våra hjärnor anpassar sig till snabba belöningar och korta impulser – vi tränar oss själva i att hoppa mellan stimuli. Därför scrollar vi snabbare, lyssnar

på ljudböcker på 1,5 gånger hastighet och tycker att långsam högläsning känns fascinerande men också… ja, just långsam.

Jag funderar mycket på detta, antagligen för att det kontrasterar så starkt mot det liv som finns i kyrkan. I min boksamling står en vältummad bok: Långsamhetens lov av Owe Wikström, som manar till motstånd mot samtidens jäkt. Den påminner om något vi riskerar att tappa bort – förmågan att stanna upp och lyssna.

I BIBELN MÖTER vi gång på gång människor som hör Guds röst i stillheten. Elia väntade på Herren i stormen, jordbävningen och elden – men Gud kom i den stilla susningen (1 Kung 19:12). Det är en bild som talar starkt: Gud skriker inte för att överrösta världen. Gud viskar. Och för att höra en viskning måste vi stanna upp. När vi stillar oss, vågar vara tysta inför Gud, öppnas en möjlighet att höra det som annars drunknar i vardagens ljud. Kanske är det en tanke som ger tröst. Kanske en påminnelse om att vi är älskade. Kanske en kallelse att se någon annan. Tystnad är inte tomhet. Den är ett rum där något kan växa.

Kanske kan vi fortsätta höja hastigheten på ljudböcker men låt oss sänka tempot i mötet med varandra. Långsamhet kan ge rum för förståelse och bättre relationer. Det är inte snabbspolning som bygger relationer, utan närvaro. I en tid då det digitala bruset blir allt högre och vi scrollar allt snabbare blir det långsamma lyssnandet en motvikt, tänker jag, som balanserar utvecklingen och kanske kan ge oss djupare livskvalitet.

”Gud, lär oss att stanna upp. Hjälp oss att lyssna –inte bara med våra öron, utan med våra hjärtan. Ge oss mod att välja stillheten framför jäktet, och närvaro framför hastighet. Låt din viskning nå oss mitt i vardagens brus. Amen”

Marie Edström Kyrkoherde

Innehåll

Din församling

4 Psalmsånger i Mariasalen

6 Jonas Nyström om musiken i gudstjänsten

Tema Lyssna

9 Ett genuint lyssnande kan bli ett andrum

Mötet

25 Gert-Ove Pettersson om kyrkogården

Övrigt

29 I tystnaden kan vi möta gud

32 Själavård är att lyssna

Nya församlingsrådens ordförande i pastoratet

RODE OLSSON, ÖRNSKÖLDSVIK

Ordförande i Örnsköldsviks församlings församlingsråd

◗ Rodes hjärtefrågor för Örnsköldsviks församling:

Det diakonala arbetet, t.ex matkasseutdelningen. Att Svenska kyrkan ger stöd och hjälp till dem som lever i utsatta livssituationer. Att kyrkan finns ute på våra vård- och omsorgsboenden och ger guldkant i tillvaron för de boende. Det blir allt viktigare när anhöriga kanske inte bor nära.

Svenska kyrkans barn- och ungdomsarbete och att det ska vara gratis att vara med för dem som bor i församlingen.

ANETTE WIKMAN, VÄSTERGISSJÖ

Ordförande i Gideå Trehörningsjös församlinglngs församlingsråd

◗ Anettes hjärtefrågor för Gideå Trehörningsjös församling:

Jag vill se kyrkan som en naturlig mötesplats i samhället, dit människor kommer och känner sig hemma.

Barnen är viktiga i kyrkan och det skall märkas att vi satsar på de små.

Jag brinner också för de äldre. Många känner ensamhet och kanske aldrig får ett besök.

Önskar att medlemmar tar kontakt med församlingsrådet och tar samtalet om idéer för verksamhet.

REDAKTION

Kontakta oss!  Pastoratsexpeditionen: 0660-26 64 00

Telefontider: Mån 9.00-12.00, 13.00-15.30 Tis, Tor & Fre 9.00-12.00    Mailadress: ornskoldsviks.norra. pastorat@svenskakyrkan.se  Aktuell information. www.svenskakyrkan.se/ornskoldsviksnorra

BARBRO OLSSON, HUSUM, Ordförande i Grundsunda församlings församlingsråd

◗ Barbros hjärtefrågor för Grundsunda församling:

Det är viktigt att kyrkan finns där människor finns.

Att församlingen har goda kontakter med skolan i vårt område och att kyrkan har en bra barnoch ungdomsverksamhet

Det är också viktigt med bra sång- och musikverksamhet i församlingen.

JONAS STRANDBERG, STRÖM ARNÄSVALL Ordförande i Arnäs församlings församlingsråd

◗ Jonas hjärtefrågor för Arnäs församling:

Dopet! Dopet är medlemsgrundande och att vi behöver bli fler medlemmar i Svenska kyrkan. Barn & ungdoms arbetet, eftersom det är grunden i Svenska kyrkans arbete. Med fungerande barn- och ungdomsverksamhet så blir det fler som vill konfirmera sig, fler som vill döpa sina barn, fler vill gifta sig i kyrkan och fler vill komma till gudstjänst.

Diakonin är också en hjärtefråga och att det innefattar hela samhället, ung som gammal i alla skeden i livet.

Produktion: Verbum AB Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se

Omslagsfoto: Charlotte Nordin

Tryck: Printagon, Helsingborg, 2025 Distribution: Postnord

Psalmernas väg –att lyssna och sjunga

En gång i månaden samlas ett glatt gäng i Mariasalen i Kyrkans hus i Husum för att umgås, fika, men framför allt sjunga psalmer tillsammans. Runt femton personer ingår i studiecirkeln Psalmernas väg under ledning av Göran Lundberg, kantor och Kristina Widmark, präst.

◗ Kristina Widmark berättar att det började som ett initiativ från kyrkvärdarna, som hade önskemål om att få använda psalmboken mer.

– Psalmboken är den mest spridda och mest använda boken som vi har, säger Kristina.

Varje träff har ett särskilt tema, det kan handla om en särskild psalmförfattare, som Britt G Hallqvist, Anders Frostensson eller Lina Sandell-Berg. Till advent sjunger man advents- och julpsalmer, men det kan också handla om psalmboken genom tiderna.

– De som har skrivit psalmerna har haft en tanke och ett budskap med det, säger Kristina.

EN TRÄFF KAN också handla om vad man kan ha psalmboken till, utöver det rent musikaliska. I psalmboken finns både evangelieboken, utdrag ur kyrkohandboken, en bönbok, versregister och en hel del annat användbart. Med hjälp av bara en psalmbok skulle man kunna genomföra de flesta gudstjänster, fira andakter, och mycket mer.

Göran och Kristina berättar att det inte finns något studiematerial

för den här typen av grupp, så de tar fram sitt eget material från träff till träff.

Träffarna börjar med att deltagarna får önska psalmer som alla sjunger för glatta livet. Sedan introduceras träffens tema, och Kristina berättar om de olika psalmerna. Deltagarna diskuterar texterna och musiken, och så är det fika, så klart.

samtal. Den psalm som någon tror att alla kan är helt främmande för någon från en annan generation, och olika psalmer ligger olika personer varmt om hjärtat. Man känner genast av den varma och avslappnade stämning som råder i gruppen, vars måtto är ”Kom som du är, sjung som du kan”.

Sixten Edlund

Kristina och Göran berättar att deltagarna är av varierande åldrar, och att det leder till spännande

KRISTINA OCH GÖRAN berättar i mun på varandra om när träffen inföll på första april. De lurade gruppen att arbetet med att ta

Sången ger glädje och gemenskap

fram en ny psalmbok hade avbrutits, och att 1937 års psalmbok skulle återtas. Efter att de sjungit ganska många psalmer ur den gamla psalmboken började deltagarna ana oråd.

– Efter det litade de inte på vad vi sa på flera månader, säger Kristina och kiknar av skratt.

Till tonerna av psalmsång lämnar vi glädjen och gemenskapen i Husum.

Eva Halling

+Så här söker du

sommarjobb

◗ Du hittar med information om jobben på hemsidan: svenskakyrkan.se/ ornskoldsviksnorra

Dopfiltar nu även i Gideå Trehörningsjö

◗ Under många år har barn som döps i Grundsunda fått en dopfilt från församlingen som en uppskattad gåva. Under 2025 fick 19 barn en dopfilt som stickas av deltagare på stickcaféet i Kyrkans Hus. För dem som inte har möjlighet att komma på stickcaféet har det även blivit möjligt att få hem garn för att kunna sticka hemma. Det köps in ett lager garn och sedan får de som stickar fria händer. De får bidra med sin personliga kunskap och kreativitet. Ingen filt blir den andra lik. Det innebär att det blir

stor variation på hur filtarna ser ut, vilket är väldigt positivt. Nu har symötesgruppen i Gideå Trehörningsjö församling inspirerats av det fina initiativet i Grundsunda och från och med hösten 2025 ges en filt till de nydöpta även där. Om du är intresserad av att vara med och handarbeta, kontakta diakonerna Maria Ebervall i Gideå Trehörningsjö församling eller Helena Näsström i Grundsunda församling.

