Tillvaro Allhelgona 2019

tillvaro EN TIDNING OM TRO, LIVET OCH VÄRLDEN OKTOBER 2019

Intervju: Narges Yazdandoost:

”Jag hittade kyrkan i drömmen – och insåg att Gud har humor”

Göran Larsson:

”Det går att komma ut på andra sidan sorgen” Tema: Kampen för det goda Det krävs stort mod för att driva kamp offentligt. Att träda fram och gå i spetsen kan ha ett högt pris. Men du behöver inte vara hjälte eller ens modig för att agera. Alla kan göra skillnad.

Samtalskort ­hjälper oss att sätta ord på livet Tom Alandh, dokumentärfilmare:

”Man ska inte själv stå i vägen

för historien”

ODR SAMHÄLLSINFORMATION

19am3253_omslag_20240.indd 1

2019-10-03 08:37:43

Ledare & innehåll

HAR NÅGON av er gjort något som är bra eller

gott, eller velat göra något bra eller gott, och så har ni blivit missförstådda eller ännu värre anklagade för att det ni gjorde var fel? Någon kanske till och med har blivit arg på er när ni bara ville göra något bra. Då blir man ofta ledsen och kanske arg på sig själv. Du kanske tänker att det inte är lönt att försöka, det blir ändå fel. Du blir avvaktande och kanske låter bli att göra det goda. Du krymper och världen får lite mindre av det goda. Sedan har vi också problemet när vi tror att vi gör något gott men har för lite information och drar fel slutsatser, det är inte som man tror. Det ”goda” blir det bästas fiende.

det som Gud har gjort för oss genom Jesus Kristus. När vi skall göra det goda utgår vi ofta från oss själva och våra egna resurser. Men den ”Goda nyheten” är att vi inte enbart behöver förlita oss på vår egen förmåga eftersom att vi har tillgång till en resurs som är oändlig. Den hjälper oss att göra det goda. Vi kan vara trygga i att vi inte behöver bära världen på våra axlar. Jag försöker göra gott men det gör jag genom källan till godheten och kärleken, Gud själv. Jag vilar i att det goda en gång fullt ut skall segra.

MEN ALLT detta betyder inte att vi ska ge upp

den goda kampen, den är värd att utkämpa. Att göra det goda skapar något gott inom oss, vi växer och utvecklas som människor. Världen behöver verkligen det goda precis som du och jag. Som kyrka och som troende har vi något att hålla oss till. Jesus visar hur vi kan göra det goda. Han säger: ”Det du vill att andra skall göra för dig, det skall du göra för dem.” Vår roll som kyrka är inte bara att göra gott utan också att förmedla den ”Goda nyheten”,

”Jesus visar hur vi kan göra det goda. Han säger: Det du vill att andra skall göra för dig, det skall du göra för dem.”

DENNIS HAGBERG Kyrkoherde

FOTO: TERESIA KÖHLIN

Att göra gott – svårare än man tror?

18 Innehåll 4 Livets motgångar: Hitta vägen till existentiell hälsa 8 Korsord 10 Tema: Kampen för det goda 14 Porträttet: Tom Alandh kan konsten att lyssna 18 Narges fann kyrkan i drömmen 22 Författaren Göran Larsson: ”Sorg går över” 25 Förintelsens sista ­ögonvittnen 28 Kratta dig frisk

22

FOTO: LARS RINDESKOG

2

19am3253_ledare_innehall_20358.indd 2

N VA

ENMÄRK

E

T

Redaktör: Susanne Odelrot Mejladress: susanne.odelrot@svenskakyrkan.se Foto, förstasida: Thron Ullberg Webbplats: Svenskakyrkan.se/huskvarna Telefon: 036-13 94 00 (växel). Ansvarig utgivare: Sara Grant, sara.grant@verbum.se Produktion: Verbum AB Tryck: Stibo Complete 2019

S

tillvaro EN DEL AV Trycksak 5041 0004

Oktober 2019

2019-10-03 08:37:36

Aktuellt i Huskvarna Jourhavande präst FOTO: GUSTAF HELLSING/IKON

Behöver du prata med någon? Jourhavande präst lyssnar och det som sägs stannar m ­ ellan er två. Telefon: Ring 112 och be att få bli kopplad till jourhavande präst. Samtalet är gratis. Öppettider: Alla dagar mellan 21.00 och 06.00. Vill du hellre chatta eller ­skriva? Gå in på svenska k ­ yrkans webb: www.svenska­kyrkan.se/­ jourhavandeprast

Nystart för Huskvarna kyrkokör ÅTERIGEN FYLLS

Välkommen i Allhelgonatid Det här händer i våra kyrkor och på våra ­kyrkogårdar under allhelgona­ helgen. Marschaller kommer att tändas på kyrkogårdarna.

Fredag 1 november Hakarps kyrka 13.00–17.00 Ljuständning och stilla musik. Textläsning varje hel- och halvtimme. Kaffe och kaka serveras. Konstutställning: Hakarps kyrka. Bråneryds kapell 14.00–18.00 Ljuständning och samtal. ­Kaffeservering. Garpa skans kapell 14.00–17.30 Ljuständning och samtal. Kaffe­ servering. Huskvarna församlingsgård 14.00– 18.00 Kaffeservering Huskvarna kyrka 18.00 Musikgudstjänst ”Musik i allhelgonatid”. Kyrkokören. Präst: Ritha Gavelli

Oktober 2019

19am3253_smatt_o_gott_20241.indd 3

Lördag 2 november Alla helgons dag

Söndag 3 november Alla själars dag

Huskvarna kyrka 15.00–18.00 Stilla musik och ­ljuständning.

Hakarps kyrka 10.00 Högmässa. Präst: Fredrik ­Spolander. Efter ­kyrkkaffet hålls en guidning av kyrkan.

Bråneryds kapell 11.00–14.00 Ljuständning och samtal. 16.00 Ljusgudstjänst. Körsång. Präst: Kjell Gustafsson. Hakarps kyrka 16.00–18.00 Stilla musik och ljuständning. Kaffe­ servering. Konst­ utställning: Hakarps kyrka. 18.00 Minnesgudstjänst. Kyrkokören. Präst: Karl Christensen. Huskvarna församlingsgård 15.00–18.00 Kaffeservering.

Öxnehagakyrkan 10.00 Mässa. Barnens kyrka. Präst: Kjell Gustafsson. Huskvarna församlingsgård 14.00–16.00 Kaffeservering. Huskvarna kyrka 16.00 Ljusgudstjänst. Kyrko­kören. Präst: Ritha Gavelli.

Huskvarna församlingsgård av körsång. Vi hade vår första övning den 4 september, berättar Jonas Magnusson, som leder kören. – Det går fortfarande bra att komma och prova på. Du får gärna vara med några gånger innan du bestämmer dig, säger Jonas och lägger till att altar och herrar är extra välkomna. Vad? Körövning. Var? I Huskvarna ­församlingsgård. När? Varje onsdag 19.00–20.30. Körledare: Jonas Magnusson. Telefon: 0739-81 72 91

TÄND ETT LJUS På Svenska kyrkans bönewebb be.svenskakyrkan.se kan du tända ett ljus eller ­skriva en bön, var du än befinner dig.

Med reservation för ändringar. Se även kalender på hemsidan.

FOTO: LOUISE HEDBERG/IKON

3

2019-10-03 08:37:34

Existentiell hälsa

VAD ÄR EXISTENTIELL HÄLSA? Det handlar om hur vi tänker, känner och handlar i vårt liv. De sammantagna ­processerna av grundläggande tankar, handlingar och känslor när människan ­förhåller sig till livets olika situationer i relation till sig själv, sin omgivning och högre uppfattningar. (Kostenius & Melder 2013)

4

19am3253_livets_motgangar_20246.indd 4

Oktober 2019

2019-10-03 08:37:37

Hitta vägen till din inre hälsa Forskning visar att vissa klarar livets motgångar bättre än andra

V

år existentiella hälsa är avgörande för hur väl vi hanterar livets svårig­ heter. Det menar Cecilia Meldner, forskare, präst och lärare. Hon har genom sin forskning upptäckt att de som har en känsla av mening och förundran över livet och hopp inför framtiden och så vidare, tycks klara livets motgångar bättre än andra. Världshälsoorganisationen (WHO) har funnit att vår existentiella hälsa beror på hur väl vi förhåller oss till livet. De har identifie­ rat åtta dimensioner av livet som de menar är särskilt betydelsefulla. Det handlar om hopp, helhet, harmoni, förundran, mening med livet, andlig kontakt, personlig tro och gemenskap. WHO har också sett att en god existentiell hälsa inte bara har en posi­ tiv inverkan på hur vi hanterar livet, den ­påverkar även hur vi mår psykiskt, fysiskt och socialt.

Utveckla din existentiella hälsa

Cecilia Meldner har kommit fram till att vår inre hälsa förbättras när vi får sätta ord på

våra tankar, känslor och handlingar. Det är viktigt att vi får vända och vrida på livets ­stora frågor och att vi får göra det tillsammans med andra. För då får vi hjälp med att bena ut hur vi själva förhåller oss till livet, berättar Cecilia och fortsätter: – Om vi ska kunna göra medvetna val i livet underlättar det för oss om vi kan se våra grundvärderingar och tankemönster. För att komma dit har Cecilia tillsammans med Lena Bergqvist, verksamhetsutvecklare på Studieförbundet Vuxenskolan i Västman­ land, skapat samtalskort. Korten bygger på de åtta olika dimensionerna och är ett hjälp­ medel för människor att prata om existentiel­ la frågor. Samtalen hjälper oss att steg för steg bygga upp tilliten till vår förmåga att klara oss i livet, menar Cecilia.

Konsten öppnar upp

Ett annat sätt att närma sig existentiella frågor är genom konsten. Det menar Karl Christensen, präst i Hakarps församling, Huskvarna.

– Jag tror att kulturen är en mötesplats mellan det mänskliga och det som är större än oss själva, säger Karl och fortsätter: – Poesin kan hjälpa en människa från det synliga till det osynliga, där möts våra tankar och känslor kring vår existens.

Tillsammans för en bättre inre hälsa

Sjukhuskyrkan på Ryhov jobbar tillsammans med Region Jönköping kring existentiell hälsa, berättar Thomas Sjöberg, präst i Sjuk­ huskyrkan. – Vi använder oss av samtalskorten som Cecilia och Lena har utvecklat. Med hjälp av korten pratar vi om existentiella frågor i olika grupper, säger Thomas och berättar att deras erfarenheter av gruppsamtalen är mycket goda. – En del säger att de tycker att det känns viktigt att höra sig själv och andra sätta ord på livet. Men också att det känns gott att höra någon annan sätta ord på sådant som man själv känner igen sig i, berättar Thomas. FORTS. FOTO: PORTISHEAD1/GETTY IMAGES

Oktober 2019

19am3253_livets_motgangar_20246.indd 5

5

2019-10-03 08:37:40

Existentiell hälsa ”Poesin kan hjälpa en människa från det synliga till det osynliga, där möts våra tankar och känslor kring vår existens”, säger Karl Christensen, präst i Hakarps församling.