Helena Näsström

Träffar med regnbågs- rörelsen i Örnsköldsvik

◗ För Svenska kyrkan är det viktigt att vara en trygg , inkluderande och välkomnande plats för alla. Kyrkan har tidigt varit med och arbetat för HBTQIA+ personers rättigheter. För tjugo år sedan firades den första regnbågsmässan och Svenska kyrkan har sedan dess varit en naturlig del av den årligt återkommande regnbågsveckan.

Den kristna regnbågsrörelsen är en ekumenisk rörelse för kristna HBTQIA+ personer och allierade som vill verka för att kyrkan och samhället ska vara trygga platser för alla. I Örnsköldsviks församling finns en grupp i regnbågsrörelse som möts varannan

onsdag för att dela livet, be, sjunga, och fika tillsammans. Gruppen träffas onsdagar 19.00 jämna veckor i Örnsköldsviks församlingshem. Varmt välkommen att vara med om du själv är HBTQIA+ person eller en allierad.

Björn Westerlund, präst

Se hit skolungdom!

◗ Nu söker vi dig som vill jobba på någon av våra kyrkogårdar några veckor i sommar.

Vi söker även cafévärdar till Sockenstugan i Arnäs. De sökande måste minst fylla 16 år 2025.

JONAS NYSTRÖM

Musiker, kompositör, tonsättare och arrangör i Gideå Trehörningsjö.

I gemenskapen möts vi på riktigt

TEXT OCH FOTO: Charlotte Nordin

I norra pastoratet är Jonas Nyström kyrkomusiker i Gideå Trehörningsjö församling och ansvarig för att arbeta med G-trekören och att framöver också mer jobba med gudstjänster och förrättningar.

◗ Jonas växte upp i norra Västerbotten, i byn Skråmträsk, med “traktorer och EFS” som han säger, och ett aktivt församlingsliv som tidigt blev en självklar del av livet. Musikbanan tog sin början i en bra kombination av både musikskola och församlingsliv, med samtidigt kvalificerat notbundet orkesterspel och gehörsbaserat ackompanjerande av den ungdomskör som han var med och startade tillsammans med jämnåriga. Under gymnasietiden drogs han allt mer mot musikteorin – kopplingen mellan den klingande musikupplevelsen, noterna och strukturen. Musikteori blev också huvudämnet för Jonas när han började Musikhögskolan. Först blev det två år i Piteå, sedan tre år i Stockholm.

”Musikteori” kan låta torrt, men utbildningarna hade

”För mig är det nog det centrala i gudstjänsten själva delandet med varandra.”

Jonas Nyström

alltid ett fokus på den levande musiken och stockholmsåren blev en språngbräda för Jonas in i några av Stockholms bästa körer. Han kom också snabbt igång att arrangera och skriva musik för skivinspelningar till allt ifrån artister som Stina Nordenstam, Nikolai Dunger, Rikard Wolf och Carola Häggkvist.

När temat på det här numret är Lyssna blir det extra intressant att Jonas berättar att han inte ägnar särskilt mycket tid åt att lyssna på musik utanför jobbet.

– Jag har inga Spotify-listor och lyssnar sällan på skivor.

Jonas menar att lyssnandet är mångdimensionellt. Det handlar inte bara om att ta in ljud, utan om att lyssna efter impulser, inspiration och sin egen röst i det man gör och att vara trovärdig mot den rösten.

JONAS TYCKER ATT de roligaste skrivuppdragen är att skriva musik på beställning. När han fick förfrågan om att skriva gudstjänstmusik utifrån Psaltaren 121 började allt med att han läste bibeltexten och fastnade direkt för spänningen mellan den stora existentiella frågan: “Jag ser upp emot bergen. Varifrån ska jag få hjälp?”, i psaltartexten formulerad med några få ord och det stora, ordmättade svaret om att “Hjälpen kommer från Herren, som har

gjort himmel och jord, han som inte låter din fot slinta och han som alltid vakar över dina steg.” Och det är just här i skrivprocessen som Jonas ”lyssnar” på sitt sätt och att försöka närma sig texten med sitt eget liv som utgångspunkt. Han lyssnar efter: Vad händer i mig när jag möter den här texten? Vad väcker den i mig och hur berör den mitt liv? – ”Min hemlighet”, en av sångerna som ingår i Psaltaren 121, skrev jag med tanke på en bekant som nyligen hade förlorat två av sina barn. För den vars liv har gått sönder, för den som har förlorat, för den som ligger i rännstenen och har slagit sig blodig i fallet, hur ska den människan förhålla sig i de där orden och löftet: “Han låter inte din fot slinta”?

–  Det är svårt att få de där tvärsäkra löftena att gå ihop med våra erfarenheter av verkligheten. Särskilt för dem som drabbas hårt i livet, utan att ha gjort något fel.

”Jag tror att kyrkan har en unik uppgift att vara en mötesplats för människor där vi kan dela livet med varandra.”

– Jag tänker att i vår mänsklighet kan vi inte förstå det gudomliga svaret och när vi inte kan förstå så är vi faktiskt i väldigt gott sällskap. Inte ens Jesus när han hänger på korset ser svaret. Han har samma fråga som vi: “Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”

– Som KG Hammar har sagt, kan vi inte tala om en mening i lidandet och döden, men vi kan vara med och skapa mening för varandra, mitt i det meningslösa. Kanske har vi ett svar på vår medmänniskas fråga som vi kan dela?

– Här tror jag att kyrkan har en unik uppgift att vara en mötesplats för människor där vi kan dela livet med varandra, på ett äkta och fantastiskt sätt. Så får vi göra det med

Jonas Nyström menar att kyrkan har en unik uppgift att vara en mötesplats för människor som kan dela livet med varandra, på ett äkta och fantastiskt sätt.

någon slags gudomlig belysning, som inte finns någon annanstans i samhället.

Vad hoppas du att människor ska känna när de lyssnar till din musik?

– Det enkla svaret är att de ska bli berörda. Att den som lyssnar känner någon form av glädje och tröst och att det klingar med ens eget liv, säger Jonas. Kanske av texten, kanske av harmoniken, kanske av klangen? Den där märkliga grejen att vissa toner ihop kan öppna något i oss som vi knappt kan förklara.

Sången och musiken är och har alltid varit ett språk för människan att närma sig det gudomliga, både genom att lyssna till musik men i att också att utöva själv och

Jonas Nyström är kyrkomusiker och ansvarig för att arbeta med G-trekören.

tillsammans med andra. I kyrkan sjunger vi psalmer med texter som någon tänkt teologiskt kring och bearbetat under lång tid.

JUST NU FINNS en psalm med Jonas tonsättning av Åsa Hagbergs text ute på remiss för att kanske komma med i Svenska kyrkans reviderade psalmbok som kommer ut 2027.

– Den här sången skrevs 2017 till Lutheråret (500-års firandet av reformationen) och den tänktes inte in att bli en ny psalm, men Åsa tyckte att vi skulle skicka in den, vilket vi gjorde.

Sången valdes ut och nu ligger den ute på remiss att sjungas av ett antal församlingar i Svenska kyrkan under 2026. Sedan får vi se om den kommer med i den nya psalmboken, berättar Jonas och fortsätter:

– För mig är det nog det centrala i gudstjänsten själva delandet med varandra, gemenskapen i det och kyrkans fantastiska möjlighet att vara en mötesplats där människor får bära livets stora frågor tillsammans. Att våga lyssna till de egna frågorna och tvivlen. I gemenskapen där vi möts på riktigt, med den gudomliga belysningen, ja då kan det hända saker. Då kan det slå rot ett frö i oss, som kan växa, som kan bli tro på att löftesordet i Psaltaren 121 faktiskt gäller mig, och att det bär.

Så här styrs Örnsköldsviks norra pastorat

Har du koll på hur kyrkan styrs?

Vi reder ut organisationens olika delar.

välkommen !

◗ Kyrkofullmäktiges sammanträden är offentliga.

◗ Välkommen till Örnsköldsviks församlingshem 3 juni och 9 november 18.00.

Som medlem i kyrkan har du möjlighet att påverka.

◗ Svenska kyrkan är en demokratisk folkkyrka där varje medlem har möjlighet att påverka genom regelbundna kyrkoval. Den lokala nivån utgör basen i hela organisationen och besluten fattas av förtroendevalda inte av präster eller tjänstepersoner. I höstas var det kyrkoval och nu har den nya mandatperioden börjat. Här är de viktigaste funktionerna och en snabbguide över hur de hänger ihop.

KYRKOFULLMÄKTIGE är högsta beslutande organ som fattar beslut och fastställer övergripande riktlinjer och mål kring ekonomi och förvaltning samt väljer kyrkoråd, som fungerar som styrelse med

Kyrkoherde

Begravningsverksamhet

Arnäs församling Arbetsledare

Gideå Trehörning församling Arbetsledare

Grundsunda församling Arbetsledare

Örnsköldsviks församling Arbetsledare

Kyrkoråd Kyrkofullmäktige

Beredningsutskott Kyrkogårdsutskott

Församlingsråd

Församlingsråd

Församlingsråd

Församlingsråd

Förtroendemannaorganisationen omfattar 140 platser, inklusive ersättare medan personalorganisationen består av 80 anställda personer, inklusive säsongspersonal.

det övergripande ansvaret att pastoratet fungerar i vardagen.