”Poesin kan hjälpa en människa från det synliga till det osynliga” Rätten till hälsa tillhör alla

Att hälsa också handlar om livets existentiella dimension är något som alltfler aktörer i sam­ hället tar fasta på. Det märks på temat för nor­ dens största forum för mänskliga rättigheter. I år fokuserar man på ”Rätten till hälsa”, där Svenska kyrkan är en av huvud­aktör­ erna. Genomgående för Svenska kyrkans ­programbidrag är vikten av existentiell och andlig hälsa. I kyrkans arbete är hälsoaspekten ständigt närvarande. God hälsa, inre och yttre, berör hela människans existens. Svenska kyrkan har lång erfarenhet av att möta människors existentiella frågor. Därför är det naturligt för kyrkan att finnas där för varje människa som vill och möta livet tillsammans.

Vill du möta sorgen tillsammans? Leva vidare-grupp I Huskvarna pastorat har vi länge arbetat med samtalsgrupper som vi kallar för ”Leva vidaregrupper”. För det är vad det handlar om, att kunna leva livet vidare, hur gör man det? Här träffas vi utan krav och får dela erfarenheter och känslor med varandra. Leva vidare är en grupp som vänder sig till dig som förlorat en anhörig eller när­ stående. Här kan vi mötas i sorgen och ventilera alla känslor av, förtvivlan, ilska, vrede eller kanske till och med lättnad. Vi som leder gruppen arbetar i kyrkan men det finns inga krav på att du ska vara kristen. Alla är välkomna!

När? Onsdagar kl 17.30–19.00, med start 30 oktober. Var? Huskvarna församlingsgård Anmälan: Välkommen med din anmälan senast måndag 28 oktober till: Ritha Gavelli, präst ritha.gavelli@svenskakyrkan.se Telefon: 036-13 94 09 ... eller till: Pastoratsexpeditionen huskvarna.pastorat@svenskakyrkan.se Telefon: 036-13 94 00, måndag–fredag klockan 10.00–12.00, 13.00–15.00.

SUSANNE ODELROT

6

19am3253_livets_motgangar_20246.indd 6

Oktober 2019

2019-10-03 08:37:46

BEHÖVER DU PRATA MED NÅGON?

Kyrkogårdsförvaltningen informerar Kyrkogårdsutskottet har fattat beslut om diverse om­­ gestaltningar på Huskvarna kyrkogård, Bråneryds och Hakarps ­kyrkogårdar. Arbetet kommer att påbörjas på Hakarps och Huskvarna kyrkogårdar i november. Arbetena kommer även pågå under åren 2020 och 2021.

Hör av dig till någon av våra präster: Kjell Gustafsson, Öxnehagakyrkan Ulf Svensson, Huskvarna kyrka Fredrik Spolander, Hakarps kyrka Telefon: Ring 036-13 94 00 Mejl: huskvarna.pastorat@ svenskakyrkan.se

Huskvarna kyrkogård under 2019–2020  Samtliga entréer ska stenbeläggas och få nya plante­ ringar och växter.  Kvarter 1 bakom Garpa skans kapell ska diverse grusgra­ var justeras.  Trädallén på nya delen kompletteras med ytterligare träd.  Kvarter 24 och 26 förses med nya planteringar och nya växter och träd.  Nuvarande trästaket mellan gamla och nya delen ersätts med ett smidesstaket. Bråneryds kyrkogård under 2021  Huvudentrén kommer att byggas om.  Nya planteringar och växter på kvarter Jeremia.  Gärdesgård mot ravinen.  Ny asfalterad gång på kvarter Urnlunden.  Gallring av träd och sly utmed Tenhultsvägen. FOTO: BENGT ÅGREN

Hakarps kyrkogård.

Viktiga aspekter för god existentiell hälsa Världshälsoorganisationen (WHO) har identifierat åtta aspekter som är viktiga för en god existentiell hälsa.

Hoppfullhet och optimism

Att ha en framtidstro även när livet är svårt.

2 3

Helhet

Att tankar, känslor, handlingar, kropp, psyke och det andliga är en enhet.

6

Andlig kontakt

7

Harmoni och inre frid

8

Kontakt med något större som hjälper en att uppleva trygghet och tillförsikt.

4 5

tacksamhet inför sin omgivning, till exempel natur, konst och musik.

Att var tillfreds med sig själv och känna ett lugn.

Upplevelse av för­undran över tillvaron Att man kan känna inspiration och

ening och syfte M med livet

Att det finns ett speciellt syfte med att just jag lever.

Fastighetsförvaltningen informerar

Andlig styrka

Att hitta sätt att komma igenom det som är svårt och känna glädje i livet.

En personlig tro

Som ger en styrka i vardagen och hjälper en att njuta av livet.

Källa: Tidskriften PAX nr 2 2016

FOTO: PIXABAY

1

Hakarps kyrkogård under 2019–2020  Broräcket kommer ersättas med ett smidesräcke.  Nya planteringar  Ny smyckningsplats och utökning av minneslunden som ny smyckningsplats.  Asfaltering av samtliga gångar.  Askgravplatser.

Entré och vapenhus har tillgänglighetsanpassats.  Vinden har tilläggsisolerats  Arbetsmiljön har säkrats på vinden genom att diverse landgångar har byggts.  Gångar och parkeringen ska asfalteras likaså kommer det att plantera nya växter runt rabatten.   Parkeringstillstånd krävs. Från och med december månad kommer det inte att vara tillåtet att parkera utan t­ illstånd på ­parkeringen vid Huskvarna kyrka. Besökare hän­visas till närliggande parkeringar.

FOTO: FOTYMA/GETTY IMAGES

Oktober 2019

19am3253_livets_motgangar_20246.indd 7

7

2019-10-03 08:37:52

Korsord

BI LD: PIXABAY.COM

HÖRS TJATIG SKRYTSAM

DANSK TEATERPRINS

BATTERI

TREVA SIG FRAM

HUNDKOMMANDO

RÖRA SIG PS 119:105 PLAN- DITT ORD ÄR EN LÖST FÖR MIN FOT

VISAR VÄGEN

FÖRSOFFAD

....

FÖREMÅL

UTFODRA LUK 9:23 MÄKTA MED GÅ I MINA SJUKDOM

....

UTTRYCK FÖR GLÄDJE REKLAM

INGEN GLÖMD STRÖM

1 55 INTE DELAS I HARTID FÖRTROUPPENDE MANING

SJÖBERG PROSOM HOPPADE NOMEN HÖGT

BLI AV MED ÖVERRASKANDE

SANDSERYD ÄR EN

KONSTVERK

BLOMTROLLSTERKARLSATTRIBUT FORMAT

BÖRJAN BRÅDSKANDE

SNYFT- FANATISK NINGAR ETT SLAVISKT SPRÅK ABSID VILLE RINGA HEM

SÄGS VARA BÅDE HAL OCH LISTIG TAR HEM SEGERN DEL AV BÅTNAMN

LÅTA SLIPPA GLANSLÖS BOLLSPORT

ÖMKLIG

FÖRST I OVÅRDAD RIVSTART PÄLS

MED KNUFF

BRÄCKLIG

VAR PLATON

SES MED MÄTTAD

ROKOKO ÄR EN ORSAK

VISAS FILM PÅ

SKYLDIGHET

SKYNDAR IVÄG

Tävla om biobiljetter! Vilka ord döljer sig i de färgade rutorna? Skicka in ditt svar senast 18 november till: E-post: huskvarna.pastorat@svenskakyrkan.se Vykort: Svenska kyrkan i Huskvarna, Box 183, 561 23 Huskvarna Glöm inte att uppge namn och adress. Vi drar fyra vinnare som får två biobiljetter var. Rätt svar i förra numrets korsord: Jag är hos dig min Gud.

19am3253_korsord_20261.indd 8

SMASKIG AU FOUR KÄND LILLASYSTER GÖRA FRANSKT VERKAN BRÖD

FIRAS TISDAGAR KL. 18.00 I HUSKVARNA KYRKA

8

HAGBERG SOM ÄR KYRKOHERDE I HUSKVARNA

HANSENS SJUKDOM

OMGES AV VATTEN

TJOCK FÖRR HÖRS I RUSNING

RÅTTFÅNGARE KLIMATANLÄGHAR RUTI- GNING NERAD BENDEL

KOMPAS DET PÅ I HÖST I HAKARP

NUMMER KORT

HÖRS FRÅN KAN ORD VARHUND OCH PÅ GULD- NINGSSIGNAL VÅG SÄL

HÅRD KÄRNA

LYCKLIG SLUMP

DROTTNING I BIBELN

ROSA TIDNING KAN DET MAN SKÖNJER

BIBELORD OM HOPP ”Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss ­visshet om det vi inte kan se.” Heb 11:1 Oktober 2019

2019-10-03 08:44:14

Beställ hos

WWW.DUVAN.SE Präst/Diakonkläder

Gudstjänstliv

Barnbiblar

Bön/Andakt Biblar

Bibellitteratur Willow tree Ny bok av Tomas Sjödin

Tänkvärt

Piteå Tel 0911-161 00 info@duvan.se Öppettider: måndag-fredag 09.30-17.30, lördag 10.00-14.00

www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se

www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se

www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se

www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se

19am325_annons_20033.indd 9

2019-10-03 10:49:52

Kampen för

TEMA KAMPEN FÖR DET GODA Demokrati och mänskliga rättigheter måste erövras om och om igen. Men det krävs stort mod för att driva kampen offentligt. Många som utmanar strukturerna är kvinnor.

DET GODA

inte bara för hjältar

I välfärdens Sverige har vi det bättre än de flesta – men det betyder inte att kampen för allas lika värde och rättigheter tillhör historien. Du behöver inte vara hjälte eller ens modig för att agera. Alla kan göra skillnad. AV: MATS KARLSSON ILLUSTRATION: MARTINA TODOROVA KANSKE HAR vi inbillat oss att det inte längre finns något att

kämpa för i Sverige. Att vi har det så bra, att det är på andra håll i världen som kampen behövs. Men så kom världen hit.

Flyktingströmmar, romska tiggare, rasism och klimatkris känner inga gränser, det är lika i många länder. Att förneka problemen eller vilja lösa dem ”på plats” kan skapa illusionen av att vi står utanför och kan klara oss själva med allt det vi uppnått. Men det kan vi inte. Kvinnors utsatthet har lyfts fram av #metoo-rörelsen. ­Greta Thunberg får allt fler att engagera sig för klimatet. Många har öppnat sina hem för flyktingar från Afghanistan och Syrien, eller hjälper dem på andra sätt. Men färre jobbar för till exempel romska tiggares rättigheter. Vad kan vi göra, hur kan var och en bidra till att försvara våra rättigheter? – Alla är inte modiga. Pratar vi om mod tror folk att det bara är extraordinära människor som kan gripa in. Men med 10

19am325_tema_kampen_for_det_goda_20031.indd 10

träning kan man skapa mod och trygghet, att våga vara sårbar, säger Jens Molander från organisationen Vardagens civil­ kurage som utbildar framför allt ungdomar i att möta förtryck med icke-våld. – Det är i sårbarheten vi är människor. Mod är en idealbild, men det finns mycket sårbarhet i oss människor. Den föder också möjligheter att be om hjälp, att samarbeta. Då blir civilkurage mer effektivt. Målet är inte att få någon att ändra sig eller be om ursäkt, utan att minska handlingsutrymmet och stoppa förtrycket i en specifik situation. DET ÄR I ÅR hundra år sedan kvinnor fick rösträtt. Mycket vi tar för givet har fötts ur kamp: Demokrati, jämställdhet, inflytande över vår arbetssituation. Kvinnorörelsens pionjärer i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet riskerade inte livet, men de förminskades och stämplades som mindre vetande än männen.