KYRKOHERDEN leder och fördelar allt arbete i pastoratet samt ansvarar för att kyrkorådets beslut genomförs i linje med kyrkans tro, bekännelse och lära.

KYRKORÅDET OCH KYRKOHERDEN arbetar sida vid sida med ett gemensamt ansvar för församlingarnas liv.

FÖRSAMLINGSRÅDEN är organisationens kanske viktigaste funktion, eftersom de utgör länken mellan medlemmarna och pastoratets styrning och ledning.

◗ Församlingsråden bidrar till planering av gudstjänstlivet, beslutar om församlingskollekter och utser kyrkvärdar. LEDNING

FÖRSAMLINGSRÅD – PASTORATETS HJÄRTA

◗ I vårt pastorat finns fyra församlingsråd som också är demokratiskt valda genom offentliga nomineringsmöten. Församlingsrådet hanterar frågor som rör den egna församlingens identitet och närvaro, till exempel gudstjänsttraditioner och lokal verksamhet.

TEXT OCH ILLUSTRATION: Sophie Ekman

I en värld där samtalen ofta går för fort kan ett genuint lyssnande bli ett andrum. När någon verkligen hör oss händer något både i mötet och i oss själva.

har du försökt berätta något viktigt men märkt att den du pratar med verkar försvunnit bort i tankarna? Kanske känner du dig, just i den stunden, inte så viktig. Eller, handen på hjärtat, har du själv nickat och hummat när någon pratar, samtidigt som du i huvudet planerat morgondagens möten, funderat på middagen eller sneglat på mobilen som blinkar på bordet?

Vi lever i en tid där så mycket pockar på vår uppmärksamhet – mejl, notiser, vardagslogistik. Att vara helt närvarande i ett samtal kan kännas som en omöjlighet. Ändå är det kanske just det vi längtar mest efter, att någon verkligen hör oss.

”För mig är lyssnande både en övning och en kärlekshandling.”

Annika Telléus, författare

För Annika Telléus, författare till Konsten att lyssna, är lyssnandet långt mer än en social färdighet. – För mig är lyssnande både en övning och en kärlekshandling. Det är ett sätt att visa att jag ser dig och vill förstå dig, säger hon.

Att vara närvarande i ett samtal är inte alltid enkelt. När någon berättar något är vi ofta snabba att svara med våra egna erfarenheter: ”Ja, det där känner jag igen!” Vi vill visa att vi förstår, men istället riskerar vi att krympa den andres utrymme. Fokus glider från personen framför oss till oss själva. Annika beskriver det hon kallar för lyssnarskalan. I ena änden finns icke-lyssnande, i den andra finns läkande lyssnande. Vi rör oss hela tiden längs skalan. I vissa relationer räcker det att bara finnas, men ibland behöver vi vara fullt närvarande, öppna och empatiska.

– Att bli medveten om var man befinner sig är ett första steg. Man kan komma på sig själv mitt i samtalet: Oj, nu tog jag över. Det är helt okej att säga det högt. Det visar självinsikt och öppnar rummet för den andre igen.

Och om man själv blir avbruten?

– Då kan man vänligt men tydligt säga: Jag vill gärna berätta klart. Det kan kännas ovant, men det är ett sätt att värna sin berättelse.

Annika berättar att det inte handlar om att den andre inte är

– Jag säger det för att jag vill kunna vara helt närvarande när vi väl pratar.

Varför är det då så svårt att lyssna i vår tid?

– För att vi inte tränar på det, menar Annika och förklarar:

– Vi lever i ett tempo som hyllar snabbhet. Hela samhället premierar att ha många bollar i luften, men lyssnande kräver motsatsen: stillhet och fokus.

Hon använder ibland en enkel symbol när hon föreläser, den så kallade lyssnarmössan.

– Jag har till och med stickat riktiga lyssnarmössor som jag brukar ha med mig, säger hon glatt och tar fram ett par mössor från sin väska.

– Mössan är en påminnelse om att vara medveten. När är min mössa på? Och när är den av? Om jag är stressad, hungrig eller tänker på min deadline är den av. Det är mänskligt. Men då kan jag säga: Jag vill gärna lyssna på dig, men jag kan inte just nu. Kan vi ta det klockan tre?

Annika inleder ibland samtal och poddinspelningar med några samlande ord:

”Låt mig vara öppen, äkta och nära. Låt samtalet bli varmt, utforskande och fullt av tillit. Låt oss ta fram det bästa i varandra och välkomna det som sker.”

Att erkänna när man inte kan lyssna är också en del av lyssnandets etik.

– Det finns något väldigt mänskligt i att våga säga: Jag vill, men jag orkar inte just nu. Det är mycket mer kärleksfullt än att låtsas.

Mobiler, smartklockor och ständiga notiser är några av vår tids största lyssnarfiender.

– När din klocka burrar eller mobilen blinkar bryts inte bara ditt fokus. Den som pratar känner sig också mindre viktig. Vår vilja att vara tillgängliga hela tiden gör att vi inte är närvarande någonstans, och därför inte tillgängliga alls.

För att hitta tillbaka till närvaron använder Annika kroppen.

– Kroppen vet ofta före tanken när vi är på väg bort. Jag brukar sätta mig lite längre fram på stolen, luta mig framåt, söka ögonkontakt. Bara det hjälper mig att bli närvarande igen. Och om tankarna vandrar

Annika Telléus:

Varje människa är en skattkista. Men för att upptäcka det måste vi vara nyfikna.

”Att ge någon annan plats är inte att förlora sin röst. När vi lyssnar på riktigt händer något mellan oss. Vi blir sedda, hörda och kanske lite mer mänskliga.”

Albin Tanke, präst och psykoterapeut

iväg, för det gör de ibland, då kan jag le åt det och hämta hem mig själv.

Hon berättar om en vän som hamnade mellan två pratsamma män på en middag.

– De pratade oavbrutet om basket och ledarskap. Hon ställde massor av frågor,t men fick inga tillbaka. Efter flera timmar sa en av männen plötsligt: Du ställer så initierade frågor, varför då? Då visade det sig att hon själv spelat basket på landslagsnivå och

Albin Tanke: Det är i mötet, i att någon lyssnar, som våra berättelser får kontur. Det kan vara oerhört läkande.

satt i företagsledning. Först då såg de henne.

Annika ler åt minnet.

– Det är en så talande bild. När vi inte öppnar upp för den andre går vi miste om människor, om hela världar. Varje människa är en skattkista. Men för att upptäcka det måste vi vara nyfikna.

För Annika är närvaro också en motståndshandling.

– I ett samhälle som rusar fram blir lyssnande nästan revolutionärt. Att lägga undan mobilen, stilla tankarna och säga: Nu är du viktigare än allt annat, det är en kärlekshandling.

Hon berättar om den tidigare amerikanske hälsoministern Vivek Murthy som, efter en turné runt om i USA, upptäckte att ensamhet låg bakom många av vår tids stora problem såsom psykisk ohälsa, missbruk och våld.

– Han sa: Att lyssna är ett av de mest kraftfulla sätt

Så övar du dig i att lyssna på riktigt

◗ Lägg undan mobilen Din närvaro är den största gåvan.

◗ Våga vara ärlig Säg när du inte orkar lyssna just nu.

◗ Sätt på ”lyssnarmössan” Fråga dig själv: Är jag verkligen här nu?

◗ Var tyst lite längre än det känns bekvämt Ofta kommer något mer.

◗ Ställ följdfrågor ”Berätta mer”, i stället för ”Jag har också …”.

◗ Använd kroppen Luta dig fram, sök ögonkontakt, visa med hela dig att du är med.

vi kan hjälpa människor att känna sig mindre ensamma. Och det är så sant. Lyssnande säger: Du finns, du betyder något.

Lyssna inåt, till din kropp, din längtan och rösterna omkring dig.

– Men det finns också en annan sorts tystnad, den som är fylld av oro eller rädsla. Då behöver man hjälpa till att bryta den varsamt, kanske genom att ställa en enkel fråga: Hur känns det just nu? eller bara visa att man finns kvar. Det handlar inte om att ge svar utan om att skapa trygghet nog för att orden ska kunna

Han berättar hur mycket som kan ske i ett rum där någon får tala utan att bli avbruten.

– Vi talar fram oss själva. Det är i mötet, i att någon lyssnar, som våra berättelser får kontur. Det kan vara

Precis som Annika betonar Albin vikten av att vara ärlig när man inte kan eller orkar vara närvarande.

– Jag försöker alltid välja ärlighetens väg. Jag kan säga: Jag hinner inte nu, men jag vill verkligen höra dig. Kan vi prata senare?

Det är mycket bättre än att låtsas lyssna medan jag tittar på klockan.

– Att lyssna kräver mod, säger han. Modet att ge plats åt någon annan, att stå kvar i det svåra och att låta sig beröras. Jag har varit präst i över tjugo år, och jag behöver fortfarande öva varje dag.

ör Albin handlar det också om demokrati och människovärde.

– Om människor slutar våga tala därför att de inte blir lyssnade på, då tystnar vi som samhälle. Det är en fara. Lyssnande är ett sätt att värna människovärdet och varandra.

Han menar att grunden i denna hållning är just detta: att se och bekräfta den andra.