Oktober 2019

2019-10-03 10:49:33

Den som försökte göra karriär i yrkeslivet och inte nöjde sig med tilldelade roller som hembiträde, sjuksköterska eller småskollärarinna motarbetades systematiskt. Till exempel hindrades Sveriges första kvinnliga doktor i juridik, Elsa Eschelsson, från att bli professor, för att kvinnor inte hade tillräcklig intellektuell kapacitet. Liknande argument förekommer än i dag. Elsas hälsa tog stryk och hon dog av sjukdom, möjligen självmord. Arbetare som organiserade sig miste jobbet, de som tågade för arbetarnas strejkrätt i Ådalen 1931 gjorde det med livet som insats när staten satte in militär. De som kämpade för svartas rättigheter i amerikanska södern riskerade att bli lynchade – förgrundsgestalten Martin Luther King sköts ihjäl så sent som 1968. Mahatma Gandhi som förespråkade och utövade motstånd utan våld mördades för sin kamp för Indiens självständighet. I Sydafrika fängslade regimen tusentals apartheidmotOktober 2019

19am325_tema_kampen_for_det_goda_20031.indd 11

ståndare, som Nelson Mandela, och mördade andra, som aktivisten Stephen Biko. Kampen i Sverige för kvinnors rätt att prästvigas pågick ända inpå 90-talet, och rätten till samkönade äktenskap till vårt decennium. Hbtq-kampen pågår fortfarande.

”Det är i sårbarheten vi är människor. Mod är en idealbild”, säger Jens Molander från Vardagens civil­ kurage.

LISTAN KAN göras hur lång som helst. Allas lika värde har ald-

rig varit en självklarhet, det har alltid försvarats med kamp. Demokrati och mänskliga rättigheter måste erövras om och om igen. Många som utmanar strukturerna är kvinnor, och får ta de tuffa smällarna. Linnéa Claesson sticker ut och kämpar för rätten att vara den man är. Bara genom att våga vara sig själv provocerar hon, genom att hänga ut de som kränker får hon dagligen hot. Greta Thunberg har ännu inte satts på samma prov, även om hon också ifrågasatts och drabbats av hat. Kanske skyddas

FORTS.

11

2019-10-03 10:49:36

Tema Kampen för det goda

”Ofta glöms det kollektiva civilkuraget bort. De som ingriper är sällan hjältar, men man kan hjälpas åt och göra olika saker.” Jens Molander, aktiv i organisationen Vardagens civil­kurage och medförfattare till handboken Ingrip!

hon än så länge av sin låga ålder, även om hon utmanar hela det globala politiska och ekonomiska etablissemanget. Metoo-rörelsen har blottat hur stor risken är för en kvinna att bli utsatt för ofredande och kränkningar. Den som tillhör en minoritet, etnisk, sexuell eller annan, riskerar att dagligen ignoreras, ifrågasättas och kränkas. I många delar av världen riskerar du repressalier, även livet, om du arbetar fackligt. Du kan spärras in om du jobbar för kvinnors rättigheter, miljön eller bara ifrågasätter makten. Du kan mista livet om du är aktivist eller helt enkelt bara kvinna. Även om den risken är liten i Sverige krävs stort mod för att driva kamp offentligt, att vara en förgrundsfigur och gå i spetsen för tusentals andra som jobbar i det tysta. Men när rasister får inflytande i politiken och nazister flyttar fram positionerna på Bokmässan, Almedalen och i utvalda kommuner skapar det rädsla och riskerar att tysta det demokratiska samtalet. ALLAS LIKA värde och rättigheter är i dag ifrågasatta. Rätten att vara sig själv är fortfarande inskränkt för många. Trots att lagar förbjuder diskriminering förändras inte attityder lätt. Det utnyttjas av krafter som vill begränsa utsatta gruppers rättigheter. Alla grupper har inte en stark röst. Att träda fram och gå i spetsen kan ha ett högt pris. Många kämpar i det tysta för ensamkommande flyktingar och hjälper papperslösa, men det finns ingen som offentligt driver på kampen. Få uppmärksammar att rättigheterna för äldre med funktionshinder sätts ur spel, där anhöriga tar strid med vårdgivare och myndigheter och själva ger den omsorg som de äldre nekas. Det är i dag en politisk icke-fråga. Minoritetsgrupper som samer, romer och judar tvingas kämpa för rättigheter som andra tar för givna. Många av de som vågat utmana är kvinnor. Efter Katarina Taikon har romerna inte haft någon lika stark röst, även om Fi-­politikern Soraya Post länge drivit frågan på EU-nivå.

12

19am325_tema_kampen_for_det_goda_20031.indd 12

Någon som lika tydligt tar strid för de romska tiggarna har inte lyckats föra upp kampen på den politiska agendan. Sara Mohammad, som själv utsatts för och kämpar mot hedersförtryck, lever under ständigt hot och med skyddad identitet. Tess Asplund som höjde näven mot nazisterna i Borlänge 2016 har blivit en symbol mot rasismen, precis som den polskfödda kvinna som 1985 dängde sin handväska i huvudet på en marscherande skinhead i Växjö. Hon ångrade sin handling, skydde uppmärksamheten och tog tre år senare sitt liv. Rapparen Maxida Märak har i sin musik, i sina framträdanden och intervjuer tagit ställning för samernas rättigheter och mot högerextremism. I samband med att låten Järnrör släpptes i fjol gjorde hon uttalandet: ”Högervindarna blåser hårt runt om i hela världen, och rasismen håller på att normaliseras – det är vårt jävla ansvar som medmänniskor att med de medel vi behärskar skapa en motståndsrörelse. Alldeles för många ser mellan fingrarna, och se vart det lett oss?” SÅ VAD kan vi göra, utan att vara modiga och offentliga?

Gandhis icke-våldsfilosofi är grunden för Vardagens civilkurage, som har avdelningar i sex län. Med praktiska kurser utbildar de i hur man agerar i spända och våldsamma situationer, men även mot uttryck av sexism och härskartekniker i det dagliga livet. – Man behöver träna, precis som man tränar fotboll. Man kan i förväg formulera saker man vill säga, lära sig hur man agerar, vilket kroppsspråk man använder. Det kan vara i vilken ordning man säger och gör saker. Att man larmar först och ingriper sen, säger Jens Molander som varit med och skrivit handboken Ingrip! En handbok i vardagligt civilkurage. Att misshandel och andra övergrepp kan inträffa i folksamlingar utan att någon ingriper beror på den så kallade åskådar­ effekten. Ju fler som är på plats, desto mindre sannolikt är att en enskild ingriper. Ansvaret blir diffust. – Men ofta glöms det kollektiva civilkuraget bort. De som ingriper är sällan hjältar, men man kan hjälpas åt och göra olika saker. En tar hand om den angripna, en pratar med gärningspersonen, en försöker få fler att agera, en kallar på polis, två står emellan, en dokumenterar, säger Jens Molander. Att ingripa i en laddad situation räcker inte, framhåller organisationen. Man måste även medverka till att skapa det samhälle man vill ha. – Man får inte fastna i att ingripa. Det kan bli tyst och jobbig stämning. ­Mycket Vi vill också uppmuntra positiva vi tar för ­givet beteenden, som att demonstrera h­ar fötts ur kamp: utanför kommunhuset för amnesti ­Demokrati, jäm­ åt pappers­lösa eller gömma någon. ställdhet, inflytande över vår arbets­ situation.

Oktober 2019

2019-10-03 10:49:37

Tema Kampen för det goda

Inspiration för nästa generation Berättelser om de som förändrat världen kan inspirera till nästa stordåd. Välj rätt godnattsaga i kväll och så ett frö i en liten hjälte på väg att växa upp.

FOTO: LIGHTFIELDSTUDIOS/GETTY IMAGES

Godnattsagor för rebelltjejer

Godnattsagor för rebelltjejer 2

Sagor för pojkar som vågar vara annorlunda

Sagor för barn som vågar vara annorlunda

Svenska hjältinnor

Godnattsagor för rebelltjejer har blivit en av världens mest uppmärksammade barn- och ungdomsböcker. Boken har illustrerats av 60 konstnärer från hela världen och presenterar hundra fantastiska kvinnor, från Malala till Elisabet I, från Astrid Lindgren till Michelle Obama. Kvinnor från förr och nu som – mot alla odds – har förändrat historien.

I fortsättningen Godnattsagor för rebelltjejer 2 finns 100 nya berättelser om verkliga kvinnor Här finns en mongolisk örnjägare, en irländsk pirat, en fransk akrobat, en engelsk deckarförfattare, en italiensk borgmästare, en rumänsk hjärn­kirurg, en graffitikonstnär från Afghanistan och en svensk drottning med namnet Kristina. Förebilder som inspirerar sina läsare att våga tro att de kan bli precis vad de vill.

I Sagor för pojkar som vågar vara annorlunda möter vi ett annat slags hjältar än drömprinsar, modiga riddare och superhjältar. I stället är det sådana som vågat gå sin egen väg. Här presenteras 100 män och pojkar, kända och mindre kända, nutida och dåtida, som varit banbrytande på sitt sätt, uträttat fantastiska saker och gjort världen till en bättre plats. Genom sitt mod, sin generositet och medkänsla har de blivit förebilder och inspiratörer för hela generationer.

Sagor för barn som vågar vara annorlunda är uppföljaren, och är en bok för alla barn som inte känner igen sig i det traditionella och som behöver uppmuntran att våga strunta i grupptryck och normer och bara vara sig själva fullt ut. Här finns fantastiska historier om 100 modiga förebilder, kvinnor och män, kända och mindre kända, som varit inspirerande banbrytare och kreativa genier inom olika områden, som trott på sig själva och förverkligat sina drömmar.

Svenska hjältinnor skildrar hundra inspirerande tappra rösträttskämpar, coola musiker, tuffa miljöaktivister, engagerade läkare, smarta uppfinnare och banbrytande författare. Här finns en astronaut och till och med en sjörövare. Boken spänner över nästan tusen år, från en mäktig vikingakvinna till dagens moderna rebeller.