– Vi läker i relationer. Och vi lyssnar fram oss själva genom andra. När jag möter en människa med empati och tid händer något med båda. Lyssnandet säger: Du

I en tid där så mycket handlar om att höras mest, blir det motsatta en stillsam motkraft.

Att ge någon annan plats är inte att förlora sin röst. När vi lyssnar på riktigt händer något mellan oss. Vi blir sedda, hörda och kanske lite mer mänskliga.

MOA HERNGREN

JOURNALIST OCH MANUSFÖRFATTARE

Alltid på lyssnarplats

Relationer och perspektiv har alltid drivit Moa Herngren. Hon lyssnar tills hon hittar kärnan i det som skaver – och det som binder oss samman.

TEXT: Linda Newnham FOTO: Theresia Kölin

kort om

Moa Herngren

Ålder: 56 år.

Familj: Maken

Tomas, vuxna sonen Max och barnbarnet Harry, bonusbarnen

Wille, Nelly och Leia och bonusbarnbarnen

Axel, Signe och Ivar.

Bor: Gröndal, Stockholm.

Gör: Författare och manusförfattare.

Aktuell med: Boken Syskonfejden och huvudförfattare till tv­serien

Halva Malmö består av killar som dumpat mig tillsammans med Tove Eriksen Hillbom.

◗ Hon är manusförfattare till tv-serier som Bonusfamiljen och har elva böcker i ryggen, som succéromanerna Skilsmässan och Syskonfejden. Ändå, när hon sitter där vid datorn och skriver på sin nya bok, så kan den lilla elaka rösten inom henne säga saker som:

Dåligt! Är du helt säker på att du kan skriva?

Försäljningssuccé, ja tjena, du kanske bara har haft tur.

Har du ens något att säga? Vem vill läsa det där, liksom?

Bluff!

– Jag har alltid burit med mig en inre kritiker som är rätt högljudd. Det är en av mina värsta fiender i arbetet, ja, i livet överlag. Just den här gången har den inre kritikern varit extra högljudd. Ibland kan den sporra, jag vill överbevisa den, men på senaste tiden har den bara varit hindrande.

Så hur hanterar du den inre kritikern?

– Jag försöker att inte lyssna för mycket på den, utan bara fortsätta framåt. Samtidigt vill jag ju lyssna när den har något viktigt att säga, och våga göra stora omskrivningar.

Ja, det är ett konststycke att veta när man ska lyssna, både på andra och på den där inre rösten, och när man i stället behöver stå stadigt i sig själv. Moa säger att så länge som hon själv försöker bilda sig

”Jag har alltid burit med mig en inre kritiker som är rätt högljudd.”

en uppfattning kan hon vara ganska lättpåverkad åt olika håll.

– En person kanske säger något klokt och bra, sedan kommer nästa och säger något diametralt motsatt som också låter smart. Då kan jag svänga i mina åsikter.

Hur gör du för att vaska fram vad som är rätt beslut för dig?

– I skrivprocessen försöker jag ibland skärma av mig. Jag åker iväg och skriver, för jag är en introvert person som lätt blir invaderad av andras åsikter.

– I övrigt försöker jag lyssna till människor i min omgivning, samla på mig klokskap och synpunkter. I den processen kan jag svaja. Men sedan låter jag allt detta landa tills jag känner att jag bottnar i något.

Och om du ändå känner dig osäker?

– Då brukar jag återgå till ett råd jag fick av en god vän om att sitta lugnt i båten. Ibland, i svåra livssituationer, behöver man göra det för att så småningom ta sig fram till en punkt där man är redo. Jag säger inte att det är lätt, men med åren har jag blivit bättre på det.

VI SES ÖVER en kopp te i den sneda, rödmålade lilla skrivstugan i Vitabergsparken på Södermalm i Stockholm där hon har sitt kontor. Hon säger att även om hennes vanligaste arbetsställning är att ligga ner och skriva så sitter hon gärna vid skrivbordet här, för det är så vilsamt att titta ut på det gröna.

Moa fick kreativiteten med sig hemifrån. Uppvuxen

”Jag älskar att höra om människors olika livsöden och världar. Ja, jag är patologiskt nyfiken på andra.”, säger Moa Herngren.

» på Östermalm med en mamma och pappa som gjorde revolt mot sin bakgrund genom att låta barnen åka rullskridskor inomhus och måla på väggarna. De var också uttalade ateister.

– Jag har ingen uttalad gudstro, men redan som barn uppsökte jag på eget initiativ kyrkan, det är en så fridfull plats. Och jag har alltid funnit stor tröst i bönen. Jag tycker mycket om såväl sinnesrobönen som Franciskusbönen, och det finns mycket att hämta i flera religioner, tankar om respekt, förståelse och omtanke.

Som lillasyster till två kvicka storebröder, Felix och Måns, blev hon tidigt betraktaren.

– Vi åker på syskonresa då och då, och nu senast insåg jag en kväll hur mina bröder babblade på och jag blev den där tysta betraktaren igen, skrattar hon.

– Men som journalist har jag haft stor glädje av den sidan. Jag älskar att höra om människors livsöden och världar. Ja, jag är patologiskt nyfiken på andra.

JOURNALISTIKEN JA. VIA Jan Stenbeck-ägda TV1000 hamnade hon i mediabranschen, där hon efter att ha producerat program för TV3 och TV4 blev headhuntad som chefredaktör till tidningen Elle.

– Där vaknade mina skrivdrömmar från barndomen till liv igen.

I sitt skrivande har hon ofta hämtat stoff ur det som ligger henne nära. Så blev det också med intresset för bonusfamiljen, som väcktes när hon 2009 träffade sin man Tomas, som precis som hon hade barn sedan tidigare. Hon ett och han tre.

– Vi blev pangkära och kastade oss in i bonusfamiljen med en otrolig energi. Och som ensamstående mamma på heltid hade jag en dröm om att få den där sammansvetsade familjen.

Hon trodde att en bonusfamilj skulle påminna om kärnfamiljen hon själv växte upp i, visserligen inte problemfri, men…

... från Moa hur man kan lyssna för att förstå:

1 Släpp dina förutfattade meningar

Vi har ofta redan bestämt oss för vad någon ska säga innan de ens öppnat munnen.

Försök i stället att låtsas att ni aldrig har träffats. Var nyfiken och ställ öppna frågor..

2 Spegla den du lyssnar på Säg tillbaka vad du tror att personen menar och fråga om det stämmer. Det är en övning ni med fördel kan turas om att göra.

3

Snälltolka Utgå ifrån att den som pratar vill dig väl – inte illa. Den inställningen kan förändra hela samtalet.

”Olyckskorparna sa att det var början på slutet, och jag fick jobba en del med bilden av vad som är en ’riktig familj’.”

– Familjen Herngren var som en liten bubbla som gjorde allt tillsammans, så jag hade en ganska rosaskimrande bild av hur det skulle bli, men kom in i något som var större och mer svårnavigerat. Och när man försöker trycka in bonusfamiljen i en kärnfamiljsbox blir det skitdåligt.

Hon insåg att hon måste försöka förstå för att lösa, vilket hon delvis gjorde genom att påbörja arbetet med Bonusfamiljen och boken Fältguide för bonusfamiljen.

– Det var mycket spänningar och jag hamnade i en diplomatroll som innebar ständig medling.

Efter fyra år bestämde sig paret för att flytta isär men fortsätta vara gifta.

– Olyckskorparna sa att det var början på slutet, och jag fick jobba en del med bilden av vad som är en ”riktig familj”. Men det räddade vår relation, säger Moa, som sedan något år tillbaka bor ihop med Tomas igen.

– Men nu är det bara en 19-åring kvar, så frågor kring uppfostran och liknande är inte längre lika aktuella. Det är inte samma spänningar.

ERFARENHETERNA FRÅN BONUSLIVET satte spår, inte bara i skrivandet, utan också i hennes sätt att möta andra. Med åren lärde hon sig vikten av att lyssna på andra för att försöka förstå varifrån den personen kommer.

– I en bonusfamilj, där man kanske kommer från vitt skilda familjekulturer, gäller det att försöka förstå den andras perspektiv, varifrån du kommer, varför du känner som du gör och vill det här. Kan man förstå varandra, även om man inte håller med, så blir man inte lika irriterad och arg.

Det här med att ha olika perspektiv på samma situation har lett till böckerna Svärmodern, Skilsmässan och Syskonfejden. Och nu skriver hon alltså på en fjärde bok i vad hon kallar ”perspektivsviten”, där hon berättar historien ur flera personers synvinkel.

– Jag är fascinerad av fenomenet, hur människor kan ha så olika upplevelser av en relation eller händelse. Jag intervjuar många människor inför varje bok och har exempelvis träffat syskon där den ena tycker sig ha haft en harmonisk barndom med en härligt spontan mamma, medan den andra uppfattar uppväxten som traumatisk och mamman som en gränslös osäkrad pistol.

Varför är det så?

– Dels tror jag att vi föds med olika personligheter, dels har vi erfarenheter med oss som gör att vi tolkar situationer på vårt sätt. Men det leder inte sällan till missförstånd och konflikter.

Vi pratar om en nyckel till goda relationer: förmågan att snälltolka varandra.