Av Elena Favilli och Francesca Cavallo Bokförlaget Max Ström

Oktober 2019

19am325_kamp_paheng_20235.indd 13

Av Elena Favilli och Francesca Cavallo Bokförlaget Max Ström

Av Ben Brooks Lind & Co

Av Ben Brooks Lind & Co

Av Colette van Luik och Anna Nordlund Bokförlaget Max Ström

13

2019-10-03 10:49:32

Porträtt Tom Alandh

En bra journalist lyssnar vackert Även den som inte vet vem han är, skulle förmodligen känna igen hans röst. Tom Alandh har gjort mer än hundra filmer, om kända och okända människor. De föraktade har fått medlidande och de berömda har tagits ner på jorden en smula. Men själv är han osäker på om det är något att spara när han själv en gång går ur tiden. AV: GÖRAN TONSTRÖM FOTO: THRON ULLBERG

HUR LÅNGT är en människas liv? Och mäts

det i dagar och år? Eller i tum och centi­ metrar? Tom Alandh blev 75 i år och har gjort minst ett hundratal filmer, beroende lite på hur man räknar. Så när vi sitter i hans lilla långsmala arbetsmodul i tv-huset i Stock­ holm, är svaret givet: det är förstås hyll­ metrar. Men så tänker man att det kanske handlar om tid också. För alla pärmarna, en för varje program vars ryggar bildar en kom­ pakt mur utåt rummet, har så prydliga och tydliga dateringar. Under vårt samtal, som snor genom massor av olika ämnen, från dagens sociala ­medier till vapenvägran, reser sig Tom då 14

19am325_portrett_tom_alandh_20032.indd 14

och då, klättrar upp på en vinglig stol och tar ner en av pärmarna. Han sticker in en tumme på alldeles rätt ställe och utropar närmast triumferande: Titta, Värnpliktsvägrare! Jag visste väl det! Här är den! Ordning och reda alltså. Fast några ögon­ blick senare sjunker han tillbaka i den nedsuttna skrivbordsstolen, suckar lite och funderar över vad det ska bli av alla pärmar, videokassetter, dvd:er. Sedan. – Naturligtvis kommer en dag, jag vill inte kalla den för giljotinen, men den kommer, och jag blir tvungen att börja sortera. Det blir en smärtsam process som kan utföras på olika sätt. Man kan hiva ut alltihopa på Gär­ det och göra en stor brasa av det. Samtidigt

handlar det ju om stora delar av mitt liv och yrkesliv. ATT PÄRMARNA skulle kunna vara av något större intresse för eftervärlden, tror han inte. Att någon skulle få för sig att skriva hans biografi eller att han själv skulle göra det är uteslutet. Han tvekar ju till och med att göra filmen om Mörtfors-Tarzan, en självbiogra­ fisk historia om hans far och hans 14 syskon som alla hade namn som slutade på Y. – Tom är intresserad av att göra den var­ annan vecka och varannan vecka vill han inte, suckar Heleen Rebel, klippare och hans närmsta medarbetare.

FORTS.

Oktober 2019

2019-10-03 10:49:42

”Man kan hiva ut alltihopa på Gärdet och göra en stor brasa av det.” Tom Alandh om vad man ska göra med alla ­pärmar, dvd:er och ­videokassetter

”Jag ser väl lite bister ut, fastän jag är ganska glad inuti”, säger dokumentär­ filmaren Tom Alandh.

Oktober 2019

19am325_portrett_tom_alandh_20032.indd 15

15

2019-10-03 10:49:45

Porträtt Tom Alandh

Jag tror att Tom har fel. Jag tror att de allra flesta, dygnet runt, skulle vilja ha tillgång till en Tom Alandh-jukebox och kunna trycka på knappen när helst andan faller på, starta filmen om Monica Z, Cornelis, Nacka Skoglund eller någon av alla Martinaproduktionerna. För Tom Alandh har genom åren blivit beroendeframkallande för de flesta av oss. Ledsagade av hans speciella tilltal och varma röst – någon sa att han skulle kunna läsa högt ur telefonkatalogen inför en andlös folkmassa – har vi vant oss vid att möta människor, alldeles vanliga och ovanliga sådana i deras livs början, mitt eller slut. Han har släppts in i deras revir och deras tillitsfulla medvetande om att han aldrig skulle missbruka förtroendet. Han har tillfört de föraktade medmänsklighet och de beundrade en smula jordnärhet som de kanske inte alltid varit så vana vid. FAST EGENTLIGEN är det ju inte så märkvär-

digt det där med att göra tv, hävdar han. – När jag började sa min chef att det är lätt att göra tv. Du måste börja bra och du måste sluta så att folk kommer ihåg vad de sett, sa han. Och jag tycker nog att vi gör bra slut. Vi, det är trion vi skulle kunna kalla för Team Alandh, där – förutom han själv fick Tom Alandh Stora journa–Heleen Rebel ingår. Hon list-priset för första gången. 30 år klipper filmerna, lägger senare fick han Lukas Bonniers stora musik och hittar rytm journalistpris, ett slags prisernas pris och är hans närmsta för ”långvarig och fortgående medarbetare och bolljournalistisk yrkesprestation”. Han har plank sedan 13 år. Och även belönats med såväl Guldpennan, bakom kameran står Stockholms stads Bellmanspris, numera Kalle Segerbäck, Här i en nedsutten stol i tv-huset på Gärdet i Stockholm knattrar en av Sveriges Jolopriset och Kristallens omärkvärdigt”, säger Tom Alandh. ”En bra historia är enkel.” sedan Björn Henriksson, den hederspris. Bland annat. gamla parhästen under 45 år, de som lyssnar vackert och de en ekonomisk fördel att behålla honom bidrar blivit pensionär. som inte lyssnar alls. säkert också. – Det ska helst vara omärkvärdigt, – Byt ut ordet teknik mot känsla. Inter– Mina arbetsgivare är så pass krassa och säger Tom. Man ska inte själv stå i vägen för vjukänsla är ett mycket bättre ord, för det medvetna om att i denna kostnadskrävande historien utan hitta en bra människa som gäller att hitta förhållningssättet till den man bransch så är Alandh driftig och gör väldigt man sen ska behandla väl. Då blir det bra tv. pratar med. Att vara sig själv och att lyssna. många billiga program med ett lågt á-pris. Vi Visst, vi använder oss av människor men vi Senast vi sågs, för fem år sedan, avslöjagör ständigt program som kostar tiondelen utnyttjar dem inte. Vi berättar om dem men de Tom, pensionär med råge redan då, att mot om de låter nån utomstående göra dem. man måste vara försiktig och respektfull. – En bra historia är enkel. Det är ju inga han hade en strategi för att kunna fortsätta Så i förhållande till lönen jag har tycker de väl konstnärliga produktioner vi gör utan de är i jobba på tv. Den innebar att han drog igång det är värt att låta mig få vara kvar en tid till. princip som sagor: Det var en gång. Jag tror att produktioner på våren som inte blev klara Jag skriver på för ett år i taget. det är det enkla berättargreppet som är tilltautan måste färdigställas under hösten. På så Och ständigt fyller han på med nya produklande. Man ser filmerna och känner sig hemma vis hamnade han inte i det där blåshålet som tioner i det så kallade röret. 2020 tidigast blir nånstans. Jag har fått mycket uppskattning frustar iväg massor av goda medarbetare ut det premiär på en än så länge hemlig film och och jag tror att enkelheten bär rätt långt. i oönskad pensionärslimbo. Att det sen finns just nu pågår jobbet med en advents­kalender När det gäller journalistik finns det egentligen inga regler, anser han. – Det finns givetvis etiska regler och upp”Det första jag läst i morgontidningen under alla år hovsrättsliga regler, men i övrigt är det sunda förnuftet som måste vägleda. Att behandla har varit dödsannonserna.” alla människor lika. Tom Alandh om sin relation till döden Han brukar dela in journalister i två fack:

ÅR 1987

16

19am325_portrett_tom_alandh_20032.indd 16

Oktober 2019

2019-10-03 10:49:46

m

es

– Jag ser väl lite bister ut, fastän jag är ganska glad inuti, säger han. Jag känner att jag har nog genomskådat livet och inser att det finns ett vemod i tillvaron. Jag är inte sentimental men jag har väldigt svårt inför ordet avsked. Kanske har det att göra med hans bakgrund. – Jag har ju egentligen inte haft några större problem i mitt liv. Ingen pappa som har slagit mig, ingen mamma som har krökat, ingen nära som har tagit sitt liv. Jag hade på det hela taget en väldigt trygg barndom med mina fosterföräldrar Oskar och Greta och huset de byggde där ute i Norra Ängby. Fast han blev ju bortlämnad. – Ja, ifrån morsan och från farsan som alltid var borta. Han dök plötsligt bara upp nån gång och skrev alltid väldigt vackra kort. ”Tom, min son”, skrev han. Men jag har ändå haft det bra och har aldrig gått i terapi. Jag kan dock tänka mig att de där bortlämnande ögonblicken sitter kvar inuti mig nånstans. Därför har jag skitsvårt att ta farväl, att följa folk till stationen. Och när jag ser att grannar som bott ett helt liv i sin villa är på väg att flytta till ett äldreboende så påverkar det mig djupt. Tänker du mycket på döden?

– Döden har varit väldigt närvarande i hela mitt liv. Det första jag läst i morgontidningen under alla år har varit dödsannonserna. Jag har alltid fascinerats av döden och har gjort massor av program om långvård, vård i livets slutskede, självmord. Min gamle Fokuskollega Bo Isaksson brukade kalla mig för sin nekrofile vän. mest folkkära dokumentärmakare ner ännu en historia på sin skrivmaskin. ”Det ska helst vara

med arbetsnamnet Tomtens minnesluckor. Det blir 24 korta små filmer på drygt fyra minuter vardera där vi får återse lika många av Tom Alandhs porträtt och veta hur det gått för dem. Bland andra Martina och Pia som sålde Situation Stockholm, den erfarne kåkfararen Kenneth Viken och Annika Östberg. Och så på själva julafton, Hammarbylegenden Lennart Nacka Skoglund som skulle fyllt 90 i år. NÄR TVÅ gamla män av liknande skrot och

korn träffas, uppstår lätt ett samförstånd som få under 67 kan begripa. Vissa skulle kanske tolka det som lesset och sorgset, kanske till och med lite grumpigt och muttrigt, men inget kunde vara felaktigare. För vi har hjärtligt roligt där inne i den lilla modulen uppe på Gärdet medan Tom far upp och plockar ner sina pärmar ur hyllan för att illustrera något han just berättat. Men mitt i euforin tillstår han ändå att han är en vemodig människa. Oktober 2019

19am325_portrett_tom_alandh_20032.indd 17

Tom Alandh ÅLDER: 75 år. YRKE: Dokumentärfilmare och journalist. BOR: Stockholm. FILMER I URVAL: Nacka – myten och människan, 1988, Martina – med lust och glädje stor, 1988, Underbart är kort – en film om Monica Zetterlund, Cornelis, 1989, Martina – mot alla odds, 1998, Vi som överlevde Rågsved, 2008, Martina och jag, 2008, Oscar och Greta och huset de byggde, 2017, Silbersky, 2019. ARBETAR JUST NU MED: Tomtens minnes­luckor, en adventskalender med 24 korta porträtt på temat ”hur gick det för dem sen?”. Och ett par än så länge hemliga projekt som ska visas 2020 eller 2021.

MEN TOM har inget osunt förhållande till döden, tycker han. – Jag skrev en bok en gång som hette Döden talar man ju inte om, vilket man inte gjorde då. Numera har det nästan gått inflation i att prata om döden och döendet. Så jag har alltid tänkt mycket på döden. Inte så att jag ska gå och dö bara så där, men döden har alltid varit påtaglig och närvarande i mitt liv. Fast någon dysterkvist ser han sig inte som utan han tror att folk betraktar honom som positiv, trots det där vemodet, och att de tycker att det är kul med Tom för att han är så glad. – Jo, jag har haft en positiv och kreativ livssyn, medger han. Men med tilltagande ålder, med svårigheter att ta sig ur sängen och att hjärtat ibland klappar tre slag i stället för ett, så blir själva döendet, den sista tiden alltmer påtagligt. När jag var ung sa jag att jag inte var rädd för döden, lite märkvärdigt så där som man kan vara då. När jag blev lite äldre sa jag att jag tror inte jag är rädd. Och nu har jag nått stadiet där jag säger att jag hoppas att jag inte är det.

17

2019-10-03 10:49:48

Kampen för kärleken

Mardrömmen visade vägen till kyrkan Narges föddes i en strikt muslimsk familj där pappans ord var lag. Uppväxten i miljonstaden Teheran var förutsägbar: Hon skulle giftas bort. Men Narges blev förälskad i en person som föräldrarna inte godkänt. De tvingades fly för sina liv. I Sverige mötte hon Jesus. NARGES YAZDANDOOST är en storstads­

människa. Uppvuxen i mångmiljonstaden Teheran, en stad med livlig kommers och ett folkmyller utan dess like. Idag bor hon i lilla Flen med knappt 19 000 invånare, i en lägenhet med utsikt över grön­ skande skog och vidsträckta ängar. En ort med endast ett fåtal butiker och med betyd­ ligt glesare folkmängd på gatorna. Men för Narges är det ren och skär lycka. Här kan hon nämligen röra sig fritt. Här kan hon själv bestämma när hon ska gå ut. – Redan när jag var mycket ung tänkte jag mycket på varför män och kvinnor skul­ le behandlas på olika sätt. Det gjorde mig besviken, säger Narges på långsam och tydlig svenska. Hon har lärt sig själv, och trots att hon bara varit i Sverige i tre år är hennes ordför­ råd stort. Solen skiner in i hennes hennes och Hamids hemtrevliga lilla vardagsrum. I köket skramlar Hamid med lunchförbe­ redelserna. Den sexårige sonen Amir är på förskolan. På fönsterbrädan trängs krukväx­ terna och balkongdörren står på glänt ut mot våren. På soffan ligger Narges handarbete, en vir­ kad sjal som hon jobbat länge med. Det är tydligt att en familj lever här, för 18

19am325_narges_konvertit_20036.indd 18

”Hamid var den första någonsin som sa till mig ’jag älskar dig’”, säger Narges Yazdandoost, som tvingades fly för kärlekens skull. FOTO: THERESIA KÖHLIN

överallt syns spår av olika aktiviteter, precis som det ska vara i en barnfamilj. NARGES VÄXTE upp med sina föräldrar och

sin syster i en lägenhet. Hon visste redan från det hon var liten vad som väntade henne. Meningen med livet var att vänta hemma på att pappan skulle hitta en lämplig man åt henne. En man som hon inte fick välja själv, och att hon, när tiden var inne, skulle giftas bort och transporteras från barndomshem­ met till det nya hemmet. Hon visste också att tillvaron i det nya hemmet med mannen som valts ut åt henne skulle följa samma rutiner som i barndoms­ hemmet. Hon skulle stanna hemma. Sköta hemmet. Be till Allah tre gånger om dagen. Bära hijab. Inte gå ut ensam. – Jag var ett tyst barn som lyssnade på mina föräldrar. Det förutsattes att jag skulle vara duktig på allt och mina föräldrar ställde höga krav på mig, berättar Narges. Familjen levde strikt efter koranen och Sharialagarna. Narges började bära hijab när hon var nio år gammal, och de enda gångerna hon fick gå utanför hemmet var för att ta sig till skolan eller till den religiösa ungdoms­

”Det var första gången i mitt liv som jag ville något. Aldrig tidigare hade jag frågat mig själv vad jag ville.” Narges Yazdandoost om när hon träffade sin make Hamid Amiri

organisationen. Att bära slöja var en själv­ klarhet. Att blint lyda föräldrarna likaså. För­ äldrarna valde vilka i klassen hon fick umgås med, precis som de skulle välja hennes bli­ vande man. Det var underförstått, och något som Narges inte ens reflekterade över. Vad det var som fick Narges att börja fun­ dera på om livet måste vara på det här sättet vet hon inte i dag. Men hon vet att hon tidigt kände att förutsättningen för att hon skulle vara älskad var att hon presterade. Var duktig i skolan och hemma. – Jag minns att jag kände mig begränsad, men jag ifrågasatte aldrig vad min pappa sa. MEN SÅ kom den dagen då Hamid Amiri och

hans föräldrar flyttade in i den lägenhet som Narges föräldrar hyrde ut. Hamids familj var från Afghanistan och eftersom de var hyres­ gäster föll det sig naturligt att Narges, tillsam­ mans med sina föräldrar, lärde känna dem. Där och då hände något. Narges blev för­

Oktober 2019

2019-10-03 10:49:55

älskad. Och känslorna var besvarade. – Hamid var den första någonsin som sa till mig ”jag älskar dig”. Han var den första som verkligen älskade mig, utan att jag behövde prestera något, förklarar Narges enkelt. Narges var 18 år. Hon visste att hennes föräldrar aldrig skulle acceptera Hamid. Han var sunnimuslim, hon var shiamuslim. Inom henne bubblade en mängd känslor. Hon var lycklig, skräckslagen, ivrig, orolig. – Det var första gången i mitt liv som jag ville något. Aldrig tidigare hade jag frågat mig själv vad jag ville, beskriver Narges. Hennes pappa blev rasande när han fick veta att Hamid och Narges ville gifta sig. Hamid var ju sunnimuslim, Narges var shia­ muslim. Ett förhållande dem emellan var otänkbart. Tiden efteråt vill Narges inte prata om. Klart är att Hamid försvann, och kom tillbaka ett par veckor senare med tydliga spår av misshandel. – Vi förstod att vi skulle behöva rymma om Oktober 2019

19am325_narges_konvertit_20036.indd 19

vi skulle få leva med varandra, säger Narges. Det unga paret tog sig till Turkiet, och där stannade de under ett par år. Det var också här de blev föräldrar till Amir. Men Narges, som visste att hennes pappa letade efter dem, var rädd. Hon var rädd för vad som skulle hända henne och Hamid om pappan hittade dem. Att pappan och släktingarna skulle skada Hamid visste hon. Men hon var också övertygad om att hennes son Amir skulle tas ifrån henne. DEN NYBLIVNA familjen tog sig till Sverige.

Narges och Hamid bor i Flen tillsammans med sin 6-åriga son, Amir. FOTO: THERESIA KÖHLIN

Flykten tog många månader, och Narges minns inte så mycket från den tiden, mer än att hon var mycket rädd. – Jag hade läst om Sverige och den svenska naturen i skolan. Jag visste att det fanns älgar och björnar där och tyckte det verkade fint. Dessutom hade vi hört att Sverige var ett fritt land, säger Narges. FORTS.

19

2019-10-03 10:50:01

Kampen för kärleken Dukar, filtar, grytlappar ... Narges virkar det mesta. FOTO: THERESIA KÖHLIN

Narges var fortfarande troende muslim, men i Turkiet hade hon börja fundera på vad religionen verkligen stod för. Men Hamid, som ju visserligen kom från en muslimsk familj, var inte aktivt troende, så de religiösa grubblerierna fick Narges sköta själv. Familjen Yazdandoost Amiri placerades på Solbacka asylboende i djupaste Sörmland. Narges, som under flykten från Iran, utvecklat en allt starkare självkänsla, började ta plats. För familjens del var det fråga om självbevarelsedrift. Hamid bar fortfarande spår efter misshandeln och skräcken innan flykten från Teheran hade gjort henne deprimerad. – Dessutom hade jag blivit allt mer nyfiken på kristendomen och Jesus. Jag hade fått en kristen vän i Sverige, men jag vågade inte fråga henne så mycket. Narges började läsa bibeln. Hon sökte sig till olika kristna samfund och kände sig vilsen. – Om jag inte var den muslimska Narges, vem var jag då? Jag började vackla, kände att jag tappade min identitet. Det var fruktansvärt, minns Narges. Att läsa bibeln var inte helt enkelt. Men Narges kämpade på. Under en period kände hon tydligt att hon inte trodde på den muslimska läran. Samtidigt kände hon sig inte som kristen. Så blev Amir sjuk. – När vår son blev sjuk, och när vi fick avslag på vår uppehållsansökan, kunde jag inte känna att Gud fanns. Ett tag hatade jag till och med Gud, säger Narges med eftertryck. Men Narges kristna vän fanns där. Då och då vågade Narges ställa frågor. Hon började lyssna på en särskild predikant på radion, hon slutade bära sin hijab och en dag när hon lämnat Amir på förskolan kände hon att Gud talade till just henne. 20

19am325_narges_konvertit_20036.indd 20

Plötsligt förstod jag att jag inte bett till Gud. Jag hade inte talat till Gud heller. Nej, jag hade ju grälat på Gud. Narges Yazdandoost om sin väg mot kristendomen

Familjen hade flyttat till Flen vid det här laget, och skapat sig en egen tillvaro. – Plötsligt förstod jag att jag inte bett till Gud. Jag hade inte talat till Gud heller. Nej, jag hade ju grälat på Gud, säger Narges allvarligt. I dag beskriver hon det som att det var vid det tillfället som hennes relation med Gud tog sin början. Narges började be varje dag. Hon läste på om kristendomen. Men hon vågade inte gå till kyrkan. EN DAG såg hon ett anslag på bibliotekets anslagstavla. Det skulle hållas föredrag i Centrumkyrkan. Dagarna innan det där första besöket i kyrkan hade Narges drömt mardrömmar om hur hennes släkt hade jagat henne. I drömmen kände hon tydligt hur de ville döda henne och hon flydde för sitt liv. – Jag drömde att jag sprang och sprang, och att de jagade mig. I drömmen var jag på väg till Centrumkyrkan, men jag hittade inte vägen. När jag väl hittade in minns jag att jag kände mig trygg, trots att mina släktingar stod utanför och ville ta sig in.

När Narges vaknade kände hon sig övertygad om att det var meningen att hon skulle våga gå på föredraget. – När jag kom dit mötte jag en lärare från den första tiden i Sverige som jag lärt känna. Då insåg jag att Gud har humor. Tydligare än så kunde Gud inte prata till mig, säger Narges och skrattar. Hon har nära till skratt. Också när hon pratar om tunga och jobbiga saker. I KÖKET har Hamid slutat slamra med porslin och kastruller. En doft av koriander och ris sprider sig genom lägenheten. Han har dukat fint för tre vid det lilla matbordet. – När jag var på det där föredraget fick jag veta att det fanns en bibelskola, och jag anmälde mig till den, säger Narges. Det har gått mer än ett halvår sedan Narges första besök i kyrkan. I dag både ber hon till Gud och läser bibeln varje dag. Känner ett lugn och en tillförsikt som hon aldrig har känt tidigare. Trots att familjen ännu inte fått uppehållstillstånd är hon inte rädd. Hon är övertygad om att Gud har någon slags plan för hennes familj och vilar i den känslan. Om planen är att de ska stanna i Sverige eller om det blir något annat land vet hon inte än. Men hon vet att det finns en plan. I januari döpte hon sig. – Det var jättehärligt. Det var den bästa dagen i mitt liv. Hon lyser upp när hon berättar om den dagen. Det är tydligt att det är ett varmt och viktigt minne för Narges. Själv fortsätter hon att läsa om Gud och Jesus. Men den stora skillnaden är att hon i dag vågar prata om det hon läser.