– I stället för att direkt anta det värsta är det bra att försöka tänka ”okej, vad menade personen egentligen?” Att utgå ifrån att den andra menar väl även om ord inte uppfattades så. För det som du upplevde som ett påhopp kanske bara var ett välvilligt tips. Snälltolkandet kan förändra hela dynamiken i relationen.

”Jag har ingen uttalad gudstro, men redan som barn uppsökte jag på eget initiativ kyrkan, det är en så fridfull plats. Och jag har alltid funnit stor tröst i bönen”, säger Moa Herngren.

”Att gå tillbaka till ett liv där allt inte kretsar kring barnens vardag känns spännande.”

Hon säger att skriva de här böckerna, där hon behövt sätta sig in i flera olika ”sanningar”, har varit lite som att gå i terapi.

– Böckerna handlar om psykologiskt utforskande hos människor, och enda sättet att göra det är att parallellt titta inåt själv. När man gör det kan man upptäcka mindre trevliga sidor hos sig själv, säger hon och ler snett.

Som vad?

– När jag skrev Skilsmässan började jag fundera på vissa av mina osköna beteenden därhemma, och hur de kan uppfattas som kontrollerande och dominerande. Exempelvis är det alltid jag som styr upp semestern, tar tag i, bokar och fixar. Jag har ofta tänkt ”att jag alltid ska behöva…”, men om jag ska vara helt ärlig finns det ett egensyfte i det också, jag får ju som jag vill.

Moa säger att försöka förstå en annan person också handlar om att försöka förstå sig själv.

– Att försöka se sig själv ur den andras filter kan vara nyttigt.

Moas och Tomas liv och relation är på väg att förändras igen, när yngsta barnet inom en snar framtid flyttar hemifrån.

– När min son Max flyttade tyckte jag att det var jättejobbigt, men jag har också varit väldigt mycket förälder i mitt liv. Det är 30 år sedan jag själv fick barn. Att gå tillbaka till ett liv där allt inte kretsar kring barnens vardag känns spännande. Bara en sådan sak som att inte behöva förhålla sig till varannan vecka-livet eller ha svar på frågan ”vad blir det till middag?” känns befriande även om man såklart kommer att sakna att ha barn hemma, säger hon.

Så vad bär framtiden med sig?

– Jag vet inte säkert. Men livet känns mer öppet än på länge. Känslan av att ”allt” är möjligt är tillbaka, vilket känns kluvet, lustfyllt och omtumlande på en och samma gång.

”Längtan efter en påse bilar, det är nog inte Gud.”

Hur lyssnar man på egentligen? Gud

Det är en fråga många bär, men kanske få vågar uttala högt. Här är prästen Johan Gardes bästa tips för den som vill börja lyssna.

TEXT: Sophie Ekman FOTO: Zandra Erikshede

Hur vet man att det är Gud man lyssnar på, och inte bara sina egna tankar?

– Vi måste börja med att erkänna att det är svårt, säger Johan.

– Vi tänker ofta att Gud ska tala som en röst i rummet, men så fungerar det nästan aldrig. Det är väldigt få gånger i kyrkohistorien där någon faktiskt hört Gud säga något.

– Nej, jag tror Gud oftare talar i det som rör sig inom oss: i längtan, samvetet eller en intuition. Längtan efter gemenskap, kärlek och mening ligger nära Guds röst. Men längtan efter en påse bilar… då är det nog inte Gud, säger han med ett skratt.

Kan man lyssna på Gud även om man inte är säker på att man tror?

– Ja! Bön kräver ingen färdig tro. Man kan börja i det mänskliga: i tystnaden, i sin längtan, i det som känns viktigt. Och om Gud finns – vilket jag tror – då kan Gud använda just de platserna för att nå oss. Det räcker att säga: ”Jag vet inte om du finns, men om du gör det så är jag här.” Det är en helt tillräcklig början.

Varför behövs tystnad?

– Vi fyller ständigt på med intryck, lever med poddar, musik, eller någon annans röst omkring oss. Men Gud talar ofta i det tysta. I Bibeln berättas det att Elia hörde Gud i ”den lilla viskningen”. Och för att höra viskningar måste man vara tyst. Vi tror att vi har tystnad i vardagen, men ofta är det noll minuter.

Är lyssnande samma sak som bön?

– Det överlappar. Men bön är inte bara att ”säga saker till Gud”. De flesta ber genom att prata, prata, prata. Om en fika med en vän varar i en timme och jag pratar i 59 minuter, då lyssnar jag inte.

– Lyssnande i bön handlar om att ge plats. Kanske låta tystnaden vara en del av samtalet. Inte för att det

ska kännas ”andligt”, utan för att Gud också måste få ordet ibland.

– Men tystnaden löser inte allt. Om jag bara gnäller i bönen kanske jag inte behöver mer tystnad, utan mer tacksamhet. ”Det är pissigt väder, men jag har tak över huvudet. Jag är trött, men jag har två ben som bär mig.” Den typen av perspektiv skapar också lyssnande.

Om man aldrig har bett, hur börjar man?

– Börja med ärlighet. Sitt eller gå en stund och fråga dig: vad längtar jag efter? Där talar Gud ofta. Man måste inte göra det ensam, tillägger han.

– Prata med någon. Det behöver inte vara en präst, bara ingen elak vän, som jag brukar säga, skrattar han. Att dela sina tankar hjälper oss att urskilja vad som är viktigt och vad som bara är brus.

”Det är väldigt få gånger i kyrkohistorien där någon faktiskt hört Gud säga något.”

Är naturen ett sätt att lyssna på Gud?

– Absolut. Naturen hjälper oss att bli tysta, så vi hör den där viskningen inom oss. Gud använder det vardagliga. En blomma vid vägkanten, fågelsång i mars… Allt som öppnar oss inåt. Om naturen får dig att stanna upp, känna tacksamhet eller få syn på din längtan.

Vilka tecken missar vi i vardagen som kan vara Guds närvaro?

– Det är nästan omöjligt att se Gud när man är mitt i allt. Därför kan det vara hjälpsamt att ge sig själv tid för en återblick. Mot slutet av dagen, fråga dig: ”Var fanns något gott i dag?” Ett leende, en kopp kaffe, något vackert. Gud finns ofta där, vi märker det när vi blickar tillbaka.

HUR TAR VI TILL OSS ORGELSPEL OCH PSALMER?

Musik har alltid haft en självklar plats i kyrkan. Men kan en gammal psalm tala till oss i dag? Kan orgeln beröra även den som är ovan?

TEXT: Anna Jonasson FOTO: Mikael M Johansson

Robert Bennesh, organist och körledare i Uppsala domkyrka:

”Orgeln är kyrkorummets starkaste röst”

◗ Redan som pojke i Lunds domkyrkas gosskör fascinerades Robert Bennesh av att stå i det enorma kyrkorummet och höra kyrkorgeln brusa.

– Kyrkan var, och är, en plats där man verkligen kan växa musikaliskt. Jag hade ledare som lät mig sjunga och testa olika instrument, berättar Robert.

Orgeln är hjärtat i Roberts arbete, och han beskriver den som en av kyrkorummets starkaste röster.

– Orgeln ramar in gudstjänsten. Den kan vara festlig, tröstande eller dramatisk och ange tonen för hela dagen.

Många tycker det är svårt att sjunga när orgeln låter mycket. Hur ska man tänka?

– Våga sjunga ut! Orgeln är inte där för att dränka, utan för att bära. Samtidigt är det organistens ansvar att registrera klokt, så att samspelet fungerar. Jag sjunger alltid själv när jag spelar, det hjälper både mig och församlingen att hitta en gemensam puls.

Hur vill du att människor ska känna när de hör orgeln i kyrkan?

– Upplyfta, berörda, fria att andas. På en begravning vill jag skapa en atmosfär som öppnar ett rum inåt. På en festdag vill jag att orgeln ska understryka

det pampiga och majestätiska. Orgeln kan gestalta och förstärka varje känsla.

Har du något tips för den som vill lyssna mer på orgelmusik?

– Gå på orgelkonsert! Många kyrkor erbjuder kortare konserter varje vecka. Där får orgeln vara helt fri och färgsätta musiken som en hel orkester. Många fastnar också för minimalistisk musik, så som Arvo Pärt, Philip Glass eller musiken från Interstellar. Den är repetitiv, lugnande och lätt att ta till sig. Men vill man upptäcka instrumentets fulla kraft tycker jag man lyssna på romantisk orgelmusik. Där hör man hela spektrat: tydliga melodier, solostämmor och stora klanger som växer fram och transformeras. Det är en perfekt ingång till hur mäktig orgeln faktiskt kan vara.

Vad tänker du att kyrkomusiken kan ge människor i dag?

– Ett sätt att landa. Musik gör något med oss som orden sällan kan. Folk som bara tänkt titta in en minut sätter sig ofta ner när de hör en ton. Musik öppnar upp för mötet både med oss själva och med något större.

När Roberts pappa dog när han var tolv fick han låna nyckeln till sin kyrka i Bjärred. Efter skolan satt han där och spelade allt möjligt. ”Det var som om rummet och klangen höll ihop mig. Det blev en del av min sorgebearbetning”, säger Robert.

Susanne Wiggort tar gärna en löptur, och inte sällan nynnar hon på en passande psalm.