ANNA-MARIA STAWREBERG

Oktober 2019

2019-10-03 10:50:07

Ren näsa, helt enkelt!

PRIS FRÅN

10.495:-

Näskannan RHINO HORN™

• fri andning • hälsosamma bihålor • tar bort pollen och damm • tar bort slem • miljövänlig

Finns även för barn 4-12 år

5 DAGAR

FLYG

Jerusalem och Tel Aviv Namn som Jerusalem, Betlehem och Döda Havet är kända för de flesta, men få har besökt dessa mytomspunna platser. Under vår femdagarsresa till Israel besöker vi alla dessa och mycket mer. Ett behagligt Medelhavsklimat gör att vädret under höst, vinter och vår är perfekt för ett besök. Vi njuter av god mat och trevliga upplevelser på mark som är helig för kristendomen, judendomen och islam. INGÅR I PRISET: Flyg Kastrup - Tel Aviv t/r . Rundresa i helturistbuss

Beställ via butik.yogacentrum.com eller på apotea.se

. 4 övernattningar i dubbelrum . 4 frukostar . 2 middagar . 2 utflykter . Reseledarservice DATUM: 8/12, 19/1, 8/3

Läs om allt som ingår och boka på:

www.yogacentrum.com

olvemarks.se 040-668 05 00 eller boka hos din resebyrå

”Det finns ett ljus som aldrig slocknar” – vi finns för dig när du behöver oss!

www.begravningstjanst.com 036-71 02 50 | info@begravningstjanst.com

www.lindstromsbegravning.se 036-13 70 11 | info@lindstromsbegravning.se

Du når oss på telefon, dygnet runt.

19am325_annons_20034.indd 21

2019-10-03 10:49:33

Bok För alla om sorg

Göran Larsson, präst och författare:

Vi måste sätta en gräns för sorgen Ingen slipper undan mötet med döden och sorgen. Förr eller senare förlorar vi nära och kära och då ställer sorgen oss inför livets viktigaste frågor: Vem är jag, vem vill jag vara och vad ger jag vidare? – Sorg går över. Det går att så småningom komma ut på andra sidan sorgen, säger Göran Larsson, som skrivit en bok om sorg och sorgearbete, för alla. GÖRAN LARSSON är präst och psykoterapeut och har många års erfarenhet av att möta människor i sorg. Men när han själv efter en tid av kriser och förluster behövde en god bok att hålla i handen så fick han leta länge. Han sökte efter något att läsa bland böcker med kristet förtecken. Men lade snabbt undan dem. För honom fanns det ingen tröst att hämta i dem. – Men det kanske det gjorde för någon annan, så jag kan inte säga att det var dåliga böcker. Men de gav inte mig någonting, säger han. Något hände när han sedan fick tre olika böcker i sin hand. Den första, When bad things happen to good people, är en bok skriven av en judisk rabbin. Den andra, When things fall apart, är skriven av en buddhistisk nunna och beskriver vad som händer när man faller sönder, vad som ändå gör att en människa någonstans kan hålla ihop om hon törs falla rakt igenom. Den tredje hjälpen fanns hos new age-­gurun Deepak Chopra, som efter 9/11 skrev en tröstebok till det amerikanska folket, The deeper wound, om hur det är att vara sårad på djupet. – Dessa har varit mina trösteböcker. Jag fick ett behov av att knyta ihop mina erfaren-

22

19am325_bok_om_sorg_20221.indd 22

heter av förluster med min förståelse av Gud och andlighet. Det tog mig så på djupet att delar av mig blev stumma. Under processen med att få ihop erfarenheterna av sorg med min egen andlighet kunde jag inte predika. – Jag hade inga problem med tron som sådan. Men jag kunde inte predika eftersom jag inte visste vilken Gud jag skulle predika om. MEN HAN kunde skriva. Och ur den egna

inte det enbart teori. Det har varit min process också. Och själva sorgeprocessen går ut på att läka och lämna. – Det är därför sorgeprocessen behövs. Den går inte att hoppa över. Förmågan att läka och lämna gör vi inte ensamma, säger Göran Larsson. Det lär vi oss tillsammans med en medmänniska, med den som orkar famna vår förtvivlan och som lär oss ta hand om både de döda och oss själva. – Medmänniskan lär oss möta döden för att vi ska kunna möta och ta emot livet.

smärtan skrev han boken Skamfilad som blev hans smocka mot döden: döden skulle inte få DET MEDMÄNNISKAN visar är medkänsla, sista ordet. menar Göran Larsson. Samtidigt är hans Så när han sedan fick frågan om han kunde erfarenhet som psykoterapeut och själavårtänka sig att skriva en bok om sorg tackade dare att många saknar tillräckligt med medhan ja. Förbehållet var att få skriva en vacker känsla med sig själva för att kunna tillåta sig bok om sorg, en bok som är vacker i texterna att sörja. Man måste bli sin egen bästa vän. på insidan och på utsidan i dess formgivning. För honom själv har hundarna betytt och Resultatet blev Lilla sorgeboken – om att förbetyder mycket. lora och börja om på nytt (Verbum). – Men när sorgen var som svårast hade jag – Om vi är sårade långt nere på djupet så en nalle som jag satt med i famnen i timmar. måste det såret bli rengjort på djupet. Annars Jag omfamnade mitt trasiga jag. läker det aldrig. Sår som är infekterade där Sorgen rymmer också många starka känsnere i botten av oss läker aldrig. Det ställer lor: skuld och saknad, maktlöshet och förtvivtill det. lan, kanske skam men också vrede. Och det – Sår kan läka på ytan men är krävs mod att våga möta dessa känslor, inflammerade, infekterade tillsammans med den medmänniska och oläkta. När sedan som orkar stå pall. någonting händer En annan viktig sak är minsom snuddar vid Göran Larsson nena. Utan minnen kan vi inte såret så är vi i det Präst, psykoterapeut, sörja och ibland får man igen. författare och förehjälpa människor att ska– Det betyder läsare. Har sedan 20 pa minnen. Små fot- eller att det som inte år arbetat med både handavtryck eller andra läker kan vi terapi och själavård. saker. inte lämna. Det Föreläser om mod och Medmänniskan, medbetyder att vi till förändring och känslan, modet och minnebär sorgerna och mognad. AKTUELL na. Dessa fyra ”m” hjälper smärtorna med MED: Boken Lilla sorgeboken den sörjande fram till de oss genom livet i (Verbum). tårar som lindrar och läker, stället för att få dem de heliga tårarna som Göran bakom oss. För mig är

Oktober 2019

2019-10-03 10:49:46

För Göran Larsson har ­hundarna betytt mycket i läkningsprocessen. FOTO: LARS RINDESKOG

Larsson kallar dem, de tårar som rengör själsliga sår och låter dem läka. Lika säkert som amen i kyrkan kommer alla tankar på alla ”borden” upp till ytan, tankar som också hör till sorgeprocessen. – De kan fungera som ett försvar. Men om jag är väldigt upptagen med alla ”borden” och skuldkänslor, och om det fortsätter, blir det ett skydd mot det djupa såret och att inte sjunka ner i det. Det är mycket enklare att ”krångla” här uppe. Varför tror du att det är så?

– Vi vågar inte. Vi litar inte på att det kan finnas en botten i den här sorgen. Vi tror inte att det kommer att finnas någon som tar emot och finns där för oss, Gud eller människa. Det är bottenlöst. Jag tror att det är så. I sorgeprocessen kommer också efter ett tag känslan av lättnad, men den kan vara svår att erkänna för sig själv. – När jag har mött föräldrar som har förlorat sina barn och de sedan var på väg att gå vidare i livet kom tanken hos dem: ”Jag kanske inte älskade mitt barn tillräckligt”, eller Oktober 2019

19am325_bok_om_sorg_20221.indd 23

”När sorgen var som svårast hade jag en nalle som jag satt med i famnen i timmar. Jag omfamnade mitt trasiga jag.” Göran Larsson om vikten av att tillåta sig att sörja

”Vad är jag för sorts mamma när jag sitter här och skrattar och min flicka är död?”. Det är inte heller ovanligt att det finns ett inre motstånd hos de efterlevande att de ska fortsätta leva sina liv. Då kan både skam-och skuldkänslorna komma farande, en sorts ”överlevarskuld”. – Men man behöver den här lättnaden.

För sedan kommer en annan sorgevåg. Den behöver man inte be om för den kommer av sig själv. Sorgen tar sig också kroppsliga uttryck. Den är fysisk. Därför är det bra att använda kroppen, menar han. Promenera. Gå bort sorgen. Ta massage eller akupunktur. Vila. – När livet faller samman behöver man hjälp för att bli hel igen, hjälp att bli ihopbakad och få någon sorts stadga. – Jag är gammal idrottare och har tränat, ägnat mig åt meditation och en egen form av yoga. Så jag är ganska kroppslig på det sättet. Men jag är lite allergisk mot självhjälpsböcker. Gör jobbet, men gör det ihop med någon. Det är halva läkningen. – Hur många mil vi har gått, min fru Solveig och jag, vet jag inte. Vi gick och gick. Vissa dagar var det det enda som gick att göra. Det är också viktigt att ge sorgen ett rum. Och en ritual. Ge sorgen skönhet. – Ge sorgen tid. Men ge sorgen en gräns, säger Göran Larsson. BARBRO MATZOLS

23

2019-10-03 10:49:47

19am325_annons_20035.indd 24

2019-10-03 10:49:33

Kampen mot nazismen

Förintelsens sista

ÖGONVITTNEN

Livet igenom har de kämpat. För att överleva Förintelsen, för att orka leva vidare och för att det hemska aldrig ska hända igen. Nu ser de hur antisemitismen, rasismen och nationalismen åter igen växer. Det skrämmer dem djupt. Men Lea Gleitman och Stefan Zablocki forsätter vittna om vad de sett. AV: HANNA WELIN FOTO: JOI GRINDE

Oktober 2019

19am325_overlevare_20234.indd 25

FORTS.

25

2019-10-03 10:49:51

Kampen mot nazismen

”Det är allas vår uppgift att bekämpa den lille djävulen inom oss.”

D

Namn: Lea Gleitman. Ålder: 94. Familj: Änka, två döttrar, barnbarn och barnbarnsbarn. Bor: Malmö.

Namn: Stefan Zablocki. Ålder: 88. Familj: Hustrun Fridi och tre barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Bor: Malmö.

en 27 januari är Förintelsens minnesdag. Vid ett köksbord i Malmö sitter två av de personer som verkligen minns, in på bara skinnet. Våren 1945 var Lea Gleitman ett 21-årigt levande skelett i Bergen-Belsen. I Auschwitz stapplade sig Stefan Zablocki fram. Han var 15 år och vägde 25 kilo. – När kriget var slut trodde jag att antisemitismen var utrotad för all framtid. Nu, bara 70 år senare, växer den igen, säger Lea Gleitman. – Kan människan inte lära sig av historien? säger Stefan Zablocki. Lea Gleitman är 94 år, Stefan Zablocki 89. Sedan slutet av 1980-talet har de tvingats höra hur Förintelseförnekare gjort sig hörda i Sverige och hur judar trakasserats. Och det har blivit värre, både hemma i Malmö och i landet i stort. Synagogor behöver polisbevakning, rabbiner mordhotas, judar har fått sina hus eldhärjade och lärare hotats till livet av elever. I Malmö är det många som inte vågar vara öppna med att de är judar och en del väljer att flytta härifrån. – Församlingen har krympt från ett par tusen till 450. Jag har flera vänner som trakasserats och är rädda. Hur är det möjligt att man får skrika ”död åt judarna” i Malmö utan att något händer? säger Lea Gleitman.

STEFAN OCH LEA har känt varandra länge. De är båda med i

Förintelsens ögonvittnen, en informationsgrupp som bildades 1991. Överlevare hade fått nog av. Det var dags att ge sig ut till skolor, föreningar och arbetsplatser och vittna om fasorna i koncentrationslägren där miljontals människor systematiskt mördades. Sex miljoner av dem var judar. Stefan, som på egen hand hade varit ute på skolor i 17 år, anslöt sig till gruppen som Lea var med att starta. Då var de 20 vittnen, i dag är de två. – Vad ska hända när inte heller vi finns kvar? säger han. – Jag är rädd att det blir fritt fram för förnekarna, säger Lea. Därför kommer jag att fortsätta så länge jag bara kan. Men när de sista av oss försvinner bör andra och tredje generationen ta vid. När Lea är ute på skolorna berättar hon om arbetslägret i östra Tyskland, dit hon deporterades som 18-åring. Om 1944 års dödsmarsch, som den kom att kallas, till koncentrationslägret Bergen-Belsen. Längs vägarna låg de många liken, offer för andra dödsmarscher; kvinnor och män, ihjälsvultna, ihjälfrusna och ihjälskjutna för att de snubblat och inte orkat marschera vidare. Lea berättar om barackerna där hon och de andra kvinnorna trycktes in. Hur hon sov på golvet bland tyfusdrabbade och döda kvinnor. En brödskiva och vattnig soppa var allt de fick. Under appellen, den dagliga morgonsamlingen utanför baracken, dog kvinnor på löpande band, de bara föll ihop. Intill dörren staplades liken på hög. – Det var näst intill omöjligt att överleva. Men jag, min

26

19am325_overlevare_20234.indd 26

kusin Rachel och min syster Miriam gjorde det ändå. Men inte Leas föräldrar och två av hennes syskon. Fjorton grenar i Leas släkt försvann helt, utan en enda överlevande. UTE PÅ SKOLORNA är det knäpptyst när hon berättar. Elev-

ernas reaktioner är och har varit desamma genom alla år. De lyssnar, chockade och omskakade. Många elever kommer fram och säger att de aldrig ska glömma och lovar att berätta Leas och Stefans historier om och om igen. Det har hänt att någon enstaka elev har ställt en fördomsfull fråga, men ytterst sällan. – Jag tycker att dagens unga är jättefina, vakna och intresserade, säger Lea. Stefan håller med. – Jag minns själv hur det var när min farfar pratade om första världskriget. Det kändes som något som hände för jättelänge sedan. Men det är viktigt att få dem att förstå att det som hände för 70 år sedan kan hända igen, säger han. För det är de unga som är framtiden. Hoppet. – Det är dem vi måste påverka. Vi behöver sprida humanism och tolerans och kunskap om demokrati, säger Stefan. Själv är han orolig över vad makthavare som Donald Trump och Vladimir Putin gör med vår värld och människans syn på sin nästa. – Samtidigt har en högerpopulistisk och rasistisk våg rul�lat in över Europa, som drabbar både judar och muslimer. Svenskarna är inte bättre än något annat folk. Hotet kommer från högerpopulismens rasism, antisemitism och nationalism. Men, säger de, även från de som buntar ihop alla judar och håller dem ansvariga för staten Israels politik. Han är orolig för att en del barn i segregerade områden, inte minst hemma i Malmö, växer upp i ett klimat där fördomar, ibland direkt hat, mot judar får florera. Stefan delar oron och menar att konflikterna mellan Israel och arabstaterna delvis flyttat hit. – Det här gäller såklart inte alla. Det finns många kloka och goda människor, oavsett religion och kultur, säger han. – Men vi människor – alla människor – har en liten nazist i oss. Även jag. En som exempelvis säger sådant som att smålänningar är snåla. Och upprepar du bara något tillräckligt ofta tror folk till slut att det är sant. Det är allas vår uppgift att bekämpa den lille djävulen inom oss. Vägen framåt är att lära sig att se alla och envar som individer och aldrig döma någon för den grupp han eller hon tillhör, understryker Stefan. – När jag är ute på skolor är det mitt viktigaste budskap. Varje människa är en egen individ.

SJÄLV VAR Stefan bara ett barn när han fråntogs sin indivi-

duella identitet – ja, hela sitt människovärde. Han var nio när

Oktober 2019

2019-10-03 10:49:54

”Jag begriper det bara inte. Vuxna män, pappor. Gick de sedan hem, tvättade händerna och lekte med sina egna barn?” kriget startade och familjen tvingades flytta till ett getto i den polska staden Kielce. En dag beordrade SS-soldaterna alla barn att samlas i ett hus. Stefan och två andra pojkar lyckades hitta en liten öppning på vinden som ledde upp till ett trångt utrymme under taket på en takkupa. Där låg de i fyra eller fem dygn. – I dag vet jag att de körde iväg de andra 35 barnen i en lastbil till en färdiggrävd grav. Där sköts de. Den yngsta var 15 månader, den äldsta 13 år. – Jag begriper det bara inte. Vuxna män, pappor. Gick de sedan hem, tvättade händerna och lekte med sina egna barn? År 1944 tömdes gettot och de trycktes in i tågvagnar, som om de vore boskap. Vid det laget hade ryktet om gaskamrarna nått dem. När tåget till slut stannade var det vid en byggnad i rött tegel med välvd port – Auschwitz. Mamman fördes bort medan Stefan och hans far placerades i Birkenau. Över barackerna låg en kväljande stank från ugnarnas gas, blandad med lukten av bränt hår och kött från liken. – Det går inte att beskriva hur det var. Det går bara inte. DEN 2 MAJ 1945, sex dagar innan krigsslutet, rullade amerikanska jeepar in i det arbetsläger dit Stefan och hans far då hade förflyttats. – Soldater grät när de såg oss. Jag begrep inte varför, så fullständigt avtrubbad var jag.

Oktober 2019

19am325_overlevare_20234.indd 27

Pappan hade skadats under ett av flyganfallen och Stefan kämpade nu hårt för att han skulle få vård. Till slut fick de båda chans att ta sig till Sverige. Utanför sjukhuset i Malmö kände han igen två polska kvinnor. De tittade på honom: ”Stefan, är det du? Din mamma är i Sverige! Hon kom med de vita bussarna”. – När jag träffade mamma, det var då jag lärde mig att gråta igen. Av glädje. Familjen bosatte sig i Malmö och försökte skapa ett så vanligt och tryggt liv som möjligt. Stefan tog realexamen och pluggade därefter vidare till civilingenjör. Det som varit nämndes inte, det kapslades in i ett sårigt rum. Där låg det väl förslutet i 30 år, ända tills den dag då en lärare på barnens skola bad honom komma och berätta. – Jag pratar om mina upplevelser när jag föreläser, aldrig annars. Min strategi är att skjuta det åt sidan. Jag vill vara en normal människa och drar hellre vitsar än talar om Förintelsen. För Lea är det annorlunda. Hon kom till Sverige 1946 och under de första åren umgicks hon bara med andra överlevare. En av dem, Josef, som visade sig vara från samma stad som hon själv, blev också hennes make. Deras sätt att försöka bearbeta det oerhörda var att prata öppet med varandra och andra överlevare, så småningom också med de egna döttrarna. – Jag har hela tiden fortsatt att läsa mer om Förintelsen i olika sammanhang och följer rättegångarna mot nazister, säger hon. Både Lea och Stefan kommer att fortsätta berätta sina historier så länge de någonsin kan. De är också mer efterfrågade än någonsin, kanske för att många skolor inser att det kan vara elevernas sista chans att få höra överlevare vittna om de fasor människan är kapabel till. – Människan följer ofta flocken. Men vi får aldrig släppa vårt personliga ansvar. Du får inte vara passiv utan kämpa för de goda krafterna.

Både Lea och Stefan kommer att fortsätta berätta sina historier så länge de någonsin kan. ”När jag träffade mamma – det var då jag lärde mig att gråta igen”, säger Stefan. Hans mamma satt i Auschwitz (bilden högst upp till vänster).

27

2019-10-03 10:50:00

Spaning Hösthälsa

Kratta dig frisk & grilla dig glad Soffan och tända ljus kan vänta. Det är frestande att bara kura skymning just nu, men göm dig inte inomhus än. Hösten har mycket kvar att ge – gå ut och njut av den! ATT VARA utomhus är viktigare än man kan tro, men så här års krävs lite extra vilja för att få det att bli av. Gå ut på lunchen eller ta en promenad efter jobbet. Att höra vatten porla, titta på molnen på himlen eller lägga märke till kottar som faller mot marken när vi promenerar förbi ger oss energin tillbaka. Det handlar om spontan uppmärksamhet, en källa till kreativiteten och goda idéer – raka motsatsen till den riktade uppmärksamheten, som vi använder för att exempelvis koncentrera oss på våra arbetsuppgifter. Går vi i ojämn terräng, som skogsmark, tränas även muskler och balans. Studier har visat att det faktiskt kan vara naturen i närområdet som sänker stressen allra bäst, så underskatta inte en daglig sväng i en park, även om du bor i stan.

Bli snygg av kyla

Kratta dig frisk

Rosiga kinder gör dig både fräsch och glad. När vi vistas utomhus kan syret i luften tränga in i huden, menar vissa hudterapeuter, och där stimulerar syret cellernas metabolism. Det hjälper huden att återuppbygga sig, helt enkelt. Höstsolen är dessutom mild och risken för solskador och förtida åldrande av huden är minimal. Desssutom visar flera undersökningar att vi alla blir snyggare bara av att lämna spegeln. Det är förstås ett lite tillskruvat påstående, men tanken är att ditt sköna inre, personlighet och utstrålning ju inte kommer fram i spegeln. Är du ute och andas, promenerar, pratar eller bara njuter, blir du lite vackrare för varje minut, med andra ord. Lite filosofiska höstfunderingar kan också råda bot på smygande åldersnoja. Titta bara på höstlöven, hur träden brinner i rött, orange och gult – är inte det sceneriet minst lika vackert som vårens späda grönska, kanske?

En halvtimmes fysisk aktivitet varje dag kan göra underverk för ditt välbefinnande. Du förbättrar syreupptagningsförmågan, sänker vilopulsen och blodtrycket och gör hjärtat starkare. Det behöver verkligen inte handla om lysrörsbelysta gym eller klorluktande simhallar, utan kan göras enklare än så. Har du förmånen att ha en trädgård – kratta löv! Håll bara en stolt hållning och kratta från höger till vänster och sen från vänster till höger. Du förbränner omkring 350 kalorier i timmen och får dessutom en dos dagsljus, en viktig källa till det D-vitamin som är så viktigt för skelettet. Att ladda dagsljus är extra viktigt för den som är känslig för höstdeppighet. Endorfinsystemet kickar igång av all fysisk aktivitet, speciellt om du får med dig andra utomhus. Personer med många vänskapsband drabbas nämligen mer sällan av depressioner.