Susanne Wigorts Yngvesson, psalmförfattare:

”Psalmerna rymmer hela livets rikedom”

◗ Av en slump började Susanne Wigorts Yngvesson skriva psalmer när hon för tio år sedan tilldelades ett stipendium för Anders Frostensons stiftelse Psalm och sång. Sedan dess har psalmpassionen följt henne i både forskning och arbete med Svenska kyrkans psalmbok.

Vad är det som gör att vissa psalmer överlever genom seklerna?

– Det är kombinationen av melodin som går in i hjärtat och en poesi som bär över tid. De psalmer som lever kvar uttrycker något grundläggande mänskligt, samtidigt som de rymmer de stora teologiska frågorna.

Många tycker att vissa psalmtexter kan kännas gamla. Hur kan man närma sig dem?

– Det är en fråga varje generation brottats med. Man ska bevara det poetiska och teologiska, men språket får inte bli obegripligt. Samtidigt behöver vi inte förstå varje ord, ibland får vi växa in i psalmerna. Därför behöver vi både de gamla och de nya.

Är det viktigt att sjunga med, även om man är osäker?

– Ja, det tycker jag. Psalmen är inte en föreställning

utan en gemensam bön. Det handlar inte om skönsång, utan om att låta våra röster få plats i liturgin. Även en svag eller trevande röst bär något viktigt.

Har du någon psalm som betyder extra mycket för dig?

– Just nu är det När mina dagar är slut ur psalmbokstillägget. Det var min svärmors favorit, och den sjöngs vid hennes begravning. Och även när jag löptränar dyker psalmer upp i huvudet. Du signade dag är en utmärkt löparpsalm, den funkar både i långsamt tempo och i nerförsbacke, säger Susanne och ler.

Vilken psalm kan vara bra för någon som vill börja sjunga?

– Guds kärlek är som stranden och som gräset av Anders Frostenson. Den är varm, lätt att ta till sig och ändå existentiellt djup. En fin ingång i psalmsången.

Vad önskar du att människor upptäcker när de lyssnar till psalmer?

– Livets rikedom. Psalmerna rymmer allt. Sorg, glädje, kärlek, tvivel, hopp. Det finns ingen fråga som psalmerna inte berör. Människor i alla tider har speglat sina liv i dem. Det kan vi fortfarande göra.

Att lyssna till naturen ger hopp

hallå där

... Pella Thiel, ekolog och utbildare i ekopsykologi, som lyfter lyssnandet på naturen som en väg tillbaka till det levande sammanhang vi alltid tillhört.

Varifrån kommer ditt engagemang för naturen?

– Jag växte upp på en liten gård i Stockholms skärgård, nära djur och landskap. Det präglade mig tidigt. Med åren har jag också sett konsekvenserna av vårt samhälles dövhet för naturen, som om den vore något utanför oss.

Du arbetar med ekopsykologi. Vad handlar det om?

– Ekopsykologin ser psyket som en väv av relationer vi deltar i, snarare än något vi bär inom oss. Vårt inre liv formas av de relationerna, eller bristen på dem. När vi ser oss som en del av en större helhet förändras både vår självbild och hur vi vill leva.

Vad betyder det att lyssna på naturen?

– Många av oss märker ju att vi mår bra när vi är ute, och forskning bekräftar det. Lyssnandet handlar också om att använda fler delar av oss än tanken, ett mer sinnligt och känslomässigt förhållningssätt. Då kan vi bli mer mottagliga för det som händer omkring oss, men också inom oss. Det är ett sätt att lära känna sig själv.

Vilka signaler hör du starkast just nu?

– Jag bor vid Östersjön, som ropar högt. Den mår inte bra, och det känns när man tar in det. Samma sak händer på många håll. Nyligen kom nyheten att fjällugglan är utrotad från Sverige, exempelvis.

– Det är inte alltid bekvämt att lyssna. Om vi låter sådant hända utan att låta det beröra oss, vilka är vi då?

– Samtidigt upplever jag något fint, nästan som att naturen saknar oss och vill att vi ska komma tillbaka, att relationen faktiskt går åt båda håll.

Vad kan en vanlig människa göra?

– Tillbringa mer tid ute och lägg märke till det levande omkring dig. Hitta gärna en plats nära hemmet och återvänd regelbundet. Tacka för maten du äter och tänk på var den kommer ifrån, vem som producerat den. Det är också viktigt att våga känna det som känns, även maktlöshet. Det behöver inte genast bli handling, men det påverkar vem vi är, och därifrån kan förändring växa.

Vad ger dig hopp?

– Människors längtan. Jag möter så många som vill något annat, som söker en djupare relation till naturen. Den längtan tror jag kommer att föra oss vidare, även om vi inte ser resultatet direkt.

Sophie Ekman

”Jag upplever det nästan som att naturen saknar oss och vill att vi ska komma tillbaka”, säger Pella Thiel, ekolog och utbildare i ekopsykologi.

Foto: MIKAEL M JOHANSSON

tips

... från Pella Thiel för att lyssna på naturen:

1 Ta en kort stund ute varje dag och lägg märke till det levande omkring dig.

2 Låt sinnena få plats: ljud, dofter, hur platsen känns i kroppen.

3 Våga bli berörd av det som känns, därifrån växer förändring.

4 Tacka för maten och fundera över landskapet som burit den.

5 Föreställ dig hur ett friskt ekosystem skulle kunna se ut. Fantasin hjälper oss att hitta riktning. 5

3 sätt att lyssna

HUR LÅTER

DJUREN?

Clara

Dackenberg

Natur & Kultur

◗ Vem vet hur grodan, blåsfisken eller den jättestora tigern låter? I denna färgstarka och fnissiga bilderbok bjuds läsaren in att lyssna, gissa och förundras över djurens oväntade läten.

En rolig högläsningsfavorit som tränar både fantasi och lyhördhet. En bok som verkligen påminner om att stanna upp och lyssna.

hur mår din hörsel?

◗ Hörseln följer oss hela livet och förtjänar samma uppmärksamhet som resten av kroppen. I dag finns teknik, som moderna hörlurar och appar, som gör det möjligt att göra enkla hörseltester hemma och samtidigt skydda öronen mot höga ljud, till exempel på konsert eller i bullrig miljö. Att kolla hörseln då och då kan vara ett enkelt sätt att ta hand om ett sinne som ofta tas för givet.

Styrka handlar om mer än om muskler, menar Petra Malm.

Foto: MARCUS GUSTAFSSON

”När vi är i balans är det lättare att hantera kriser”

Moderna hörlurar och appar, som gör det möjligt att göra enkla hörseltester hemma.

Foto: UGUR KARAKOC/GETTY

Petra Malm

Max Ström

◗ I boken Stark vill Petra Malm visa att styrka handlar om mer än muskler. Med träning, stillhet och reflektion som utgångspunkt uppmuntrar hon till att lyssna inåt, hitta balans och ta hand om både kropp och psyke. – Genom att vara mer medveten och närvarande, kan vi få mer kvalitet, säger Petra.

Du skriver om att lyssna mer på sig själv i en tid full av brus. Vad betyder det för dig?

– Det handlar om att reflektera och vara i kontakt med sig själv. Mobilen och alla intryck konkurrerar med vårt inre, och vi följer ofta andra i stället för oss själva. När vi stannar upp och reflekterar blir det lättare att se energitjuvar och vad som behöver förändras för att livet ska bli mer hållbart.

Hur märker man om man behöver bättre balans i livet?

– Jag brukar se hälsa som ett bord med fyra ben: rörelse, kost, vila/sömn och mental hälsa. När

alla ben är stabila står bordet stadigt. Om ett ben sviktar, till exempel om du sover för lite, kan balansen ändå fungera. Men ju fler ben som försvagas, desto större är risken att allt faller. När något skaver brukar jag därför se över vilka ben som är starka och vilka som är svaga. Det visar var jag behöver börja lägga min tid och energi.

Du har levt i extrema miljöer men också sett vardaglig styrka. Vad har du lärt dig om mod när livet inte går enligt plan?

– Mod hänger ofta ihop med hur vi mår. När vi är i balans är det lättare att hantera kriser och sådant vi inte kan påverka. Är vi i obalans ligger känslorna mer på utsidan, och livets svårigheter blir svårare att bära.

Om du fick ge läsarna en sak att börja med redan i dag – något litet som kan göra stor skillnad –vad skulle det vara?

– Prioritera sömnen. Sätt en påminnelse på kvällen som hjälper dig att varva ner, avsluta skärmtid och annat som stör sömnen. Lämna telefonen utanför sovrummet och se till att du får de timmar du behöver varje natt.

Samtal om livet

GIVANDE MÖTEN PÅ KYRKOGÅRDEN

Kyrkogårdarna skall hållas fina och välvårdade, det är vad de flesta av kyrkans medlemmar anser vara den viktigaste uppgiften för Svenska kyrkan.

◗ Gert-Ove Pettersson har arbetat som kyrkvaktmästare i Grundsunda församling i sex år. I hans arbetsuppgifter ingår bland annat att sköta om kyrkogården så att den ser fin och välskött ut för dem som besöker den.

Möten på kyrkogården uppstår oftast i samband med att en ny gravplats skall ses ut, berättar Gert-Ove. Han beskriver hur en del personer har ett stort behov att prata om sin sorg, så då kan mötet med kyrkogårdspersonalen vara befriande.