SARA GRANT

28

19am325_ga_ut_i_host_20359.indd 28

Oktober 2019

2019-10-03 10:49:40

Personer med många vänskapsband ­drabbas mer sällan av depressioner. FOTO: LUZA STUDIOS/ GETTY IMAGES

Grilla dig glad

Gående meditation

Du behöver inte sluta grilla bara för att dagarna blir kyligare och kvällarna mörkare. Passa på när sommarens grillkol reas ut, och grilla till exempel höstäpplen i folie med smör, socker och kanel. Man kan spela kubb i oktober, faktiskt. De hala löven gör det bara lite mer utmanande. Och det går att ha cocktailparty i trädgården även när det är kallare. Dela ut filtar, tänd marschaller och bjud på något varmt.

Börja stillastående och känn fötterna mot marken, hur det sticker lite i dem av energi. Andas in, lyft på vänster fot och ta ett steg framåt. Andas ut, lyft höger fot och ta ett steg framåt. Gå långsamt på det här viset. Fokusera hela tiden på känslan när foten möter marken.

Citron, honung och ingefära – en riktig hälsoshot! FOTO: SVETLANA-­CHERRUTY/ GETTY IMAGES

HETT TIPS!  Blanda hett vatten med honung och citron. En dunderkur i förkylnings­tider.  Ett värmande och stimulerande te får du om du låter riven ingefära dra i hett vatten i 10 minuter. Sila innan du dricker!  Spetsa vanligt te med kanel eller kardemumma. Båda kryddorna är uppiggande.

Oktober 2019

19am325_ga_ut_i_host_20359.indd 29

29

2019-10-03 10:49:42

Ny väg Personliga begravningar

Cecilia Konstantin, begravningsentreprenör:

Döden hade jag ju redan lärt känna och under konvalescensen. Till slut tog det stopp. Hon beskriver minnesluckor och känslor av utbrändhet. Då hade hon precis träffat tvåbarnspappan Andras som också levde ensam efter ett långt äktenskap. – Redan på första dejten förklarade jag att jag hade bröstcancer: ”Bara så du vet.” Jag ville vara rak och logisk, inte locka in honom i ett förhållande utan att berätta. Andras stannade. Nu lever paret tillsammans i villan i Fleninge. Cecilia, nybliven begravningsentreprenör och Andras, som till vardags driver egen bilmekanikerverkstad – när han inte kör firmans begravningsbil.

Strax efter sorgearbetet efter sin mamma fick Cecilia Konstantin veta att hon bar på samma dödliga cancerform. Döden blev lite väl närgången, och när hon kände att det var dags att göra något nytt lämnade Cecilia Konstantin en lång karriär i färgbranschen. I stället startade hon sin egen begravningsbyrå. DET LILLA huset strax utanför Helsingborg

ligger bara ett stenkast från Fleninges vackra, vitkalkade kyrka. I den välskötta trädgården utmärker sig en diskret liten gravsten, inbäddad i grönska. Cecilia Konstantin rättar varsamt till utsmyckningen. Där vilar älsklingshunden Tyson som gick bort i fjol. Nu försöker hon och sambon Andras Sunyi få ordning på sin nya omplaceringshund, den pigga chihuahuadamen Pim. Tidigt valde Cecilia att inte skaffa egna barn, eller så var det livet som valde åt henne. Karriären i färgbranschen rörde sig i ett stadigt tempo. Efter 15 år var hon butiksföreståndare för två färgbutiker i Helsingborg. – Jag befann mig i hamsterhjulet och jobbade hela tiden. Det var alltid ont om personal och jag använde mig själv som extra resurs, berättar Cecilia. I dag kan hon reflektera över de gånger som döden tvingat henne att stanna upp och göra nya, viktiga vägval. År 2012 var ett sådant. Företaget hon arbetade på fick problem och var på väg i konkurs. Samtidigt var Cecilias mamma Judith sjuk i bröstcancer. Tjugofyra dagar före sin 65-årsdag dog plötsligt Judith. Två veckor senare tillträdde Cecilia som butikschef för en ny färgbutik. Hon var då 35 år gammal. – Min mor var en stark matriark, sa vad

30

19am325_begravningsbyra_20231.indd 30

ATT HITTA nya yrkesvägar var inte helt enkelt

Sambon Andras Sunyi fick Cecilia Konstantin att våga starta eget.

hon tyckte och tänkte, och vi stod varandra nära. Det var fruktansvärt, jag var inte beredd på att mista henne även om hon var sjuk länge. UNDER SORGEARBETET efter moderns

bortgång gick Cecilia igenom en påfrestande skilsmässa. Resultatet av en mammografi kom som en chock. I ena bröstet upptäcktes förstadium till cancer och Cecilia valde att operera bort båda brösten. Första operationen hittade läkarna en liten del fullt utvecklad cancer och hon höll på att förblöda. – Mycket hände på kort tid, men jag lärde mig tyvärr inte tillräckligt av allt. Med skilsmässan tog jag i alla fall med mig att man inte alltid måste vara andra till lags. Krånglet på firman fortsatte. Cecilia berättar att hon arbetade både när hon var sjuk

för Cecilia. Tidigt var drömmen att arbeta med människor, kanske som psykolog. Idén att starta en egen begravningsbyrå tändes efter ett samtal med en avslappnad granne. – Yrket lät intressant och jag ville lära mig mer om det. Döden hade jag ju redan lärt känna. ”Där kan jag göra skillnad”, tänkte jag. Det var Andras som sporrade mig till att våga starta eget, säger Cecilia och Andras fyller i: – Cecilia är fantastisk med människor. När vi hittade en begagnad begravningsbil på Blocket kändes det som ett tecken, så vi köpte den direkt. Efter utbildning drogs verksamheten igång för drygt ett år sedan. Företaget, som fick heta Evighetens vila, är inte en begravningsbyrå som andra. Allt styrs från Cecilias och Andras hem och möten sker antingen där eller hemma hos kunden. – Det bestämmer kunden. Människor som sörjer känner sig oftast tryggast i sin hem­ miljö. Att åka till en identitetslös butikslokal och planera en begravning upplevs som jobbigt. Responsen har bara varit positiv, förklarar Cecilia. Hon tycker att svenskar ofta är rädda för

Oktober 2019

2019-10-03 10:49:45

Cecilia Konstantin vid älsklingshunden Tysons grav. För några år sedan förlorade hon också sin mamma i cancer.

känsloyttringar och gärna fjärmar sig från döden. Att sträcka ut en hand och närma sig någon i sorg känns obekvämt. Den första begravningen var ett elddop. Då begravdes Andras pappa, trots att firman inte ens öppnat officiellt. – Han fick influensa och blev hastigt sämre. På sjukhuset bad han mig att ta hand om hans begravning om han gick bort. Jag hade en dålig känsla när vi träffade honom sista gången. Strax därefter dog han, berättar Cecilia. Andras pappa var katolik och enligt sed begravdes han så snart som möjligt. Efter nio dagar fanns det en ledig tid i kapellet. Cecilia arrangerade vakan, tog hand om påklädningen på bårhuset och alla praktiska detaljer. – Jag var livrädd för att något skulle gå fel. Sedan dess har jag lärt mig mycket. CECILIA HAR aldrig varit rädd för döden. Att hantera avlidna känns naturligt. Hon menar att en människas personlighet inte förändras efter dödsögonblicket. Döden innebär bara att man inte längre kan ta för sig, som i livet. Begravningsritualen är viktig för att släkt

Oktober 2019

19am325_begravningsbyra_20231.indd 31

”Många tycker att yrket är superintressant och fascinerande. Men det är ärligt talat också en ’partykiller’.” Cecilia Konstantin om nackdelen med att prata yrke på fest

och vänner ska kunna bearbeta sorgen, men främst är den en hyllning till livet. En bra begravning speglar den avlidnes personlighet. Kundens ord är lag: tyckte den avlidne om Rammstein ska den musiken spelas på begravningen. Borgerliga begravningar tar lättare hand om det personliga uttrycket än kyrkliga, tycker hon. Borgerliga begravningar ökar också i antal, precis som direktkremeringar. – En av de mest genuina begravningarna

vi förrättat var när en hemlös man gick bort. Han kände många i både sitt gamla och nya liv. Alla klädde upp sig, kom till begravningen och var tagna av situationen. Cecilias erfarenhet är att kvinnor och män har olika uttryck för sin sorg. Män skjuter gärna på sina beslut medan kvinnor föredrar att snabbt hantera det praktiska. En del nöjer sig med att bara köpa tjänster runt själva begravningen medan andra vill ha hjälp med bouppteckningar, arvsskiften, dödsboanmälningar, minnesstunder och gravplats. FÖRSTA ÅRET har gått bra för Evighetens vila. Visionen, säger paret, är att göra skillnad. Skulle det gå riktigt bra finns tankar på att avsätta pengar till välgörande ändamål; till exempel att starta en träffpunkt för ensamma eller hjälpa pensionärer med låg pension. – Många tycker att yrket är superintressant och fascinerande. Men det är ärligt talat också en ”partykiller”. Vi svenskar pratar ju ofta om våra yrken. Men begravningsentreprenör, vad svarar man på det?

VERONICA RÖNNLUND ALDMAN

31

2019-10-03 10:49:47

Vinjett Gravvård

RUBRIK Faktatext faktatext faktatext. Faktatext faktatext faktatext. Faktatext faktatext faktatext. Faktatext faktatext faktatext. Faktatext faktatext faktatext. Faktatext faktatext faktatext. Faktatext faktatext faktatext. Faktatext faktatext faktatext. Faktatext faktatext faktatext. Faktatext faktatext faktatext. Faktatext faktatext faktatext. Faktatext faktatext faktatext. Faktatext faktatext faktatext. Faktatext faktatext faktatext.

Rubrik rubrik Välkrattat för den eviga vilan Det finns konstnärer även i var­dagen. Mikael Sturesson är Kyrkovaktis på Instagram, och delar med sig av de vackra mönster han krattar i sanden på gravarna.

Ingress liten

PÅ INSTAGRAMKONTOT Kyrkovaktis

kan man följa Mikael Sturessons omsorgsfulla konstverk. Han krattar vackra mönster i sanden på de gamla gravarna vid

32

19am325_krattade_gravar_20232.indd 32

S:t Lars kapell och kyrkogård i Eksjö. Det är olika mönster på varje grav, ofta med en finurlig lösning för att passa gravens unika form. Faktum är att mönsterkrattning, eller gravrandning som det också kallas, är ett gammalt sätt att dekorera gravarna. Det finns olika tekniker och mönster i olika delar av vårt land, och det är mer vanligt på vissa platser än andra. Cirklar, streck, ovaler och vågformer – vilket mönster det blir beror på hur graven

ser ut och vilka andra dekorationer som finns där. Vissa familjer hade sina egna mönster, men det kunde också vara så att enskilda familjemedlemmar hade sitt unika sätt att kratta graven. På så vis kunde alla se att just han eller hon hade varit där. SARA GRANT

Missa inte! Följ @kyrkovaktis på Instagram!

# X 2019

2019-10-03 10:49:40