Gert-Ove berättar om hur viktiga och givande samtal om livet kan utspela sig på kyrkogården, då anhöriga berättar om sin närstå-

endes livsberättelser, vad den har bott, om yrkesval, och om livsavgörande händelser. Han understryker att kyrkogårdspersonalen har tystnadsplikt, precis som alla andra som arbetar i kyrkan.

UNDER HÖSTEN 2024 genomförde Novus en undersökning på uppdrag av Örnsköldsviks norra pastorat, ”Mät din församling”. 639 personer intervjuades om vad de tycker är viktigt att kyrkan gör, och vilken upplevelse de har av kyrkans verksamhet. Resultatet i undersökningen är entydigt. För alla tillfrågade grupper, både medlemmar och icke medlemmar i Svenska kyrkan är besök på kyrkogården den vanligaste kontaktytan med kyrkan. Att kyrkogårdarna är välskötta och fina hör också till det som de tillfrågade tycker är kyrkans viktigaste uppgift. På frågan

Gert-Ove Pettersson berättar att en del personer han möter på kyrkogården har ett stort behov att prata om sin sorg

om vad av kyrkans uppgifter som är viktigast för dem personligen svarar 58 % att kyrkogårdarna vårdas och underhålls.

Gert-Ove bekräftar den bilden, han berättar att många som han möter vill att det skall se fint och välvårdat ut på kyrkogården. Han säger att det inte händer så ofta, men då och då är det människor som öppnar upp sig till hundra procent och berättar om sin anhörige. Det här är samtal som inte sker på telefon, bara när man möts. Han understryker att från kyrkogårdspersonalens sida går de aldrig på folk som rör sig ute på kyrkogården, men att det är viktigt att öppenheten finns att lyssna om någon vill prata, och att de alltid försöker ta sig tid att lyssna på den som behöver ett samtal.

Eva Halling

Vi lär tillsammans

!barnens påsk

◗ Förra våren såg och upplevde 433 barn påskens berättelse i Örnsköldsvik och Arnäs.

◗ Svenska kyrkans verksamhet berikar skolans undervisning.

Varje påsk kommer elever till kyrkans lokaler för att få se och höra påskens berättelse livfullt gestaltad genom olika draman som spelas av ideella och anställda i Arnäs- och Örnsköldsviks församling. Påsken är kyrkans absolut största högtid. Berättelserna om Jesu sista dagar, död och uppståndelse är viktiga för förståelsen av kristen tro.

Ett av skolans uppdrag enligt läroplanen är att ge elever kunskap om de stora kyrkliga högtiderna och de stora religionernas uppkomst och centrala tankegångar. Eleverna ska också få möjlighet att förstå kristendomens betydelse för den kultur och de värderingar som finns i vårt samhälle.

Många lärare uttrycker en stor uppskattning över att få komma

”Vår önskan är att bibelns berättelser får finnas med under barnens liv.”

till kyrkan med sina klasser och vara med om påskberättelsen, som barnen oftast fått höra i klassrummet innan besöket. Här får de uppleva historien med flera olika sinnen. De får höra, röra, se, känna och dofta.

BARNKONVENTIONEN SOM NUMERA är svensk lag säger att alla barn har rätt till andlig utveckling. Genom de här studiebesöken ges en kunskap om den kristna tron som de sedan kan välja att utveckla och

fördjupa i församlingarnas barnverksamheter. För att berättelserna inte ska vara bara berättelser behöver de levandegöras. Att få se och höra och vara i samma rum ger en annan upplevelse och förståelse än att enbart lyssna. Samtidigt behöver barnen och ungdomarna få möjlighet att reflektera över det de upplever och koppla ihop det med sina egna livsfrågor. Kyrkan har berättat och bevarat historien i mer än tvåtusen år och det är väldigt fint att få fortsätta sprida den kunskapen till de elever och lärare som kommer oavsett vilken tro, tradition eller livsåskådning de bär. Vår önskan är att bibelns berättelser får finnas med under barnens liv och vara en hjälp i deras andliga utveckling.

Malin Hägglöf och Sofia Sjöström, församlingspedagoger

”Vi försöker med allt vi kan att ge ungdomarna livsmod och hopp”, skriver Sofia Sjöström.

En öppen dörr för unga

◗ Det är måndag. Klockan är tjugo över fyra och de första ungdomarna kommer pratande och skrattande in genom ytterdörren.

Varje måndagskväll träffas en gäng ungdomar mellan 13–20 år i källaren på församlingshemmet på Storgatan 29 i Örnsköldsvik. Kvällen börjar med en enklare middag. En chans att sitta ner tillsammans och prata om allt mellan himmel och jord. Att äta middag tillsammans skapar gemenskap.

Efter maten följer fria aktiviteter. Några ritar, någon klinkar på gitarren, andra pratar och slappar i soffan. Några spelar sällskapspel eller biljard.

VISSA VECKOR HAR vi planerat schema under grupptiden, så som samtal kring bibeltexter, pyssel eller lek och tävling.

Det hörs mycket skratt, ungdomarna verkar trivas.

Dagens barn och unga har så

”Hos

oss får alla chansen att pröva sin tro och fundera över existentiella frågor.”

stor press på sig både utifrån och inifrån. Samhället, skolan och sociala medier. Allt handlar om att lyckas. Att redan tidigt jobba på sitt eget varumärke. Hos oss får man komma som man är och vara den man är utan all den här presssen. Vi försöker med allt vi kan att ge ungdomarna livsmod och hopp. Förmedla Guds villkorslösa kärlek. Gud älskar oss för den vi är, inte för vad vi kan prestera.

DÄRFÖR FINNS DET plats hos oss för alla. Hos oss får alla chansen att pröva sin tro och fundera över existentiella frågor. Vem/vad är Gud? Vem är Jesus? Vad är meningen med mitt liv? Varför finns det ondska? Vad händer egentligen när man dör? Frågor som man inte pratar om annars.

Kvällen avslutas i andaktsrummet. Ljuset tänds och lamporna tonas ner. Vi läser en text ur en andaktsbok och funderar omkring betydelsen tillsammans. Vi sjunger några sånger och avslutar kvällen med bönen Vår fader. Sedan är det slut för idag. Tiden gick fort som alltid och vi ledare längtar redan till nästa måndag.

Sofia Sjöström, församlingspedagog

sommarläger

◗ Häng med på sommarkonfirmation!

◗ Här hittar du mer information om lägret.

◗ Juni 2026 startar vi något helt nytt i Örnsköldsviks norra pastorat och det känns både roligt och förväntansfullt. För första gången arrangerar vi ett sommarkonfirmationsläger och det gör vi tillsammans med Örnsköldsviks södra pastorat. Att få vara med från början och tillsammans forma ett läger fyllt av gemenskap, frågor och glädje gör den här sommaren extra speciell.

Jag och Evelina Gilberg kommer att vara präster på lägret. Tillsammans med oss finns två kompetenta och engagerade församlingspedagoger med; Sara Carlsson och Johan Drejare. Det känns tryggt och inspirerande att få arbeta i ett team där vi kompletterar varandra och där ungdomarnas bästa alltid står i centrum.

Lägret är på Utviksgården, vid Norafjärden nära Högakustenbron.

VI KOMMER HÅLLA till på Utviksgården, vid Norafjärden nära Högakustenbron. Där vill vi skapa en plats där lägerliv och samtal får gå hand i hand. Jag hoppas på bad och lekar, kvällar vid lägerelden och tid för skratt och ett naturligt utrymme för samtal om kristen tro, livet och allt däremellan. Jag ser verkligen fram emot mötena med sommarens konfirmander, att få lära känna ungdomarna, bygga gemenskap och tillsammans avsluta denna första sommar med en konfirmationsgudstjänst i Örnsköldsviks kyrka. Det känns som en fantastisk början på något som jag hoppas ska leva vidare länge.

Daniel Gilberg, skol- och studentpräst

Lyssna till Gud – hur skall vi veta vad vi hör?

TEXT: Xxx Foto: XXXXX

◗ I det kristna livet ingår en längtan efter att följa Guds vägledning, eller att lyssna efter Guds vilja och tilltal i våra liv. Som barn kanske man ber om tecken: om två röda bilar kommer efter varandra så vet man vad man skall göra. Men oftast är inte de där tecknen så tydliga. Hur skall vi veta att det vi hör inte är våra egna önskningar? Hur kan vi spetsa våra inre öron för att höra Guds tilltal mitt i livet?

kyrkguiden

◗ En app som hjälper dig hitta till gudstjänster, konserter och andra evenemang.

◗ I appen kan du: Söka efter kyrkor och platser.

◗ Ladda ner den från App Store eller Google Play.

I den kristna traditionen finns många som har tänkt runt detta. En som är lättbegriplig och klok är trapistmunken Wilfrid Stinissen, som i sin bok ”Hör du vinden blåsa?” satt upp några principer som vi kan hålla utsikt efter i vårt lyssnande efter Guds tilltal.

DEN FÖRSTA REGELN Stinissen sätter upp, är om det är med evangeliet överensstämmande. Vi skall som människor försöka efterlikna vad Jesus gör. Man skulle kunna tänka sig att det räcker med det, men i väldigt många frågor kan vi inte räkna ut hur Jesus skulle göra, så därför behövs det fler regler. Men eftersom evangeliets kärna är kärleken, så kan vi ändå utgå från att det som leder till större kärlek är med evangeliet överensstämmande.

Den andra regeln är att Andens ingivelser är förnuftiga. Gud är ordningens, inte oordningens Gud, så vi blir ledda i enlighet med det naturliga förnuftet och logiken.

Om vi följer Anden leder det till frid och harmoni. Vi kommer uppleva att vi blir mer och mer oss själva, stadigare i vår identitet.

Och så klart motsatsen, kommer aldrig friden, så kan vi utgå från att ingivelsen inte kom ifrån Anden.

ANDEN LÄGGER INTE på oss några överkrav. Om dina ingivelser gör dig ledsen och modlös, så kommer de inte från Anden. Den kristna traditionen varnar för orealistisk radikalism, som kanske mest handlar om en egen längtan efter att göra storslagna saker. Anden möter oss där vi står, med våra möjligheter och begränsningar, och erbjuder oss att ta ett steg framåt i taget, inte ta stora skutt.

Enligt Stinissen talar Anden konkret in i vår situation. Andens tilltal rör det som är här och nu. Eller för att uttrycka det negativt, om du behöver fantisera ihop en

overklig framtid, då är det oftast inte Gud som talar till dig. Det finns ingen nyttigare förberedelse för framtiden än att så helhjärtat som möjligt utföra den uppgift Gud ger dig just nu.

Ta hjälp av en klok ledsagare. Den som inte vill lyssna på andras råd, utan bara litar på sitt eget omdöme kanske egentligen inte vill lyssna på Gud utan bara på sig själv.

Stinissen understryker att fler än en av dessa regler behöver uppfyllas för att vi skall kunna lita på att det är Guds tilltal vi hör. Kanske kan vi med dessa regler och råd i ryggen närma oss trons centrum, att leva efter Guds vilja.

Eva Halling

”Lyssnandet kräver fokus, öppenhet och närvaro och just där ligger utmaningen”, skriver Cecilia Afvander.

Mitt i bruset får vi möta det som finns inom oss

◗ I en tid där mycket i vår omvärld ständigt gör anspråk på vår uppmärksamhet och vår tid, är det alltid något som talar till oss. Via olika kanaler som ord, tv, internet, bilder och texter. Vi är ständigt uppkopplade och hjärnan går på högvarv. Scrollandet i sociala medier tycks aldrig ta slut, utan matar oss kontinuerligt och skapar ett behov av bekräftelse. Trots detta är det inte alls säkert att vi tar till oss det som förmedlas på ett medvetet sätt. Att verkligen lyssna är nämligen något annat än att bara höra. Lyssnandet kräver fokus, öppenhet och närvaro och just där ligger utmaningen. Lyssnandet stannar heller inte hos oss själva. Det kallar oss ibland att lyssna på varandra, i mötet med andra människor. Att ge av vårt utrymme, vår tid och vår närvaro. Att lyssna utan att redan formulera ett svar eller tänka ut något klokt att säga, utan bara ta emot det som delas, som en gåva. Det är i sådana möten

”I den inre tystnaden kan vi också möta Gud, som en varm och kärleksfull närvaro som omsluter oss.”

som både hopp och tröst kan få gro. Samtidigt är detta bland det svåraste vi människor gör: att fokuserat och närvarande mötas och lyssna.

DETTA GÄLLER INTE minst lyssnandet inåt, till det som tyst andas och viskas inom oss. Att möta stillheten och tystnaden i oss själva. Det handlar inte om att vända sig bort från vardagen eller omvärlden, utan om modet att stanna upp mitt i den. Att bli uppmärksam på världen omkring oss: skapelsen

med sin kraft och skörhet, naturen, haven och årstidernas rytm. Mitt i bruset får vi möta det som finns inom oss, tankar, känslor, tro, tvivel, oro och längtan. I stillheten kan sådant komma upp som vi annars försökt begrava, sådant som inte fått ta plats i vardagens tempo. Funderingar kring det som hänt och det som inte blev. Förluster och goda minnen. Frågor om vad som egentligen är viktigt på riktigt. Det är inte alltid bekvämt eller vilsamt. Ibland utmanar det oss och får oss att ifrågasätta våra val och vår livssituation. Men just det kan vara nödvändigt för att vi ska kunna växa som människor och hitta vår riktning framåt. I den inre tystnaden kan vi också möta Gud, som en varm och kärleksfull närvaro som omsluter oss. Kanske är det inre lyssnandet en form av bön, där vi får lägga våra tankar, glädjeämnen, omsorger, rädslor och bekymmer i Guds hand.

Cecilia Afvander

◗ Arnäs församling erbjuder tystnad i gemenskap med andra utan krav.

◗ Söndagar 17.00 Kristen meditation i Kärlekens kapell.

◗ En gång per termin inbjuds det till stilla dagar/retreatdagar där vi i tystnad och stillhet får vila, be, tänka, skapa, promenera, meditera och njuta av mat som serveras och att dela den goda tystnaden.

◗ Vill du veta mer eller vara med?

◗ Läs mer på hemsidan

Lyssna på påskens rop

◗ Jag tänker mig att det är en tidig morgon när daggen och dimman ligger kvar. Att jag och de andra kvinnorna går med tunga steg efter dagar i förtvivlan och chock. Vi såg hur de plågade Jesus till döds, vi lyssnade till spikar som slogs in och plågor som skreks ut. Nu går vi tysta mot hans grav för att tvätta såren. Det enda jag lyssnar på är gruset som knastrar under mina fötter, som små kvidanden och suckar tänker jag.

NÄR VI KOMMER mot ingången till graven så stannar jag plötsligt till, för jag hör en fågel som sjunger med ett glatt och sorglöst rop. Har den inte hört om det fasansfulla, hur kan den sjunga en dag som denna. Lyssnar en kort stund på dess hoppfulla rop.

Så jag är lite senare till graven än de andra kvinnorna och de

Så lyssna på påskens rop och låt hoppet och tron få gå genom dig.

skakar av rädsla och panik, Jesu kropp är borta och graven är tom. Först förstår vi inte vad som har hänt. Så ser vi några som står där och undrar varför vi söker en levande bland de döda, kom vi inte ihåg att Jesus sa att han skulle uppstå. Jag lyssnar till de gestalter som står framför mig säger och vi börjar prata om vad vi hade hört och förstått. Det är som ljudet från gatans grus dystra knastrande och fågelns lockande glada morgonsång samtidigt korsar varandra.

Vi bestämmer oss för att vi måste berätta för de andra, alla måste få veta. Vi skyndar oss fram glada, fnissiga och skakiga för detta nya som har inträffat. Det är som det går en tsunami av känslor genom våra kroppar, som ett litet hopp av tro som sedan blir nästan större än oss själva.

Så de andra kvinnorna vi träffar blir så påverkade att de också går ut och berättar. Visst tyckte några att det bara var prat, men sedan var det de som lyssnade och såg till att förstå vad vi pratade om så att tron också kunde skölja genom dem.

Så lyssna på påskens rop och låt hoppet och tron få gå genom dig: Jesus är inte kvar i graven, han är uppstånden, han lever!

Catharina Larsson (under påverkan av Lukasevangeliet)

Prästers främsta uppgift i själavården är att lyssna

◗ Själavård är kyrkans omsorg om hela människans inre hälsa – den andliga, existentiella och psykiska. Ett enskilt samtal mellan en person och en präst eller en diakon i kyrkan kallas för ett själavårdssamtal. I en tid där många upplever stress, ensamhet och oro blir kyrkans själavård en viktig plats för stillhet och samtal. Många bär på frågor som kan handlar om meningen med livet, vad som händer efter döden och om det finns en Gud.

SJÄLAVÅRD KAN OCKSÅ handla om att få stöd om man känner sig ensam, står i en kris eller bär på sorg. Själavård handlar inte om att ge färdiga svar, utan om att skapa ett rum där människan får bli

sedd och hörd. Det är ett möte där lyssnandet står i centrum.

Prästers och diakoners främsta uppgift i själavården är att lyssna.

De behandlar inte, är inte rådgivare och skriver inte journal. Själavård är alltså inte samma sak som terapi.

Själavården har sin grund i

Själavården har sin grund i Bibeln, som uppmanar oss att visa omsorg om människan och skapelsen.

Bibeln, som uppmanar oss att visa omsorg om människan och skapelsen. Prästen eller diakonen utgår ofta ifrån Jesus, som i Bibelns berättelser frågar dem han möter ”Vad kan jag göra för dig?”.

I SJÄLAVÅRDSSAMTALET HAR prästen eller diakonen tystnadsplikt, så du kan känna dig trygg med att det du berättar stannar inom det enskilda samtalet.

Kontakta pastorsexpeditionen som kan hjälpa dig att boka ett samtal med någon av våra präster eller diakoner. Du är välkommen precis som du är – med dina frågor, din längtan och dina bekymmer.

Marie Edström

◗ Du betalar aldrig för ett själavårdssamtal. Det är alltid gratis. visste du att

som förändrade världen Tre dagar

Baserad på en sann berättelse

Sveket - Mordet - Triumfen

Svenska kyrkan presenterar påsken 2026 Följ dramat i våra gudstjänster!

”Gastkramande från första stund!” ”Fortsättning följer.” ”Årtusendets kärlekssaga!”